Senaste kommentarerna i forumet

@CarolineG
Hur går det för dig?
*******************
🌺

@LauraE
Du har verkligen kämpat.
Glad att du känner stöd i aa. Det hjälper faktiskt även om det kan vara tungt. Du är som sagt inte ensam. Bra att läsa o skriva här också. Ta hand om dig o ta en dag i taget❤️✌️

@LauraE Ångesten kommer att minska med tiden och du kommer säkert att se det på ett annat sätt om några veckor. (Talar av egen erfarenhet:)) Det viktigaste är att du nu kan skapa ett nytt, bättre liv. Ta chansen och om beroendet börjar prata i ditt öra, kan du ju ta fram det här minnet som en påminnare om hur det går när A är inblandat.
Det finns sååå mkt bättre sätt att leva känner jag på mig. Snart tre veckor för mig och har inte ångrat mig hittills:)
Bara att vakna pigg och nykter och utan oro eller ångest... att fundera lugnt på vad dagen kan komma att innehålla. Igår var jag på en rolig tillställning med vänner. de drack vin och jag drack läsk. Utan att vara sugen på att byta. Jag vill fortsätta på, men behöver också alla andra här. Så fint att hitta pepp och stöd:)

Nu har jag tagit ett återfall. Det skedde igår och jag mår fruktansvärt dåligt. Det går snabbt att glömma bort vad alkohol leder till. Jag vill bara gräva ner mig själv just nu 😭

@Andrahalvlek Låter bra AH! Medvetenhet och en insikt om att "om man gör som man alltid gjort, kommer man också få det utfall som man alltid fått" tror jag är viktigt.
Kram!

@Magnus Absolut, personligen hoppas jag ni kan få mer mandat i samhället och att det finns en länk in till de som ansvarar för detsamma. Ni ligger på många sätt så nära källans båda sidor och borde kunna ha relevant, neutral input till systemet för att utveckla detsamma.

Utvecklingen kring social media och utveckling i stort kring människor och dess känslor har ju utvecklats rejält sedan AA uppfanns. Det vore ju naturligt att även systemen ses över kontinuerligt för att säkerställa att de uppnår det de åsyftas att göra. Det finns ju flera sätt att bli nykter på. Detta forum är ju ett.

För mig att min drivkraft de stora siffrorna som visar på riskbruk. Det är få som söker hjälp och ännu färre som blir permanent utan problembruk. Det blir lätt vi silar mygg och sväljer kameler med det som görs idag. Det behövs en rejäl funderare kring samhället i stort för att på riktigt göra skillnad.

Nu är det exakt en vecka sedan jag drack senast och min hemska incident. Ångesten är fortfarande påtaglig. Men jag känner ändå ett visst hopp i aa möten och denna grupp. Jag känner mig verkligen inte lika ensam längre och kommer använda denna tråd då och då för att skriva av mig

@Lora
Ja precis, jag ställde mig också frågan. Syftet är att den andra vårdnadshavaren ska ”stötta upp” då det är en väldigt traumatisk händelse för en kvinna. Men syftet tappar sin funktion i många fall, så som i mitt då han istället gick på mig. Jag tycker detta ska vara frivilligt. Samma sak när jag frivilligt sökte för alkoholöverkonsumtion en gång. Självklart blev det en orosanmälan , det blev kaos. Han blev ju involverad och jag fick ord till mig som ”fyllo”, ”tragisk”, ”samhällets bottenskrap”, ”värdelös mamma”, ”ego” osv. Jag drack inte mindre för det och lyckades både dra mig ur vården och soc. Idag är allt ” bra”, men nej det är det inte. Gud hjälpe mig, kommer supa ihjäl mig. Hållit mig en vecka nu. Varit på ett aa möte och ska på fler. Återigen, vård utomlands är ett alternativ för mig, det får bli en ekonomisk kostnad, men värt det.

@Lora skrev:"Vad är alkoholhjälpens funktion här?"

Jag tycker att det är en intressant fråga och jag lär mig mycket av att ni vill dela med er av era upplevelser. Jag kan kolla efter helgen och återkomma till dig kring studien. Hoppas även att det är ok att jag läser och kommenterar mer då.

/magnus

@vår2022 Lite avis på dina löprundor. Jag har alltid velat bli en joggare. Det är för mig ett optimalt sätt att få mycket träning för hela kroppen, och flåset, på kortast möjliga tid. Plus naturupplevelsen. Och det kan utföras när som helst och var som helst.

Jag har försökt och försökt och försökt att lära mig springa. Lyckades springa Tjejmilen för 12 år sedan, gjorde några halvmilalopp också. Tricket är att löpträna tre gånger per vecka, då utvecklas man.

Sen ett antal år tillbaka har jag dock gett upp löpningen. Jag är för tung helt enkelt. Mina fötter och ben kvider och lider av belastningen. Hälsporre, plattfot, lite kobent, och nu knäartros. Okej kroppen, jag fattar piken 🤣 Men att jag inte ens skulle kunna promenera, som har varit min grej liksom, fanns inte i boken. Jag är fortfarande nästan chockad över det. Vill inte fatta riktigt, tänker att det här med artrosgympa nog bara är en parentes. Eller ska det vara så här nu? För alltid?

Kram 🐘

@Sattva Du har helt rätt. Jag måste hitta balansen. Varje dag. Det är därför jag inte kan jobba 10 timmar i sträck, som en del gör och sen uppskattar de långledigheterna. Jag fixar kanske inte ens 8 timmar i sträck. Men jag vet samtidigt att jag vill försöka. Om jag känner att det inte funkar efter två-tre veckor så ska jag ta ett nytt beslut.

Ett annat sätt att hitta balans är att sova samma tid, oavsett om det är helg eller vardag. Minst 7 tim, helst 8 tim. Inte ens vilda hästar hade fått mig att stanna uppe längre än till kl 22 igår fredag. Att lägga sig då och veta att jag får ta sovmorgon är ljuvligt 😍

Och jag insåg att cykla inte var det min kropp behövde idag. Jag har legat kvar i sängen sen jag vaknade. Fyra koppar kaffe och fyra timmar senare är jag snart redo att gå upp och göra mig i ordning för biobesök.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Jag är ju lite påverkad av mina utmattningsdepressioner, och i den senaste smällen rök en stor bit av mitt namnminne. Eller så är det åldern 🤔 Till min enormt stora glädje och tacksamhet kom jag ihåg hur man utförde alla mina arbetsuppgifter, men jag kommer knappt ihåg vad mina gamla kollegor heter. Just namnminne måste ha en speciell plats i hjärnan, som jag nu har fått en fläckvis skada på.

Men jag minns plötsligt andra saker. Situationer då jag eller någon annan agerat si eller så. Minnen som jag nu filtrerar genom mitt nya nyktra tänk. Som då plötsligt får en helt annan mening och syfte. Jag förstår plötsligt varför vederbörande betedde sig si eller så, eller varför jag betedde mig si eller så. Det är som om min hjärna sparat dessa minnen och nu plockar upp dem igen för beskådande, när jag har helt andra glasögon på mig. Mina nyktra glasögon. Dessa minnen handlar nästan alltid om relationer historiskt.

Kram 🐘

@Torn Fattar vad du menar! Lite som Björn Lindeblad/ Natthiko däger "Tro inte på allt du tänker" eller något liknande. Att ha en förståelse för det som händer när suget kommer tror jag är nyckeln. Att ställa sig ovanifrån o liksom förstå istället för att gå in i autopiloten o följa impulserna. Skapa marginaler mellan impuls o handling liksom. Och pannben. Stå ut med obehaget. Ha tillit till att det blir bättre, suget avtar.
Ha ha, här ger vi varandra tips på att hantera sug, när de enda som troligtvis läser det jag skrivit redan är långt bortom denna fas🤣

@Sattva Man har väl två hjärnor, stor och lillhjärnan. 😂 Nä, skämt åtsido, det jag menar med ”beroendehjärnan” är att man var liksom tvungen att fatta att sug, tråkighetskänslor, ångest mm bara berodde på en enda sak. Alkoholen. Därför gällde det att ”skita” i de känslorna och bara fokusera på att inte dricka. Och att det krävs lång sammanhängande nykter tid för att få bort de alkoholgenererade känslorna.
När man väl hade fattat detta, så var det inte så svårt att låta bli att dricka. 😃

Kram

Det är viktigt det här med att begripa sig på beroendet och också att förlåta sig själv för att det inte är helt okomplicerat. Att slå på sig själv är man tillräckligt bra på ändå och det gynnar inte.

Tack @Torn❤️. Dina ord betyder mycket för mig. Det skulle vara så gött att säga som du ovan, antingen säger ni upp svinet, eller så säger jag upp mig!😂. Tror nog att svinet får vara kvar ändå, allierad med chefen, så varför inte, har ju egentligen inget att förlora. Men, så kommer jag ju inte att säga, men jag kan ha orden i mitt huvud.

Jag gillar verkligen ditt motto, och det är så det ska vara. Ja, att vara självgående gillar jag, jag är det, men i mina sammanhang också tillsammans med andra. Situationen jag är i nu har jag aldrig tidigare varit med om, knepigheter ja, men inte mobbing. Kan drömma om att inte behöva vara beroende av andra och vara egen, men gillar också att samarbeta. Det löser sig säkert på något sätt och jag minns att du sade det innan detta jobb också. Jag ska tro på dig!❤️

@Natalia @prinsessa Jag är inte så nöjd med mig själv heller just nu men tar nya tag och förlåter mig själv.
Dricker kaffe, och tittar ut på regnet här. Kram till er!! Önskar en fin lördagsförmiddag

@LauraE Ja, jag förstår precis. Även jag blir förvånad av att det ska anmälas vid våldtäkt. Vad är syftet? För vem? Någon ringer desperat, bönar och ber. Herregud, jag har faktiskt inga ord... Det är bara grymt.

@Surkärring Vatten är väldigt bra faktiskt.
Det verkar som att du delar en del av mina erfarenheter.
Ett av mina problem är att jag har väldigt god kunskap om vad jag bör göra, men ibland agerar jag inte efter den.
Just nu är det stora förändringar som behöver göras. Jag har en bra väg, men det är jobbigt. Det är okej. Jag kämpar på.
Jag har mycket hjälp i form av stöd från sjukvården, läkemedel och en mycket stöttande partner. Ibland orkar jag inte i alla fall. Men jag kommer tillbaka. Varje gång. Det är det viktigaste.

@vår2022 Hej! Jag håller med Sattva, man riktigt ryser av obehag när man läser ditt inlägg. ❤️ Det måste vara grymt frustrerande att vara tvungen att ha med en sådan typ att göra.😫 Så det enda att göra nu är att säga till chefen som det är. Antingen så sparkar ni ut svinet, eller så säger jag upp mig. Du fixar säkert ett nytt jobb! Jag har ju en ganska avslappnad inställning när det gäller mitt jobb. Mitt motto är: ”Mitt jobb får aldrig innebära att jag mår dåligt eller blir stressad” ”Det är ju ändå bara ett jobb.” 😃 Men så har jag ju även valt att ha ett jobb där jag inte behöver bry mig om andra. Jag kan vara helt självgående. Kanske du kan ha det i åtanke när du söker ett nytt jobb. 🧐 Jag tycker det är jäkligt gött i alla fall.😄

Kram

@Torn Ja jag tänker att det är en del av processen i att hjärnan läker?❤️Kram

@DRacker Det är så härligt att du håller i lika fast besluten som jag om att alkoholen inte längre är en del av livet, att vi fått livet tillbaka❤️ Du hoppar över i detta forumet när det känns rätt, det är olika för oss alla när det känns rätt❤️ Jag har också de senaste månaderna haft många minnen och det poppar upp nya hela tiden med hur dåligt jag hanterade alkoholen, det är bra att alla de minnen kommer upp till ytan för de får oss att ännu mer förstå att A inte bör vara en del av våra liv❤️
Ja nu när det gått såpass lång tid för oss blir vi mer och mer övertygade om att vi absolut inte behöver A för att gå på festligheter! Jag känner mig ofta berusad under de tillställningarna ändå av någon anledning som jag inte ännu förstått?
Stor kram❤️

@vår2022 Det är då häftigt hur vi kan lära oss att på ett medvetet sätt gå till botten med varför vi berörs så av vissa situationer och hur vi sedan lär oss att processa situationerna och gå till botten med vad vi behöver göra för att vi själva ska må bäst i situationen. Jag hade också en jobbsituation som jag reagerade på med olika känslor som jag behövde ta mig igenom genom analyser av mitt eget beteende och varför jag reagerade som jag gjorde efter jag jobbade mycket på att förstå mig själv och ta en ställning där jag själv mådde bra av situationen, löste den sig. Älskar detta med allt nytt vi kan lära om oss själva och i förhållande till andra❤️Kram❤️

@Lora
Vi verkar ha haft liknande erfarenheter. Så synd och tragiskt. Det finns barn som far illa påriktigt och jag tycker då att soc är superbra att de finns, men tyvärr sker det misstag även då när de inte lyssnat på viktiga signaler och barnen kommer till skada. Till och med avlider i vissa fall.

Jag minns vilken chock jag fick när läkaren sa till mig på gynakuten att det är deras standard och rutin att ALLTID orosanmäla vid våldtäkt, trots att inget barn varit närvarande eller att jag varit påverkad/gjort något. Jag bönade och bad, förklarade att jag inte vill att min exman ska veta om att jag blivit våldtagen. Berättade om situationen, vilken ytterligare påfrestning det skulle bli för mig, men ffa mitt barn skulle fara mer illa av en orosanmälan. Men de måste följa sina rutiner. Och ja, samma sak bad jag även till soc när de ringde, men förgäves. Helt absurt och helt sjukt. Man pratar om barnens bästa. Det är skitsnack. Förlåt mig, men jag är uppriktigt förbannad över systemet. Man tar så lätt på detta.

Jag minns en gång för inte sålänge sedan när jag jobbade på akuten. En flicka kom in med sin pappa som var sjuk. Jag hade flera kollegor som var på mig att jag måste göra en orosanmälan då flickan hade smutsiga kläder, men jag lyfte detta med pappan istället. Och han förklarade att han vobbade, dvs fickan var förkyld och var med honom när han jobbade på verkstan. Så jag vägrade en orosanmälan och faktiskt blev flyförbannad på mina kollegor. Folk fattar inte vilken stress det kan drabba en familj. Sen såklart ska man orosanmäla när man verkligen är orolig och har misstanke om att barn far illa.

Hade jag varit orolig för mitt barn pga mitt beteende, så hade jag tveklöst sökt vård och faktiskt inte brytt mig om vad min exmake får reda på. Allt för mitt barn. Men nu är jag orolig för MIGSJÄLV och jag vill verkligen söka/få vård/hjälp, för jag kommer dö tidigt i denna sjukdom, men kan inte då jag inte vill ha med soc att göra, och min exmake har inget som helst med min hälsa att göra. Jag vill inte förlora mitt barn och jag VET att hen kommer fara mer illa av detta.

Usch, jag blir så ledsen. Jag vill verkligen ha vård. Jag vill ha antabus :( jag vill ha hjälp. Men kan inte pga som systemet är uppbyggt.

Förlåt hörni för mitt inlägg. Jag ville bara skriva av mig!

@Andrahalvlek Ja, säg nej till ytterligare uppdrag, du har redan fullt upp😁. Det är verkligen viktigt att hitta sina egna sätt med pauser som ger återhämtning och tänker att vi pausar på så olika sätt, beroende på personlighet.

Denna vecka har jag inte sprungit i veckan alls, bara styrketräning och promenader. Kroppen ville liksom inte, tom på löpenergi, så följde den. Ska dock komma iväg idag för att inte komma ur vanan och det finns motivation, men det har känts bra att inte tvinga mig ut i veckan. Lite ovanligt för att vara jag.

Hoppas du får en skön stund med en bra film i biosalongen❤️

@Challe2022 Tänkte just så, när jag drack morgonkaffe. Inte trött, slut etc. Bara en fin morgon!

@Himmelellerhelvette Kram!
Ja fy den här jäkla stressen och ångesten. Jag börjar mer och mer inse att jag är en väldigt känslig individ. Det är som att jag hela mitt liv kämpat emot det, därav att alkoholen blivit som en sköld och ett bränsle att ta sig igenom livet.

Utan det känner man sig så vilsen, hur hanterar man egentligen all den här känsligheten. Jag är inte van att kunna säga att, jag behöver mycket sömn, jag tycker det är jobbigt med vissa saker för att det dränerar mig emotionellt o.s.v.

Jag är mest van att trycka undan och brassa på.