Senaste kommentarerna i forumet

@Amanda L tack 🙏🏻

@Tulpanflinga din man är medberoende. Kan du be honom ringa alkohollinjen eller läsa/skriva på detta forum. Innan jag började läsa och skriva här visste jag inte att jag var och agerat som en medberoende.

@Amanda L @Andrahalvlek
Tack!
Jag jobbar på, träningen är jag inte helt nöjd med, borde ha sprungit mer för att klara av marathon om två veckor men det får gå som det går :)

Nu är första (halva) arbetsveckan avklarad. Har inte känt något sug egentligen, åtminstone inte förrän precis innan jag gick hem, som vanligt blir det kaos strax före hemgång på fredagen då alla veckan jobb avslutas och pågående arbeten skall lämnas över till helgpersonalen, alltid är det någonting som missats eller blivit fel och måste åtgärdas i sista sekunden innan man kan ta helg.

Kan sakna tiden då jag jobbade skift då det alltid var någon annan som tog över ansvaret när man gick hem, sedan fick man se vilket läge man kom tillbaka till, det var väldigt skönt att inte behöva ta med sig jobbet hem i tankarna, kan inte minnas att jag någonsin var stressad på den tiden.
Å andra sidan mår jag bättre av att arbeta dagtid och få regelbunden sömn, har högre lön och ett mer (ibland för) stimulerande arbete idag så det är svårt att säga vad som är bäst.

Nåja, suget kom och gick fort och nu skall det bli skönt med lite helg.

@erivan Det var en stor hjälp för mig. Tyckte det var svårt till en början att svara riktigt ärligt, (fast i att försköna sanningen) är ju en ovana som sitter i läääänge.

@Surkärring Är väl också en del av det med att byta ut vanor , istället för alkohol så nåt annat gott i glaset (och skålen 🍫) . Gör vi inte det så är väl risken att man känner sig deppig för att man blir ”fråntagen” något , som ett straff !

Tack ska du ha , jag hoppas och tror faktiskt att det inte är något allvarligt 🙏❤️

Det tar aldrig slut. Första punkten i 12stegsprogrammet: du kommer alltid vara alkis och inget annat än alkis.

Slutade helt själv dricka för snart åtta år sedan efter sju år av supande. Fastän det har gått så lång tid är jag fortfarande helt värdelös och kommer inte vidare i livet.

Är helt ensamstående utan hopp om att träffa någon, sitter fast i mitt ointressanta jobb jag inte egentligen bryr mig om, med dåligt betalt och inga framtidsutsikter. Har visserligen hobbies och vänner, och det får man väl vara tacksam för, men inte fan är det mycket att heja för när allt annat i livet inte har kommit någonstans alls fastän man slutade dricka.

I praktiken känns det som min livsstil är exakt samma som den hade varit om jag hade fortsatt dricka, bara att min hälsa är bättre. Är det verkligen allt man har att se fram emot? Känns lite som man blev lovad att nykterhet skulle göra en normal, eller i vart fall kapabel till en normal livsstil, men egentligen förblir man en kuf och ett miffo och ju fler år som går ju mer glider man ifrån de riktiga människorna och förlorar mer och mer som man har gemensamt med dem, tills man inte längre har något att relatera till alls, och knappt ens kan kallas för en äkta "människa" längre.

Alkoholfrihet var ett bra mål, men det räcker inte. Man behöver mer för att få ett riktigt liv, men samtidigt iom att man var tvungen att ha det målet har man nu tappat möjligheten till några andra, känns det som.

Inte för att allt är dåligt egentligen, ser man det objektivt är det bara bra att man inte har relationer där man kan skada andra med sin alkoholism, och genom den därigenom påtvingade barnlösheten har man gjort mänskligheten en stor tjänst då den slipper ens alkoholism i genpolen, och det tjänar alla på egentligen. Plus noll kronor av min lön går till äckliga spritproducenter som utnyttjar svaga för vinning, och noll kronor går till pengatvättande pubar och barer som är fronter för gäng.

Måste bara beklaga mig för att det är så här det är. Inser att det inte är mycket att göra annat än att fortsätta. Det finns ju bara två alternativ nu där det är det ena, och döden genom självmord eller återgång till alkoholen (som i princip också är självmord) är det andra. Jag är för feg för att möta döden, även om man rent rationellt borde överväga det för att bespara Jordens resurser, så det finns inga alternativ.

Hur som helst har man bara sig själv att klandra, sjukdomen är ju delvis självorsakad egentligen, och ett ihåligt meningslöst liv är väl det minsta man förtjänar. Bara önskar att det var enklare att leva med än det är.

Tack för att ni läste. Svar är inte nödvändigt, önskar bara ventilera.

@Lavendelblomman Kan vara så att det funkar nu? När man är ” mogen” kanske man tar till sig saker på ett annat sätt?

@Tulpanflinga Tack wow vilket fint svar! Min mamma är arbetslös, bor hos sin mamma som är dement. sjukdomsinsikt har hon, hon har tidigare gått på AA och var nykter under ett helt år för typ 9 år sen, men det firade hon med att dricka tyvärr och så börjades det om.
Nu när jag försöker prata med henne om att ta emot hjälp så låtsas hon inte veta om att hon har ett problem alls, och liksom det är väldigt svårt för mig att prata med henne om det då hon ofta får vredesutbrott när jag väl försöker. Det är mer det intensiva perioderna av drickandet som gör mig rädd för hennes liv liksom.

Jag pratade för första gången med alkohollinjen idag, de visade denna hemsida och jag skrev upp mig på listan för anhörigstöd hos kommunen, så ska äntligen ta itu med det med <3

@Helahea Bra gjort!

@Delfinen80 jag känner igen tankarna kring helg och att unna sig alkohol, det är så tätt förbundet det där med att "fira fredag" måste liknas vid enheter.
Själv byter jag alkoholen mot någon god läsk eller äppelmust av lite finare sort, unnar mäatt moffla i mig chips som aj annars försöker låta bli. Eller nåt gott te.
Märker att det inte är innehållet i glaset som avgör om jag känner att det är helg, utan den där sköna känslan av att sjunka ner i soffan, utan stress att en ska upp nästa dag.. (nu jobbar jag visserligen i dygnsvård, så min fredag kan lika gärna vara en tisdag, men du förstår säkert vad jag menar)

Starkt jobbat av dig att inte lugna nerverna med alkohol, det måste vara tifft med besked som är så luddiga. Men skönt ändå att d3 kollar dig ordentligt ❤ håller tummarna för bra besked när det är så dags.
Ha en skön stund eller två i skogen!!

Tack allesammans! Nu har det blivit en vardag att vara nykter, precis som det var en vardag innan att "inte vara nykter" vilket känns rätt så konstigt att det nu har blivit en självklarhet. Jag går med stormsteg mot mina 100 dagar som är min första utmaning men nu är det inte tufft längre om jag ska vara ärlig. Vardagen rullar på som tidigare, problem uppstår lite här och var men är faktiskt lättare att hantera nu för tiden. Min fru ger mig ett ENORMT stöd, mycket bättre än jag hade kunnat önska och vi är lyckliga hemma, på riktigt!

Jag vill tacka alla som har valt att kommentera på mitt inlägg och hoppas att ni kommer fortsätta att göra det för det ger mig enormt mycket styrka i min vardag, utan er hade allt varit pest och pina om jag ska vara ärlig och inte alls så inspirerande som ni har möjliggjort det för.

Ta hand om er alla så hörs vi säkert av i helgen!

@positively Hej kära du!
Usch, vilken hemsk situation. Jag kan inte föreställa mig detta, och känner verkligen med dig.
Först och främst, och detta vet jag med säkerhet: du kan inte rädda din mamma och din mamma är inte ditt ansvar. Det är så förjävligt, men du kan inte bära henne genom detta. Det är det bara hon själv som kan göra. Men det finns hjälp att få - om hon vill ha den. Har hon någon insikt i sin sjukdom? Hur ser hennes situation ut - jobb? Boende? Skulle hon kunna tänka sig att ta emot hjälp?

Det viktigaste just nu är dock att du får hjälp. Har du testat att gå till anhörig-möten? Det är som anonyma alkoholister, fast för anhöriga. Din kommun ska också ha anhörigstöd, vilket du kan få. För jag tror att du behöver ha någon som hjälper dig i detta, någon som du kan prata med.

Fortsätt att skriva här, så mycket du vill och behöver!
<3 <3 <3

@TessaMa Hej vännen!

Jag kan relatera till mycket utav det du skriver(som alltid). Det här med att känna sig ensam och alltid dragit sig till personer som dricker mycket. Nu istället så värdesätter jag tiden mycket mer hemma och märker precis som du att tiden går förbaskat fort! Man går upp, jobbar och sen går man och lägger sig haha. Men det är så fint och otroligt starkt att du håller dig från det dåliga och din resa inspirerar mig otroligt. Att du är så pass stark som du är, och tar itu med dina bekymmer och tankar med annat än vad du gjort tidigare.

Kämpa på och sluta inte vara den fantastiska människa du är!

Tack för positiva kommentarer Eirene! Ytterligare reflektion en dag efter, igår var jag väldigt trött på em/kväll, och kopplar det till intaget dagen innan förstås. Inte riktigt värt det...

@Eirene @Natalia @prinsessa Här kommer en incheckning från sittbrunnen. Lycka till ikväll Eirene, jag tror helt på dig. Med bra planering går det galant. Natalia: det är mycket sorg för dig, låter klokt att du ger dig själv utrymme att bearbeta. Prinsessa: tillsammans är vi starka ❤️ Vi är på väg in mot gästhamn och imorgon mönstrar jag av. Känns sorgligt men vi har haft fina veckor. Skall äta på restaurang ikväll 🙂

Går mot min fjärde helg som alkoholfri. För mig är helgerna fortfarande tydligt sammankopplade med alkohol , jobbar med att ställa om och hitta nytt innehåll till vad fredags-mys är för något. Fortfarande är känslan av tacksamhet för vetskapen om att jag kommer att gå och lägga mig nykter och inte vakna bakis inatt och imorgon bitti klart överhängande. Samtidigt som jag känner tydligt att jag än inte kommit ur vanan av alkohol till helgerna så känns alkohol också långt borta för mig som ett allternativ. Tänker mycket på alkohol , ser jag det på tv , eller som idag människor gå ut från bolaget med alkohol så ”prövar ” jag mig själv varje sån gång - blir jag sugen ? Tänker jag på det så jo , de där första klunkarna . I några sekunder (?) kanske jag känner då nåt som kan liknas vid sug men sen kommer det rätt fort som en tsunami som väller in av det negativa med det och så andas jag ut och blir lättad över att jag inte behöver dricka . Antar att de här tankarna , upptagenheten på alkoholen , avtar mer och mer .

Har idag varit i kontakt med vården för ett besvär jag har (inte kopplat till alkohol ) och fick inte ett besked men något som ska utredas vidare , det är troligen inte något farligt men det ska ju kunna uteslutas också . Det är troligen inte det värsta tänkbara men tankarna går ju ändå lite fram och tillbaka . Så vanligt för mig att en fredag för några veckor sen se fram emot eftermiddagen för att lugna nerverna med lite (mycket ) alkohol. Det var bland det första jag tänkte när jag gick från läkaren (apropå upptagenheten kring alkohol ) ”blir du sugen nu då” ”är du ledsen /arg nu då för att du inte har din vanliga tröst /flykt alkoholen ?”. Men svaret är nej . Jag har blivit lite omskakad idag , jag känner en viss oro , jag blev lite ledsen men såg framför mig att eftermiddagen och kvällen ska sysselsättas av städning och sen en eller två promenader i skogen . Så jäkla mycket bättre omhändertagande om mig själv än att hälla i mig alkohol 🙏

Idag har jag också berättat för min vuxna dotter om mitt beslut om alkoholen. Jag sa bland annat att jag känt under lång tid att jag inte mår bra av den , att jag lätt får ångest och dricker jag inte så mycket (läs ; där jag tycker i efterhand att det nästan var bortkastat att dricka …) så blir jag bara trött . Att jag hittat så mycket negativa konsekvenser för mig och så få fördelar så att jag väljer att avstå helt . Hon hade inte så många följdfrågor och reagerade , utåt sett , inte så mycket . Det känns bra att ha sagt det . För varje gång man skriver något här och för varje gång jag pratar om det högt så förstår jag mer också om mig själv känns det som .

Ha en fin fredag alla ❤️

@Helahea Tack för dom uppmuntrande orden. Ja bara att ta tag i det igen. Jag har bara gjort 2 avsnitt än på programmet. Kanske bäst att göra fler direkt. Kram❤️

Hej @Nosen! Du påbörjade en tråd här med funderingar om hur man kan prata med en närstående. Skriv gärna och berätta mer, om du vill!

Läser olika trådar här på forumet och känner så stor tacksamhet till flera av er här ❤️ Ni är flera stycken som stöttat och hjälpt mig.
Haft en jobbig dag och var så sugen på vin då gick jag in här läste min egen tråd….
Aldrig tillbaka ALDRIG tillbaka till dag 1

@erivan man är ALDRIG misslyckad för att man har misslyckats! Känslan finns där men Du vet innerst inne att du vill bli nykter. Upp på hästen igen och få iväg alkoholdemonen. Viljans kraft är sååå stark att den snart tar över och hjälper dig i de svåra stunderna. För mig hjälpte det att sätta upp strategier precis som man lär sig i programmet.

@Smillans Grattis till din första nyktra månad! 🥳🥳🥳 Härligt att du mår bra - och bättre blir det!

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette tack snälla för pepp❤️
När stressen sätter till blir det marigt, jag känner mig jagad på nåt sätt. Vill fly. Men jag red ut den känslan igår, kände den och funderade lite på varför jag kände stress. Hade ju ingen orsak egentligen men det var väl faran som ville testa mig? La mig tidigt och surfade på mobilen, somnade gott. Där fick du, din fan.

Idag firar jag 1 månads nykterhet🌟 Och jag mår så bra. Jag tar det lugnt och varsamt, känner efter mycket. Men jag är så övertygad om att jag ska vara nykter resten av mitt liv. På slutet av mitt supande tyckte jag att rosé smakade parfym (!) äckligt men ändå hivade jag friskt. Och varvade med Novalucol för det gjorde ju ont också. Fan vad man utsatt kroppen. Stackars kropp, hoppas du tillfrisknar bra och förlåt för vad jag utsatt dig för.

@erivan ❤️

Ja det är ungefär samma läge för mig när jag har utmaningar. Jag har en viss vänkrets, ett gäng goa gamla vänner där alltid druckits friskt. Vi träffas ett fåtal ggr om året och det är en av de sakerna som tyngde mig mest att jag tappade intresset för. En sån träff hade vi för två veckor sedan och det var främst då jag varvade väldigt mycket olika alkoholhalter i ölen. Det är ju faktiskt bevisat att efter de där 2-3 första glasen så ger det inte särskilt mycket mer positiva effekter och jag har väldigt lätt för att tippa över till den negativa delen och bli trött, tung i huvudet och då tappar jag ju hela syftet med sällskapsdricka. Det fungerade som sagt väldigt väl och jag höll en jämn och behaglig nivå under hela kvällen så det är mitt tips 🙂
Låter väldigt likt mina intressen med. Tränar mycket och läser. Gillar mycket kolla på serier med men vägt över till att läsa mer, upplever det som mer avkoppling nu. När jag känner att jag har ro och tid lagar jag gärna mat. I perioder tycker jag mycket om att snickra och fixa med huset men ibland blir jag väldigt trött på det.
Mitt liv svänger mycket mellan intensiva perioder med massor av energi och det fixas och donas till höger och vänster, till lägre perioder där det inte händer nått alls. Fick diagnosen bipolär typ 2 för ett par år sedan och äter medicin nu. Innan dess svängde det mycket mer, det typiska med maniska toppar till låga apatiska tillstånd. Det var då alkoholen blev både lugnet i toppen och trösten i dalen och satte sitt grepp. Nu är svängningarna mycket mildare och träningen var en sak jag hittade som hjälper till att hålla psyket i ännu stabilare skick.

@erivan 🙏🏻 den första tiden är sjukt jobbig! Men det är värt det!! Varje kväll jag lägger mig tackar jag för att jag lyckats och vet att jag kommer vakna utan baksmällan dagen efter.
Kämpa 😊