Senaste kommentarerna i forumet

Jag är ny här.
Jag dricker för mycket, för ofta. Vardag som helg. Jag skäms för mitt drickande och vet att jag gör fel som dricker men kan inte sluta. Min sambo vet att jag dricker men jag har ljugit och sagt att jag slutat fast jag inte har det. Jag dricker på dagtid, innan han och barnen kommer hem. Borstar tänderna och försöker vara den mamma och sambo som förväntas av mig. Ingen märker något och jag andas ut varje gång.. Men inom mig känns det inte bra.. Jag är rädd för att vara ensam men samtidigt är det det ända jag vill vara. Jag har flertalet gånger bett om hjälp via 1177 men avbokat för att jag ångrat mig, vill inte visa mig svag, vill klara detta själv.
Jag vet egentligen vad jag vill uppnå med detta inlägg utan bara mer skriva av mig, erkänna för någon om mina tankar och känslor.

@Sweden092 Hej 😍 Glad för din skull att du lyckats klara suget sedan den 24/10 🙌✨ då är du typ 2 veckor före mig.

Det du skriver om VARDAGEN är så jäkla sant. Precis det som hände mig i början av året när jag hade ca 45 dagars nykterhet. ”Jaha-ska det vara så här nu?!” Känsla av tristess och att ”missa” saker - så sjukt när det egentligen är precis tvärtom.

Så - jag har lyft det med min kontakt och hon är så lugn och trygg. ”Alla (nästan) klarar av att sluta, det är att hålla i och förändra som kräver det riktiga jobbet. Och det är det vi kommer jobba med - återfallsprevention” Yes!
Så ja - jag måste verkligen hitta nya vanor, nya saker att fylla min tid med. Än så länge är jag för trött för att ens orka tänka på det. Orkar inte ens träna just nu…
På mitt KBT möte imorse pratade vi om det och hon sa att just nu är good enough fullt tillräckligt, på alla plan. Det var så skönt att höra och jag ska verkligen ta till mig det.

Än så länge är mitt bästa ”knep” att skriva. Skriva när jag känner sug, skriva när jag är ledsen, när jag är arg osv. Riktigt skönt och bra. Funkar så klart att prata med någon av mina två vänner som jag berättat för också men det är nåt med att skriva av sig som är väldigt skönt.
Idag jobbar jag hemma och ska tvinga ut mig på en promenad på lunchen.

TACK för att du tittade in och hejar på. Stödet här inne är verkligen så viktigt och också härligt!

Heja dig - vi kämpar på. För mig är det fortfarande väldigt mycket 1 dag i taget ✨

Onsdagskram ✨🤗

@TessanTuss Hej 👋 🥰 Ja det är ju så otroligt skönt.
Hur har det gått för dig? Såg att du hade en jobbig helg? ♥️

@åträtthåll Jobbigt att minnas men nyttigt!!!
Mitt värsta är minnesluckorna! Vet inte vad jag gjort, vad jag sagt, vem jag träffat!!!
Vidrigt! Ska sätta upp en kom-i-håg lapp🥹🥲
Vi hjälps åt - tillsammans!!! 🙏❤️

@Flarran Oj, där satte du huvudet på spiken. Att leva på själva livets vita knogar. Exakt så känns det för mig i mina mörka stunder.
Och jag kände mig så värdelös och förlorad i min behandling när inte nykterheten hjälpte mig (såsom AAs nionde löfte lovade).
Vi måste nog helt enkelt lära oss att acceptera och omfamna vårt svårmod.
Har en vän som beskriver det som att vi människor är födda att spela olika på livets klaviatur. En del är lyckliga (?) nog att endast spela och höra en oktav i mitten. Kram och kämpa på ❤️

PS samt kanske en rent fysisk alarm-reaktion efter SÅ många år där jag konkret väcktes av telefonen och faktiskt behövde rycka ut, först för mitt barn och sedan för min mamma.

Tack fina ni @Andrahalvlek och @vår2022.
Ni har såklart rätt, men har försökt även detta. Somnar lätt till poddar o ljudbok men vaknar efter 10-20 minuter. Hela tiden.
Har även försökt lura mig själv ”det blir som det blir, ska bara vila lite”.
Tänker att det kanske är samma fenomen som Annie Grace beskriver, det undermedvetna är inte så lätt att lura och är inte med på sovtåget.
Hoppas det blir bättre efter pension, det kanske fortfarande är prestationsångest och min långa historia av att ”behöva vara behövd för att räknas och vara älskad” som spökar.

Det är väl ingen konst att vara nykter och alkoholfri bara man låter bli att dricka nervgiftet alkohol. Självklart egentligen, men så himla svårt när vardagen är som den är. Har läst en del trådar och uppdaterat mig även denna morgon och försökt att fokusera på det viktiga att inte ens fundera på att bara kanske prova att dricka en gång till. Detta för att inte falla för dumheter som att köpa nån skit som man sen bara mår dåligt av. Något man sedan medicinerar mot och sedan bara kör på med rakt in i kaklet liksom.

För när jag tar mig en öl eller en slurk med vin så har jag i princip släppt ut en ande ur en flaska som sedan får mig att tappa fattningen helt. Det blir lugnt och skönt först. Får även energi först att göra en massa grejer som jag inte annars orkar bry mig om att göra. Får då även inspiration till att skapa instrumental musik som jag inte har haft ork och energi till att pyssla med alls knappt som ny-nykter. Saknar faktiskt skaparglädjen som fanns tidigare.

Men har ju nu hunnit att analysera mig rätt väl och förstår att när man väl har halkat in i alkoholdimman så blir hjärnan även seg som en deg. Det är liksom som att man har fyllt skallen med ett klibbigt klister. Jag bryr mig inte om hur jag mår då, det får gå som det går, det känns inte alls så himla tungt och mörkt. Jag bryr mig inte, jag slipper tänka och känna så himla mycket av det mörkt jobbiga som jag som dystymiker gör för det mesta. Det är inte klokt att det ska vara så här.

Man kan verkligen undra när det vänder och planar ut och åtminstone blir till en neutral känsla i alla fall. Nykter på vita knogar är ju något som man har hört talas om. Men lever nog faktiskt trist nog ända sedan jag var rätt ung eller till och med rätt liten på själva livets vita knogar i grunden utan att det beror på alkohol, och tycker och känner väl som oftast att allt bara är ett meningslöst och jobbigt tvång. Har det egentligen materiellt sett rätt så bra. Har inga krav längre, ingen yttre stress och press som ligger på.

Har medvetet valt bort sådant som stressar och splittrar mig för att orka existera. Men har ingen ork, ingen energi, och ingen egentlig motivation till att göra någonting alls. Det får gå som det går, det får vara som det är. För jag känner inte att jag kan göra något åt hur det är. Som sagt det får gå som det går, för det gör det ju i alla fall. Dystra tankar en dag i november, men inte jagad av någon alkoholdjävul i alla fall. Mest väl bara naturligt trött på det mesta.

Borde väl kanske inte skriva så mycket som jag gör känns det. Men hade det inte varit för detta eminenta forum så hade jag nog inte suttit här i köket alls vad det nu ska vara bra för. Nej, nu börjar mitt nedstämda jag och sinne bli lite för djupt och nu får jag fokusera på att få upp persiennerna här i köket och att kanske än en gång ta mig en kopp med varm choklad och några limpmackor. Kanske är det bara näringsbrist som gör att jag gnyr och gnäller igen. Borde väl egentligen skämmas för att jag inte känner mig så tacksam över tillvaron som man väl borde göra.

Förresten, @Molnet, det var trevligt att du tittade in igår. Sånt uppskattas kompis. För det är inte lätt att vara människa alla gånger som en bekant man hade brukade säga, och nog hade han rätt i det. Minns en annan bekanting man hälsade på ibland som rätt ung, vilken sade att man får dra ett streck och gå vidare. Det ligger nog en hel del i det också. För att bara sitta och älta sådant som man inte kan påverka gör ju ingen människa glad alltså.

Nykter och alkoholfri det är jag då trots alla dystra odds och det är väl något att vara tacksam för och vem vet, kanske blir den här dagen en fantastisk sådan. Något som blir till en ljus bild man sedan vill spara i sitt minne för att kunna plocka fram i tanke och känsla när det kanske blir mörkare tider. Men se där, man lyckades än en gång hitta en hoppfull gnista till sist.

Ha det gott!

Men alltså. Jag blev så trött på alla förbannade tankar och känslor som flänger runt i kroppen och knoppen.
Jobbar med en depression som jag haft till och från under måååånga års tid. Jag äter skrattpiller, men min förra "medusin" (som Pippi långstrump kallsr det) hade tydligen slutat fungera så nu har jag en ny. Läkemedelsindustrin skrattar heeela vägen till banken. Så vem är jag då...
Jag är 40+ (jag har lite svårt att tro farsan när han säger att man inte blir äldre än 26) är gift (jag orkar f×n inte räkna åren) och har 2 barn. En tonårsaktig tjej på 11 och en åttaåring med mamma-abstinens. Båda barnen är placerade i ett familjehem (det var frivilligt för att jag och guben skulle få avlastning och "hitta oss själva" igen. Vilket är ett rejält hästjobb.
Förresten... skulle man bara skriva en liten kommentar här eller hur var det.
Aja, jag får väl prova mig fram.
Jag bodde i 08-land innan jag flyttade upp till Västernorrland 2012. Man kan säga att jag gjorde allt som lite bakvänt. Träffade min man via en sån där dejtingsida, och tjoff.. fyra månader senare så var jag gravid med vår nu trotsiga dotra. Hon är såå lik mig och jag kan tänka och le när hon är en riktig sur-fis och känna igen mig. Så tillbaka-kaka på den du morsan.. haha.
Så, 4 månader... gravid och så jajjemän.. vi tar en förlovning på den också när vi ändå håller på. Och då.. skulle jag presentera min älskade fästman (haha vad roligt det låter) dör min familj.. stackarn, han måste ha varit sjukt nervös. Men fixade det galant. Flytten från mina nära och kära har tärt på mig, och tär på mig. Visst, vi har ju telefon men det är inte riktigt samma sak. Vi i familjen håller alltid ihop...
Innan det blev bestämt att barnen skulle flytta så var det kaos här hemma. Vår son fick aggressiva utbrott och kunde slå både mig och min man och häva ur sig saker som:jag hatar dig mamma, jag vill inte ha dig. Och än värre saker.
Inte så mysigt...
Förr i tiden så drack jag starksprit.. det var ett jädra festande, men så träffade jag guben och starksprit blev till vitt (blä) vin. Billigaste sorten..
Jag drack varenda helg när barnen hade gått o lagt sig, på fredagen och så lördagen. Så var det varenda helg. Jag kunde med glädje se fram emot det. Men.. min man gillade det absolut inte och har aldrig gjort.
Dessutom, för att få det där "goa ruset" som man som beroende vill åt så var jag ju tvungen att köpa en extra tetra vin som jag kunde hälla i mig "i smyg" (som Madickens lillasyrra säger) för att få det där ruset. Jag visste och var fullt medveten om att inte guben gillade mitt drickande men körde över honom ändå. Fast jag ändrade mitt dryckesmönster och började smygdricka istället. Long story short.. jag kom till insekt (förbannade himla autokorrekt) nä, insikt för över ett år sen då jag fan inte orkade mer. Utan drog till bolaget, köpte en 3 liters vinbox och drog ut i skogen i djupsnön och hällde i mig. Jag mådde så förbannat dåligt och visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag behövde ju finnas där för mina barn... jag kan ju inte ge upp bara sådär. Jahapp.. en kvinna hittade mig liggandes på marken och det var ren och skär tur att hon fick för sig att ta den vägen genom reservatet och snön, för hon brukade inte gå där.
Annars hade jag inte skrivit detta idag. Jahapp, så det blev plingplongbil in till vårdcentralen... (Jag tror att klockan var två på eftermiddagen). Ett samtal med en läkare, Naltrexon utskrivet och så hemskickad.
Ojoj jaa du. Mådde jag inte dåligt innan så fan om jag inte gjorde det efter. Det är som rätt svårt att försöka förklara varför man gör vissa saker när personen ifråga (min man) enbart fokuserar på själva alkoholintaget och inte vad som föranledde till det hela.
Jag måste göra en input här och berätta varför jag mått/mår så dåligt. Jag har ju som sagt all släkt och vänner kvar i Stockholm. Jag känner ingen direkt häruppe i Norrland och är rätt så ensammen på den sociala sidan. Så är det det klassiska att det är mamman som fixar o donar här hemma. Jag har inte fått det stöd som jag behöver från min man. Ja, jag vet.. det klassiska...
Men, jag älskar den lunsen iaf. Han har blivit mycket mer hjälpsam och mer förstående efter mitt skogsbesök. Men jag kanske är för krävande, vad vet jag..
Hursomhelst, jag har haft 3 återfall. Nu senast för två dagar sen. Jag behöver ingen alkohol, jag tycker inte ens att det är gott. Det finns mycket godare saker att dricka om man säger så. Men igår så visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Japp, ännu en gång.
Allt känns bara mörkt.. men som jag antagligen skrev för eoner bokstäver sen så vill jag ju inte dö. Vill bara slippa känna såhär blä-igt varenda jädrans dag när man vaknar och tänker att: Ja jädrar, idag mår jag br.... nä, ännu en dag med den där Jonny Däpp..
Aja, jag kanske ska göra som Madickens lillsyrra, och gå in i en av våra garderober och svära och leva om utav bara helv€%@ och sen får det vara bra med det!
Garderoben.. here I come

@Blenda God morgon! Ja, usch det är verkligen jobbigt när man inte får sova på natten. Det tog sina månader för mig att börja sova bättre om nätterna och det går fortfarande lite upp och ned, men nu handlar det mest om uppvak, gå på toaletten, men jag somnar alltid om. Jag minns att jag i början varje kväll önskade att jag skulle få sova gott, men till slut försökte jag strunta i det och bara låta bli som det blir. Och på något sätt hjälpte det, även om jag sov dåligt så försökte jag tänka att det kommer att bli bättre och fokusera på det. Jag liksom ignorerade tankarna på att jag sov dåligt och fokuserade på att det skulle bli bättre. Det blev det också till slut.

Jag tänker att man kanske undermedvetet spänner sig och oroar sig för att få dålig sömn och att det också lätt blir så. Jag har ju motto ”dit uppmärksamheten går sker tillväxt” och tänker att i mitt fall så gick uppmärksamheten och mitt fokus på att jag nog kommer att sova dåligt och då skedde det tillväxt i mina tankar på det liksom i mina oroskänslor på att sova dåligt.

Jag hoppas att du snart ska få sova bättre, du gör ju verkligen så mycket rätt för att sova bättre. Jag tror att det kommer att komma bättre sömn med tiden, med tålamod och tolerans❤️

@Blenda Ibland kan stressen över att sova göra att man håller sig vaken. Fortsätt med allt som du gör men försök att mer tänka ”nu ska jag vila kroppen och ögonen” än att ”nu måste jag sova”. Sätt på en bra ljudbok eller podd, lyssna aktivt. Just anspänningen inför att man måste sova kan trigga stressystemet. Jag lider med dig, har själv långa perioder av insomni i mitt bagage. Ljudböcker funkade för mig, då lyssnade jag aktivt och somnade mitt i handlingen. Man kan sätta timer på 30 min och vissa kvällar kunde jag ställa om timern upp till två timmar.

Att varva ner ordentligt är också viktigt. De sista två timmarna på kvällen ska man nästan ha det lite tråkigt, inte titta på spännande serier eller scrolla.

Kram 🐘

Tack! Imorgon ska jag lämna blodprov och sen tror jag att det kommer släppa lite. Ha en fin dag alla!

Dag 30

@TessanTuss Tack ❤️

Denna text skrev jag för ett tag sen i min första tråd efter att jag tagit ett snedsteg och hade en fruktansvärd bakfylla. Tänker att den ska få påminna mig om den fruktansvärda känslan nu när jag vacklar lite i allt detta (som att efter 1-månads-stolpen så blev det helt plötsligt jättelångt med 3 månader. Även fast denna tid gått så snabbt och varit så bra??)

Blir nästan illamående av att läsa och minnas 🤢

————-

Tänkte lägga in några rader om just bakfylla som sporre så att jag aldrig glömmer känslan eller förfinar den när motivationen tryter;

- Huvudvärk så att det nästan ilar i hela hjärnan
- Snurrig känsla som att åka berg-och-dalbana, hastiga rörelser går inte.
- Plufsigt ansikte
- Skam i kroppen
- Glansiga ögon, äcklig smak i munnen
- Kläder och saker huller om buller från gårdagen.
- Illamåendet (min senaste fylla så spydde jag, usch. Den kommer jag aldrig glömma)
- Latheten, ligger bara på soffan och får absolut ingenting gjort.
- Vill bara äta, äta och äta. Allt som jag kommer över.
- Får direkt hjärnspöken och ångest.

Detta händer mer eller mindre varje gång och det är jag nog inte ensam om att känna igen mig i. Usch, blä!!
———————

Med det sagt så känner jag ruggig avsmak för bakfyllan och det är tillräckligt för att inte dricka! Så nu tar jag onsdag på det!

Jag kan verkligen inte sova.
Det gör mig för tillfället nästan galen, och definitivt gråtfärdig.
Lång nykterhet (just nu ett par-tre månader innan återfall, men innan dess över åtta månader) gör inte min sömn bättre. Inte heller KBT, Propavan, Atarax, melatonin…och jag vågar inte ta något beroendeframkallande med min beroendehjärna.
Är ute i dagsljus, äter D-vitamin, mediterar, snittar totalt 7 km promenad per dag, lägg till det yin-yoga, ridning och stallarbete.
Jobbar minimalt just nu och har egentligen inget som borde stressa mig.
Ber till min Gud varje kväll om en natts sömn, och lägger mig i förtröstan och en stark tilltro ”I NATT, i natt ska jag få sova”.
Men jag får aldrig det. Inte mer än högst ett par timmar i taget. Det är tortyr.
Och i natt tänkte jag att det kanske kan vara en (av många) anledningar(ar) till mina återfall.
För även om jag med förnuftet vet att både hjärna och kropp återhämtar sig dåligt med alkohol-sömn, så kan det ibland kännas som att det kvittar, bara man får några timmars vila just där och då.

@kiira @lotus111
Ingen dömer och ni är välkomna hit 🎈Jag säger som @lonely man - ingen dömer. Vi har alla våra personliga issues med alkoholen och det finns ingen universallösning utan vi måste hitta våra egna vägar för att nå våra mål. Jag tänker tipsa om min husgud Marcus Enochsson som pratar i "en beroendepodd" avsnitt 68. Gör självhjälpsprogrammet. Gör upp en målbild och sätt upp kortsiktiga och mätbara mål. Fyll i alkoholkalendern. Gör en plus- och minuslista över alkoholen och dess inverkan på ditt liv ekonomi, ork, lust, socialt liv etc. Skriv här och skriv skriv skriv... läs. Det är många som är hjälpta här.
🩵

@Ny dag Är i precis samma tankebanor och trötthet, fast två månader bakom. Försöker hela tiden påminna mig om att det inte är värt det. För det är det inte!!

Kramar önskar dig en fin dag!

@lotus111
Varmt välkommen hit.
Du är inte ensam ska du veta och Ingen dömer någon här!!
Läs o skriv här.
Det går att stoppa drickandet..försök innan det går för långt.
Suget är tufft..men det blir bättre när du slutar.
Ta hand om dig🙏🥰

@Flarran "Knäppköping" 😂😂😂 Du är ju bara för rolig!!! Jag är glad över att inte slåss med någon alkokoljävul alls - men har full (?!) förståelse för att du har det jobbigt emellanåt. Jag tror ändå det blir bättre med tiden och oavsett om det är snålhet eller nåt annat som håller dig på den smala vägen så är du ändå där. Jag håller på dig!

Nu ska jag kliva ur sängen och ut i produktion så att säga. Må gott kompis. Kram!
🩵

@Dagsatttatagidetta Visst är han bra? Enochsson. Det får verkligen upp ett ljus 🕯️

Hoppas du får en härlig och nykter onsdag
🩵

@Utmaning2022

Hej kompis 😀✅

Här kommer den senaste uppdateringen från min sida helgens bröllop blev succé dom sa ja till varandra och jag var nykter ! Detta gör att 24 oktober 2024 fortfarande håller för min nykterhet och suget på A är helt borta. Otroligt mycket händer i livet med långa dagar sena kvällar men energin finns. Den jävla A gjorde en ju orkeslös men nu är V12 startad och jag fasar mig ur denna skiten starkare än lille skutt !

Att du inte mår bra kan vara att du inte kan sova riktigt än. Som du säger så märker du sakta men säkert att djävulen blir mindre och mindre. Dom 2 första Veckorna är ju värst.

Nu kommer nästa utmaning VARDAGEN

Min tanke är såhär att i början när man vill sluta så blir allt tufft och man kämpar och tankar far och flyger runt i hjärnan. Dag efter dag så minskar beroendet och man börjar känna sig fri.. Jävulen är schackad. Men när allt detta släpper för mig ca 2 veckor kom den så VARdagen. Nu känner man sig botad ” kroppsmässigt” jävulen har man övertag emot och helt plötsligt så får man en massa tid. ( den tiden du skulle haft en vinkväll) Då du inte stimulerar hjärnan med A blir de mycket tid över och mycket av den energin som du egentligen haft har A tagit koll på. Nästa steg nu är att hitta saker att ersätta A med som gör just vardagen tilll just vardag. Hitta en rolig serie eller lös korsord. Vad som helst. Själv rekommenderar jag deckare då man lurar hjärnan att klura på mördare. O givetvis promenader. När man skaffar lite rutiner i tuffa lägen är de lättare att schacka” jävulen. O nu tänker jag inte ens på A längre

Otroligt bra att du tog hjälp av läkaren när de inte kändes bra. Viktigaste just nu är att du mår bra och tveka aldrig att stå på dig. Bli lite ego tänk på dig själv och våga stå på dig om de inte känns bra. Alla människor är vi olika och alla saker fungerar inte på alla. Viktigt är att du hittar dina nycklar 🔑 för framgången

Fortsätt kämpa ja står på sidolinjen och hejar på 😄🔑

Tisdagskram 😄❤️

@Amanda L

I tanke på allt som händer nu är jag glad som fasen att jag är nykter hinner inte vara bakis eller onykter heller för den delen så. Har äntligen kommit tillbaka till min takt 180% rätt igenom o folk har märkt de 😀✅

Mår bättre nu än någonsin

@Andrahalvlek

Sorry att jag inte hunnit svara är mycket just nu och de gäller att hänga med helgen gick perfekt på bröllopet ingen alkohol och jag mår bättre. Problemet just nu är den otroligt dåliga sömnperiod jag är inne i. Vet inte vad detta kan bero på men kämpar vidare och hoppas att de vänder 😅✅

Tisdagskram 😉✅

@Utmaning2022 bra att du hittat rätt hjälp! Så skönt att somna nykter!!! OCH vakna utan ångest o återställare! Kram o gonatt 🥰

@Ny dag TACK för pepp o förståelse 🙏 Jag var på krogen för någon månad sedan och fick då frågan varför jag inte drack. Fick sån respekt när jag berättade. De i sällskapet blev imponerade…. Nu är jag inte (försöker vara) nykter för att imponera på andra 🥹 Men jag kunde också känna mig lite cool! Tack för pepp o stöd! 🙏🥰
Mitt nya jag ”den coola som inte dricker”
Gäller för mej att ha en strategi eftersom alkohol är det normala i de flesta lägen….
Tillsammans är vi starka ! Tack alla här för er hjälp! 🙏🥰

Har efter att jag lyssnat på Enoksson att jag började att dricka när barnen var i 7-8 årsåldern, att jag ALLTID var ensam med dem hemma och mannen for mellan sina hobbies och tävlingar, att jag hade tråkigt när barnen somnat….
Så det viktigaste för mig är att se till att jag aldrig ska ha TRÅKIGT då har jag kontroll på Berondehjärnan och A-🤬
Sov gott