Senaste kommentarerna i forumet

@Se klart Låter som en härlig resa!

@Amanda L
Tack ... du är så fin. Jag kan prata med min man och hittills har detta inte hjälpt mycket. Det brukar gå förbi ... men att stå ut med det är fruktansvärt jobbigt.
Det känns som jag håller på med att bli tokig .............
Kramar
xxx

Vilken mardröm du lever i tycker jag. Aldrig känna ro. Enligt mig tar du ansvar för något du inte kan påverka. Du vill din pappa ska få ett värdigt slut när det är dags, men då måste han ju vara nykter och det verkar han inte vara motiverad till. För mig förefaller du offra ditt eget liv till ingen nytta eller? Slutar det inte i en katastrof hur du än gör. Orsaken är ju hans missbruk och det råder du inte över.

Förstår att det inte är lätt att låta din pappa flytta hem till sitt. Dessutom hotar han med att då supa ihjäl sig. Usch, då har man sjunkit lågt som förälder när man gör sitt barn så illa. Tänker din pappa inte på hur du har det? Det finns hjälp att få för din pappa. Du nämner själv antabus men han är inte intresserad. Att gå till psykolog samtidigt som man är aktiv i missbruk brukar inte ha någon effekt.

Ni har gjort en anmälan rill socialen och pga av sekretess så berättar dom inte vad dom gör. Anledningen till anmälan är ju att han håller på att supa ihjäl sig och att ni som anhöriga är maktlösa inför detta. Om han besöker sjukvården be att även dom anmäler. En anmälan från en läkare väger tyngre. Själv kan ni ringa och informera om hur situationen ser ut t.ex. nu har han skadat sig. Ni har anmält och ansvaret för att han inte avlider till följd av sitt missbruk är nu socialförvaltningens.

@Talaren Livet blir absolut inte tråkigare utan bara bättre och roligare:)
Precis som du själv skriver, när man dricker för mycket kan det ofta sluta illa, med minneslucka och ångest. Inget kul alls!
Om jag var dig skulle jag prova att vara nykter tre månader som alkoholprogrammet föreslår här. Och även ta hjälp av programmet.
Du kommer att må så mycket bättre!
Jag har varit nykter bara 65 dagar, men tycker det är mycket roligare att festa utan alkohol. Jag är lugnare och gladare överhuvudtaget. Så prova🥰👍❤️

@Himmelellerhelvette Heja dig! Du har lärt dig andra förstahandsval! Reflekterade över något liknande när jag var så ledsen över negativt valpbesked i helgen - tanken att hälla alkohol på den ledsenheten kom aldrig.

Kram 🐘

@Andrahalvlek ❤️☺️

@Rebeckarrr Jag vet att det inte var vad du ville och såklart är det svårt kanske att känna så för oavsett hur det har varit så är det ju någon som du är investerad i och har känslor för. Annars hade du ju inte varit här på forumet.

Men med tanke på hur han reagerade när du ville separera så visar han ju med all önskvärd tydlighet att du har fattat rätt beslut. Man beter sig helt enkelt inte på det sättet som han gjorde, speciellt inte mot någon som man säger sig älska. För mig låter det som att han behöver hjälp, men du är inte den personen som kommer att kunna ge honom det.

Men det är klart att det gör ont för det, även om du vet att du gjorde rätt. Försök att ta lite egentid och satsa på att få dig själv att må bra.

@Kennie Känns riktigt bra att höra och bra tips! För den sociala biten behöver jag egentligen inte dricka, den funkar lika bra med eller utan alkohol. Det är dock tråkigare utan alkohol, har jag tyckt. Sen glömmer jag bort att sluta dricka, tar inga pauser, och det bara ramlar ner glas efter glas. :(

Men som du säger, man blir garanterat en oerhört bättre lyssnare som nykter. Det ser jag verkligen fram emot. Och att vakna upp dagen efter, kristallklar i knoppen!

Vad fina ni är, era ord hjälper så mycket. All kärlek och lycka till er mina fina medmänniskor!❤️

En reflektion som kom nu flera timmar efter när jag loggade in och läste lite nu på forumet:

Idag höll jag på att få panik, allt öste över mig, rädsla, oro, sorg, besvikelse, ilska, ånger och uppgivenhet! Har hänt en del på sistone!
Tillsist fick jag hjälp genom en självhjälpsbok som även innehåller meditationer och fick lugnat mig, hittade ut ur all tragik och kände mig stabil igen.

Nu när jag reflekterat kom jag på att jag inte tänkte på alkohol nångång under alla timmar som kaoset pågick inom mig!🙏

@Andrahalvlek ”Skål ta mig fan” får det bli! :) Det blir så fall min första ljudbok. Är normalt ganska uppdaterad när det gäller ny teknik och liknande, inte minst via jobbet, men har faktiskt aldrig provat ljudbok. Inser att genom att kalla ljudbok för ”ny teknik” kvalificerar jag mig till att bära dinosaurie-hatten ikväll. :)

@Amanda L Din beskrivning stämmer ganska väl faktiskt. Jag har alltid ställt höga krav på mig själv, egentligen oavsett vad jag gör. Med åldern har man väl blivit litegrann snällare mot sig själv och jag försöker hitta en good enough approach, men det är långt ifrån lätt. Det som fått mig att ta steget här nu är att orken och drivet inte finns där längre och för mycket av min tid äts upp av återhämtning (och då snackar vi inte återhämtning efter ett långpass i löparspåret, tyvärr… :)). Tycker jag hamnar en bra bit under good enough. Jag är rädd att både familj och jobb kommer att påverkas om jag inte lägger i handbromsen nu. Tanken var som sagt att hitta en ”dricka lagom”-metod, men jag behövde inte läsa många inlägg här från personer i liknande situation och fundera lite själv över hur jag fungerar, för att inse att för min del handlar det också om att slänga nycklarna till alkohol-bilen. Och sen glömma i vilken buske man kastade dem…! :)

@Mollie87 Halvvägs genom 6 månader är briljant jobbat! 3 månader känns vansinnigt långt, inte minst med sommaren snart i loopen. Samtidigt handlar det väl om att antingen så gör man det, eller inte, oavsett period på året. Jag siktar gärna på 3 månader! :) Det nämns ju ofta också som lämplig period här i trådarna.

Bra att du kämpar på, trots din dipp nu. Du är nog inte ensam om att tycka synd om dig själv. :) Jag är redan avundsjuk på folk runt omkring mig som jag vet ”får” dricka vin, och jag har ännu inte avslutat Dag 2. Helgen blir spännande. Brukar unna mig något, oftast mer än bara något…, glas vin mitt i veckan också. Oftare och oftare, fler och fler dagar. Inte minst onsdagen har länge varit en given dag för det, så imorgon blir också lite spännande. Precis som du säger, lagom finns liksom inte och jag har ofta också suttit i sällskap och varit irriterad över hur dåliga värdfolket är på att fylla på (mitt) tomma glas. DEN känslan längtar jag efter att slippa. Istället kan man fokusera på om man får för lite sås! 😁

Hej,
Angående att vara nykter i sällskap där man tidigare drack - min erfarenhet är att det är en vanesak. Lite konstigt första gångerna, men alla vänjer sig och för mig är det numera ingen stor grej att vara nykter. Jag har roligare samtal, njuter mer av maten, intresserar mig på riktigt för vad andra pratar om. Och jag har upptäckt att när jag inte är med och gasar på så slutar kvällarna ofta lite tidigare och alla är nöjda med det. Se till att alltid ha med något alkoholfritt du gillar, och ha det i handen när det bjuds runt dryck, så att du inte blir överrumplad.

Vill tillägga att vår relation alltid vart väldigt tät. Han har vart extremt bra pappa under min uppväxt frånsett lite för mycket dricka inland vilket gör att jag känner att det är min tur att ta ansvar för då han mår dåligt.. Men det äter upp mig inifrån, både vardagen jag lever men också frustrationen av att alla min sätt att försöka nå fram till honom och få honom att sluta inte lyckas..

Hej,
Låter klokt att sluta dricka. Jag tror att den där rädslan för att det ska bli tråkigt är ett beroendesymptom som vill hindra oss att släppa vår drog. När man väl kommer över det mentala beroendet så är livet absolut inte tråkigare nykter. Så ge nykterheten en chans, och minns att du gör det för din egen skull.

Hej. Min pappa på dryga 70 år har alltid haft mindre problem med alkoholen. Efter att han slutar jobba och speciellt efter covid som han var livrädd för och stängde in sig har allt spårat totalt. Han bor ut mot skärgården i en villa ensam efter att hans tidigare sambo sedan 3 år sedan nu har blockerat han överallt och lämnat honom på grund av att hans alkoholmissbruk förstörde deras förhållande. Jag skulle säga att han sedan 5 år har druckit i stort sett på daglig basis. Jag hade kunnat vara okej med detta (även om det är tråkigt), men det största problemet är att han PÅ RIKTIGT leker med livet varje gång han dricker. Senaste året har JAG själv sett flertalet blödningar från hans huvud. Han ramlar nästan varje gång han är full då han tappat otroligt mycket i vikt på grund av minskad aptit som jag gissar har med alkoholen att göra och är efter bara några öl väldigt ostadig. Ofta räcker det inte med några öl utan han dricker tills han däckar och sedan ska han upp och borsta tänderna osv.. ni förstår. Flertalet gånger har han inte känt igen mig, sin egen son på fyllan och är förvirrad gällande vart han är/ ser i syne. Detta sker endast då han är full annars är han ganska klar o huvudet, kanske lite seg men aldrig ”förvirrad”. Oron för detta och speciellt att han bor själv har gjort att han sedan 6månader har bott hos mig. Detta beslut togs framför allt efter att jag inte fått kontakt med han via telefon (vi pratar varje dag) och åkte ut för att se att han hade ramlat och kunde inte komma upp. Hans fick åka ambulans och hans tillstånd var ”alkoholmässig sinnesförvirring”, han låg då inne i 5 dagar vilket var 5 dagar jag kunde koppla av. Han kan hålla uppe en dag ibland men en vanlig vardag kommer jag hem och torskar kiss från golvet, och om jag har otur även spya/tar hand om han om han slagit sig. Jag måste ibland stängs av ljudet på tvn under kvällarna så jag hör om han ramlar så jag snabbt kan springa dit. Han går till en ”psykolog” för alkoholmissbruk kopplat till vården cirka 12ggr/år men utan resultat. Då jag tar upp hur jag mår och hur hans framtid ser ut blandar han mellan att skoja bort det men i sällsynta fall börja gråta och säga att han ska bättra sig och att han inte hade funnits här utan mig. Om jag blir sur och vi bråkar (jag har extremt tålamod men ibland tar känslorna över) så kan han säga att om jag kör ut han för att han inte hållit sig till nolltoleransen av alkohol så åker han hem till sig och super ihjäl sig. Detta sägs bara då han är full men trots det känns det som jag har två val. Ha kvar min pappa och ta hand om honom men må förjävligt eller skicka hem han och det med största sannolikhet slutar på värsta sätt, vilket jag aldrig skulle kunna förlåta mig själv för även om jag vet att det inte är mitt fel. Allt jag vill är att pappa ska få avsluta sitt liv på värdigt sätt och att jag som nybliven singel ska kunna fokusera något på mitt eget liv och inte bara gå med oron för om min pappa lever då jag kommer hem då jag hittar på något. Tacksam för alla tips jag kan få. Han vill själv inte ta antabus eller läggas in. Jag sköter hela hans ekonomi (via hans telefon) som tidigare var riktigt bra med bra jobb men som nu helt har krossats. Han har 2 bilar, hus, båt osv men senaste året har han inte åstadkommit mer än att orka ta promenader ibland. Han säger själv att inget är kul i livet förutom mig och min syster som tyvärr lämnar mig väldigt ensam i ansvaret då hon har egen familj att ta hand om. Vill tillägga att jag pratar mycket med vänner och min mamma om allt detta vilket känns skönt. Det finns ingen skam eller liknande allt jag vill är att pappa ska ”bli frisk”… Någon som vart i liknande situation? Kan jag tvinga han till behandling? Vi har gjort en orsanmälan hos soc men vet inte vad det gör… /vilsen son

Ikväll var jag på teater. Fick ett infall, köpte biljett igår. Gick dit själv, det gick hur bra som helst. Jag pratade med flera andra kulturtanter både innan och efter. (Yngst som vanligt, precis som på artrosgympan.)

Teatern handlade om Ida Bäckman, en modig journalist som verkade strax efter sekelskiftet. Hon besökte oroshärdar i Ryssland, Paraguay och Zanzibar bland annat. Skrev och postade hem till DN och någon annan stor tidning.

Sen förälskade hon sig i Gustav Fröding som var omhuldad poet, tillika kvinnokarl och suput om man får tro henne. Han satt inspärrad på mentalsjukhus i Uppsala i sex år och Ida besökte honom regelbundet. Hoppades att han skulle stå vid sitt ord och gifta sig med henne när han kom ut. Det gjorde han inte.

Påhejad av Selma Lagerlöf skrev Ida Bäckman några år senare en bok om Fröding - och blev totalt utfryst av det intellektuella etablissemanget. Skandal, mytoman, stalker (eller vad det nu hette då.) Även Selma Lagerlöf tog då sin hand från Ida. Ida gav ut boken på eget förlag.

Några år senare skrev Ida Bäckman en bok om Selma Lagerlöf också. Skandal igen. Ida ruskade av sig och gick vidare, och hon bodde de senare åren i sitt liv ihop med sin själsfrände, som var en kvinna.

En sak minns jag tydligt ur den en timmes långa monologen: ”Historien skrivs av dem som har makten.”

Det är bedrövligt att vi är så många som inte ens hört talas om Ida Bäckman. Men nu vet jag lite mer - och ni också!

Kram 🐘

PS. Jag hann lyssna 30 min per kväll, ibland mer. Nyttig repetition. Nöta, nöta, nöta för att påverka vårt undermedvetna.

@Amanda L ”Skål ta mig fan” är svinbra. Jag hade den som insomningsljudbok, spelade om den 5-6 gg. Alltid fick jag nya aha-upplevelser.

Kram 🐘

@M-anonym-dotter sitter i samma sits som dig. Har också fyllt 30 + och min far är nästan i samma ålder som din. Min pappa har haft ett yrke som tvingat till nykterhet vilket han skött exemplariskt. Dock har ölen och spriten i över 15 år kommit fram så fort han varit ledig, även där har det motiverats för avslappning och hälsans skull. Man kan säga att hans relation med alkohol har stärkts med åren, det har smugit sig på. Bruket av alkohol har på senare år eskalerat. Han är väl medveten om att han har ett problem och vill få hjälp med det så länge det är på hans villkor, detta innebär att min älskade mamma befinner sig i ett hushåll där det fortsatt konsumeras alkohol och med en man som inte förstår hur det påverkar omgivningen.

Jag är övertygad om att min pappa också lider av psykiska besvär i form av depression och säkert något mer. Tyvärr krävs det att det dyker upp en läkare som uppmärksammar symptomen och tyvärr så har inte min pappa haft det turen än.

När vi för några år sedan lyfte hans problematiska bruk av alkohol så var han inte mottaglig, han hade inga problem och satte sig i försvarsställning. Det har tagit ca 5 år för oss att få honom att inse problemet även om han ännu inte är framme vid att inse omfattningen av det.

Min mamma är väldigt ledsen och orolig över situationen och känner sig maktlös. Hon mår inte bra. Vad jag har förstått så är det mycket konflikter hemma på grund av pappas konsumtion. Jag försöker få henne att gå och prata med någon, psykolog eller liknande. För att bo i ett hushåll och alltid ha en alkoholiserade person i sin närhet tär på psyket, det är svårt att finnas där för någon när man inte själv mår bra.

Det som har gjort att jag kommit fram lite till min pappa är att jag valt att lyfta ämnet när min pappa är nykter, det vill säga inte ett uns alkohol i kroppen. Har han en enda droppe alkohol i kroppen så leder det enbart till diskussioner som inte går att vinna, där alkoholen kommer in rinner vettet ut. Så jag skulle nog rekommendera dig att prata med din pappa när han är nykter. Det svåra i samtalen är för mig att hålla förnuftet, att inte bli arg eller anklagande. Jag började mitt samtal med min pappa genom att uttrycka min oro och förklarade att anledningen till att jag tar upp det är för att jag bryr mig om honom, jag upplevde det som avväpnande. Sen går avtrappningen inte så fort som jag och min mamma skulle önska, men jag antar att man får sitta ner i båten. Det är han som äger problemet, det är viktigt att påminna sig om.

Det är en kamp var eviga dag, att vara orolig, arg, ledsen och frustrerad. Att se sin pappa dricka bort sina relationer och hälsa. Det gäller att försöka hålla hoppet uppe, men var rädd om dig själv. Och jag säger som ovan skribenter, du är inte ensam.

Men så tråkigt att du skulle utsättas för hot 😞
Å andra sidan - använd det som stöd för att det var helt rätt beslut. Hoppas du får lugn ❤️

@Daemon Det är den, hans språk liknar ditt: "De kommer klirra med glasen precis om vanligt - de j*klarna!"
skulle han också kunna sagt :)
Idag lyssnade jag på vissa saker som vi med beroende ofta har gemensamt. Usch vilken ögonöppnare!
Vi är ofta driftiga, sätter höga mål, är framgångsrika med det vi håller på med, är ofta den som säger ifrån i olika sammanhang. (Vilken igenkänning det var där...!) Talar om hur det borde vara. (Jotack, jämt! :) Genomför det vi föresatt oss. Osv.
Lät ju rätt fint ändå.
Men poängen var att vi sällan är lagom. Lagom är inget vi gör eller tycker är tillräckligt. Lagom är trist och mesigt. Vi går alltid all-in.
Därför kan vi såklart inte heller supa måttligt! Även här ska det vara fullt ös och öppna spjäll ... Inget sippande i timmar, här inte. Ja, det var så mycket mer. Kände jag igen mig i nästan allt.
Ställde vissa saker i ett helt nytt ljus. :)

På eftermiddagen kröp den här lite lättare formen av abstinens in. Fullt förståeligt, har blivit rätt mycket enheter här innan. Men den känns mest av som att jag blir bomlig i huvudet och mer ofokuserad. Lite mer spänd. Inget allvarligare än så egentligen och humöret är ändå på top. Har varit på en skön promenad och ska mest kolla på serier ikväll blandat med lite frenetiskt mobilspelande.

Hoppas ni får en skön kväll 🥰

Ojdå 😄
Hur mår ni idag @Källarmannen @prinsessa?