Senaste kommentarerna i forumet

@Adde skrev:" jag levde hela tiden med föreställningen att nån skulle "fixa mig""
Så sant, så sant. Jag känner igen mig helt och hållet. Varför kan inte beroendemottagningen/AA/Gud bara "fixa mig"? Allt är upp till mig själv, andra kan hjälpa och stötta men inte mer.

Jag uppskattar dina inlägg. Reflektioner från en med lång erfarenhet hjälper även mig i mina försök att leva nyktert. Tolfte steget online så att säga.

Tack!
Onkel F

@Flarran Hej! Fint att läsa om att du efter en månads nykterhet skriver ”genom en månads nykterhet snart, så jag har lärt mig att det bara finns en enda människa här i världen som verkligen kan få mig själv att må riktigt bra, och det är faktiskt jag själv och inget annat som man väl tidigare hoppats på”. Det är verkligen så och ingen annan kan göra det jobbet. Jag tänker också hur viktigt det är att ha tilltro till den egna förmågan att man klarar av det. Du skriver vidare att du insett att det endast finns en väg att gå och det är att inte dricka alls. Så är det för mig också, för att jag ska må bra så finns det bara denna väg. Jag blev tidigt övertygad om att sluta dricka för gott, dels för att effekterna av att inte dricka var så positiva som minskad ångest, bättre självkänsla, fräschare kropp, ljusare syn på framtiden och hopp. Det som också gav mig motivation att inte dricka var att läsa, googla och se på youtube om hur alkohol och beroende påverkar hjärnan och belöningssystemet. Det fick mig verkligen att inse vilket gift alkohol är och hur det lätt tar över hela ens liv. Och som jag tidigare nämnt är mitt positiva tänkande om hur jag vill att mitt liv ska se ut, vad det ska innehålla, mina värderingar och hur bra jag mår utan alkohol, det som gör det lätt för mig att vara nykter. Jag säger som du, Nej tack! Jag dricker inte alkohol för jag mår inte bra av sånt!

Ha en fin lördag!🍂

@Varafrisk starkt av dig att vara nykter när livet runt om är hårdare än vanligt 😊

@ Surkärring bra att du lyssnar på vad kroppen behöver 🌸 För min del när jag känner hopplöshet brukar jag zooma in på vad jag uppskattar i livet. Att ständigt tänka på världsläget är överväldigande 🌸

Hejsan allihopa!

God morgon @Kennie, du och alla fina skribenter här på forumet gör ett kanonjobb, kunde sitta och rabbla nicknames man läst många kloka ord av länge, men vill bara tacka er alla för att ni allihopa finns. För den som skriver och stöttar i kampen mot drogen alkohol är faktiskt värd en rejäl applåd, det tycker i alla fall jag. Hur som helst, mår jag just nu rätt bra efter att ha sovit som en klubbad säl i drygt sju timmar, gjort skäl på ett positivt sätt för uttrycket sjusovare alltså, genom att ha mer eller mindre frivilligt varit vaken i över ett dygn i sträck för att komma in i bättre sovrutiner. Något jag tror är viktigt för att starta om som nykterist för att må bättre och komma mer i psykisk balans. Varje sekund är början på ett hälsosammare och bättre liv är även något man bör tänka på.

Kunde inte följa min nya morgonrutin med chockad och mackor på morgonen då mjölken tråkigt nog var slut. Det fick bli äppeljuice och någon ostmacka i stället, det går bra det med, mjukost är fina grejer. Promenader för bättre välbefinnande som alla rekommenderar för att skingra tankar på vin och öl, vet jag är nyttigt och bra på alla sätt. Men det är inget som lockar just nu rent generellt, men ska försöka att promenera till matbutiken och kanske den som ligger lite längre bort än den närmaste och då naturligt få mig en promenad lite senare och där handla lite bättre grejer än bara pilsner, jordnötter och chips senare idag.

Det är lördag och bolaget är stängt, tack vare alla helgons dag. Det kändes nästan som en skaparens gåva eller skänk från ovan när jag i morse drog på almanacksbladet och såg att det inte skulle kunna inhandlas några starka drycker, åtminstone inte idag. Upptäckte på systemets senaste kassakvitto som låg och skräpade i en kökslåda här, att jag har inte har gynnat detta bolag sedan den femte oktober. Det är faktiskt ett personligt världsrekord. Har inte druckit något hemkört eller folköl heller.

Minns första flaskan med billigt 14 procentigt rödvin som inhandlades över disk en gång i tiden på förra århundradet ett femtontal år före år 2000. Det vinet var inte speciellt gott och inte blev man så full som man hade trott och hoppats på heller, men en negativ inkörsport till destruktivt drickande av skadligt slag var det i alla fall. Minns även varför flaskan över huvud taget inhandlades.

Det berodde på att man ville döva jobbiga känslor och inte för någon ville berätta om hur uselt man psykiskt mådde inombords, samt väl även kanske på den i mitt fall medfödda ständiga lågintensiva nedstämdheten, sociala ångest och krypande oro i kroppen som alltid mer eller mindre funnits med i bilden och som man ville slippa ifrån en stund. Men då farsan var helnykterist, så kändes det även rätt så skamligt och fel att ens gå in på bolaget. Tänk om man hade följt denna känsla och lyckats att motstå frestelsen att gå in och köpa den där första flaskan, men då hade man kanske hamnat i andra problem och vem vet, kanske i ett än värre svårt missbruk av tyngre slag.

Tänker ibland på hur man skulle ha gjort om internet hade funnits då och man hade kunnat läst om riskbruk, psykisk ohälsa och fått reda på allmänna saker om sånt som depression, dystymi, generell ångest och den i dess spår vanligt förekommande beroendeproblematiken kring det rent psykologiska spektrat alltså. Då hade kanske allt sett lite annorlunda ut. Men om inte men vore, så vore väl inget omöjligt liksom. Men förstår numera ändå att det gäller att tänka gott om sig själv.

Det är många tusenlappar i frivillig, skadlig och korkad extra skatteinbetalning man har gjort genom spritinköp genom åren när man först suttit och deppat och sedan supit för sig själv på någon ödslig plats för att slippa att tänka dystra och mörka tankar en liten stund, och sedan dagen därpå mått som, ja inte direkt någon liten lycklig liten prins i alla fall. Lärpengar kan man väl kalla det hela för.

Tänk vad många knep man använt sig av för att slippa synas så mycket som överkonsument och handlat på olika platser och även i andra städer. Har exempelvis aldrig handlat med kontokort, utan alltid med kontanter med tanke på att man alltid värnat sin anonymitet och inte velat att ens banken skulle kunna få en vetskap om köpmönstret. Det är väl även ens stolthetskänsla som gjort att man så sent i livet öppnade upp sig till sist och talade ut inför sjukvårdsfolk om ens problematiska tillvaro. Det var väl även i viss mån den berömda botten som det talas om ibland som man kanske då hade nått.

För den nye läsare som på något sätt känner igen dig lite grann här och där i min livshistoria kring onyttigt och skadligt bruk av alkohol och vill minska ner, ska veta att det är din kropps signal att du bör upphöra med att dricka alkohol över huvud taget. Det finns så mycket annat här i världen som ger så mycket mer än att bara gå omkring mer eller mindre berusad alltså. Jag personligen har sökt mig till det konstnärliga uttrycket som ligger naturligt för mig, där musik är min personliga terapi.

Har berättat om mitt musikprojekt Flarran Stuff som finns på Soundcloud som inte det minsta handlar om att jag vill skaffa vänner där eller synas något speciellt sätt, har inte för avsikt att kontakta någon där och liksom outa mig själv eller någon annan om nu någon trott så. Lägger kanske spontant ut någon till låt framöver om jag känner för det, för jag har väl alltid egentligen varit lite av en en konstnärssjäl tror jag.

Har för övrigt i verkliga världen provat på föreningslivet på olika sätt men inte känt mig hemma i sådana sammanhang. Det är så mycket olika intriger och baktaleri även hos intresseföreningar och församlingar av olika slag. Så även det mer organiserade kyrkolivet är inte heller det något som tilltalar mig det minsta just nu. Men min personliga andliga tro den är faktiskt starkare än någonsin.

Genom en månads nykterhet snart, så har jag lärt mig att det bara finns en enda människa här i världen som verkligen kan få mig själv att må riktigt bra, och det är faktiskt jag själv och inget annat som man väl tidigare hoppats på. Lever man i en miljö eller situation som man inte trivs med måste man värna sig själv och inte stanna kvar i kanske en dålig och nedbrytande tillvaro liksom. Meningen med livet är kanske så enkel som att bara vara ett med det naturliga, andas lite frisk luft i naturen och inte fundera så djupt på allt så att man till sist kanske går vilse i egna knepiga tankar.

Jag har efter mer än 35 år insett att det bara finns en väg att gå när det gäller nykterhet och det är att inte dricka onödiga drycker, slappa och då tappa fokus på det viktiga som är att inte använda alkohol alls som ett slags bedövningsmedel eller någon form av bevisligen helt nedbrytande självmedicinering. Det kan i stunden kännas svår att avstå, men om någon vill bjuda mig på exempelvis en öl eller vin, så säger jag numera faktiskt vänligt men bestämt orden: Nej Tack! - Jag dricker inte alkohol för jag mår inte bra av sånt, kroppen säger ifrån liksom, men en läsk går bra om du har...

Ha en fin dag!

Vad bra att du känner ett lugn i att det som nu sker, det sker. Du kan verkligen inte göra mer än du gjort.
Jobbet är trots allt bara ett jobb. Jag är helt övertygad om att du kommer att landa med fötterna ner och huvudet upp!

Av nån anledning så har mina tankar de senaste dagarna roterat runt mitt beslut att åka på behandling??
Jag försöker reda ut hur röran i min skalle såg ut då men det är ruggigt svårt. Jag kommer ju ihåg att jag var så enormt trött på mig själv och min oförmåga att låta bli alkoholen. Jag jobbade, söp, sov i ett enda tempo. Och blev mer och mer missmodig. Och jag trodde ju att jag var den enda som hade såna grymma problem med mig själv.
När jag började leta efter nån "som kunde fixa mig" så kände jag iaf att jag gjorde nåt för min egen skull. Det tog ca 6 månader innan jag tog beslut att åka på behandling, påhejad av ingen,
och jag levde hela tiden med föreställningen att nån skulle "fixa mig". Som trogen alkis så var jag ju så van vid att lägga skulden på andra så därför höll jag fast vid tanken att jag inte behövde göra nåt själv.
Det tog några dagar i behandlingshemmet att fatta att jag hade så gigantiskt fel !!!
Jag, jag enbart !, har makt nog att ändra mig själv och ingen annan !!!!
Mitt tänk ändrades succesivt med tiden och det tog inte så lång tid för mig att fatta att jag är herre över mina egna tankar och att orsak och verkan hänger intimt ihop med mitt leverne.

Mina tankar om att nån skulle "fixa mig" till att jag insåg att jag själv har makt att förändra mitt liv är hela nyckeln till mitt nyktra liv.

Tänk så enkelt det kan vara med nyckeln i handen !

Igen evigheter sedan jag skrev. Har passerat 2 år 10 mån nykter. Att dricka alkohol känns väldigt avlägset. Finns inget som helst sug kvar sedan länge. Smågodis är fortfarande dock en issue. Borde kolla upp fastevärde på blodsockret, min pappa hade diabetes typ 2 fast han var normalviktig. Han både rökte o drack vin dock, så hans kropp var nog inte i bästa skick. Det är så himla viktigt för mig att leva som jag lär, och det är nog där största skavet kring godiset ligger. Att jag inte tar hand om mig så som jag skulle vilja.

Jag jobbar jättemycket i nuläget med relationen mellan mig och dottern. Mitt fokus har så länge varit att navigera i hennes och min mans kraschade relation. Där har vi nog äntligen hittat hem i något som kanske inte är fred, men iaf vapenvila.
Istället har dotterns och min relation ställts på sin spets. Hon har så mycket ilska, besvikelse och sorg som hon bär på sedan långt bakåt. Som kommer ut i explosioner med så mycket anklagelser om precis allt bakåt. Barndom, skilsmässa, val av ny man, val i nuläget etc etc. Jag har stundtals känt mig som en blöt fläck inte värd vatten ens. Jag sökte upp familjerådgivaren som jag o min man gått hos. Hon känner ju till oss. Fått bra råd, men svåra. Jag kom med frågan "Hur mycket ska man ta av sin 19-åriga dotter?" Typ. Jag vet inte alls hur jag ska hantera henne. Rådet var att förstå att det inte är en 19-åring som skriker mig rakt upp i ansiktet, svart i ögonen. Det är en 2-åring, en 10- åring, en 14- åring etc. Som inte vill ha eller behöver mitt perspektiv/ förklaring till de val jag gjort. Utan som behöver mötas där hon är. Att jag behöver bjuda in till ett samtal i lugn o ro där dottern får säga "allt". När hon sa detta kände jag mig maktlös och oändligt trött. Men nu har det gått några dagar och jag förstår att det är enda sättet till läkning. Så vi ska prata nästa helg.
Jag hade aldrig dessa samtal med min mamma, trots att det nog hade behövts. Jag vill inte vara som hon, med en övertygelse att själv sitta på sanningen och rättfärdiga sina handlingar. Jag kommer göra allt jag kan för att inte föra det arvet vidare.

@Kameleont
Så bra tips 🙏 tacksam.
Fina träningskläder och vårens kraft kan faktiskt få det att gå 😀 eller jogga 🤣
Kramar

@Självomhändertagande
Ja, hans poesi öppnade dörrar inom mig, gav förtröstan och en slags trygghet.
Snart ska jag gå ut en promenad och det tar emot, helst vill jag bara ligga under täcket. Där är tryggheten och lugnet.
Tråkmåns som jag blivit 😄.
Varm kram tillbaka kära du.

@Kameleont
Kära @Kameleont, det vrider till i hjärtat av att läsa om din förtvivlan.
Du lägger omänskligt mycket ansvar på dina axlar, andras ansvar också.
När jag växte upp var det ingen som gjorde det för mig, det har gjort att jag tar ganska bra ansvar för mig själv.
Jag tror det behövs en balans där, att se och prata om, att ha en dialog men det kanske inte är sunt att hålla ihop något osunt mer?
Vad skulle hända om du släppte kontrollen? Om du satte ord på det som faktiskt sker och det som faktiskt pågår inom dig och i din familj kanske ni hade kunnat börja leva ärligt mot er själva och varandra, det låter inte som ni gör det idag. Elefanten lever sitt liv där i centrum men ingen vågar prata om det.
Det är smärtsamt att leva så och droger bedövar.
Jag skulle så gärna vilja finnas där, din historia och du berör så. Kanske för att du beskriver precis det jag upplevde i min barndom, allt som sker i tystanden och den ensamhet och avstånd till allt i livet som det skapar.
Du är en person som verkar ha så mycket empati och omsorg, ibland är kärleken också gränssättning och sanningar som kanske är tuffa men som behövs sägas. Det är kärlek också speciellt i såna här lägen.
Ingen blir hjälpt av att ni går runt och låtsas...
Du är så värdefull och så värd det bästa.
Jag hoppas och önskar dig och dina barn hälsa och öppna samtal. Pysa ut allt som ligger där i botten som pyser och behöver sättas ord på.
Kanske ser jag situationen helt fel och då ber jag om ursäkt på förhand.
Du kan inte fixa allt och alla men du kan börja vara ärlig mot dig själv och din omgivning, börja gå vägen själv det kanske hjälpa de runt dig att göra samma.
All kärlek och värme till dig, fantastiska du ❤️

@prinsessa Tack, detsamma 🍁 Önskar dig en fin dag 🙂

@Snödroppen
Tranströmer skrev otroligt bra. Tack för påminnelsen. Jag ska läsa Gläntan igen!
Önskar dig en fin dag!
Varm kram.

@Ny dag Under dessa två år jag varit med på detta forum inser jag att det verkligen kan vara olika svårt att bryta ett alkoholberoende. Att ett beroende har så många olika ansikten och grundorsaker. Att det kan krävas så olika insatser för att komma i bukt med beroendet. Att ett beroende kan snirkla in sig och uttrycka sig på så olika sätt tex spelberoende, alkoholberoende, olika fixeringar som shoppa, mat mm. Den gemensamma nämnaren är att dämpa ångest och ”må bra” ett tag. Jag tror precis som du att skavet finns inom dig. Att den gemensamma nämnaren till olika typer av uttryck av beroenden finns där djupt inom en. Det är där motorn till impulserna att döva finns. Att det finns ett inlärt beteende i hjärnan hur man kan döva smärta/ångest snabbt och det är svårt att bara genom tankar verkligen komma åt denna inlärning i hjärnan på djupet.

Tänker tex på punkt 3 - identifiera dig som en en person som inte dricker alkohol. Jag tror att det kan funka om beroendet inte är komplext på det sättet att den yttrar sig i många olika skepnader som tex ätstörningar, shopping mm. Jag tror även att man kan nå punkt 3 trots att det är komplext, men att man först måste finna och identifiera motorn som sänder impulserna som vill döva, och förstå hur den mekanismen fungerar och hur den är sammansatt.

Identitet och självbild sitter ihop. Andra kan se dig som en som inte dricker, men det viktigaste är att du själv gör det också. Det handlar om din självbild, hur du ser på dig själv, vad du tycker är viktigt, vad du gillar och vad du står för. Hur du ser på dig själv. Det är det som bygger upp din identitet. Identitet är något som byggs upp sedan barnsben och förändras med ålder och olika erfarenheter. Identitet handlar om vem du är och hur du vill uppfattas av andra, det ger en tydligare självbild och bygger din identitet. Du vill uppfattas av andra att du är en som inte dricker, men det går inte ihop med att du gör det i smyg. En slags identitetskris.

Vad jag försöker säga är att du behöver komma åt skavet inom dig, motorn, den som lätt kan starta fast du inte vill det. Jag tror att det bästa sättet är psykologiska samtal för att få hjälp att närma dig motorn, beroendet och hitta den nyckeln som startar den mot din vilja. Jag tror verkligen att du vill bli fri från beroendedjävulen och att det är en djävulsk kamp. Men jag tror också att du är starkare, du är jävligt stark och du kommer att vinna! Det är oerhört slitigt att både ha styrkan att hålla emot och samtidigt jobba med att hitta motorn. Men du gör det bra! Du orkar och du kommer att vinna! Du kommer att få ihop en identitet och självbild till en som inte dricker och att det inte går stick i stäv med hur andra uppfattar dig. Så tro på dig själv och ge aldrig upp!💪❤️

Fint skrivet VaraFrisk! Och fint reflekterat. Jag tror att nykterheten möjliggör den där typen av reflektioner. Se sig själv utifrån och i sitt sammanhang och kanske inte känna sig så hotad i det. Jag läser din tråd med bävan. Den situation du befinner dig i är så oerhört svår, tänker jag. Ett barn som mår dåligt och skadar sig själv är nog bland det svåraste man kan uppleva som förälder.
Det är inte lätt att vara förälder, inte alls, och jag tror att det är lätt att upprepa föräldrars misstag, för det är ett inlärt beteende. Sen tänkte jag på det där du skrev om att hon skämdes… när min pappa dog skrev hans kollegor en dödsruna, där de betonade hur tolerant han var mot andra som var annorlunda. Hmmmm jag blev faktiskt rätt arg av att läsa det. Jag och mitt syskon förväntades befinna oss inom vissa ramar, jag är rätt säker på att han kanske skämdes ibland, men det handlade ju mer om honom och att han inte hade separerat oss från honom själv. Vi var en förlängning av honom och då var han inte särskilt tolerant mot olikheter. Jag tror att det bottnade i hans bristande självkänsla. Jag jobbar en del med det själv nu i förhållande till mina barn, för jag fattar ju att jag har vissa sådana tendenser jag med. Jag försöker agera annorlunda.
De där reflektionerna som har kunnat göras eftersom jag är nykter har tagit mig längre. Jag förstår mitt sammanhang mer och mina känslor och ageranden. Jag tänker att du kanske har funnits för andra så väldigt mycket VaraFrisk, först för mamma, säkert något som inte hon heller önskade riktigt, men att ringa/höras dagligen är ett stort ansvar och omöjliggör att koppla bort på riktigt.
Jag tänker att du faktiskt kan fylla ditt tomrum med VaraFrisk och att du har börjat redan. Titta inte utåt och se vad du saknar. Du räcker till som du är, både som dotter och som mamma. Du är i början av en spännande resa. Lycka till!

@Andrahalvlek Verkligen!
men nej snusandet har jag inte fått bukt med, håller på med plåster och så, och snus omväxlande. Det kommer jag att lösa så småningom, men det beteendet påverkar ju inte lika mycket, förutom plånboken och tandköttet...

32 veckor +1 dag = 225 dagar :)

Godmorgon! Kom inte heller in igår, men nu är jag inne. Dricker gott kaffe framför lite morgontv och vänner som går på trean. Blir lite serier på dagen, kanske några telefonsamtal till någon vän eventuellt besöka någon kyrkogård, ska på middag i kväll, men det fina i detta är att jag tar bilen, så det blir det enhetsfritt för mig.

Önskar er en fin allahelgon!

@Natalia God morgon! Hoppas att det går bra på jobbet trots att det blivit för lite sömn ❤️ Här skall det regna hela dagen, jag tror att jag skall hålla mig inne. Kanske hämta ett paket. Ta hand om mig. Har sovit inatt men kan inte somna utan tabletter just nu.

Godmorgon

Jag kom inte heller in igårmorse @Påvägmothälsa. Det kändes lite bakvänt när den morgonrutinen blir rubbad. Inatt har jag inte fått mycket sömn och det känns lite sisådär då det är långpass idag. Hoppas få lite bättre sömn inatt sen.

Önskar en fin alla helgons helg ❤

God morgon!! Hoppas allt är bra med er. Har snart klarat 1 vecka efter nystarten. Har fått en bonushelg kan man säga, är på besök hos folk som inte dricker. Det går ju alldeles utmärkt att umgås utan alkohol. Känner mig jättemotiverad igen. Men har gjort ju gjort det förut, så känns lite larvigt att säga det igen. Men nu ska jag också läsa böckerna jag beställt. Ska verkligen jobba med positiva tankar och göra ett seriöst försök den här gången och verkligen försöka. Ska även tala om för vänner och familj att jag inte mår bra av alkohol och vill sluta. Ha en skön lördag kram❤️

Ja, både att sluta dricka och att sluta med medberoendetendenser kräver jobb. Jag hade lite både och som jag har jobbat med. Tycker att det låter positivt att du hittat din egen kontur och prioriterar dig och dina behov, eller framförallt ser dessa. Det gäller att vara på sin vakt och inte halka tillbaka.
Önskar dig all lycka till!

Tråkigt att läsa, men positivt att facket är berett att ta strid. Vilket hemskt sätt som de hanterade det på också. Möte med två chefer och ett sånt besked. Är det ok att göra så?
Som du skriver så kommer du på ett eller annat sätt att överleva detta. Tycker att du visar så många gånger att du sopar ihop dig och gör det bästa av situationen. Det är jobbigt med ovisshet. Det är lite intressant att du blir sugen på mjöl och socker, balansen ska återställas på nåt sätt. Bra att du ser igenom det också. Önskar dig all lycka till!

@Ung angörig
Kära du! Välkommen hit! Så bra att du skriver av dig här. Och frågar om hjälp. Du skriver att du ser en framtid med honom. Jag ser mig själv i 30 års åldern. Jag valde att fortsätta träffa en man som jag tydligt såg hade en alkoholproblematik, så jag gjorde slut efter 6 månader.

Men jag gick med honom till en middag med hans affärsbekanta, fast jag inte ville. Det skulle jag inte ha gjort. Jag blev övertalad. Och jag blev drogad. Och utsattes för ett brott. Hela min tillvaro frös till is. Jag kunde inte fortsätta mitt liv som det var. Jag vill inte skriva mer om brottet här.

Mitt ex prövade "hjälpa" mig efteråt, då han inte visste vad som hade hänt eftersom han lämnade platsen. Trots att jag hade kommit fram till att jag inte ville leva med honom för att han var alkoholberoende, blev det så att vi fortsatte. Den där middagen fick mitt liv att pausa och istället hantera ett trauma, som kom att ta många år, fler än 10 år innan jag fick rätt hjälp. Sveriges rättsystem var ett skämt och jag lämnade landet.

Ett år senare flyttade jag hem igen. Mitt ex flyttade med. På den tiden drack vi båda. Jag för att döva traumat. Men så hände något, där jag fick en aha upplevelse. Att jag ville välja livet. Så jag slutade dricka helt. Och jag skrev av mig om vad som hänt.

Jag kämpade i många år med att få mitt ex att flytta ut, han drack upp allt. Han gick i personlig konkurs och så valde jag att betala hans kostnader, för att jag kunde. Och för att jag tänkte att han "räddade" livet på mig. Men det gjorde han ju egentligen inte. Vi fastnade i ett mellanrum i livet.

Idag är jag mindfulnessinstruktör. Jag förstod att jag behövde investera tid och allt jag kunde för att ta hand om mig. Idag gör jag medvetna val i varje ögonblick. Jag har lärt mig att gå ifrån sällskap och situationer som jag inte vill vara i, när min mage säger "gå!".

Idag skulle jag råda dig att lyssna till hur du har det just nu. Vill du ha det så? Men det är också det jag önskar att någon skulle ha sagt till mig långt tidigare. Men väldigt få känner orsaken till att jag fastnade. Jag behövde traumaberarbetning och leva ensam, men jag fick ingen traumaberabetning.

Till sist lärde jag mig att sätta gränser så att han flyttade ut. Då kunde jag börja med min traumabehandling. Och så skrev jag om allt, för att bearbeta och få syn på mina drömmar.

Och nu lever jag mitt drömliv. Fast utan barn. Det var priset. Men jag har sörjt klart. Att jag inte blev en mamma. Jag kanske kan bli det ändå, då jag träffat en man som är bra för mig. Och jag är bra för han. Men jag har inte den ekonomi som jag tycker att jag borde ha, för att bli en mamma.

Så jag tänker att tåget har gått. Och det är ok. Jag har aldrig mått bättre än nu. Men då har jag arbetat med mig själv i väldigt många år. I flera år innan jag träffade mitt ex. Jag trodde att jag valde rätt man, när jag höll på att dejta just för att träffa en man att bilda familj med. Jag hade aldrig tänkt att jag skulle bli medberoende.

Jag tänker att livet är här och nu. Om du inte mår bra med din pojkvän, så ska du nog se vad du behöver göra åt det. Det är bara du som kan se till att du får det liv som du vill och behöver ha.

Ett liv med en alkoholist kan skapa så mycket problem som man behöver ta hand om löpande, så man kan missa att leva livet. Det gjorde jag. Men om jag inte hade varit med om min resa, så hade jag inte haft det så bra som jag har det idag heller.

Jag tvingades till att lära mig, att göra medvetna val hela tiden. Så att jag inte råkar släppa in fel människor i mitt liv.
Jag släpper in många nya människor i mitt liv idag, för att jag känner direkt vem som är god. Och vem som inte är det.

Sen kan jag ha fel. Och då gör jag nya medvetna val. Hela tiden. Medvetna beslut här och nu är en färskvara. Livet är nu. Du är ung. Och du har erfarenhet av beroende sedan tidigare. Min räddning blev till sist, att min älskade mamma sa att mitt ex inte var välkommen till familjens julfirande.

Då visste jag vilket jobb jag hade framför mig. Att sätta de gränser som gjorde att han flyttade ut - till slut.

Nu är det jobbigt, är så tungt.
Trycket över bröstet blir allt tyngre. Dras åt. Hur ska jag orka eg?
Måste orka för barnen, för familjen. Vem tar annars hand om dem, om oss? Finns ingen annan. Det hänger på mig.

Min fina ungdom, slinter i livet, vet inte vart hen är på väg. Fel väg vald o vi hamnade på akuten för några veckor sen. Droger.
En ganska fin skör tråd efter det akuta, efter att chocken lagt sig men inget är säkert, inget litar jag på.
Hen mår inte bra o jag vet inte vad jag ska göra, hur jag kan hjälpa.

Känner mig maktlös o ensam. Rädd. Särskilt nu när jag borde sova, allt blir större o värre i natten. Mörka tankar.
Mannen sover sin rusiga sömn.
Inte helt ovetande o inte lycklig men han kan i alla fall sova.
Just nu skiter jag faktiskt i hans problem o hur många öl han fått i sig.
Allt som betyder något nu är mitt (vårt!) barn.
Stora, lilla, älskade barn kom tillbaka o fortsätt på ditt påbörjade spår i livet! Där du mådde bra ❤️
Fysiskt är hen här men jag når inte fram i tankarna o jag står inte ut med känslan av vanmakt att inte kunna hjälpa mitt barn på riktigt.
Är fruktansvärt!

Jag är så trött men kan inte sova.

Skönt att du mått bättre idag! Jag tänker att vi ibland behöver förmå oss själva att göra saker som vi vet är bra för oss. När jag är på dåligt humör är motion det sista jag vill ägna mig åt, men jag vet att en promenad ger mig endorfiner och jag kommer må bättre om jag går en sväng. Att styra sig själv och sina tankar behöver inte vara negativt. Till exempel tror jag att det är klokt att ge så lite utrymme som möjligt åt tankar som handlar om att det vore härligt att dricka. Klipp av dem om det går, se dem för vad de är -beroendet som vill få dig tillbaks. Det jag skrev om kyrkan handlar om att där är man välkommen vare sig man tror eller inte, det finns inga krav. Man behöver inte ha en kristen tro för att delta i aktiviteter där. Det kan vara positivt med sammanhang som är strukturerade och har en person som leder dem. Behöver absolut inte vara just kyrkan, finns ju alla möjliga organisationer. Att prata med vården om suicidtankarna tror jag också vore bra för dig, det är farligt att umgås med såna tankar för mycket... Angående Soundcloud så är jag rädd om min anonymitet, inte för att jag tror att du skulle kolla upp vem som besökt sidan där, men jag föredrar ändå att bara umgås med folk här på forumet, hoppas du förstår..