Senaste kommentarerna i forumet

God förmiddag,
@sattva, grattis till insikter och de tar även jag med mig. Ja denna kisse är kaxig (eller var- just nu är hon inte så tuff) men bilar är kaxigare, nu är hon ju väl på bättringsvägen och kanske kanske får hon redan på måndag befrias från diverse medicinska attiraljer. Vi håller tummarna 🤞
Fortsätt att ladda batterierna 😍💯

@Se klart Tack för din kommentar 🙏 Så är det ju verkligen , smärtsamt och sorgligt men samtidigt också skönt ❤️ Kram 🥰

@Radis Hej! Vad klok och modig du är som vänder dig hit ❤️ Du har redan fått många kloka råd och tips från andra . Jag undrar också om det finns någon annan i din närhet som du pratat med, som känner din familj antingen någon vän eller släkting som du kan dela med dig till? Får en uppfattning av att det är du som drar ett väldigt stort lass och ansvar och kanske kanske att du kan dela det med någon❤️ ? Du funderar på en anmälan till socialtjänsten och möjligen är det också något som du - om det finns någon annan närstående du kan berätta för - antingen kan få stöttning av med anmälan eller till och med att någon som inte är du söker stöd hos (anmäler till ) socialtjänsten ❤️ För övrigt går det också väldigt bra att ringa till socialtjänsten och höra sig för vilket form av stöd de kan tänkas gå in med i en sån här situation , vad som händer vid en anmälan osv . Man kan vara anonym när man ringer ett sånt samtal och frågar .
Varm kram till dig ❤️

Ett klokt resonemang @delfinen80.
Det finns en massa saker som vi upplevt som härligt, mysigt, kul med alkoholen. Det ska man liksom inte blunda för- och det är en sorts sorgeprocess att skiljas även från en destruktiv (ibland kärleksfull) partner.
Acceptansen att man är en sån som inte kan dricka- är jätteviktig.
Många kan. Många tar ett glas eller inget.
De flesta av oss här på forumet är inte som ”många”. Vi kan inte. Vi tar inte ett glas eller inget, tackar aldrig nej.
Att komma till den insikten- detta gäller för mig- (oavsett vad som gäller för andra) kan vara både smärtsamt men också skönt.
Då finns ett nytt utgångsläge och alla chanser till ett härligt liv. Kram 🤗

@erivan Du fixar det 😀 tänk så skönt det är att lägga sig på kvällen med vetskap om att det inte är någon alkohol i kroppen och få vakna upp nästkommande dag pigg och fräsch 🧘‍♀️🥰 Heja oss 💪

Det var ju lite skönt @Amanda L för det är knappt jag gör det 🤔 Jag hade ett stort sikte på ett år men en milstolpe i form av tid var inte motivation nog för mig längre. Jag vet att de kloka tänker att några månader är ingenting men jag nådde ändå stadiet där det blev väldigt klart för mig att i "the big picture" mår jag bäst helt utan alkohol och vilar tryggt på det. Kanske går det att bara fylla den enda delen jag återkommande lidit av, som sagt väldigt mycket, den sällskapliga delen, få tillbaka en stor del av mitt sociala liv? Eller så gapar jag efter mycket och mister hela stycket...
Jag har provat saker förr och ändrat mina vanor igen när det inte fungerat så jag är inte rädd att saker skall gå åt h**v*t*, varje prov blir en ny lärdom.
Jag ska dela med mig av hur det går. Jag har haft två tillfällen hittills där det känts bra men såklart är det lite stelt och mycket analyserande och reflekterande av upplevelsen. Så kommer det säkert vara ett tag framöver.

Igår kväll innan jag somnade funderade jag en del . Jag kan tilltalas av det här med symboliker /metaforer när det kommer till alkohol -problematiken för min del. Som ”alkohol-djävulen ” m m. Tänker som många beskriver hur det är som att göra slut med en kompis men i det här fallet en kompis som gör en väldigt illa . Som att min relation till alkoholen är som att leva i en relation med en våldsutövare tänkte jag då. I mitt fall är alkoholen en våldsutövare för mig , som å ena sidan intalar mig att den får mig att må bra , den gör mig glad som ingen annan, den får mig att slappna av , den får mig lugn så att jag kan somna bättre , listan kan ju göras lång om varför den fått en så central plats i mitt liv. Ja den gör mig helt enkelt till en bättre människa och är min guldkant i livet (säger den för att övertala mig ) ! För att inte tala om vilka romantiska stunder vi kan ha jag och alkoholen , svårslaget . Kanske har det varit kärlek vid första ögonkastet också och dessa underbara stunder vill man ju bara återskapa och återkomma till. De gånger det blivit för mycket alkohol så säger våldsutövaren att det är ”enstaka tillfällen ” ”om du bara har bättre kontroll nästa gång så går det bra ” osv osv . Och när jag får för mig att lämna (sluta ) så intalar den mig hur ensam jag kommer bli, hur tråkigt det kommer att kännas och hur dåligt jag kommer att må. I en vålds-relation har det ju såklart inte startat med våld på en gång , då skulle de ju allra flesta inte välja att fortsätta , det startar ju med känslor av attraktion - förälskelse -kärlek , sen kommer våldet (varvat med bra stunder ) och långsamt bryts ju också självkänslan ner mer och mer . du vet att du inte mår bra men vet inte hur du ska ta dig ur . En annan liknelse är hur omgivning /samhälle kan säga om den som blir utsatt för våld ; lämna -gå därifrån! Som att likna vid alkoholproblem ; sluta drick bara! Med det ökar skammen och självkänslan blir allt mer dålig för särskilt lätt är det ju inte .

För mig är det viktigt känner jag att ta in och acceptera hela bilden av den här alkohol- djävulen/våldsutövaren. Att det inte alltid har varit dåligt , att jag har haft så fruktansvärt roligt ibland (men å andra sidan mina mest fruktansvärda stunder ) och mått så bra men att det dåliga helt klart överväger så därför måste jag lämna- bryta. Jag kan inte stanna kvar och fortsätta intala mig att jag bara kan få det goda av våldsutövaren, att jag kan kontrollera det på så sätt . Min kontroll i det här fallet är att bryta . Det går inte att bryta ”halvt ” (tro att jag kan dricka med måtta ) . Jag måste ta in hela bilden och hela ”relationen ” med min alkohol -jävul för att kunna vara förlåtande mot mig själv på sikt då jag annars lätt kan hamna i ett slags självhat ”hur fan kunde du vara kvar så länge och låta dig gå ner dig så pass ” osv
För mig var det viktigt att få ner de här orden - för mig själv främst att gå tillbaka till om jag vacklar framöver. Alkoholen är en våldsutövare för min del , den kan vara charmig och omhändertagande och rolig och fin men den är framförallt våldsam mot mig och det är överordnat allt . Och jag väljer att gå -bryta.

Stor risk att det här blev bara svammel för dig som läser … men för mig igår kväll och idag på morgonen blev det viktigt att få uttrycka de här orden 🙏 (hoppas också att ingen tar illa upp av mina jämförelser , jag har ju såklart respekt för att det finns stora skillnader i våld i nära och beroende -problematik ; jag valde att fokusera på likheterna som jag ser det )

Hej Radis!
Varmt välkommen hit till Alkoholhjälpen! Vad bra att du öppnar upp och berättar om hur du och dina syskon har det. Precis som andra användare skriver här så är det gripande att läsa ditt inlägg. Du känner dig besviken på båda dina föräldrar och det är så förståeligt. När de vuxna i familjen inte förmår ta den vuxna rollen så är det en stor risk att barnen kommer i kläm. Att växa upp som du och dina syskon har gjort kan göra att en tar ett väldigt stort ansvar på sina axlar som inte alls hör hemma där. Och du ska verkligen inte vara ensam i det här.

Du har redan funderat på att be om hjälp av socialtjänsten, men också känt en oro inför det, för vad skulle kunna hända sen. Det ligger lite i förändringens natur att vara orolig, att väga fram och tillbaka. Det kan vara en stor hjälp att få bolla med någon om både för- och nackdelar. Ring gärna till Alkohollinjen (020-84 44 48) där du kan få hjälp att prata om hur du har det och bolla vad du kan göra och hur du kan få hjälp så att ni kan få det bättre.

Du kan också nå oss rådgivare här på Alkoholhjälpen genom att skicka en fråga till oss https://alkoholhjalpen.se/fraga.

Varma hälsningar,
Nell, Alkoholhjälpen

@Radis Välkommen hit. Har läst ditt inlägg som inte alls är för långt. Det är bra att du berättar om hur du har det och hur du tänker.
Kanhända finns här någon som jobbar med liknande frågor, men jag tycker absolut att du ska ringa Alkohollinjen, där kan du bolla olika sätt att hantera situationen. Du kan som sagt vara anonym.
Det jag undrar över är åldern på dina syskon?
När det gäller folk som är alkoholberoende så är det svårt att ändra på dem så länge de inte själva vill. Ofta handlar det om att hamna på sin personliga botten innan de tar hjälp.
Jag undrar därför om din mamma kanske är den som ändå kan ta tag i saken. Nu verkar hon vara medberoende men kanske hon kan vakna upp om hon får hjälp. Kanske kan du prata med henne ensam och även be henne att ringa Alkohollinjen (se fliken Stöd) eller någonstans som du fått tips om. Fortsätt också att skriva här.
Du och dina syskon har rätt till en trygg uppväxt. (Även utan våld kan det kännas otryggt med berusade föräldrar.)
Så bra att du kom hit. Kramar❤️❤️❤️

God morgon!! Idag blir första utmaningen även om det gått bra i veckan. Kommer inte ihåg när jag var nykter en fredag eller lördag sist😢 men jag känner mig mer motiverad än nånsin nu. Det ska gå!!

@vår2022 - Tack för att du delar med dig. Vilken resa du gjort! 👏
Känner mig än mer full av hopp och beslutsamhet efter att ha läst.
Känner att en förändring är möjlig (och absolut nödvändig) även för mig🙏

Har tillbringat de senaste två dagarna med att finkamma internet på "det värsta du gjort på fyllan" "dina pinsammaste fyllehistorier" och liknande. Känner bara så sjukt det är att dricka egentligen. Vad man utsätter sig för!
Stärkt i att sådär vill jag ju inte ha det.
Varvat med att läsa solskenshistorier här om hur folk slutat dricka och mår bra. Det är dit jag ska nu.

Har kommit till full insikt om att jag inte kan ha alkohol hemma. Dricker mig inte störtfull till vardags, men går och smådricker. Igår hade jag en flaska vin i skåpet, och såklart var den slut innan jag gick och la mig för kvällen.

Väljer att se det som något bra. Idag finns inget hemma att frestas av, och inte heller ska jag köpa hem något.

Sträcker fram hakan och säger att idag är första dagen på mitt nya liv ❤️

Tack så mycket❤️ Det värmer oerhört med era ord och jag hoppas verkligen att nykomlingar kan se att även jag trodde jag skulle kunna lära mig dricka måttligt men det är en kamp att försöka begränsa sig och när man inser att man slipper kampen om man ger upp och istället slutar dricka helt ger det tusenfalt bättre mående tillslut.

Men man måste ha tillit till processen. Jag gick inte in i nykterheten för att förbli nykter men i processen fick jag fler och fler insikter. Det är därför det är så viktigt att börja med tre månader för att hjärnan ska få möjlighet att läka tillräckligt för att man sedan vågar fortsätta med tre månader till och då läkt ännu mer för att sedan ge sig själv ännu längre tid. Som sagt tog det mig 9 månader innan jag kom till insikt med att jag aldrig mer vill dricka. Det trodde jag aldrig när jag påbörjade min nyktra resa.

Kram❤️

@Charlie1 Vilken sits du är i !
Måste kännas förskräckligt. Det finns ingen chans att du kan få en chans till på jobbet om du berättar om hur du har det? Jobb, lön är väl vad du behöver för att kunna skaffa något eget? Jag hoppas verkligen du kan komma loss på något sätt.
Kramar i drivor…❤️❤️❤️❤️

@Vjlo Upp tidigt och jogga förstås. Sen kan du njuta av retreaten fullt ut 🥰 Jag måste göra styrkeövningarna efter frukost. Annars glömmer jag helt bort det, och det vill jag inte. Dag 21 för mig idag.

Varmt grattis till 19 nyktra veckor!

Kram 🐘

@Eirene Tack! Ja, en riktig lyckoresa är det🥰

@vår2022, vilken resa 🤩

@Nyttlivnystart23 Tack för att du ville dela med dig av din berättelse. Jag kan känna igen mig i hur hemskt det kan bli när man tappat kontrollen helt och hur man dagen efter inser hur farligt nära det kunde ha lett till en katastrof. Hjärnan lever sitt egna liv och man är knappt medveten om det. Läskigt!

Min man och jag drack tillsammans frikostigt och ”lyxade till” livet med alkohol. Han inhandlade och det fanns alltid alkohol hemma. Han kunde sluta i tid och han tålde mycket. Inte bakis och tyckte det var ok att vi unnade oss att dricka. Min tolerans ökade och jag kunde inte sluta i tid. Jag blev fast och beroende. Jag sade ofta att vi måste dra ned, vi drog ned ett tag, sedan samma mängd igen. Han sade att om jag bara drack lite mindre så skulle det bli bra. Jag började smyga och gömma, då skulle det se ut som jag drack mindre. Mitt normala tillstånd var att vakna med ångest, skuld och skam. Började ta återställare för att dämpa tillståndet. Vi var båda fast, kunde inte tänka oss ett liv utan alkohol, ”guldkanten”, det var värt att må som jag gjorde bara jag fick alkohol. Vi blundade båda två.

En morgon fick jag nog, jag orkade inte mer. Sliten, plufsig, ständig ångest, abstinens varje morgon, skakig. Ingen livsglädje, barn, ett jobb och ett hem att sköta. Drog mig undan, skämdes och ville helst av allt bara var ifred och dricka. Jag var slut. Sade till min man att jag måste sluta dricka helt för att rädda mitt liv, vårt liv. Att han måste hjälpa till och att vi inte ska köpa hem alkohol mer. Att jag går under annars. Jag berättade för första gången helt transparent och ärligt om hur jag mår, hur jag smyger, gömmer och tar återställare. Att jag är fast och alkoholberoende. Jag kan inte bara dricka mindre, jag vill bara ha mer, allt! Jag kan inte hantera alkohol. Jag känner mig nästintill deprimerad och har ingen livslust. Han blev tyst och insåg allvaret. Han sade ok, då köper vi inte hem mer alkohol. Att han inte var fast och klarar sig utan. Jag stängde för första gången alla mina möjligheter till att kunna dricka, dörrar som jag ständigt haft på glänt genom att inte säga sanningen helt och hållet. Jag vet att jag tog en stor risk, men även dörren till att sluta dricka helt stod på glänt och jag tog chansen innan den dörren också stängdes.

Jag blev peppad av utmaningen, jag har ett driv, är målinriktad och har styrka, men den har ofta varit indränkt av alkohol och därmed avstannat. Jag såg bilder på ett liv där jag skulle må bra, vara nykter och känna livsglädje igen. Jag gick med i detta forum och peppades av de som klarat av att bli nyktra och hur bra de mådde nu. Jag såg att det gick att bli nykter. Jag fick ännu mer styrka och var så motiverad till att fixa det, jag skulle också klara av att bli nykter! Jag började träna, skriva här, läsa på om hur hjärnan påverkas av alkohol och hur ett beroende funderar. Jag gick i terapi för att bolla mina inre känslor och ta itu med det som skavde. Som helt nykter kunde jag nå mina innersta känslor och få tag på dem. Det var jobbigast den första veckan, men det vände snabbt och ångesten som alkoholen medförde försvann. Sov lite dåligt första månaderna, men även det blev sedan bättre. Det tar tid för hjärnan att återhämta sig och få balans igen efter all alkohol.

Idag, 1 år och 9 månader senare, mår jag väldigt bra. Känner mig stabil, harmonisk och mer chill. Livet har vänt och jag har så mycket roligare utan alkohol. Jag kan nu njuta på ett helt annat sätt och vårt äktenskap är så mycket bättre. Vi har kommit närmare varandra och idag lyxar vi till det utan alkohol. Han mår också mycket bättre både psykiskt och fysiskt. Vi räddade vårt liv tillsammans, sade maken till mig häromdagen❤️.

Så på din fråga ”inser att jag måste skärpa mig, men hur börjar jag?” är mitt råd att fundera på hur du vill att ditt liv ska se ut och vad det ska innehålla. En rekommendation är att hålla up p tre månader för att hjärnan ska få återhämtning och komma i balans igen. Då är tankarna klarare och du har fått känna på hur du mår utan alkohol. Nykterhetsprocessen är en process på många plan i livet och du hinner fundera på just hur du vill att ditt liv ska se ut och vad det ska innehålla. Vad är mest värt i ditt liv och hur kan du komma dit.

Jisses, vilket långt inlägg av mig! Ville berätta om min historia för att du ska känna att du verkligen inte är ensam om detta och jag ville också visa att det går att vända på sitt liv och må bra😁. Som de inlägg jag läste och som peppade mig när jag startade min resa. Sköt om dig!❤️

Hej @Radis! Modigt och starkt av dig att ta detta steget. Du har gjort helt rätt som letat dig hit. Din situation låter oerhört tuff och så ska inte du och dina syskon behöva ha det. Detta forum för anhöriga är helt rätt, men du kan också ringa till Alkoholrådgivarna som är kopplade till detta forum för råd. Du kan vara helt anonym där. Kram ❤️

@Nyttlivnystart23, tack för din berättelse! Strongt gjort! 😊
Jag känner igen mig i massor. Och det är jag säker på att många här gör. Och också i känslan av att "nej, detta är inte den jag vill göra." Just den känslan tror jag att det går att hämta en massa kraft ur. Resan har redan börjat och du har gjort något av det svåraste, dvs att ta första steget.
Heja dig! 👍🌻

Godmorgon i kaffestugan eller kanske god förmiddag ☕️😅.
Grattis 🥳till ditt beslut @Påvägmothälsa och till din semester. Hoppas det blir riktigt härligt båtliv.
Frustrerande med bredbandsstrul @Natalia, men hoppas det löser sig. Tidiga kissar 🐈‍⬛ du har 😅.
Här intas kaffekopp nummer 2 tillsammans med frukost efter morgonträning.
Det är min sista semesterdag och -helg och jag blir alltid melankolisk då, men ska se till att ta vara på dagarna. Maken och jag ska åka till stugan, så det blir bad i sjön, promenader, bok 📕, grill och förhoppningsvis 🤞 kantareller. Sådana här helger är ofta annars förknippade med A, både i sällskap och i smyg, så här gäller det att bryta lite rutiner och skapa nya förväntningar och planer. Det blir en enhet ikväll, men inga imorgon.
Önskar alla en härlig fredag! 🌻

Det finns en ung människa på forumet för anhöriga jag önskar fick uppmärksamhet.
Radis - min pappa dricker.
Jag själv har inte så mycket råd och hjälp att komma med, men kanske någon annan har. En kram tror jag också skulle vara till hjälp❤️

Ja ni ska ju ut med båten igen @Påvägmothälsa. Guuud vad skönt!
Vill åsså följa med!! 🥰

@Stellabruden 🙏🥰

@Kameleont Vill ge dig en stor varm kram.
Jag har varit med om i princip samma med mina barns pappa. Efter 17 år tillsammans lämnade jag honom, bl.a. pga alkoholen.
Tyvärr har jag nu min yngsta son (25 år) att oroa mig över, han har problem med alkoholen och har börjat dricka igen efter 11 månaders uppehåll.
Blir nyfiken när du skriver anhörigstödet, vad är det?

132 dagar idag. 19 veckor i morgon, och då ska jag på en välbehövlig endagarsretreat... har brukat vara på sådana ibland, skönt komma iväg, komma bort, få träffa okända och prata av sig om livet tron och annat. gemenskap är viktigt, även när det är nya människor.

runstreaken håller i sig - igår var jag lagom loj över saker så det höll på bli så jag tänkte, nä jag skiter i att... men på eftermiddagen i solen så tog jag tag i det och sprang. jag råkade på vägen träffa på en granne som haft det väldigt kämpigt (inte med sprit utan av annat), vi pratade lite om livet, hur det är när det är tufft, o att det går hitta vägar. sen sprang jag iväg. kändes lite meningsfullt att han (och jag fick mötas bara så där).
idag har jag precis joggat - dag 23.
i morgon måste jag planera för hur dagen ska bli för att allt ska fungera, måste upp tidigit, jogga, åka runt i stan o hämta upp de andra som ska med, sen åka bil ett par timmar. alternativet är ju,, om jag är trött, att jogga på kvällen hemma, :)

viktiga är nu, fortsätt hålla rutiner, bygga på fler, fundera - när något åskmoln kommer, stannar det för evigt över mig, eller kan jag titta på det och fundera lite, okay, vad betyder det där? kan jag göra något åt det, nu eller senare?

Ha en fin dag