Senaste kommentarerna i forumet

@Villmåbra79. Hej, hur har du det och hur mår du?
Ville kika in och önska dig en fin helg!

@Himmelellerhelvette Så himla bra att du kan sätta ord på känslorna. Ut med det bara! Känner enorm igenkänning, tyvärr. Och jag tänker att bara för att min mamma var otillräcklig som mamma, så kan inte jag göra likadant mot henne. För att jag är en empatisk person som alltid vill hjälpa andra om jag kan. Precis som du är.

Min mamma lever också för våra träffar, även om jag varsamt försöker pusha henne mot andra. Hemtjänst har varit en bra sådan sak, hon får besök av andra och de följer med henne på läkarbesök, så kallad ledsagning. Då kan jag pausa lite. Så hemtjänst vore nog en välgärning för din mamma också, så du slipper dra hela lasset.

Sätta gränser är enda sättet. ”Det här är okej för mig, de här gör jag inte” osv. Och sedan talar man klarspråk om detta, så att de kan släppa ev förhoppningar.

Och glöm inte andas, andas, andas. Långsamt in och ut, lugna ner nervsystemet.

Kram 🐘

Krya på dig @LAO!
Hur känns det inför helgen?
Kram på dig🌸

@Mathilda2025 snyggt jobbat! Att bryta vanor är svårt, men du tog dig över en stor puckel! Jobbet tar stor kraft för mig också så där har jag inga råd, mer än att jag vet att jag får mer gjort obakis. Stor kram🧡

@Vinäger tack för att du delar din resa som är så stark och så berörande. Stort grattis till 3 år🎉💪🏽🎉💪🏽, jag förstår att det krävts lite (mycket) jävlar anamma.

@@JoLi. Och du är grym som kämpar på och klarar det du föresatt dig💪.

Nu kommer helgen och min stora utmaning fredagar känns inte så utmanande längre. Min vana trogen så får jag spendera sparade slantar fredag och lördag på något bara för mig🥰.

Idag blir det nya naglar. Är nu helrenoverad hela jag av detta äventyr. Vikten har börjat rasa också men vill inte gå ned mer då jag är smal från början. Men kanske kul sporre för andra tänker jag mig. Jag äter bra och näringsrikt men är inte sugen på något i övrigt. Med alkoholen i kroppen åt jag verkligen mycket skräp.

Massa kramar till alla som kämpar och har det tufft nu inför helgen.

Jag ska fira 4 veckor med min favoritdrink, tonic, is, massa hallon och citron, 🎉

Godmorgon gänget! Igår var en hemsk dag. Huvudvärk, halsont, hosta, trött, frusen. Jag skyllde allt på alkoholen och gick till jobbet. Kom hem sent med feber och ville sova redan vid 19🫣. Idag vet jag att om jag inte hade druckit i onsdags hade jag fattat att jag var sjuk på Tordagen och därmed inte tvingat iväg mig till jobbet. Idag blir det sängen, serier, te och samtal till lilla pappa som är anledningen till min oro.
Ha en fin dag🧡

Det gick bra utan att äta skräpmat fram tills att jag åkte till mamma, tog på mig hennes känslor trots att jag innan jag kom dit var 100% säker på att jag bara är trött på henne och att hon måste kämpa själv också, jag gör så mycket och hon ingenting. En djup depression gör så med människor har jag förstått men hon måste väl ändå göra något ändå? Jag kan inte vara den hon hänger upp sig liv på. Jag kan känna mig så säker på att jag är klar med att må dåligt för henne men sedan när jag träffar henne blir det totalt tvärt om, då värker hjärtat för hon är så ensam och blir glad och anstränger sig när jag kommer, å ena sidan känner jag då att jag ska hålla i att komma en gång per vecka men å andra sidan vill jag att hon ska vilja leva för något annat än bara mina besök. Jag orkar inte vara hennes ända livsuppehållande anledning. Jag vill bli av med bördan av henne. Det påverkar hela mitt liv och mina relationer utanför. Jag blir nedstämd och gnäller och klagar på min man och våra barn, jag äter destruktivt och mår dåligt av det. Ansvaret för henne tar över mitt liv på ett sätt som gör att jag inte vet om jag är arg på min man och barn för att jag blir dränerad på energi som går åt att oroa mig för mamma eller för att dom är slarviga och respektlösa. Jag vet heller inte om jag är stressad över att det är stökigt hemma, om det ens är stökigt hemma eller om det bara handlar om att jag mår dåligt av bördan av ansvaret för mamma. Jag har kämpat som en galen tupp för henne på alla vis i 2år och 9månader! Så länge har jag varit i kaos kring henne mer eller mindre, lugna perioder har avlöst med otroligt dåligt mående. Sedan har jag kämpat till och från innan dess men på andra sätt. Jag har mått riktigt dåligt på grund av henne när jag växte upp, hon satte djupa sår i mig när hon gjorde mitt liv som barn otryggt, fullt av rädsla och skräck som följt mig genom livet mer eller mindre påtagligt. Jag har alltid trott att jag ska kunna hjälpa henne ända sedan jag var barn och på en barns sätt älskat gränslöst hela livet. Hur kan man fästa sig så vid en så sjuk och hänsynslös förälder? Jag avskyr att jag fortfarande låter henne påverka mig såhär! Hur är det möjligt! Hur kan jag få dåligt samvete för att hon är ensam och mår dåligt när hon varit anledningen till att hela mitt liv präglats av barndomen hon gav mig. Att jag blev ätstörd, alkoholist, har haft och ofta fortfarande faller tillbaka i en otroligt dålig självkänsla, självhatet mot min kropp som jag trott ska bli bättre om jag spyr upp det jag ätit. Ångesten, den förbannade ångesten jag levt med i hela mitt liv som jag aldrig förstått. Jag är så urless på att känna ansvar och ta på mig hennes känslor när hon aldrig gjort sig värd av att få påverka mig på det viset! Hur kan ett barn ta på sig denna villkorslösa, enormt starka kärlek till en förälder och bära med sig den genom hela livet? Det är sjukt! Det är så förbannat sjukt! Jag är sjuk i mitt medberoende trots att jag hela tiden tror mig kommit ur det. Jag är lika sjuk som om jag tog återfall av alkoholen en gång per vecka! Jag kan komma ifrån skulden, ångesten och allt som har med henne att göra när jag låter det gå två veckor mellan besöken men sedan faller jag igen. Jag hade behövt sluta ha med henne att göra men det finns ingen annan! Kanske kan hon någon gång få hjälp av samhället men på den resan har vi inte kommit långt, vi är i starten av en process som är sjukt lång och jag orkar inte ta tag i den mer! Jag orkar inte prata med fler instanser om hur hennes liv är och att hon behöver hjälp för samhället funkar inte lätt där, det krävs så mycket och en avdankad missbrukande ligger långt ner i prioriteringen för att få hjälp och dessutom måste denna kunna kämpa någonting själv, kunna ringa och gå på möten men hon klarar ingenting. Jag får göra allt och jag orkar inte.

Stort grattis till tre år @Vinäger! Wow! Det är så otroligt häftigt att läsa att man kan klara att komma ur beroendet trots att det är så kritiskt och att kampen fortsätter under så många år!
Att våra resor kan vara så olika men lika ändå, min kamp höll på i 10år utan att jag på riktigt fattade hur jag kämpade. Jag var duktig på att koppla bort den jobbiga känslan och kunde länge dölja den genom att tänka att det blir bättre efter jobbet när jag kommer hem och får dricka. Jag kunde stå ut hela dagarna för sedan fick jag min alkohol som släppte på all ångest och gjorde att jag mådde bra. Jag tror jag mestadels kunde lägga mitt fokus där istället för att förstå att jag är alkis och kommer må bättre utan. Tänk att jag trodde att jag aldrig kommer få må bra om jag slutar dricka! Jag har varit nykter i 3 år och tre månader. Kram❤️

@Vinäger Stort grattis och ett "bra jobbat"
till dig 🙏🏼❤️. Du är en fantastisk inspiration och din historia är både rörande och skakande men också ett kvitto på att det går. Vi kan. Hoppas du får en skön helg 🩵

@Kevlarsjäl62 Tack min vän!
Med förståndet vet jag att skammen inte är min. Känslorna är dock svåra att styra med förståndet.
Förstår din rädsla för bitterheten. Min stora skräck i livet är att bli bitter. Gagnar ingen o allra minst den bittra.
Hur motar man bitterhet?
Med snällhet kanske?
(Vi får googla) 😊

Jag hajade till på det du skrev om stark kärlek till mannen. När jag läste kändes det så främmande. Har jag sagt det? Kanske det.
Och jag har i o för sig älskat min man genom åren, men just nu vet jag inte ens hur det känns. När barnen var små o alkoholen inte var nr 1 i hans liv. Då fanns kärlek. Nu mest irriterad när han är i närheten.

Grubblar mer o mer på hans personlighet. Vad är han, vad är alkoholen i beteendet?
Tänker tillbaka o kan ju se beteenden jag inte tycker om som fanns före alkoholen. De förstärks med alkohol men inte självklart 'värre' ju högre procent kroppen. Där undrar jag om hjärnan börjat ta stryk.
Han fick en något osäker adhd diagnos för några år sedan o det var nog startskottet på beroendet. Diagnos utan uppföljning ledde till självmedicinering. Det är min tolkning nu i efterhand.

Var snäll och förlåtande mot dig själv! ❤️

@has Tack för ditt stöd!
Och för att du delar med dig så öppet. Du resonerar alltid medmänskligt o klokt. 🧡

@Vinäger Grattis och stor kram från mig också. Du har betytt mycket för min resa, det vet du. Både som skräckexempel när du berättade om handspriten – jag hade kunnat hamna där själv –och som den förebild som du är idag. Men allra mest som en klok, varm och reflekterande medmänniska. ❤️

@aeromagnus Grattis till 11 nyktra månader! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

@aeromagnus Grattis t elva månader🥳Det är strongt att låta bli alkoholen när du lever med så mycket oro omkring dig, och med ovissheten. Vi vet ju nu när vi är nyktra att alkoholen skulle bara gjort det värre. Så var stolt! Och jag håller tummarna att det ska gå så bra som möjligt för din fru🙏🏻Kram🤗

@Vinäger Grattis till dina tre år🥳🤩❣️
Om två månader är det min tur att fira tre år🙏🏻 Ja, båda våra resor t nykterheten gick verkligen upp och ner. Jag visste också att jag skulle bli helvit. Jag drack aldrig starksprit el alcogel men jag var inte ett dugg bättre. Jag minns att jag tyckte om att läsa dina inlägg för jag kände igen mig mer i dig än många andra. Och, det var en tröst för det kändes som ett misslyckande att det inte funkade att läsa Annie Grace m.fl. el lyssna på poddar och att bli nykter.

Jag är glad för din skull att du kom fram till målet till nykterheten, ja för vår bådas skull🙏🏻

Kram t dig🤗

På tisdag ska frugan göra njurbiopsi. De misstänker inflammation i njurarna dels på grund av felmedicinering. De gör ett snitt och går in med en lång tång och tar ut en plutt av njuren. Så vi är oroliga just nu även om det är ett rutiningrepp. Idag är det 11 månader utan alkoholen.

@Rike Ja, det finns annat i livet att göra. Omöjligt att hjälpa en som inte klarar av att ta emot hjälp, inte riktigt tycker att det behövs. "Jag kan själv" är ju en beprövad skröna, tyvärr.

Det händer inga stora saker nu.
Inga fyrverkerier, inga tydliga uppenbarelser, ingen makalös wow-känsla...
Bara ett lugn.
Det är faktiskt helt ok att lunka på i vardagstempo.
Tänk att imorgon är det fredag igen.
Jag tycker nog att dagarna går rätt snabbt ändå,,nu när jag inte dras med bakfylla titt som tätt.
Jag får ut mer av mina lediga dagar.
Och jag har färre upplevelser av saker jag sen ångrar.
Lugnt och skönt.
Lite tradigt emellanåt.
Men faktiskt helt ok.
50 dagar utan alkohol blir det denna helgen.
Inte illa för en gammal surkärring..

@LAO Man blir klok som nykter😂. Tråkigt med det sorgliga du fick höra igår, förstår att det tynger dig. Sköt om dig, kram❤️

@sommar2023 håller med @Rike, anmälan görs för att hjälpa. Den gäller din man som dricker, kanske kan det till sist få honom att vakna upp nu!

Någon annan har gjort bedömningen att det behövde göras och det bekräftar ju egentligen det du känt så länge. Din man behöver sluta dricka.

Skickar styrkekram!

@bubbelgumman jag hade 0,7 när jag sökte hjälp. Alla var bara vänliga och tillmötesgående och proffsiga. Lämna provet, ta emot den hjälp som erbjuds och var stolt över att du vill förändra dig🧡

@ann74 fy så tufft! Det låter verkligen helt ohållbart, och förstår av din text att du redan är så trött. Allt kan kännas helt övermäktigt då.

Men fortsätt ta små steg i den riktning du går. Vet inte om det kan finnas tillfälliga boenden via kommunen, kanske någon annan här vet?

Precis som du skriver är det ju inte en miljö barn (eller någon annan för den delen) ska behöva vara i 💔

@Åsa M Ja, du kanske har rätt. Men det känns så annorlunda.

@Vinäger
Hej! Jodå ditt roliga alias kommer jag väl ihåg!
Och stort grattis till din lyckade resa.
Där vill jag också vara om några år. Du inspirerar mig med dina ord. 🙂
Och nej, jag har inte råd med 5år till. Då är det kört.
Jag tar inte bra råd som ”mästrande”. Jag är bara tacksam över att du bryr dig så pass att du tar dig tid att skriva.
Och återigen, stoooort grattis till din 3-årsdag. 👍🏻💪🏻👏🏻