skrev vår2022 i Försöka vara nykter

@erivan Vad härligt att du fått ny motivation och grattis till en vecka nykter!🥳. Låter som en bra start! När man vill berätta för vänner och familj att man inte mår bra av alkohol och vill sluta, tänker jag att man verkligen vill ta tag i problemet och menar allvar. Så var det i alla fall för mig, jag berättade och visste att det skulle bli en press på mig att klara av det, men jag ville visa att jag kan och menade allvar. Jag har aldrig tidigare velat säga något i mina försök att dra ned, för jag ville ha kvar utvägen till att dricka. På något sätt hade jag inte bestämt mig fullt ut då, men denna gång ville jag sluta till 1000%. Jag trodde på mig själv och min förmåga att sluta och det tror jag är det absolut viktigaste till att lyckas. Så tro på dig själv, jag gör det! Det är så jävla skönt att vara nykter och casha in alla de effekter som det ger.

Ha en fin söndag!❤️


skrev Påvägmothälsa i Kaffestugan

@Natalia @prinsessa Godmorgon. Min partner arbetade och det regnade stora delar av dagen igår så jag tog mig inte till kyrkogården. Vi får se hur det blir idag. Nu är det två dagar innan jag har vardag igen på jobbet. Nästa vecka är hektisk igen efter denna "paus" jag haft och saktat med livet. Jag behöver använda dessa dagar klokt, satte en klocka nu på morgonen för att få en tidig start, och dricker mitt kära kaffe i sängen. Önskar er en lugn och fin ledig (?) söndag. Idag blir ännu en enhetsfri dag. En "fördel" med att jag inte varit mig själv är att suget verkligen inte varit stort.


skrev vår2022 i 1år och framåt🙏

@Himmelellerhelvette Vad fint att få ta del av dina tankar och känslor när det närmar sig 15 månader. Att du känner dig grundad och älskad, härligt❤️. Det är lite som ett slags under med allt som sker när man lagt alkoholen på hyllan och inte längre behöver eller längtar efter de ”lugnande” effekterna som alkoholen ger. Att man istället kan nå så mycket härligare effekter genom att avstå. Vad man dock måste göra i samband med att avstå är att nyfiket undersöka vad som är orsaken till behovet att dricka och försöka hitta det lilla jaget som någonstans gått vilse i livet och utstaka en ny väg tillsammans i livet. Då får man möjlighet att göra om, göra bättre för sig själv och sitt liv. Och det är det som du lyckats med. Du är på väg i en ny riktning i ditt liv och det är fint att få vara med vid sidan av på din resa.

Ha en fin söndag!❤️


skrev Axianne i Axianne lever vidare

Två år, två månader och två veckor.
Någon gång under den här tiden borde jag rimligtvis ha upplevt en längtan efter att dricka igen. Med tanke på att jag var riskkonsument redan för 30 år sedan och levde som fullskalig alkoholist i över 20 år så borde jag varit i närheten av minst två-tre återfall sedan jag slutade.

Men nej. Inte ens en darrning på manschetten har det varit. Jag har inte upplevt att det varit svårt att sluta mitt livslånga missbruk och jag förstår fortfarande inte hur det gick till. Jag är lika förvånad idag som jag var den första tiden när jag gled fram i någon form av nynyktert smekmånadsrus. Lika nykter idag som för två år sedan går jag framåt och lever ett liv som trots andra motgångar, känns mer och mer värt att leva.

Ibland säger man runtom mig att "Vänta bara tills det krisar, då kommer suget ..." men det har krisat. Ja, fan vad det har krisat sedan jag slutade dricka. All skit som hänt runtom mig har varit så fruktansvärt tärande att ingen hade förebrått mig det minsta om jag valt att återfalla i supande för att döva känslostormarna som följt. Snarare har mina barn nästan förväntat sig att komma hem och hitta mig full endera dagen. Jag själv har inte analyserat varje motgång men bara accepterat att jag hanterar sorg och elände bättre nykter än med alkohol. Nu senast avled ett av mina syskon helt oväntat och först några veckor efter dödsfallet inser jag att inte ens i den sorgen fanns det minsta önskan från min sida att dricka.

Inte heller har det varit på kartan att belöna mig med alkohol när det gått åt rätt håll eller när livet varit på topp. Otaliga fester och firanden har passerat och jag har haft precis lika kul som andra, eller ännu mer, och slipper dessutom minnesluckor, bakfylla eller ångest dagen efter. Jag tror inte man ser mig som ett dugg tråkig för att jag inte dricker, och i de sällskapen jag befinner mig är det nog egentligen ingen som ens märker att jag väljer bort alkoholen. Jag kan inte påminna mig att någon överhuvudtaget frågat varför jag säger nej när det bjuds. Jag undviker inte människor som dricker, men jag kan inte påstå att jag lockas att umgås med de som dricker mycket och ofta. Inte för att jag är rädd att dras med, utan snarare för att de är så förbannat tröttsamma att ha att göra med. Fulla människor är faktiskt generellt både korkade, irriterande, fåniga och visar sina sämsta sidor. Det finns inte direkt någon lockelse i att träffa den typen av människor.

Häromdagen pratade jag dock av en tillfällighet med en person som kämpar fortfarande. En bekant från förr som befinner sig där jag var för tre år sedan; mitt i skiten med en ryggsäck fylld av otaliga misslyckade försök att sluta. En person som visserligen accepterat sin alkoholism och vill ta sig ur, men som misstror sig själv och är rädd för vad det skulle innebära att försöka leva utan alkohol. En person som är mer rädd för vad avståendet och nykterheten ska orsaka än vad alkoholen ställer till med. En person på väg ned i avgrunden med rekordfart rabblande samma mantra som jag hade; "Bara den här gången, sedan ska jag lägga av ..."

Det jobbiga är att jag ser vart det är på väg men kan inte göra något. Jag ser mig själv i den här personen och jag förstår precis känslorna av panik när alkoholen börjar ta slut innan festen är över. Jag såg hen stjäla alkohol ur värdinnans barskåp mitt i natten och utan urskiljning dricka slattar på morgonen när andra sov. Jag har gjort precis samma sak men jag kan inte på minsta sätt påverka den här personen att avstå. Inget jag säger spelar någon roll och jag kan inte få personen att fatta att det är supandet som är det svåra, inte avståendet. Så jag säger inte det. Jag pratar inte om vad jag tycker att hen ska göra. Men jag berättar om mig själv och min resa. Jag berättar på samma sätt som jag gjort i forumet här tidigare om hur nere i skiten jag varit och var jag befann mig för några år sedan. Jag berättar om hur jag bara slutade rakt av en dag och inte har ångrat en sekund. Och då inser jag att det jag säger faktiskt gör lite skillnad. I alla fall kändes det så när vi pratade senast.

Det jag också fick var tacksamhet från denne person. "Tack för att du inte tjatar om vad jag måste göra. Jag vet vad jag borde göra men jag måste få bestämma själv ..." Jag minns den känslan av att alla andra visste så mycket mer om hur mitt liv borde vara men att ingen förstod hur det kändes. Sluta dricka mitt beslut att fatta. Bara mitt. Och till slut kom det. Till slut tog jag steget på egen hand utan att någon stod och pekade. Det var då det verkligen var på riktigt.

Lev väl och var rädda om er ❣️❣️❣️


skrev Natalia i Kaffestugan

Har just varit på äventyr med ett gäng på kyrkogården och tänt ljus. Väldigt vackert. Passet går bra men kunde gärna ha varit lite piggare idag. Nu är det dock inte så långt kvar till jag får åka hem och sista timmen är lugn.


skrev erivan i Försöka vara nykter

@Himmelellerhelvette tack❤️jag ska göra mitt bästa !!


skrev Ullabulla i Dax att vända blad.

Tack sisyfos.
Jo beroendegenen är stark i mig och jag får hela tiden ha koll på den.
Och när den vinner mark så förlorar jag kontrollen över mig själv och blir onykter.
Trots att jag inte druckit en droppe.
Jag kliver ur mig själv och är hos någon annan i tanken.
Den som borde vara med mig själv,dvs jag finns inte alltid där.

Just i det glappet är det svårt.
Men jag ser det tydligare nu när jag är nära återfall i min känslomässiga onykterhet.
Står vid stupet och kikar ner.
Försöker hitta känslomässiga borgar som skyddar mig.
Det ska nog gå vägen.


skrev Tröttiz i Vägen framåt

Förflutna bleknar, men finns kvar.
Det bleknar, blir lättare, så skönt. Kommit till en punkt där jag minns och reagerar på olika saker som har med mitt förflutna liv att göra.
Men jag "drunknar" liksom inte i inre kaos och oro. 🙏
Jag har påverkats ja - men har en inre trygghet. Jobb och boende trivs jag inte så bra med, men det finns andra viktigare saker i nuläget. 🌺 Tar hand om det sen.

Sköt om er. Lyssna inåt. Ta hand om er.
Kram.
💜


skrev Snödroppen i Hopplöst

@Kameleont
Har tänkt på dig under dagen och undrar hur din dag varit?
Förlåt för mitt tidigare svar, känner mig ibland som en dålig lyssnare och ska komma med massa råd hela tiden.
Kram


skrev Andrahalvlek i 1år och framåt🙏

@Himmelellerhelvette En väldigt fin lägesrapport ❤️ Varmt grattis till snart 15 nyktra månader! 🥳🥳🥳

Jag brukar också säga att jag är mer grundglad, grundnöjd. ”Golvet” har liksom höjts. Och jag är öppen för roligheter, tar ofta själv initiativet - och jag njuter 🥰

Vid några tillfällen, då jag träffat roligt folk och pratat och skrattat mycket, så kan jag bli studsigt euforiskt, så jag har nästan undrar om jag råkat få i mig alkohol av misstag.

Kram 🐘


skrev Himmelellerhelvette i Promillebikt

@Flarran Tack för härlig delning! Blev glad, njut av livets alla vägar du kan välja och vila så mycket du känner för. Finns inga måsten, ibland borden men dom går ofta att skjuta på❤️


skrev Himmelellerhelvette i 1år och framåt🙏

Snart 15 månader nykter!

Jag finner mig själv mer och mer. Börjat ta mig ut mer bland vänner och känner hur mycket livet har att erbjuda.

Tänker på hur konstigt det var att jag var nöjd med livet men alkohol som den viktigaste ingrediensen. Behövde inte folk eller sysselsättning nått särskilt. Behövde mest vara ifred så jag kunde dricka.

Livet öppnar sig mer och mer och jag kan inte förstå att jag inte kunde se hur mycket det finns i livet. Blev ett tunnelseende.

Kan njuta lika mycket av en lugn promenad i skogen som en lugn kväll i soffan. Jag kan njuta mer generellt av det mesta.

Min kropp är i balans, jag äter när jag är hungrig, vilar när jag behöver vila, aktiverar mig när jag behöver aktivera mig, tränar, sover så bra och sömnen läker mig på alla sätt. Kroppen ger de rätta signalerna så som den är skapt att göra.

Jag har arbetat mig igenom många trauman och känner att det hjälpt mig lära känna mig själv.

Jag känner mig grundad och älskad.
Jag tycker om mig själv och är fascinerad över hur mycket näringsrik kost, träning och mindfullnes läker mig.


skrev Flarran i Promillebikt

Tänk vad konstigt allt kan bli...

Förresten @vår2022, kul att du skrev några ord, det uppskattades.

Hur som helst, tänk vad konstigt allt kan bli liksom när man har börjar att tänka på ett nytt sätt och lyssnar på sin kropps signaler och inte bara rusar rakt fram som man ofta väl har gjort bara för att man trott att det är så man ska göra för att vara någorlunda normal liksom.

Hade som det skrevs lite tidigare idag en tanke på att gå utanför dörren för att handla lite mjölk och andra nyttigheter i en butik lite längre bort för att få mig lite nyttig motion som jag logiskt sett vet behövs för att komma in i bättre levnadsmönster. Men efter att jag hade skrivit av mig lite tankar kände jag mig lite allmänt kroppsligt trött och gick och vilade mig och somnade en stund.

Sov faktiskt tre timmar på eftermiddagen tills det blev mörkt ute och drömde en lite konstig dröm som jag tänkte skriva om på detta forum som jag har börjat att betrakta som en slags vän, eller åtminstone som en öppen dagbok där alla som så vill kan läsa mina inre tankar kring resan jag har påbörjat som en ny och lite mer tänkande människa när det gäller att förstå mig själv och i vilka situationer som jag tagit till och ännu känner för att dricka alkohol för att därmed liksom bemästra jobbiga känslor.

Har förstått att de flesta som skriver här på forumet har betungande arbeten, familjeliv, vänner och kanske även träningskompisar inom olika områden som upptar rätt så mycket tid av dygnets tjugofyra timmar. Men isolerad som singel vilket jag är - eller isolerad i någon egentlig mening är jag ju inte, för jag är ju faktiskt som arbetsbefriad helt fri att gå åt vilket håll jag vill, men många fattar nog tanken ändå.

Men vad var det som jag skulle skriva och berätta om då, jo jag vaknade just upp ur en märklig dröm där jag liksom var en osynlig åskådare och följeslagare till en yngre medelålders kvinna som gick och talade högt i en mobiltelefon sådär som många gör nuförtiden. Hon hade i min dröm en slags märklig och djupsinnig konversation med någon som föreföll att till henne kanske vara någon äldre släkting, bekant, kanske även studiehandledare eller nåt sånt.

Hon talade om sitt liv och något som verkade vara studierelaterat, kanske psykologiska studier och praktiska frågor i hur vardagstankar om känslor kunde bemötas och bearbetas på olika logiska sätt. Det var intressant att höra hur tankegångarna gick och det kändes så levande att ha denna dröm. Kanske var det egentligen mitt undermedvetna som ville säga mig något, vem vet...

Samtidigt så minns jag i drömmen att jag hade en misstanke om att det just var i en dröm som jag nog befann mig i. Men det struntade jag helt i och följde försynt och tyst efter hon som gick och talade i sin mobil, för jag var så nyfiken på vad det hela skulle mynna ut i, och just då så vaknade jag till och upptäckte att klockan var nästan 17:00 och att jag inte hade kommit mig för att komma utanför dörren i dagsljus i dag heller. Det kändes snopet att ha somnat så där utan att ha planerat det.

Men nu idag har jag bestämt mig för att för en gångs skull gå emot mina inre känslor om att vara liksom plikttroget ”duktig” på något sätt och inte lyssna på mina påträngande känslor om att bara gå rakt fram utan att tänka på hur jag verkligen mår och känner. Vilket faktiskt tyvärr är något som jag nog gjort i alla de år som jag druckit vin och öl. Ja, nästan som väl en törstande ensam vandrare i öknen eller nåt.

Något jag tror kan ha bidragit till att jag ofta druckit alkohol av de mest skilda slag och inte minst en massa folköl. Det är nog att jag har gjort så utan att tänka efter över huvud taget. För ofta när jag nog egentligen kanske varit trött, hungrig, törstig, ledsen, arg, frustrerad och väl det mesta av hela känsloregistret som kan spela in. Det har helt enkelt blivit som så att jag då öppnat en pilsner eller svept ett glas för att känna lugn, hur knasigt det än kan låta.

Jag har helt enkelt låtit mig jagas av en inre alkoholdemon utan att fatta ett enda smack.
Så nu gör jag tvärt emot min duktighetskänsla som säger att jag ska gå ut trött som jag ännu trots allt är i mörkret, för att handla mjölk och andra nyttigheter och genom detta väl även bevisa för mig själv att jag kan motstå frestelsen att handla ett sexpack eller två med folköl som nu finns i sinnet.

För nu är det ju snart en hel månad som har gått som hundraprocentigt alkoholfri. Då måste jag ju självklart kunna motstå en liten känsla av frestelse att köpa pilsner som ännu knepigt nog finns. För man är väl ingen korkad slav under lasten heller...

Den känslan går jag inte på idag, utan tar och slår upp ett glas med äppeljuice i stället.
Smuttar lite på den och går sen och vilar mig en stund, lyssnar kanske på lite lugn musik eller nåt. Har faktisk en massa mat i skåpet, mikropopcorn samt glasstrutar i frysen. Kanske ska man se på nån kul film eller nåt.

För jag är faktiskt fri att gå åt vilket håll jag vill, om jag känner för att vila istället för att slita ut mig med sånt som man kanske på något sätt försöker att inbilla sig själv är klokt och helt normalt att göra, bara för att det liksom väl bara av en märklig nästan tvångsmässig vana ska vara så.

Då tänker man inte själv, det är mest ren automatik som råder då, och jag är då ingen slags robot eller maskin liksom. Det ska ingen onyttig känsla inom mig någonsin mer få mig att tro. Har nu när klockan just passerat 19:00 skrivit ner mina senaste tankar och går som fortsatt spiknykter och rätt nöjd äppeljuice-drinkare därmed vidare ännu en dag som helt klar i knoppen, och kanske vilar mig en stund till, eller som sagt bara gör nåt kul som jag känner för.

Ha det gott!


skrev Himmelellerhelvette i Nykter livet ut

@Se klart Spännande! Kul med något nytt som kan engagera! Kram


skrev Himmelellerhelvette i Tillsvidare

@Ny dag Prova att skriva, ta penna och papper och skriv, skriv, skriv. Det kan hjälpa dig att komma till insikt med tankar, med skav. Efteråt kan det gått timmar och det kan ge en skön känsla. Du behöver inte spara det om du är orolig att det ska komma i fel händer, riv och släng eller bränn.

Kram❤️


skrev Himmelellerhelvette i Ett snabbt eskalerande missbruk

@marshmallow11 Bra jobbat! Ja livet kan verkligen utmana och efter varje utmaning utan att ta till alkohol blir vi starkare, det är min tro.

Kram❤️


skrev Himmelellerhelvette i Försöka vara nykter

@erivan Det är inte alls larvigt att skriva det igen. Det krävs olika många återfall för oss alla innan vi kommer vidare. Jag tror på dig❤️


skrev Himmelellerhelvette i Att välja livet …mitt liv!

@Varafrisk Jag tror att känslorna sköljer över dig nu lite för att du slappnat av en aning i allt kaos?

Jag tror du kommer finna dig själv, dina intressen och vad livet har att erbjuda dig när du börjar känna efter vad DU vill, inte anpassa dig till någon annan. Det finns bokcirklar, yoga i grupp, kanske syjuntor?

Bra att du låter dig sörja, det är en viktig del i läkningen.

En stor varm kram❤️


skrev Tröttiz i Försöker få min pojkvän att sluta dricka

@Ung angörig
Hej.
Detta forum har hjälpt mig mycket, både under min relation med en alkoholist. Välkommen hit, uttrycket känns lite tragikomiskt men hoppas du blir hjälpt här.

Som jag upplever det har han grava problem, bland annat att lova, gömma, brutna ord m.m. Han kan helt enkelt inte kontrollera det.

De med beroende skäms ju också över den situation man är i. Någon stans vet man, och man är inte stolt. Beroende är en jättekraft - tyvärr. 😔

Jag tänker på din rubrik för ditt inlägg, det där med att vad kan du göra? Det är att sätta gränser, att få ett svar vad man kan göra är svårt då jag tänker att vill någon sluta dricka och är man motiverad ska det komma från den med ett beroende.

Fortsätt gärna skriva här, och sköt om dig. 🌹💜

Och du, är det någon situation som inte känns bra i magen, försök att ta dig ur den situationen. Kram.


skrev Se klart i Nykter livet ut

På tåget igen- denna gång för en kortis hem och fira kusin som fyller år. Åter landet ikväll alltså. Jag hade ju kunnat köra hem men är inte så sugen på att köra tillbaka så många mil i mörkret. Och tåget går snabbare.
Haft två dygn med fullt hus och mycket aktiviteter där jag främst sysselsätter mig i köket. Förr om åren var ju detta mitt stressigaste moment - fixa förbereda, laga. Nu är det fortfarande mycket att stå i och planera men det går liksom inte ”in” i mig så som förr. Det är stress som ligger utanpå. Den känns som att den är för alla att dela på. Inte bara min. Jag är inte föredömlig när det kommer till att delegera, och det är inte lätt att dyka in i mitt rätt så fastslagna schema. Men jag är rätt okej med det, och sen har jag lätt numera att lämna över disk och plock till andra. Vi har nu en barnbarns-bebis som närmar sig året och hon är den gladaste lilla unge jag sett. Vilken fröjd! Katterna håller sig på vinden, men kommer ner och ”pratar” när barnen gått och lagt sig. I helgen har vi varit 12 vuxna, och en handfull småbarn- med olika tider och som alla dras till samma ytor för att det är mysigast så. Ni vet ju hur det är med små kök på stora fester?
Idag var vi på kyrkogården och tände ljus. Saknar min pappa men utan någon ilska. Jag bara längtar lite efter att höra hans röst. Jag var ju med honom när han flaxade upp i himlen, släppte iväg honom och sa att han skulle flyga, passa på när näktergalen sjöng. Det var fint.
Kram på er alla kämpar 💕


skrev Se klart i Det är aldrig försent

Vad fint du skriver @sattva och så himla modigt att orka och vilja omvärdera, ta till sig nya insikter.
Det är inte lätt detta med döttrar, jag har tre, och vi har våra olika relationer och utmaningar. Senast i helgen berättadw en av mina döttrar om minnen från barndomen som hon upplevt som så negativa/dåliga. Det var inte specifikt riktat mot mig men jag är/var ju då, ansvarig för hennes väl. Jag har funderat kring det och om jag ska ta upp detta vidare med henne. Det var skönt att hon inte konfronterade mig just nu, men tänker att det är en tråd som behöver nystas i.
Din dotter är ju så ung. Det du visar framförallt är att du står på hennes sida- bokstavligen, och det är nog det viktigaste av allt. Kram 🤗


skrev Andrahalvlek i Andra halvlek har inletts

@Sattva Tack för att du tror på mina förmågor ❤️

Kram 🐘


skrev Adde i Div åsikter eller...?

Tack Onkel F !!!
Jovisst är det som 12e steget online men jag följer det inte helt slaviskt :-) Kul att jag kan dela nåt till dig <3

Just nu svallar mina känslor över när jag lyssnar på The Beatles senaste singel "Now and Then" !! Att höra John Lennons röst igen efter att den tystnade för 43 år sen ger mig rysningar ! Och tårar i ögonen <3 Vet inte hur många gånger jag lyssnat på den idag !!
Finns på Youtube.... Att kunna njuta av alla mina känslor fullt ut är också en del av min nykterhet !!