Senaste kommentarerna i forumet

@Ros Grattis till 15 nyktra månader! Det är som jag brukar tjata om: Det andra året är magiskt. Då tänker man inte ens på alkohol längre, utan fyller livet med roligheter. Och man blir mer chill som nykter. Jagar inte upp sig, löser saker efterhand som de uppstår.

Kram 🐘

Hej, ny här och svårt att leta i trådarna. Kanske någon har skrivit om detta? Jag har aldrig skrivit på ett forum.
I vilket fall. Lever sedan flera år med nykter alkoholist. Han blev nykter i julas och tagit ett återfall sedan dess. Vad jag vet. Och det är just det. Hur får man tillbaka tilliten? Går det att leva med någon som hela tiden vill bli applåderad för att han nu inte beter sig illa mot mig eller vårt barn? Och då alkoholen ersatts av en sötaktig doft var och varannan dag så känns det ju ändå inte helt ok. Men vågar inte klaga på det då jag "aldrig blir nöjd". Hm, någon som känner igen sig?

@Geggan Skönt att du mår okej 😍 Och jag förstår att du blir insnärjd av din systers klagosång. Skulle du kunna säga till henne? ”Jag blir ledsen och nedstämd när jag hör dig berätta om dina krämpor. Kan vi inte försöka prata om trevligare saker?”

Så har jag fått säga till en kär kollega. Nu räcker det att jag höjer handen som i ”stopp” så skärper hon sig, ”Visst ja, vi skulle prata om något trevligare.” Jag mår inte bra av att höra andra gnälla i tid och otid. Men en del tycks få livsluft av att gnälla. Vi är olika skapta, men vi kan respektera varandras inställning.

Kram 🐘

@Ros Tack!❤️

@Lana Del Rey Gud så skönt med fina provsvar! Jag förstår verkligen vilken lättnad det måste vara. 🌺

Tänker på alla gånger jag funderat eller "skämtat" med kompisar om "min stackars lever" men aldrig att jag frivilligt skulle ta prover - för vad skulle jag göra om det var illa?

@NyDagNågonGång
Hej!
Jag läste precis denna tråd och känner igen mig väldigt mycket. Jag kände och känner exakt som du, att jag inte alls tappat bort mig själv utan stannat och kämpat för att jag trodde på relationen och ville ha det som fortfarande var fantastiskt bra. När det i vårt fall kom till en gräns i början av februari ledde det till att jag vägrade att vi för hundrade gången skulle försöka lösa detta själva, så som vi gjort många gånger förr. Inte minst hade min sambo tidigare vägrat söka hjälp eller samtalsstöd. Så jag pausade, drog mig undan, hade möjlighet att bo i en annan stad och tog hand om mig själv några veckor.

Idag, snart fyra månader senare, är min sambo mitt i ett tolvveckors program via Beroendecentrum/1177, jag har gjort Alkoholhjälpens anhörigprogram på fyra veckor, jag tog kontakt med en terapeut i ett tidigt stadium och vill fortsätta så länge jag behöver, min sambo har äntligen bokat tid för enskild terapi OCH vi har en tid bokad inom kort för parterapi. Inget av detta hade hänt om inte jag varit beredd att verkligen göra slut på riktigt. Har tidigare inte velat ställa ultimatum, eftersom jag så gärna ville att vi skulle hitta en lösning. Denna gång tog självvärdigheten över:) Jag ville kunna stå för mitt val av partner inför mina vuxna barn och tanken på eventuella barnbarn blev också en målbild, att orka leka, orka krypa på golv, vara frisk helt enkelt. Anhörigsituationen har fått mig fysiskt ur balans och jag har inte kunnat jobba på över ett år. Men nu finns det hopp! Min sambo dricker inte sedan ett par månader, jag har också slutat bara för att helt enkelt må lite bättre, oavsett hur länge jag väljer att vara alkoholfri.

Jag läste en massa under våren, lyssnade på poddar, slukade information, både om alkoholism och om medberoende. Det var otroligt givande och säkert avgörande i det stora hela att faktiskt förstå mekanismerna kring beroendesjukdomar. Min sambo är inte den klassiske alkoholisten och jag är inte den klassiska medberoende (vet att båda dessa åkommor kan ta sig helt olika uttryck, man kan känna igen sig mer eller mindre i typexemplen). Det hjälpte mig ändå så himla mycket att få kunskap utifrån och inte lita på enbart mig själv och de samtal vi hade inom parrelationen.

Så i korthet:
Sätt dig själv i fokus! Hur vill du att ditt liv ska se ut? Hur skulle det bli om ni gör slut? Släpp ansvaret för sambons val, han måste själv göra en plan för hur du ska vilja stanna. Ta hand om dig själv och dina behov, oavsett om det kallas medberoende eller något annat. För mig var det först när jag hittade ett sätt att separera mig själv från tvåsamheten som jag också såg klart och ville stanna kvar. Förutsatt att vi lyckas gå vidare i rätt riktning. Men just nu ser det hoppfullt ut och det står väldigt klart för mig att allt jag tidigare gjort och sagt helt enkelt inte gått fram, pga hur beroendehjärnan funkar. Det hade inte med mig att göra, vad jag sa eller inte sa, vad jag orkade eller inte. Det var helt andra mekanismer som styrde.

Startskottet blev att vi båda ringde Alkoholhjälpens telefon för stödsamtal och fick goda råd och puffar i rätt riktning. Om du inte redan gjort det, så rekommenderar jag det varmt. för er båda.

Hälsar Sanna

Jag vill bara uppdatera lite, kanske mest för mig själv. Jag har fått tillbaka mina provsvar, jag har haft såna katastroftankar och ångest inför detta. Att min kropp säkert mår jättedåligt. Jag fick tillbaka helt normala svar, förutom lite lågt i vitaminer, har börjat äta mycket bättre, innan åt jag knappt så inte så konstigt att kroppen saknar vitaminer. Känns som en befrielse och jag vill fortsätta att ta hand om kroppen, har varit så ledsen för vad jag gjort mot min stackars kropp. Men detta hjälper att kunna släppa detta. Jag tycker mycket är jobbigt just nu med min ångest men hoppas att det också ska lägga sig lite snart.
Ta hand om er!

@Guldlock Kram till dig och välkommen hit. Vi är många som vill hjälpa dig, skriv och läs här det är till stor hjälp. 1 timme i taget, 1 dag i taget. Kämpa det är tufft men så värt det.

@vår2022 så fint skrivet och så rätt. Kram

15mån utan A🙏inne på det andra året utan A upplever jag bara blir bättre och bättre. Hur jag ser på mig själv, livet, känslorna allt blir bara bättre. Tänker klarare, stressar inte upp mig, känner en trygghet i mig själv. Har även börja känna visa dagar en inre frid och salighet utan att vara religös. Känslan jag har har inget med religon att göra men det ger mig ett lugn och en skön känsla i själen. Har förlåtit mig själv för att jag inte slutade tidigare, förstod inte då vad A gjorde mot mig. Så tacksam att jag hittade detta forum.

Era svar till mig kändes som varma kramar när jag läste dem imorses❤️Tack! Jag kände mig stärkt och fick en bild av mig själv i två. Jag tror att det är den lilla flickan i mig som alltid velat ”rädda” mamma som blir mer eller mindre synlig i olika sammanhang! Jag fick också en bild av att jag är den vuxna i kroppen och den vilsna flickan springer ur mig och försöker hjälpa på alla sätt, bilden blev att jag säger till flickan att lämna över ansvaret där det hör hemma och komma tillbaka till mig i kroppen!
Jag behöver låta alla människor, i synnerhet min mamma, ta ansvar för sina egna handlingar, jag ska inte bära hennes ångest! Jag gör mina val i mitt liv och jag får stå för konsekvenserna om jag gör fel och så är det för alla! Jag behöver verkligen se varje gång flickan springer ut och ska hjälpa! Vänligt och med ömhet be henne lämna tillbaka andras bördor på dem och komma tillbaka till våran kropp! Vi bor här och har byggt upp ett bra liv, vi behöver leva det livet och sluta förstöra det genom att bära skuld och skam och ansvar som inte är vårt❤️

Jag skriver mer senare, ville bara dela med mig av min ”vision” kanske låter den flummig, kanske kan ni se att jag visualiserat detta, vet inte hur men hjärnan hittade på detta åt mig med hjälp av era ord❤️ Tusen tack för att ni hjälper mig🙏❤️

Grattis till 28 månader @Varafrisk 🥳 Så fantastiskt bra jobbat!

Stor varm kram till er alla!

@Guldlock Välkommen hit.De tre första dagarna är jobbigast& dem har du kommit förbi.Bra jobbat.Var extra omtänksam & snäll mot dig själv just nu.Gör det du måste göra.I övrigt :Drick mycket vätska.ät,sov,vila,var ute i friska luften,strosa i naturen kolla en film eller gå på cafe’Läs & skriv härinne.Kolla in alkoholhjälpens program under stöd.Heja heja.Tillsammans blir vi starka!

@Guldlock Välkommen 🙏🏼 Tre dagar är bättre än att vakna på dag 1. En dag i taget och imorgon kommer dag 4 osv ☺️ Rätt vad det är tickar dagarna bara på 🩵

@Lana Del Rey tack. Det är skönt att inte vara ensam. Rädslan för att misslyckas (igen) är tuff. Framtiden känns också lite…hur blir den?, men den får vänta. Det känns fint att ha hittat hit. Kunna läsa, skriva och finna stöd i andra. 33 dagar! grattis!

@Guldlock Hej! Och välkommen! Jag är själv ny här och precis börjat min resa mot ett nyktert liv, 33 dagar för mig så jag förstår din rädsla och känslan av att vara vilse.
Jag tror också det får börja med det lilla, det är okej, jag tycker det hjälper att vara här inne och läsa och kanske kommentera när man känner att man orkar, man känner sig mindre ensam och det hjälper att hålla motivationen uppe 🙂

Två veckor som har varit helt okej. 1 v på landet, ljuvliga dagar o jobb med blomfrön och gräsklippning. Ser fram emot en lång sommar på ön. Ska bygga en liten utbyggnad som ska fungera som redskapsbod , så att själva lillstugan kan förstoras så den rymmer det allt större minsta barnbarnets säng. Lite insnärjd i min multisjuka systers olika måenden. Är förstås deltagande men måste markera gräns. Kan inte tillbringa timmar med hur hon har sovit eller inte, hur den dåliga magen har fungerat eller inte, vad ryggen orkar eller inte, plus allt m hennes dysfunktionella båtar, bilar, röjare, vedklyv mm mm. Hm. Måste kanske planera gör utflykter bort med jämna mellanrum. Egna gäster.

Har någon erfarenhet av cdt prover till transportstyrelsen. Om man går och tar dessa och får ett förhöjt provsvar vad händer då, dras körkortet tillbaka utan att man har en diagnos

Förlåt att jag inte har svarat... men det har hänt mycket sen sist. Vi ska separera... jag har fått lägenhet så jag flyttar 1:a juli. Men han kommer bo kvar i bostadsrätten tills vi fått den såld. Jag ahr lite att fixa men kommer kontakta mäklare nästa vecka. men han sköter inte sitt jobb.... jag har hjälpt honom söka jobb och han fick till slut et som han ville ha och som är välbetalt. Men ha sköter inte det... jag knner ett ansvar eftersom vi har lån tillsammans. Dessa ska vi dela på tills lägenheten är såld. Det är bostadslånet. Det försvårar allt för mig och jag kan inte släppa så mycket som jag skulle vilja. Jag är så utmattad.. gått ner i vikt... sover dåligt... yrsel. Det enda han bidrar med är oro. Jag kan verkligen inte lita på något han säger. HAn skylle mig för sin dåliga självkänsla och självförtroende. Att han är en fiXXa... att han är en mes och att det vore bätre om han hade lappat till mig för att det är en sån man jag vill ha. 1.a juli flyttar jag... det känns som en evighet.

Vart i orden börjar jag? Kanske räcker det med att det är dags nu. 14 år. En väletablerad vana att bryta. Lågan av hopp är liten. Jag måste komma ihåg att alla stora eldar börjar med en liten gnista som med körlek och omsorg till slut blir en härlig värmande stabil eld.
Det är 3e dagen nykter, jag vet att det är runt här jag faller. Jag vill hålla lågan brinnande. Jag är rädd och lite vilse.

@Ny dag Så fint uttryckt ❤️ Som systrar ska ni gemensamt ta er igenom detta. Mitt inlägg om KBT i @himmelellerhelvets tråd gäller dig också ❤️ Om jag minns rätt har du tagit hjälp av psykolog tidigare?

Jag har ju också bekymmer med min mamma, som nu dessutom börjat visa tecken på demens. När hon är riktigt dålig bär jag runt på en lågfrekvent oro som nästan äter upp mig inifrån. Min mamma har på många sätt failat i sitt eget föräldraskap, men jag har idag inifrån och ut förlåtit henne för det. Hon visste inte bättre. Hon kunde inte bättre. Jag har också landat i att jag inte är en person som tänker faila i min omsorg om henne. Men det måste ske på mina villkor. 80 procent av tiden åtminstone.

Det som funkar bäst för mig är att bestämma tid. ”Då hjälper jag dig med detta”. Tex handlar vi ihop varje måndagskväll nu. (Eller hon handlar och jag följer med och övervakar att det inte strular till sig med betalning och annat.) Oftast bestämmer vi nästa tid när vi träffas. ”Nästa vecka på tisdag kommer jag och hjälper dig med detta.” Betala räkningar tex. Eller som nu att vi ska besöka ex-svärmor på mors dag ihop på söndag. Då slipper hon tjata och fråga, hon vet när vi träffas nästa gång. Däremellan kan jag faktiskt släppa tankarna på henne.

Tack och lov att hon bor nära mig, fyra hyreshus bortanför bara. I sommar är det nio år sedan som hon flyttade till min hemstad. Just för att jag skulle kunna hjälpa henne på ålderns höst.

Jag gör faktiskt precis likadant med min mamma numer som jag gör med min yngsta dotter, som har en intellektuell funktionsnedsättning. Bestämmer tid, bestämmer vad som ska göras, är konsekvent och bestämd men i vänlig ton, använder kortare meningar utan negationer. Är bestämd inifrån och ut. ”Okej, jag hjälper dig, men det är på mina villkor.” När jag har tid.

Sen sker förstås akuta saker, men kan 80 procent skötas på mina villkor känns det hanterbart. Oftast. Jag vet inte om det här är en medveten strategi, men det har fått mig att orka.

Kram 🐘

Torsdag har det gått och blivit och persiennerna har dragits upp här i mitt kök. Har sovit nån timme extra då jag var rätt utarbetad efter en hel del pysslande med min musikhobby. Men med en aning förnyad energi som finns just nu, så kommer jag nog med stor sannolikhet förhoppningsvis utanför dörren och iväg efter åtminstone mjölk och limpa innan lunchtid känns det som i skrivande stund.

Har i alla fall redan hällt upp ett glas med stärkande dryck för den törstige, ja inget med alkohol för på den punkten är man ju inte direkt den mest måttlige om man liksom sätter igång att dricka sånt nervgift får det väl erkännas. Det är lite lustigt hur det kan vara och hur Herren så att säga talar till en genom olika kanaler om man tänker efter.

För skulle skriva ut en faktura då jag för stunden fick för mig att vara duktig och pyssla med lite bokföring som blivit liggandes ett tag. Då satte skrivaren igång av sig själv och automatiskt skrev ut några sidor som definierade ämnet måttlighet och att det var en viktig dygd alltså.

Här skulle man ju även kunna tänka sig att den gamle fule alkoholdjävulen hade ett finger med i spelet. Kanske försöka att få en in på spåret om att bara lite måttligt med starka drycker kanske vore helt ofarligt. Men den enkla grejen går jag inte på nu när man ju lyckats vara nykter medlem på detta eminenta forum i hela 1 år och 7 månader precis idag. Så bolaget får inte se mig idag heller.

Tänker här också på skriftens ord om att man inte ska kasta sig i fara i onödan. För vet man av erfarenhet att alkohol och måttlighet inte funkar för en något vidare, så är ju det klokaste att avhålla sig helt från bolagets luriga produkter tänker jag alltså.

Nej, nu börjar magkänslan att göra sig påmind med lite stilla knorrande. Så det är nog dags för en kopp med varm mjölkchoklad och tre goda limpsmörgåsar kan jag allt tro liksom. Förresten, @Molnet såg att du tittade in här igår kompis, sånt uppskattas alltid.

Ha en fin dag!

@Himmelellerhelvette Jag kommer att tänka på kidnappning. Precis som alkohol och ätstörning kidnappar hjärnan så kidnappar din mamma dig. Trots dina hemska upplevelser pga din mamma som barn, så måste du idag ta hand om och försöka älska henne, för det är din mamma, trots det hon utsatt dig för. Du är kidnappad för att du måste försöka acceptera det för hon är din mamma, som idag är så trasig, ensam och mår psykiskt dåligt. Du är kidnappad och har ingen annan utväg än att sitta fast och må dåligt tillsammans med din mamma. Precis som när du var barn och inget annat kunde göra än att vara kidnappad. Genom ätstörningen kunde du försöka att kontrollera något i ditt liv, du kunde inte kontrollera din mamma. Du kunde fokusera och styra något annat i ditt liv, dämpa din ångest. Till slut var du kidnappad även i detta.

Det finns ju stockholmssyndromet, när man börjar sympatisera med sin kidnappare trots att de är själva hotet och faran. Jag tänker att du verkligen får vara arg på din mamma som inte kunnat ge dig det du behövt. Hon var usel och hon har inte tagit ansvar för sitt liv. Visst sjukdom och snäll säger du, men du har inte fått det du behövt eller hennes omsorg. Är det snällt? Kan man använda sin sjukdom som försvar för sitt handlande och att man får sitt barn att må psykiskt dåligt? Eller har du blivit kidnappad till att tänka att hon rår inte för sitt handlande pga sjukdom? Klart att misssbruket och sjukdomen gjort henne dysfunktionell och oförmögen att ge trygghet och omsorg, men har hon inget ansvar själv för det? Ska det vara ditt ansvar? Ska du ta hand om din psykiska misshandlare? Har du verkligen förlåtit och accepterat hennes handlingar?

Inte så konstigt om ätstörningen triggas, precis som det gjorde i barndomen. Ett sätt att försöka kontrollera situationen och dämpa ångest, lägga fokus på annat. Ett sätt att stå ut i kidnapparens grepp. Lägger man till skammen och skulden på det, som jag gjort ett inlägg om nedan, är det inte så konstigt att din ätstörning triggas i situationen du är i med din mamma. Kidnappad. Det är ur den du behöver komma loss. Bli arg på din förövare och lägga bort skammen och skulden där den hör hemma, hos din mamma. Inte dela den med henne, för det är inte din! Tänker att det är det du ska fokusera på, lägga bort bördor som inte är dina. Göra dig fri från din kidnappning. Inte använda skadliga metoder, strategier för att dämpa ångest och stå ut i kidnappningen. Trots att din mamma har en sjukdom, men det är hennes, inte din. Du kan inte vara kidnappad i även hennes sjukdom. Annars kommer du inte vidare. Du behöver tänka på din egna överlevnad för att inte gå under.

Jag har själv känt mig kidnappad av min mamma, skam och skuld, som jag lagt tillbaka på henne för det är inte mitt! Jag vet inte om jag skulle ha lyckats så bra med det utan psykolog, för jag fick hjälp med bolla och att synliggöra det. Jag fick hjälp med att hantera alla skuldkänslor jag fick när jag gjorde det. Min mamma vet inte om allt detta, men det behöver hon heller inte. Hon är själv så skuld och skambenägen och skulle inte klara av att höra det. Det viktigaste är att jag vet och att jag tagit bort skam och skuld som inte är mitt. Det har varit en oerhörd lättnad och befrielse! Mitt medberoende har minskat avsevärt och jag fokuserar på mitt egna mående och gör saker som jag mår bra av. Kram❤️

@Himmelellerhelvette Vilka likheter vi har på alla plan. Jag har pratat med min man eller rättare sagt han har pratat med mig att jag kommer gå under om jag inte lär mig hantera min mor på annat sätt dvs att jag lär mig att jag kan inte påverka henne och hon är inte mitt ansvar. Hon är dessutom inte riktigt snäll mot mig, hon obstruerar allt jag föreslår för hon typ vill inte vara till besvär och hon klarar sig bra själv. Hon vill inte ta medicin för hon har inga ju inga problem. Hon sköter inte längre sin hygien, hon äter inte annat än onyttigheter osv osv. Det gör mig ont att se och veta. Hon vägrar att göra det som är bra för henne och jag håller på att bli lika dan om jag inte lär mig att i första hand tänka på Min värderade riktning i första hand. Vi får hjälpas åt och det är en tröst att inte vara ensam. Tror du är yngre än jag så jag ser dig som min lillasyster 🥰. Vi ska ”fixa” det här för vi är starka och har tagit oss igenom ett beroende redan men jag tror vi behöver liksom @vår2022 mejsla ut vår värderade riktning och verkligen följa den vägen (och parallellt arbeta bort skulden och skammen samt acceptera att vi kan påverka framtiden men inte göra något åt dagarna som passerat. 🥰🥰

@Vinägermamman Det tror jag också. En KBT-psykolog tror jag skulle kunna lotsa dig riktigt bra. Identifiera skaven, göra annorlunda, prova, prova igen. Man får konkreta ”uppgifter” i ”hemläxa”. En sådan sak är att ställa undan vågen i en garderob. Möta ångesten när det är tomt på badrumsgolvet. Möta ångesten nästa morgon också osv. Jag lovar dig att efter en tid tänker du inte på att badrumsgolvet är tomt. Ta bort alla helkroppsspeglar är en annan sådan sak. Och en KBT-psykolog skulle kunna hjälpa dig att hitta hjälpsamma strategier mot din mamma också. Kolla upp Mindler. Psykolog online. Man kan välja inriktning. Och klickar ni inte - be att få byta. Alliansen mellan klient och psykolog är så viktig. Min äldsta dotter är som du nog minns psykolog på BUP. Hon gör enorm skillnad varje dag för sina unga klienter.

Kram 🐘

Godmorgon alla på forumet.Börjat min morgon med att.1)Göra mitt löfte:Idag ska jag inte dricka.Dricker jag så mår jag dåligt och livet fungerar inte. Dricker jag inte mår jag bra och livet fungerar” Talar åxå om att jag dricker inte.Använder detta morgon ,middag & kväll för att ändra mitt mindset & för att påminna mig om varför jag är här.2)Träning på vibrationsplatta& dusch)3) En god & nyttig frukost.4)Ta på mig mina framplockade kläder6)Borsta hår & tänder.Lite kräm & smink7)Iväg på jobb då jag säger till mig själv:Idag blir det roligt att jobba.Barnen blir glada när jag kommer & Jag ska arbeta lugnt & metodiskt även om det är stressigt & kaos.Önskar alla en fin dag!