Senaste kommentarerna i forumet

@Amanda L Grattis till 153 dagar! 🥳🥳🥳 Du gör det så himla bra, och du är ett strålande exempel på att när man väl har bestämt sig inifrån och ut så går det! Och du är så himla duktig på att peppa alla nykomlingar ❤️ Forumet behöver eldsjälar som dig.

Kram 🐘 (min app Nomo visar att jag idag har varit nykter i 1.266 dagar, tjoho!)

Vilket lidande ni anhöriga genomgår. Först och främst skulle jag rekomendera att du besöker ett alanonmöte. Leta på nätet efter lämplig grupp. Det är jätteskönt att ha stöd därifrån och inget du behöver vänta på. Kommunen brukar också erbjuda anhörigstöd i någon form. Ta emot all hjälp du kan få du behöver det verkligen. Ingen mening med att du också gå under.

Tror det är ofrånkomligt att ett sånt lidande och sån maktlöshet föder hat. Jag har själv genomgått en anhörigvecka på Nämndemansgården och det var oväderligt. Även sorgebearbetningsprogram tror jag skulle vara bra för dig. Att få sörja allt som inte blev som du hoppades.

Tror också att du åtminstone tillfälligt måste ta avstånd från din mamma och helt fokusera på ditt eget mående. Jag fick lära mig under anhörigveckan att innan jag gjorde något för en aktiv missbrukare skulle jag svara ja på samtliga dessa frågor.

Vill jag det här?
Kan jag det här?
Är det bra för mig?

Hoppas du insett att du inte kan påverka din mammas beslut. Logiska argument har ingen effekt utan det är konsekvenser som eventuellt leder till att din mamma blir motiverad att förändra sin situation. Du är maktlös och det är smärtsamt att inse men en befrielse när man väl gjort det.❤

@Smillans Låter som en riktigt skön senester!😎🌺

❤️🌸

@Snödroppen
Skriver här hur kvällen vart
Tack 🥺❤️

Hej

Ojoj det vart ingen bra kväll alls
Han ville gå ut o jag klarade inte av att inte följa med.
Han fråga vad jag ville prata om och jag sa att jag tycker inte det är nån idé att göra det nu.han vart stött o sa att vi kan väl göra det ihop med att vi ses ute o tar ett glas. Då sa jag att det känns väldigt oseriöst så jag höll tyst...

Kvällen gick och vi stötte på nån man som bjöd oss på drinkar. Han jag träffar klarar absolut INTE sprit och har vid flera tillfällen vart aggressiv och speciellt mot mig. Han vart arg som jag befarade och jag minns nåt i stil med att jag hörde han kallade mig hora som han flera gånger tidigare gjort när han dricker för mycket. Jag blir aldrig otrevlig mot han.

Har ett svagt minne av att nån i närheten tröstade mig och jag ville inte vara vid min man pga sitt beteende 🥺

Det gick en stund och sen gick vi hem iallafall. Jag talade om vad han hade sagt och jag tog också upp att det känns som vi mer kommer fortsätta som vänner. Han tyckte att allt var hans fel att jag mår dåligt och vi prata om sex med och han förstod jag mådde dåligt av att han inte vill ha sex

Jag skäms över kvällen, skäms över att ses med honom speciellt nu när folk hört han kallat mig hora.

@Andrahalvlek Det blir bättre! När vår var 8 mån tuggade han fortfarande sönder sin bädd (skumgummi överallt) o hittade tapetflikar som han drog upp i långa revor. Knaprade på lister o tuggade sönder mattor. Trots långa promenader. Vi hade likdom alltid ett öga o öra på honom. Jag minns inte när det vände. Fortfarande har vi leksaker i hela trädgården osv o han älskar att bita. Men hemmet o våra skor etc är numera intakt. Så det kommer bli bättre! Din Emil är fortfarande bara en bebis. Tålamod😇

@Andrahalvlek Ja att de inte båda kan backa för oss andras skull förstår inte jag heller. Men jag har landat i att det inte är någon ide att hoppas på ändring i just det. Just nu är jag mer inriktad på att jag får släppa hoppet/ önskan. Och acceptera läget. Och på sikt kanske behöva ta ett beslut vad jag är beredd att leva med.
Gällande sonen slipper han ta del i stor utsträckning. Han bor halva tiden hos sin pappa, jobbar o tränar. Är knappt hemma. Men såklart han känner av det han också. Vi övningskör o har då möjlighet att prata.

Ja gud ja, vad gjorde jag utan yogan? Den är mitt tunga ankare verkligen. Och den finns i mig, i min kraft, i min kunskap. Jag har med mig den överallt. Jag är inte beroende av någon annan för att nå den liksom. Det är sådan lycka o frihet att ha det verktyget inom mig själv.
Om jag fortfarande drack, hade nog allt varit riktigt kaosigt. Nykter kan jag tänka många varv innan jag agerar.

@Himmelellerhelvette Det är så bra att vi kan reflektera och klura tillsammans här😁.
Kan känna igen mig i att jag var så missnöjd med mitt utseende som yngre, var lite knubbig och fick höra från en kille i klassen att jag var en elefant. Det tog hårt och då började jag tycka att jag var ful. Jag var blyg och ville bara gömma mig, det var tredje klass och jag var helt ny på skolan och på orten. Min låga självkänsla följde med mig och mycket fokus har varit på utseendet och vikten. Även vissa tjejer i högstadiet ville jämföra storlek på jeansen och ja, mina var en eller två storlekar större. Har bantat och hållit på och tänkt att bara jag blir smal så kommer allt att bli bra! Jag var normalviktig, kanske något mullig och jag önskade att jag skulle vara pinnsmal, som en anorektiker. När jag ser på kort från dessa tider var jag hur fin som helst och inte ful eller tjock. Jag var väldigt osäker och det var så viktigt för mig att få bekräftelse från killar, men om de sade att jag var fin trodde jag inte på dem, de bara sade så för att göra mig glad och ljög. Jag hamnade aldrig i ätstörningar som anorexi eller bulimi, men kunde träna hårt och äta lite i perioder. Senaste åren när jag drack ökade jag i vikt, orkade inte ta tag i det eller fullfölja. Jag var inte nöjd och kläder satt inte bra. Tänkte ofta på att jag var ful och tjock. Ville inte synas. När jag slutade dricka och kom igång med träning igen, gick jag ned, är inte smal men inte tjock heller. Kläder sitter bättre och framförallt mår jag bättre både psykisk och fysiskt. Självkänslan har ökat och jag tycker oftast att jag duger nu. Är 55+ och det gör sitt, men jag kan känna att det är ok. Håller igång och håller mig i form, good enough.

Men vi vet ju, det är inte där det sitter egentligen. Det handlar om dålig självbild, dålig självkänsla och att inte ha fått den bekräftelse man borde ha fått som barn. Mamma och pappa hade fullt upp med sig själva och sitt liv. Tänker att det du berättar om handlar om att kunna ha kontroll. Att kunna ha kontroll kanske har blivit ett verktyg och ett sätt att kunna kontrollera din omgivning. Det håller ångesten i schack. Tänker att ätstörning också handlar om kontroll, att hålla ångesten under kontroll, liksom att dricka. Men när man dricker tappar man ju kontroll till slut men det trycker bort ångesten tillfälligt. Så det handlar ju om att döva känslor. Tänker att det där med vikten och utseende kanske också är ett sätt att döva ångest, istället för att känna känslor fokuserar man på sitt yttre och försöker kontrollera det genom att äta, få upp det och träna. Kanske skulle du kunna försöka med att fokusera på annat än din kropp när du får ångest. Att prata med dig själv om att nu vill ångesten att jag ska fokusera på mat och min kropp, men jag duger som jag är, jag vet det. Att du flyttar fokus från kroppen. Lite som med alkoholdjävulen, flytta fokus från negativa tankar som ”vad synd det är om mig som inte får dricka” till positiva tankar ”vad bra jag är och hur bra jag kommer att må när jag inte dricker”. Du vet ”dit uppmärksamheten går sker tillväxt”😁. Vad tror du om det?

Sen är det ju väldigt givande att samtala med en psykolog och få hjälp att komma till den innersta kärnan.

Kram❤️

@Kevlarsjäl62
Tack. 💕
Klokt nog att ta det som det kommer som du säger och att ha de människor omkring sig som man uppskattar.
Därtill att inte tänka så mycket. Utmaning, för det är något jag och många med mig gör till förbannelse är jag rädd.

Ha en fin kväll.
Kram. 🌹

Just ja, glömde skriva: jag köpte 2 glassiga magasin idag. Förr älskade jag olika tidningar och satt alltid med näsan i en sån. Det intresset försvann när konsumtionen på annat kom i . Men idag kände jag bara: åh jag vill ha en tidning att läsa✌🏼

Dag 12. Undrar om jag är lite trög så här i början av min nykterhet? När jag konkade in matvarorna idag satte maken igång direkt och blablabla bla blabla. Jag fick säga till honom att lugna ner sig: herregud vad du pratar, låt mig landa. Haha, han blev lite snopen och säkert putt. Jag orkar inte för mycket saker som händer runtomkring mig just nu, jag vill ta en sak i taget.
Solen skiner idag och jag har fått sill och färskpotatis till lunch. Nu ligger under parasollet och njuter. Jag är verkligen glad och lite förundrad att jag inte fått ett rejält sug på annat. Är det för jag bestämt mig? Är det faran som luras lite? Hoppar fram när jag minst anar?
Det är så skönt att krypa ner i sängen nykter, vakna utvilad och inte vilja lägga sig på spåret pga ångest.
Jag mår så bra just nu🌸

@Amanda L lyssnar precis på den boken men har inte kommit så långt ännu.
Nu är det dags för drink på bryggan. Känns inte så festligt som det brukar göra, nästan lite meningslöst, men jag är 100 på att jag inte kommer dricka. 💪

@Liv2 Jag har nog känt att jag inte riktigt duger och jämt haft fullt spett på alla områden, inkl alkoholen…
I boken Skål tamejfan, som jag verkligen rekommenderar, har han en utläggning om just ordet ”lagom”. Eftersom vi alkoholberoende inte kan göra något annat lagom, varför skulle vi då lyckas dricka lagom?
Den är full av igenkänning, finns att lyssna på också.🌻

@PlingPlong härligt att du får lägga pengarna på nåt så bra. Heja dig!

@PlingPlong härligt att du får lägga pengarna på nåt så bra. Heja dig!

@hallmöbeln Jobbigt att läsa det du skriver och jag vill bara krama om dig och säja att allt blir bra, men det kan jag ju inte och inte heller vet jag hur det kommer att sluta. Vad jag däremot vet är att du och dina syskon behöver all den hjälp ni kan få, all den hjälp som er mamma fått, men som tyvärr inte lett någonstans, än i alla fall. Jag tror du måste bryta med din mamma för ett tag och vården behöver lägga fokus på er barn nu. Kan din pappa hjälpa er att ta kontakt med beroende enheten i din kommun, om du inte orkar själv eller kanske kan psykiatrin förmedla kontakt. Du/Ni behöver prata med någon som är expert just på missbruk och allra viktigast medberoende, för det är det du är.
Här på AH finns också många kloka människor med liknande erfarenheter och jag är säker på att många kommer att svara på ditt nödrop. Du behöver hjälp med något som du inte kan påverka och som du inte orsakat på något sätt. Du har all rätt att vara arg, ledsen, vansinnig och allt däremellan. Du far så illa i det här. Önskar jag kunde göra något för dig 🧡

@Amanda L nu lyckades du sätta fart på min tankeverksamhet. 😀
Har ägnat dagen på stranden att fundera över om jag faktiskt har lite låg självkänsla.
Kanske, men för min del tror jag det handlar om låg självkännedom. Har väldigt svårt att känna av mina egna begränsningar och signaler, både fysiskt och mentalt.
Kör på, klarar lite till och kan prestera mer. Skyddar gärna omgivning genom att ta på mig saker. Har inte alls de kraven på andra.
Varför jag är sådan vet jag inte. Och vet inte heller hur man ska bli mer lagom. Nu när jag tänker efter kan detta vara en bidragande orsak till att jag druckit. Man kan, förmår och behöver inte prestera på samma sätt efter några glas vin.
Men jag vet inte, behöver fundera vidare.

Min mamma har i flera år självmedicinerat med alkohol. Hon ha varit med om mycket och vissa saker är verkligen hemska.. så hon ha inte mått bra alls, så alkoholen blev hennes bästa vän. Men hon glömde bort att hon har 3 barn.. min pappa ha fått sköta i princip allt här hemma. Vi alla är psykiskt ”förstörda” på grund av hon tusen gånger om ha svikit oss och valt alkoholen framför sin familj (även hennes egna syskon och mamma). Hon va på behandlingshem i 6 månader och jag var den som gjorde orosanmälan då det brakade lös ordentligt och att hon testade droger vilket jag aldrig trodde hon skulle göra då hon va så anti de. Hon blev såå personlighetsförändrad i slutet, ingen kände igen henne.
Hon kom hem i april, kände mig lite hoppfull ändå. Hon fick mer hjälp och tänkte att nu kan de bara bli bättre. Soc hjälpte och psykiatrin träffade hon oftare. Men tyvärr inte hjälpte inte de.. Nu är vi tillbaka på ruta 1 igen. Hon började dricka, och testade droger igen.. och nu är vi återigen sviken.
Jag och mina syskon har pratat med henne flera tusen gånger. Vi ha pratat lugnt, vi har skrikit på varandra, gråtit och varit arg. Men hon fattar inte ändå, hon vill inte ta åt sig, för hon gör tvärtemot ändå. Hon säger att vi aldrig hälsar på (bor hos pappa) och att hon är ledsen pga att vi har tagit avstånd, men hon fattar ju inte VARFÖR vi inte gör de? Att det är pga att vi numera nästan hatar henne, och är så fruktansvärt besviken och ledsen på att vi inte är prioriterad. Jag känner inte att jag har någon mamma, och typ aldrig haft. Mina kompisars mammor ha varit dom jag sett upp till. Idag köpte mamma en vindunk, och sa att hon nog tänker skita i allt och återigen ledsen för att ingen hälsar på eller visar något intresse.. inte heller under tiden hon var på behandlingshemmet. (Jag hörde dock av mig då och då) men snälla mamma, jag har förklarat VARFÖR. Är så fruktansvärt arg hela tiden, och gråter just nu när jag skriver dehär. Känner mig så förstörd, och vet inte vad jag ska säga eller göra. Jag försökte stötta henne i början, men det går inte längre. För hon går emot allting, till och med när soc gör oväntade besök för att alkoholmäta, hon dricker ändå. Hon skiter i att betala räkningar, men kommer och tigger pengar och skjuts hit och dit (som hon inte betalt) och hon är skyldig pappa flera tusen. Hon ha Inge körkort då de blev indraget i och med att hon va på behandlingshem, men kör ändå och med en bil med körförbud.
Vad ska jag göra? Jag orkar inte mer. Har ingen att prata med och ingen som förstår.. går själv på psykiatrin men för en annan grej.. är så utmattad, mamma tar all min energi. Förlåt för långt och kanske rörigt inlägg, och jag hoppas de ryms. Ha aldrig skrivit här förut..

@Amanda L Min dotter har ständig smärta som vandrar runt. Tog flera år att få diagnos. Sedan ett par andra sjukdomar, men i ena fallet fick hon väldigt bra och snabb hjälp. Verkar som det handlar om tur eller otur ibland…
Och själv sitter jag på åskådarplats..😕

@Varafrisk Åk och simma. Så viktigt att tänka på något annat en stund!
Så ledsamt att din dotter inte får bra (tillräcklig) hjälp.
Känner igen maktlösheten…😞

Hej! Jag har varit nykter 3 år o 7 mån idag. Tänkte precis som du @stellabruden. Att det fanns inget annat alternativ än att sluta. Det blir såå mycket bättre än man tror dessutom.
Sen kan vägen dit vara krumelurig och sen tänker man bara, varför slutade jag inte tidigare...
Heja er här, kram🌞

@Andrahalvlek Ja, jag såg framför mig det....... så jag gav mig iväg en dryga halvtimme sen, på längsta turen i år - 1,6 mile istället för 1 mile :) dvs ca 2.6 km... stolt över det, hade kunnat köra längre, men ska ju nöta ner mig på frekvens inte längd.... på slutet så började det dugga så smått...

@Helahea Grattis till 1 nyktert år! 🥳🥳🥳 Och vilken gåva att få fira det med bröllop 🥰

Kram 🐘

@Sattva Han är galet mycket krokodil just nu 😔 Men idag la jag ribban - två dagliga raska promenader á cirka 3000 steg hoppas jag ska göra honom så pass trött att han inte orkar bråka med mig. Plus 5-6 kortare kissrundor inklusive en mitt i natten.

Kram 🐘