Senaste kommentarerna i forumet

Tack! Kanske just det att jag är van att jag måste klara allting själv & gör det. Men till ett högt pris. Ni har jag tagit mod till mig att skriva här. För jag klarar inte av allting utan alkohol. Nu börjar jag en tråd här, tillsammans med andra, för att reda ut massa lösa trådar i mitt liv. Utan alkohol.
Tack för stöd!

Jag vet hur du känner, men vi allihopa här kämpar tillsammans! Du är jätteduktig som låter bli, alkoholen är inte värd att förstöra oss som den gör. Tänk på allt skit den medför, det är inte värt det. Fortsätt kämpa och stå emot ❤️

Startade dagen med en och enhalvtimmes yoga på gymmet. Något som jag aldrig testat på förut men det tilltalade mig så dit går jag igen nästa gång tillfälle ges.
Det här är 8:e lördagen på raken jag upplever nykter ..... påtår på den??
Härligt väder fast det blåser, planen var en grillning men liiiiite för kyligt ännu så det får bli grill på balkongen..... den goda maten ska sköljas ner med Cola Zero, passar mig fint en lördag som denna!

Trevlig helg på er☀️

Hej Smygaren
Vad bra att du reflekterar över ditt drickande och betéende. Har du någon gång sökt hjälp för ditt drickande eller ditt förhållningssätt till alkohol? Jag känner igen mig själv så i din historia. Det är så jobbigt att hela tiden ha det där dåliga samvetet och ångesten - det finns en "liten röst" därinne som vet att någonting är jävligt fel . Att du gör våld mot dig själv.
Idag finns det flera mediciner som minskar suget efter alkohol. Man behöver ju inte gå på AA-möten om det känns skrämmande. Man kan träffa en rådgivare enskilt. Det obehagliga är att hjärnan byggs om efter lång tid med alkohol - sök hjälp - är mitt bästa tips till dig! Heja dig!
Kraftkramar!

Oj det kanske inte verkar som någon lång tid alls - men för mig är det storslaget - snart 2 vita veckor! Tack aeromagnus för din fina hälsning! Ja nu måste jag sätta upp ett nytt mål - och det är att klara en vecka till. Heja, heja!
Är så glad för att det här forumet finns. Jag är inne och läser trådar, finner styrka, medkänsla och tröst hos alla oss därute som kämpar med sug, beroende efter alkohol etc.

Idag är det 13:e nyktra dagen och lördag. Vaknade tidigt och kände mig pigg och - full av energi. Gav mig ut på en morgonlufs för att jag hade lust - inget tvång eller flyktbetéende. Lyssnade på radio och "kände mig väldigt normal". Oftast har jag varit så bakis på lördagar att jag bara längtade att få ta mig en återställare. Oftast orkade jag "hålla ut" till 14-15 tiden på em innan jag började med några öl för att sedan gå över till vin. Vid 20-tiden var jag oftast så full att jag däckade i soffan framför tv:n. Riktigt bra dagar orkade jag hålla ut med att påbörja drickandet fram till 17-18-tiden - då däckade jag vanligtvis vid 22-tiden. Jag har så många minnesluckor. De flesta dagarna har sett likadana ut. Jag mindes oftast inte hur jag kom till sängen och hur/när jag hade somnat. Min sambo berättade för mig, dagen efter. Varje morgon gjorde jag "tysta avtal" med mig själv att "idag ska jag inte dricka" - för att sedan vid 11.00 tiden börja få tankar på alkohol. Tankar och ett förbannat starkt sug som tog över - jag var tvungen hadla alkohol.
På lördagar var den viktigaste uppgiften att hinna till Systemet innan kl 15.00. Annars hade jag inga tider att passa. Jag bunkrade alltid upp så jag hade en extraranson så att alkoholen också räckte till söndagens drickande. Helst 2 flaskor vin/dag + några stora starköl så att jag visste att det räckte med säkerhet.

Det är inte länge sedan jag var där - och jag vill inte hamna i det där sunklivet igen. När jag är inne i min bubbla är Ingeting annat viktigt än att få dricka - och att kunna återhämta mig från att kunna dricka igen. Inte att handla nya fräscha kläder - hänga med någorlunda i modet. Gå till frisören.
Det har inte gått så långt att jag är någon "skitgris" - nej, men bara att göra det "som måste göras, dvs hel och ren - men inte mer än så. Jag som en gång i tiden var väldigt fåfäng och kunde gå timmar i affärer bara för att leta efter saker med "rätt look" eller design etc.
En förändring som kommit gradvis, har inte märkt det - men nu börjar jag reflektera över det.

Visst förändras man med åldern men lite intresserad av mode borde jag ju vara? Kanske kommer modeintresset tillbaka? Just nu tycker jag inte om att se mig själv i spegeln - allra minst i en provhytt. Inte kul att gå till frisören - det där svullna ansiktet passar varken bättre eller sämre med en speciell frisyr.
Min rådgivare sa faktiskt att han hade många patienter med svullna ansikten... alkoholen sätter sig visst i ansiktet hos stordrickare och som druckit under lång tid.

Nu fokus på att jag fattar rätt beslut och förhoppningsvis efter sundare livsstil och livsstilsförändring blir det en annorlunda tids nog! T ex är jag inte röd i ögonen längre - nej nu har jag vita ögonvitor! :D
Ha en jättehärlig lördag och jag tackar mig själv att jag är på väg! Kraftkramar till alla som kämpar, vill och önskar förändring!

Tack för förtroendet! Alla trådar och inlägg här är så himla stöttande!! Jag kan och jag vill, precis som alla andra här! Detta ska och kommer gå bra, ett steg i taget. Kram

Tack tack tack för att du delat med dig av din resa. Har legat hela förmiddagen med sån oerhörd panik och ångest över mitt beteende och inte känt något hopp för framtiden. Efter att la läst din tråd känns det så mycket bättre! Jag är stolt över dig och hoppas att jag ska lyckas med samma resa som du! Kram

tvekar jag om jag ska lägga upp länkar här.
Jag som har hört det mesta, det mest osannolika, på mängder av möten och personliga träffar reagerar starkt på denna sida. Och det både positivt (!!) och negativt i form av uppgivenhet och lessenhet. Såhär ser samhällets baksida ut och det utan skämskuddar framför ögonen. När jag läser det här blir jag enormt glad för att jag enbart är beroende av alkohol.....eller rättare sagt : Att jag aldrig provat nåt annat.
https://www.facebook.com/Detarinsidansomraknas/?fref=ts

Eller en timme i taget. Så började jag. Klappade mig själv på axeln för varje timme som gått. Det viktiga är att du tagit beslutet, att du är här, att du vill förändra din situation och ditt drickande. Det är ett starkt och modigt beslut! Känn det som en stor seger i sig!

Det är just den motivationen som kommer göra så att du inte dricker idag. Att du kommer att vakna upp pigg utan bakisångest imorgon. Då får du ta beslutet igen. En dag i taget.

Som sagt, det första viktiga steget har du tagit! Håll i det här nu! Du vill ju så gärna! Överbevisa a-djävulen att det är du som är i kontroll! På honom bara! Jag tror på dig! Du fixar det här!

Styrkekramar!

Det första mönstret kan jag nog tycka mig skönja även här på forumet. Det andra var för mig nytt, men om det stämmer så har jag ett par år på mig innan det hettar till.
Vuna barn har jag hört/läst om tidigare. Skönt att kunna lämna åtminstone det för egen del ?
Ursäkta Christoffer, nu har vi nästan kapat din tråd. Den ska ju handla om din resa....

Ta vara på er!

//PP

kan sätta fingret på varför vissa klarar sig och andra inte är du miljardär !!
En bra sätt att bryta med det destruktiva livet är att göra en total förändring av sitt liv och att se till att häva ur sig det som tynger så ryggsäcken är lätt att bära. Ofta märks det redan i början om en person ska klara sig eller inte, dyster men ändå sant. Och fortfarande gäller 33% klarar sig helt efter att beslutet är taget, 33% tar ett återfall men återkommer och klarar sig bra i fortsättningen medan de resterande 33% inte fixar det. Detta efter undersökningar vid efterbehandlingar på Minnesotahem. Öppenvården kommer inte upp i dessa tal vad gäller långvarig nykterhet, tyvärr.

Jag fick lära mig nya siffror i veckan som gått vad gäller tiden för att få komma in på relevant behandling och det är dyster = Mellan 8-12 ÅR !!!! För mig tog det 10 år men då var jag så lyckligt lottad så jag kunde betala min behandling själv. Annars hade jag varit död nu.

Du gör ett bra jobb PP och så länge du påminner dig så knallar det på !

länken....
http://www.expressen.se/nyheter/longread/nell-i-hela-livet-har-jag-buri…

tack för att du läser här :-))
Jo det gick kanon och jag hade otroligt roligt åt folk som trängdes för att få det första glaset som var GRATIS :-))) Och naturligtvis var tvungna att köpa flaskor med sig hem och med tanke på prisnivån i det landet var det nog dyrare att handla där än hemma.

Just i det fallet räckte det gott med att säga att jag inte använder alkohol. Värre är det att få gamla kärringar (ja, faktiskt upplever jag det så) att fatta vid en del gemensamma middagar då jag vänder vinglaset uppochner...........då ser jag stoooora ögon för att jag inte dricker det som ingår i priset utan bara tar vatten. Jag har tom varit med om att de vänt på mitt glas "Så du inte missar nåt". Men jag behöver nästan aldrig säga som i reklamen för potatisgratängen "Ska vi säga så" och blänga med svart blick :-)) Jag har nog inga tips egentligen på VAD jag brukar säga, det beror på tillfället. MEN jag upplever att frågorna inte alls är så många som jag trodde och det är nog gamla hjärnspöken för att jag själv skulle ha reagerat på en som inte dricker när jag var aktiv. Framförallt om det är gratis :-))

Märkligt nog, tycker jag, var champagne till frukost helt gratis ! Som aktiv skulle jag ha passat mig för det hade dragit igång mitt drickande omedelbart men jag måste säga att jag hade stor förnöjsamhet att se de gamla tanterna (en del en bra bit över 80 :-)) ) svepa ett eller fler glas efter morgonkaffet !! Helt ok tycker jag att se dessa gamla tanter njuta så på ålderns höst !

Kul Mulletanten att ni håller traditionen uppe med Landsmöten :D

En vecka ungefär klarar jag av, sen är jag där igen när ALLT är anledning att få ta sig ett glas vin. Men som vanligt så blir det alltid mer än så. Jag vill verkligen sluta nu, hur det blir i framtiden är inget jag bestämt. Men nu får det vara nog, jag ska klara detta. Ligger i sängen med otrolig ångest över gårdagens misstag. Nu börjar jag räkna igen, dag ett. En dag i taget.

Ni kanske vet att jag är
Kvinna, som kvinna blöder man ibland. Detta har fått mig att fundera på hur mycket jag faktiskt påverkas av detta, psykiskt alltså. Börjar märka ett samband. De "återfall" och kedjerökande/ allmänt kasst mående kommer allt som oftast precis innan mensen. Kan det vara en pusselbit till tro?

Idag är det jobb Hela dagen på agendan. Mår som igår, fast mer svullen, finnig och mensig. Livet leker ?
Kram på er!

Ja det är ju detta som är det jävliga, hur bra man är att hitta på anledningar. När både att solen skiner och att den inte skiner tex är anledningar då finns det ju inte någon dag man inte har en anledning. Jag skulle vilja göra om i min hjärna så anledningarna till att dricka blev anledningar till att INTE dricka. Jag vet inte hur det ska gå till. Men det känns bra att jag skrivit här, det är faktiskt första gången jag erkänner detta.
Det blir nog till att kämpa om vi vill bli fria. Det är ju ett första steg iallafall att erkänna att man har ett problem. Hoppas du kan hitta ett sätt.

brukar nog säga att tillfrisknandet tar tid :-) Lite tufft brukar vi väl säga att tar det mig 20 år att slå i botten så tar det lika lång tid att komma tillbaka :-) Kanske inte riktigt med sanningen överensstämmande men det visar iaf på att jag inte ska ha bråttom, grunden är så viktig !!

PAA tror jag är förhållandevis nytt inom vår "bransch" men jag skriver under på det med hela mitt hjärta. Det visar också på att det finns en viss relevans när jag påstår att de flesta återfall sker vid 3, 6 och 9 månader efter beslutet om att sluta dricka. De tiderna är inte vetenskapligt underbyggda men mönstret ses vid efterbehandlingar på behandlingshem. Nu väntar jag bara på en hint om att nästa återfallstider på 7, 12 och 17 år kan bekräftas :-)) Och äntligen kan jag med glädje påstå att det numera bedrivs mer seriös forskning om beroende än vad det nånsin gjorts, och det behövs !!

Påminner mig nu om att en anledning till återfall en bit in i nykterheten som kan ses som oförklarligt är att man totalt förnekat sin egen barndom i ett dysfunktionellt hem. Man är ett sk Vuxetbarn. Denna upptäckt har gjort att man ändrat behandlingen för Vuxnabarn och därigenom fångat upp de som har gömda/förnekade problem.

Just nu vet jag att det är lättare att hålla sig från vinet än kärleken ....
Har ju liksom inte lyckats hålla mig från honom för han fattar ju inte att han inte är bra för mig... Men antagligen kanske det är just det han är så länge jag själv kan vara stark i mig själv. Är ju inte så att han någonsin hällt vin i mig och inte hans fel att jag inte kan hantera a.
Har träffats men jag har hållt mig till alkoholfritt eller bara bubbelvatten... En kväll bara till ett litet glas rött till maten. Han har inte ifrågasatt mina val. Jag har verkligen blivit rädd för att berusa mig och tappa kontrollen..

Även om livet skulle vara enklare om jag bara fick vara ifred men man kanske ska leva också.. Inte bara överleva :)
Önskar alla en härlig lördagkväll, själv ska jag ut på krogen men först grill i solen på balkongen med rosevin. Alkoholfritt så klart :)

Jag känner precis som du! Jag var så glad i torsdags att jag inte hade druckit på "länge", som då var en vecka. Jag tänkte att jag förtjänade att dricka, så blev det också. Men det blev inte bara lagom, det blev mycket mer än så. Jag gjorde minst 3 helt idiotiska och onödiga saker som ger mig sån extrem ångest. Varför kan inte jag sluta? Jag vet ju att jag har problem och jag ser så många andra som lyckas, men inte jag... Vad fan ska man göra? Står inte ut med mig själv och det är bara en tidsfråga innan någon kommer på mig.

för ditt fina inlägg. Drömde inatt att jag och en kompis stal en flaska sprit från en restaurang vilket upptäcktes och sedan blev vi jagade av en man som skulle döda oss.
Efter det drömde jag att jag befann mig naken framför en spegel i mitt barndomshem. Jag upptäckte att jag hade ett sår på armen som blödde, efter en stund tittade jag i speglen och såg då att hela kroppen var full av dessa sår och blodet rann som vatten ur kroppen. Total skräck och jag försöker skrikacmen det blir bara små viskningar: "Hjälp mig, hjälp mig!".
Rätt tydliga budskap från mitt undermedvetna alltså...
Jobbig natt men det var skönt att läsa ditt inlägg nu när jag vaknade. Inne på dag 3.

Ja, visst är det svårbegripligt! Det gäller att lära sig var minfälten ligger. För min del har jag efter långa tiders nykterhet gripits av något slags övermod.
Mitt senaste återfall berodde på att jag trodde mig om att kunna ordna en jättefest med massor av mat o alkohol o tjosan. Ja, festen blev ju lyckad men fortsättningen vill jag helst inte tänka på. Mycket alkohol kvar efteråt...
Efteråt har det blivit några mindre djupdykningar. Någonting väcktes till liv i hjärnvindlingarna.
Det känns dock hemtamt o bra att leva nykter nu igen.

Sant, vi har varit här ett tag. Kul att det går bra för dig.
Så tragiskt att har varit så korkade! Gör förhoppningsvis dumma saker fortfarande fast på ett annat sätt!!
Sköt om dig!

Gläder mig att du skriver och fortsatt har nykterheten i behåll. Min sista resa påbörjades en månad efter din, ja du vet.
Har delat paniken över bortdrucken tid. Men idag har jag nog kommit mycket närmare att inte fundera så mycket på det. I mina bättre stunder tänker jag mer framåt, och de cirka 30 år av bättre liv jag har framför mig.
idag känns det som jag levde efter devisen att leva maxat och riskera att dö ung. Men när jag kom mitt i livet kännes det inte som en bra plan längre ?
Framtiden har under åren fått ett större värde, och är värd att vårds. Att bara vilja leva maxat i nuet har sina risker, detta beror kanske med andra ord vad vi lägger för betydelse i att fånga dagen. Idag vill jag fånga den, samtidigt som jag vill vårda morgondagen.

Lev väl weekend!

//PP

Härlig helg! Såg en hel film igår, vet vad den handlade om! Sovit gott utan ångestdrömmar!
Idag träna! Kan livet kännas bättre! Känns bra!
Även om det inte går spikrakt utan ramlar av ibland känns det som jag är på väg!

Även om de flesta trådar på forumet oftast handlar om den första tiden och den mest akuta kampen, så finns det ju återkommande berättelser om återfall senare i nyktrheten. De relativt få jag läst om här inne har påverkat mig, och kontentan blir för mig att inte ta nykterhet för given. När vi för länge sedan passerat den första tiden då vi ofta tar en dag i taget (mycket effektivt), känner jag att jag behöver omarbeta och förändra sättet att komma vidare i nykterheten. Värdet på en nykter dag är alltid stor. Men det upplevda priset för ett återfall är kanske högre efter ex. 5 år än efter 5 dagar?

Det har under åren kommit in ett par trådar från personer som varit med om detta, men de är ganska sällsynta.

Att vi triskerar att ta åtrfall under den första tiden är uppenbart, och för mig inte någon gåta. Men att vissa gör det efter år av stabil nykerhet är faktiskt för mig just en gåta. Något jag till varje pris vill försöka undvika.

//PP