Senaste kommentarerna i forumet

Förstår att det är en jobbig känsla, men som du är inne på så behöver det inte bli negativt i längden. Och en sak jag tänkt på med mina vänner som har skiljt sig är att de verkligen tar vara på tiden med barnen när de är hos dem. Så summan av kärlek och välmående för dig och barnet blir inte mindre, snarare större då du inte behöver lägga energi på en relation som skaver.

@Lora Ja, du har rätt i det. Processen här handlar om så mycket mer än att sluta dricka alkohol.

Jag är ofta glad utan alkohol men blir ännu gladare m alkohol I BÖRJAN. Sen går d över styr o jag blir elak, dräggig, kissar på mig mm.

Jag har en tes. Har börjat fundera över sambandet mellan alkohol och underutvecklad förmåga att hantera och förstå sina känslor. Googlat en del kring detta och det finns forskning som visar på ett samband.

Så här tänker jag. Vi pratar sällan om varför olika känslor tar sig uttryck. Inte många tänker på dem som vägvisare utan bara agerar på dem spontant utan vidare reflektion och vad man sprider runtomkring sig. Har man bedövat sina känslor ter det sig naturligt för mig att egen förmåga att hantera sina känslor blir underutvecklad över tid. Men har helt enkelt tagit till alkohol som balanssystem vid press och då säger det sig självt, tänker jag, att man missar hur man relationsmässigt bör agera för att bemästra svåra situationer. Den behöver man träna upp för att kunna leva ett harmoniskt liv.

Samtidigt ser jag hur många där ute som är "underutvecklade". Skyddsmekanismer slår till på de allra flesta inom loppet av sekunder och man skyller på alla andra. Detta med att våga vända spegeln är väldigt få i vårt samhälle som klarar eller ens försöker göra. Vi här tvingas så småningom till det. Vi har ju inte längre käppen alkohol att ta till längre. Vi tvingas helt enkelt abrupt möta våra egna och andras känslor. Det blir så tvärt kast när man slutar så man bara måste utvecklas.

Detta med att inse att man är 50÷ av problemet vid konflikter är få som pratar om. Så mycket enklare att skjuta på alla andra. På så sätt omöjliggöra lösningar. Man skjuter sig själv i sank via att inte våga se sin egen del. Sedan gör man om och om igen samma fel och mår skit. Om och om igen blir resultatet detsamma för man vågar inte titta nyktert på sitt eget bidrag.

Detta gör att jag varje dag i veckan hellre anställer folk som gått igenom skärseld och vågar vara öppna med egna brister. Inte sätter sig på höga hästar utan vågar se samband. Jag tror inte att vi i vårt individualistiska samhälle lär oss detta gratis. Det krävs hårda smällar för att komma dit. Just pga vårt samhälle är så individualistiskt och prestationsinriktat. Skammen är det få som kan hantera. Lättare då att skjuta skarpt på andra än att samarbeta och våga vara ärlig med vad som krävs för att faktiskt lösa konflikter.

Vi här blir tvingade att reflektera. Detta borde vi framhäva mer och lära andra. Det är en konst. Inte en allmängiltig kunskap. Det finns stora fördelar med att gå igenom det vi gör / gjort. Det hjälper en att utvecklas mer än snittet i vårt samhälle. Det är min reflektion iaf. Så sträck på er!

Så den ekonomiska översikten, jag har bara börjat och inser att vi sitter i skiten. Ordentligt!!! Utöver att pengar som inte är våra har spenderats så verkar det som att vår redovisningsbyrå har genom att inte informera oss om ändringar i bokföringen har ”gett” våra momspengar till spanska staten. Vi har inte skickat in alla fakturor förrän de varit betalda men i Spanien så stängs varje kvartal. Fakturor som inte varit med under kvartalet räknas inte in och därmed så blir inte moms in och ut kvittat mot varandra korrekt. Det handlar eventuellt om många tusentals euro.

Min man ❤️ han jobbar som ett djur och får inte ihop det helt enkelt. Just nu sitter han med en offert som skulle ta 1 timme att göra, han började vid 17-tiden…. klockan är nu 23:30.
Jag är rädd att han håller på och bränner ut sig helt. Själv funderar jag på hur denna situation ska lösas. Ska jag flytta hem till Sverige med sonen och jobba där? Mannen får hyra nåt mindre boende och fortsätta här. För han ger inte upp, han ser inte när gränsen är nådd. Insikten om vad han klarar och inte klarar är svag tyvärr. När vi träffades så hade han redan skulder som vi tillsammans löste via min bankkontakt. Efter många år så orkade jag inte längre kämpa med att jämt hålla koll och vara den som bromsade. Han spenderade och jag bromsade. Mitt val var tillslut att lämna eller helt enkel släppa taget. Jag valde att släppa taget. Minns att min tanke var -då får det gå åt helvete. Detta var i samband med att vi flyttade till Spanien. Tänkte detsamma om alkoholen, jag var den som bromsade. Gav upp även det bromsandet och började festa likadant som han.

Jag skäms nu när jag skriver detta. Skyller inte på honom i detta, det är mitt liv och mitt ansvar att jag valde detta sätt att hantera situationen. Men jag kunde inte göra på annat sätt om jag skulle fortsätta leva med honom för jag blev en oerhört stel och tyngd människa medans han inte funderade speciellt mycket alls på varken om pengarna räckte eller alkoholbruket. Jag ville inte ta allt ansvar helt enkelt. Nu under en period har vi bytt roller. Han är den som bromsar och jag har levt i en bubbla där jag arbetat med mig själv. Tänkt att han får lösa det nu. Men han har inte fixat det tyvärr och jag tror inte vi kommer att fixa den ekonomiska situationen genom att fortsätta där vi är. Jag kan villigt erkänna att suget efter ett rus blev stort när jag började inse vilken situation vi sitter i. Men ser också att anledningen att jag nu kan ta mitt ansvar är att jag inte försvinner bort i rus på kvällarna. Jag älskar min man och vi måste lösa detta på något sätt. Kanske vi nu kan göra det tillsammans. Kanske..

@3barn1hund
Känner sådan sympati med dig o känslorna du har. Ledsen, besviken o förvirrad. Förstår allt för väl!
Är i samma känslotrassel o det är oerhört svårt att reda i allt som tumlar runt i tankarna.
Vi har också 3 större barn (som bor hemma) - och 1 katt 😊
Tänker även jag mycket på hur de känner o hur de skulle påverkas vid ev 'konfrontation' av min mans alkoholproblem.
Barnen märker inte mycket av problemet, eller tycker inte det är ett problem. Min man sköter det 'rätt snyggt' sas o är aldrig redlös hemma. Inget skrikande, våld eller så. Han smygdricker mest. Lullar runt i sin bubbla.
Men allt runt familjen o hemmet ligger på mig. Jag är ensam vuxen känner jag. Tungt. Ensamt.

Att din man nu sökt hjälp ser jag som ett stort första steg ändå.
Och det är från mitt perspektiv, där vi knappt låtsas om alkoholen. Vi pratar inte om det. Jag har tagit upp min oro för hans hälsa, den vet han om, men sen lägger vi locket på igen.

Vet inte hur din mans perioder ter sig. Men tänker mig att det måste vara oerhört påfrestande att vänta på nästa gång sas. Nästa svek.
Hur det blir framöver för honom kan man ju inte veta. Hur hjälpen från AA tas emot. Det är upp till honom.
Hur du känner o vill finns inom dig o inget val du gör är fel.
Men självklart är det inte lätt.
Har för mycket gått sönder mellan er eller finns det en gnista o ett hopp?

Önskar dig styrka att finna svar!

Här finns många kloka råd att få, med olika erfarenheter o perspektiv, o många som vill väl.

Kram

@Andrahalvlek
@vår2022
@Amanda L
@Loppan
@Se klart
Tack! 😍 Känns fantastiskt att ha hittat hit och få allt stöd från er. 3 månader känns verkligen som en milstolpe. Inte ett ord jag använder ofta, men jag känner mig faktiskt lite stolt.

@Amanda L Grattis till 8år tillsammans! ❤️ Väldigt mycket värt att firas! Hoppas ni fick en riktigt härlig kväll på restaurangen!? Vi var också på restaurang. Gissningsvis en annan dock. 😃
”Nu när denna milstolpe är nådd. Blev det som du tänkt dig?”
Tror min målbild har förändrats hela tiden. Från att (som för många andra) det känns totalt omöjligt, till att man börjar se lite positiva effekter och viss rimlighet i det hela. Prio ett var att slippa alkoholbojorna. Jag tycker allt generellt blivit mycket bättre än förväntat! 😃 Allting kan så klart bli bättre, skrev ju bla några saker jag ska fokusera mer på, men det är en j-kligt bra start!

🎶🤘❤️

@vår2022 Hej Vår! Nu är jag här igen och undrar ang klockan. 😌
Den var rätt dyr, (fast väldigt snygg!) så jag har harvat runt bland alla möjliga klockor och armband hela kvällen. Det jag förstått är att det till varje tillverkare/klocka tillhör en app. Som är minst lika viktig. En del är på engelska, en del kostar pengar. Tyvärr kan man inte kolla hur bra och lättbegripliga de är då man inte får titta igenom dom innan…
Jag undrar därför hur det funkar för dig? Om du t.ex vill se hur många steg du tagit på en vecka så är det i appen du ser det?
Är den på svenska eller engelska? Kostar den något?
Och tycker du att appen i stort är enkel och lättbegriplig?
Jättetacksam för svar igen, då det inte verkar att gå att få fram mer via nätet… Jag undrar också om du kan lyssna på Spotify utan att du har med mobilen?
Nu dags att sova, kommer att drömma om klockor..😌😴

Berättade för dottern om skilsmässan idag och usch vad hemsk jag känner mig.

Rent tekniskt tror jag vi skötte det så bra som man kan önska, vi höll oss lugna och sakliga, var tydliga med att beslutet inte har någonting med henne att göra, att vi föräldrar fortfarande är vänner och att vi alltid kommer att vara en familj.
Vi pratade om hur boendeupplägget kommer att se ut och att det kan anpassas om det behövs, därefter tog vi en promenad och tittade på huset där dottern kommer att bo på mammaveckorna, pratade om att det låg nära nog för att hon skulle kunna gå själv mellan oss.

Där och då kändes det ganska bra och hon verkade nästan lite förväntansfull även om ögonen tårades emellanåt. Senare på eftermiddagen, när det sjunkit in lite mer blev det dock värre, mycket frågor, funderingar, sorg och oro.

Intellektuellt vet jag att vårt äktenskap varit dött sedan länge och att skilsmässa kommer att vara rätt beslut i längden, än så länge bråkar vi inte särskilt mycket och samarbetar bra, vi betraktar varandra som vänner men att bo ihop tär på oss båda två. Ingen av oss kan se att det här skulle förändras i framtiden eller att vi för vår egen del skulle vilja det.
Bättre att gå isär nu än att vänta tills relationen brakar samman helt.

Emotionellt är det någonting helt annat, känns som att man förstör hela livet för barnet.
Hon har naturligtvis varit ledsen och orolig förut, inte minst när hon för ett par år sedan drabbades av en autoimmun sjukdom men det här var någonting annat, djupare på något sätt, som att hon verkligen inte kan förstå hur vi kan göra någonting sådant här mot henne.

Jag vet att det kommer att bli bättre med tiden och att forskning visar att barn som bor varannan vecka och har föräldrar med ett välfungerande samarbete inte mår sämre än barn som växer upp i kärnfamiljer men jag känner mig ändå som världens hemskaste människa.

En ljuspunkt i det hela är att jag inte känt något direkt sug efter alkohol.
Tanken på att dränka känslorna i vin har slagit mig under dagen men förkastats så fort den dykt upp, jag vet att det bara skulle ge tillfällig lindring och att det skulle kännas mycket värre imorgon.

@vår2022 Tack 🙏 och jag blev väldigt glad över ditt meddelande ❤️

@Delfinen80 I början kan det kännas svårt att ha för stora mål. Jag tyckte tre månader var hur långt som helst till en början och det tog mig nio månader att känna att jag aldrig mer ville dricka. Att bli nykter innebär processer. Ha tillit till processen så lägger sig allt på plats allteftersom tiden går❤️

Kram

@Villmåbra79 äter salt lakrits på kvällen funkar för mig, passar inte ihop smakmässigt med vin ….

@Amanda L haha ja eller låta den gå ett par timmar fel…? 😅

Om 6 dagar firar jag ett år som nykter. Detta vill jag fira med att dela med mig om min resa.

Under många år har jag varit medveten om att jag dricker för mycket. Jag har provat vita månader. Provat att bara dricka på helgerna. Provat att köpa hem en begränsad mängd. Provat att bestämma mig för visst antal glas men misslyckades för det mesta. Klarade många gånger att hålla mig till helgerna men under många perioder blev det några glas även på vardagarna. Oftast blev det nog ca 4 dagar i veckan som jag drack, färre glas när jag skulle jobba dagen efter för att sedan ösa på när jag var ledig. Många gånger tog jag återställare bara några timmar efter jag hade vaknat för att jag ändå var ledig. Vissa gånger behövde jag ta återställare strax efter jag hade vaknat.

Jag höll mitt drickande hemligt, jag blev duktig på att dölja mitt drickande och det medförde mer och mer ångest och jag tappade min självkänsla totalt, sakta men säkert.
Men jag kunde inte ta mig ur mitt destruktiva drickande. Jag kunde inte för mitt liv förstå hur jag skulle få bukt på mig själv. Det fanns inte i min vildaste fantasi att jag skulle bli nykterist för jag kunde inte med att ansluta mig till AA för då skulle jag erkänna för utomstående hur det låg till. Det skulle komma ut att jag inte kan hantera alkohol. Den skammen kunde jag inte leva med. Det var inget alternativ för mig. Därför fortsatte jag dricka och försökte klara av att begränsa mig.

Jag hade ångest för sjukdomarna jag kunde dra på mig tack vare mitt drickande men tillsist förlikade jag mig med att jag nog inte kommer leva ens till pensionen. Det fick vara så för jag kunde inte lösa mitt problem. Perioderna då jag hade kontroll över drickandet fick mig ändå att tro att jag nog skulle klara av att dricka som alla andra.

Tillsist sökte jag för en åkomma som det togs blodprover för. Där uppmärksammade läkaren att ett av proverna antingen kunde bero på att jag dricker för mycket eller att jag hade en sjukdom. Läkaren ville då utesluta att det berodde på alkohol och bad mig därför att inte dricka på tre månader. Jag som inte ville berätta för någon att jag drack för mycket och definitivt inte ville att läkaren skulle tro det antog utmaningen.

Sista veckan innan jag skulle påbörja min tremånaders period var jag helt slut i kroppen och hjärnan. Jag drack några glas varje dag för att fungera som människa och sista dagen tömde jag alla skvättar som fanns i sopporna till ett stort glas häxblandning plus att jag hade förutsatt att ångesten skulle ligga på topp så jag hade sparat lite, ca 2 glas vin och ett glas sprit. Allt detta portionerade jag ut under den sista dagen. Tillräckligt mycket för att hålla ångesten i schack och tillräckligt lite för att inte vara bakis dagen efter som skulle bli min första nyktra dag på 4 veckor. Så avslutade jag min semester.

Några dagar in på min nykterhet googlade jag på symptom för vilka sjukdomar jag kunde ha dragit på mig och fann då alkoholhjälpen någonstans i allt googlande. Där läste jag massor och kände att jag måste skriva själv. Jag fick så mycket hjälp och stöttning och kände en sån lättnad över att kunna reflektera tillsammans med andra som förstod vad jag gick igenom. Jag fick tips på böcker och poddar och började sluka all information jag kom över.

Nu när det snart har gått ett år kan jag knappt förstå hur fort det gått. Det har varit ett processande utan dess like och så otroligt mycket jag lärt känna mig själv.

Nu har jag haft ännu en semester men den första på 10år utan alkohol! Den har verkligen fått pusselbitar att falla på plats. Allt läsande jag gjort under året har varit en massa pusselbitar som jag nu under semestern kunnat pussla tillsammans med ett helt gäng nya bitar.

Jag är så tacksam över att jag tog möjligheten att bli nykter när jag fick den och håller hårt i den. Jag ser fram emot att fortsätta utvecklas i mitt nyktra liv. Jag hoppas att jag aldrig tar nykterheten förgiven utan föralltid kommer förstå att detta är något jag alltid kommer att behöva jobba med aktivt för att inte falla in i destruktiva mönster.

Jag vill dela detta för att det är viktigt att dela med sig om sin resa för min egen skull och för att jag hoppas att någon kan få hjälp av min delning.

Jag vet att om jag tar ett första glas aktiverar jag besattheten som alkoholen ger mig.

Jag vet att ett glas gör att jag vill ha många fler och att det startar den maniska processen som planerar för nästa gång jag kan dricka.

Jag vet att jag måste fortsätta jobba på alla mina känslor för det är känslorna som får mig att dricka men om jag inte dricker slipper jag tappa kontrollen över hur mycket jag dricker och jag slipper allt planerande av när jag kan dricka nästa gång.

Jag behöver bara jobba med mina känslor, lära mig att hantera mina känslor och jobba med att vara en bättre medmänniska och på att må så bra jag kan i olika situationer. Stanna i jobbiga känslor och intala mig att det bara är känslor, känslor är inte farliga. Tankarna kring känslorna kan trigga känslorna därför behöver jag jobba med att observera mina tankar och förstå att det bara är tankar.

Kram

@Eirene Bra jobbat! Så imponerad att du följer planen så himla bra ! :)

@erivan Välkommen hit! Du har kommit till rätt ställe! Här kan du skriva och läsa i trådarna och få råd och stöd. En bra grej är också Alkoholprogrammet som finns under fliken "Stöd". Har du sett den?
Den hjälper dig att få till en plan för hur du ska göra. Man går igenom sådant som motivation, sug och annat som kan dyka upp. Verkligen bra hjälp.
Men berätta också gärna lite mer om dig själv så får du säkert fler svar. :)

@Clary Hmmm, skumt. Det kan inte vara så att du skapat muskler av fettet genom idog träning??
Annars borde någon veta svaret, har du frågat Doktor Google?

@Majblomman Lovar & heja! :)

@Amanda L Borde blivit av påsamlad vätska. Första 5 dygnen var det som jag skulle tagit urindrivande. Var uppe 4 gånger per natt typ.

He alla !! Har efter många år där jag druckit för mycket framförallt på helger o ledigheter, kommit till insikt att jag måste sluta. Det började som en social grej, blev accepterad och en i gänget. Men redan från början var jag den som drogs till dom som drack mest. Har gjort bort mig åtskilliga gånger, slagit mig och gud vet allt jag gjort. Förlorade min familj, har fått hjärtproblem, men fortsatt ändå. Verkar vara en kanoniska där man kan skriva och få många bra råd. Nu är det dags!!!!!

@Sladdlös Har kylen full med citroner:) precis som du skriver googlade jag fram att det skulle vara renande för levern. Hoppas att det vänder. 13 dagar nykter och även om kroppen säkert mår bättre känns det lite deppigt att det inte blivit något kroppsligt resultat av ansträngningarna varje dag. Fortfarande hopplöst trött och magen svullen. Toabesöken har funkat varje dag:)

Men det är svårt att tro på.. min kom också glad o ville spela spel bla bla
Det innebar inte att det var tryggt och att barnen inte märkte.. inte bra när alla låtsas som inget.. kör han bil med dem, är han ensam hemma med dem? Vill verkligen påstå att även hunden som han skulle leka med for illa / blev osäker även om det ju såg kul ut,
Menar väl men det där är tyvärr medberoende o du o kidsen är viktiga. Var rädd om er. @zoo1234

@Cloette Nej, inga ätstörningar i bagaget. Men, intressant att även du haft viktuppgång. Fattar inte vad det kan bero på. Idag har jag ätit sunt. Promenerat 6 km och varit på gymmet. Viktuppgång idag 4 hekto till…

Du kan be hans läkare anmäla också. Ju fler rapporter, desto mer att agera på. Kan en kontakt med hans arbetsgivare vara aktuell? Det var det som gjorde att mitt ex motvilligt skrevs in i ett behandlingsprogram.

En sak man bör ha med sig är att någon som är van vid att dricka mycket ofta också bygger upp en tolerans. Mitt ex kunde dricka 9 glas vin på en kväll, han verkade aldrig berusad heller, men nog var han full alltid. Jag undrade ofta hur han kunde klara ev nykterhetskontroller med tanke på hans bilpendlande, han måste ju haft hög promillehalt jämt.
Går det åt så mycket alkohol kan du utgå från att han är berusad. Jag hade inte betraktat honom som en pålitlig vårdnadshavare av små barn även om han mest dricker på kvällarna. Hinkar han i sig mycket sitter det i även dagen efter när han är med barnen. Och det är absolut inte okej att du är familjens projektledare för att han dricker!