Senaste kommentarerna i forumet

@Återfallaren Så fint du beskriver din resa, en omtumlande resa. Också spännande, vem ska jag bli nu, vem är jag? Jag har också känt en nyfikenhet ungefär som när jag var barn. Visst alla dagar är inte lätta, men det var det ju inte då heller. Men på riktigt. Låter iaf som du håller på att hitta något bra. 👍

@Andrahalvlek Skönt för dig med helg nu!
En sak som slår mig i det du säger om värken. För oss som jobbar med psykisk ohälsa är detta jättevanligt. De fysiska symtomen fungerar ofta som en varningssignal att det är för mycket. Att leva med psykisk ohälsa handlar om att just lära sig leva med balansen. För att slippa berg- dalbanor. Planera väl, planera för balans.

Detta är skrivet i all välmening: Jag är inte helt med dig i ditt dansa-pausa. Du dansar järnet, blir helt slut, och orkar/gör sedan väldigt lite för att kunna återhämta dig om jag fattat det rätt? Det kanske funkar bra för dig, det är ju ditt liv. Men i min värld är strategin att få energin att hålla jämnare o längre mer hållbar.
🌸🍃😍

@Torparn_76 Hurra till dig förresten till dom nyktra dagarna!! Visst känns det på något sätt skönt att man valde just nyårsdagen? "Har inte druckit sen förra året!"

Nej, det finns ju inga negativa konsekvenser med att inte dricka, och att dricka är inte ett alternativ om man vill må bättre.

De senaste dagarna har jag bara känt mig så bitter. Bitter att jag inte klarar av att dricka normalt och inte kan få ha det som litet helgnöje... som min man t.ex...

Känner mig bitter av konsekvenserna att mitt drickande också, sitter här 20 kg tyngre än när jag inte drack och tränade mycket. Alkoholen gjorde att jag gick upp allt igen, och sen har jag dessutom tröstat mig med socker sen jag fick barn och ännu mer när jag slutat dricka. Känner mig tjock och oinspirerad av allt. Har försökt ta tag i det där med vikten också, så nu tycker jag synd om mig själv för att jag inte får ha ens det lilla nöjet kvar :( Känner mig skittrist, och har svårt att vara i fas med min man som vill umgås på kvällarna. Han är så fin och säger att han älskar mig precis som jag är, men jag känner mig som en överjäst grå limpa...

Träningen hjälpte mig att hantera mycket stress innan, men jag är så trött, så trött just nu och min son är inne i en riktigt mammig fas och har ett väldans humör... så det är svårt för mig att ens få borsta tänderna i fred.

Det blev ett riktigt gnällit inlägg det här. Jag vet att det går över, men det är så trist och skitjobbigt att behöva hantera sådana här dagar utan sina invanda försvarsmekanismer (alkohol, socker, mat)!! Blää, är det såhär "vanligt" folk lever, bara bita ihop och vänta tills det går över?

@Talaren Skönt att Din man är restriktiv i alla fall. Hos oss är vi lika glada i öl och vin båda två, och tar en av oss så hänger den andre på.
Fast jag mentalt ställt in mej på att ”inget vin till söndagsmiddagen” så står vi där, medvetna om att vi borde låta bli, men visst vore det gott med ett glas, ja som på sista raden blir 2,5 glas.
Men jag är nöjd över att jag kommit dithän att det är tvärstopp på att smygsupa i källaren nu i alla fall 💪 Inte ovanligt, att förutom öl och vin ihop med frun, att jag spädde på med 20 cl starksprit i källarn.
Somnar då framför TV,n och sover ytligt och vaknar vis 3, ångest och mår illa när jag går upp.
Kan inte ha det så längre.
Ha en fin helg!

@Torn Håller helt med dig! Och att det inte blir legitimt att fortsätta dricka bara för att man inte "kan" gå till vården. Vi har alla ett ansvar för våra liv. Jag har personligen lite svårt att förstå det där att det är "beroendet" som får en att dricka. Att man inte styr själv. Vår hjärna är ju inte uppdelad i delar på det sättet. Såvida man inte har delar av hjärnan som faktiskt slutat fungera på riktigt, så funkar hjärnans olika delar. Så jag håller helt med dig om att det GÅR att bli nykter bara på vilja, beslutsamhet. Till följd av en insikt att det bara inte går längre.
Tror detta med skammen säkert är det största hindret. Finns skam inom andra sjukdomar också tror jag. Ätstörningar-stor skam att inte kunna hantera mat. Oavsett om du håller på att svälta dig till döds eller väger 100 kg. Och hela spektrumet däremellan.
KOL-du har rökt så jäkla mycket att lungorna blivit sjuka. Cancer- beroende på form, en del cancerformer är direkt kopplade till tex alkohol (dubbel skam). Stroke- riskfaktorer rökning, alkohol, övervikt, stress. Psykisk ohälsa- bland män ffa, så mycket skam! Att man inte klarar alla pusselbitar o höga krav...
Bara att bli gammal finns skam i- behöva hjälp med sina basala behov.
Helt sjukt ju om man tänker på det.

@Sattva Tack, bli rörd över att du säger att det går att riktigt känna hur det känns för mig❤️ att du tar dem för sanna och tror på mig. Det visar hur förgiftad jag är av min kollega, jag sliter med att bli trodd på och såklart en sårbarhet inom mig som triggas, tillsammans med henne. Och såklart även för att chefen inte tar hennes särbehandling av mig på allvar och inte agerar enligt rutiner för särbehandling. Han kör konflikthantering fast det handlar om kränkande särbehandling och mobbing. Förstår nu hur det kan kännas för en våldsutsatt som ska försöka samarbeta med sin våldsutövare, att båda bär lika stort ansvar.

Jag ska berätta för chefen att jag trivs med mitt arbete och med mina övriga kollegor, där samarbetet flyter på så bra. Att det är med henne det inte funkar och att det fortsätter med exkludering. Även några andra har signalerat att det inte funkar så bra med henne, men det har ingen verkan, som jag kan se det.

Tror också att det är hennes överlevnadsstrategi, att hon väljer strid med dem som hon känner hotar henne. Först en annan kollega, där hon sade sig vara exkluderad till chefen, vilken paradox, och nu jag. Vi som signalerar har alla samma gemensamma nämnare, hon. Hon vet troligen hur hon ska lirka och få chefen lindat runt sitt finger, sorgligt.

Så, tack för er inspel, det ger mig mod att gå vidare i min värderade riktning❤️. Otroligt vad det är stärkande och hjälpsamt att bolla med er här❤️ Tack!

@Magnus skrev:"När det gäller anmälan angående oro för barn så är det något som vi alla i de flesta fall vill ska finnas. "

Faktiskt inte, det har gått för långt. Man skyller på barnen och tar den vägen igenom för att nå fram. Frustrationen över att inte nå fram är så stor ibland att det är det spåret man använder. Här kan många trycka på en avtryckare. Granne, vän, läsare på en blogg, farmor, dagis etc. Vem som helst. I min mening har det gått inflation i detta. Det är inte bra för någon. Det jag efterfrågar är att man tänker en extra gång på syftet och vad man vill uppnå?

I vårt fall var det en läkare. Han hävdade att han var tvungen. Sedan bar det av. Ingen tänkte på all skam. Inte ens idag är det någon som bryr sig. Det borstas bort. Man hade på flera nivåer enbart fokus på min mans ord. Mitt var ointressant. Jag var redan dömd. Jag var alkis.

Om man tänkt på syftet. Allt pekade ju mot mitt alkoholmissbruk i all hantering. Här fanns inga nyanser och dokumentation innehöll dessutom grava felaktigheter. Då alkohol var det enda soc och alla övriga tog sig an. Då får man fråga sig. Bidrog de till att det upphörde? Vem äger rätt att besvara den frågan? Är mitt ord betrott här? Är det ens intressant?

Jag svarar absolut nej på den frågan. De bidrog och bidrar än idag till ett trauma.

Jag efterfrågar att man försöker sätta sig in i vad som händer med en människa när man anmäler. Om nu syftet är att få någon nykter? Att göra det inför ens barn. Att göra det inom ramarna för samma system som kan trigga igång att barnen tas ifrån en sätter en enorm press på någon som försöker bli nykter. En som redan ligger på gränsen.

Sedan är det nog så att de som anmäler inte alltid har just alkoholen som ett grundsyfte. Ens partner kan vara så frustrerand att de tar detta tillfälle för att trycka till. Få sin röst hörd och gråta ut. De är ju per definition medberoende. De klarar inte själva sätta gränser. Så jag förstår det behovet. Stöttar det. Men att göra det under de första skälvande dygnen när man försöker bli nykter är i min mening grymt. Fräckt tom. Här borde soc vara beredda och tänkt till så att processen tar höjd för detta. Nu tror jag inte ens man tänker på det. Att det finns med som en komponent när man rullar ut processen.

Om det då sker inför ens barn sätter man ju igång ett maskineri av saker som man inte från soc sedan tar ansvar för. De ska ju hantera barnen säger de...

Att även systemet är byggt så att man bygger ihop stöd och straff i ett gör det i min mening kontraproduktivt. Hur många sitter kvar i källaren och dricker ensamma på grund av just denna orsak?

Hade det inte funnits en poäng att strunta i soc och istället fokusera på att hitta en process som den med problem skulle känna sig hjälpt av? För att komma åt problemet? Vi pratar om barnen att det är därför men det är ju inte det man fokuserar på sedan. Det är ju missbrukaren.

Om syftet är nykterhet. Vi vet ju alla hur alkohol bidrar till konflikter och dysfunktionella familjer i bisats. Ge den beroende mycket mer utrymme att komma tilltals. Utgå ifrån den så den känner sig trygg. Nu är det tvärt om! Systemet före individen. Systemet är byggt för medberoende inte missbrukare. Detta trotts att nyckeln till förändring bygger på att man får med sig missbrukaren.

Jag har sett att ni anser att jag borde tagga ner så jag gör ett försök till för att förklara mig. Jag vet dessutom att jag är långt ifrån ensam om mina tankar. Frågan är bara om man är beredd att på riktigt granska systemet och dess effekter? Om man är beredd att öppet fundera över vad det är vi håller på med eller om det är viktigare att hålla fast vid det vi har? Ett gammalt system som är i rullning och skulle kosta massor att genomlysa från grunden?

Frågan i tråden är viktigt. Här finns det uppenbarligen folk som är osäkra. Detta i en tid när all energi borde läggas på ett system som stödjer den med problem att bli nykter och undanröjer alla sidospår.

@vår2022 Åh det går riktigt att känna alla känslor här. Men det är nog en viktig insikt, att du kommit till vägs ände. När du har lämnat (?) kommer en ny medarbetare som kommer hamna i samma sak. Tror det är viktigt dock att chefen vet exakt. Och att du eg trivs.
Den här människan kommer aldrig att förändras. Och du behöver inte ens förstå vad som driver henne. Det är med all sannolikhet inte personligt mot dig. Det är såhär hon överlever.
Helt rätt, tillbaka till din värderade riktning. Och i den ingår inte parerande för falskspel och dolda agendor!
🌸🍃🌟🌼

@Andrahalvlek Tack❤️ Dina ord värmer. Jag har ansökningar ute och söker på. Vi klarar oss ett tag även om jag blir arbetslös så tur är, det ger lite mer tid. Han kommer att välja henne och ev skulle vi båda kunna vara kvar, men hur ska det samarbetet funka, när det inte gör det nu. Mobiliserar vad jag ska säga på måndag till min chef då vi har en avstämning. Jag är verkligen inget pokerface, och det skulle vara skönt att jag är den som väljer om jag vill vara kvar eller inte, för min egna värdighet. Då äventyrar jag ev fortsatt tjänst. Men jag kan ju inte heller sälja min själ till djävulen. Vara kvar och förgås.

Jag tror också på ödet, att vissa saker är meningen ska ske och inte ske. Det är tufft och krävande många gånger när det är motigt med det som sker, men det visar sig längre fram vad som var meningen. Gäller att orka stå ut och sitta still då i sin värderade riktning😁. Och även att val har en mening, även om man inte riktigt kan se vart det leder i stunden. Tex att om jag väljer att sluta när mitt vik går ut. Då väljer jag mitt liv, även om det leder mig i osäkerhet och oro, i början i alla fall. Sen vet jag inte mer vart det leder.

Ja, det var en bra liknelse, hur hon dränerar min själ som en blodigel suger blod. Precis så känns det!

Vilka bra och sköna tankar som du har om valpen😁. Det kommer att bli jättebra❤️

PS, Det ska vara The Whale. Förstås.

Första jobbveckan på heltid avklarad. Inte optimalt någonstans att ha kvällsaktiviteter tisdag, onsdag, torsdag. Det kändes. Jag blir inte bara trött i skallen, jag blir även helt slut i kroppen. Jag tänker mer och mer att min värk hänger ihop med mitt mentala mående. Min kropp har hittat ett sätt att tvinga mig att vila.

Fredag eftermiddag var tuff. Jag valde dock att fortsätta jobba, men i ett lägre tempo. Gjorde lite mindre avancerade sidor, korrläste andras sidor framför att göra egna. Ett arbete som också är viktigt, men det kräver inte lika mycket av mig. Jag vill inte ens gissa hur många tusen tecken jag läser på en jobbvecka. Det viktigaste stavfelet jag rättade var i en rubrik på en etta. Det stod ”abrubt”, och det ska vara ”abrupt”. Det är inte bara jag som är trött fredag eftermiddag.

Jag var trött igår och gick och la mig kl 22 och vaknade 08.48. Jag ligger fortfarande i sängen och funderar på om jag ska cykla idag eller inte 🤔 I eftermiddag ska jag på ett årsmöte och innan mötet blir vi bjudna på bio: The Wahle. Jag har hört mycket gott om den filmen, så det ska bli spännande.

Årsmötet ska sedan hållas i biosalongens nya lounge bredvid biosalongerna. De har inrett med 50-talsmöbler och lite Hollywoodkänsla, det ska bli kul att få uppleva. Nu förbereder jag mig mentalt på att säga nej, nej, nej. Om de försöker få med mig i styrelsen. Jag har ett styrelseuppdrag, i tjejjouren, och det räcker. Ett i taget räcker. Punkt.

Kram 🐘

@Andrahalvlek God morgon! 🤗 Hoppas du har sovit riktigt gott och länge i dag. 😁
Det har du rätt i, det tog sin tiden att bli av med skammen helt och hållet. Det är lätt att glömma av hur det var där i början. Lita på dem som har gått före är extremt viktigt ja!

Kram

Dag 58. Skön känsla att vakna nykter det är ingen fylla som slår det. Det känns som det blir bättre och bättre.

@Torn God morgon! Jag var precis som du, vågade inte söka hjälp av vården pga skammen. Den skammen hade jag hela tiden inom mig ändå, fast jag inte sökte vård. Trodde att alla skulle se igenom mig och veta. För mig fanns det därför inget alternativ än att försöka med alla medel själv att lyckas bli nykter. För mig var det nog så att när jag lyckades vara nykter i början så släppte skammen så mycket och det blev en sådan lättnad, vilket gjorde att jag orkade bringa ännu mer energi och motivation till att sluta dricka denna gång. Jag kunde inte tro att skammen och ångesten var så kopplad till alkoholdrickandet, det blev så tydligt och en sådan skillnad. Även tankarna blev annorlunda när jag blev nykter jämfört med beroendetankarna jag hade när jag drack.

Ha en riktigt fin dag du sprudlande och glada gubbe😁❤️

@vår2022 En enda person kan förgifta ett helt arbetslag. Du måste därifrån. En sista gång kan du säga till din chef att han får välja: Dig eller henne. Och om han då är fortsatt duperad av hennes charm så får du börja söka annat jobb. I den miljön kan du inte fortsätta vara.

Om du orkar kan du söka ”sommarjobb” någonstans, vikarier behövs alltid sommartid. Eller så stämplar du en tid och söker jobb i makligt takt. Du fixar detta! Jag är ju dessutom fatalist och tror på ödet. Om vi som enskilda gör allt vi kan för att få till en viss riktning så är det sen ödet som bestämmer, vart livet ska ta vägen.

Så tänker jag med valpen nu. Nu har jag krattat manegen rent praktiskt, nu är det ödet som ska göra storstilad entré och göra sin grej. Allt blir som det blir och går som det, det viktigaste är vi gör vårt allra bästa. Och du behöver hamna i en jobbgemenskap med likasinnade. Din kollega dränerar din själ, som en blodigel som suger blod.

Kram 🐘

@Torn Godmorgon sprudlande glad och pigga gubbe 🥰 Skammen över att vara/ha varit en problemdrickare bleknar också med tiden. I början är den monumental. Att sluta dricka innebär per automatik att man har erkänt för sig själv att man är alkis. Hur ska man någonsin kunna berätta det för någon? Ens inom vården? Enorm skam.

Sen går den nyktra tiden och efter några månader råkar man berätta det för någon på jobbet, får en schysst reaktion tillbaka, och berättar för någon mer osv. De värsta fyllesynderna berättar vi aldrig för någon, men vi kan utan problem prata om alkoholens förödande konsekvenser - och att det finns ett alternativ: Leva alkoholfri.

Men i missbruket och den första tiden efteråt känns det omöjligt. Då får man lyssna på dem som gått före, som lovar att ens inställning kommer att förändras över tid, och att man måste ha respekt för den processen. Vi ändrar vårt sätt att tänka hela tiden under den nyktra resan.

Kram 🐘

Nu får jag verkligen kämpa med att stanna i min värderade riktning, att inte komma ur spår. Att inte bli påverkad av min kollegas gift som får mig att vackla. Det finns inte på kartan att jag ska ta till alkohol, nej, den tanken har inte ens försökt närma sig. På den fronten går det hur stadigt och stabilt som helst. Tvärtom är jag så oerhört tacksam för att jag inser att alkohol skulle tippa mig över kanten direkt och försvaga mig enormt. Då skulle giftet sprida sig som en löpeld inom mig.

Jag orkar inte längre med det som hon utsätter mig för, hon vet precis hur hon ska göra mot mig för att få mig ur spel. Utan empati, med narcissism, dominans och duperande samt ett charmigt sätt är det svårt för andra att upptäcka vad som pågår, och det vet hon. Hon till och med erkänner att hon beter sig som en mobbare, inför chef, kommer med förklaringar, men kommer undan. Fortsätter att utesluta och inte inkludera på ett dominant, snyggt, subtilt sätt. Hon vet precis hur hon ska göra. Vi spelar inte i samma liga, hon fuskar och mutar, har individuella mål och jag försöker spela rent spel med kamratskap och lagspel. Jag tappar lätt fotfästet i min värderade riktning för på spel finns även fortsatt ev anställning efter vikariat och oro för framtid och ekonomi. I min värderade riktning talar man sanning, har ett fint medarbetarskap och hjälps åt för att nå mål och det finns inte här. Jag blir hämmad i mitt engagemang och i mina färdigheter, jag får tunghäfta och tappar fokus i samarbete med henne. Jag känner mig värdelös. Det hon gör mot mig, triggar mig till att bli precis det hon gör mot mig. Jag måste skydda mig själv, jag måste bort från hennes närvaro innan hon förgiftar mig ännu mer. Jag har gjort allt jag kan nu, tagit upp med chef, pratar med henne, försökt sitta still i båten, fokusera på positiva saker, föra uppdraget framåt, vad mer kan jag göra?

Det finns en gräns för självbevarelsedrift och hennes gift är som ett luftburet virus, svårt att se med blotta ögat men när den träffar dig bli man fruktansvärt sjuk och det finns inget vaccin som biter. Det går inte mer och det måste få kosta vad det kostar nu, troligen fortsatt ev tjänst. Hon sitter säkert, men inte jag. Jag måste komma i spår igen, i min värderade riktning, jag har halkat ur rälsen och en kurva närmar sig. Fy fan vad det här tar energi och det är så oerhört påfrestande. Egentligen vet jag vad jag måste göra och jag måste orka hantera den oro det innebär med ekonomi och framtid. Att tänka att det kommer att lösa sig på något sätt. Hitta rätt fokus igen och tilltro till mig själv.

Har jag lyckats bryta ett varjedagsdrickande, smygdrickande och återställsdrickande ska jag väl fan också lyckas med att komma vidare ur detta! Jag får ta en dag i taget och fokusera på positiva tankar om mig själv. Jag ska komma ur detta felspår och hitta den rätta vägen igen, så småningom. Lite mer kaffe, sen en löprunda kan vara ett bra första steg.

Ha en fin lördag!❤️

God morgon! Jag har sett att det pågår en stundtals het debatt här på forumet om hur vården fungerar när någon med ett alkoholberoende anlitar den. Det fick mig att tänka på att just rädslan för att bli ”avslöjad” som en alkoholist gjorde att jag inte vågade söka vård. Det var nog egentligen den största anledningen till att mitt drickande gick så långt som det gjorde, och även att just det här anonyma forumet blev min räddning. 🤔 Med detta sagt, om man nu inte vågar söka vård så går det ju att bli nykter ändå. Dock krävs det en enorm beslutsamhet och egen vilja. Och eftersom alla är olika, så klarar inte alla av detta. Då finns det bara ett alternativ, sök hjälp/vård! När man väl är nykter så ter sig den oron som man hade innan som helt befängd. Det är ju för sjutton totalt ofarligt om så hela världen får reda på att man är beroende. Vad kan hända liksom , när man väl är nykter så tas inga körkort, jobb eller barn i från en. Ingen skjuter dig för att du har blivit nykter. Totalt ofarligt som sagt.
Att däremot fortsätta dricka, det är fullständigt livsfarligt. Tänk om alla bara kunde släppa på den jäkla skammen som beroendehjärnan lurade på en.
Men det är lätt att vara efterklok, och ser allt med en fri hjärna. 😅

Lite funderingar här på morgonkvisten från en sprudlande pigg och glad gubbe. 😁

Ha det gött!

Men @prinsessa du har ju gjort ett jättesnygg förändring. Jag hoppas du ser och känner det med. Kanonduktig ❤

I början är allt en kamp, gå upp ur sängen
lyckas somna äta, klara av att umgås med andra våga se människor i ögonen mm
Sedan kommer dem rosa molnen kapitulationen sorgen av att valet att ta bort ens kompis (Alkoholen)
Blandat med euforin i värdet i kampen
Identitetskrisen vem är jag nu?
Ilskan glädjen sorgen förvirringen
alla dessa känslor
som jag inte känt på samma sätt innan
inte lika starkt lika naket

40 dagar senare är det lite bättre för varje dag, kom på mig själv på kvällen att jag inte hade tänkt på A på hela dagen

NA och AA mötena och människorna där har varit helt avgörande för mina första 40 dagar och möjligheten att få skriva här
och ta del av andras texter!

Början på en resa en nykter resa med dessa dagar som en början

#HejaOss

@Natalia Godmorgon! Min fredag blev inte alkoholfri, men det är så det är, nya tag ska jag ta!
Så mysigt med kissarna!

Godmorgon i stugan!

Den är en sömnlös natt så jag sätter mig i stugan och försöker slumra under filt tills ni kommer. Tog med mig kissarna också. Min lördag kommer inte bli helt alkoholfri men jag jobbar på att ta ett nytt tag om mig själv och en starkare beslutenhet från söndag och fram. Jag behöver förankra mig i det och sluta vackla.

Önskar ett skönt uppvaknande till en ny dag ❤

@vår2022 @Sattva Varmt innerligt tack🥰🙏🏻

@Åsa M
Jag känner med dig. Det måste vara svårt att hålla känslomässigt avstånd om man inte får fysiskt avstånd.
Jag tänker mest på dig och sitt mående kring det hela.
Kram ❤️