Senaste kommentarerna i forumet

Tack för kloka råd @sattva @Vår2022 och @AmandaL
Tar till mig. Att prata med barnen- det tar emot- handlar om allt möjligt, att jag gärna vill vara en ”orkar allt”-are (de flesta av er här känner igen typen) Sen är det säkert dåligt samvete från när de var små och jag jobbade jämt! Tror på något enfaldigt vis att det går att ”ta igen”. Deras pappa är numera inkapabel att ta föräldra-ansvar (eller morfar/farfar-ansvar) så på något vis försöker jag kompensera där med.
En vän till mig sa: ”du kanske är medberoende med din exman” och det skulle jag svara tvärt nej på- men att jag försöker täcka upp barnens ”förlust” av sin pappa är helt klart. Min man är morfar och farfar (och pappa till alla våra barn) 110% så det är det minsta problemet.
Men helt klart tar jag en annan roll, liksom att dessa saker går runt i huvudet.
Fina naglar och en kaffe på uteservering har en läkande effekt på nästan allt som skaver. 🙏

Hej!! Vill bara tacka för hur mycket kloka och tänkvärda inlägg som skrivs på forumet. Bästa stället att få insikt och lära sig av era erfarenheter. Ni är underbara❤️❤️

@vår2022 Hej! Härligt trött efter ett spinningpass! Vill bara säga att du är så klok, du har så rätt i allt du skriver. Önskar jag hade din insikt. Men jag får lära mig här!!!kram❤️

@Se klart Kanske bra att berätta för dina barn om hur du känner? Så kanske det är lättare att säga nej utan att få dåligt samvete?
Könns som du tar väldigt stort ansvar eftersom du själv jobbar fortfarande. Inte pensionär med mängder av tid…

@skogsmullen Ja, det är konstigt med tid. I början var varje dag eller vecka jag noterade noga. En dag till, en vecka till hade jag varit nykter… Efter ett tag så tänkte jag inte lika mycket på det. Idag tänker jag sällan på hur lång tid som gått. Jag har ett annat, bättre liv och tiden fylls av andra saker.
Med det här vill jag säga att det där beroendet och upptagenheten av alkoholen försvinner mer och mer. Liksom suget och tankarna på alkohol så snart ett problem dyker upp…
Vad tänker dina närmaste om att du vill sluta dricka? Berätta gärna då det också kan sätta ord på dina egna funderingar. Läste just i Delfinens tråd och påmindes om att alkoholstopp inte bara påverkar en själv. ❤️

@Delfinen80 När jag slutade dricka trodde jag att min sambo var den som skulle stötta och hurra. Men så var det inte. Han är absolut inte så illa ute som jag var, men vill dricka, en till två ggr i veckan. Gissar att han dricker 10-14 enheter sammanlagt . Även om han sällan blir full. I början ville han tro att jag bara ville ta en paus. Sen har han saknat att vi dricker tillsammans även om det ofta kunde sluta i gräl.
Det ”kunde ju” vara trevligt ibland.
Nu har han accepterat att jag skutat dricka och han dricker mindre själv. Antagligen för att det är tråkigt att dricka själv.
Jag har också sagt att jag tycker det är jobbigt om han dricker för mycket. Men oftast gör han inte det.
Jag har sett här på AH att det inte alltid är oproblematiskt med partners. Ibland kan det vara så att en beroende partner saboterar nykterheten eftersom det hotar tillgången till drogen. Ibland sker det växelvis. En försöker, men den andre drar ner (kan vara omedvetet!), sen byts rollerna.
Jag menar inte att detta gäller din man, bara att det kan vara komplicerat att bryta gamla vanor- för båda. Du är delvis en ny person.
Det viktigaste tror jag är att hålla fast vid vem man själv vill vara.
Det är en process som tar tid och jag tror att er tvåsamhet påverkas. Med tiden (tålamod igen!) kommer du veta om det här löser sig eller ej.
Det är inte säkert att ni vill skippa drogen båda två. Frågan är då hur och om ert samliv kan funka ändå?
Hoppas du håller fast vid ditt beslut.
Det finns inget ”roligt” att hämta i alkoholen. Din son verkar vilja ha sin ”nya” mamma i alla fall.❤️😀❤️

@esterest det kanske är så som du beskriver ! Försöker nu här på morgonen /förmiddagen att ta in vad han faktiskt beskriver . Mitt arga /ledsna jag tycker bara att han är ett stort ego (😳😅) men omställningen han återkommer kring kanske är hans egna reflektioner om sitt drickande . Och det här med ”kittet” - ja absolut ! Vi har tillsammans haft riktigt roliga stunder (ungefär som jag och alkoholen 😏) och min man är också den som stöttat mig främst när ångesten slagit till dagen efter . Aldrig med något skuldbeläggande utan bara tröstande och hjälpt mig att se att jag inte gjort något konstigt osv osv . Inser nu när jag skriver att jag ju sprungit från /åkt iväg från honom genom att ha blivit nykter ! Lämnat honom ! Jag tror inte att han vill att jag ska må dåligt , absolut inte , men det där för honom att ha varit tryggheten , trösten och inte att underskatta den där alkohol- kompisen allt det har försvunnit ! Så inte konstigt om han blir både rädd , vilsen , osäker osv .

Det är så oerhört hjälpsamt med era reflektioner 🙏❤️ Jag behöver samla mig ytterligare inför att prata med honom om det här , men ett framsteg att jag kan reflektera om det här inne 😉

Tack tack ❤️

Hello!

Min dag startade kl 3 igen 🙃 mitt i natten. Har svinont i huvudet och kroppen. Feber. Träningskompisen har lyckats smitta mig. Sällan jag blir sjuk. Eller sjuk vet jag inte, det är bara feber och värk. Är ett skönt väder igen. Ska inte anstränga mig så mycket idag men att vara ute i friska luften skadar aldrig. Ska ta dagen som den kommer utifrån ork och lust.

Nu skapar vi en fin lördag 🥰

Blev verkligen berörd av ditt inlägg från igår kväll och reflekterar i mitt egna parallella spår om hur resan vi gör kommer påverka
våra partners drickande. Jag vill hoppas och tro att min ny strategi ((jag har valt att inte bli helt alkoholfri men att ha en begränsad budget med glas per vecka) kommer påverka min mans drickande långsiktigt med att han också drar ner. Det som är lite tung insikt är att alkohol vart så viktigt ”kitt” i relationen. Vad blir vi tillsammans utan den? Tycker mig ana ändå att din man reflekterar över att han också behöver göra en omställning?

Har varit lite låg sedan yogafördjupningen. Dels pga ren trötthet tror jag, men också inre saker som börjat röra på sig.
Hållbarhet i livet, och yogan, är en av dem.
Gränssättning är en av dem.

Har haft känslor av "What's the point of it all?", och det är inte riktigt vad jag är van vid.

Jobbet rullar på. Jag har lagom mycket att göra, kan fokusera på de arbetsuppgifter jag trivs bäst med o är bra på det jag gör (=de som söker blir hjälpta). Har gott stöd från chefen, och trivs med mina kollegor.

Har ffa en nära vän som jag pratar med flera ggr/ dag (vi skriver/ chattar). Hon är guld värd. Vi finns där för varandra sedan vi var 7 år. Så tacksam över vår vänskap!

Men, nu är det lördag. Det är varmt. Ut med båten strax. Ska njuta av lugnet på havet❤️

@vår2022 Tack för dina kloka ord 🙏❤️ Precis så är det ju; en är kvar på perrongen och det är han i det här läget . Det blir en sned balans också eller hur man ska säga , jag tror han kan bli rädd över vad jag upptäcker med mig själv genom att vara nykter och rädd för att det är så långt ifrån honom att avstå . Vet också att det gör honom livrädd att tänka att vi inte kommer kunna leva ihop .
Idag nu på morgonen var han ångerfull , däremot inte så att han gjorde avbön och tog tillbaka allt. Han upprepade dock att det är en omställning och att han behöver se på den här omställningen på ett moget sätt , att allt antagligen kommer att utveckla sig till något bra . mitt ”vuxna ” synsätt på det han säger borde sträcka ut en hand och lyssna vad han har att säga , att vi kan prata om hans känslor och tankar i det här . Men nu på morgonen så känner jag mig inte ”vuxen” jag är arg och ledsen över att fokus hamnar på honom i det här ! Av flera skäl under vår långa relation så anser jag att jag anpassat mig och lyssnat/stöttat och lagt väldigt mycket energi på honom på flera olika sätt . Just nu känns det som att när jag gör en livsstilsförändring - på ett sätt som inte liknar något under våra år tillsammans - så blir jag lämnad ensam . Så är känslan NU och jag är både ledsen och arg. Säger inga konstruktiva saker nu för jag kan inte hitta förmågan till medkänsla för honom just i detta nu . Den kommer , det vet jag. Men jag tror också att det är viktigt att jag tar mina känslor här och nu på allvar . Sen behöver vi prata och sätta ord på rädslor , känslor , önskningar och behov . Utan att gå i en massa försvar .

Jag är så glad att jag har er här inne 🙏❤️ Så glad också över det icke -dömande förhållningssättet . Ingen som skriver ”vad dum han är! ” ”du förtjänar något bättre !”osv - jag vet att ni vet att livet och människor är mer komplexa än att det är svart eller vitt … för det är jag tacksam 🙏❤️
Kram på er alla ❤️

@Se klart Håller med Vår, konkreta saker att ta fasta på! Och sedan behöver man ju utvärdera hur det blev. Att pröva under en tid, ge det tid. Men kanske inte slå fast i sten att "såhär ska det vara". Just den där balansen mellan att hålla ut i något nytt, och faktiskt se att en justering behöver göras, är svår. ❣️🌷🌸

@Se klart Men vad bra att du kunde nysta ut och sortera ut tre grejer för att hämta hem dig själv😁. Tycker också att det var tre bra, möjliga och handfasta punkter som kan ge dig återhämtning, energi och utrymme för dig själv, er.

Hoppas du blev nöjd med naglarna❤️

@Delfinen80 @Surkärring God morgon!! Skönt att vakna pigg!! Jag kan instämma i allt ni skriver, skall inte upprepa mig. Det är garanterat så att dom känner sig ensamma i sitt drickande, har ingen partner som också är onykter. I bästa fall kanske dom tänker till vad dom själva håller på med. I mitt fall tror jag inte det tyvärr, hon tänker aldrig sluta och ens minska drickandet😢och jag har inte heller sagt att hon behöver sluta . Men om jag vill det kan man ju tycka att man inte behöver bli hånad för det. Och jag vet att jag måste klara det själv men lite förståelse kanske. Sen vet jag med att jag kanske är mer spontan och uppåt när jag dricker men samtidigt jävligt låg efteråt. En jämn nivå är att föredra. Ha en skön lördag❤️

@Delfinen80 Jag har skrivit många saker under min tid här på forumet som ibland känts uthängande. Tror inte andra upplevt det så, liksom jag inte upplever det som du skriver som uthängande. Men tänker att det är för att man skriver sådant som påverkar och gnager hos en, som poppar upp och som måste ut. I den processen vi är i så måste saker upp på ytan för att vi ska kunna gå vidare och det går liksom inte att stoppa. Vi kan inte gå tillbaka där vi var när vi startade längre, det är försent. Vi håller på med en livsförändring som påverkar en själv men även de närmaste runt om oss. Alla påverkas. Det är som en resa, om en sitter kvar på perrongen och den andra kliver på tåget till en destination, så är man på olika platser och delar inte på en gemensam resa. Det blir svårt att dela på upplevelser och tankar om resan, när den andra sitter kvar på perrongen. Jag tänker att man måste hitta ett nytt sätt att leva det gemensamma livet/resan på. Man måste sätta sig ned och prata om det. Vilka behov båda har, hur man ser på det gemensamma livet, hur det ska levas och vad det ska innehålla. Jag tänker också att omställningen man gör när man slutar dricka många gånger är svårare för den som sitter kvar på perrongen. Den hänger inte med i omställningen. Kanske finns en slags önskan om att allt ska bli som ”vanligt” igen, så som det alltid varit. Ett tryggt ”helvete”. Att uttalanden som att man blivit så tråkig för att man inte dricker och följer med på puben mer, egentligen står för att man inte hänger med och tycker att det är lite läskigt och oroligt att sitta kvar på perrongen ensam, när den andra åker iväg. En rädsla. Nykterhetsresan är en resa som även påverkar den man lever med även om det kanske inte syns så tydligt till en början. Det är lätt att man är så uppe i sig själv och sin nykterhet och det tar den mesta energin i början. När det börjar bli det ”nya jag” och sitter kommer resten av livet ikapp. Nya parallella processer i de övriga livsområdena startar och behöver hanteras och justeras för att gå ihop med den nya livsstilsförändringen. Alla delar hör ihop och bildade en helhet. Din värderade riktning i livet.

Jag tror att vi ofta pratar för lite med varandra om vad vi tänker, känner, behov, önskar. Vi gissar mycket och det kan leda oss helt fel. Om vi kan prata med varandra, lyssna på varandra, så kan vi skapa tillit och nå varandra. Då kan vi också upptäcka om vi vill dela på en gemensam resa tillsammans och hur det i så fall ska se ut och vara.

Jag tycker att du är i en bra process, även om den inte är angenäm eller behaglig på något sätt, men det leder dig framåt om hur du vill leva ditt liv. En konflikt är ett symptom på att något inte står rätt till och stör i livet, den ska man lyssna på och försöka reda ut. Kram❤️

När en får sova- vaknar en tidigt. Som ett barn! Dock väckt av katten denna morgon som ville ligga under täcket en stund.
Skriver långt nu och främst för att för egen del sorterar mina tankar- dvs inget som direkt kan vara till nytta för någon- men så får ju forumet vara.

Haft en lite kämpig vecka- dels tampas jag med ”utsidan” - hur mitt liv rent praktiskt ser ut, och hur jag ska få ihop det på bästa sätt. Och så med insidan- hur jag ska organisera mitt vardagsliv och vems behov som får vara med och styra.
Jag tycker inte alltid att livet är så socialt men på något sätt har det blivit så sista året kanske? Vill hinna träffa vänner, bokklubben, och ställa upp när en kompis behöver. Familjen är stor, mitt gigantiska kapital men tar även ut ränta 😅
Jobbet- även om jag inte är på toppen av min karriär så har jag svinmycket att göra. Start av diverse projekt och högsäsong i min bransch.
Jag/vi hämtar barn 2 dagar/vecka (en dag/familj)
En dag var det meningen att jag skulle gå på kurs som jag anmält mig till, och sedan hade jag ju planen att börja rida.
Kurs och ridning samma termin inser jag är icke möjligt.
Min man tycker att vi gör ”för lite” saker tillsammans bara han och jag (jag har ett större liv utanför vår relation) samtidigt spenderas all övrig tid ihop, helger, mm.
Jag blir också tröttare av både jobb och ”flängande” än förr. Min träning då, när ska jag få tid till den?
Ja, det är lätt att läsa förvirringen här.
Det svåra blir avvägningen kring hur tillgänglig för de här småbarnsfamiljerna. De behöver avlastning, och jag vill säga ja till att komma mitt i veckan om det är vabb och stressigt för dem.
Hjälpa till med vardagen.
Jag vill ju inte det för att jag är en martyr utan för att jag 1) älskar att vara tillsammans med mina minsta människor 2)vill vara en hjälpsam mamma/svärmor.

Men det är ändå något här som skaver med gränserna. Att jag tex försöker gå tidigt från jobbet för att avlasta dem- ökar min stress, för jag hinner inte med.
Jag tror jag ska börja där:
* Just nu är mitt jobb så mycket så all hjälp jag kan bistå med kommer efter arbetstid.
* En kväll i veckan med min man- och någon aktivitet- för att få in energi och nya intryck i vårt gemensamma liv.
* stanna hemma i stan vissa helger- vi måste inte till landet, och ibland blir det bara extra stressigt att ”komma iväg i tid” mm.
Tre grejer att fokusera på och det får räcka gott och väl. Sen ser jag var det landar.

Just denna helg är vi hemma så nu ska jag gå och fixa naglarna. Sedan lång promenad och lunchdejt. Imorgon har jag INGENTING planerat, så denna helg känns precis rätt och vad jag behöver.
Kram alla kämpar och räkmacka-seglare! 😍

Dags för en mera ordentlig incheckning här i tråden. De senaste veckorna har gått ganska bra och jag är på väg att hitta en balans med mina aktuella mål; max sex enheter per vecka och max två per tillfälle. Det går inte perfekt men i perspektivet hur det var när jag började här, i årsskiftet, är det riktigt bra. Jag känner att jag vill fortsätta med dessa mål tills de har "satt sig" ännu mer och jag känner mig ännu mer stabil. Detta arbete fortgår samtidigt som arbetshösten har börjat och det drar igång och blir riktigt hektiskt. Jag tycker om det jag gör väldigt mycket, men måste ständigt eftersträva balans mellan arbete och återhämtning. Här passar minskningen av min konsumtion också väldigt bra in. Det ryms helt enkelt inte att tappa energi i samband med oplanerad eller överkonsumtion. Jag vill inte ha det så och jag väljer att inte ha det så.
I det perspektivet är den helt nyktra vägen väldigt lockande. Att slippa fundera och planera och tänka och hålla emot och räkna......
Väl värt att fundera över. Vi får se.
Idag är det i alla fall dags att masta av båten, min partner är på väg hem från nattjobb och jag är färdig i princip att åka iväg. Lite nervöst är det alltid men vi har förberett och planerat väl för detta . Sen får vi se, sannolikt blir det en tidig kväll för min partner pga nytt arbetspass imorgon. Själv är jag ledig men har yoga klockan tio så det passar mig bra med en tidig kväll också. @vår2022 Jag blir alltid så glad och inspirerad av dina rader.Ja, när alkoholen inte dimmar eller dövar så framstår saker ibland på ett annat sätt. Ibland kommer det fram "nya" saker att arbeta med. Just nu är det kanske så för mig och jag står sannolikt i början av ett större arbete med mig själv. Det känns både skrämmande och bra samtidigt.

Igår var det första nyktra fredagen på evigheter.

Tidigare drack jag flera gånger i veckan - men fredagen var ändå lite speciellt- eftersom det kändes mer ok att ta några glas och fira att arbetsveckan tagit slut.
Gärna att jag kanske öppnande ett lite dyrare vin för att unna sig.
Jag är mycket förtjust i god mat och gott vin.
Och det är just VIN.
Finns inget vin (vilket är väldigt ovanligt - jag ser alltid till att det finns) - så blir det inget annat.. även fast det finns annan alkohol, likörer, mm mm så lockar det inte. Inte ens bubbel lockar. Det är rött vin som är min akilleshäl.. eller vitt om det röda är slut.

I veckan - efter att jag bestänt mig för 3 mån uppehåll - plockade jag ur skåpet med allt vin, ställde ner i en låda och bar ner till uteförrådet. Där längst in står det.
Sen kastade jag nyckeln. ( Haha nejdå jag bara skojade - den är kvar). Men jag har lovat mig själv att inte hämta något förrän i december.
Boxen då? Ja det var lite kvar i boxen. Och det skramlade rödvin om den när jag skakade på den..
jag tog det minsta glaset jag har- hällde upp ett glas och smakade.. var det så gott? Jo. Ganska gott… men jag har ju bestämt mig - så resten åkte ut i vasken och kartongen nedtrampad och platt för återvinning.
Nu kan inget locka mig hemma i skåpen.
Andra utmaningar kommer komma. Tex en träff med kompisarna nästa helg. Det händer inte att någon dricker vatten..
men det kommer hända nu.
Skön lördag ☀️

@Surkärring Alltså vad klok du är 🙏 Ja precis så är det ju ! Hans ”indirekt bestämmer du över att jag också ska sluta ” handlar ju om hans ensamhet och relation till alkoholen precis som du beskriver. Du har så rätt , vad skönt det var att läsa de där raderna 🙏

Ja men precis så att mötas på mitten , det är vad jag skulle vilja . Jag har ju inget som helst intresse av att göra nånting med honom när han blir sådär onykter men annars är jag öppen för det mesta att hitta på och det tror jag att han vet . Vad som är grejen är att han vill nog dricka i lugn och ro utan att få ”pekpinnar ” om det . Vi får se var detta tar vägen men tack bästa @surkärring för dina kloka ord , de värmer 🙏❤️

Hej alla vid kaffebordet. Så spännande att läsa alla reflektioner om daglig incheckning eller glesare och vad det står för.
Eirene, härligt att du lyfter blicken och ser framåt, du har ju gjort en så fantastiskt bra förändring hittills. Natalia - intressant med tanken att skriva här kan verka triggande, det är ju inte bra. Viktigt att identifiera dessa tankar.
Själv har jag ju skrivit flera gånger om hur fyrkantig och strukturerad jag är, och behöver vara, för min hälsa. Samtidigt tar mina rutiner en avsevärd del av min dag, varje dag, så de jag väljer skall vara bra för mig. Just nu trivs jag väldigt bra med att skriva här och njuter av vänlighet och uppmuntran och vill också själv bidra till den goda stämningen.
Med detta sagt och med hänsyftning till transparens så uppfyllde jag inte min målsättning helt igår, det blev tre enheter istället för två. Min partner var inte hemma och jag vet att det är lite svårare för mig då. I alla fall, jag mår inte dåligt idag utan funderar på hur jag skall bli ännu bättre på att göra bra val i framtiden. Även om jag spräckte min dagliga budget så spräckte jag inte veckobudgeten. Jag fortsätter på min utstakade väg! Önskar alla en härlig helg!

@Fia L Din fredag igår låter så mycket trevligare än förra fredagen! Skönt att vakna fräsch och komma ihåg gårdagen. Tänk vad din kropp och hjärna tackar dig för att du är snäll mot dig själv!
Nu skapar vi en bra lördag som Natalia säger!

Godmorgon Kaffekompisar.
Idag är det lördag och jag vaknar kl 8 efter att ha sovit gott i mer än 8 timmar.
Det kändes inte det minsta tråkigt/ jobbigt / svårt att avstå fredagsvinet - tvärtom, jag kände mig duktig och skärpt.
Annat var det förra fredagen- jag hade druckit första glaset kl 16 när jsg slutade jobba och sen hade det fortsatt i full rulle.
Vi hade tittat på Fångarna på Fortet kl 20 - men dagen efter kom jag inte ihåg någonting av programmet - så jag fick smygtitta om det på lördagen om nåt skulle komma upp.
Gud vad skämsigt att inte ens komma ihåg vilka deltagare som var med..
De två tomma flaskorna sprang jag ut med till återvinningen - och ställde de andra lite mer glest så det inte skulle synas så mkt att 2 försvann..
Jag är glad att jag tog det här beslutet - 3 mån utan alkohol - och SEN ska jag - SKA - lära mig dricka måttligt och inte för ofta.
Det ska gå.
Önskar alla en fin solig somrig helg ☀️☀️

Godmorgon godmorgon! Blev en måttlig fredag, det känns bra. Kaffet smakar gott idag och nu är det morgontv och snart ska jag ta en promenad i det underbara septembervädret.
Från att ha druckit varje dag och ganska så många enheter så går det framåt, det är jag glad för! Nu har det varit en del arbete, vilket hjälper till att hålla mig på mattan.
Ha en finfin lördag alla fina i kaffeklubben!

Jag har varit nykter i 2.5 månad nu.

Det osunda drickandet smög sig på när vi fick vårat första barn för fem år sedan. Plötsligt kunde jag inte vara lika mycket "i farten".

Ända sen tidig barndom har jag alltid varit igång med kreativa projekt. Dagliga upptäcktsfärder och iväg med kompisar på skateboard eller göra musik ihop. Är oerhört social och älskar situationer med många nya människor och intryck.

Alkoholen var aldrig en grej. Visst blev mitt stora kompisgäng bjudna till supafester ibland, och visst drack jag där men det kunde gå ett halvår mellan festerna. Och där emellan drack jag aldrig.

Men livet som småbarnsförälder är inte förenligt med den typen av liv. Jag fick skaffa dopamin på annat håll. Började dricka på helgerna när barnen hade somnat. Satt i garaget själv. Försökte göra musik och mecka lite. Ringde runt till gamla vänner och fyllesnacka. Dolde mitt beteende för frun. När det blev fester och vi hade passning ville jag också passa på. Slutade ofta med spyor, minnesluckor och en otrolig trötthet hela dagen efter.

Satte upp mål i att inte dricka på en månad. Men när fredagen kom så bröts det. Försökte bara dricka folköl men det bröts.

Senast jag drack skulle jag fira att jag blivit befordrad på jobbet. Slutade med att frun fick släpa mig till duschen och tvätta av mig, medvetslös. Som tur var sov båda barnen. Dagen efter klargjorde hon att hon sticker med barnen om det händer igen.

Jag förstod då att det KOMMER hända igen om jag har alkohol i mitt liv. Har inte druckit sen dess.

Men hur står man ut med hamsterhjulet? Jag vantrivs otroligt på helgerna. Längtar till måndagarna. Känner att jag saknar alkoholens kickar. Dess förmåga att lugna mig och göra mig nöjd med att bara kika på tv med frun en lördagskväll.

Någon som känner igen sig?

@Delfinen80 jag tycker inte du behöver be om ursäkt för att du delar dina tankar här, eller att din man dyker upp just nu med detta i fokus, det är ju så det är för tillfället, och här får du lov att ventilera ❤
Det intressanta är att de som ter sig reagera negativt när vi inte dricker med dem längre, är de som ofta behöver se över ditt eget drickande, och det skaver. När du inte längre blir påverkad tillsammans med din man, och kanske sådär avslappnat carefree, så måste han börja fundera på vad han själv håller på med. Han kanske flyr verkligheten med alkohol, och nu när du har nya insikter blir det tufft för honom att hamna efter?
Det är lättare att släppa efter på regler, vara mindre förbehållsam, unna sig lite extra, bete sig på ett annorlunda vis när man är berusad än när man är nykter, sitta uppe lite längre, prata utan att tänka osv.. om en är van att ha sällskap till det, kan det vara svårt att sitta med någon som tar ansvar, som överväger liiite mer vad den ska säga eller bete sig eller om en ska lägga pengarna på den där drinken när det är dags att dra sig hemåt. Då blir ju den berusade lite ensam, och jag föreställer mig att det kan bli en utmaning, ffa om den som dricker inte är redo att acceptera egna förändringar.

Frågan är om det går att mötas på mitten?
Skulle du orka vara uppe en liten stund längre om han visade intresse för att göra något med dig där han dricker lite mindre?
Ta en biodate, en konsert eller gå och bolla, med lite sen middag, då ni får chans att umgås? Hur skulle det funka?