Senaste kommentarerna i forumet

Låter bra med fina ord från eleverna. Spar orden i ditt hjärta. Jag kan bli både ledsen och oroad när jag läser det du skriver om skolan där ingen är vinnare. Eleverna hamnar i ett beteendemönster där ingen mår bra, lärare kanske likaså. Stress och tidsbrist och brist på organisatoriska förutsättningar. Elever som stressas från olika håll. Jag tänker att det krävs fler vuxna som finns där, att tidigt i skolsystemet stoppa det oönskade beteendet. När det blivit som det du beskriver finns det så många förlorare och krafttag skulle behövas från ledningen.
Ha en trevlig och skön sommar nu.

Bra jobbat HH. Läste dina inlägg om tankar och tänkte att jag återigen ska slå ett slag för både Närvaropodden (en samlande kraft mot tankarnas terrorism) och Echart Tolle som har skrivit en del böcker och finns som youtube-klipp med olika tekniker om att hålla sig kvar i nuet. För jag tror att återfall kan komma (tas) i samband med såna där perioder när tankarna har varit på högvarv ett tag och hjärnan vill stänga av. Därför är det så viktigt att kväva det i sin linda. Att jobba förebyggande med (mot) stress, kost och motion. Att ta det på allvar när tankarna börjar fara lite okontrollerat och fastna och älta. Alkohol löser problemet enbart kortsiktigt, spär på det bara några timmar efteråt (och det vet ju alla här egentligen). Nu låter du inte så nära ett återfall och du har fått användbara tips redan. Samtalsstöd borde nog många ta chansen att få. Tänk på USA där åtminstone de rika har haft sina psykologer. Jag gick hos en kurator en period och det var galet ovant att prata om sig själv en hel timme eller haha, eftersom jag är som jag är fick ja ta del av kuratorns problem också. Men att faktiskt ha fokus på sig själv och någon som hjälper en vidare i tankarna var oerhört värdefullt.
Jag tror att semester kommer att göra gott. Stress bidrar till de där malande tankarna och jag tror att tröttheten som vi bekämpar är en del i återfallen.
Lycka till nu med allt!

@Jonas_M Faktum är stt önskan om att försvinna bort och döva mig har minskat. Även om det i vissa situationer kan dyka upp som flashar/minnen. Det verkar som det behovet har minskat. Antagligen för att det är alkohol som skapar en hel del av oron.
Men även om jag kan känna suget ibland så vet jag ju att det kostar väldigt mycket. Jag kan hamna i en cirkel av alkohol/ångest osv.
Det kan ju vara så att vi inte kan få precis allt. Ibland måste man kanske väga fördelarna mot nackdelarna. Och den korta stund då ruset ger lycka tycker jag inte uppväger alla stora nackdelar.
Det är inte värt det.
Vi lever ganska kort tid, då vill jag vara vaken och närvarande, inte i en dimma och med minnesluckor.
Jag borde ha slutat dricka för länge sen…

@Kameleont
Du är inte ensam, stor kram till dig 🌿🌸

@Snödroppen
Säger även till dig, för jag känner värmen, att det är så oerhört fint med den omtanke ni ger ❤️
Och jag uppskattar att du är rak. Jag litar på ditt omdöme o värdesätter dina råd mycket.
Jag kan dock inte se mig lämna detta liv jag har här med min familj. Även om jag i perioder bara vill dra härifrån. Slippa allt. Vara ifred.
Ser ingen utväg just nu.
Och det ger ännu mer tyngd åt den maktlösa känslan. Hopplöst.

Din uppmaning om att sluta räkna burkar har följt med mig. Fastnade o grodde lite.
Idag efter jobbet kollade jag upp läget, räknade, av bara farten. Ger på något sjukt vis ett lugn. Om det skulle vara noll burkar skulle jag bli orolig o tro att han lagt dem någon annan stans bara. Och börja leta ny 'gömma'.
Men tanken om att byta räknandet (ser ju mitt medberoende i detta) mot något för mig, som gör mig glad, var en fin tanke. Lite tid o kärlek till mig själv helt enkelt. Ska testa.
Stort tack för den tanken!
❤️🥰

@Kevlarsjäl62
Ni är så fantastiskt fina o jag blir rörd till tårar av er goa omtanke här ❤️

Jag är en person som trivs att vara själv o behöver det emellanåt. Men det är som du säger hemskt o öde att vara ensam i en tvåsamhet. Att känna hur den andre glider bort mer o mer. Att bli bortvald, bortprioriterad. Saknar o längtar fast han är här bredvid mig. Blir ledsen av att formulera detta tragiska.

Någon jämförde tidigare med att leva med en person drabbad av alzheimer. Ser likheter.

Jag kan inte förstå hur det bara kan fortsätta som det gör här hos oss. Och jag förstår inte varför det är så förtvivlat svårt att ta upp detta problem med honom. Ser mig inte som en kuvad person, är inte rädd för honom.
Så varför väjer jag ständigt för alkoholen, konfrontationen, för det samtalet? Varför är jag så rädd för det?!
Jag hoppas nå min gräns snart, men svårt att se det. Det går ju så upp o ner o fram o åter. Tvivlet kommer så snabbt på om det verkligen är så farligt... Räckte med en nykter (bakis?) lördag. Fast fredag o söndag extra mycket istället. Så vad är det jag inte fattar?!

Den varma kramen hade jag så väl behövt men jag tar emot den digitalt iaf. Det värmer också gott!
🥰

Jag tror att du har SÅ rätt i det VaraFrisk. Känner igen det så väl. Att ta hand om sig är en konst. Just att låta hjärnan vila kan vara oerhört svårt. Fem månader är galet lång tid när din första fråga var ”när kommer dag två”. Hoppas du påminner dig själv om vilken bedrift du har gjort.
Ha det fint!

Min hjärna behöver vila. Jag behöver minska intryck och stimuli. Behöver verkligen ta hand om mig.

Fem månader på onsdag!

Må gott🥰🐬

Alltså att skapa nya vanor där man tidigare drack, inte skapa nya vanor där man dricker😂

@Jonas_M Jag tänker att det beror på vad du har för plan för ditt drickande. Mitt mål, eller rättare sagt min livsstil är att vara nykter då jag inte kan hantera att dricka, dvs måttligt. Som alkoholberoende har man en förändring i belöningssystemet i hjärnan som skapar sug efter alkohol och dopaminkickar. Jag vet att om jag dricker så åker jag dit. Jag vet också att det sug som kan komma efter att få dricka och koppla av, handlar om att vi gjort denna inlärning i vår hjärna, koppla av = alkohol. Det är också en inlärd vana, koppla av = alkohol. Genom att vara nykter en längre tid och förstå dessa mekanismer avtar suget. Det är alkoholdjävulen som vi säger här, som härjar😂. Den lille fan som vill bli full och som kidnappat belöningssystemet. Mitt sätt är att fokusera och lägga uppmärksamhet på positiva tankar, hur skönt det är att vakna nykter, vara fräsch och må bra. Det ger då positiva känslor och det sker tillväxt i dessa känslor. Om man fokuserar på negativa tankar som, stackars mig som inte får dricka eller koppla av med ett glas, så genereras det negativa känslor som och det sker tillväxt där, det skapar sug.

Mitt sätt att koppla av är att träna fysiskt som löpning, promenader, styrketräning, jobba i trädgården, meditation Aktivera sig med något. Dricka goda alkoholfria drinkar, alkoholfri öl. Det motverkar sug. Att skapa nya vanor, där man dricker. När de nya vanorna börjar sitta, går det av sig själv. Jag har inte haft speciellt mycket sug då jag varit så motiverad och haft viljan till att bli nykter. Effekterna är så positiva så det skapar mer motivation. Min träning ger så mycket mer, jag har gått ned 10 kg i vikt. Jag har börjat på ett nytt roligt jobb.

Hur ser dina drickvanor och tankar ut?

@Samsung50 han har blivit mitt normala, vilket är skrämmande då jag på ett litet sätt längtar tillbaka, tillbaka till det "trygga" som inte är tryggt på något sätt, utan jag som intalat mig det.
Men jag ska göra mitt bästa för att vara stark och stå på mig.

@Tröttiz jo jag vet det och jag vet att jag kommer må bäst av detta i längden då jag misstänker att det kommer eskalera nu, bli som der var för 2 år sen eller om det är 3 och det vill och ska jag inte uppleva igen.

Jag är inne och läser och känner igen mig i det som skrivs. Fattar inte varför jag är kvar egentligen, men känslor far omkring hit å dit. Känner ändå att känslorna börjar komma ikapp huvudet. Går i terapi och börjar se på förhållandet på ett annat sätt än innan, vilket för mig är bra och omtumlande förstås. Har varit väldigt trött och mest orkat det vardagliga, hoppas att lite semester kommer få upp energin något. ☀️

@Loppan Starkt med två vita månader och intressant (trösterikt :) att höra dina erfarenheter efter så pass relativt kort tid.

@Kevlarsjäl62 Tack för dina ord. Är inne och läser och följer din resa också. Ja jag har satt vissa gränser och blir arg om de inte efterlevs, tålamodet börjar tryta så reagerar direkt. 😊

@Saber jag tror man gör det för att man har normaliserat en situation som man inte mår bra av. Kan du prata med familj eller vänner som kan ge lite perspektiv. En relation ska bestå av kärlek, respekt och tillit, inte av oro, svek och rädsla.
Kämpa på, du är stark ❤️

@Saber
💜
Älskar och känslor ...
Det finns flera sidor av honom, och du har sett bägge. Du vet ju hur han KAN vara, den som du föll för ...
Det verkar som att det "tippat över" för länge sen ...
Försök hålla i och hålla ut.
Kram.
🌹

@Jonas_M Jag känner fortfarande behov av att koppla av och lugna ner mig. Men känslorna av stress, krav, oro mm (de som jag vill bort från) är mindre nu upplever jag. Jag är tåligare nu. Därför räcker det med något annat ”litet” för att koppla av som en mugg the, en dusch eller liknande. Min känsla är att jag bara behöver varva ner men inte fly eller döva längre. Jag är snart uppe i två vita månader så min erfarenhet är att det går över med tiden.

Styrkan vacklar, att känslor kan vara så jobbiga. Varför älskar jag honom än? Vet ju att detta blir bäst för mig och barnen, men ändå känns det som jag börjar tänka att det inte är så farligt, han kanske kommer bättra sig.
Men ska försöka hålla i och hålla ut.

Landa är ett bra ord, som i att ligga i en solsäng på landet och lyssna på fåglarna, annars så tyst. Äntligen alldeles snart semester efter en minst sagt intensiv vår, tryfferad av förkylningar och envis hosta.
Nu känns allt bra. Har inte hunnit med trädgården som planerat men det är okej. Tid finns. Och det är ju inget 100-meterslopp utan mer av uppvärmning för en halvmara. Man får ta pauser.
Ska köra bil allt jag kan nu. Känns nästan overkligt att jag kan planera att jag kan åka hit och dit och handla och fixa, ska bli så kul. Semester med väldigt få måsten väntar inom kort! Kram på er alla som kämpar (eller inte) 🥰🌱

Tack @sisyfos jag lovar dig att det har tagit emot mer än litegrann 😀😀 inte minst i vintras med snösmockor och tidiga lektioner för att hinna till jobbet. Men NU. Så himla glad! Tack allihop! 😍😍

Tack för alla svar och insikter. Dock, känner ni aldrig som nyktra ett behov av att koppla bort/döva/lugna er med ett rus? Om ja, hur hanterar ni detta? Kanaliserar? Det kanske går över med tiden?

@Lora Håller med, den inre motivationen har varit avgörande för att lyckas. Har såå många gånger tänkt att jag måste göra något år mitt drickande, men den riktiga motivationen har inte funnits där och inte heller den riktiga viljan. Från någonstans kom en urkraft till att sluta på riktigt och förmodligen kom den från att jag inte längre orkade leva som jag gjorde. Så mycket ångest och mörkt, som om jag tynade bort. Jag mindes sedan ett tidigare uppehåll på några månader, att jag mådde bra och utan ångest. Jag höll ett viktigt föredrag och det gick så bra, jag ville tillbaka till den känslan. Den inre motivationen gjorde också att jag trodde på mig själv att jag skulle klara av det. Mitt fönster för en förändring var öppet och jag tog chansen och det gick bra!😁

@Loppan Tack❤️

@Jan.3. Wow! Vilken fantastisk orkester du skickat hit, framförallt trumpet fanfaren😁. Tack! Vad glad jag blev❤️