skrev Påvägmothälsa i Kaffestugan

Godmorgon. Dag 22 och morgonkaffe innan helgjobb. Vi köpte kantareller igår och åt härlig toast till middag. Blev lite sugen på att dricka rödvin till men stod emot. Skönt. God och glad lördag!


skrev 3barn1hund i Kan man få tillbaka tilliten?

Min man har för 3,4,5:e perioden druckit i smyg och trott att jag inte märkt nå. Förnekat och sagt att han bara är trött fast jag sett att han är påverkad.
Jag har alltså pratat med och förlåtit honom efter varje sådan här period. Men sist så sa jag att händer det igen att du smyger med sprit och ljuger om det och tror att jag inte märker så är det inte säkert jag stannar. Du måste söka hjälp.
Nu är vi på nästa gång. Och jag vet inte om jag kan förlåta honom en gång till. Eller om han förtjänar det? Han har sökt hjälp nu genom att ha gått på sitt första aa möte. Men det betyder ju inte att han kommer fortsätta vara nykter för evigt? Eller?
Vill jag fortsätta trotts att han svikit mig sååå mycket? Tänk om han börjar dricka om jag lämnar honom? Vi har ändå 3 barn ihop även om dom snart är vuxna. Vad kommer dom känna?
Så mycket funderingar.
Jag är så ledsen, besviken och förvirrad.


skrev Påvägmothälsa i Kaffestugan

@Natalia Jag tänker så här om mig själv: jag börjar om så många gånger som det behövs. Till slut skall jag nå mitt mål. Dag 1 är en bra dag ❤️


skrev Natalia i Kaffestugan

Godmorgon!

Och där sprack ju det här med att räkna dagar och då kan det inte bli dag 7 idag. Det är klart jag vaknar och tycker det var tokigt att jag inte kunde låta bli att öppna den, tacka nej till den eller ge bort den till.

Det positiva i det onödiga var att den cavan var så pass omruskad att mycket sprutade ut när jag öppnade den. Brukar räkna en flaska bubbel som 6 standardenheteter och det blev 4 igår. Efter de 6 avhållsamma dagarna kände jag mig långt mer påverkad av den mängden än jag annars brukar. Har kännt det förut när några fler dagar passerat emellan, att toleransen sänks väldigt fort för mig. Brukar inte ha några besvär med att dricka en hel sån flaska på en kväll och känna mig mindre påverkad än jag gjorde igår. Det kändes bara onödigt gjort och effekten av berusning inte uppskattad. Trivs i de allra flesta fall bäst opåverkad.

Vill ändå fortsatt räkna upp just dagar en period för att få ihop en lite längre sammanhängande tid. Så det får bli dag 1 igen.

Önskar en godmorgon och idag blir det inga enheter ❤


skrev Crusade i Jag väljer att leva utan alkohol.

Tid och energy ...

Inte hunnit skriva än .... Stort projekt på G.

xxx


skrev Samsung50 i Medberoende?

Mannen har haft barnen en vecka o jag har varit själv hemma. De kom hem ikväll, barnen kom hem o han stack iväg direkt till puben, kom hem precis klockan är 2. Jag har mått så bra denna vecka, vilat och umgåtts med vänner. Ligger nu sömlös med hög puls och oro i kroppen. Jag ska flytta i oktober vilket känns som en evighet. När vi inte ses så glömmer jag bort varför vi separerar jag låtsas inför bekanta, närmsta vännerna vet, att det är en sk vanlig separation där kärleken tagit slut. Det är ju inte det, det är ett missbruk och mina barn behöver leva kvar i det fast jag flyttar. Vet inte om det är bra eller dåligt att jag ”glömmer” bort missbruket när vi inte ses, försöker bara överleva och må bra!


skrev Kevlarsjäl62 i Medberoende

@Amastå Jag har nog inte stått ut, inte utan att förändras, försvagats och förbrukats i alla fall. Jag har pratat, gråtit, varit arg. Vi har alltid kunnat prata med varandra, men inte alltid sett på saken på samma sätt.
Jag lämnade min man ett steg i taget under en femårsperiod skulle jag nog säja, först känslomässigt, de riktiga kärlekskänslorna dör nog oftast i ett långvarigt förhållande med missbruk närvarande. Sedan kom insikten att vi båda har ansvar för våra egna liv, inte för den andres och det gjorde att jag började leva mitt eget liv och accepterade att han valde alkoholen. Ingen mer bitterhet och det var skönt. Jag köpte en liten lägenhet och var alltid där när han inte var nykter, oftast helger då. Sedan kom det du kallar droppen för ett par månader sedan i form av ett gemensamt ansvar som hamnade i mitt knä och då insåg jag att jag redan var ensam även om jag var i en relation och då flyttade jag för gott. Det har jag inte ångrat och jag kommer inte att bo tillsammans med honom igen, eller med någon annan heller för den delen. Nu vill han försöka sluta, men det ändrar egentligen ingenting för mig. Jag gläder mig så klart för hans skull om han lyckas och jag vill gärna fortsätta vara hans vän och stötta om jag orkar. Inte mer. Jag tror absolut att du kan stötta din partner mot ett tillfrisknande, men ta inte ledningen i detta. Jag har bestämt mig för att inte ta några initiativ eller föreslå något, utan bara hjälpa till med det som min man specifikt ber mig om, t ex att leta fram ett telefonnummer eller att följa med på något samtal och bara om det känns bra för mig. Jag tror att vi som utvecklat ett medberoende är så ovana vid att lyssna inåt, på vad vi verkligen vill, så vi måste lära oss det igen. Ta hand om dig och lycka till.


skrev Kevlarsjäl62 i Medberoende

@Amastå Jag har nog inte stått ut, inte utan att förändras, försvagats och förbrukats i alla fall. Jag har pratat, gråtit, varit arg. Vi har alltid kunnat prata med varandra, men inte alltid sett på saken på samma sätt.
Jag lämnade min man ett steg i taget under en femårsperiod skulle jag nog säja, först känslomässigt, de riktiga kärlekskänslorna dör nog oftast i ett långvarigt förhållande med missbruk närvarande. Sedan kom insikten att vi båda har ansvar för våra egna liv, inte för den andres och det gjorde att jag började leva mitt eget liv och accepterade att han valde alkoholen. Ingen mer bitterhet och det var skönt. Jag köpte en liten lägenhet och var alltid där när han inte var nykter, oftast helger då. Sedan kom det du kallar droppen för ett par månader sedan i form av ett gemensamt ansvar som hamnade i mitt knä och då insåg jag att jag redan var ensam även om jag var i en relation och då flyttade jag för gott. Det har jag inte ångrat och jag kommer inte att bo tillsammans med honom igen, eller med någon annan heller för den delen. Nu vill han försöka sluta, men det ändrar egentligen ingenting för mig. Jag gläder mig så klart för hans skull om han lyckas och jag vill gärna fortsätta vara hans vän och stötta om jag orkar. Inte mer. Jag tror absolut att du kan stötta din partner mot ett tillfrisknande, men ta inte ledningen i detta. Jag har bestämt mig för att inte ta några initiativ eller föreslå något, utan bara hjälpa till med det som min man specifikt ber mig om, t ex att leta fram ett telefonnummer eller att följa med på något samtal och bara om det känns bra för mig. Jag tror att vi som utvecklat ett medberoende är så ovana vid att lyssna inåt, på vad vi verkligen vill, så vi måste lära oss det igen. Ta hand om dig och lycka till.


skrev Varafrisk i Att välja livet …mitt liv!

Snart är det dax att lägga sig😴
Summerar dagen och tänker att den blev väl ändå bra. När min dotter berättar hur hon mår, hur hennes liv känns kan jag inte riktigt ta in hela känslan…det gör för ont😔 Att ..som hon säger..hela tiden börja om…att varje dag är en kamp…att bli avtrubbad av medicinen…inte ska väl en ung kvinnas liv behöva vara så🥲

Begravningen gick bra. Fina blommor. Fin musik. Godaste mackor, kakor och tårta fr finkonditoriet👌🏼

Och ikväll konsert m Gunilla Backman m pianist ute på vischan i mina barndomstrakter. Fantastiskt👏🏻

Godnatt 🐬😴


skrev Varafrisk i Dag 270! 9månader nykter! Nästa steg 1år!

@Himmelellerhelvette Jag återkommer t dig. Skulle du vilja gå på möte?

Kram❤️


skrev Lora i 10 dagar....... början på livet

@Vilsenpappa En sak till. Tänkte på detta med relationer när man slutar. En sak man kanske inte tänker på är att detta blir en väldigt snabb förändringsresa för hela familjen. Man går ifrån att ha varit frånvarande till att plötsligt ta plats på ett nytt sätt. De förändrar dynamiken. I vissa fall kan nog tom ens partner sakna att man inte bara drar sig undan utan att man nu tar plats. Det tar tid att hitta rätt i dessa nya roller och att bygga förtroende. Det senare är ju inget man tar utan något man får.

I den förändringsfasen så kan det uppstå en del blickar, kommentarer och beskyllningar. Kanske inte är så konstigt med gliringar för dels är det inte alltid lätt med nya roller men sedan finns det säkert en del rädsla med hos familjen att man ska trilla tillbaka igen. Brustna känslor överlag.

Att trippa på tå och känna sig bevakad kan vara påfrestande. Att känna att folk inte riktigt har tilltro kan kännas hemskt. Ge det tid. Tillslut ökar tilltron.

Sedan är det nog inte ovanligt att båda sidor försöker hitta förklaringar till, Varför? Svar på varför blev hen beroende? Sedan att det mesta vad gäller problem förklaras med men du är ju alkis. Den tycker jag är farlig. Den ska man se upp med. Inte alla känslor / beteenden kan hänföras till alkoholproblem. Vissa absolut men inte allt. Den konflikt du beskriver med din fru har ju inget med det att göra. Snarare att ni ska hitta rätt fördelning. Tidigare kanske du inte satte gränser utan gjorde som @Andrahalvlek var inne på. Som nykter blir gränser tydligare när man kliver ur dimman. Ge det tid. Det är en snabb förändringsprocess.


skrev 3barn1hund i Stötta en anhörig som har alkoholproblem

Har du pratat med honom om det? Jag har precis pratat med min make och ställt ultimatum. Detta efter att han va så jäkla packad att han ramla ur sängen och nekar att han druckit.


skrev Kevlarsjäl62 i Stötta en anhörig som har alkoholproblem

@kerlar Välkommen hit 🧡 Detta forum har varit min livlina i två månader nu, hoppas du kan hitta stöd och kraft du också. Något svar på din fråga har jag tyvärr inte, men ett första steg är nog att våga tala om att det finns ett problem. Jag antar att du inte trivs i den relation du lever i och att alkoholen är orsaken och det är väl det du behöver få fram till din man. Har du lyckats med det?


skrev Kevlarsjäl62 i Is anybody out there?

@Åsa M Tack för att du tar dig tid att stötta 🧡


skrev Kevlarsjäl62 i Is anybody out there?

@Ullabulla Det verkar som han är nöjd med bemötandet han fick och hans intention är att hålla sig nykter.
Jag vet inte hur mycket stöd jag kan/orkar vara. Det känns inte aktuellt att bryta kontakten, tvärtom känns det bra att träffas ibland. IBLAND är det viktiga ordet här. Jag är väldigt rädd att han tror att vi ska tillbaka till den "gamla parrelationen" för dit kommer jag nog aldrig, även om han fortsätter vara nykter. Jag skulle vilja att vi är kära vänner som finns där för varandra liksom alla kära vänner finns där. Jag befarar att det kan bli komplicerat, antagligen för att det är komplicerat. Jag får ta en dag i taget, liksom han antar jag.


skrev Sisyfos i Tillbaka igen

Jasmine, jag kan relatera till det här:
” Men, alkoholen är mitt enda verktyg för att slappna av och slippa smärta och jobbiga tankar. Mitt sätt att checka ut för en stund. ” . Givetvis bidrar alkoholen till att du mår dåligt och det bidrar ju inte i realiteten till någon större avslappning. I alla fall (för min del) inte sen jag började tycka att det var dags att sluta. Samtidigt känns det precis som du skriver ovan att det är det enda verktyget för att slappna av och checka ut. För mig stämde inte det alls även om det kändes så. Det gick egentligen bättre att slappna av utan vin. Just när man är sådär uppe i varv som du beskriver och i så förtvivlat behov av att vila så är det svårt att se. Kan du se till att du får semester och vila på nåt sätt? Vi ”kör över” våra spärrar när vi jobbar under utmattning och jag tror verkligen att just det bidrar till att det är extra svårt att säga nej till alkohol. Blev lättare när jag stoppat helt en period, så kämpa på en dag i taget. Men visst kände jag på sätt och vis en stor sorg när den medicin jag använt inte längre fungerade och det inte fanns någon annan. För mig var det ändå så att alkohol inte fungerade alls. Förstörde sömnen så att jag blev mer utmattad, förstörde initiativförmåga så att alla högar var ogjorda och gav sällan något njutbart rus. Så kämpa på Jasmine. A-fritt som Kennie föreslog var för mig ett sätt att ha kvar vanan utan rus. Det funkade faktiskt. Lycka till!


skrev Kevlarsjäl62 i Is anybody out there?

@Avalonesome Tack för dina råd 🧡 Jag tror det skulle passa mig att skriva ner mina tankar.


skrev Kevlarsjäl62 i Is anybody out there?

@Samsung50 Ja det är blandade känslor just nu. Jag är jätterädd att min roll blir för stor i det här, jag vill bara ha en liten biroll. Mitt fokus ligger på mig själv. Skrev jag verkligen just det där? Ja, banne mig det gjorde jag. JAG TÄNKER TA HAND OM MIG SJÄLV NU. Så ovant men härligt att sätta det på pränt! Nu tar vi hand om oss själva, först 🧡


skrev vår2022 i Min värderade riktning

@Himmelellerhelvette Vad tror du det var som utlöste att du fick återfall i bulimin ikväll? Du har berättat om din relation till din mamma tidigare, hade det något med det att göra? Kan det vara så att när du berättade om detta så öppnade du upp något som du tidigare tryckt undan? Att det skapade ångest och som du dövade bort med mat? Om du försöker få fatt på vad som utlöste återfallet och jag antar ångesten du kände, så kan det hjälpa att sätta ord på det. Det kan reducera ångest. Jag minns att när jag pratade om mina ”förbjudna” känslor om min mamma så påverkade det mig en hel del. Det är liksom tabu att känna så mot en mamma. Men det var viktigt att få sätta ord på mina känslor och få ut det som fanns där djupt inom mig. Låta det komma upp på ytan och ta bort den laddade spänningen i det. Det blev mer en sorg sedan efter det. Nu när det gått ett tag har jag fått medkänsla och försonats med mig själv, att det är ok och det är som det är och var. Jag har tagit den lilla vår i handen och tröstat henne och nu går vi tillsammans igen, trygga. Jag har även efter detta kunnat försonas med min mamma. Jag tar ansvar för mitt liv och hon för sitt och jag har klivit bort långa steg från medberoendet. Det har även hjälpt henne till att ta mer ansvar för sitt liv.

Kanske du blandar ihop rädslan för återfall med rädslan för dina innersta känslor?

Kram❤️


skrev Kevlarsjäl62 i Is anybody out there?

@Kameleont Fantastiskt att du lagt dagen på minnet. Kom en liten tår när jag läste det 🧡


skrev Lonely Man i 10 dagar....... början på livet

@ vilsenpappa
Saken är den att AA hjälper inte de flesta. Jag säger som Lora att gruppen passar kanske inte dig. Jag skrev förut att saknar endast 1 person från aa. Jag gick på aa regelbundet i flera månader sedan minskade jag ned på det och slutade sedan helt. Ta hand om dig.✌️


skrev kerlar i Stötta en anhörig som har alkoholproblem

Hur ska jag bete mig till en make som har alkoholproblem


skrev Lora i 10 dagar....... början på livet

@Vilsenpappa Det viktiga är att du följer din linje som du är trygg med. AA är en grupp. Kanske passar den gruppen dig kanske inte? Det finns som sagt massor av sätt att bli nykter på.

Själv skyr jag ordet alkoholist för jag tycker det är då nedsättande. Tror mycket mer på att jobba på sitt eget självförtroende & självkänsla. Att våga möta skammen och istället öppna sig för att mota bort skammen. Inte låta den få utrymme. Även använda olika känslor som vägvisare istället för käppar. Lyssna på dem. Bena ut dem så man hittar bättre sätt att ta sig fram på som man mår bra av. Även som underlättar för att skapa långsiktiga och trygga relationer.

Om vi tänker på tillrättavisningen? Fundera över vad i den som påverkar dig och varför? Sedan om den tillhör dig eller motparten? Är det snarare kanske så att det är motpartens rädsla du snällt tar över och gör till din? Utan att ens reflektera över det tar du emot och övertar dennes rädsla och gör den till din? Kanske är det just så att motparten har satt en 0:a som mål och är livrädd. Men det finns även alkohol i filmjölk, äppeljuice... Du får bestämma vad din gräns går.

I min värld behöver du verkligen inte räkna om. Däremot för din skull börjar den häftiga resan att använda sina känslor till vad de är till för istället för att döva bort hela livet. Använd dem som vägvisare för de försöker berätta något för dig.


skrev Lonely Man i 10 dagar....... början på livet

@Vilsenpappa
Dricker inte själv alkoholfri dryck inte för att det är lite alkohol utan för det inte smakar något speciellt. Bry dig inte om det här. Du är stark.