Senaste kommentarerna i forumet

@rubius Låter som du har tagit kontroll över saker och ting.🤗

@Lonely Man Jag funderade på det. Om det kunde vara alkoholrelaterat. Det var otäckt och konstigt, men då vet jag att det kan hända. Tack för att du skrev!
Och ha en fin söndag❤️

@Påvägmothälsa det är väl så det ofta är: att veta vad en bör göra är en sak, att få tummarna loss och följa det är en annan..
Att du har stöd från olika håll är en styrka, men klart det kan vara jobbigt ändå.
Kämpa på ❤

Helg!!!
Jag var sugen på ett glas vin igår fast egentligen var det nog bara iden om ett glas vin som lockade, för sen när jag tänkte att ja jag kan ju ta ett glas, så lockade det i sig inte alls.
Drack alkoholfri öl och la mig i tid, sov som en stock och var ute halva dagen idag.
Ikväll blev det också en alkoholfri öl till maten, jag hade köpt hem och lagt alkoholfri drink (läsk med ginkänsla) i kylen men nä, den får ligga även den.
Vad är det som gör alkoholen så efterlängtad?? För mig är det känsla av avslappning, men jag har märkt att den är falsk. När jag druckit sover jag sämre, pulsen ligger högre, kroppen uttrycker stress. Inget romantiskt skimmer över det. Te i en vacker mugg, detta grejer det!
Fortsatt trevlig helg!

@Talaren Tack snälla 🙏

@lostmind Hoppas verkligen att det går bra. Jag känner mej nöjd då jag äntligen har satt stopp för att dricka i källaren. Både frun och jag gillar mat och dryck, men jag har gärna spätt på en lördagskväll med typ 20cl extra i källaren. Nu är det slut med det! Sen har vi druckit vin och någon öl, men nu är det Lets dance på TV,n och det blir inget mer dricka idag. Sen finns det vin kvar, så imorgon så kanske det blir det till maten. Är för svag för att att låta bli, tyvärr 😢 Men vi kämpar på 💪

@Amanda L
Hej.
Det är precis så det är.
Man kan må så bra och plötsligt så svänger det utan någon speciell anledning och man mår uselt.
Sugen kommer o går.
Tänk på det positiva med att vara nykter.
Grattis till 3 veckor.
Ha en bra kväll o resten av helgen.

Hej igen!
Idag är det 2 veckor sedan sista blosset cb. Inget sug öht. Drack 3 öl på tåget till farsan i onsdags. Sedan hade jag 2 kvar i väskan. Tog en på onsdag kväll när alla lagt sig, och en på torsdag kväll på samma vis. Annars inte en droppe. Tackade nej till öl och vin efter begravningen, hymlade inte om varför för min faster. Känns skönt. Har kommit igång med maten igen och mår mycket bättre. Fast ja, ett starkt sug kommer mellan varven.
Har ett sexpack alkoholfri öl i kylen som jag tänkte ta om det blir för jävligt xD Men känner att jag är på god väg. Är dock ganska säker på att det blir några öl när jag komma hem på tisdag. Kan hinna ändras det med.

Tack för peppen. Jag ska göra mitt bästa för att inte hamna där igen, idag blev jobbet drabbat på så sätt att jag var alldeles för förstörd för att kunna jobba. Minnesluckor har jag också. Vilken förrädisk drog 😭 nu måste jag sluta sätta mig själv i situationer som dessa.. jag skäms verkligen. @Källarmannen

@Torparn_76 Ja det gjorde jag med, fy faro, till kl 06 på morgonen höll jag och brorsan igång. Den bakfyllan håller mig fortfarande motiverad!

Det låter som en perfekt kväll. Själv hanterar jag min trotsiga unge som både vill allt och inget på samma gång... precis slängt in kanelbullar i ugnen och nu ropas det efter köttbullar istället haha.

Nåja, alla kvällar är väl inte så mysiga som din låter ;)

Varit lite låg ett par dagar. Vet inte varför. Till och med haft ett sug efter alkohol. Kändes plötsligt inte så självklart. Jag ville bara bort från en hemsk känsla. Men det gick förbi. På kvällen en glad tillställning m vänner och vin, där jag hade roligt och drack läsk. Men konstiga humörsvängningar, bara sådär!?
Imorgon fyller jag tre veckor, sen ska jag räkna i nyktra veckor istället.

@LauraE skrev:"Syftet är att den andra vårdnadshavaren ska ”stötta upp” Återigen, systemet före individen. Det hade ju varit fint om du fick bestämma om det var till hjälp eller inte. Tydligen känner staten att de vet bättre än dig i det fallet.

Återigen blir straff & stöd ihopblandat i en instans. Man mår skit vid en våldtäkt och plötsligt ska soc in i den röran. Då ska man sitta där och förklara sig. Med rädslan att inte hålla ihop. För då tar de barnen...

Jag tror inte ens det behöver vara en konflikt mellan par här. Jag klarar att prata med min man själv och har 0 behov av ytterligare instanser. Vi är olika. Vissa kanske tycker soc är ett utmärkt komplement vid övergrepp. Uppskattar att de finns med. Då kan de ju fråga den som är utsatt. Det hade ju varit snyggt.

Vårt fall hade nog inte gått vidare om jag inte hade satt mig så på tvären. Om soc känt att jag satt med mössan i handen och tackade dem för fin insats. Det gjorde jag ju ej som ni förstår. Då blev plötsligt psykolog, föräldrar, barn etc indragna. Blev intervjuade efter "alkoholexperten" sagt sitt på uppstartsmötet. Från övriga framkom inget. Psykologen pekade på helt andra saker som uppkomst av konflikt än alkohol.

Man utgick väl från att denna bråkstake ska sättas på plats. Alla varningssignaler drogs igång när jag surnade till. Hon ska bli hjälpt av systemet.

Jag var förbannad över att de inte var neutrala. Att de direkt tog makens parti. Att de pratade bakom min rygg med maken. Så jag sa till sekreteraren du är inte professionell. Du är inte neutral. Det skulle jag inte gjort om jag velat glida under radarn. Då bar det av. Hon blev förbannad och beskrev sitt CV. Mitt svar blev bara. Vidare processen får visa om du klarar att vara neutral. Alla blev informerade om vad jag ansåg. Även gruppchefen.

Resultatet:
- Min mamma fick inte följa med på uppstartsmöte
- Första mötet startade med alkoholexpert körde 30 minuters into om vilken typ av stöd jag kunde få. Mao hade de redan bestämt vilka problem jag hade utan att fråga mig.

Efter det vägrade jag delta. De fick fråga vemsomhelst om vadsomhelst. Jag gick inte dit igen. Gjorde klart för dem att förtroendet var helt förbrukat.

Det är mänskligt att bli förbannad när någon ryter ifrån som jag. Jag förstår att jag tillhör 1% som tar till ord som så. De flesta hade fogat sig in i systemet. För mig är det inte viktigt att jag sattes dit. För mig är det viktigt att man har system för att lösa grundproblemet.

Vi skulle fått ny handläggare direkt enligt mig. Förtroende var ju totalförbrukat från start. Man måste ju även anse att jag hade rätt. Hon var inte neutral och man fick lägga till material i efterhand då man insåg att viss info var felaktig. Man skrev ett politiskt svar där man ursäktade processen. Jag tror ingen bryr sig. De är mest frustrerade över att jag så ifrån. Så jag hoppas med detta att man kan bygga in någonsorts system / struktur för att undvika att saker totalt låser sig vilket blir kontraproduktivt för alla.

Vilken fart det blev här i min gamla tråd! 🤗 Jag som skrev för ett tag sedan att jag hade tröttnat på att dryfta alkoholrelaterade saker.😅 Men när man läser om folk som hellre super ihjäl sig än att söka hjälp för att bli nykter så är det klart man reagerar. ❤️ Att hjärnan blir så bedrövligt förändrad av alkoholen är riktigt läskigt tycker jag. Många tänker ju först och främst på levern.

Ha en bra kväll alla gamla forumsrävar! Och ni gröngölingar också såklart om ni har råkat läsa här.

/Torn

@Kennie Instämmer med det du sade i debatten. Jag har också sett det avsnittet och om jag minns rätt handlade det också om att hjärnan även efter lång tids uppehåll, ”minns” miljöer, typ pub, där man tidigare druckit och det kan trigga till att vilja skjuta upp dopaminet, för att få en kick genom alkohol. Jag tänker att det är tankarna man kan få då, man minns tex ett roligt party med mycket dricka, som sätter igång känslor och kan kicka igång sug efter en dopaminskjuts. Det är då det gäller att minnas hur det oftast slutar och veta att hjärnan kan spela en ett spratt och välja den säkraste handlingen, att avstå från att dricka. Det positiva är att den naturliga produktionen av dopamin repar sig efter en tid, men systemet kan lätt triggas igång om man har ett beroende i bagaget.

@Vill Bara Sluta - Jag sitter här tårögd och totalt ödmjuk inför dina ord. Så tacksam över det du skrivit och det har verkligen gjort min dag att få veta att jag kan göra skillnad bara genom att berätta om mitt liv. Åter igen - TACK! 💖💖💖

Mitt liv rullar på med sina ups and downs. Ibland kan man luras in i tron att bara för att jag slutat dricka så har alla mina problem försvunnit i ett nafs. Så är det tyvärr inte, men den stora skillnaden är att idag, ett år och sju månader senare, så har jag framgångsrikt lyckats möta alla hinder, motgångar och svårigheter nykter. Det innebär att jag under den här tiden klarat av dem hundra gånger bättre än jag gjorde förr när jag ömsom i panik, ömsom slött vilande på ett lapptäcke av lögner, försökte möta livet alkoholpåverkad. Det är en fantastisk känsla att ha det goda samvetet och njuta av att vakna utan rädsla varje dag.

Jag lever faktiskt fortfarande i en bubbla av känslor som nästan påminner om nyförälskelse men som snarare grundar sig i tacksamhet. Även i jobbiga eller smärtsamma stunder när sjukdom eller sorg drabbat mig och när stressen på jobbet slagit nya rekord så har jag mitt i alltihop haft ständiga små glimtar och nästan fysiska förnimmelser av tacksamhet och lycka. Mitt i skiten kan jag plötsligt slås av glädjerus som får det att pirra till i hela kroppen. Oftast sker det när jag reflekterar över mina val. Att jag faktiskt har val idag. Att jag är fri att göra rätt och inte sitter fast i skiten som hela tiden drog ned mig i fel gamla spår.

Så jag fortsätter att ta emot de här oväntade känslorna av lycka, tacksamhet och förvåning. På bussen hem när jag tänker på att jag aldrig mer behöver stressa till Systembolaget kan det slå mig, eller en vanlig kväll när jag softar hemma och knaprar lite nötter, dricker min egenblandade light-citron-hallonläsk och slötittar på tv samtidigt som jag spelar något spel på datorn. Rätt vad det är så flimrar det till och jag får den där varma känslan i maggropen. Då rusar det av endorfinpåslag i kroppen för att jag plötsligt bara njuter av min egentid. Wooosh! - Där kom känslan som sveper med mig i ett kort men härligt rus. Tacksamhet och förvånad glädje som nästan är fysisk. Det här är inget som jag någonsin upplevde när jag drack alkohol, det har enbart hänt och fortsätter hända i min nykterhet.

Vartefter tiden går påminns jag ibland jag att jag borde vara mer rädd för återfall, men samtidigt har jag levt i så många år med den ständiga stressen av att jag VET att jag måste sluta och jag VET att jag kommer att återfalla, så nu när jag faktiskt har slutat dricka på riktigt så känns det inte mer än rätt att jag får släppa lite taget om skiten. Rädslan för återfall är i princip noll. Om det händer kommer jag troligen ändå inte kunna göra något åt det, så varför gå och vara orolig i onödan? Jag tror inte man måste leva i ständig rädsla för fällor, konstant vaksamhet eller överdriven försiktighet när man verkligen bestämt sig. Det hörde mer till den tiden när jag intalade mig att jag försökte sluta men innerst inne inte ville. Då fanns alltid alla möjliga dörrar öppna i bakgrunden och bakhuvudet. Då fanns alltid återfallsluckan öppen under mig så jag kunde lösa ut den om jag inte pallade. Och det gjorde jag. Om och om igen. Då valde jag återfall för att jag visste att de skulle komma. Idag när jag tänker framåt och frågan ibland uppstår "Kommer jag någonsin dricka igen? Kommer jag att supa när jag blir pensionär?" så svarar jag mig själv alltid i tanken och ibland säger jag orden rakt ut. "NEJ! Aldrig. Det finns inte. Jag har druckit klart!"

Jag har nog inte levt ett så här "normalt" liv någonsin som vuxen tror jag. Då är jag ändå en bra bit över 55 år. På jobbet är det nog ingen som anar att jag är en gammal nedgången alkis som tagit sig tillbaks från de uträknades skara. När jag kommer hem finns många spår kvar, dessvärre, men det blir gradvis bättre här hemma vartefter jag orkar kasta bort och göra mig av med alla gamla rester av det liv jag levt. Ibland är jag dock tyvärr lite "torrfull". Jag vet inte om ni vet vad det är, men det är när man gör samma saker som man gjorde när man söp, fast utan att man dricker. Jag kan bli lite ensam efter jobbet med min dator och TV. Jag kan tillbringa helgerna helt själv utan att ens klä på mig och zappar mellan TV-kanalerna i en ganska uttråkad och apatisk sinnesstämning. Jag kan spendera en hel helg i sängen, spela spel och inte göra ett skit fast jag vet att jag borde städa eller ta hand om tvätten. Men jag intalar mig själv att jag är i min fulla rätt eftersom jag jobbat så hårt hela veckan. Att jag faktiskt får göra det här eftersom jag ju inte dricker. Men visst, det är lite fult. Det är lite skamset. Jag är inte helt nöjd med mig själv när jag lyssnar på Ring så Spelar vi på lördagsmorgnarna och hör hur jävla fantastiskt aktiva alla människor är. Hur deras supersociala familjeliv och breda umgänge alltid toppas med bullbak, trädgårdsskötsel, vedhuggning, skridskoåkning, innebandy och körsång. När jag hör det så känner jag mig fortfarande lite som en loser, faktiskt. Men samtidigt är jag ganska nöjd över min kravlösa tillvaro. Det är hektiskt nog på jobbet, så jag tror att jag behöver den ventilen.

Förutom att jag inte druckit sedan sommaren 2021 så har jag släppt precis allt annat som har med andra missbruk att göra. Matmissbruket och bulimin har hållit sig borta så länge att jag knappt minns hur åren av ångestfyllt bantande kändes. Jag är förstås inte alls nöjd med min fysik idag heller, men vi är sams, kroppen och jag. Kanske för att jag är så tacksam att jag faktiskt lever trots allt jag utsatt den för. För mig är sockerberoendet en trigger som brukade starta hetsätning och även om jag alltid drack så ledde mina perioder av hetsätning alltid till extra mycket supande i syfte att döva ångesten. Nu när jag tänker efter så är avståendet från socker det som faktiskt påverkar mitt liv mest just nu, inte att jag avstår alkohol. Det har på något sätt blivit en vana att alltid välja sockerfritt eller kolhydratsfritt men det är svårare i vardagen att hitta bättre alternativ till de sockerbomber och kolhydratsbaserade rätter som alla andra äter. Eftersom jag fortfarande är överviktig så är det ingen som ifrågasätter att jag inte äter efterrätt men det väcker alltid mer frågor bland kollegor varför jag inte äter vitt bröd, potatis, ris eller pasta än varför jag inte dricker vin om vi går ut och käkar.

En sak som jag är oerhört tacksam över är att jag fortfarande inte en enda gång känt behovet att ta till alkohol under den här tiden. Det har inte ens funnits i min tankevärld. Alla vi som upplevt svår abstinens eller levt med den maniska jakten på nästa glas vet hur jävlig den känslan kan vara. Jag får ofta flashbacks och förundras över att jag kände som jag gjorde. Det är väldigt tydligt att kemin i hjärnan var svårt påverkad av alla åren jag söp. Den galenskap och noja jag upplevde när jag frenetiskt var tvungen att få tag på mer alkohol är verkligen obegriplig idag. Jag kan inte jämföra den med någon annan känsla. Jag skäms och jag vet inte hur jag kunde göra allt jag gjorde i jakten på alkohol. Som när jag på söndagar tömt allt drickbart som skulle räcka i helgen och kunde ta flera turer (med bil) till en närliggande krog där jag beställde två glas vin. Drack dem på uteserveringen och körde hem. Någon timme senare upprepades det, och sedan igen. Ibland tre vändor en eftermiddag. Inte nog med att jag körde med alkohol i kroppen. Jag betalade med kontokort och var svårt skuldsatt. Allt för att jag inte stod ut med att låta alkoholen gå ur kroppen. Det är så obegripligt att jag nästan tänker att jag har drömt hela saken, men tyvärr inte.

Ibland tänker jag att jag inte ännu sonat mina synder, även om jag dömts för rattfylla, gjort mina timmar av samhällstjänst och betalat mina böter, men jag är ändå tacksam över att jag idag förstår att vad jag gjorde var så förbannat fel och att jag känner den här distansen till den kvinnan jag var då. På något vis var det som att någon annan gjorde allt detta, och jag tror inte att det enbart beror på att jag inte vill kännas vid vad jag gjort. Det beror nog faktiskt på att min hjärna förändrats och, om det nu är möjligt, läkt lite. Att synapserna kopplats rätt igen. Jag tror jag återfått en stor del av mitt sunda förnuft som fattades då. När jag var som mest inne i skiten förstod jag visserligen att jag gjorde fel men jag kunde inte sluta och jag tror inte jag tänkte sluta dricka ens när jag satt i Tingsrätten och dömdes. Jag satt nog mest och ville därifrån så jag skulle få dricka igen. Det är först nu, långt senare som det finns en helt annan klarsyn och insikt. Tack för det. Tack Gode Gud för det!

Ha en fortsatt fin lördag, tills vi hörs igen! 🎀

@Källarmannen vad skönt att det går framåt för dig och varje glas man låter bli är ett framsteg i sig, framförallt när du inte längre dricker mer än du visar för din omgivning. Grattis till dina framsteg och hoppas att även din helg blir fin🙂

@lostmind Nya tag, du fixar det 💪 Att trilla dit emellan får vi med beroende nog lära oss att leva med tyvärr. Men det finns alltid en ny dag imorgon 🙏

@SHG tack 🤗🤗

Ja, det blir ett rätt tydligt datum att förhålla sig till. Sen drack jag nog lite in på det nya året men det räknar jag inte med 😂 Och vinaren som stod vid sängen på morgonen hälldes ut och en ny resa började 🙏

Haft en härlig dag idag med tjejen, 8 timmars roadtrip och kollat loppisar och nu snart laga gryta och tända i kakelugnen 🥰

Hoppas du får en fin helg 🤗

@Se klart Vårddebatten var också om motståndet att söka vård pga rädsla för konsekvenser tex bli orosanmäld etc.

Ja vi är inte mer än människor. Viktig insikt.

Tack snälla ni ❤️
Ja, jag tror han kan vara bipolär. Hans pappa var det, och han själv visar upp ganska mycket tecken på att inte riktigt ha kontroll över sitt mående, ffa bristande impulskontroll och omdöme, och dippar i humöret. Alkoholen är garanterat medicinen han använder för att maskera det som är under.

Ska försöka jobba med känslan av att man kan dras in i cirkusen igen. Tyckte just det var så lugnt och skönt..

@Kennie Just det, jag såg ju också det avsnittet. Absolut spelar kemi in. Men det tar ändå inte bort vårt eget ansvar för våra handlingar. Vet man av otaliga försök att det är svårt att stå emot impulser så fårman kanske ta till fler verktyg. I slutänden finns det nog inget annat än att man måste vara motiverad att vilja sluta.

Nu har jag blivit sån gammal nykter gumma att jag missar diskussionerna på forumet, är mest här i den lugna viken Det vidare livet…
Jag skulle nog haft jättesvårt att söka hjälp. Men jag tror att vi problemdrickare har svårt att söka hjälp i livet överhuvudtaget. Det ligger nästan i sakens natur. Livet blir övermäktigt eller stressigt eller för kravfyllt- vi är dåligt tränade på att känna efter vad vi orkar och klarar- vi ”lättar” på stressen med vin.
Det ser olika ut! Men gemensamt för allt tillfrisknande är ju att vi inser att vi inte är supermänniskor. Bara helt vanliga, som av olika skäl druckit sig till ett beroende.
Det finns ju så många exempel här på forumet på de som fått enormt bra hjälp när steget väl är taget. Det är egentligen helt marginella saker att ”nån” skulle få reda på- men den insikten kommer ju först senare. 🌱❣️🙏🏻

Hej på er.
Landar lite här efter den stormiga vårddebatten i en annan tråd. Apropå det där med hjärnan- såg Anders Hansens program Hjärnan, avsnittet njutning och beroende. Där förklarade de att hjärnan faktiskt beter sig annorlunda när man slutar dricka. Under en period blir impulskontroll svårare för att något signalämne eller om det var dopamin fattas. Sen när hjärnan återställs så repar sig den naturliga produktionen, men fram tills dess har man alltså nedsatt impulskontroll. Sen är vi olika funtade, så vissa klarar det ändå men för en del är det mer än bara vilja som behövs för att ta sig förbi detta hinder.

@Åsa M
Visst trodde du att han kan ha en bipolär sjukdom?
Om hans liv är i fara, så kan han bli tvångsinlagd. Och för att bli tvångsinlagd behöver polisen kontaktas.
Tänker bara att då blir han utredd och kan få behandling om han inte redan har det.
Är för mig att du skrivit att du tror det. Och tyvärr så är den sjukdomen livsfarlig, obehandlad.
Om insikt och verktyg saknas.
Bara en tanke som kom.
Jobbigt att du ska behöva se honom på din arbetsplats.
Hoppas att du hittar ett förhållningssätt till den situationen.
Ta hand om dig!

@LauraE Du är den första jag stött på som står så rakt. Säger som det är utan krusiduller. Att saker går fel är till viss del naturligt. Det är vad man gör av det som betyder något.

Jag ser att du inte har dig själv i åtanke. Att du driver det för allas väl kanske emot ditt eget bästa ibland tom. Det hade varit enklare att bara följa strömmen. Du kör på trotts att vissa kanske hoppar till och inte är beredda. En väldigt fin sida hos dig. Beundransvärd..

Jag tror vi båda kan nå fram. För att göra det måste man nog öppna upp ännu mer. Folk hänger inte med. Har inte stått där vi står. Det vi kanske ser och har erfarenhet av har inte andra sett. Det är enkelt att tro att vissa saker ska vara självklara för alla. Man tar lite lätt på egen erfarenhet och bara antar att andra ser det man själv ser. I dessa fall kan man behöva vara övertydlig och säga saker om och om igen. Du har det i dig. Det är ganska ovanligt. Jag beundrar det!