Senaste kommentarerna i forumet

@erivan ❤️

PS Också viktigt att berömma såklart, när de gör rätt. Glömde skriva det...Berömma inom typ tre sekunder.
Men det gäller väl hundar också?

@Sisyfos @ Se klart
Som tidigare hästägare så kan jag berätta att hästar är väldigt beroende av att man är deras ledare. Annars känner de sig otrygga.
I en hästs värld finns det bara följare och ledare.
Om det inte finns någon tydlig ledare i den lilla tvåmannaflocken, så måste de själva vara det, vilket inte alla hästar vill.
Att uppfostra en häst är ungefär som att uppfostra en fyra-åring.
De testar nästan varje dag om man verkligen är ledare genom att göra olika små tester eller bus. Varje dag måste man upprepa, nej, du får inte puffa på mig, nej du får inte gå först, nej du får inte...osv. Konsekvens handlar det om.
Eftersom en häst är så mycket större än en hund är det ännu viktigare att vara konsekvent och trygg.
"Ingen fara, det här fixar jag!"
Ibland har jag tänkt att människor, hundar och hästar inte är alltför olika, förutom att hästar är flyktdjur, inte rovdjur. Därför extra beroende av trygghet. Men annars... :)

Han inte hann...

@orolig för mitt barn Ett argument för att det ska fortsätta att vara övervakat kan ju vara det där med att testerna är frivilliga, men att hann inte vill göra dem...
OM hann verkligen skulle vilja göra upp med sitt missbruk och vara en ansvarsfull förälder så skulle han ju ställa upp och lämna prover. Om han inte vill det så borde det vara en allvarlig larmsignal?
Jag har ett minne av att när det gällde Lilla hjärtat så ville inte föräldrarna lämna drogprov och slapp det. Men det vet vi ju hur det gick med. Ok att det ska vara frivilligt, någon kanske vill fortsätta med droger istället för att vara förälder. Men att inte vilja och samtidigt kräva umgänge går inte ihop för mig. Varför, måste man ju undra.
Visst kan det kännas integritetskränkande, men samtidigt så HAR han ju missbrukat.
Jag tror vi som är här och som är eller varit beroende kan hålla med om att det är rimligt att ställa krav på föräldrar som haft ett långt missbruk. Vi vet hur svårt det är att ta sig ur det även när man vill.
Jag tycker det är så sorgligt att du ska ha det så svårt. Och jag förstår din oro.

@Att livet känns grått kan också (eller troligen) bero på att belöningscentrum i hjärnan är skadad. Många här har vittnat om det. Eftersom vi fått dopaminkickar av alkoholen så har hjärnan slutat tillverka eget. För mig tog det ett längre tag, kanske ett par månader, minns inte exakt. Sedan började det bubbla upp lyckokänslor då och då. För att det var vår, för att fåglarna sjöng, för min älskade sambo. Alltså helt normala lyckokänslor. Så som det var före alkoholberoendet tog över.
Med alkohol fortsätter livet att vara grått förutom en stund när vi dricker första glasen (ger enorma dopaminkickar). Däremellan funkar inte hjärnan som den ska. Du kan läsa mer om det i Annie Grace bok: Tänka klart.
Så ha tålamod! Lita på processen, det kommer att bli bättre.
Livet utan alkohol är mycket roligare. :)

@Smillans Din hjärna har nog börjat producera egna lyckokickar. Jag fick igång liknande känslor efter ett par månader eller så... Återhämtning på gång och fladder i magen är ju inte dumt ... :)

@Snödroppen Men vad bra! Tid för läkning, återhämtning och framtiden❤️

@Snödroppen
Skönt att få läsa att du träffat en bra läkare.
🙏🌹

Fick en förlängning på sjukskrivningen och träffade en ny läkare.
Väldigt bra läkare som pratade om vikten att välja det som intresserar en framåt.
Är tacksam och förundrad över hjälpen jag får. 🙏 Det måste finnas en högre kraft!

Jag tror dessvärre att indirekt medberoende är ganska vanligt om man räknar in missbruk, psykisk ohälsa.
Jag känner av sånt när jag är ny i en grupp ganska starkt, lämnar grupper som har medberoendemönster.
Det dränerar mig och tillslut måste man antingen anpassa sig eller lämna för det blir destruktivt.

@Abraxa, men såklart underbart att du känner dig färdig med programmet och att du hittat dina verktyg. 🤩Insåg att mitt inlägg kanske kunde misstolkas 😅

Är det någon annan här som inte är direkt anhörig med en alkoholist, men indirekt? Min närmsta anhörig, min make, är kraftigt medberoende till sin bror. Det är lite annorlunda att vara indirekt anhörig. Jag har inget positivt av min svåger - jag har aldrig träffat honom som en rimlig människa. Men jag får allt det negativa. Och jag vet inte hur länge mitt äktenskap kommer att hålla. Är det någon mer än jag som lever såhär?

DAG 31 - Om två resor på samma gång.

Alltså jag vet inte riktigt vad jag ska göra med mina dagboksanteckningar i tråden här. Dagarna med "nollorna" går bra. Jag är motiverad.

Men det finns ett annat skav nu som tar energi. Min mans konsumtion. Han har i tystnad iakttagit mina alkoholfria öl till maten och tekopparna efteråt på verandan. Nu har han inte druckit något måndag och tisdag. Vet inte när det hände senast. Abstinensen är total. Humöret kaotiskt. Han skyller på annat. Eller hur.

Jag inser att jag sitter på två stolar här i forumet. En stol där jag ser över mig själv och strukturerar upp min måttlighet. Men den stolen är ju för att även indirekt påverka den andra stolen. Att leva med en beroende. Har tänkt tanken att ha en parallell tråd om att vara anhörig? Betydligt mer komplext eftersom det är så mycket svårare att påverka. Skavet som sagt.

Vid lunch idag slog tröttman ner. När tröttman kommer blir jag SÅ trött. Måste sova NU. Då är det skönt att man har ett varierat jobb och kan tillgodose kroppens behov. Tidigare har jag ju gått som en zombie hela dagarna, men nu är det tröttma på ett annat sätt. Pang-bom bara. Det går över fort, men den är omöjlig att motstå när den kommer.
Hände en intressant sak imorse. Jag har ju inte skrivit så mycket om maken och det är för jag vill hålla honom lite ”dold”, det här är min nykterhetsresa, jag vill inte blanda in honom för mycket. Jag är en väldigt självständig person och ska testa allt själv innan jag ber om hjälp. Han vet hur jag fungerar och ger mig utrymme till det, men han finns alltid där när jag behöver.
Nå, vi samåkte imorse vilket aldrig brukar hända men idag skulle vi åt samma håll så det passade bra. Vacker soluppgång över motorvägen och vi pratar om ditt och datt. Han berättar något när jag tittar på hans profil och får tanken ”fan, vad fin du är”
Sådär bara, haha. Jag kände som ett litet litet fladder i magen. Vi har varit tillsammans i 20+ år så fladdret har ju dalat för länge sen. Men det var nåt, en känsla, en förnimmelse. Av lycka? Av kärlek? Jag vet inte, men den kändes så behaglig och fin. Nästan som jag såg honom ”på riktigt” för första gången på länge. Eller första gången.
Gammal tokas känsloregister börjar väckas till liv 👵🏼
Mående just nu: 3,9/5

@Abraxa "Hej och hej då" från en "ny" i måttlighetsgänget. Tackar snabbt för app-tips, vill hitta något som passar mig lite bättre även om jag använder kalendern här. Har till och med tanken att skapa ett färglatt excelblad. Gläds att du hittat rätt!

@Abraxa vad synd, tycker jag 😢Kändes kul att ha lite kontakt; det verkar inte finnas så många i "måttlighetsgruppen" så det var trevligt att utbyta lite tankar. Tack 🙏 för ditt pepp och lycka till!
🌻

Härligt @Påvägmothälsa 🤩Inte minst till bra samtal. Det stärker så mycket, tycker jag, när det går att prata om det på ett bra sätt.

@Påvägmothälsa snyggt jobbat! 🤩Och skönt att det funkar fint. Jag har ungefär samma mål, men har ett lite mer begränsat intag ännu några veckor. Håller med om att omställningar är lite påfrestande. De blir som "mellanlägen" på något sätt.
🌻

@Natalia @Eirene @prinsessa Godmorgon från sittbrunnen i gästhamn. Vi har brunchat och seglar iväg inom kort. Var bortbjudna till vänner igår, och jag höll budget på två enheter. Dessutom pratade jag en hel del om mina målsättningar och det blev bra samtal. Önskar glad onsdag 🙂 Grattis till 5 veckor Eirene!

Efter nästan exakt två år här på AH känner jag att det är dags för mig att lämna = sluta fylla i kalendern och skriva inlägg i forumet. Jag är väldigt tacksam för att jag hittade hit, det gav mig en rejäl spark i baken att ta tag i mitt slentriandrickande och jag har fått många nya insikter kring alkohol genom att läsa alla kloka, gripande och hoppfulla inlägg.

Men jag känner att mina inlägg om hur jag planerar mitt drickande för att hålla vad jag anser är måttligt för mig inte alltid har landat så väl. Och jag förstår att de kan vara triggande för den som vill/måste vara helvit! Så av respekt för alla er vill jag inte skriva mer om min väg här.

Som jag berättat tidigare har jag dessutom fastnat för appen Way of life där man på ett mer överskådligt sätt kan registrera vita dagar och följa sin utveckling. Mycket mer peppande för mig än den lite ”grå” kalendern här på AH.

Att jag säger hejdå så här beror på att jag inte bara vill försvinna och kanske ge intryck av att ha gett upp och återgått till mitt gamla vinpimplande. Tvärtom känner jag att jag hittat en väg som fungerar för mig (där nyckeln är planering, som jag berättat om i min förra tråd).

Tack rådgivare och forumvänner för den här tiden, jag kommer säkert att gå in och läsa och inspireras ibland. Och lycka till alla med era mål!

Kommer in på tråden igen efter att ha varit i vilsam radioskugga. Tankarna ovan har fått vila lite, och jag har "bara varit". Seglat, sovit, simmat. Nu närmar sig segelsemestern sitt slut och jag mönstrar av på lördag. Min partner fortsätter med barnen en vecka till. Jag förbereder mig stillsamt för omställningen. De är påfrestande för mig. Fortsätter enligt plan med max sex enheter per vecka och max två per tillfälle. Tycker att det fungerar bra.

Dag 26 utan alkohol idag🙏🏻 gått lättare än vad jag trodde. Bara det där suget som kommit på fredagarna men har lyckats stå emot.
Min plan var en alkoholfri månad för att se hur min kropp och hjärna mår utan alkohol. Snart där😊
Mår bättre och humöret är stabilare utan alkoholen. Kan tyvärr känna att att känns grått, men det kan ju även bero på vädret eller hur?
Har egentligen mycket i mitt liv att glädjas åt och känna mig tacksam för, men kan inte riktigt nå fram till de känslorna. Men det kanske kommer😊

@Himmelellerhelvette och såklart ; tack snälla du för dina fina ord - de värmer ska du veta ❤️

@Himmelellerhelvette Ja som sagt det är inte lätt att känna sig tillräcklig som förälder ändå som det är , men med alkoholen så blir det ju en väldigt tung börda dessutom. Svårt att se klart , än mer svårt att skilja ut vad som är barnet och vad som är mina känslor osv . Förstår att du har det svåra många gånger med ett barn som har diagnos också ❤️

Tänkte på en sak igår , har dragits med så sjukt dåligt samvete om detta med alkoholen (gör det fortfarande men förhoppningsvis så avtar det mer och mer det känns faktiskt så !) , jag har känt mot barnen att jag hela tiden står i skuld eller vad jag ska säga. Igår kväll pratade min son ”i ett ” under en biltur på väg hem han var lite övertrött och ni vet ;allt som sägs är kanske inte helt lätt att koncentrera sig på 😅 jag slogs av hur jag utan dåligt samvete kunde säga att nu tror jag det blir bra med lite nedvarvning när vi kommer hem för dig men också för mig för jag har lite svårt att koncentrera mig , eller nåt liknande. För några veckor sen VET jag att jag hade bitit ihop och bara lyssnat , svarat något och liksom av dåligt samvete inte satt gränser för vare sig honom eller mig. Det låter som en bagatell och jag tror inte att han märker nån skillnad men Jag Kände att något är annorlunda . Kunde liksom mot mig själv prata mer medkännande att det inte är så konstigt att jag är trött och slut och inte kan vara närvarande och hänga med i ett sånt ”samtal” där pratet går i 180 km/h😅 En liten men ack så betydelsefull vinst för mig 🙏🥰

Ha en fin dag alla 😍