Senaste kommentarerna i forumet

@Påvägmothälsa ❤ vatten är inte att förakta.

Jag kan känna igen vissa delar, har många järn i elden, jobbar hårt och pausar sällan. För att slappna av har jag druckit vin. Ganska mycket faktiskt, när jag tänker efter.. Typ "nu får jag äntligen unna mig att sitta ner"... Men ett glas blev lätt 3, och så glömde jag bort att gå och lägga mig i tid, eller att inte hänga med ut på krogen, eller att ta ett glas till.. det var ju så härligt att orka sitta uppe och snacka... Sen sov jag uselt m alkohol i kroppen (pulsen gick upp med 15-20 slag i minuten och klockan registrerade stress) och sen var den natten förstörd och nästa dag var jag ännu tröttare..

Nu är ju inte du och jag samma person, och mina issues ska inte läggas på dina (förlåt) men jag tänker bara på hur stor tjänst du gör dig själv när du inte dricker.. Det kanske tar ett tag, men jag tror att din sömn (och därmed återhämtning?) kommer att bli bättre.

Gå igenom hur dina dagar ser ut.
Vad måste göras, vad kan vänta?
Vilka saker gör du för din skull och vilka gör du för att du tror det förväntas av dig?
Om du orkar, fundera och sortera. Och lyssna på kroppen.
Ta hand om dig ❤

@LauraE Starkt av dig att stå upp. Inte bara en gång. Utan gång på gång. Det blir ofta väldigt ensamt när man driver förändring. Kanske märkligt att just jag skriver... Är bara så himla van vid att det blir tyst när man ryter ifrån. I hear you sister 🤗!

@Rosette Jag vill påminna om att vi har yttrandefrihet i Sverige. Denna text blir styrande i debatten med andemening att bromsa densamma utan att för den delen lyssna, resonera, besvara och i yttersta fall bemöta kritik. Jag vänder mig mot att ni lindar in resonemanget på det sättet. Förväntar mig mer av personer som jobbar i dessa forum.

Ingenstans går det att utläsa att man tar till sig av de brister som nämns. Ingenstans utläser man att det ens finns brister / systemfel att ta tag i. Det slätas snarare över som att det kan ha blivit fel i vissa fall. Sedan blir det lite locket på.

Är evinnerligt trött på locket på attityden. Nu går vi vidare. Skulle mycket hellre se att man kan ta till sig av kritik som framkommer, resonera och jobba igenom densamma. Inse att alla system defakto har brister. Finns inga förträffliga system.

@lindaab ❤️❤️❤️

Jag väljer att skriva samma sak här som jag skrev i mitt föregående inlägg i min egen tråd för ett par dagar sedan.

” För min del, kan jag inte söka vård av flera anledningar (jobbar själv i vården dessutom). Jag vet hur saker och ting fungerar. Jag vill inte ta dem konsekvenserna, då dör jag hellre. Risken för anmälan till soc är stor (vissa läkare anmäler för minsta lilla) och jag vill inte bjuda min exman på detta. Vi har ett gemensamt barn och han vill mig detta. Han var mycket elak och vill se mig sluta såhär. Jag vägrar bjuda honom på det. Jag tycker det är helt sjukt. Man pratar om sekretess i vården, men det är skitsnack. Kommer en anmälan till soc så får även den andra vårdnadshavare information om ens tillstånd. Det spelar ingen roll vad det handlar om. Exempelvis, jag blev våldtagen en gång för tre år sedan (jag var absolut ej påverkad/full eller what so ever). Jag var påväg hem från jobbet. Mitt barn var på sin pappavecka. Så jag sökte vård för dokumentation och polisanmälan. Men så har vården en rutin att alltid göra en orosanmälan vid våldtäkt. Så min exmake fick reda på precis allt, han som själv utsatt mig för skit en gång i tiden. Sen kommer han med nedvärderande kommentarer till mig att det var rätt åt mig osv. Så vården, sekretess och allt är åt helvete. Jag tog kontakt med sjukhusadvokaten och ifrågasatte detta, jag gjorde en ivo anmälan och fick rätt att driva det vidare. Men jag var i så dåligt mentalt skick att jag inte orkade.

Därför har jag ingen möjlighet att söka vård. Jag vet att min exmake kommer börja att trycka ner mig igen, mobba mig, skratta åt mig och säga att jag är nobody utan honom osv. Jag kommer återigen bli djupt deprimerad och vi är igång igen. Jag vägrar bjuda honom på detta. Plus att jag känner de flesta här i vården. Jag har ett brett kontaktnät. Jag förstår de som inte vill/vågar söka vård. Finns så många anledningar och det är så synd. Jag tänker att så många fler hade kunnat räddats och fått hjälp om man hade vågat. Exempelvis, kommer jag aldrig mer söka vård om jag blir våldtagen igen. Så är det bara. Så jag tror att man måste göra om systemet till det bättre. Det finns stora brister här i mycket! Skulle gynna både individen själv och samhället i stort om folk söker. Men nu är det vad det är. När jag blir tillräckligt frisk och orkar så har jag full möjlighet att dyka in i dessa brister och försöka driva till en förändring så att fler vågar söka. Jag har full insikt, både som patient och vårdpersonal. Just nu försöker jag att bli frisk på egen hand och med hjälp av denna grupp samt aa. Funderar även på att söka vård utomlands, håller på att planera för det. Där är jag anonym iaf.”

@Adde Läser här inne nästan dagligen. Läser mina egna inlägg då och då. För att påminnas och läser om svaren jag fått.

Du skriver om att dricka ikapp. Det förklarar en del för mig. Oftast ses jag och min särbo bara varannan vecka. Jag bor hos honom varannan vecka.
När det är måndag och jag kommer till honom så är han inte berusad så det märks. Även om jag känner på lukten och hör honom dricka då och då. Han handlar varje dag på systemet när jag jobbar. Varje dag när jag kommer hem till honom så kollar jag hans gömställen. Alltid en flaska sprit, ett par öl och en vinflaska. Typ samma dagligen. Han dricker ”lagom” hela veckan. Någon enstaka gång blir det för mycket och det märks. Men han nekar såklart när jag ifrågasätter. När det inte ”märks” säger jag aldrig ngt för att undvika diskussion.
Varje morgon på helgerna startar han med 1-2 öl i badrummet så jag inte ska märka.

Sen är det måndag, jag åker därifrån. Då är han så berusad ibland dygnet runt. Men alltid eftermiddag/kväll. Har han ”måsten” så klarar han sig hyfsat tills efteråt.
Senast så körde han dygnet runt fram till torsdagkväll, då satt han utanför mataffären och blev hämtad av polis för han inte kunde stå. Blev en lugnare helg efter det. Och den hade vi en rätt lugn vecka.
Den här veckan har varit lugnare också, trots att jag inte är där. Min förhoppning väcks direkt, dum och medberoende som jag är.

Men ont i magen inför helgen, han har redan varit på bolaget för ett par timmar sedan.
Den här oron, kommer han hem, lever han. Bara längtar till måndag så jag får vara där och ha ”kontroll”. Så sjukt tänkande. Jag vet att jag inte kan rädda honom.

Jag har frågat flera ggr hur han tänker framåt. Ibland vill han ha hjälp, vara nykter.
Ibland svarar han att han vill men ändå inte.
Och ibland så låter det tvärtom, han vill fortsätta. Så hopplöst.

Ville bara skriva av mig röriga tankar.

Hej alla här inne!

Hoppas det är okej att jag tittar in lite i din tråd, GrusGrus. Välkommen hit till Alkoholhjälpen! Det verkar som det blivit en liten diskussion här inne kring detta med att söka vård. 

Det är många gånger väldigt tungt att söka vård, en stund blir det ett letade av att hitta rätt och det är svårt att veta vem kan hjälpa en och vem kan jag lita på. Vården och olika insatser kanske kan kännas som ett straff snarare än hjälp och för en del personer har det verkligen blivit fel. Det är förståeligt att behöva prata om och dela tunga saker som hänt och få stöd kring det. 

Här inne vill vi att det ska få vara högt i tak och en ska få diskutera, tänka och tycka olika. Det finns olika vägar och sätt att få hjälp och det kan vara en risk att generalisera utifrån egna erfarenheter, det behöver inte vara så för alla. Även om det just i den här tråden delas upplevelser där det känts fel, finns det också många berättelser här på Alkoholhjälpen om hur personer blivit hjälpta av andra instanser, såsom vård och socialtjänst. 

Det är fint att ni stöttar och finns där för varandra. Samtidigt vill vi på admin be er om att undvika att helt svartmåla andra hjälpande instanser som finns i samhället trots att de ibland inte har upplevts som hjälpsamma. Hoppas att ni har förståelse för det. 

Allt gott, Rosette, Emilia & Nell
Alkoholhjälpen

Hej @Takpanna!
Vad fint att läsa dina reflektioner kring orosanmälan som har gjorts nyligen. Det märks i det du skriver att du har behövt vara stark länge och behövt lägga dina känslor åt sidan. När jag läser det du skriver upplever jag det som att du just nu behöver ha fullt fokus på dig själv för att i nästa steg orka vara en trygg punkt för dina barn. Förstår jag dig rätt då?

Du har fått några fina stöttande svar men det har också uppstått en diskussion här i tråden om hur man bäst stöttar personer med egna alkoholproblem. Jag vill vänligt be er alla att alltid tänka efter en extra gång om ett inlägg är till hjälp för trådstartaren. Annars kan det vara bättre att starta en ny tråd för att lyfta det perspektivet.
Jag hoppas att ni har förståelse för det, så att vi tillsammans kan skapa den här fina platsen som känns välkomnande för alla. 

Du beskriver en oro för vad som kommer att hända härnäst @Takpanna, samtidigt som du känner en lättnad för att det kan komma stöd till er. Fortsätt gärna skriva här om hur det går för dig! 

Allt gott!
Nell, Alkoholhjälpen

Jag tycker att det är rimligt att ta ett samtal med din son, speciellt om han bor hemma. Han ser ju och märker själv. Tror inte på att sopa under mattan och låtsas som ingenting. Han kanske behöver prata men inte vågar lyfta det själv. Sen kanske du ska undvika att ni två gaddar ihop er och bara pratar bakom pappans rygg. Kanske det hjälper om ni båda sätter er ner tillsammans med din sambo och berättar hur ni upplever situationen. Jag har dock lärt mig att en beroende gärna ger de svar som de tror att man vill höra, så även om det låter bra och som han har insikt kan han tänka något helt annat när han är själv. Har också förstått att de löften som man gärna vill ha om en nykter framtid lägger stor press på den beroende. Kanske föreslå AA, kontakt med vård? Se att han hittar ett forum där hm har möjlighet att vara helt ärlig med vad som pågår i honom. Lycka till!

Jag har en fitbit som loggar sömn, puls och sådant. Har varit lite dålig på att använda den senaste månaderna men började för drygt en vecka sedan, ungefär när min nuvarande vita period började.

Ser att jag sover ca 7h och 55min varje natt, det känns ju toppen!

Ser också att pulsen, som alltid varit hör hos mig gått från 80 i vilopuls till nu 69! Sjunkit varje dag, 80, 78, 76, 74, 72, 70 sen nu 69 senaste tre dagarna!
Någon som noterat något liknande??

@Me Det kommer du fixa så bra så!! Tycker du har en bra plan för helgen.

Visst är det sjukt när man tycker 1 vinare inte riktigt räcker… varit där också. Försök att förklara det för en som dricker måttligt. 😳

Hoppas du får en bra helg 🤗

Jag är sambo med en man som haft och har ett ganska stort helg- och semesterdrickande. Han dricker tills han får den där glasartade blicken, som många här skrivit om, och tills han stammar och går/står svajigt för att sedan däcka framför datorn. Han är aldrig otrevlig eller elak och det påverkar inget annat i vårt liv förutom att han kanske inte vaknar förrän vid 12 lördag och söndag. Han sköter jobb, hus, mat och annat som hör familjelivet till.
Vi har levt ihop i nästan 20 år och har en 17-årig hemmaboende son ihop.
På sistone, kanske senaste halvåret, så har jag blivit mer och mer säker på att han även börjat dricka i smyg på vardagarna. Jag går och lägger mig tidigt då jag har jobb på annan ort och börjar tidigt. Ibland har jag vaknat av det omisskännliga ljudet av en aluminiumburk som öppnas (jag är lättväckt :) ) eller alkohollukten som sprider sig när han kommer in i sovrummet. Jag har även hittat en alkoholgömma i en garderob. Ja, jag snokade för jag ville vara säker på vad jag visste innan jag konfronterade honom.
Härom natten när han kom och la sig så var det så himla tydligt att jag visste att nu måste jag prata med honom ordentligt. Det fanns liksom ingen återvändo, för om det fortsätter så här så kan vi mycket väl förlora allt.
Till saken hör också att han vuxit upp utan sin far som lämnade hemmet när min sambo var i tidiga tonåren pga alkoholism. Kontakten dem emellan har varit noll sedan dess trots att de bott i samma stad. För några år sedan dog fadern och vi fick ta hand om all hans skit.
Pga detta så har jag så himla svårt att förstå varför min sambo dricker som han gör när han vet hur dåligt det kan gå. Samtidigt vet jag att man tror att beroendeproblematik till viss del kan vara genetiskt samt att många får samma problem som man vuxit upp med.
Igår kväll när jag och sambon var själva hemma tog jag upp min oro för honom, med honom. Jag sa helt sonika att jag tycker han dricker för mycket och att jag vet att han även dricker på vardagarna nu. Han svarade mest med "Mm" och "Mhm". Frågade vad han själv tyckte och Jo, det hade nog blivit lite mer men bara ibland på vardagar och det är nog dags att dra ner.
Hade förväntat mig lite mer nekanden då det är sådant jag fått förut, men det här lät ju förvånansvärt bra. Jo, det är bara muntligt just nu och jag får se vad helgen ger. Men jag har iaf fått ur mig lite oro och han har tagit emot den.
Nu till min egentliga fråga i detta forum. Hur pratar jag med min son? Jag skulle gärna vilja veta hur han känner inför sin pappas drickande. Sonen dricker inte något vad jag vet, han tycker det luktar äckligt och är aldrig intresserad av att smaka här hemma (vilket han heller aldrig fått eller blivit erbjuden). Jag är inte blåögd, självklart kan han göra saker när vi inte är med men han är sällan ute sent och har aldrig påvisat något som helst påverkat tillstånd.
Kan jag prata med honom? Jag vill inte lägga någon skuld på min sambo eller få sonen att se ner på sin pappa. Jag vill bara veta hur han känner, även fast jag kanske inte får ett ärligt svar.
På ett sätt vill jag nog ha honom som en sorts bundsförvant eftersom jag vet att förhållandet mellan pappa och son är något som min sambo absolut inte vill skada och nog skulle reagera på om det tas upp som ytterligare ett orosmoment.

Nu har jag fått ur mig en del och tänk vad mycket man funderar på att låta som en vettig människa som inte kommer göra några fel och inte vill såra någon, inte agera i ilska och hota med allt man har. Alltid vara så jädra tillmötesgående, suck...

Heja dig, jag tänker hålla mig till påsk den här gången.

@Surkärring Tack surkärring!

@Kennie Å där fick man den igen. Undrar vilken gång i ordningen? Jag pratar inte om ett fall. Jag härleder från mitt fall. Jag är nykter sedan 5 år. Har inte en person runt mig som sliter med skam. Har flera. Försöker få fram att det finns ett systemfel. Pekar dessutom rakt på dem utan att röja andra. Når inte ens fram hos de mina. Märkligt.. Får fundera på den.

Om man märker att saker inte fungerar. Att saker går i baklås. Blir det bättre av att säga till folk du är problemet. Att lägga ner? Förminskad och förpassad igen. Det kommer aldrig upphöra.

Nu är vi på Teneriffa igen. Allting upprepar sig. Jag förstår inte hur man kan hälla i sig så mycket, som min man gör. Men allting är bra för utom alkoholen. Nu lovar han, att när vi kommer hem ska han gå ner 20 kg, som han lagt på sig under och efter pandemin. Det innebär minskande av alkoholen. Vi har varit gifta i 46 år. Mannen började dricka varje dag när han gick i pension. Han dricker inte tillsammans med barn och barnbarn. Och han har god nattsömn. Jag är medveten om, att den jag kan ändra på är mig själv. Men jag kan inte, se att mitt liv blir bättre utan min man? Visserligen utan alkohol. Men hela livet för övrigt, skulle ju bli förändrat. Jag lever på hoppet!

@Varafrisk Grattis till 8 veckor!
Jag minns väl när du slutade med antabus. Vi var flera från Vidare livet som kände återfallet ligga på lur, och ville hjälpa dig. Så arg (?) du blev!
Och detta du skriver att du nu kan lyssna o tro på dem som gått före. När jag läser det blir jag glad! Så härligt för dig att du är "där" nu 😊🌸🍃

@Knaskatten Och idag dag 6!😁. Låter som ett bra val att du undvek jobbmiddagen, just nu. Det är lätt att negativa tankar som ”det är synd om mig som inte får dricka” kommer och som också skapar sug. Det är svårt att tänka att jag får inte tänka så, nästan omöjligt. Mitt sätt var att istället tänka positiva tankar om hur skönt mitt liv skulle bli som nykter. Att vakna varje morgon nykter och dricka mitt goa kaffe, hur fräsch jag skulle bli, hur stark jag skulle bli när jag började springa och träna. Hur mycket bättre självkänsla jag skulle få. Att må bra och inte få den alkoholindränkta ångesten och skammen. Att bli mer närvarande för min familj och för mig själv. Hur jag skulle planera mina rabatter, göra om hemma. Hur skönt det skulle bli att möta våren och verkligen se allt som börjar grönska och blomma. Även att förändra sina vanor, göra något annat istället för att ta glaset vin. Sticka ut på promenad, pussla, virka, sticka, måla, läsa, dricka något gott alkoholfritt…

Alltså köra över de negativa tankarna med positiva tankar. Överösa med positiv tankar och bilder om hur man vill ha sitt liv och vad man vill att det ska innehålla som nykter. Lägga in nya vanor. Till slut blir det automatiska tankar och nya vanor efter en tids träning på det.

Ha en fin fredag och bra jobbat!💪❤️

@Natalia @prinsessa Godmorgon kära kaffevänner. Nej, faktum är att denna kaffestugan inte har någon skamvrå, och så var det med det. Vi skulle ju inte finnas i detta forum om det var lätt att bli måttlig, eller helt sluta. Jag är ledig idag och tre dagar till, skall ägna tid åt att varva med, och vila. Vaknade av mig själv nu klockan 8, och dricker gott kaffe på sängen! Önskar god och glad fredag !

@prinsessa @Surkärring Tack för varma och kloka ord. Nu är mina fyra dagar med mera luft i systemet här, och det känns underbart. Det verkar som att jag äntligen börjar hitta andra handlingsalternativ mot ångest och andra symptom. Jag kan inskjuta att benägenhet till utmattning är något jag levat med länge. Faktum är att jag inser, nu när jag skriver detta, att det nog är en av orsakerna till att jag dricker som jag gör (eller har gjort). Igår i alla fall, när jag kom hem från jobbet efter att ha förberett "allt" tog min partner en öl till maten, och jag vatten. Det har sällan hänt!

@Agnes123 Heja! Så grymt.👍🤗🌟🌟😍jag kämpar oxå på.. men har som du massor av funderingar på sånt som hänt och känner mig lite bitter för att jag inte fått mera hjälp på resan i livet.. börjar förstå varför jag druckit för mycket.. bland annat för att jag varit varit trött och slut. Och givetvis alkoholproblem på det 😳kämpa vidare ta en dag i taget.. försök se något bra i varje dag! Det är det lilla som gör det stora 🙏

@Varafrisk och grattis till 8 veckor!🥳🌺❤️

@Varafrisk Låter som en skillnad i dina tankar om dig själv när du gick på antabus jämfört med nu. Antabus gjorde att du inte kunde dricka, men som att du inte var där i tankarna om dig själv, i din värderade riktning som man använder som uttryck i ACT. Att man funderar på vad man värdera i sitt liv och vilken riktning man vill gå mot. Det innebär att fokusera mer på att förändra förhållningssättet till tankar och känslor för att kunna handla meningsfullt, inte att försöka förändra sin tankar. Det är svårt att förändra sina tankar, men man kan se på dem i ett annat ljus och förhålla sig till dem på ett annat sätt. Då kan man reflektera kring sina tankar och välja en annan väg för sina handlingar. Inte ta vägen genom ett undvikande beteende, som jag ofta gjorde när jag drack, utan istället handla i den riktning man önskar, mot sin värderade riktning. Konsekvenserna blir helt olika om man undviker eller om man inte gör det. Även att acceptera sina upplevelser av vad som hänt och händer. Med antabus fortsatte du att ha mycket tankar om alkohol för att du liksom inte var där.

Tänker att i den process du nu befinner dig i så får du jobba mycket med dina tankar och ditt förhållningssätt till tankar och känslor samtidigt som du avhåller dig från alkohol. Du är nykter och handlar inte efter det inlärda sättet att fly, undvika och dämpa tankar och känslor med alkohol. Det tar mycket energi och alla möjliga tillstånd kan uppstå som kaos, likgiltighet, nedstämdhet, glädje mm. Allt möjligt kan kännas innan det landat på plats hos dig. Du verkar vara på rätt plats i din behandling.

Det svåraste tycker jag är att tänka snälla och bra tankar om mig själv, att inte fastna i gamla spår. Men det är skönt när man kan känna medkänsla med sig själv, tänka bra tankar om sig själv. Man får frid och lugn. Bra tankar om sig själv får man jobba med mycket och troligen hela livet😁

Du jobbar på så otroligt bra! Ha en riktigt fin fredag❤️

Jag håller med Vara frisk om att man inte ska basera sin bedömning på sin personliga erfarenhet. Vad du som jobbar på en viss arbetsplats vet gäller inte nödvändigtvis för alla arbetsplatser. Och jag tycker att ert svartmålande av vården är lite farligt eftersom det så lätt blir sanning och kanske hindrar människor som skulle behövt det att söka vård. Jag förstår att fel begås, och då bör de naturligtvis anmälas. Men min känsla utifrån vad jag läst och hört är att både vården och socialen försöker och vill väl. Min andra tanke är som sagt att beroendehjärnan kanske överdriver faran av att söka vård och istället för att välja vägar som kan hjälpa en att bli frisk ägnar mycket kraft åt att hitta fel med de alternativ som finns. Kan det finnas en sanning i det? Jag utgår här från hur jag själv funkar, att jag ibland vet vad som vore vettigt att göra, men jag känner motstånd mot det och försöker undermedvetet hitta skäl till att inte göra så. Jag försöker inte övertala er att söka vård, jag förstår att det är uteslutet för er del, och jag tror säkert ni hittar andra vägar att bli nyktra. Kanske ska vi inte diskutera detta mer, det kanske bara tar kraft och fokus från det vi alla här har gemensamt, att vi vill leva nyktert och i balans. Våra vägar dit ser olika ut, men med tålamod och vilja leder de till slut rätt.

@Varafrisk Hade det varit dig vi träffat hade du troligtvis fått sparka ut mig ur rummet då du inte hade mer tid. Vi hade helt säkert funnit varandra och du hade förstått. Så viktigt att man klickar tror jag i det läget. Att någon lixom har det där i sig så man fångas upp. Att man inte känner sig dömd och förminskad.

@ISE Det du nämner är ju oerhört viktigt. Kanske det viktigaste att man kan svara upp till. Hur skapar man en process där folk är trygga, inte känner att man riskerar sina barn om man anmäler? En process som stödjer på riktigt. Någon måste förklara tanken bättre med hur det fungerar idag och hur man undviker att folk hamnar i skamvrån med känslan att risken är att man kan förlora sina barn?

Fattar att det i vissa fall är oerhört viktigt att fånga upp barnen. Men om det sker på bekostnad att folk inte vågar ta steget är det ju väldigt kontraproduktivt. Ett systemfel. Att få läsa nej kan detta höra till din alkoholhjärna blir ett dubbelt övergrepp om ni förstår vad jag menar. Har varit nykter i flera år och denna process avskyr jag fortfarande. Den har verkligen inte hjälpt. Det är inte min alkoholhjärna som talar. Ingen lyssnade och man fortsatte hårt köra sin process.

Jag har tagit det med hela enheten där jag bor. Försökt skapa förståelse i förhoppning att andra kanske kan hjälpas. Att man blir medveten om hur skam kan te sig och hur blottande processen faktiskt var. Kontraproduktivt. Helt ärligt är jag inte säker på att de tog det så bra. Blev nog mest skalman där. Någonstans landade det väl för jag var väldigt tydlig.

Hoppas man kan fundera över processen. Göra modifieringar. Tror inte lösningen är att säga till folk bara våga. Detta ligger djupare än så.