Senaste kommentarerna i forumet

Druckit ca nån liter vin varje dag i flera år, alltid ensam och i hemlighet..måste sluta nu och har inte druckit idag, men är så rädd för abstinens när jag slutar så här tvärt! (bor själv)
Ibland vart utan alkohol i 1, 2 dagar

@Marika605 gör som @Lao säger alkoholberoende blir värre över tid och du och din dotter behöver ta dig därifrån då fort som möjligt. Din sambo redan har nu vida passerat anständighetens gränser.

Nu är det över tre månader sedan jag senast drack. En terapeut jag talade med för en tid sedan sa att många kan få jobbigt med motivationen efter just tre månader. Det verkar stämma på mig, för just nu vacklar jag lite. Börjar få såna där tankar om att jag kanske skulle kunna dricka måttligt, osv. Såna tankar som alla med mer erfarenhet än jag säger att man ska akta sig för....

/Brett

Dag 5

Har sjukt mycket att göra denna veckan, fullspäckade dagar och hjärnan går på högvarv.

Har dock bestämt mig för att uppdatera varje dag…en påminnelse. Aldrig glömma, ikväll går jag och lägger mig nykter 💃

Kram mina vänner ❤️

@Marika605 hej! Vad bra att du skriver här. Det låter som om ni hamnat i en ohållbar situation där du behöver ta hand om och skydda dig och din dotter i första hand.
Han kommer att behöva söka hjälp och du kan inte hjälpa honom genom detta. Såhär ska inte en relation vara🧡

Hej jag vet inte vad jag ska göra och är förrvirrad. Jag har varit tillsammans med min sambo i 5 år nu och han har haft ett drog och alkohol problem när han var i 20 års åldern (jag är idag 36 och han 41). Vi har varit barn sedan tidigare, jag en dotter på 18 och han en son på 20 och vi har haft det turbulent med min dotter men hon har lugnat ner sig på senaste året. Detta har gjort att vi varit rätt slut och inte orkat så mycket och det har varit för honom en orsak till att han inte orkat hjälpa till i hushållet och ibland tagit några glas vin eller ett par öl. Då hans ex gick bort (ett år innan vi flyttade ihop) och han gick från att ha sin son på heltid så blev livet för överväldigande och han började dricka sig så full att han däckade dom dagar han var ledig från jobbet. Han fick tillslut behandling för det under 6 månader. Han har ändå aldrig tyckt att han är alkoholist. När vi flyttade ihop så sa jag att han absolut inte fick dricka när min dotter var hemma då vi båda har trauma av sånt (jag har henne på heltid och har alltid haft) han gjorde det ändå och vi bråkade om det, han ljög även om det fast jag direkt märkte att han var berusad. Han gömde alkohol som jag snabbt hittade. Dom gånger skickade jag iväg honom till hans föräldrar men ingen fick veta varför vi bråkade och jag fick ofta kommentarer som "Men nu får ni bli sams, ge varandra en puss och kram nu". Det som hör till är också att dom gånger han druckit så blir han en helt annan person. Han är en jätte snäll, lite blyg mild person som är introvert som aldrig skulle göra någon illa men när han dricker sig så snedtänker han ibland (säg om han dricker 20 gånger på ett år så snedtänder han 5 gånger/år och vi vet aldrig när det händer) då blir han väldigt högljud, snuskig i sitt tal om mig och hårdhänt och fysisk. Kan slita tag i mig, om han sitter i soffan och jag går förbi, säga vad han sa göra med mig sexuellt och "krama" mig hårt och tafsa utan att tänka på vilja som kan höra/se eller vilka som är hemma. Han utför även sexuella handlingar utan att jag har styrkan att göra något åt det och ibland lyssnar han inte på vad jag säger eller så hinner jag inte säga något förrens skadan redan är gjord. Jag har en låda hemma där jag låst in nästan all alkohol och bara jag vet vart nyckel är för att jag ska känna en liten trygghet och säkerhet och det är ju inte alltid det blir sånna hemska gånger. Men jag är så förrvirrad och vet inte hur jag ska göra. Min sambo älskar jag otroligt mycket och vill leva mitt liv med honom men vi måste dela på bördan av hushållet och han måste ta mer eget initiativ för nu måste jag be honom om allt från att ta up sopporna till att dammsuga och vika tvätten men det är ju små problem. Men det monster han blir ibland hatar jag och vill helst aldrig möta........vad ska jag göra

@Kartongen Trist att läsa. Du har öppnat upp dig för din arbetsgivare som satsar på dig och betalar för detta.
Det kan vara svårt att ta upp men kan du ta ett samtal med handledaren som kanske kan få styr på personen som tar för mycket plats. För din del så handlar det ju om dig och ditt tillfrisknande och om någon tar för mycket tid och plats så förstör den för dig och det är inte bra.
Ta ett snack med handledaren, det kanske går att ringa handledaren innan nästa session så han/hon kan förbereda sig.

@ankan123
Hej, hur går det för dig och hur går dina tankar kring allt nu?
🌺

@Starkarest välkommen hit! Mitt råd är att du läser igenom lite trådar, funderar över din målsättning och sen startar en egen tråd. Det är ett vänligt forum och vill du finns här massor av stöd.
Lycka till☀️

Hej! Ny här. Vad har ni för tips när suget kommer? På vilket sätt är tillvaron bättre utan alkohol? Jag VILL verkligen få ordning på allt nu.

@Cashsmash Hej 👋🏼 Jag kom ihåg att jag sett det här inlägget men sen tappade jag minnet tror jag. BRA JOBBAT! 💪🏼 Det är väl så man kommer framåt - ett steg i taget, en dag i taget. Låt inte återfallen knäcka dig utan låt återfallen knäckas av din vilja och se till att de uteblir. 🌸🩵

@Miiia123 förstår! Och så härligt att ha så fin relation till dina barn ☺️ låter väldigt tufft allting, känner igen mig så väl i hur alkoholen tar plats på det destruktiva sättet. Och otroligt svårt för andra att förstå - upplever också att folk i min omgivning inte har upplevt alkoholens effekter (i mitt fall lugnandet av bruset i hjärnan) så som dag, och de uttrycker också gärna "men sluta då?" Du har påbörjat ett bra och viktigt arbete! Håll i 🌸

@JHL Hej! Idag var det andra dagen på behandlingen. Den va rätt energikrävande. Det är en bra grupp med bra handledare. Däremot så finns det en väldigt färggrann personlighet med i gruppen som suger väldigt mycket energi ur rummet. Tar mycket plats både ljudnivåmässigt och tid. Det va rätt knepigt för mig. Men förhoppningsvis blir det bättre. Nästa session är på fredag och jag kn inte påstå att jag längtar. Hoppas att jag hinner återhämta mig och att det känns bättre efter imorgon.

@Friluftstok Så gott att det går så bra för dig❤️ Du skrev att alkoholen inte gav dig det där som den gjorde tidigare. Dricker du något nu eller har du slutat helt m alkoholen? Härligt iaf att du mår så bra🙏🏻

Kram🥰

@Vinägermamman Hur mår du? Hur har du det? Skriv gärna en rad oavsett hur det går❤️

Kram 🥰

@Rehacer Tittar in lite grann h dig🥰Grattis t 14 nyktra dagar🥳 Så starkt gjort av dig💪🏻 Du vet, nykterheten kommer en dag för att stanna och jag håller tummarna för att det är nu🙏🏻
Min resa var ju allt annat än rak. Jag tog ju inte ens återfall för att jag drack varje dag förutom söndagar men nu är jag fri!

Allt gott t dig! Kramar 🥰

@Axianne Det är så fantastiskt att läsa ditt inlägg om att ditt liv har blivit så bra i och med din nykterhet❤️Din berättelse är viktig🙏🏻

Kram och må fortsatt gott 🤗

Kunde vara mer än en vodka också.
I cirka 5 år, men absolut inte i dessa mängder.
Nåt glas vin på kvällen, nån öl till maten ibland, men inte alls på detta destruktiva sätt.
Sedan mamma gick bort förra sommaren så blev allt värre

@Himmelellerhelvette ❤️❤️

Den 1/5 börjar jag jobba heltid men idag har jag min sjukskrivningsdag. Har ju förlagt mina 25% på så vis att jag slutar en halvtimme tidigare varje dag och är hemma onsdagar.

Jag brukar som oftast inte ha dåligt samvete för att jag tex inte har städat där eller grejat här om ni förstår vad jag menar. Min man är mycket mer så …måste städa garaget, vinden dvs göra nytta. Jag får mer dåligt samvete om jag inte har tränat inte skippar det söta, det onyttiga😳 Men som tex idag har jag svårt att komma till ro för mitt måste är att jag bör ta tillvara på dagen. Har haft lite svårare att somna när jag lagt mig inte pga jobbiga tankar men ändå. Så idag gick jag väl upp ca 8.20. Min hjärna säger till mig att det vore ju ändå bra om jag gick upp mellan 7.30-8.00, åt min fil och drack mitt te för att därefter direkt gå ut och gå. När jag kommer hem igen kan jag dricka mitt kaffe och ta min macka och därefter gå ut i trädgården. Nu sitter jag här i soffan har inte varit ute än men druckit mitt kaffe och sett ett avsnitt i en serie som jag följer. Väntar på att min dotters handläggare på FK ska ringa mig. Har tänkt att gå ut i trädgården efter det. Har dock svårt att slappna av. Det är inte så att jag har massa borden inom mig som tex städa osv jo, borden som gå ut i trädgården och ta en promenad. Fast det finns ett mer osynligt borde inom mig. Kanske är det kommet från det där ”duktiga-flickan-syndromet” fast det inte är definierat. Kanske är det ett borde som gnager för att komma igång med se över min kost för att må bra, att min mage ska må bra, min tarm. Kanske är det ett borde som handlar om att vad vill du för inte vill du se på serier hela tiden….Även om inte min dotter kräver det så finns hon i mina tankar….det finns en planering men så mycket väntan och köer…

Kram🌷

@Ny dag Ja, det finns en mängd olika beroende som bidrar t ett otroligt kämpande. Jag har kontakt lite då och då med en tjej i 20-årsåldern som jag träffade på NA. Hon har varit drogfri långt över ett år men är svårt sjuk i anorexi. Har varit på olika behandlingshem. Kom senast t ett behandlingshem där hon ska vara i sex månader. Det svåra maten precis som du skriver är ju att man måste ju äta men att kunna äta utan ångest det är ingen enkel resa😔 Jag själv har aldrig haft anorexia el bulimi men under de senaste 15 åren så har jag tröstätit vilket har bidragit med en viktökning på väldigt många kilo. Efter att jag slutade med alkoholen så äter jag mer sött än vad jag någonsin har gjort. Jag kommer inte igång med förändringen men det är ngt jag verkligen behöver och som stressar mig.

@Ny dag @Himmelellerhelvette önskar er en fin dag idag förhoppningsvis utan allt för mycket ångest🙏🏻

Kram 🥰

@Andrahalvlek Känner igen mycket av vad du skriver att först tar man hand om dina barn och därefter sina föräldrar. Jag brukar skoja om att jag hade lyft in barnkärror i bilen gick över till rollatorer. Jag hade tonåringar samtidigt som gamla föräldrar och svärföräldrar vilket var oerhört slitigt. Men, jag hade det mer förspänt än vad du har @Andrahalvlek. Vi var tre syskon som hjälptes åt ganska bra förutom min syster som alltid gav mig dåligt samvete samt att jag har min man. Dessutom vilket också är oerhört betydelsefullt var att mina föräldrar var klara i knoppen hela tiden fram tills de dog. Så tacksam för det🙏🏻Den sista månaden mamma levde orkade hon inte prata då hon var sjuk. Jag är också otroligt tacksam över att de sålde mitt föräldrahem medan de båda levde och var så pigga att de kunde vara delaktiga i allt. Mitt föräldrahem var ju en gård med ett stort boningshus och många uthus.
Åh förlåt @Andrahalvlek, nu kidnappade ju jag din tråd🙈

Vet du vad anhörigstödet i din kommun ger för stöd/insatser?

Kram🥰

@Flarran Hej på dig 👋🏼 Sitter uppe i ett vintrigt Norrland som jag övergivit våren i mina hemtrakter för. Inte en blåsippa eller vitsippa så långt ögonen når. Haft en fantastisk föreläsning nu på förmiddagen och ska ge ytterligare en i em. Sen ska jag tuffa vidare mot nästa studieort och fler föreläsningar och jobbmissions 🫀 Ha en fin dag i nykterheten tecken.

*tidigare även min son

@Charlie70 Så oerhört tufft😥 När jag läser att du inte får din sjukskrivning beviljad av FK inser jag att jag har haft tur! Att jag landade i utmattning och depression (en liten del beroende på jobbet) var beroende på många års oro, kämpande att min dotter och tidigare ska få det stöd de har rätt till! Har varit på så himla många möten så jag kan spy av det.
Läkarna har frågat om mitt mående egentligen inte brytt sig så mycket om hur det är att vara förälder t min dotter och i intygen t FK står det inget om det.
Det finns en publikation som Socialstyrelsen har gett ut som jag inte helt minns namnet på men den handlar om Hälso- och sjukvårdens roll samt Socialtjänsten gentemot anhöriga för att minska risken att anhöriga hamnar i sjukskrivning. Brukaren/patienten måste då förstås gett sitt samtycke först. Jag tror det var Röda korset som skulle hålla en föreläsning kring anhörigas roll som är riktad till anhörigstödjare och anhöriga.

Vad är det som gör att det blir förvaltare istället för godman? Jag ifrågasätter inte utan vill bara ta lärdom, veta hur du tänker. Jag informerar ju vårdnadshavare och patienter om samhällets stöd inför vuxenblivandet.

Allt det bästa t dig! Kram🥰

@Charlie70, jag känner så mycket med dig och din situation.
Jag kollapsade också ekonomiskt när mitt barn kraschade. Det var först efter allvarliga suicidmönster som jag fick godkänt sjukskrivning ” vård av allvarligt sjukt barn över 16 år”, så det gick många månader utan försörjning öht. Likadant blev det när min mamma 90+ nekades äldreboende i flera år. Jag hjälpte och stöttade henne dagligen och orken räckte inte till så mycket mer. Samhället är kallt…och visst är det oftast en kvinnofråga, åtminstone i mitt fall. Barnets pappa respektive min bror har arbetat på precis som vanligt i dessa ansträngande livsperioder. Hoppas livet lättar för er snart. Du är stark som inte tar till flaskan, det gjorde tyvärr jag.
Kram