Senaste kommentarerna i forumet

@Alkenisse Mitt att leva i nuet, är att leva i min värderade riktning. Att välja en riktning i livet utifrån mina värderingar. Att välja en riktning mot detta om hur jag vill leva mitt liv och vad det ska innehålla. I det ingår att nyfiket utforska sig själv och försöka öka medvetenheten om mig själv, få självinsikt och hitta min inre kompass. Att vara nykter för mig, möjliggör så att jag kan leva utefter mina värderingar och fylla mitt liv med innehåll utefter mina värderingar. När jag drack skymdes sikten och ångesten förvrängde min verklighet. Min värderade riktning har hjälpt mig i många svåra stunder, när jag inte riktigt vet hur jag ska hantera situationen och komma vidare. Det känns inom mig när jag hittar rätt, när mina värderingar stämmer med mina känslor. Ofta får jag tänka att tankar är faktiskt bara tankar och inget mer. Då kan mina värderingar träda fram och vägleda mig rätt. Det är häftigt att vara nykter och nyfiket utforska livet med nyktra sinnen. Det finns mycket att upptäcka på vägen❤️

@vår2022 ditt svar låter fullständigt rimligt och ja absolut tänker jag ha koll. Semestern är över så nu blir det alkoholfritt.
Glad Valborg till dig med ❤

@TappadIgen Tack återigen för dina rader.
jag håller också tummarna för att det går vägen för oss men framförallt honom. Jag förstår verkligen och kan tänka mig hur lätt det kan vara som anhörig att tappa bort sig själv..

@Milady Gott att det går fint för dig❤️
Ja visst är det så skönt att ha forumet, sitter ofta på det och läser när jag inte har något bättre för mig.
Hoppas du somnade gott tillslut.
Kram

@Amanda L
Bra där! Då har du kommit väldigt långt i din tanke och i självkänslan, när man fokuserar mer på sitt egna behov än andras tankar om en/det man gör för sig själv. Jag tycker alla har mer eller mindre ett problem när det kommer till alkoholen - kanske inte alla som dricker så de "bör magpumpas" så att säga, men det är FÅ som skulle palla gå på en fest helt nykter har jag märkt. Synd tycker jag! Jag TYCKER ju det är kul att vara full till en viss gräns, men det är roligare för själen, minnens skull och måendet dem gånger man är nykter. Det är som du säger, mer meningsfullt och minnesvärt.

Härligt att du avklarat veckan så bra! Då får du vila dig ordentligt resten av kvällen :)
Vet inte om man får tipsa om andra appar eller forum (isåfall får admin ta bort) men kan tipsa om en app som heter Cairy där man kan räkna sina nyktra dagar. Det har hjälpt mig mer än jag trodde, även om det inte är en tävling hur lång tid det gått så utmanar jag mig själv vissa gånger och man kan se mer visuellt alla milstolpar.

@TappadIgen
Kul med din kommentar och tack snälla!
Mitt sug kommer nog alltid vara där inom mig, men som du säger, man behöver inte agera på alla känslor, tankar och sug eller infall. Försöker tänka så när jag får lite ångest "det är bara en känsla, det är inte hela ditt liv" och då släpper det sakta. Samma med alkohol-infallet, det är bara en känsla, det är bara nu.

Det är ett vanligt ordspråk att leva mer i nuet men det är sällan man också gör det. Jag brukar säga att nutiden är dåtidens framtid så det är viktigt att göra det bästa för varje dag istället för att tråna enbart på framtiden eller tänka tillbaka för den delen.

Grym du är också! Fin tanke att man får vara tacksam för att man själv lyckas och vara lite mer power mot sig själv, hur hårt man jobbar faktiskt.

Ser fram emot att höra mer!

@Amanda L skrev:"Då kände jag någon slags skam över att jag inte kan dricka, men den är borta, så nu bryr jag mig inte om vad folk tycker alls, faktiskt. Känner ingen oro över vad folk ska fråga, tycka eller tro.
det gör mig inget ifall dom fattar att jag inte klarar att dricka alkohol."

Det här är ett riktigt bra tecken på framsteg i din nykterhet, måste jag säga. Att kunna släppa den skammen. Jag har läst en del av vad du skriver och du levererar insikt efter insikt. Det bådar gott inför framtiden för dig.

Jag blev ju nykter under pandemin så nu har jag börjat resa en del igen och jag kan verkligen intyga att de allra flesta inte bryr sig om du dricker med eller utan alkohol. De enda som bryr sig är alkoholister själva som vill dra dig med sig ner i misären. Jag var i England och träffade någon som jag känner genom jobbet sedan ett decennium och som jag druckit en del enheter tillsammans med genom åren. På kvällen när det blev dags för öl så beställde jag in en alkoholfri och han ställde faktiskt frågan om jag slutat dricka och när jag svarade ja på det så sa han "Good for you" och jag kände verkligen att han menade det. Sen förklarade jag frivilligt vidare utan att han hade frågat att jag kom fram till att det var det bästa för min hälsa och han höll med. Han hade själv dragit ner och dricker numer bara på jobbresor. Det är ju lite inrotat det där att när man träffas över affärer så ska man dricka något. Men i de allra flesta fall är det verkligen så att ingen bryr sig alls. I börjar av nykterheten kanske jag hade stört mig lite av frågan, men nu kände jag mer stolthet över att få berätta.

@Rebeckarrr Att du får prata med någon genom anhörigträffar och liknande är, skulle jag kunna tänka mig ett riktigt bra steg. Läs gärna här i anhörigforumen också så ser du hur det har varit för andra som har varit en liknande situation som din. Allas situation är ju på något sätt unik, men det kommer säkert finnas mycket du kan känna igen dig i också. Alla berättelser har ju också en varierande mängd framgång.

Sen kanske du också ska förbereda dig på hur du ska agera om det skulle bli så att ni inte når de framsteg som du skulle önska att ni gjorde. Om det skulle bli fallet så måste du också veta att det inte är ditt fel. Nu hoppas jag ju att det går bra för er och att din sambo verkligen tar tag i det. Jag vill inte komma med några domedagsprofetior, men det finns några på anhörigforumet som har förlorat en del av sig själva och många år på projekt som inte gick någonstans.

Men jag förstår också att det är svårt för dig att veta exakt hur du ska göra. Det är ju ändå bra att du stöttar honom i hans nykterhet, men oavsett om du gör allting rätt så finns det en chans att beroendet vinner i alla fall. Jag tänker att det kan kanske vara värt det att vara förberedd på det, även om man såklart ska vara hoppfull samtidigt och tro på att man kommer att nå framgång.

Jag hoppas att det går bra för er.

@Alkenisse Tack för dina peppande ord. ja, det är konstigt att det ska behövas en massa skäl och orsaker till att inte dricka alkohol. Ingen undrar så mycket över ifall man inte dricker kaffe eller té. Ändå tycker jag inte att det varit ett så stort problem för mig som jag trodde i början. Då kände jag någon slags skam över att jag inte kan dricka, men den är borta, så nu bryr jag mig inte om vad folk tycker alls, faktiskt. Känner ingen oro över vad folk ska fråga, tycka eller tro.
det gör mig inget ifall dom fattar att jag inte klarar att dricka alkohol.
Min allergiska sambo tål inte blommor, min kompis tål inte socker eller mjöl... :)
Hur som helst, hoppas du får en fin Valborg trots att du är ensam. Kanske nåt bra på TV?
Jag är trött efter en rolig men arbetsam vecka och orkar nog inte ens masa mig ut till brasan....
Kram!

@Adde På samma sätt har jag upplevt mig känsloberusad. Så jag nästan studsar fram av glädje och jag kvittrar som en lärka. De första gångerna tänkte jag faktiskt ”öh, har jag råkat få i mig alkohol?” Men det hade jag inte - lyckohormonerna rusade helt naturligt.

Men livet kan inte vara happyhappy jämnt. Det är kontrasterna som gör det, så lite känslobakis får vi vara ibland 🤗

Kram 🐘

@Nini Hej! Det är en omställning till att inte dricka på helgen eller på en fest i början. Det är så inrotat beteende och en vana samt troligen beroende när man inte kan stoppa sig och det blir för mycket. Också jobbigt med alla som lägger sig i och kommer med kommentarer om att man är tråkig. Vem vet vilka problem de själva har med alkohol då de har åsikter om det. Jag upplevde också de första festerna som jobbiga, mest för att man så tydligt såg förändringen när de började bli påverkade som nykter. Hög ljudnivå och massa tjat om samma saker. Kände mig inte med i sammanhanget som jag gjorde som påverkad och full. Vanan att självklart dricka för att ha kul och släppa loss gjorde sig påmind. Samtidigt kom jag på hur jag alltid mådde dagen efter med ångest och skam. Usch!

Efter en tid som nykter och med positivt tänkande om hur skönt det var att slippa vara bakis med ångest och med nya vanor istället för att dricka, blev det allt lättare. Så mycket mer tid och ork jag fick för att göra det jag ville på helgen. Ångesten som släppte och lugnet som kom istället. Självkänslan som ökade, kroppen som blev starkare genom träning och fysisk aktivitet, ansiktet som blev fräschare och 10 överskottskilon som försvann. Bättre tillgång till mig själv, mina känslor och behov. Bättre kontakt med mina barn, familj och roligare på mitt arbete. Lättare i sinnet och glädje över vardagliga ting. Livsglädje och framtidstro, nya planer på hur jag vill leva mitt liv och vad det ska innehålla.

Det blev lättare att gå på fest eller AW nykter, jag slapp bli bakis och eländig som de andra. Jag kunde slappna av och vara mig mig själv, som nykter och ha roligt, ja även dansa och sjunga. Numera frågar ingen om jag dricker alkoholfritt längre, det är vana. Brukar gå tidigare när de andra fyllnar till och jag är trött. Tycker synd om hur det ska må nästa dag. Jag skulle vakna på morgonen pigg och fräsch och mitt kaffe smakade extra gott och planera vad dagen ska innehålla. Synd att din man inte är med och stöttar bättre, men du gör det här för din egen skull och för att ditt liv ska bli bättre och du fixar det. Du får visa honom, kanske hakar han på när han ser hur bra du mår?

Livet som nykter är så mycket roligare och värdefullt! Ha en fin valborg❤️

@Andrahalvlek spännande! Jag går också o funderar men det kommer nog att dröja. Tänker på cavalier king Charles, jag är med i några grupper och knarkar bilder. Hoppas du får napp och att det funkar! 🐳👏

@TappadIgen Stort tack för ditt svar, verkligen!
Du ska veta att ditt svar ger mig ett slags lugn och att jag har hittat till det här forumet, där jag kan ventilera som anhörig.

Jag vill och försöker finna ”mod” att lyfta ännet med han, om hur jag tror att detta kan grunda sig i någon form av problematik/beroende. Jag är rädd att han ska ta det illa, bli kränkt, slå ifrån sig och till och med i värsta fall be mig att lämna förhållandet. Därför vet jag inte hur jag ska gå till väga. Om det kan ha något av värde så är även hans far alkoholist.

Jag börjar känna igen mönstret när han varit ifrån alkoholen ett tag från de tidigare gånger - förhållandet blir stökigare, hans motivation inför hans intressen blir sämre, han blir grinigare, trött/utmattad, ingen lust för närhet och sedan på ett eller annat sätt så kommer då i följd - alkoholen.
Detta mönstret har upprepat sig 3 gånger nu under ett års tid, och jag börjar misstänka vad det handlar om.
Men ändock! Så kan jag inte finna modet eller någon öppning att faktiskt ta upp det här med honom, iomed att jag idag utförligt behövde förklara för honom på vilket sätt jag anser att alkoholen är ett problem, så har jag känslan av att han kommer stöta bort mig såfort jag vidrör ämnet.

Jag har själv börjat söka upp vart det kan finnas öppna möten att gå som anhörig och få lite mer information och styrka inför sånthär. Har hittat ett möte som hålls nu i veckan som jag tänkte gå på, jag skulle vilja säga det till honom så att han vet om det men återigen tystas av rädslan för att jag tror att han kommer ta illa upp.

Vi är ett ungt par på 27 år.

Hej @aldro. Som du säkert minns har jag ju skrivit till dig ett antal gånger tidigare. Jag tycker att det är bra att du lyckas hålla dig nykter i perioder emellanåt också, men jag är ändå lite bekymrad av de symptom du får. Vi har ju gått igenom det här några gånger tidigare som du vet, men på något sätt har du ju någon slags hälsoångest för dina symptom, men som du sedan inte kan använda för att låta bli att dricka när det är dags igen.

Jag skulle önska att du kunde vända på hälsoångesten på något sätt. När du är nykter på veckorna och tränar och jobbar och allt vad du företar dig, ha inte den ångesten då. Jag vet, lättare sagt än gjort. Men då gör du ju redan allt vad du kan göra för dig själv och för din egen hälsa. Men när det blir fredag igen och du känner ett sug, ta fram den ångesten då. Så fort du känner suget, tänk på de symptomen du har haft och de funderingar du har kring vad drickandet gör med dig.

Det här har vi ju sagt innan också att det går ju inte att diagnosticera dig enkom på basis av några symptom som du beskriver. Men samtidigt så låter de ju inte särskilt bra. Problemet är ju att du ändå förmodligen har en chans att vända på det fortfarande och sluta dricka och din kropp har säkert fullgoda chanser att läka med tiden. Men du vet ju inte hur länge till det är så. Det vet man aldrig i förväg. Det är lite som att spela rysk roulette varje gång extra som du dricker. Kanske du klarar dig tills du blir gammal, eller så hamnar kulan i mynningen någon gång. Är det verkligen värt det? Försök att lägga undan dina orostankar och fokusera på ditt dagliga liv och att må bra, men ta fram dem så fort du känner suget.

Ibland talar vi ju om hur kroppen ändå är så tålig och hur mycket alkohol många har druckit och till synes har klarat sig. Inte alla är så lyckligt lottade dock och rent statistiskt sett så kommer ju flertalet av oss som skriver här på forumet att avlida i sviterna av vårt missbruk. Jag är bekant med en kvinna vars man precis gick bort i leversvikt 34 år gammal av sitt drickande och som lämnar efter sig 3 barn. Hur mycket drack han, undrar många säkert. Jag vet faktiskt inte. Men han hade ett heltidsjobb som han har skött tills han blev sjuk i alla fall.

@Rebeckarrr Vilken tuff situation. :( Det diskuteras ibland här på forumet om huruvida det är möjligt att klara av att bli måttlighetsdrickare och det är det väl kanske en del som gör, men det låter inte som att din sambo skulle vara en av dem. Det är inte på något sätt ett dömande av hans karaktär, för jag är också en av dem.

Problemet sitter i att han inte tycks ha någon insikt fullt ut om sitt problem. Eller i och med att han ändå går med på att vara nykter i perioder så har han ju någon slags medvetenhet om att han inte kan hantera sitt beroende på ett bra sätt, men inte tillräckligt för att inte återgå till det. Jag har själv varit där och vet hur man brottas med sina tankar där man håller sig borta ett och sen kommer beroende-jaget in och tänker att "Nu har jag ju klarat av att vara nykter ett tag så nu "förtjänar" jag en öl".

När det spårar ur i den grad som det gör för din sambo så skulle man ju kunna ha trott att man förstår att det här håller inte, jag måste sluta helt med det. Kanske vet din sambo det, delvis, men med ett beroende så blir hjärnan som uppdelad i olika delar och när beroendet ges plats så försvinner allt det där. I och med att han till slut gav med sig, så är det också tyvärr ett dåligt omen för framtiden. Men kan han lyckas? Ja, det tror jag absolut. Men något måste till, skulle jag tro. Något måste förändras. Det är såklart inte enkelt. Kan han tänka sig att gå till någon beroendeklinik?

Jag är ledsen att du är i den här situationen @Rebeckarrr :( Här i forumet finns många anhöriga och de har förhoppningsvis lite bättre tips om en väg framåt.

Hej, jag bor sambo med min kille som efter flera års narkotika och alkoholmissbruk hannade på behandlingshem efter att polisen gjort tillslag i hans bostad. (Han sålde också narkotika).

När vi hade våran första kväll med alkohol ihop så förändrades min sambo som person, totalt. Den kvällen slutade i fullständigt kaos, han kunde inte kontrollera sitt alkoholintag, han blev elak mot mig, han skulle slåss med främmande förbipasserande, han ville försöka få tag på droger att bruka, det spårade bara ur helt enkelt. Vi avstog från alkohol ett tag efter detta och höll dialog om vad som gick fel under kvällen, han övertygade mig om att det bara var en dålig dag och att problemet inte var alkoholen i sig, med det sagt så ville han dricka alkohol igen på nyårsafton, jag sa att vi kan göra det men inom rimliga mängder. Den kvällen spårade också ur, samma okontrollerade person han blev våran första kväll med alkohol tog sin form igen.
Efter den kvällen kom vi båda fram till att alkohol inte ska finnas med i bilden, det blir inget bra.

Vi har helt avstått från alkohol och det har gått bra i ett halvår. Värt att poängtera är att han regelbundet går och lämnar kissprov inför att få ta sitt körkort på nytt igen, då man drog in det enligt hans dom.

Senaste månaden har min sambo varit väldigt nere, han har förlorat intresse för i stort sätt allt han tyckte om tidigare att göra, han är lättstött och irriterad. Igår tog han upp med mig hur han är besvärad av att inte kunna få ta en öl när han vill med tanke på hans kissprov han måste lämna. Sedan blrjade han ringa runt en massa samtal och fick informstionen till sig att en öl inte kommer synas på kissprovet han ska ha nästan månad.
Vi åker iväg och äter middag ute och då droppar han frågan ”Är det okej om jag tar en öl till maten?”
Jag kommer av mig helt, men svarar tillslut
”Jag försöker lita på ditt omdöme och du behöver inte känna att du måste be mig om lov, om du känner att du kan hantera det så ta en öl”
Efter att han druckit upp den första ölen så är han som en annan person, han pratar glatt om hur framtiden mellan oss kommer se ut, hur bra allting är, hur mycket han älskar mig. För att sedan ställa frågan ”är det okey om jag tar en till öl”
Efter att han druckit upp den andra ölen så föreslår jag att vi åker hem och varvar ner i soffan, men han har andra planer, han ringer sin kompis som är hemma och tar några öl med vänner i närområdet. Han ska dit.
Han sätter sig i en taxi och försvinner iväg, jag känner hur oron stiger i mig och hur den här kvällen kommer sluta som dom föregående festkvällarna.

Han är borta hela natten och hör inte av sig, jag åker hem till min lägenhet som står tom och sover där, mycket i rädsla för ifall han kommer hem och är ilsken.

Dagen därpå ringer han mig, han bettar om kvällen och säger att det slutade med att han åkte hem till en gammal kollega och tog kokain, sen åkte han hem.

Jag sitter nu fullt besviken och med stor hopplöshetkänsla.

Jag har varit ärlig mot han och sagt att jag inte kommer tolerera mer alkohol i det här förhållandet, just för att det bara har slutat illa med avvikelser från sina egna värderingar och med dåligt omdöme.
Efter mycket om och men så ”gav han med sig” och gick med på att det inte blir mer alkohol.

Jag har bara en stark magkänsla av att den här överenkommelsen inte kommer att hålla i längden, mycket också för att han själv inte erkänner eller ser problematiken som tillkommer med alkoholen.

Vad ska jag göra

Mina nära och kära vet att jag har problem med alkohol och att jag börjat gå på aa möten. Jag har en regelbunden kontakt med en sjuksköterska på min mottagning, fått tabletter och om jag vill gå på regelbundna blodprovstagningar. Jag får all hjälp jag behöver. Nu min fråga: sen jag började på aa möten, för 1 vecka sen, har jag druckit nästan dagligen. När jag berättade detta för min man var bland det första han sa att han måste berätta för sin mor att det har blivit värre. Hon har till viss del varit stöttande. Men jag anser inte att hon måste veta att jag har haft ett bakslag. Min man vill att jag ska berätta för alla som stöttat mig att jag inte "skött" mig sen jag började på aa möte. Vad tycker ni?

@Andrahalvlek Härliga nyheter! Jag vet precis hur det är att gå omkring och vänta och i ovisshet, men plötsligt händer det! Det knepiga är just att få en valp när det passar en själv, men hoppas du kan flytta på din semester lite. Min valp är också i dessa färgerna typ, gul-vit-ljusbrun, det är riktigt snygga färger🐕🥰.

Ha en fin valborg!❤️

@Alkenisse Tack för din tråd. Jag måste börja med att gratulera till nästan 8 månader! Jag vet vilken kamp som ligger bakom för att slita sig loss från alkoholens klor och det är inte en självklarhet att lyckas göra det. Jag tänker på alla som inte lyckas och hur tacksam jag är för att jag själv har lyckats.

@Amanda L skrev:"Börjar förstå det där med "en dag i taget". Trodde att det var nykterhet som en kamp, för att det är så svårt, så kunde man bara tänka en dag i taget. Men kanske handlar det mer att leva här och nu? Att leva i nuet helt enkelt."

Tack för dina tankar om en dag i taget. Det är nog flera år sedan jag skrev här på forumet om att för mig fungerar det inte att tänka en dag i taget. Att tänka att jag aldrig ska dricka mer är befriande och inte begränsande och det som fungerar bäst för mig. Men kanske är en dag i taget så mycket mer än så, som du säger. För att leva i nuet är precis det som jag försöker göra nu. Att vara nykter och uppleva just den här stunden som jag sitter och skriver det här till dig och känna allt jag känner är ju en antites mot att fly den som man gjorde med drickandet. Fast det blir väl också egentligen "En stund i taget". Tack för dina tankar @Amanda L Jag tar med mig dem och funderar vidare.

För det tror jag @Alkenisse är det bästa receptet för att motverka suget och lyckas behålla nykterheten. Att man funderar och analyserar allting och inte lämnas sitt öde åt de infall man får. Du kan testa om du vill nästa gång du känner suget att bara observera det för vad det är och påminna dig om att det bara är en känsla och att du inte behöver agera på varje känslan. Låt känslan vara där men låt den inte påverka dig så kommer den att gå över.

Heja dig Amanda :)
Läste att du hade varit ute med folk och druckit alkoholfritt. Grymt! Det kan ta tid för andra omkring att inse att man menar allvar, eller att de går så pass bra. Att man inte väljer att vara nykter bara så där utan att det finns mening bakom. Att det inte måste va pga graviditet eller vikten/träningen som många har som anledning. Självklart kan man vara nykter utan större problem också, det finns sådana personer i min närhet. Tror det är därför många inte tror man ska vara nykter så länge. Men strunta i vad andra tror och vill, kör ditt race.

Önskar dig en fin valborg
Jag kommer vara helt ensam (vilket varit jobbigt i helgen som f..)
men kommer ändå vara fortsatt nykter

@vår2022
Tack för fin kommentar och peppen!
Håller med dig, det är aldrig försent att bli nykter/förändra sitt tänk och handlingar.
Ju tidigare desto bättre, men aldrig försent.
Heja oss! Ha en fin valborg

@Amanda L
Fin kommentar! Hur går det för dig? Hur mår du?

Nä, jag tycker min tråd passar här och skriver mest för min egna skull. Om det hjälper någon annan är det extra plus så klart. Även om jag varit nykter snart 8 mån, så förändrar jag fortfarande mitt drickande!

Hoppas du får en fin och nykter Valborg

Portugal är det @charlie! Underbar mat- grönsaker som man inte sett i Sverige sen förra sommaren. Tomater som smakar honung.
Ja du @torn- i år testar jag ju vintersådd- hr väl en 12-15 godislådor som stått ute i mkt snö sedan mars. Men sist jag spanade så hade nästan alla lådor några små groddar. Dessvärre har texten på mina pinnar snöat bort så jag känner endast igen vallmon… blir en spännande sommar!
Kram från stranden 🏊‍♀️

Tack snälla ni för det ni skriver.
Har gjort mig iordning för resturangbesök senare o ikväll blir det banne mig ingen alkohol. Ska försöka uppleva allt med nya ögon.

@Lussan15 skrev:"@TappadIgen
Hej, jag är helt ny i forumet. Jag undrar bara hur länge det tog innan du kände att ditt liv var så mycket bättre utan alkohol?
Tack för ditt inlägg!"

Jag hoppas att vi inte kapar din tråd här @Dempan men en fråga dök upp häromdagen i din tråd som jag inte har svarat på ännu. Jag tycker att frågan är intressant och samtidigt svårt att svara på och kanske även du och andra skulle kunna finna diskussionen i sig intressant.

Jag tror att det är svårt att sätta ett exakt datum på innan man kände det. Det riktiga svaret är ju att mitt liv blev bättre så fort jag slutade dricka, men att känna det kan ju vara en annan sak. Jag minns att jag var sjuk just den veckan efter att jag hade slutat och jag vet egentligen inte hur mycket allt det här spelade in i mitt beslut. Det är ju så många faktorer som påverkade men jag vet att jag under en väldigt lång tid bearbetat inne i mitt huvud att det behövdes en förändring och jag vet att någonstans planterades den där idén om att inte dricka alls mer igen, men jag höll den fånge i ett litet utrymme i min hjärna för att bara titta till den lite då och då. Men i alla fall, när jag då var sjuk och jag hade feber och kände mig inte alls bra och jag minns så tydligt för min fru frågade mig om hur jag mådde och jag svarade henne något med andemeningen att mitt tillstånd var i alla fall bättre än om jag hade druckit alkohol. Jag tror att svaret chockade henne och kanske även mig själv litegrann. Men redan där tror jag att jag på något sätt visste att mitt liv var bättre utan alkohol.

Sen är det ju en annan sak att känna det hela tiden, för när man väl är beroende så kommer ju de där förskönande minnesbilderna tillbaka och där finns ju en känsla med berusningen som man blir lockad att uppnå igen. För visst fanns där något som jag tyckte om i alla fall. Men när man väl är beroende och man börjar jaga den känslan blir den också allt mer flyktig och kostnaden blir allt för hög.

Jag upptäcker att jag har så mycket funderingar den här frågan som inte är färdigutredda. Beroende på när jag svarar på frågan kommer den få ett lite annorlunda svar, men låt mig försöka att återkomma till den. Jag kan inte säga säkert hur jag tänkte längre på den tiden men jag vågar nog ändå säga att för mig var det nästan med en gång. Men det berodde ju på att jag hade haft en process som jag hade gått igenom under en så lång tid. Jag började skriva här på forumet först en bit efter jag hade slutat, så hela den delen av processen har jag ju inte dokumenterad. Under tiden har jag ju gjort så många nya insikter. En sak jag kom på med hjälp av forumet och mina kamrater här är att mitt drickande ändå var ganska tvångsmässigt. Det fanns ju en del händelser som var så förknippade med alkohol att de inte gick att tänka sig utan den. Det jag förstod var att jag när det blev helg inte kände att "nu får jag inte dricka" utan det kändes mer som att "nu slipper jag dricka" med tanke på hur tvångsmässigt det hade varit innan. Men när exakt jag tänkte så och hur långt in i processen som det var kan jag inte riktigt svara på.

Jag förstår tanken med frågan, men jag tror att hur länge det tar innan man på riktigt känner att man har det bättre utan drickandet beror på hur ens individuella process ser ut. Det är nog inget som kommer automatiskt utan kräver förmodligen en hel del introspektion och arbete. Det tror jag är den främsta funktionen med just det här forumet. För nog förstår det flesta av oss att vi har det bättre och är bättre människor utan alkoholen? Det är ju främst beroendet som vill få oss att tro något annat. Jag vet ju också att det är många som har varit nyktra länge som fortfarande kämpar med funderingar kring alkoholen. Det är väl där "En dag i taget" kommer ifrån. Ganska ofta ser man det rådet här på forumet och jag ser att även du @Dempan har fått det. Men för mig var det tvärtom. Jag vet ju inte säkert, men jag tror att med en dag i taget så hade jag aldrig klarat det för då hade jag fortfarande tänkt att imorgon får jag ju dricka. Men den där idén om att aldrig dricka igen växte inuti mina tankar och när jag väl omfamnade den så började alla bitar falla på plats. För mig var det inte skrämmande att tänka att aldrig dricka igen längre, vilket det var i början, utan snarare befriande. Att säga till mig själv att jag aldrig skulle dricka igen blev inte ett förbud och en begränsning. Det blev till en möjlighet och ett befriande istället.

Nu är vi alla olika så jag kan ju inte säga att min väg är den rätta vägen utan alla tar ju de vägar som passar en bäst själv. Men jag får en liten känsla av att ha läst vad du skriver @Dempan att aldrig mer passar bättre än en dag i taget för dig också. Inte för att det inte kommer komma dagar som är utmaningar som man behöver fundera på, men jag menar som en generell strategi.

Och till @Lussan15 så skulle jag rekommendera att du startar en egen tråd där du kan skriva ner dina egna tankar. Jag tror att det hjälper en så mycket på vägen om man tillåter sig att reda ut hur man tänker och känner om saker, även om det ibland kan bli lite rörigt som det väl tyvärr blev i mitt svar idag, men vi behöver ju fundera på varför och hur vi gör saker för annars faller vi mycket lättare offer för våra nycker och infall som inte alltid är de rätta för vårt eget bästa. Till sommaren blir det 3 år som jag varit nykter och när jag är på tillställningar där andra dricker så har jag verkligen noll sug för att få dricka själv. Det är verkligen så att jag känner att jag slipper, men besväras heller inte av att andra gör ett annat val. Inte mer än att jag uppmärksammar att efter några enheter så sjunker nivån på samtalet till den grad att det blir ett slöseri med tid för mig, vilket är ok för min del. Jag rör mig då vidare eller gör något annat.