Senaste kommentarerna i forumet

@Natalia jag förstår vad du menar ❤️. Tror att alla behöver finna sin egen väg och träning och välbefinnande verkar viktigt för dig så gå efter det som känns rätt. Ha det fint med träning 🏋️‍♂️, kissar 🐈‍⬛, picknick 🧺 och kaffe ☕️🌻

@esterest Så fantastiskt kämpat 🤩. Strongt av dig att prata med vänner. För min del har det känts som en lättnad när jag berättat. Först för min make (han konfronterade mig ju och uttryckte oro) och mina vuxna barn som också uttryckt oro för min konsumtion. Jag fick så mycket stöd och kärlek. Sedan har jag berättat för andra familjemedlemmar och vänner när det liksom passat. Det kändes som om att skammen försvann och trollen 🧌 sprack så fort jag berättade.
Strongt också att du inte druckit på känslan av stora utmaningar. Att städa 🧹 är ett bra sätt att hålla rastlösheten och suget i schack.
🌻

@erivan Tack snälla du ❤️ Vad tråkigt med partners som uppenbart inte är ett stöd , inte din heller låter det som och jag vet att du tidigare beskrivit det om din 😞. Om partnern inte hade haft en problematisk egen relation till alkohol så har de antagligen inte haft invändningar mot att en själv slutar dricka .

Jag har lite dåligt samvete över att jag skrev rakt ut från mina känslor igår kväll , om min man här . Jag har ju inte valt att fokusera så mycket på honom här inne och också haft behov av att sätta mig och mina behov främst i den här processen . Därför har jag aldrig sagt ett ljud till honom om att han ”måste sluta med alkoholen” . Han menar att jag indirekt menar /vill/kräver det utifrån mitt eget ställningstagande. Det kanske han har rätt i på ett sätt - för ska det vara så här så vill jag det . Jag vill inte ha slumpmässiga fredagar och lördagar med en man som blir onykter och som jag inte kan föra samtal med . Och @erivan du har så rätt det är onyktra människor som är de tråkiga ! Med slumpmässigt så menar jag att vissa helger /dagar dricker han utan att det märks . Då bryr jag mig inte . Men det är klart att jag vet aldrig inför en helg t ex hur mycket han ska dricka så det är ju om det ska rannsakas också en oro i det .

Det dåliga samvetet ligger i att jag ger en så ensidig bild när jag för första gången här på forumet väljer att skriva mer om min man så är det vid ett tillfälle då han är onykter och säger dumma saker . Vi har många år bakom oss tillsammans och han har långt fler sidor än de han visade upp igår . Han är en av mina bästa vänner och vi har gått igenom väldigt mycket tillsammans, han är en av de roligaste och snällaste människor jag vet . Vet att ni här inne är kloka människor som förstår att en människa har flera sidor och lager men jag vill ändå nämna att jag har dåligt samvete för att ha ”hängt ut ” honom .

Har ingen aning om hur han idag nykter kommer att förhålla sig till det här . Jag tror han menade vad han sa , att mitt beslut om alkohol påverkar honom och vad han saknar med att jag dricker . För det är ju vad det handlar om . När jag själv druckit har jag ju också brytt mig mindre om han ev blivit onykter . Vad gäller att åka ut och ”ta en öl ” eller åka på hotell osv så sa jag att det finns inget som hindrar att vi fortsätter med det och det har jag heller aldrig i den här processen velat avstå! Jag kan och har redan uppenbarligen gått ut och käkat , suttit med grannarna (där alla utom jag druckit ) och surrat och haft trevligt och jag har såklart haft som avsikt att fortsätta åka på spa /hotell med min man men inte tänkt dricka ! Han kunde inte medge att det handlar om att det känns tråkigt /som en omställning att det handlar om att jag inte dricker , men för mig är det självklart . Det gör mig väldigt ledsen att han inte visar förståelse för vilken omställning det är för mig detta utan att han pratar om SIN omställning . (Han menar att han druckit mindre under dessa veckor, hmm för mig är inte det någon omställning jag märkt av utan den som gjort en omställning är jag vilket jag sa flera gånger )
Han kommer inte att säga samma plumpa saker idag som nykter men jag tror att han kommer vidhålla att mitt beslut påverkar honom och den här ”tråkiga ” stämpeln . Just nu vet jag inte hur jag ska förhålla mig, eller jo det jag vet är att jag inte idag kommer att vilja börja dricka igen . Det är vad jag kan ta fasta på och jag måste också stå för att jag tycker det är jobbigt när han blir påtagligt onykter . Annars sviker jag mig själv och så blir det en ensidig dans från min sida av att anpassa mig och bita ihop. Jag vill inte det. Det går inte ihop med heller hur jag nu vill leva mitt liv , anser jag . Men det är väl på det sättet jag ”indirekt ” som han menar tycker att han ska sluta med alkoholen. Ahh🤯 blir galen av att tänka kring det här , går bara runt runt .

Blir också ledsen , och jag känner jag också lite skam kanske ?, över att jag känt mig så stolt och glad här inne och i övrigt över min resa. Hur jag varit ärlig och kommit till insikt om mina problem och kämpat på mitt sätt och så har jag en man som jag vet inte hur han egentligen ser på det . Än om jag faktiskt sa i början av mitt beslut till honom att jag dör om jag fortsätter . Det var direkt från mitt hjärta och det kändes som att han tog det på allvar . Vilket jag tror att han gjorde då! Sen tror jag att han ”glömt det” och enbart fokuserat på att jag under några tillfällen denna resa sagt att det är så skönt att slippa alkohol. Typ som en frälst hel -nykterist i hans ögon . Men det stämmer också att jag tycker det ! Men hans bild har ju aldrig varit att jag haft problem med alkoholen. Jag tror jag måste påminna honom idag om vissa saker , påminna och göra honom uppmärksam hur det faktiskt varit för mig.

Hej alla olycksbröder och systrar! Jag känner så väl igen detta med periodsupande för egen del och jag tror faktiskt att det är det vanligaste mönstret av alkoholberoende. Man tröttnar på drickandet pga av alla kroppsliga, psykiska och sociala effekter.

Efter en tids nykterhet, när denna grisdrog stått en upp i halsen och man känner sig hyfsat fräsch igen, så händer nåt i ens liv, för mej när nåt bra har hänt, aldrig nåt negativ. Jag vill på nåt sjukt sätt fira. Minnet är kort och så är en period igång igen.

Jag kan inte längre räkna alla återfallen. Men både supperioderna och de nyktra har blivit kortare med tiden av nån anledning.

Att vi översköljs av alkoholförhärligande i stort sett vart man vänder sig, gör ju inte saken lättare precis.

Jag har provat det mesta i medcinväg utan resultat och jag har upplevt att primärvården mer eller mindre rycker på axlarna, eftersom alkohol verkar vara en del av vår folksjäl.

Kanske det enda vi kan göra, är att acceptera vår situation och hoppas på hyfsad återhämtning mellan perioderna av drickande? Jag är 70 bast nu och drog i mej mina första mellanöl 11 år gammal.

Hjärnan har nig organiserats om och det sägs att den postakuta abstinensen med depresson och dåligt fungerande nykter kan vara i flera år. Nåja, man funkar väl inte nåt vidare full heller iofs...

Störst chans att klara helnykterhet har visat sig, om man kan hålla sig helnykter 5-7 år. Det funkar iaf inte för mej i dagsläget. De mediciner som erbjuds är bara skräp enl min erfarenhet.

Om man vill till nåt behandlingshem, får man kontakta soc. Det känns väl så där, när jag själv har jobbat där. Dessutom känner jag flera som muckat från såna hem och nästan direkt återfallit likväl tyvärr.

Men fy satan så kass man mår vid varje abstinens.

Såklart att vi alla är välkomna här, så länge vi själva vill o mår bra av det!
Så tänker jag - öppet o välkomnande.
Tillsammans ❤️
Kram på er

Denna vecka ha varit helt upp och ner, från att gråta, till att känna ilska till att känna ingenting alls. Känna mig så känslokall för jag behöver få färdigt med bodelning, till att känna mig ledsen igen och ifrågasätta om jag gör rätt. Jag kanske skulle gjort på nått annat vis.
Känner mig helt matt. Trött på att känna en massa.

Befinner mig på en plats jag inte vistats på sedan tiden jag drack. Har inte velat ta mig hit. Trodde jag skulle få ångest av att komma hit för att det skulle bli för påtagligt hur enkelt det är att dricka här. Alla dricker här. Naturligt att göra det. Vin ingår till maten mestadels.

Här har jag fått flashbacks som jag inte fått hittills. Tänkte tom hur skulle det vara om jag tog ett glas? Sedan tänker jag på statistiken. Den för mig snabbt tillbaka. Även tankar på det taskiga måendet dagen efter. De slöa tankarna man gick runt med varje dag. Då passerar tankarna på att ta ett glas.

Sjukt läskigt. Det har gått flera år och jag är bestämd med att inte dricka. Kommer inte dricka. Bara det att just denna plats är oerhört förknippad med ständigt drickande. Nu ska jag byta ut detta ständiga drickande mot intressen. Samma som jag gör hemma och trivs med ska växa fram här. I vinets kvarter.

Har fått en del alkoholfria drinkar här. De finns på en del ställen. Vid andra blir det bubbelvatten. Lite lyxigare så.
Känns som jag drar av sista biten plåster nu. Vill ge det en månad så nya och mer hälsosamma rutiner blir det nya vanliga även här. De som sitter stabilt hemma.

Känns så märkligt att vi låter just semester vara så sammankopplat med alkohol. Så mycket som det dricks då känns helt verklighetsfrånvänt. Hur vilar man upp sig med massa alkohol i kroppen? Det är ju stört omöjligt. Sjukt att vi då förknippar semester med just alkohol.

@Delfinen80 Hej! Vet inte riktigt vad jag ska skriva, men tyckte så synd om dig att jag måste skriva nåt. Förstår att efter alla ansträngningar alla tankar du tänkt och hur duktig du varit i din process att bli nykter varit. Jag tänkte när jag läste ditt inlägga att det kanske är så våra partners tycker(långt ifrån alla) jag känner mig också helt utlämnad tiill mig själv, det där får du klara själv säger hon bara. När hon skulle gå ner i vikt då skulle minsann jag också låta bli alkoholen. Idag fick jag höra spydigt, ska du inte dricka några bärs eller? Hon har druckit sen lunch typ.Hon har även sagt, ska vi aldrig gå till pubenmer, du kan ju titta på!!!! Och att vi ska separera är nog bara en tidsfråga, vill du jag ska flytta frågade hon idag, gör det sa jag. Då kom det fram att hon redan sökt lägenheter. Och om jag klarar att hålla mig den här gången så blir det nog väldigt svårt att bo ihop. Hela hennes lediga tid innehåller alkohol. Förlåt , nu blev det micken pm mitt liv när jag ville trösta dig. Jag säger bara ta inte åt dig, du är absolut inte tråkig!!! Det har jag förresten märkt när man är nykter bredvid en som är full, är det nån som är tråkig är det den personen. Fortsätt ditt suveräna jobb med att vara nykter med stolthet. Du är skitduktig och tuff. Stor godnattkram❤️❤️(godis är apprapå det jävligt gott)

@Amanda L gick åt helvete… :(

Nu kom den värsta stunden sen jag fattade beslutet om att sluta dricka känns det som, mina tårar rinner . Vi var ute på restaurang , jag tyckte det var en trevlig stund tillsammans och sen gick vi och köpte lite snacks innan vi åkte hemåt . Jag kände för lite egentid med shopping så jag släppte av övriga hemma och åkte iväg nån timme . När jag kom hem satt min man och drack , för en timme sen när grannen gått hem till sitt så sa jag som jag kände till min man ; jag tycker att det är jobbigt att du är påtagligt onykter (sluddrigt /släpigt tal , upprepningar , avbryter osv ). Jag förklarade att pga det så känner jag mig ensam och därför vill jag dra mig undan ikväll. Då kommer en harang (upplevde jag ) att bara för att jag valt att bli ”hel-nykterist” så har inte han valt det , att han saknar att åka iväg med mig på t ex krogen , åka på hotell och övernatta med tillhörande vin. Jag sa att då handlar det ju om att han saknar att jag dricker . Vilket han inte kunde medge (men det är klart det handlar om det alternativt /och att jag är mer känslig för hans drickande ) men han malde på om att det är en omställning för han också det här - för honom! Jag blev både så arg och så ledsen ; jag har aldrig nånsin haft som krav att han ska sluta dricka i det här . Jag har dock varit besviken på att han inte frågat upp om hur jag mår , hur jag ev stött på utmaningar osv i den här processen. Jag har ju dock berättat , utan att få frågorna , men det blir så tydligt för mig nu ikväll att han inte frågat /intresserat sig alls . Jag har bara delat bråkdelar med honom av allt jag öst ur mig här på forumet .
Sammanfattningsvis så förmedlar han till mig ikväll att han inte är beredd att avstå alkohol, att jag måste förstå att en människa som dricker blir onykter och att det är för att jag valt det nyktra som gör att jag reagerar . Han surrade om att det här är en omställning för han med . Vilket jag inte märkt under den här tiden, han har druckit varenda helg både fredag och lördag . Inte så att han blivit påtagligt påverkad varje kväll men ändå så har han inte avstått alkohol en enda gång . Så vilken omställning det är för honom vet jag inte !

Jag vet att det är urbota dumt att ha en diskussion med nån som är onykter . Jag vet. Jag var inledningsvis lugn när jag påtalade för honom om mina känslor inför hans onykterhet , när harangerna kom blev jag än mer känslosam .

”Nu har du ändrat din tanke och då ska alla andra anpassa sig ” säger han . ”Som en hitler med andra som dricker alkohol”.

Jag fick också en kommentar om att jag är tråkig som vill ”äta godis och lägga sig elva på kvällen ”.

Jag känner mig väldigt ledsen , förtvivlad faktiskt . Kan just nu inte se hur jag ska kunna fortsätta ett nyktert liv tillsammans med honom och hans inställning . Han har redan flaggat för att vi kanske behöver gå ifrån varandra . Antingen är det vad som kommer ske på sikt , eller att jag återupptar alkoholen. För jävligt va ?

Ja han är och har länge varit en problemdrickare själv. Det förstår nog alla som läser här inne och som tagit del av ovanstående . Ville bara säga det , och jag har vetat om det ända sen starten med honom. Nu vet ni det också .

Vi har bestämt att inte prata mer om det här ikväll nu när han är onykter utan vi tar det imorgon och pratar mer .

Tack för att ni orkade läsa ❤️ tänk vad ett forum har börjat betyda för en , mitt i denna smärta så är hit det första stället jag söker mig 🙏❤️

Jag är ny här och hittade till den här sidan genom att jag sökte på hur man som anhörig bäst hjälper en som står en nära med alkoholberoende. Jag har ingen runt mig som jag kan ventilera med, så jag hoppas det kan hjälpa att skriva här.

Situationen jag är i är ganska komplicerad. Jag har fastnat som hjälp och stöd åt mitt ex som haft en traumatisk uppväxt och har ett flyktbeteende i form av nästan vad som helst som kan missbrukas och bli ett beroende - alkohol, droger då och då, spel om pengar. När han försöker hålla sig ifrån berusningsmedel så blir det att han ”missbrukar” serietittande för att hålla sig distraherad. Såklart är det sistnämnda bättre än något annat och syftar ju till att ta sig igenom de första dagarna clean.

Jag vet knappt hur jag ska sammanfatta allting så det kanske blir lite spretigt, men… Han har begått en hel del väldigt illa handlingar under påverkan. Han blir en totalt annan person, det finns inte ett uns kvar av den han egentligen är så fort han blir full. Som med alla alkoholberoenden, så funkar det ju inte med ”bara en” utan det sätter bara igång hela karusellen. Iallafall, han blir extremt aggressiv, hotfull och våldsam. Han kan inte kontrollera sig själv, han blir paranoid och arg. Dagen efter, helt utan undantag, är han fylld av skam och skuld och mår fruktansvärt dåligt. Han har insikt i hela sin problematik och vilket (som han själv säger) monster han blir. Han ångrar allt och är förtvivlad över varför det alltid blir så här och att ”demonen” i honom tar över. Det är alltså bildligt talat, inte bokstavligen. Han ifrågasätter allt - sig själv, sitt liv som det har varit, sitt liv som det är nu, sitt liv framåt om han fick ens kommer ha något. Han känner sig värdelös och undrar varför han ens finns, känner enorm skuld över vad han utsatt sina nära och kära för och känner att han aldrig kommer kunna gottgöra. Han upplever det som att varje gång det ser ut att ljusna gör honom så kommer nånting som ”fuckar upp” allt och han förstör allt igen som hunnit byggas upp så smått igen. Han får fruktansvärd ångest. Han vet att han behöver hjälp och behandling och han vill bli fri från de flyktvägar han tar till när det antingen blir gör jobbigt eller faktiskt för bra - ni vet, det man är van vid är ”tryggt” även om det är destruktivt och något bra kan därför vara sjukt jobbigt. Jag vet ju att jag inte kan göra nånting åt honom utan att han måste göra jobbet själv, men jag försöker på ett kärleksfullt sätt stötta honom i de bra stunderna när han är mottaglig eftersom dömande, tillsägelser, påtvingade val inte kommer leda någonstans. Han säger ofta att han uppskattar att jag finns där och allt jag gör för honom, så jag vet hur besviken han blir på sig själv när han känner att han sårar mig när han inte gör vad som är bäst för honom. Som ni hör, så lider han verkligen i sitt beroende och känner stor hjälplöshet, maktlöshet och hopplöshet. Jag försöker så ofta jag kan att då påminna honom om att han absolut inte är värdelös och att den han blir när han är påverkad inte är han. Fråntar honom absolut inte att han ska ta ansvar för sina handlingar och det säger han varje gång han är sig själv igen - att det finns inga ursäkter även om han blir en helt annan person som sedan utför aggressiva handlingar. Att han tar accountability (kommer inte på svenska ordet) både för svaga stunder när han faller dit och det han gör under påverkan. Helt enkelt känner han sig som en fånge av sitt flyktbeteende och olika beroenden.

Så varför söker han inte hjälp då? Jo, för att han oftast trasslar in sig i nånting som då blir väldigt jobbigt för honom och då flyr han på ett eller annat sätt. Som det är nu är han t ex utomlands just för att han flydde från en väldigt jobbig situation som han (igen) försatt sig i just pga sina beroenden. Förhoppningen är nu att han tar sig tillbaka hit om ett par veckor, men då gäller det också att han inte skapar någon ny skit tills dess som han fastnar i.

Så jag är numera ett dagligt stöd för honom på distans. Jag håller koll på mobilen. Jag kollar på natten om jag missat något. Jag tänker under dagarna på att jag hoppas han kan hålla ut och inte förstöra för sig själv. Jag försöker känna av vad han behöver i just den stunden vi skriver eller pratar. Att han vänder sig till just mig är för att han litar på mig och för att han på riktigt inte har någon annan. Hans familj är trötta på honom och han har nån vän men inte som han litar på så här eller kan prata med om allt. Så jag känner onekligen ett ansvar på något sätt. Jag vet att han är vuxen men jag har inte hjärta att inte finnas där för jag bryr mig så oerhört mycket om honom och jag ser hur gärna han vill komma på rätt väg. Samtidigt tar det enormt på krafterna, vilket jag nästan tycker är jobbigt att säga vetandes om hur han mår och vilken sits han är i.

När du gör det, är det för din, din fru, dina barns skull,,,,,you can do it, and you,l be surprised ,,,,do it, soon HR

@Tröttiz
Jag hoppas vi är välkomna trots att vi inte är anhöriga nu. Jag tycker forumet är ett oerhört bra stöd där jag får hjälp och kanske till ochmed kan vara en hjälp.
Så jag hoppas du fortsätter skriva 🌸
Fint att du känner dig lugnare och mår bättre, hoppas du tar tid att vila upp dig.
Kram

@Delfinen80 Det är ändå så häftigt att prata med barn, man vet inte riktigt vad som försiggår i deras tankar. Viktigaste är ändå som du gjorde att prata och svara ärligt, så långt det går och på den nivå de befinner sig på. Sen är det så himla lätt att man blandar in sina egna känslor och erfarenheter i sina barn. De har ju egna erfarenheter och känslor och annan uppväxt och en mamma som tagit tag i alkoholproblemet och tar ansvar. Mina barn är vuxna och det är på senare tid jag pratat mer med dem om alkohol och att jag fastnade i ett beroende. Det känns inte så dramatiskt längre och jag tänker att jag visar dem en väg på hur man kan göra en förändring.

Ha en riktigt fin fredagskväll på restaurangen med din son och man❤️

@Vilsenpappa Skönt att det går så bra för dig! När man har lämnat de första veckorna-månaderna bakom sig förstår man verkligen inte varför det har varit så svårt tidigare. Risken är då stor att man tänker ”jag kanske inte är alkis…” och sen provar man att dricka ett glas vin…

Då kan det antingen 1) gå åt helvete, eller 2) gå jättebra och då väljer man att dricka vid fler tillfällen och vips är man tillbaka där man startade. En snabbväg och en senväg tillbaka till drickandet.

Så gör inte det misstaget. Ta aldrig första glaset! Det första glaset bestämmer du, sen bestämmer alkoholen.

Kram 🐘

@tonka Fint!

Ett kort fredagshej. Mått bättre i veckan. Fått till några sköna aktiviteter. Ett par träningspass. Snart utloggning från jobbet och då blir det en löprunda borta på motionsslingan innan jag kör hem. Igår hade vi en fantastisk fin kväll med vädret och det blev en halvspontan tur hela familjen med båten på havet, helt underbar kväll, nästan spegelblankt. Stannade till och åt lite matsäck och lyssnade på fiskmåsar.
Sovit halvtaskigt ett par dagar men ändå känt mig pigg och utåtriktad. De kommer de där dagarna ibland där jag blir extra social från ingenstans. Liksom får en kick av att prata med människor och känner energi och liv.
Ser fram emot löprundan sen är det hem och kanske inte lika upplyftande kolla på Fångarna på fortet, säsong 20-25, eller nått? Men, lite planer finns i helgen som känns upplyftande så jag ska inte gnälla, det kommer man ingen vart på. Ska bli riktigt gott med en kall alkoholfri öl hemma, kanske hinna sitta ner en liten stund och njuta av kvällssolen innan fredagsstöket börjar.

Trevlig helg på er.

Hmm, blev lite grubblig här. Passar på att skriva av mig! För en stund sen så berättade jag för min 11-åring att jag och hans pappa tänkte ta med honom för en middag ute på stan (övriga större barn borta på annat ikväll). Det sken han upp av och så säger han ”men mamma du vågar dricka alkohol”. Jag svarade inte ärligt för det ärliga är ”nej jag vågar inte OCH jag vill inte ” men jag sa att jag inte vill. Han frågade då om jag gör det för min skull eller hans skull. Jag svarade så uppriktigt jag kände att jag kunde till honom att jag gör det för min skull , också la jag till ”och för dig ” men han hade vänt ryggen till så vet inte om han uppfattade det. Sen frågade han om jag inte tycker det är gott med en öl t ex , då kunde jag vara helt och hållet ärlig och sa jo det kan jag tycka men jag tycker cola zero är godare 😅 (jag har INTE druckit mest för smakens skull vad gäller alkohol).
Jag berättade ju för honom för några veckor sen om mitt alkoholstopp, han har inte förrän nu kommenterat det alls. Mitt grubbel nu säger mig att han säkert ändå funderat på det här med alkoholen på nåt sätt . Att jag inte dricker .
Jag pendlar mellan att känna mig lättad över att han inte säger ”vad skönt att du inte dricker ” samtidigt som jag kan känna mig lite ledsen över att alkoholen ens har en plats i hans 11-åriga hjärna 😳 Vilket inte är konstigt , det logiska förstår jag , för han har ju upplevt mig onykter inte bara en gång . Och det är oroande på ett eller annat sätt för ett barn. När jag skriver det här så inser jag att mina känslor handlar om sorgen och rädslan /oron över vad alkoholen gjort inte bara med mig utan med mina barn , sorg över min pappa som var alkoholist och där jag nog fast inte kunde formulera att jag önskade att han skulle sluta dricka jag ville bara att han skulle sluta vara ledsen och samtidigt lättnad och tacksamhet över att jag brutit med alkoholen. Plus det faktum att det är fredag , solen skiner och jag är inte ett skvatt sugen på alkohol ✌️💪
Ja det var tankar och känslor denna fredag eftermiddag . Tack för att ni orkade läsa ❤️

Hej.
Jag är från "andra sidan" och kollade senaste inlägg på forumet. Jag har ju ingen aning om hur kampen går, jag förstår ju inte på djupet liksom.
Vi anhöriga gör ju inte det tyvärr.
Men heja dig.
Kram.
🙏💜

Tiden går fort minsann och nu har jag ju passerat två månader utan A. Helt galet egentligen när man tänker på det, att det är en så "big deal" för mig medan "vanliga" människor gör det hela tiden.

Men det går faktiskt riktigt bra, jag dricker mina alkoholfria öl(även om vissa har 0.5% alkohol(vilket INTE ÄR NÅGOT SOM AA UPPSKATTAR) men jag har nu nästan kommit till insikt att AA inte är för mig. Är på dåligt humör efter varje möte och det är väl inte riktigt så det ska vara?

I alla fall, svärmor och svärfar är här på besök nu och även om de dricker rikligt med A på kvällarna så håller jag mig nykter vilket jag anser vara stort!

Som jag sa till min kollega tidigare idag, det är inte ens jobbigt att säga nej längre, det är en självklarhet. Varför har det varit så svårt tidigare....? Det är mycket tankar och ideér i hjärnan hela tiden och sakta men säkert kan hjärnan bearbete dessa bättre och bättre. Jag fortsätter även mitt race att läsa bok för min fru varje kväll(har bara kollat på tv med henne 1 gång på typ 6 veckor, annars är det bara bok bok bok som gäller)

Nu tuffar tåget vidare mot 3 månader som nykter och är det någon här som säger att jag inte varit nykter för att jag druckit 0.5%, snälla ta er inte tiden att kommentera det, det gör varken mig eller dig glad!

Ha en underbar helg allesammans och massa kärlek till er <3

Hej.
Jag funderar på vad jag kunnat göra annorlunda i min resa under min relation .... Vet inte. Kanske jag inte är välkommen här längre då jag kommit långt i min resa? Långt bort från missbrukskaos med en anhörig. Allt som hör till.
Hur länge är man anhörig? 🤔
Det jag kommit fram till då jag ser tillbaka :
- lugnt förklara att vi pratar en annan gång (i stället för att prata med en berusad person). Gagnar vare sig honom eller mig. Undrar hur många timmar jag spenderade med att prata med en onykter person som kanske inte ens mindes samtalet.
- sätta gränser, dessa önskar jag att jag ställt OCH hållit, både för honom och mig.

@Amanda L

Hej jag startade en ny igår:) visste inte hur det fungerade först

@Surkärring du har så rätt ❤️ Jag sa faktiskt det till min man igår när jag pratade om min ilska att jag är helt säker på att det är stoppet med alkohol som gör att jag tar mig rätten att bli förbannad ! Han såg lite eftertänksamt på mig men sa ändå att han tror att jag har rätt.
Klart jag har det 😉

Kram❤️

@Himmelellerhelvette Ja det är häftigt 😀 Och det är ju så rätt med det där med skam! Den fyller ju sin funktion men den ska fan inte vara min mest framträdande känsla i precis alla lägen (om jag generaliserar grovt ) ; när nån annan är dum i huvudet så är det väl nåt som är knasigt om jag skäms ?! Men det har jag gjort , och alkoholen och bluff-känslan hos mig i och med den är den stora boven. Haha den här vreden jag känt i ett par dagar den har jag inte känt på många många år . Jag var mycket arg som yngre men i backspegeln kan jag se att ilskan ställde sig ivägen för en väldigt ledsen , sorgsen tjej 😢 men nu , denna ilska och vrede var helt och hållet den känslan som skulle fram . Nu har jag släppt taget lite för jag har kommit fram till en strategi , där blir ju ilskan en drivkraft snarare än när jag skämts för det har mer förlamat mig. Coolt 💪

Kram ❤️

@Andrahalvlek @vår2022 tack så mycket🥰

Snart en vecka till i räkning. Jag mår oförskämt bra. Nykterheten går jättebra och jag känner mig positiv och stark. Tänker faktiskt inte så mycket på det som varit. Gjort är gjort. Jag behöver heller inte förklara för någon eller be om ursäkt. Min alkoholism har jag haft för mig själv (förutom vissa snedsteg på SoMe, men vem har inte gjort det)
Jag har heller inte pratat med någon om detta att jag valt att bli nykter. Är det viktigt tro? Jag vill helst inte göra det, så jag avstår för nu.
Jag har en väninna sen gammalt och vi brukar träffas ett par gånger om året, äta middag, se en konsert eller annat. Det brukar bli ganska blöta kvällar. Nu har hon börjat planera en ny träff och jag vete fasen hur jag ska göra. Säga att jag inte dricker pga vad? Kanske bara vara ärlig? Men vi bor i en småstad så det kommer sprida sig och jag vill inte bli ”hon som drack”
När jag tänker på alkohol idag eller ser bilder på nätet när folk festar så känner jag nästan avsmak. Minnet är för tydligt hur jävla dåligt jag mådde. Jag drack fast jag hela tiden tänkte att det kommer bli min död. Fy satan att jag inte ska dit igen. Aldrig mer! Jag kommer aldrig mer ta till alkoholen som ett alternativ till dryck, fest, stress, oro eller annat. No more!