Senaste kommentarerna i forumet

@Källarmannen tack för svar. Min man är tack och lov av inställningen ”man dricker när det är fest” annars skulle jag förmodligen dricka lite varje dag jag också. Händer ibland (oftare förut) att jag dricker en flaska vin någon vardag och det funkar, dvs. blir inte för full, dricker flaskan under många timmar, men försöker låta bli då jag vet att min man misstycker och jag känner att det bara är onödigt. För mig är det fester som är det stora problemet egentligen, blir för ivrig och sveper i mig alkohol. Jag får ett märkligt beteende, blir gränslös och drabbas av minnesluckor med ångest och skam som efterrätt. Tack och lov har jag inte heller misskött jobbet någon gång pga alkohol. Känner dock att jag är låg på jobbet ibland pga jobbiga känslor efter fyllefester.

Inget dricka i källaren idag 🙏 Bara lite vanligt ”socialt” till maten, en folköl och vin, en liten whisky och sen var det klart. Skönt. Kommer att vakna symtomfri imorgon, så gott. Känner inget sug att ta något mer nu. 21,35 och klart slut.

@Talaren Du gör helt rätt som skriver av dej. Bara det kan göra gott helt klart. Jag kämpar med min konsumtion som ofta sker hemma ihop med frun som också dricker för mycket. Vi blir aldrig skitfulla, vi sköter våra jobb osv. Men tar lite alkohol typ varje dag. Sen har jag ofta smygsupit i källaren, men idag så har jag låtit bli, så skönt, lite vin till maten och en whisky med en folköl, men inga källarsupar. Önskar Dej lycka till och så kämpar vi på 💪

Ångest…var ute med vänner förra helgen och hade sen hemmafest med samma gäng dagen efter. Fredagen med utgång gick bra men hemmafesten spårade ur totalt för mig, kommer knappt ihåg någonting och låg bakfull i två dygn efter med kallsvett och ångestattacker. Nu är det fredag igen och jag är nykter, får nästan panik av tanken att dricka men vet att denna känsla, tyvärr, kommer försvinna. Jag skäms och känner mig som en andra klassens medborgare och vet ganska säkert att de jag umgås med sitter och diskuterar mitt beteende på fyllan bakom min rygg. Jag vill verkligen inte leva såhär och är även rädd att mista mitt umgänge om jag slutar dricka. När jag hade min nyktra period förra gången så märkte jag att inbjudningarna slutade komma ganska raskt, dels för att vissa inte vill dricka bland nyktra människor samt delvis för att jag inte ville gå på bjudningar lika ofta som när jag drack. Behövde bara skriva av mig lite för jag har såna panikkänslor i kroppen och hoppas att det kan lätta lite om jag delar med mig.

@ISE Läste precis din tråd. Försökte förstå vad din rädsla kom ifrån? Kommer själv ifrån en väldigt liten stad. Alla känner alla. Att gå till sjukhuset där... aeh... Vet inte vem som skulle gjort det? Det skulle direkt bli samtalsämnet på stan. Skulle sprida sig som en löpeld så som alla andra rykten. Det är verkligen sant. Små städer är något helt annat.

Den lilla stan jag kommer ifrån dracks det dock friskt. Hembränt flödade. Så skulle jag åka tillbaka är det nog väldigt många har fastnat. Rädslan för ryktesdrev skulle jag dock tro gör dem väldigt ensamna i sitt drickande. Galet & kontraproduktivt på alla sätt men kan verkligen sympatisera med det.

Alltså det går ju att bli nykter helt på egen hand med. Frågan är nog snarast vad känner du att du vill ha för stöd? Vad tror du på? Fungerar dessa forum eller behöver du mer?

Tänkte återuppliva tråden eftersom hans chef just pratat med mig i enrum om hur det går för honom. Tydligen har han gått i rehab i 1 år men vägrar nu gå mer. Samtidigt menar chefen att han börjar bli sämre igen. Han har prövats mot sitt gamla jobb och det föll direkt, han klarade det inte. Tydligen har han skickat konstiga mejl till kollegor och betett sig allmänt förvirrat. Nu ska han placeras i min korridor igen och jag bävar för att han ska stöka runt. Jag älskar mitt jobb, men att se honom dagligen i det skicket som han är i, det lockar inte alls. Och vilken sorg att han fortfarande, efter all denna tid, fortfarande inte fått ordning på sitt mående. Den här sjukdomen är så vidrig. Kan bara hoppas att han har fått diagnos på sitt psykiska mående utöver alkoholismen och får hjälp för det också. Hans chef trodde att detta kraschar snart och jag känner stressen öka... Fy fasen. 😵‍💫

@kakao Tack så mycket för din input och bra förslag, det uppskattas verkligen!

Alla vi alkoholister som inte bor i storstadsregionerna har en mycket brantare uppförsbacke mot att söka vård än ni i sthlm eller gbg. Det är sanningen,

@Lora @LauraE Vi vet, tyvärr. Styrka till er.

Dag 6 - fredag. Vindagen nr 1 för mig. Och efter en hård jobbvecka hade det varit skönt att bara få glida in i någon sorts dimma och bara koppla bort hjärnan.
För en stund.
Sen vet jag ju att ångesten skulle komma. Bläk. Nej det blir inget.

För @vår2022 du har så rätt! Jag ska dränka de negativa känslorna i positiva och förra mig åt hur bra jag kommer att känna mig som nykter. Hur skönt att vakna i morgon och dricka mitt kaffe. TACK för påminnelsen!
Nu ska jag ha en mysig, avkopplande fredagskväll. Med kombucha!
😸💕

@Magnus Tack för ditt svar. Jag har tagit del av undersökningen. Besvarat den och även angivit mitt nummer för att delta. Jag ville verkligen delta. Jag ville hjälpa till. Man fick fylla i när man var tillgänglig för uppföljningssamtal. Jag gjorde det men ingen ringde. Detta var vid jul.

Det finns en podd. Under ytan. Flera avsnitt som handlar om vårdnadstvist. Det märkliga med den är att inget tagits upp i media. Faktiskt otroligt märkligt med tanke på innehållet. Där finns en rad inspelade samtal i alla instanser inklusive med domare som lämnar mycket övrigt att önska. Farligt att inte bemöta och borsta bort när podden finns där och lyssnas av massor. Inger inget gott förtroende för systemet precis. I alla fall inte hos mig som är otroligt trött på locket på.

Jag tror inte man tar sats som @LauraE om det inte finns en reell anledning. Jag vill se att man klarar att förhålla sig neutralt och professionellt till henne baserat på hennes erfarenheter. Att man fångar upp henne och övriga. Att man gör något! Det krävs en riktig kraftsamling att våga uttrycka sig som hon gjorde. Att hon skriver att hon vet hur det är. Att hon känner massor inom vården. Hon kanske har en poäng där hon befinner sig? Hon är ju så otroligt tydlig med sin rädsla. Den kan man inte bara vifta bort. Inte bara hon - det finns ju fler här som uttryckt oro för vården. De kan ju ha en poäng? Vem kollar upp det? Karolinska tex. Det är ju ganska känt att de har grava problem i ledningen. Så ni får ursäkta. Jag är inte förvånad över att det bubblar över. Snarare förvånad att man inget händer.

Det måste finnas utrymme för individen före systemet. Hon ska inte behöva leva sitt liv så. Har hon inte sagt nog för att någon ska ta sig an henne på riktigt och faktiskt komma fram till en process där hon har förtroende? Varför inte kontakta nu och bolla med henne? Vad mer krävs? Vad är alkoholhjälpens funktion här?

Vi är inte speciellt skolade på att fånga upp riktigt trängda personer. Det blir lite låt gå. Det är tröstlöst att gång på gång försöka ta upp saker men det blir ingen förändring. Ingen orkar på riktigt lyssna och är redo med papper / penna att hitta lösningar. Man kommer inte tilltals och blir bortviftad. Det tär på en.

Här finns ju även en guldgruva i form av input. En undersökning är säkert bra men jag tror redan vi har en hel del info att oavsett den undersökning som nu pågår. Visst har ni väl dragit vissa slutsatser här hos Alkoholhjälpen om saker som inte fungerar i systemet? Förslag på hur man kan utveckla samhället baserat på info även från detta forum?

Borde finnas en standardiserad process med utvärdering av soc med. Ett tungt och dyrt system där skattebetalarna borde kräva att det uppfyller det man avser. Det är ju hur många somhelst som trillar igenom systemet. Fråga dem. Var detta till hjälp? Vad skulle du föreslå som förbättringar? Vad gav bäst stöd etc. Då får man en gedigen databas. Ser om man täcker upp en lagom mängd eller om det gått inflation i systemet. Gör den online. Det var förslag...

@GrusGrus angående dina frågor så skulle jag säga angående 1 säga att det ska gå att ha kontakt med specialistvård utan att primärvården känner till det. Jag skulle rekommendera att du ringer till mottagningen anonymt först och frågar hur du gör för att säkerställa detta. Du bör sedan vara försiktig med att lämna samtycke till hela din journal. Det ska endast behövas i särskilda fall. Tyvärr kan du inte vara anonym inom sjukvården. Däremot har en del socialtjänst och kommunal verksamhet möjlighet till visst samtalsstöd anonymt.

När det gäller 2. så är sjukvårdens sekretess är ganska omfattande och det krävs annan lagstiftning eller ditt samtycke för att bryta denna. Jag vet tyvärr inte vad som gäller säkerhetsklassade uppdrag. Om det är en myndighet gör den bedömningen, så kan det vara så att de har laglig rätt att ta del av din journal. Men även detta bör du kunna få tydlig information om innan.

@Agnes123 Jag har druckit hela mitt liv, precis som du. kanske en gång i veckan och var annan eller tredje har jag inte kunnat sätta stopp alls utan druckit allt, gjort bort mig (tror jag), minns inget och en kolossal ångest dagarna efter. Jag har nu kommit fram till (efter hundra försök att dricka måttligt) att just jag inte klarar det. Alla är inte lika beroende, alla kan bli beroende och en del är helt enkelt redan beroende. Så lyssna till dig själv, tycker jag. Kanske din man är orolig för att det inte ska bli lika "roligt" att dricka själv, men han har nog inte en susning om vad det kan betyda för dig om du fortsätter att dricka. Om man inte blir glad, lycklig och har kul med alkohol, så varför ska man dricka?
Och det finns människor här som dricker eller druckit varje dag. Alla kan hamna där. Jag har insett att jag har roligare utan eller bättre, då den ångesten jag får är hemsk. Inte alls värt det. Tvärtom. Hoppas det går bra! :) :)

@Lora Vi ber om ursäkt om vi har varit otydliga. Ni har rätt till era upplevelser och er kritik av hur vården har behandlat er. Att vi har skapat möjligheten till anonym hjälp via nätet är bl a för att personer som har negativa upplevelser, eller som är oroliga för negativa konsekvenser ska kunna börja så här. Just nu håller vi faktiskt även på med en vetenskaplig studie för att förstå olika hinder som finns för att söka hjälp. Ett av syftena med att göra detta är att kunna påverka vården i en positiv riktning. Om någon av er skulle vilja delta i denna undersökning så kan ni läsa mer här: https://redcap.ki.se/redcap/surveys/?s=RLRWMM47Y4DRJ3KK

Som bl a @LauraE beskrivit så anmäls oro för barns situation till socialtjänsten. Det är en laglig skyldighet i vården och ska inte blandas ihop med om vårdpersonal sprider uppgifter om en persons alkoholproblem till andra som inte är inblandade i denna vård. Den typen av informationsspridning eller läsande i andra enheters journal är olagligt. Det är så klart inte mycket till tröst om det har drabbat dig. Jag uppmanar er dock att anmäla det om det händer. Det är också bra att som patient vara försiktig med att ge vårdpersonal eller andra tillstånd att titta i alla journaler. Det är inget som de heller ska begära utan att tydligt förklara varför. Vi arbetar aktivt med att utbilda vården i alkoholfrågor och då bl a att alkoholvanor inte får vara ett skäl att neka vård.

När det gäller anmälan angående oro för barn så är det något som vi alla i de flesta fall vill ska finnas. Om t ex ditt ex gör saker som kan påverka ert gemensamma barn, så är det bra om någon får reda på och kan ställa frågor om det. Samtidigt så måste detta kunna göras utan att socialtjänsten utsätter någon av föräldrarna för starkt obehag eller mer utsatthet (som ni beskrivit). Det låter direkt olämpligt att kanske t om olagligt eftersom varje förälder har rätt till sin egen sekretess i förhållande till den andre föräldern.

Samtidigt är syftet med Alkoholhjälpen främst att hjälpa personer att ändra sina alkoholvanor. Som några användare påpekar så finns det många människor som söker och får bra hjälp av sjukvården eller socialtjänsten och där sekretess och integritet hanteras på ett bra sätt.

Vänliga hälsningar

Magnus
Rådgivare på Alkoholhjälpen

Nu har jag varit nykter i 5 månader. De är sjukt bara det! De har gått bra men senaste veckorna känner jag att jag ” vill ” börja dricka igen. Känner att jag har varit ” duktig” och förtjänar att ta några glas. Jag är väldigt nära på att åka till systemet och köpa vinet… men egentligen så vill jag inte ge upp. Jag har haft så mkt senaste tiden att jag tror de handlar om att jag vill ” bedöva ” mig…

Nån där ute som varit nykter länge och gått tillbaka och ångrat sig? Alla säkert…

@Lora
Jag tycker att du ser påhopp där ingen sådan avsikt finns, åtminstone inte i mina inlägg. Då blir de svårt att diskutera brister nyanserat så som du efterlyser. Jag retar mig på när någon säger att de vet hur det funkar inom vården. Det är som när en lärare säger att de vet hur skolan funkar. De vet hur deras egen skola funkar, men för varje dålig skola finns minst lika många bra. Men av någon anledning är det ofta de negativa rösterna som hörs mest och om man inte håller med upplever de det som nån sorts kränkning och skruvar upp tonläget. Då blir det lätt tyst om man själv ogillar när det blir hetsiga slå-i-huvet-diskussioner. Systemfel, ja, visst kan det vara så. Det blir naturligtvis osäkert när individer tar beslut. Men det är svårt att hitta andra alternativ. Kanske skulle det alltid krävas en second opinion för att göra orosanmälan? En sak är du och jag överens om, skam lägger hinder i vägen och förstör. Jag har som du varit öppen med varför jag inte dricker längre. Kanske är det så man släpper skammen, berättar för en person i taget, bygger vidare på den trygghet som ett gott bemötande ger.

@Challe2022 Detsamma!☺️

@Återfallaren Å vad skönt! Hann bli lite orolig… Kul att du klarar dig så bra!🥳🙏🏻👍

@Me Som sagt finns inget att skämmas för. Vi är alla mer eller mindre beroende. Jättebra att du skriver här och tar all hjälp du kan. Det är starkt och modigt, tycker jag. Ha en fin helg🙏🏻❤️🙏🏻

@Me Så bra att du har en plan. Lycka till 🥰🙏🏻❤️

@Takpanna
Hej, hur har du det? 🌹Hur går dina tankar.

Jag tänker att det är bra med anmälan, att det också gärna kommer flera.
Förstå mig rätt, tänker att om t ex skola samt privatpersoner gör det, att det väger tyngre funderar jag, med stöd och hjälp. 🤔

Jag kom att tänka på den aggressiva biten, om det skulle spåra ur helt, har du en "plan B"? Någonstans ni kan fara för att åtminstone försöka få ro?
Speciellt med tanke på att det är barn med i bilden?

Har man "bara" sig själv, som jag hade tidigare då det spårade ur för honom, är det ju en annan sak. Jobbigt ändå, men annat ...

Skriv gärna igen, och berätta hur det går för dig / er.
Du stödjer honom skriver du, glöm inte dig själv bara.
Kram.
❣️

@Påvägmothälsa ❤ vatten är inte att förakta.

Jag kan känna igen vissa delar, har många järn i elden, jobbar hårt och pausar sällan. För att slappna av har jag druckit vin. Ganska mycket faktiskt, när jag tänker efter.. Typ "nu får jag äntligen unna mig att sitta ner"... Men ett glas blev lätt 3, och så glömde jag bort att gå och lägga mig i tid, eller att inte hänga med ut på krogen, eller att ta ett glas till.. det var ju så härligt att orka sitta uppe och snacka... Sen sov jag uselt m alkohol i kroppen (pulsen gick upp med 15-20 slag i minuten och klockan registrerade stress) och sen var den natten förstörd och nästa dag var jag ännu tröttare..

Nu är ju inte du och jag samma person, och mina issues ska inte läggas på dina (förlåt) men jag tänker bara på hur stor tjänst du gör dig själv när du inte dricker.. Det kanske tar ett tag, men jag tror att din sömn (och därmed återhämtning?) kommer att bli bättre.

Gå igenom hur dina dagar ser ut.
Vad måste göras, vad kan vänta?
Vilka saker gör du för din skull och vilka gör du för att du tror det förväntas av dig?
Om du orkar, fundera och sortera. Och lyssna på kroppen.
Ta hand om dig ❤

@LauraE Starkt av dig att stå upp. Inte bara en gång. Utan gång på gång. Det blir ofta väldigt ensamt när man driver förändring. Kanske märkligt att just jag skriver... Är bara så himla van vid att det blir tyst när man ryter ifrån. I hear you sister 🤗!

@Rosette Jag vill påminna om att vi har yttrandefrihet i Sverige. Denna text blir styrande i debatten med andemening att bromsa densamma utan att för den delen lyssna, resonera, besvara och i yttersta fall bemöta kritik. Jag vänder mig mot att ni lindar in resonemanget på det sättet. Förväntar mig mer av personer som jobbar i dessa forum.

Ingenstans går det att utläsa att man tar till sig av de brister som nämns. Ingenstans utläser man att det ens finns brister / systemfel att ta tag i. Det slätas snarare över som att det kan ha blivit fel i vissa fall. Sedan blir det lite locket på.

Är evinnerligt trött på locket på attityden. Nu går vi vidare. Skulle mycket hellre se att man kan ta till sig av kritik som framkommer, resonera och jobba igenom densamma. Inse att alla system defakto har brister. Finns inga förträffliga system.

@lindaab ❤️❤️❤️