Senaste kommentarerna i forumet

@Anoto. Du är ju på gång tänker jag. Du har kontaktat beroendecentrum och skrivit här🌸. Bra gjort!

Det är ju fullt naturligt att du känner hopplöshet och att du inte orkar. Din kropp och hjärna är hårt belastad och då tänker man inga friska tankar. Varje dag som du kan hålla dig nykter så friskar kropp och knopp på sig och du kommer klara utmaningen bättre. Ta den hjälp du kan få, kapitulera i att du inte kan dricka längre. Det kan kännas tufft men att fortsätta som du gör är rakt ner i mörkret. Vi är så. Ånga här som lyckats vända skutan. Läs i forumet så ser du många hoppfulla berättelser. Tungt i början men ljusare dag för dag. Hoppas det kan inspirera dig.

Ny här. 27.

För ca ett år sedan lämnade jag en lång relation och sedan dess har jag haft det svårt att vara ensam. Speciellt under helger och helgkvällar. Jag är en extrovert person och efter att ha haft sällskap i flera år är det en stor omställning för mig att plötsligt vara ensam en lördagkväll. Det har lett till att jag nappat på inbjudningar så som “häng med ut ikväll” de flesta helger senaste året. Och det leder mig till mitt andra problem och varför jag nu blivit medlem här och skriver detta inlägg. Jag har svårt med alkohol vid fest- tillfällen. Efter för många glas så tappar jag plötsligt uppfattning och kontroll. Det blir ofta för mycket vid fest (inte alltid dock, men majoriteten av gångerna). Dessa gånger får jag minnesluckor, blir virrig, tappar i allmänhet kontroll och sen självklart: grov ångest och oro dagarna efter.

Jag vill verkligen ha förändring. Jag orkar inte med minnesluckorna, ångesten och oron jag får av alkoholen. Så jag har bestämt mig för att i princip sluta dricka helt och hållet, med eventuellt undantag för något enstaka glas vid middag eller dejt för att smutta på. Det är dock helt slut på fest- drickandet, för jag kan helt enkelt inte kontrollera det.

Inlägget kanske låter dystert, men egentligen så är jag glad. Jag ser fram emot att inte längre vara bakis en hel söndag utan kunna gå upp och träna istället, fika, strosa runt på stan och känna mig pigg och glad. Dock känner jag en viss oro för helgkvällarna. Min rastlöshet och min rädsla för att vara ensam har ju tidigare varit anledningarna till att jag hamnat på sena middagar och nattklubbar med massa alkohol inblandat.

Någon som känner eller har känt likadant? Har ni tips eller idéer på vad man kan hitta på en fredag- och lördagkväll. Tar gärna emot pepp, känns lite tufft just nu.

@JHL Just det, var så länge sedan att jag glömt att det finns beroendevård både i regional och kommunal regi. Tror att för att jag skulle få regional fortsatt vård efter antabus och nykter period krävdes det att arbetsgivaren blandades in, medan jag själv kunde gå vidare med kommunens alternativ. Det är lite lustigt och ibland svårnavigerat i skärningspunkterna mellan region och kommun. Men precis som du säger, finns behov kan man återvända. Tack!

Tja, ser du har försökt lite tidigare. Jag tror styrkan ligger i att man har bestämt sig och är tillfreds med det. Ta en dag i taget, tillslut staplas dagarna på varandra. Har du någon gammal hobby eller aktivitet du får tillfredställelse från? Som du kan använda som distraktion.
Annars finns det vanliga, promenader träna osv. Bra du kontaktat beroendecentrum där kommer du få hjälp! Kämpa på!

@asdf1973 Vinna en morgondag, fint uttryck, vacker tanke, det tar jag med mig! All lycka till dig, vi lyckas en dag i taget!

Låter som att du behöver akut hjälp (som beroendeakuten på Sankt Göran) först och främst, för att åstadkomma en kortare period av nykterhet, med all medicinsk assistans du behöver för att hantera abstinens, och även starta en plan för lite längre nykterhet möjligen med antabus. Därefter kan du tänka efter mer i lugn och ro över hur resten av ditt liv ska vara. Att inte orka är en känsla som behöver följas av en vilja och bestämdhet att förändra beteende, och det är svårt men definitivt inte omöjligt. Först behöver du som sagt ta dig över den akuta fasen jag tänker du befinner dig i nu. All lycka till!

Jag har nog gjort all skit som finns pga. Druckit alldeles för mycket alkohol.
Vet inte varför jag fortsätter, får hemska abstinenssymptom och ångest.
Har tidigare förlorat jobb, kraschat bil på fyllan, you name it.

Jag orkar inte mer, det här måste få ett slut nu, jag märker ju att det blir värre hela tiden. Numera vill jag korka upp direkt när jag vaknar, det har kommit senaste halvåret/året.

Hur gör man egentligen?
Skrev ett meddelande till beroendecentrum online Stockholm nyss, hoppas verkligen de kan hjälpa mig..

@LAO, @Bubbelmorsan, @vår2022och @mmm tack och ja det är fantastiskt vilka positiva effekter nykterheten har medfört för mig.

Helgen blev lugn precis som planerat och nu efter helgens runda är golfklubborna inställda i förrådet några veckor tills jag drar söderut för en långweekend med golf. Nu får det bli hårdare fokus på lite styrketräning inför kommande längdskidsäsong,

Kommande helger kommer att bli en uppvarvning mot jul och det kommer vara en hel del tillställningar och övernattningar där det dricks alkohol. Jag känner ingen oro inför det och det blir intressant att träna på att ha en nykter jul-uppladdning. Jag har dock tackat nej till någon av de värsta festerna där julfesten mest är en anledning för att det ska supas. Se, lyssna och uthärds gamla gubbar och gummor som är dyngraka känns inte så lockande oavsett hur fantastiskt julbordet är.

Något tidigt inlägg rörande jul men i helgen drar det igång för mig.

Ha en trevlig dag. En dag i taget.

@eliz. Total igenkänning Jag var också helt däckad av trötthet. Kroppen är under reparation tänkte jag. Då kändes det lättare. Det går över🌸

Måndag….och jag är sååå galet trött 🫤

@Thompa_68
Jag vill ju också mest träna för att må bra och hålla igång kroppen även som lite äldre. Bra input att det kanske inte är mer prestation som är det bästa just nu

Det är så fantastiskt att höra era erfarenheter. Det hjälper mig enormt att förstå att jag inte är ensam och att se på hur man kan hantera framtiden.

Jag relaterar helt till det Thompa_68 så fint formulerar i sina inlägg. För att få en meningsfull framtid så måste jag acceptera och inse att jag inte kan dricka alkohol och att genom avhållsamhet kan få en mycket bättre framtid.

Just nu är jag lite nykär i tanken på att avstå alkohol och att få uppleva de positiva effekterna som kan komma av det. Men eftersom det är ganska länge innan de stora positiva effekterna kommer så hoppas jag bara att jag kan hålla i. Sättet att göra det är dag för dag. Varje dag jag kämpar mig igenom betyder att jag vinner en morgondag.

@sommar2023 Hej, Jättebra att han har sökt hjälp. Vård finns där som stöd även om barn och körkort kan komplicera till saker och ting. Vad en läkare hotar med skulle jag inte lägga speciellt mycket tonvikt på och jag tvekar på att läkaren kommer ihåg vad som sagts i ett möte. Jag är även tveksam till att läkaren skriver i journalen att rekommendationen är att anmäla till socialen om din man söker hjälp igen. Av vad jag har förstått så krävs det 2 tester med en månads mellanrum där båda testerna ska påvisa högt värde för att transportstyrelsen ska dra körkort. Om din man gör ett score-test så kan en beroendeläkare sätta en kronisk diagnos som alkoholberoende vilket inte är så kul (jag har den diagnosen) och den kan vara underlag för indraget körkort av Transortstyrelsen (om jag fattat det rätt). Jag har ingen erfarenhet av socialen och vad de kan göra men har man inga barn så skulle jag inte bry mig.

Med detta sagt så glöm inte att instanserna finns där för att hjälpa även om det inte alltid känns så och jag råder er att ta hjälp ta emot hjälpen ni kan få. Vill inte din man ta emot hjälp så får du fundera på din framtid er relation.

Lycka till!

Drack 4 starköl i fredags hoppas det inte syns på testet....
Hade 0,25 för 3 veckor sedan.
Någon som har erfarenhet

@Mathilda2025 Jag förstår, och det är ju positivt i grund och botten. Men kanske finns det en liten fara i att sätta upp mål och bli alltför fokuserad på resultat i detta läge. Tänker att du ska träna för att må bra och låta endorfinerna göra hjärnan nöjd istället för alkohol. Blir det för hård träning kanske lite av lust, tillfredsställelse och belöningsinspiration tryter. Men du känner givetvis dig själv bäst. Jag försöker också röra på mig en hel del, spelar mycket tennis utan att sätta direkta krav på resultat. Men det är klart jag blir sur när jag missar, det är en del av spelet! :-) Jag försöker så ofta jag kan känna tacksamhet över att jag kan utöva min sport och har förmågan att röra på mig, något jag vill göra länge till.

@Blenda hmmmm... jobbar vi måhända i samma projekt? Det är bra att du har fokus på nykterheten för utan den blir arbetsprestationen (och annat) lidande. Om det kör ihop sig kan man alltid mentalt ha tanken "jag är iallafall nykter och det skulle vara mycket värre om jag drack alkohol" så känns det bättre och man kan jobba på.

Ha det bra

@Andrahalvlek Förstår precis! Jag har ju klarat av många perioders nykterhet, som följts av initialt kontrollerat drickande, för jag alltid föresatte mig att jag kunde dricka kontrollerat. Det var rent självbedrägeri, men så länge tanken på att avstå alkohol helt och hållet skrämde mig mer än att halka från kontrollerat till "trilla över kanten" drickande på kort tid så förlorade nykterheten varje strid på mer eller mindre lång tid. Det är först nu när jag accepterat att jag inte kan dricka alkohol och förmått fokusera på annat positivt istället för att ta på mig offerkoftan som nykterheten känns som en skön filt snarare än en black om foten. Det är inte orättvist att andra kan dricka och inte jag, det är bara som det är och kräver att jag gör på annat sätt.

Min energi börjar öka, jag mår fysiskt bättre, sover något bättre (fortfarande problem, men mer djupsömn) och av och till känner jag en glädje strömma genom mig som det var länge sedan jag upplevde. Dessutom blir jag överraskad över hur mycket plats kärleken får ta i mina tankar. Nu ska jag riva av en bra arbetseftermiddag och se fram mot att ge min fru en rejäl kyss eller två när hon kommer hem ikväll! :-)

@Thompa_68 Hej, I regionen jag tillhör så erbjuder regionens beroendecenter piller (antabus, nalterxon samt någor annat) som hjälp. De tar även prover. Kommunen erbjuder samtalsterapi. Jag gick till regionens beroendevård initialt men efter ett tag beslöt vi gemensamt att avbryta behandlingen eftersom jag inte tog piller. Kort därefter avslutade jag även relationen med kommunend beroendesamtal.

Personligen så tror jag att en del personer är lyckligt lottade och har inte fastnat alltför djupt i sitt beroende så att ett innre driv kan räcka för ett nycktert liv.

Dina val känns avvägda och balanserade och inget är ju ristat i sten. Finns behov i framtiden så kan man alltid återvända.

@Thompa_68
Jag är faktiskt väldigt mycket en träningsmänniska och tränar och håller igång men varvar med alltför mycket alkohol. Ibland så att jag just när jag tränat hårt eller sprungit kan använda det som ursäkt och tycka att jag borde få belöning i form av alkohol. Så jävla skruvat tänkt. Orkar ju såklart bättre och mer när jag inte dricker alls. Behöver kanske sätta mer mål med träningen, så jag kan mäta förbättringar och se resultat på ett annat sätt med totalt uppehåll🤔

@Andrahalvlek Ja, elefanter har jag ätit många under mina år som egenföretagare, brukar tänka så. Problemet med att få i sig just den här elefanten är en kombination av kulturkrockar, kontraorder och svårigheter att få tag i korrekt underlag inför – ja – en mycket skarp och fullständigt fix deadline.
Men det finns en ljuspunkt. Jag jobbar tack och lov på löpande räkning och det är hyfsad timpenning. Så egentligen tjänar jag mer pengar på att det är rörigt, så länge det hinner lösa sig i tid. Strulet är verkligen inte mitt fel, har dock blivit mitt ansvar att lösa på något märkligt sätt. Men jag klarar att känslomässigt hålla det på nivån ”gäller bara jobb, gäller inte livet”, det är en bra utveckling för denna f.d. duktiga prestationsprinsessa.

@xyz23 Tack! Min största nytta av beroendemottagningen var dels att jag fick antabus så att jag för första gången kom igång med en längre tids nykterhet i vuxen ålder, dels att jag fick remiss till terapi och mindfulness/yoga. Annars kommer jag också ihåg rädslan för blodvärden och vad de skulle meddela socialen i och med att jag hade små barn. Jag försökte ju verkligen bli nykter under denna period och det gick bra så länge att min behandling avslutades. Tyvärr föll jag tillbaka i gamla vanor några månader efteråt.

Fint att höra dig beskriva om dina egna erfarenheter, jag är uppvuxen med ett hårdare tryck på att formellt uppmärksamma högtidsdagar av olika slag, annars fick jag se på andra bullar. Jag förstår absolut vad du menar!

@Bubbelmorsan jodå, ngr lussekatter blev det 🙂

@Thompa_68 Hej Thompa, det är intressant att läsa vad du skriver, och jag känner igen mig själv. Inte kan jag säga att beroendemottagningen hjälpte mig så mycket heller, jag var mest rädd att de skulle anmäla mig till TS om körkortet - jag känner mig inte helt säker än. Isf vore mitt liv som jag känner det slut. Nog sådde den kognitiva frön ändå. Jag har svept nätet under flera år för att hämta så mycket info som möjligt om mitt beroende. I den situationen jag är nu är det min samlade kognitiva insikt som gjort att jag står på ungefär tre månaders helvitt.

Jag har gått igenom en pärs nyligen här på AH. Den gör att jag känner mig olustigt osäker på mig själv och läser genom mina kommentarer både en och två - nog tre - gånger extra innan jag trycker på Spara. Jag har tänkt på min senaste till dig hela natten nog, somnade vid 05-snåret :))), och vill förtydliga vad jag menade med pojkar och flickor. Jag är ju själv "pojke"; inte ringde jag så mycket hem om det inte var trassel. Inte hade jag koll på fars dag om mamma inte påminde mig, eller vice versa med pappa. Men visst älskade jag mina föräldrar himla mycket för det. Så klart. Vi var verkligen en enhet som ställde upp för varandra. Dina pojkar älskar dig också. Men det vet du såklart. Så menade jag.

Ha det bäst.

@Thompa_68 Den häftigaste upplevelsen du har framför dig är att uppleva att det är tusen gånger lättare att avstå helt än att dricka ”lite” och ”ibland”. När kasettbandet på repeat i skallen tystnar (som mal på om när, hur, varför man kan dricka) så finns det plats för mycket vackrare tankar. Det finns tid och plats för reflektion. Tacksamhet. Förundran. På så sätt blir vi alla lite klokare för varje nykter månad.

Kram 🐘

Hejsan! @väljermigsjälv, Det är alltid trevligt med folk som läser lite av ens dystra historia och peppar på alltså. Hängde nog inte med riktigt där, undrar kanske vilken läkare som skulle ha hjälpt... Tja, det var väl kanske mest tiden och omständigheternas läkare som hjälpte till med vad som krävdes i så fall. För den överläkare från nåt grannland jag tänkte på som gav mig en kluven smått positivt klingande kommentar, och sedan tipsade om en enkel resa till Schweiz. Denne expert, snackade jag ju bara med en mycket kort stund i förbifarten när jag så att säga fångade denne i flykten. Ja, fem minuter gratis konsultation bredvid ett tomt väntrum i en entré. Ja, länge leve sjukvården och psykiatrins experter. Tänker att vissa tror, på tomten, andra på sjukvården eller kanske Skaparen som en själv, och alla nyttiga medel som är någorlunda hjälpsamma och håller en borta från flaskans nervgift kallat för alkohol är väl gott nog kanske. Fiskpinnarna som blev över från gårdagens söndagskalas har nu snurrat färdigt i mikron, så nu är ju den här dagen räddad också.

Ha det fint!