Senaste kommentarerna i forumet

@Molnet Jag tror det är väldigt vanligt att uppleva det du gör nu. När jag slutade så kom jag efter ett tag in i ett lyckorus när jag insåg hur bra jag mådde utan A och att jag lyckats avstå. Och sen en dag helt plötsligt bara känna mig så deppig. Men om man tänker efter så är nog livet så. Lite upp o ner men mest upp då man inte längre bedövar sig med A. Tillåt dig själv att ha en eller några dåliga dagar o var snäll mot dig själv så ska du se att solen lyser på dig snart igen. Vi fortsätter att kämpa och tar ingen alkohol. Kram

Härligt 37v. utan A🙏 Jag har haft det ganska kämpigt med smärta o sovit dåligt denna vecka så jag känner mig lite deppig. Har inte haft något sug av A så jag får njuta av det. Jag vill så mycket men det går inte just nu. Nu en dag i taget till v.38.

Min plan höll inte och nu har jag så tung ångest. Vet inte vad jag ska göra av mig själv. Jag känner mig usel och misslyckad.

@TessanTuss Tack för kloka ord.Och du får upp på hästen igen & ta nya tag!

@promillemannen Godmorgon!Förstår att du är inne i en kris & att du nu brottas med många känslor.Du har satt ord på när du började missbruka alkohol.Check på den.Du skriver åxå att du genomgått behandling mot ditt beroende & att du då hade din fru & din familj vid din sida.Bra jobbat.Beroende är en stark & lömsk sjukdom som man alltid måste vara på sin vakt mot.Du har haft en period med ett rejält återfall där åxå beroendet accelererat så till din grad att din fru valt att lämna situationen.Du skriver att du varit ensam hela helgen och inte druckit.Så starkt jobbat.Tänker att du kanske ska ta kontakt med stället du fick behandlingen på för att bolla hur du ska göra i fortsättningen.Se vilket stöd du kan få.Låter som att du nu vill ha hjälp att bryta den onda nedåtgående spiralen.Tänk på att ingenting blir bättre med alkohol.Och vi är många härinne som gärna bidrar med lite tankar & stöd.Stor varm Styrkekram!

Vilken gåva av livet till dig @Andrahalvlek med dessa relationer🙏❤️

@Molnet som du skriver en del i processen. Vi kommer närmare våra känslor och tankarna blir starkare!
Jag föll tyvärr igår! KATASTROF 🥹

Hej @Flarran jag läser en del av dina och skickar dig en tacksamhetens tack att du skrev till mig och peppade en gång för ett tag sedan🙏🏼…jag slirade ur spår ett tag, men nu får det räcka, annars mister jag allt och alla jag älskar och som fortfarande älskar mig
Ha en fin söndag 😄

Hallåj @prinsessa!

Kikar inte in så ofta längre. Men saknar den rutinen lite. Hur mår du och hur har du det?

Kram ❤

Godmorgon alla som kämpar härinne på AH med ert tillfrisknande.Idag är det 2 mån sen jag på allra största allvar lade A på hyllan.Spolade kröken som universalmedicin till allt.Har skördat många vinster & känt mig normal & har fungerat rätt bra tycker jag.Men så plötsligt igår kände jag mig till en början så tom.Allt kändes så meningslöst.Ångestklump i halsen & tårarna rann nerför mina kinder.Tomt i huvet samtidigt som det snurrade en massa tankar & känslor.Massa flashbacks från undanträngda saker.Saker jag gjort mot andra & saker som andra sagt & gjort mot mig.Så överrumplad & golvad av mina känslor.Jag accepterar att ja det här har varit.Det här känner jag & så här är det.Höll i mina rutiner med Morgonlöfte & kvällsinventering.Åt mat regelbundet.Gjorde lite hushållssysslor & tog en promenad.Kollade på film.Dagen & kvällen & natten passerade.La mig nykter & vaknade nykter.Sa till mig själv att inget blir bättre om jag dricker.Sovit som en klubbad säl & vaknar med en känsla av melankoli & irritation i kroppen.Morgonlöfte gjord.Frukost är intagen & jag tager dagen som den kommer.Någon som känner igen sig av känslan att plötsligt bli golvad av dåligt mående från ingenstans?Utgår att även detta hör till processen.Är ju trots allt bara inne på början av min förändring.Må så gott alla!

Poddtips: ”I hjärnan med Louise Epstein”, avsnittet ”Skillnaden mellan glömska och Alzheimer”. Jag oroar mig både för mitt eget minne (glömmer namn) och min mammas (glömmer hela tiden hur man gör tex vissa saker som att swisha). Blev lite klokare och lugnare efter avsnittet.

Kram 🐘

Hej är ny här och måste skriva av mig min sorg. Jag 49år och jag har sabbat mitt förhållande igen, vi har varit gifta i 25år och har två döttrar en på 20år och en på 14år sen har jag en dotter från ett tidigare förhållande som är 24år. Det är endast hon som är 14år som bor hemma. Det här supandet började väl egentligen på riktigt när min yngsta dotter fick leukemi då var hon 7år. Innan dess drack jag på en normal nivå.
Det var väl 2018 som jag började dricka på riktigt det var det enda som kunde släcka min sorg. Vi var på sjukhuset 1vecka i taget och den vecka jag var hemma så mådde jag så dåligt att jag söp hela veckan och så pågick det ända till hon fick komma hem i slutet av 2020. Men jag kommit in ett mönster jag kunde ju inte sluta supa. Det slutade med att frun ville skiljas och jag bönade och bad jag gör vad som helst. Så jag berättade för min arbetsgivare som det var att jag har alkoholproblem. De såg till att jag fick omedelbart hjälp. Så jag blev boende på Karmanbo i 5 veckor resterande behandling sköttes via Teams på datorn. Jag måste jätte och min relation till mina barn och min fru var fantastisk. Det dröjde lite efter detta då hade jag vart nykter i nästan 2år så tänkte jag ja kan väl bara smaka lite öl och sen var det kört och bara eskalerat sen dess det blir liksom värre och värre sug efter alkohol. Nu har det kommit till den punkten att fugan vill skiljas och nu menar hon alvar det spelar ingen roll vad jag än säger hur mycket jag en grinar och bönar och ber nej det finns inte möjlighet och egentligen så förstår jag henne naturligtvis. Men jag mår ju så dåligt och är så ledsen och sån ångest har inte sovit på tre dygn nu alla har dragit till henne mamma så jag har varit själv hela helgen det har varit en pina och den längsta helgen i mitt liv. Det positiva är att jag varit nykter hela helgen det var mina barn som sa är du inte nykter vill vi aldrig mer se dig, det satt sina spår i min hjärna, jag klara helgen men det har varit ett helvete. Jag hoppas att allt löser sig..

@eling En bra sak med de återfall som skett inom kort tid är att du ändå varit på ”andra sidan” - nykter i flera månader. Du har klarat av att vara nykter flera månader och öppnat upp för en bättre väg i ditt liv. Du har tagit steg framåt och om du skulle ge upp kampen så blir det aldrig detsamma som förut, varje gång du dricker kommer det att plåga dig på ett annat sätt än tidigare och troligen får du inte längre någon skön känsla av att dricka. Att det känns så fel inom dig, för du går mot dig själv och din vilja att vara nykter.

Vad jag menar att man liksom inte kan gå tillbaka och backa bandet till tiden då det var mer ok att dricka som man gjorde och med den ångesten man hade för man sviker sig själv och är självdestruktiv. Som att vara på en lång vandring där man bara måste gå på innan det blir för mörkt och farligt att vara ute och komma fram till en varm stuga. Om man vänder eller stannar upp är risken stor för faror och att man faller och skadar sig i mörkret. Man kan inte vända om eller stanna för då kommer man aldrig fram till stugan och målet. Man måste ta fram sitt jävlar anamma och bara gå på, ett steg i taget, det ena benet framför det andra och fortsätta gå tills man kommer i mål. Vara sitt modigaste och starkaste jag och ta fram sitt pannben. Då får man vila och känna en enorm tillfredställelse av att man klarat av det och visat sig själv att man klarar av mer än man tror, fast man tvivlar rejält under resans gång. Så har man startat en resa för att må bättre, för att sluta med skadliga vanor och för att vara snäll mot sig själv så kan man inte längre vända tillbaka, för man har startat ett process som vill komma framåt hur jävligt motstånd det än kan vara på vägen. Gör vi inte det kommer vi alltid att plågas för att vi vänder om tillbaka till det självdestruktiva. Våra känslor lever ett ”eget” autentiskt känsloliv och när vi går emot oss själva mår vi inte bra, och inte av att vårt undvikande beteende. Vi behöver få kontakt med dessa autentiska känslor som är våra egna, lyssna på dem och förstå budskapet för att bli ett autentiskt jag. Där finns ”lösningen” eller kanske ”upplösningen” eller ”räddningen” till låsningar och skav. Där finns självmedkänsla och ro. Vi kan inte köra över oss själva utan att vi mår dåligt av det. Vi måste vara snälla mot oss själva. Behöver vi hjälp ska vi ta hjälp, ensam är inte stark, det är man när man tar hjälp.

Kämpa på nu och ta fram din inre björn som kan hjälpa dig framåt! Och vi finns också här❤️

@vår2022, @cashsmash,@Utmaning22, @Molnet,,@åträtthåll, Tack för er omtanke och fina ord🙏Lyckades klara gårdagen med ett fakeansikte påklistrat, min man ville inte avstyra spadagen med vänner. Han har alltid haft förmågan att sticka huvudet i sanden om det krävs, vi är så sjukt olika där. Ångesten rev i mig hela dagen och kvällen så A var verkligen inte ens ett alternativ , vet att jag hade haft ohanterlig ångest om jag vaknat upp idag och ens tagit 1 droppe. Kämpa på alla fina A fria människor , att läsa här blir ett välbehövligt och annorlunda avbrott nu mot vad det var innan läkaren ringde 🙏🌸❤️

Det är 11 år sedan vi separerade, jag var då 44 år. Skulle bo själv nästan för första gången. Gjorde det endast ett år då jag var 20-21 år. Minns det som en enorm omställning.

@Himmelellerhelvette Ja, det är fint att vi håller ihop som familj. Jag är ju inflyttad och min mamma är den enda släkt jag har i närheten. Detta nämnde jag när vi separerade för tio år sedan. Då svarade han: ”Min släkt är din släkt fortsatt även om vi separerar.” Otroligt generöst ❤️

I sju år åt vi gemensam familjemiddag hos varandra varje fredag när barnen bytte hem. Sen båda döttrarna flyttade hemifrån slutade vi med det. Men födelsedagar och alla högtider firar vi ihop, och min mamma är också välkommen. Hon flyttade hit för 8 år sedan.

Vi har utvecklat en ny typ av relation. Mina barns pappa är numer som en bror för mig. Allt vi grälat om har vi lagt bakom oss. När vi inte delar varandras vardag har vi större tolerans mot varandras egenheter.

I år är det 35 år sedan vi blev ihop, och 11 år sedan vi separerade. Ingen känner mig så väl som han. Att inte behöva kasta den relationen i soporna är en gåva.

Kram 🐘

Usch stackars dig @B.Å ❤️ Så jobbigt du haft det! Tänkte på det du skrev om att du inte vill skriva för du inte har någon positiv energi att dela med dig av! Tänk inte så! När du mår pissigt kan det kännas oerhört befriande att få skriva av sig här och få stöd och fina ord och tips och råd. Kram❤️

Tack för att du tittade in här @Amanda L, det är inte självklart att någon bryr sig och skriver till en som du gjorde idag. För alla har vi ju ofta fullt upp med oss själva. Men ibland blir jag bara panikartat deppig och tycker att allt är så himla jobbigt. Tappar nästan helt orken att gå vidare. Men får väl försöka att be till Herren om kraft när det känns som svårast. Men det är lätt att glömma bort det när man mår dåligt.

Men det är ju inget nytt, för har väl någon gång berättat att min gamla far ibland tyckte att jag svängde väldans fort i mitt humör från att vara rätt så nöjd, glad och hoppfull till att inom bara en kort stund bara tycka att allt sedan bara verkade totalt omöjligt, meningslöst och bara helt hopplöst motigt.

Därför är det väl tur att jag försöker att hålla mig alkoholfri då det flera gånger genom åren nästan fått mig att hoppa ned från någon hög höjd för att kanske göra slut på allting. Men då har jag ju trots allt haft min känsla av att skaparen ändå är med mig. Dagen därpå som nykter när man kanske klarat en svår stund kan man sen ha mått lite bättre liksom. Men ibland är min övertygelse och tro så svag. Detta speciellt dagar när jag är extra nedstämd och utarbetad och kanske inte ens med sömnmedicin sovit nästan nåt alls.

När jag är intresserad av något har jag lätt att glömma bort både tid och rum och till och med lätt glömmer bort att både äta och sova. Blir så hängiven och fokuserad och bara kör på att jag till sist bara nästan tappar all kraft och energi. Det tror jag att min gamla mor sade även nån gång när jag var liten. Minns när jag var en liten grabb att hon nån gång sade åt mig att jag skulle gå och vila mig en liten stund och bara försöka att ta det lugnt en stund och sova en stund även om det var tidigt på kvällen.

Minns att jag en gång visst en kväll när vi hade varit ute på en semesterresa och jag var uppe i varv och påstådde att jag inte var trött alls och inte ville sova. Sedan gick jag och lade mig en stund och sov visst som en klubbad säl i flera timmar i sträck. Måste väl försöka att jobba på den biten att inte gå in helt i grejer så hårt att jag bara nästan svimmar av total utav utmattning så att säga. När jag bara drack alkohol jämt så kände jag ju inte direkt hur jag mådde, tänkte och kände så himla noga.

Det är mycket jag har att lära mig för att väl fungera bättre och genom det kanske med tiden lära mig att ta hand om mig själv bättre rent allmänt. Men jag har aldrig fått till det här med strukturer som jag ju vet är viktigt. Sen gör ju inte mina knepiga psykiatriska grejer det bättre av att berusa mig då jag då blir rent farligt deprimerad. Så fungerar det ju när man dricker för mycket. Man kan köra på länge tills man bara inte orkar göra något alls liksom och då funkar det inte alls för mig.

Tänkte för nån timme sedan inte inte skriva nåt mer idag, men har nu för en stund sen sovit ett par timmar extra rent spontant och fått lite extra energi. Det är som du säger att teknik alltid varit något som jag har varit intresserad av. Först var det ljudproduktion och musikskapande och nu tycks jag ha blivit lite mer intresserad av bildproduktion som ju kan vara ett rätt kul komplement till musikskapande. Men måste väl även som många sagt även försöka att röra på mig lite mer i dagsljus då kroppen ju behöver lite rörelse för att må bra rent allmänt. Har väl i mycket fått börjat om från noll nästan.

När jag bara drack en massa öl och vin med mera så var väl mitt immunförsvar nere på noll nästan då jag i flera år hade feberkänsla i kroppen med drygt en grad högre temperatur dagligen än vag jag har haft under det här nyktra året som har gått. Skulle jag börja dricka igen som tidigare så skulle väl kroppen snart bli lika svag och utsatt för risk att ofta vara förkyld och annat jobbigt som var vanligt tidigare. Så visst är det bra om jag klara av att hålla mig alkoholfri fast jag ofta känner att det är jobbigt att inte få någon tankevila direkt när jag känner att jag behöver det på en gång liksom.

Det är mycket att tänka på som relativt ny-nykter. Såg att du var förkyld och tänker på dig och önskar att du ska bli pigg och frisk snart från din för förkylning. För sånt gör då ingen människa glad. Så ta det lugnt och vila upp dig så är du säkert snart pigg och igång igen. För du har då rätt i att det inte är bra att ta till nervgiftet alkohol för det stärker inte kroppen det minsta. Det gör bara allt svårare och drar ned ens humör helt i onödan. Du är klok som ser på lite trevliga tv-program och vilar up dig. Du gör helt rätt kompis, så sköt om dig och ha det så bra du kan.

Ha en fin kväll!

@vår2022 ja så är det verkligen! Självförtroendet växte nu när jag klarade dagens sug och det känns så skönt. Det går ju faktiskt över till slut även fast det inte känns som det ska göra det där och då. Jag ska försöka komma ihåg det till nästa omgång och hur bra det känns efteråt. Jag har funderat på att helt ge upp kampen men jag ska inte, jag vill inte det.

Tack ❤️
Kram

Fint att kunna ta hjälp av hundrastare så du får heldagar på jobbet och lite ”egentid” @Andrahalvlek ❤️
Det är så fint att ni håller ihop familjen trots att ni inte är gifta sedan många herrans år och till och med ex svärisarna! Fint! Kram härliga du!❤️

Härligt att det känns bra med nya terapeuten @Sattva! Och coolt med flockterapi! Vist känns det som man drar till sig bra saker när man är i balans🙏

Jobbigt att cancern blivit värre, fint att du kan finnas som stöd för din mamma. Kram❤️

Så fint @Se klart! Att ta hand om sig och se på sig själv som man ser på sina barn❤️ Självsnäll och lyssna in sina behov och göra det behoven berättar för oss är bra för oss.
Man blir undermedvetet orolig för allt som gäller sina barn där det finns en möjlighet till att det går fel som vid en operation till exempel. Kram❤️

@paniken Varma tankar från mig också❤️. Så jobbigt för er. Hoppas att det ändå ska bli bra. Det bästa du kan göra nu är att inte ta till alkohol, det förvärrar ångesten och det är svårare att vara ett stöd för din man, och för dig själv. Sköt om dig❤️

@eling Bra där! Ja, av och på drickandet tär på självkänslan och tilltron till den egna förmågan att inte dricka. Det suddar ut och får anledningar till att sluta dricka att blekna, ambivalensen får fäste och börjar gro med motstridiga tankar. Ångesten förstärks. Det blir svårare och svårare att börja på dag 1 igen. Rekommenderade 3 månader som alkoholfri stärker självkänslan, tilltron, tankar och känslor blir mer stabila och grundade.

Kämpa på nu och släpp inte taget! Ge dig själv chansen till att må bättre. Kram❤️

Igår så fick vi se morfar i ett avskedsrum. För tre år sen i September stod vi där för att se pappa för sista gången. Det är lite bisarrt.

Men det är så fint. Och tacksamt. Morfar var iordning och städad. Han såg ut som han sov fridfullt. Vi hade samma känsla med pappa. Så skönt att sista minnet av dom kan bli fina, och glömma allt trasigt som varit.

Det är tungt men det blir bra. Han ska få vila bredvid farmor och pappa i askgravslunden.
Då har vi dom tillsammans. ❤️