Senaste kommentarerna i forumet

@Petervanlig Hur pass hårt krökar du och hur ofta?
Hur går dina tankegångar precis innan du väljer att dricka?
Jag var själv väldigt djupt nere och söp hårt (motsvarande 70-100cl starksprit) varje dag under en väldigt lång period (år).
Numera har jag god kontroll på det hela och kan dricka två öl en lördag utan problem. Det var hit jag strävade och nådde men det tog lång tid.

De senaste 7-8 åren har jag varit extremt ljuskänslig. Jag har inte kunnat lyssna på musik, blir olidligt trött när det är för högljutt omkring mig. Har trott att det är stress som påverkar, men nu senaste har jag börjat lyssna på p3. Jag gillar att lyssna på bra musik, tänkte jag idag i bilen. Jag lyssnar alltid på p1 eller p2 (klassisk morgon/förmiddag. Jag har inte fixat musik, stängt av direkt. Men nu passar det?!
Kan det ha varit alkoholen som gjort mig ljuskänslig? Så himla konstigt.
Men jag är glad att nu kunna spela en bra låt högt i bilen🎼

Jahopp! Då tittar jag in igen. Har varit här lite till och från under mina halvhjärtade försök att nyktra till. Har fixat några månader och sedan trillat dit igen. Så vad är då annorlunda denna gång? Igår sa min sambo åt mig rent ut att jag har problem med alkohol och det gjorde honom ledsen och orolig. Han bad mig att ta tag i det för min hälsas skull. Idag har jag således varit på vårdcentralen och lagt problemet på bordet. Det kändes skönt faktiskt. Min läkare tog mig på fullaste allvar och jag fick ta prover, samtala länge och väl. Jag gick därifrån med campral mot suget, oxascand mot abstinens och en kortare sjukskrivning för att få tid att landa i detta. Nu väntar jag oroligt på provsvaren. Hoppas innerligt att kroppen, levern och njurarna inte tagit stryk.
Jag är så glad och tacksam mot min sambo för att han vågade säga rent ut vad han kände. Han kommer vara med mig i detta och stötta mig. Vinet som fanns hemma hällde jag ut i slasken i morse. Nu är det nya tag mot en starkare, klarare och friskare tillvaro som gäller. Jag känner mig faktiskt pepp! Detta kommer jag fixa! 💪🌟

Idag har jag rå-ångest av allt och ingenting. Tomhet och saknad. Många beslut om begravning mm. Måste ta mera hjälp. Bit för bit. Borde städa men orkar inte. Det går verkligen upp och ner. Igår var en bra dag idag inte alls. Rädd för framtiden. Orolig för allt möjligt. Rört till det med räkningar och konton, får nu massor av krav. Usch.

@Crusade Läste nu h Vinäger att hon inte kunde det datumet, det var även ngn annan som inte kunde. Om admin ordnar en träff så blir den ju av men tänker väl att det behöver ändå bli ett visst antal för att den ska bli av.

Kram

@Axianne grattis till två år! Du har verkligen gjort det bra, mot alla odds. Jag är stolt över att få var av din följare.

@Snödroppen
Du är inte hård alls
Jag är helt införstådd och håller med dig till 100%

Det är bara så svårt att släppa och inte hjälpa någon som mår så dåligt och är beroende av mig.känns så hårt och hjärtlös

Stor kram till dig ❤️

Tack för positivt och peppade inlägg Vinäger! Jag har fått en hel del grejer i schemat, så jag kan inte heller den 3/9. Kanske kan admin ordna en träff? För min del är det bäst att kunna bestämma samma vecka om jag har möjlighet eftersom jag bor långt från Sthlm.

@Vinäger Så fint att du skriver att du har varit bestämd i att bli helvit sedan du loggade in här på forumet fr första gången. Så var det även för mig! Jag har skrivit här i kanske 3,5 år men jag visste att det var helvit som gällde. Jag tror att det kan vara svårt att förstå för andra som bryter direkt att man menar det. Jag har känt av den skepsisen. Både din och min väg har varit allt annat än rak. Våra vägar har varit olika men inte raka. Det är därför jag tänker att det är så viktigt att vi har funnits kvar för någon kanske känner igen sig i vår historia och vågar stanna kvar när det inte går som man tänkt sig (fruktansvärt lång mening…..).

Ha det fint! Vi hörs!

Kram❤️

@Wind
Jag kanske är hård och det är inte alls min mening, jag dömer inte för jag har själv blivit sjuk av att tro att jag hjälper och stannar kvar.
Han är sjuk och behöver hjälp men inte av dig. Den bästa hjälpen du kan ge honom är att vara ärlig om hur du känner och var sin gräns går och sedan hålla den gränsen.
Det här handlar om DIG nu och det försvinner när du går upp i hans.
Ni båda faller djupare och djupare ner om det fortsätter.
Var rädd om dig fina Wind. Jag säger inte det för att vara hård, jag säger det för att jag bryr mig och jag tycker det är tufft att läsa om ditt lidande, jag är du och har gjort samma.
Stor kram

När min dotter har kommit ur sitt skov, mår bättre ska jag reflektera över hur det var när hon mådde dåligt. Hon mår sämre och jag har varit i kontakt m vuxenpsykiatrin som bedömde läget som akut. Det ska ju mycket till innan det blir tvångsåtgärder för hon är inte så samarbetsvillig just nu. Jo, hon vill må bra men hon har en egen plan för hur hon ska må bra. Hon hamnar i fel sällskap. Någon har fixat punktering på två däck på hennes bil. Jag är så rädd!! Jag kan inget göra utan bara finnas. Har ångest. Nu känner jag faktiskt inget direkt sug men jag vill fly. Det är därför jag skriver att när hon mår bättre ska jag glädjas åt det lilla som jag inte kan kan se nu….det som bara blir tomt och färglöst…innehållslöst….

Kram❣️🐬

@Snödroppen
Jag vet att tar jag hand om honom så kommer jag bli jätte dålig och inte ha nåt liv alls.

Bara det att jag hörde han gråta och säga att jag är den enda som får han att må bra. Det känns inte nåt bra alls att höra det. Jag säger åt han att han behöver se sig om och se till att skaffa hobbys eller annat än alkohol och inte lägga det på mig bara.

@Kvinnan19
Det är svårt att klara detta ensam.
Får många räcker det att läsa o skriva här. Finns också stöd inom AA provade det själv men passade inte mig riktigt. Jag kan hålla med om att det känns som om folk är glada o dricker alkoholfritt. Själv gillar jag inte alkoholfria drycker utan dricker endast läsk. Har sagt adjö till alkoholen så många gånger. Börjar på nytt från i morgon. Sista chansen till ett bättre liv och man mår bättre utan A. samt att ångesten försvinner.
Hoppas det går bra för dig.
Jag finns här
Kram

@FinaLisa Tack för orden❤️💗@Geggan Tack💗❤️Ja, tänk att jag har klarat sju månader! Inget förhandlande så himla skönt!
@vår2022 Tack för kloka ord❤️💗

@Se klart Tack❣️Happy Valley har jag sett men visste inte vilken serie det var förrän jag sökte på den. Du skrev alla säsonger men det var bara två?
Har inte Apple TV. Jag får söka vidare. Lite för trött för att läsa.

Kram🐬

Dag 3 på min åtta veckor långa ”valpledighet”. Det känns superbra so far. Jag bokar in saker som inkluderar andra människor 4-5 dagar per vecka. Imorgon ska vi till min jobbstad och där ska vi först luncha med en kompis-kollega i en park och därefter ska vi träffa min bästa kompis, som det var alldeles för länge sedan jag träffade. Det är ingen ordning på någonting längre nu när vi inte ses på jobbet, först corona och hemifrånarbete och sen slutade hon jobba hos oss 😢

Jag har inte längre framförhållning än en vecka på någonting eftersom jag vill utgå från lust och glädje. Och de som kan träffa mig på kort varsel vill verkligen träffa mig, då bereder man plats på ett eller annat sätt. Så tänker jag. Och så gör jag om någon hör av sig till mig. Vill jag verkligen träffas kan jag nästan slå knut på mig själv för att få till det. De vänner som skyller på allt och ingenting, och förhalar och skjuter upp i evigheter, är egentligen inga vänner utan mer bekanta. Sådana kan man ha gott om också, men de har nästan alltid en baktanke med sin ”vänskap”.

Det är idag dag 40 på min styrkestreak. Nu är jag upp i fem benövningar, två ryggövningar och två armövningar. Totalt tar det 15 min. Där tänker jag ligga kvar ett tag, för det känns viktigast att det verkligen blir av. Jag märker stor skillnad när jag gör övningarna och även i vardagen. Jag har blivit lite starkare. Jag har snittat på cirka 10.000 steg/dag under en vecka tre veckor i rad. När det var som sämst kom jag knappt upp i 6.000 steg/dag och vecka. Jag har fortfarande ont, men jag orkar mer och mer. Jag blir stärkt själsligt av att orka mer fysiskt också.

Varje dag, innan lunchpromenaden, tränar vi på ”hantering på bord”. (Stapla vana-på-vana.) Borsta, klippa klor, trimma nos och fötter, använda fönen osv. Han står verkligen inte still, och det går åt en massa godis som lockbete, men igår blev klorna klippta på tre fötter och jag fick gjort ett drag med trimmern på nosen. Idag hoppas jag kunna klippa klor på den fjärde foten och få till några fler drag med trimmern på nosen. Han biter mig typ hela tiden, vilket försvårar arbetet. Den 26/9 ska han till Hundfrisörerna. Då ska han klara av hantering på bord, och förhoppningsvis stå still till och med. Håll tummarna!

Nu när jag inte jobbar har jag mer ork att markera rejält när han beter sig som Stephen Kings skräckhund Cujo framåt kvällen (vilket tydligen beror på adrenalin och att han inte har sovit tillräckligt dagtid.) Jag tar mitt valpskap på högsta allvar och sover därför middag med honom efter lunchpromenaden, riktigt nice. Sova ihop med valpen är underskattad syssla. Ligger/sitter jag still så ligger han still och sover. Oftast.

Jag ställer larm i bilen för alla rutiner: Nattlig kisspaus 04.00, dags att gå upp 08.30, hantering på bord 11.30, lunchpromenad 12.00, kvällspromenad 17.00, läggdags 23.00. Plus att jag ställer larm för allt annat som jag ska göra under dagen som avviker. Det är så skönt att ställa larm - då slipper jag tänka på det mer sen.

Annars ligger det liksom och hoppar på en hylla i skallen oavbrutet: ”Glöm inte, glöm inte, glöm inte”. Är det nedskrivet i min kalendern och sen inlagt i mobilens larmlista så vet jag att saker blir gjorda, att jag inte glömmer eller inte hinner.

Sen har jag andra vanor som jag knyter ihop med andra vanor. Emil får alltid mat efter våra promenader morgon, lunch, kväll. Min artrosgympa gör jag alltid efter frukost osv. Efter mina utmattningar behöver mitt minne all hjälp den kan få. Allra helst som det mest är jobbsaker den är mest upptagen med att komma ihåg. Men inte nu. Nu kan jag släppa allt som har med jobbet att göra. Det gick svinbra att jobba förra veckan = jag var nöjd och alla andra var nöjda. Nu kan jag vila i den vetskapen och njuta av min långledighet.

Kram 🐘

Åh, vad roligt med så mycket respons och grattishälsningar. 💗

Andrahalvlek, Vår2022, Amanda L, stort tack.

Varafrisk, min hårt kämpande vän, tack. Visst är det så, vägarna ser olika ut, då vi och vår historia självklart ÄR olika. Huvudsaken vi får resultat som vi är nöjda med. Grattis till dig med.

Eirene, tack och respekt. Att du tagit dig igenom en stor del av (de sällan korta) inläggen, wow. Kul om min resa kunnat inspirera. Dock har jag varit helt bestämd om att bli helvit sedan jag loggade in här för snart sex år sedan. Att dricka kontrollerat under två år var bara en strategi för att inte supa ihjäl mig. Låter konstigt, jag vet, men så var det just då. Lycka till med din resa, hur den än ser ut och kommer att bli.

Gamlahäst, min forumvän, tack och så himla kul att höra från dig. Framför allt att höra att det går bra. Stort grattis. Kul om du har haft nytta av mina ibland svamlande inlägg.

Lennis, ännu en gammal forumkompis. Vad roligt att det går bra även för dig. I min värld är allt inte svart eller vitt, så kör på om du tycker att det funkar. Stanna upp och reflektera/analysera däremot tror jag är viktigt. Lycka till!

Charlie, min vän, tack för fina ord. Ja, nu känner jag mig stolt. Grubblar inte över att det tog så lång tid, tänker att det kanske var nödvändigt för att bli så här bra till slut.

Crusade, hej! Tack för grattis. Tror att man kan ha nytta av att läsa om min resa just för att den visar på att det går att bli nykter även om vägen är långtifrån spikrak. Träffarna är alltid för alla, men som jag kommer att skriva om kan jag inte vara med. Hoppas att någon annan tar över planeringen. Lycka till med din väg mot nykterheten.

Mrx, min "gamle" vapendragare. Kul att se dig här och stort tack för fina ord. Jätteglad om jag kunnat inspirera. Vet inte om jag varit en förebild, precis, möjligen vad gäller att vara helt ärlig. Hoppas att det går bra för dig.

FinaLisa, min själsfrände, vad fint du skriver. Tack! Så glad om jag kunnat vara till hjälp.

Känner mig alldeles överväldigad. Så mycket kärlek det finns på detta forum. 💗

Som jag nämnde tidigare kommer jag med största sannolikhet inte kunna vara med på träffen den 3 september. Släpper i alla fall all planering kring denna och hoppas att någon annan vill fortsätta. Vet att åtminstone Kennie och Sisyfos är/var intresserade.

Ha det gott alla fina, så hörs vi igen. 💗

Kramar från en nykter, stolt och tacksam kvinna i sina bästa år. Kom ihåg, det är aldrig för sent att sluta dricka. Men ju förr, desto bättre så klart. 💗

Hej @Sylvester och välkommen till Alkoholhjälpen. Det låter som att det väcker mycket tankar och känslor att vara nära din familjemedlem. Vad behöver du för att må bättre i det här? Skriv gärna mer!

(jag väljer i detta inlägg att lite okänsligt benämna den som är drabbad av alkoholberoende som 'alkoholisten' i detta inlägg, för att enklare kunna särskilja på mig, de andra som är anhöriga, och han som har som är beroende av alkohol)

De andra som är anhöriga till "min" alkoholist (hans närmaste familj) tystar ner hans problematik. De står för att han har problem med psykisk ohälsa, men ingen får någonsin veta att han är alkoholist. De gillar inte att jag pratar om det, jag får inte berätta om hans alkoholism etc. Hans mamma vet inte om att jag pratar med någon om det. Min man gillar inte ens att jag skriver här. De andra anhöriga skyddar alkoholisten, eftersom de inte vill att han ska skämmas för det mer än vad han gör.

I min värld bidrar detta till ett stigma, till upplevd skam och motverkar aktivt hans eventuella tillfrisknande. Min tanke är att det är bättre att stå för sin problematik och göra det man kan för att sträcka på sig och ta tillbaka sin värdighet. Det är så jag har gjort när jag har haft problem med ohälsa och liknande.

Hur resonerar ni? Skäms ni över era anhörigas problematik?

@Snödroppen Ja, det har jag. Jag är tydlig med honom. Och igår - kom jag fram! Nästa vecka börjar han gå på al anon på egen hand. Så vi kommer båda två att gå själva, och sen hoppas jag att vi kan gå ihop.

@Kameleont

Tack, det går framåt och upp och ner. Har närmare till mina känslor och lättare att sätta gränser.
Hur går det för dig? Ja, hopp finns alltid även om det inte känns så.
Du är stark ❤️🙏

@Crusade Nu hemma, ska mejla och fråga om de planerar nåt.🙂

Hej, så spännande att läsa denna tråd, jag känner tyvärr igen mig och börjar få en del pikar från vänner, eller kanske snart f.d. vänner.
Ser fram mot att följa er andras resa, själv är jag helt ny här

@Himmelellerhelvette God morgon! Ja det går bra, inget sug sen i torsdags. Men det här är ju första semestern på väldigt länge som inte är uppbyggd kring alkohol, så förr eller senare kommer väl suget igen. Får försöka tänka bort det och göra någon aktivitet. Hur har det gått för dig på hemmafronten?❤️

@Kevlarsjäl62
Har tänkt på dig precis som @Kameleont.
Undrar hur du har det?

Nä usch nä-äää jag ser inte fram emot intervju över teams idag. Jobbar verkligen på det här men nej. Jag föredrar att ha intervju på plats!