Senaste kommentarerna i forumet

@Alar68
Hej,
Välkommen hit! Här finns stöd och erfarenheter du kan få hjälp av. Det är ett stort steg att registrera dig här och skriva. Fortsätt med det och skriv om du har funderingar, frågor eller känner att du behöver ventilera något.
Det verkar som om du går igenom en kämpig tid just nu och jag förstår att du känner dig rädd och inträngd i ett hörn. Jag har nyligen gått igenom en liknande situation där jag kände (och fortfarande troligtvis är) klämd mellan trsp och vården då jag har en beroendediagnos men är lyckligtvis ännu inte anmäld till trsp. Efter funderande och rådfrågande här på forumet har jag kommit fram till:
- egen hälsa har högst prioritet
- beroendevården arbetar för ditt eget bästa. Även om det inte känns så då läkaren anmäler dig till trsp så åligger det läkaren att anmäla när det anses vara nödvändigt ( läkaren har ett myndighetsansvar)
- nykterhet är en förutsättning för att behålla jobb, familj, vänner, körkort mm. Att dricka alkohol gör bara saken värre

Istället för att se detta som någonting icke positivt kan du kan ju se detta som världens chans att få ordning på din alkoholsituation och drickande. Tänk vad bra det skulle kännas om du kan börja lägga nyktra dagar på hög.

Jag kan inget om ångest och tillhörande medicinering men av det jag har läst mig till så botar alkohol inte ångest utan gör värre värre över tid och då krävs mer alkohol och då är spiralen på gång nedåt.

Eftersom du inte kör bil och inte gjort det på 5 år så är väl ett indraget körkort mer av att det är tråkigt att det blev indraget. Har du en bil?

Jag tror att det är viktigt att du tar chansen som beroendevården erbjuder med medicinering mot alkohol och din ångest kanske kan hanteras av andra delar i vården. Kommunen erbjuder också beroendevård med gruppsamtal, stödsamtal, kbt terapi. Aa och liknande stöd finns också. Ring även alkoholhjälpen på deras anonyma telefonlinje, de är proffs på detta och kan ge stöd och råd.

Tillsist så om du tar hjälp så kommer du över tid att finna en gemenskap och sammanhang, har eller hade du några intressen? Det finns en uppsjö av diverse föreningar och klubbar där folk möts och har trevligt och gör meningsfulla saker.

Här kommer en lång berättelse. Måste ta det från början.
Efter ryggop. 2020 fick jag problem med benen. Trillar ofta. Blev av med mitt jobb i vården, blev deprimerad, fick sjukersättning. Sen… hände flera svåra saker i mitt liv. Först var det smärtstillande. Därefter påbörjade jag mitt alkoholmissbruk. Det har gått i perioder. Nu sedan i höstas dricker jag varje dag. Är ensam hemma, ingen sysselsättning o inga vänner.
Det började med bag in box, tills dottern hittade min gömda box. (hon har bott hos oss efter 1 år på skyddat boende) då hon blev misshandlad av en ex.pojkvän.
Detta har lett över till spritflaskor, så genant.
För en månad sen klappade jag ihop. Har vissa problem med självskada. Åkte in på psyket i 1 vecka. Där uppdagades mina blodprover…. Det där peth-värdet talade sitt tydliga språk. Väl hemma kommer en kallelse till
Beroende mott. som ingen informerat om.
Fick lämna prover igen. Dom var lika illa dom.
Läkarbesöket blev inte så bra. Han anser att jag bör ta Antabus (var ska jag ta vägen med min ångest då) o påtalade att han skulle skicka in anmälan till trsp styrelsen ang. mitt körkort.
Visserligen kan jag inte köra pga mitt ena ben.
Men jag känner mig så inträngd i ett hörn. Rädd..
Har druckit ännu mer o vill inte gå dit nästa vecka. 😭😭😭
Hur ska jag tänka, ta mig vidare ?

Nu blev det så i samband med mötet med LSS-handläggaren att jag ansökte om boende samtidigt. För att ta det från början hade jag tagit upp några ggr med henne att jag ville ha ett möte. När det hörsammades så blev det mail-växling om passande tid. Pappan svarade inte trots påstötning. Till slut skrev jag att vi får boka mötet ändå. Då - kom han in och meddelande att han kunde mellan 8-11 på tisdag (själv hade jag sopat rent hela veckan för att vi skulle få till det...). Mötet startade och han dök inte upp. Oklart varför. Någon lösning för fritids finns inte. Jag nämnde att detta hade vi ju sluppit om hon haft eget boende. Det ena ledde till det andra och jag lämnade en ansökan om eget boende. När vi avslutat mötet åkte jag ned i en djup grop. Det är ett stort steg att ta. Och tyvärr ett antal år tidigare än jag hade tänkt från början. Men nu är vi där och jag ser framför mig att det kommer bli en lång och krånglig process innan det finns ett boende för flickan. Jag är nu halvtidssjukskriven men det blir inte godkänt av FK. Hade det varit jobbet som orsakade min problem hade det förmodligen blivit godkänt. Men när det är närstående så "kan" man inte bli sjukskriven. Kan inte låta bli att fundera på diskriminering. Det är ju oftast (inte alltid så klart) kvinnor och mammor som tar det huvudsakliga ansvaret för barnens situation. Men den stressen och ångesten är inte en godkänd sjukskrivningsorsak. Tänker att orsaken skulle vara sekundär och att man värderar symptomen endast. Utifrån detta vänds mycket upp och ner i min situation kring ekonomin och nuvarande boende.

Tack Varafrisk! Jo flickan har avlösning/ledsagning. Blev just höjt från 12-20 timmar per månad. Pappan som tidigare varit ointresserad av timmarna vill nu dela dem. Helt OK så klart. Det är bara det att flickans avlösare inte vill arbeta med honom så han behöver skaffa någon annan. Inte helt enkelt att finna någon flickan accepterar, men det är hans huvudvärk.

Nu ska jag ta tag i ansökan till tingsrätten om att jag blir förvaltare. Alla intyg finns på plats men personbeviset jag beställde har fått fötter så det blir en arkeologisk utgrävning i eftermiddag.

Kram!

@lina__ det låter som att du har en plan och mängden alkohol är bra mycket mindre än tidigare. Om du får problem eller känner dig villrådig tveka inte att posta här vi är många som läser och någon eller ett flertal kan säkert ge bra råd och stöd. Jag tror det värsta är att dra sig undan och försöka hantera eventuella besvikelser själv.

Mitt förra AA möte var mitt första där jag lämnade med en känsla av ett möte där jag hade känslor jag tidigare utan tvekan hade druckit på. Nu gjorde jag inte det utan satt o kände denna enorma ilska istället men tänkte jag ska lyfta det vid nästa träff. Det intressanta var ju att jag hann identifiera ilskan och känna igen att i mitt ”normala” fall hade jag lättat på trycket inombords genom att dricka och på så sätt undvika vad som får mig att känna så..

@zino0101 välkommen, vad kul att du hittat hit! Vad fint att du fått kontroll över drickandet, låter verkligen som att du har gjort en stor förändring. Skönt också att dina värden ser bra ut!
Angående CDT så går det inte att ge några generella svar kring det, utan det är en fråga som är bäst att ställa till vården. Kan det vara ett alternativ för dig att vända dig till din läkare med dina funderingar?

Fortsätt gärna skriva på forumet, och berätta om hur det går för dig, det uppskattas!
/Jenny

@Amanda L hej Amanda!
Tack för ditt inlägg. Jag tror att det egentligen är ganska enkelt för mig att ”vara nykter ett tag”. Alltså något halvår hit och dit, kan också gå lång tid emellan tillfällena. Men DET gör också det här på något sätt liiiite svårare. För jag måste inte påminna mig varje dag om att inte dricka, jag måste inte slänga ut vinflaskan som ligger i kylen för jag kommer ändå inte öppna den ensam. Förstår du? Så nästa gång det kommer bli svårt är antagligen långt framåt och då får jag inte ha glömt. Har ett bröllop jag ska gå på till exempel i augusti där det kommer höjas lite på brynen, men det är ju bara äga egentligen. Och jag har antagligen inte kommit dit att jag vill erkänna för hela min omgivning. Men det kommer väl hoppas jag. Jag hoppas verkligen inte detta är något som ska behöva eskalera mer för att jag ska inse problemets allvarlighetsgrad.

@JHL intressant tanke ändå, det där med förväntningarna. Det är ju så jag delvis känner, att jag är förväntad att ta den rollen. Och är jag ens extrovert?? Det här blir något att ta upp hos psykologen.
Men än är jag bara barnet och jag får väl helt enkelt se hur jag tar mig an rollen framöver. Kanske blir en som aldrig hänger med nånstans. Har också funderat på kickarna jag får. Jag kan fortfarande få pirr i magen inför en utekväll, som att det kickar igång mig även innan jag börjar dricka. Att det är någon slags förväntning i luften. När får jag den känslan annars? Har haft den inför mitt jobb förr men har blivit så van vid att aldrig veta vad som ska hända så jag känner inte det på samma sätt. I de mer dynamiska kärleksrelationerna har jag haft den känslan. Det triggar mig och den känslan blir jag lätt beroende av. Så när man då har allt lugnt och tryggt omkring sig, behöver man fortfarande kicken? Eller vad är det som behöver läkas? Eller ska man bara gå runt och känna sig lugn hela tiden? Jag vill ju inte dricka, jag vill inte ha destruktiva relationer, jag kan inte byta jobb stup i kvarten, jag kan inte flytta någon annanstans. Kommer jag kunna läka och bli nöjd utan kickarna? Det är frågan.
Har tänkt gå på ett AA-möte på söndag. Det känns så främmande dock och är faktiskt lite nervös, framförallt att stöta på någon man känner. Men har lovat mig själv att gå för att se om det kan passa mig. Gör även alkoholprogrammet här inne :)
Tack för att jag får skriva av mig och att ni läser

@Andrahalvlek ❤️❤️❤️ Finaste du! Jag har en rejäl dipp nu, höjt duloxetin så jag hoppas på hjälp därifrån. Ska ”dränka” mig i nyktra fakta en period. Dags för repetition. Tack för att du tror på mig🥰🥰🥰🥰

@LAO Idag är vi definitivt 💯 nyktra! 🥰🥰🥰🥰

Hej igen! Tack för alla svar hittills 🙏❤️. Som @jhl skrev så stämmer det att mitt inlägg liknar det jag gjorde för ett antal år sedan, med den skillnad att jag dricker mer. Jag har däremellan gått igenom en graviditet, så har avstått under en längre period. Det ”nya” problemet är nog nu relaterat till för mycket tid på dagarna, jobbar inte, viss känsla av att vara uttråkad och att allt blir lite roligare med lite A i kroppen. Men jag är så trött på det. Och efter bara 2 dagar utan A så är jag så pigg och glad och pepp på livet. Min ”plan” nu är som följer: det är 2 månader till vi ska på sommarsemester och under denna period planerar jag att dricka ett absolut ”minimum”. Med detta menar jag inget mer drickande ensam och vid tillfällen som är helt ”onödiga” (vilket såklart alla tillfällen är - men ni förstår nog vad jag menar.) Det kommer äga rum ca 4-5 sociala tillfällen med familj/vänner under denna period, då min plan är att hålla mig till max 4 enheter. Utöver dessa tillfällen tänker jag inte dricka, och det inkluderar fredag/lördagkväll hemma, vilket jag anser vara ett ”onödigt” tillfälle. Om jag inte klarar att hålla mig till denna plan får det nog blir totalstopp istället. Men jag hoppas att det kanske blir som för dig @carisie - att jag mer eller mindre glider över i nykterhet istället. ☀️

@JHL Hej hej, Jag kör intensivbehandling via arbetsgivare just nu. Tre förmiddagar i veckan i tolv veckor för att sedan övergå till två timmar i veckan i tre månader och sedan två timmar varannan vecka i åtta månader. Igår var min första dag på bahandlingen. Den verkar väldigt gedigen och bra. Det är i grupp och den är rullande vilket innebär att alla är i olika stadier av sitt tillfridknande. Jag gick in i min femte vecka som nykter igår och det har gått förvånansvärt bra. Jag kan däremot känna en djup oro inför när det "nya normala" kommer. Vad händer med mig då? När förtroendet för mig vuxit och jag lämnas till mig själv att upprätthålla allt? men det är en senare fråga.

Idag känns det bra och jag ska vara nykter.

Tisdag och har dragit upp persiennerna här i köket och känner nu en press på att skriva ett knepigt affärsbrev som blivit liggandes. Men kan inte fokusera tankarna något vidare. Men det går bra att skriva här på forumet för det liksom kommer naturligt. Ja, som ungefär att dricka ett glas med vatten som jag gör just nu. Det är lite lustigt det här med nykterhet och alkoholfrihet.

Man får tillbaka det liv, eller den inre person som man kanske egentligen är bakom skynket eller alkoholdimman som man kanske haft att traska omkring i under en massa år. Man upptäcker liksom världen igen, och kan komma på att man kan saker som man aldrig trodde att man skulle kunna klara av att göra när man bara satt och liksom slog sig själv i skallen med en flaska alkohol.

Har alltid gillat musik och gjort en hel del instrumental sådan som jag lagt ut på nätet här och där under de senaste snart tjugo åren ungefär. Ja, sedan man skaffade sig den första datorn som väl var en Windows 98 tror jag bestämt att det var. Det var ett bygge som man satte ihop själv för att främst kunna använda som en flerkanalsspelare för låtskapande. Länge under den här ny-nyktra perioden så gick det inte att fokusera alls det minsta på att göra musik.

Men den förmågan tycks då ha kommit tillbaka vilket jag är tacksam för. Har nu lustigt nog även upptäckt att det inom mig nog även tycks bo en liten poet. Detta då jag har funnit nöje i att börja skriva sånglyrik som jag sedan testat att göra AI-musik med. Har ju läst att många anser att sådan musik är själlös och tom. Så kan nog vara fallet om man inte använder egna ord och erfarenheter för att forma parametrarna till sin musik. Det blir ju lite sterilt, klichéartat och maskinellt om man till hundra procent låter en maskin göra allting.

Minns när det var nytt med MIDI och synthar. Då var debatten lite liknande att den tekniken skulle ta helt kål på riktigt skapad och spelad musik. Men så har det ju inte blivit. Det kommer alltid nya verktyg som tas i bruk, och använder man prylarna på ett vettigt sätt så kan man ju uttrycka sig på ett sätt som nog mycket väl kan fungera som komplement vid traditionellt skapande. Det är lätt att man går omkring och inte tror att man kan skapa något eget vettigt.

Men då är det nog lite som konstnären Vincent van Gogh lär ha sagt att: ”Om du hör en röst inom dig som liksom säger att ”Du är väl ingen konstnär”. Då ska man sätta igång och måla, för då tystnar snart den rösten. Ja, man kan mycket mer än vad man tror. Vem kunde väl trott för bara 1 år och 5 månader sedan att man kunde ta sig fram utan öl och vin i tid och otid. Det tog jag mig allt en slurk vatten på. Nej, nu är det väl dags att ta en paus i skrivandet här på forumet och få lite ordning på bokföringen så att säga.

Ha en fin dag mina vänner!

@Jonas1974 Tack! Stort lycka till till dig!

@lina__ Hej 👋🏼 För att ett hjärta bara ska "stanna" så måste huvudkärlen bli igensatta med proppar (som vilket rörsystem som helst) = hjärtstopp vilket ofta föregås av kärlkramp eller andra hjärtbesvär. Andra orsaker kan vara medicin eller droger som påverkar andning och hjärtrytm ex Fentanyl eller opiater som kan leda till hypoxiskt (brist på syre) hjärtstopp. Ytterligare finns det ett antal arytmitillstånd som kan leda till hjärtstopp tex AV-block 3.

Alkohol generellt utan inblandning av läkemedel eller droger kan absolut leda till sjukdom/död men vad jag upplevt mer relaterat långvarigt missbruk samt till olyckor pga försämrat omdöme. Det finns alltid undantag men fakta är att kvinnokroppen tar större skada än manskroppen vad gäller alla substanser.

Jag har varit där du är - drack måttligt ett kort tag och ramlade sen över på den nyktra sidan helt av bara farten. Jag kan relatera till känslan av att vilja kunna dricka måttligt - vara normal. Men det är som @JHL säger det blir mindre "bekymmer" genom att bara låta bli 🙏🏼

//din ❤️-SSK i cyberrymden 🪐🫀

@JHL En sak du bör vara uppmärksam med så är det dina tankar. Tankar som ”det var nog inte så farligt, ett enda undantag kan jag kanske göra…” är big nono. Gå in på youtube och kolla klipp med Craig Beck och SoberLeon, och hemska ”intervention”-filmer. Dit vill du absolut inte!

En annan sak är att de som ”planerar” ett återfall ofta blir tysta på forumet - så fortsätt vara aktiv. Sätt ord på dina tankar och känslor, stötta andra. Då får du både självterapi och viktig repetion. Nöta, nöta, nöta nyktra fakta.

Kram 🐘

@LAO Åh, så hemskt med din pappa 😢 Min pappa dog i sviterna av sitt alkoholmissbruk för cirka 20 år sedan. Det var bara en lättnad, för oss båda. Tyvärr.

Kram 🐘

@Ny dag Kom ihåg Annie Graces framgångsrecept för varaktig nykterhet:

1) Tro på att du klarar av det.
2) Fokusera på alla fördelar med nykterheten.
3) Identifiera dig som en person som inte dricker alkohol.

Självklart klarar du av det. Inifrån och ut måste du känna ”nu är det fan nog”. Jobba på din beslutsamhet. Läs din tråd från början, kolla hemska ”intervention’- filmer. Kolla in Craig Beck och SoberLeon på youtube. På med ”skål ta mig fan” i hörlurarna. Hjärntvätta dig med nyktra fakta, sträck på ryggen och höj blicken. Se fram emot en nykter påsk, vår och sommar.

Vad som än händer - dina tankar kan inte lyfta glaset mot dina läppar. Sätt dig på händerna, kuta runt huset, ät tre äpplen på raken, vad som helst som får dig att låta bli alkoholen.

Kram 🐘

@Andrahalvlek skönt att det finns stödinsatser! Hoppas att du hinner med dig själv lite idag☀️

@Maud jag är i den där märkliga åldern innan klimakteriet där allt lite svajar… idag har jag i alla fall tagit mina antidepressiva, så det lugnar sig nog i huvudet snart.
Skönt att du kom på vad det kunde vara som spökade för dig!
Hoppas att du får en fin dag ☀️

@Ny dag godmorgon ☀️. Jag är också ledig nästa vecka och det ska bli härligt! Idag dricker vi inte, men vi provar kanske att tänka en snäll tanke?

@lina__ godmorgon! Jag kan ingen statistik men vet att min start för att sluta dricka var att min pappa fått cancer troligen pga alkohol. När jag slutade märkte jag hur svårt det var men höll mina tre nyktra månader. Det kom många klarheter under den perioden och jag är glad att jag vågade prova. Kanske vågar du dig på en nykter vår?

Aldrig glömma, aldrig ta första glaset. Mitt mantra som också ska gälla idag oavsett vad dagen har att erbjuda. Vill egentligen bara dra täcket över huvudet och bara glömma och tycka synd om mig själv men det är inte en lösning. Nästa vecka har jag iaf semester och det ska bli så skönt! Nu håller vi i nykterheten idag🥰

@mrspettsson Om du vill sluta helt så föreslår jag att du flyttar din tråd eller gör ny tråd i forumet Vara alkoholfri. Du får många fler svar där och hittar även dem som kämpar med samma sak.

@lina__
Hej,
Jag försöker verkligen inte skriva dig på näsan med detta inlägg. Mina intentioner är att till helt och hållet hjälpa och stödja utifrån mitt perspektiv och erfarenheter.

Jag läste ditt inlägg och är inte det en variant av ditt första inlägg från 2022-06 med tillägget att du numera dricker i veckorna. Jag ligger före dig både åldersmässigt och konsumtionsmässigt (fram till nyligen, peppar peppar) och reagerar på att du dricker oftare nu än du gjorde för ca 3 år sedan. Alkoholberoende är degenerativt och är en ganska långsam process, jämför med hur många unga a-lagare du ser mot unga bland-/narkotikamissbrukare. Även om det tar tid då ökas konsumtion och mängd över tid vilket det även gjorde för mig och det höll till slut på att gå helt åt pipa . Det finns en risk att du är på väg åt samma håll och för att testa pm då är fallet så kan ett 3-månadersstop vara väl värt att fundera över och se hur det går. Gör det gärna så att högtid/festlighet/semester inkluderas och om det då blir extra svårt med uppehåll ta då möjligheten att fundera på rollen alkohol har för dig. Jag önskar att jag hade gjort det gör 10-15 år sedan då jag var mer åt riskkonsument (även om vardagsdrickandet då var i princip obefintligt). Då hade jag nog tyvärr blivit irriterad på personen som föreslog det och bett personen att sluta vara en fjant/tönt som har mage att insinuera att jag drack gör mycket.

Ang frågan om alkoholmängd och dödsfall så har jag ingen aning men det finns ju massor av anledningar att någon dör i förtid såsom genetik, hjärtproblem, sjukdom etc men alkohol hjälper väl sällan till. Har du talat med någon om dessa frågor? Det är en ganska stor fråga att fundera runt och kanske behöver adresseras.