Senaste kommentarerna i forumet

@lillekonvalj jag började läsa och skriva på forumet i början av året. Då förstod jag inte att han var beroende och att jag var medberoende. Det var en riktigt ögonöppnare att hitta forumet och ganska snabbt så tog jag beslut om separationen. Så mycket som pågått under lång tid som jag lagt på mig själv att jag varit på dåligt humör, varit för krävande osv. Han har skylt mycket på mig men jag insåg då att hans beteende var kopplat till beroendet, han kom inte hem efter jobbet och svarade inte när jag ringde osv. Väldigt opålitlig och trött, orkade inte göra något på helger satt bara i soffan och tittar på telefonen.
När vi separerade så började han dricka mer vilket är oroväckande men också ett enkelt sätt för honom att hantera att han tycker separationen är jobbig. Själv så slutade jag dricka helt, börjat träna, gått ner mycket i vikt och mår och känner mig mycket bättre. Så när beslutet var taget och de praktiska sakerna kring separationen började lösas så började jag må mycket bättre. Så fort han är i närheten känner jag mig stressad och när jag är själv med barnen så mår jag bättre. Såklart känns tankar om framtiden lite läskigt, kommer jag vara singel för evigt och bli ensam osv men vet att jag hellre är själv än ensam i en relation för det är verkligen det jobbigaste jag gått igenom.
Hur mår du nu? Har han hört av sig?

@Natalia
Vad roligt 🙏👍. Stort grattis och lycka till

@Andrahalvlek Egentligen inte så krångligt, men för mig ger det ett inre lugn. Jag har bara svårt att förklara på ett konkret sätt!

@minresamotlugnet
Så mycket tid och energi
🥺

@Sattva Hmm, jag får klura på det. Känns filosofiskt och existentiellt. Meningen med livet liksom.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Nej jag menar mera med vilken intention man gör något.
Hm, hur ska jag förklara....Att livet inte är en räcka punkter att checka av, en kokbok att följa. Även om man teoretiskt tänker att "dessa åtgärder gör jag för att få de här resultaten", så måste det samtidigt stämma med något djupare. Att bara på ytan ändra på något praktiskt, kommer inte att leda till sinnesro om en annan grundproblematik inte är löst.
Hm, nej jag kan nog inte sätta rätt ord på det. Det handlar för mig om essensen i hållbarhet. Att ens handlande och ens inre kärna följs åt.

Jag blev glad idag! Blev utvald som en av två att få komma på plats och möta verksamheten efter måndagens intervju som jag kände mig så spänd inför. Intervjun som var lite av ett slagfält 🙂 Känns jätteroligt då det är en fast tjänst och ett jobb jag gärna skulle vilja ha. Tar inte ut någonting på förhand och vet att den andre kandidaten kommer vara minst lika lämplig så det kommer mer handla om person på fredag. Men jag passar ändå på att glädjas över möjligheten. Må bäste man till plats vinna helt enkelt 🙂

@Kameleont Tack för dina fina ord. Det värmer även att höra att du vill att jag skriver.
Kanske för att man i allt detta ofta blir osynlig, det är så stort fokus på barnen (om ännu mer nu för dig förstår jag) och på mannens alkohol, att man själv hamnar i skymundan.

Här hemma har vi i dagarna haft ett ordentligt samtal. Där han tycker att jag är anklagande så fort han dricker (visst är jag det!) och att han inte behöver det för att kunna arbeta med sig själv. Vi har även pratat om att separera. Och det känns skrämande men skönt på något vis.

Jag loggar inte in så ofta här så ibland tar det lite tid innan jag svarar.

@Lora Ja, efter en alkoholsemester behövs ytterligare en vecka för att vila upp sig…. Men vilka har det?
De flesta kör bara på….😞

@Marsorm Jadå, det kommer. Tålamod. 😀🙏🏻

@Sattva Försök gärna förklara. Menar du hur ordentligt man gör saker? Eller som jag brukar säga - att jag inte kan göra något halvdant. Ska jag göra något så ska jag göra det bra.

Sen kan jag strunta i annat, som städning och disk tex. Köper ofta och gärna hämtmat. Bryr mig inte speciellt mycket om varken klädsel eller utseende, så länge det är helt och rent och funktionellt. (Även om jag har många småhål efter valptänder på mina kläder nu.)

Kram 🐘

@Majaella Stackars, stackars dig ❤️ Nu får man nog säga att du har nått din botten. Nu finns det bara en väg - uppåt! Bra att du nu ska få hjälp via missbruksenheten. Ta all hjälp du kan! Men du måste verkligen vilja själv också. Inifrån och ut.

Boosta din motivation genom att skriva plus- och minuslistor. Plus med att dricka, respektive minus med att dricka. Plus med att vara nykter, respektive minus med att vara nykter. Ingen annan kan göra jobbet åt dig - du måste göra det! Och skriv mycket här, ta följe med någon annan nynykter. Växeldra varandra. Ibland behöver du gruppgemenskapen och ibland behöver gruppen dig.

Tyvärr kan man inte välja att bara dricka socialt. Har man druckit sig till ett missbruk finns bara en enda utväg - aldrig ta första glaset.

Kram 🐘

Hej @AnnaBritta och välkommen till Alkoholhjälpen! Din pappas drickande har skapat oro under lång tid och nu har det lett till en tydlig konsekvens för honom som förhoppningsvis kan påverka hur din pappa ser på sitt drickande. Förstår att det väcker en lättnad hos dig, och samtidigt många frågor. En del tips och tankar om hur du kan stödja kan du hitta i vårt självhjälpsprogram för anhöriga (https://alkoholhjalpen.se/anhorigstodet). Och skriv gärna mer här hur det går för dig och hur du tänker. Jag tror att det finns många här som kan känna igen sig i din situation!

@Wind

Exakt…, det är oerhört sorgligt när man inser hur mans tänkt av för att orka.

Sen tittar jag på min dotter o tänker -” vad skulle jag sagt till henne ifall hon var ihop med någon som hennes pappa?”….. ta hand om dig själv… du förtjänar kärlek o lugn ❤️

@Himmelellerhelvette Ja det är en härlig resa du har haft under det här första året! 🤗 Nu lär det lugna ner sig rent ”tankemässigt”. Alltså, du behöver inte ägna så mycket tid åt att vrida och vända på saker, utan allt sker mer automatiskt.😃

Något som jag hade stor nytta av under det första året var att jobba in ett tankesätt där jag släppte all oro för saker och ting. I stället så såg jag till att lösa alla problem rent praktiskt. Lugnt och sansat, så blir det bra. Att gå runt och fundera på något som irriterar eller oroar mig är inte kul. Det stjäl bara en massa energi. Fixa problemet i stället liksom.😁 Då kan man i stället ägna sin energi till att göra saker som man mår bra av, och tycker är kul.

Så oro och stress är inget jag ägnar mig åt för fem öre sedan länge.☺️ Det fick jag nog av under alla år som slav under alkoholen.

Kram

@Snödroppen
Kram ❤️

@Se klart ❤️🌷❣️

Jag tänker att det inte bara handlar om att se vad man kan eller inte kan påverka. Utan den stora pusselbiten är HUR man tar sig an det som går att påverka. Att det handlar mer om att kalibrera inåt, inte bara göra. Svårt att förklara.

@Wind
Känner med dig.
Vill bara säga att du är inte ensam, vi är så många här tex på sidan som gått igenom samma helvete.
Tillåt dig alla känslor och var snäll mot dig själv först.
Du är en fantastisk och värdefull människa. Kram

@Kameleont
Jag känner med dig och tänker hur orkar du vara så stark i allt? Du är helt otrolig.
Hoppas ditt barn kan komma ur det, du verkar vara en fantastisk mamma.
Styrkekram kära du, tänker på dig och hoppas du fortsätter skriva här om du tycker det hjälper. 🙏🩷

Dagarna går i lågintensiva förberedelser för begravningen på söndag. Igår provade jag äggoanjovismacka som ska lagas o serveras. Idag ordningsföljd och slutval av musik. Officianten har varit sjuk så små stråk av stress men många hjälper så det känns lugnt. Tänker på alla som kommer- nära på både min o hans sida, människor knutna till varandra på olika sätt, bekanta och för mig obekanta. Hela min familj m syskon o syskonbarn , mina barn, träffas inte alls ofta alla på en gång eftersom vi bor i två länder. Nästa vecka börjar något helt nytt.

@vår2022 Jag försöker verkligen tänka så. Vartåt vill jag? Vad kan jag inte påverka? Vad kan jag göra?
* Min dotters behov. Vad kan jag göra? Vara extremt tydlig gentemot boendet - det här är ert ansvar.
* Mina artrosknän. Vad kan jag göra? Göra artrosgympa dagligen och sluta äta socker, för att åtminstone inte öka i vikt och kanske blir värken bättre av mindre socker i kosten.
* Min valps bitande och hoppande. Vad kan jag göra? Se till att han får tillräcklig stimulans och sömn dagtid. Dela på oss när han inte är kontaktbar. Däremellan markera rejält med kropp och blick, möjligen ett gruff också.

Det ska bli skönt med en valppaus till helgen. (Och genast kom jag på att jag kanske skulle passa på och rensa dotterns garderober på söndagen. Suck.)

Kram 🐘

@Sattva Jag tänker att min jobbtillvaro är hållbar sen jag bytte arbetsuppgifter och fick mindre ansvar och en helt annan typ av stress. Nu har jag att göra hela arbetsdagen, behöver sällan vänta in saker och när arbetstiden är slut så stänger jag av datorn och jag vet att någon annan tar över - och det är inte mitt helhetsansvar längre.

När jag vikarierade på min gamla tjänst tre veckor i sommar gick det jättebra. Jag är glad att jag gjorde det, det kändes lite som en revansch. Det är inte mig det är fel på, jag fixar arbetsuppgifterna. Men att till 80 procent av arbetsdagen känna det som att man sitter i rävsaxen att ”någon annan” ska leverera är en stress som jag inte fixar längre. Den ligger som ett tungt moln över hela arbetsdagen, och den strider mot mitt i vanliga fall självständiga arbetssätt.

Jag vill ta stort ansvar, men det kan inte vara villkorat av att leden innan mig lyckas eller misslyckas med sin leverans. Ge mig bra förutsättningar, så gör jag ett bra jobb. Och det kan jag göra med mina nya arbetsuppgifter, eftersom vi jobbar mot flera tidningar så finns det alltid sidor att jobba med. Och det jag inte hinner pga sen leverans får kvällsgänget fixa. Jag kan hålla mina arbetstider, ta fikapaus förmiddag och eftermiddag och lunchrast. Jag behöver inte springa ikapp, varje dag och allra helst på fredagen då tre tidningar ska färdigställas.

När jag vikarierade som ansvarig chef tre veckor i sommar visste jag aldrig när jag kunde sluta för dagen, och det blev övertid 2-3 dagar per vecka. Det är inte hållbart för mig, så jag är väldigt glad över att jag har bytt arbetsuppgifter. Nu känner jag att jag kan prestera bra många år till, förhoppningsvis utan att bli sjuk igen. Jag kan till och med välja att gå ner i arbetstid om jag känner att heltid blir för tufft. Det hade jag inte kunnat i min roll som ansvarig chef.

Jag försöker verkligen tänka på vad jag kan påverka och vad jag inte kan påverka. Det jag inte kan påverka, och som nästan stressar livet ur mig, är när min yngsta dotter blir sjuk. Den stressen och oron äter nästan upp mig inifrån. På något sätt är det som att alla minnen från tidigare sjukincidenter med henne kommer som ett snabbtåg *pang* rakt in i nacken på mig.

Jag blir ostadig och svajig, tappar ord och handlingskraft - men bara på insidan. På utsidan ser jag fungerande ut och jag kan till och med ta bra och snabba beslut. Där kan man snacka om dissonans mellan insida och utsida. Gentemot min dotter och omgivningen måste jag visa upp en handlingskraftig fasad - stå på mig, styra upp rutiner, kräva saker, vara extremt tydlig etc.

Men den lilla mamman inombords bara storgråter, för att hon fick ett barn som hon alltid kommer att behöva henne på ett eller annat sätt. Jag gråter inombords för min dotterns skull också, för att hennes självständighet aldrig kommer att få blomma ut och för att hennes liv i viss mån alltid kommer att vara begränsat. Trots att jag verkligen ser att hon trivs med sitt liv - att hon älskar varje dag hon vaknar till, när hon mår bra.

Allt omkring min yngsta dotter är min stora livssorg på ett sätt. Jag har traskat upp och ner på sorgetrappan fler gånger än jag ens kan försöka gissa. I 24 år. Hela hennes livstid. Och det ska bara fortgå och fortgå och fortgå, tills jag inte finns längre. Och vad händer med henne då? (Jag vet att storasyster tar över då, men ändå.)

Och allt det där kastas upp och ner och hit och dit när hon blir sjuk och vi inte riktigt förstår på vilket sätt och vilken behandling som krävs. Vi vet inte vad problemet var för två veckor sedan, eller i början av juli. Först fick hon antibiotika för öroninflammation och sedan för urinvägsinfektion, vilket det inte ens var. Nu verkar hon vara frisk, vilket jag har påtalat för henne minst 30 gånger sen i söndags.

Jag måste ju förvalta hennes oro också, hon minns ju hur dålig hon var i hjärtsäcksinflammation våren 2022. Och jag minns. Och hennes pappa minns. Och all denna oro gör min tillvaro så svajig att jag hetsäter glass. Men nu är hon frisk och jag har infört sockerstopp. Får se hur länge det varar. Den som lever får se.

Kram 🐘

@vår2022 Ja det är magi ! Och också något jag behöver öva och träna på . Jag är rätt van att prata strängt och skammande till mig själv , det har ju nötts in så ett positivt tänkande i kombination med en snällare röst till mig går inte över en natt .

Att röra på sig kan verkligen skifta mitt humör och mående markant ! Jag har skrivit om det förut men sen jag blev nykter har promenaderna blivit ett lika starkt behov som att duscha eller borsta tänderna varje dag , typ😅

Hmmm, livet inte kivet och lätt inte lött… Skulle vilja kunna redigera…