Senaste kommentarerna i forumet

Hej mina forumälsklingar! Vad jag beundrar er alla här! Jag är tillbaka men har inte haft tid (tagit mig tid). Tänker nästan varje dag på forumet. Gör små rapporteringar i huvudet. Idag skolkade jag lite. Stack från jobbet tidigare och avbokade träningar. Sugen på vin på väg hem. Så urbota mentalt trött. Vill bara vara hemma ett tag. Paus. Äta, dricka, gå ut med hunden. Tappat mina dagliga promenader. Har mycket att göra men nu måste forumet få plats i mitt liv. Viktigt. Jag saknar er och jag behöver ha kontakt med min resa.

Vad jag har tänkt många tankar sedan sist om alkohol och min balans. Tempot har snurrat upp igen men haft väldigt bra energi, glädje och lugn. På min resa var det verkligen trevligt men jag var inte alkoholfri. I landet där vi var har de en öl-kultur. Vi var många i stort sällskap och alla väldigt måttliga eller drack inte alls. Jag ville uppleva lite berusning tror jag tillsammans med andra på restaurang. Varför, helt onödigt egentligen. Trevligt och inte berusad. Jag märkte ändå hur suget efter mer väcktes. Åkte hem och inget alls hemma. Tillbaka till gamla vanor. Jag la dock märke till hur tankarna på alkohol kom när jag skulle på en grej där jag var tvungen att gå in i döden och återuppleva och berätta om allt det djävliga som vi levt i. Jobbigt men för att det ska bli bättre för andra i framtiden. Jag tänkte att nu har jag väckt suget igen och jag måste stå emot länge.

Jag har haft tankar om mina tankar och om hur jag måste förhandla med min hjärna. Jag vet att jag planerade att dricka förra helgen men jag försökte lura mig själv att det var till gästerna vi skulle ha. Vad gjorde jag? Öpnade en flaska rödvin när jag satt själv hemma. Ett glas, två glas blev hela flaskan. Mådde pyton och hällde ut det sista. Varför? För att domna bort, tror jag. Då vet jag att jag håller på att tappa balansen igen. Nästa morgon. FYY F----N vad dåligt jag mådde nästa dag!!! Det var vidrigt. Helt förgiftad kände jag mig hela dagen. Kroppen, huvudet, psyket. Hemskt! Det var faktiskt lite skrämmande. Har jag mått så här förut nästan hela tiden och druckit mycket mer. Nu är min kropp renare och reagerar verkligen kraftigt.

Fara o färde. Kraven har ökat igen. Tillbaka till vanor där jag hinner med mig själv igen. Träna, jobba, sova. Måste få tid för mitt andrum. Yogan är bra. Promenader är bra. Regelbundna måltider är bra. Forumet är bra.

Återigen får jag kämpa med tankar om att få dricka vin på kvällen, fast jag mår så bra utan och skit när jag dricker. En sak är säker. Jag är inte måttlig när jag är ensam. Då dricker jag tills hjärnan kopplat bort. Det är ett tecken på att något är fel och då får jag lov att fokusera på att rätta till det.

Ofta, nästan dagligen upplever jag känslor av tacksamhet och lycka, en harmoni och ett lugn ändå. Det har min nykterhet, min träning i att leva i balans och lyssna inåt hjälpt mig med. Orken skiftar som aprilvädret men det är ok.

Puss på er!
?

Jag har själv gjort online kursen på palousemindfulness.com och tyckte den var bra. Så vet jag att "Finding piece in a frantic world" av Mark Williams och Danny Penman ofta har rekommenderats, som 8 veckors kurs. Så finns det ju massor med material på youtube, om du bara behöver litet uppfräshning. Bl.a. Hela Kabat Zinns "wherever you go there you are" finns där som audiobok. Eckhart Tolle verkar vara väldigt populär bland medlemmarna här.

Så det är bara att ta för sig ;)

Ja du Vilja min önskan är oxå att kunna göra så, bra jobbat av dig???

Då har jag varit nykter 7 veckor, elr 49 dagar..... För mig är det wow! Har under den här ändå korta tiden kommit till insikt och kunnat handskas med saker jag innan skulle bedövat bort och begravt, jag försöker vara ärlig mot mig själv.
Jag har berättat för min stora dotter om detta med att vara avhållsam och blev positivt bemött *puh* Däremot har det tagit emot att tala om för sonen( som oxå är vuxen) han är en av personerna som jag gjort väldigt illa tack vare A tyvärr. När han va hemma i påsk och sov över så tänkte jag prata med honom men fick inget bra tillfälle ( skyller jag på) Igår talade vi i telefon och då frågade han om min nykterhet ( storasyster hade berättat) Jag förklarade för honom och han sa: Bra morsan det här fixar du! Han hade varit orolig för påsken då han va hemma.
Det känns både väldigt bra och inte att dom äldsta vet om samtidigt som det skrämmer mig.

För tänk om..... nej tänk inte så mycket.... värna om det här ta en dag i taget.... va ödmjuk mot dig själv, ja så ska jag fortsätta idag!

Kraft till er andra goa kämpar därute?

Och du är stark och modig som håller i det här! En dag i taget. Go, go, go!!

Virtuell extra styrka kommer här!

Vilken bra lista! Det kanske är när vi staplar upp de positiva sakerna en efter en annan som vi kommer till insikt om hur det väger så oerhört tungt i jämförelse med ett liv med A. Mycket inspirerande och motiverande!

Och heja dig, Vinärgott! Du verkar vara på en bra väg nu! Håll i det här! Ta det en dag i taget och trillar du, så var snäll mot dig själv, res dig upp och på't igen! Vi finns alla här för dig!

Styrkekramar

när jag vaknar är jag ganska glad och lätt.
När jag 10 min senare vaknat ordentligt och hela vardagen tagit över hjärnan igen blir jag mest avtrubbad.
Tom i huvudet. Orkar ingenting.
Igår när jag tillslut orkade mig in i badet fick jag avbryta och lägga mig för att sova i en timme. sen fortsatte jag bada.
Det är sjukt. Vart är min energi? vart är min koncentration?

Sitter på tåget mot jobb #2 nu, försöker dra i alla trådar. Försöker organisera och strukturera upp.
Försöker vara glad. försöker vara pigg. Helst av allt vill jag sjukskriva mig från livet, ta ledigt från allt i en månad. Det är helt omöjligt.
Man får inte vara sjukskriven när man pluggar, tydligen. Och så landar det i pengar igen, hyra. Jag har inte råd eller skyddsnätet att inte orka.
Oh well... just nu är det såhär. Det kommer bli enklare. Det kommer bli bättre. Jag kommer klara detta. Jag kommer orka.

Kram

Inte svårt att ta ett fortsatt nyktert beslut når man ligger nerbäddad efter operation!
Tack gode Gud/gudinna att jag har modet att fortsätta på denna väg.. Känner sinnesro ??

Jag vet att det är tuffast för dig nu kommande dagarna. Lustigt nog blev det ganska tufft för mig också förra helgen - även om jag som sagt inte gjort skillnad på vardag och helg gällande mitt drickande.

Blir det så att du får sällskap som du pratade om? Annars lite bra hemmafix, kanske? Jag tyckte jag hörde ngt om att rensa garderober för ett tag sedan ;) Måla om något? Och kommer du ut och springer är det ju lysande! Jag sitter själv och tänker på att jag borde ta upp det igen jag med. Tänker att jag kan ju springa lite så länge det känns bra, gå lite, springa lite till. Det viktiga är ju att man kommer ut och rör på sig! Tror det hjälper en massa mot sug och för välbefinnandet. Det är nog bra att ha en plan redan nu känner jag. Så känns den anstormande helgen mindre ångestfylld.

Du är stark! Du fixar det här!

Tack @AlmaAmanda. Jo jag tror som du att alkholen har stulit energin av mig. Jag fick energi i stunden men det sög sakta musten ur mig dag för dag tills allt kändes meningslöst och ångestfullt. På slutet gav inte ens alkoholen känslan av energi längre.

@Stingo jo du har rätt, att vara i nuet och att lyssna till sin kropp är det jag behöver. Kan teorin, men är dålig på det i praktiken. Kanske dags att damma av en bra bok. Någon som du har att rekommendera?

Låter som en plan, vad gör du för övningar?

Jag har också ett exeptionellt matsug. Äter 30-40% mer känns det som! Måste börja springa igen. Dag 11 går fint. Min dotter försvann till sin mamma imorse så nu börjar den verkliga utmaningen. Men jag väljer bort ett "före helgen" -sexpack 3.5:or ikväll. Tack för att du tänker på mig rabarber.

Tack för ditt inlägg. Jag hoppas att din tråd tar fart för den sätter fingret på något viktigt. Du beskriver en nedstämdhet som många kan känna igen sig i. Naturligtvis finns det en myriad av möjliga förklaringar samtidigt kan andras erfarenheter hjälpa till att hitta den egna förståelsen.

Saknad, sorg, meningsfullhet och livsvärden är spännande ämnen som sannolikt är större än "alkoholfrågan" men jag tänker i alla fall att de ibland hänger ihop. Hoppas du får fler reflektioner här.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Vilken omtanke du visar! Välkommen till forumet här finns många berättelser som kan vara hjälpsamma. Du har redan bra idéer om hur du kan stötta din granne och du har lyft din oro till personen. jag blir lite nyfiken på vad grannen själv tänker kan vara ett rimligt steg. Sannolikt har det både erfarenhet och tankar kring det. Vad har personen gjort tidigare för att förändra sina alkoholvanor?

ibland tar det tid innan men får respons på forumet, kolla gärna runt i andras trådar och berätta hur det går för dig och din granne.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ja, jag vet inte hur jag ska bedöma detta. Men jag känner att det är ok.
Påsk blev bra. Lördagen var nog den mest alkoholrika dagen. Jag drack en flaska vit vin, började vid 14, slutade vid 22. Så där, för mycket. Resten av dagar drack jag ingenting.
Semesterveckan var väldigt ok. Jag höll mig till ett glas vin och en öl (0,33) per dag. Kändes ok, det kändes att jag dricker för smaken och inte för att bli full. Sedan jag kom hem drack jag ingenting, känns så att jag lyckas komma ifrån de dåliga rutinerna.
När jag kom hem fick jag också veta att pappa har varit på intensiven hela tiden när jag var borta, men mamma och systern ville inte berätta för att de inte ville förstöra min semestern. Jag fick en chock, var hemsk sugen på vin, men jag tog inget. Nu är han hemma och mår bättre.
Varje dag när jag känner att det är jag som bestämmer och inte suget blir jag starkare och starkare.
Tränar otroligt mycket och det känns så att det hjälper.
Man kanske kan lyckas ändå???

för det första så tar de inte ditt barn vare sig det finns en fungerande pappa eller inte. Att omhänderta barn är något som görs i absoluta nödfall...när alla insatser misslyckats och det är uppenbart att barnet far illa och kanske t.o.m. riskerar att dö i föräldrarnas vård.
Soc får inte "per automatik" reda på att du sökt hjälp men enligt lagen är alla vårdgivare skyldiga att skriva en orosanmälan. Görs det så kommer du att få veta det innan och man kan t.o.m. skriva att det är i samråd med dig man skriver anmälan. En orosanmälan är ju inte en "anmälan" egentligen, utan en signal till soc om att det kan behövas stöd och hjälp.
Hur gammalt är ditt barn? Hur ser samarbetet med barnets pappa ut? Kan du vara ärlig mot honom med dina problem?
Det är ju ditt liv det handlar om och känner du att du inte klarar detta utan hjälp så finns det inget att välja på!
Och åter igen, soc tar INTE barn från föräldrar i onödan, det kan du vara säker på! Soc uppgift är att hjälpa och stötta familjen så att barnet KAN bo kvar hemma. I dag vet man nämligen att det rent generellt är dålig prognos för barn som familjehemsplaceras.
En förälder som frivilligt söker hjälp visar ju att han/hon är medveten om sitt problem och ser till sitt barns bästa och det är ju den bästa utgångspunkten! :-)
Fundera och låt det sjunka in...klarar du det på egen hand? Om svaret är nej så vad är då lösningen?
Kram!

Tänk att få vara med här och få stöd och några ord på vägen när det känns tungt, vilken lycka och styrka det är❤
Spöket kör hela showen i huvudet så känns som om det blir en jobbig helg. Men en väl planerad helg så skall jag klara detta.
Funderar mycket omkring detta flykt beteende jag skapat och hur jag hanterar stress.
I situationen är jag helt lugn, men kommer efteråt viljan att stänga ned.
Jobbet är en stor bov i det hela, så helgens jobb blir att bena ur detta och ta fram ett sätt att hantera även den biten.
Ja vem sa att det är lätt att vara människa, men fågelkvitter och de första tussilagon gör det iallafall lite lättare.
Så nu tar vi en dag till, kramar och styrka till er hjältar

Du har lämnat men du är inte fri. Du vill hjälpa honom men vet inte hur. Jag kan förstås svara dig att du lika lite kan hjälpa honom nu som när ni levde tillsammans. Att han måste ta ansvar för sitt liv och det enda du kan påverka är ditt eget liv. Att bördan på dina axlar måste du själv skaka av dig, ansvaret för honom är hans och inte ditt. Men det där har du läst och hört så många gånger redan....

Det är bra, tror jag, att du skriver och sätter ord på hur du har det. Bra för dig och bra för andra som läser och kan känna igen sig i sorg, skuld och osäkerhet om vad som är rätt.... Jag läste tillbaka lite i din tråd. Läs den du också! Den kan hjälpa dig att få perspektiv! Pröva gärna att gå på Alanon.... Och tappa inte hoppet, du har redan gjort stora förändringar på vägen mot ett bättre liv! Och du.... du hjälper faktiskt inte mannen genom att ta ansvar för honom. Det är sant!
Kram, hoppas din dag blir ljus! / mt

Han dricker och dricker och förstör mina dagar med sina spydiga sms. Eller som nu det senaste, nu är det så synd om honom och han bara gråter. Visst är han knäckt och ledsen, men när slutar mitt ansvar i detta. Varit separerade ett år nu och fortfarande ska man ha dessa enorma skuldkänslor. Det är ju alltid till mig han ringer om allting.
Jag tycker uppriktigt synd om honom och vill hjälpa, men hur!!!! Jag har skilt mig för att jag inte orkade leva med en alkoholist, men känns som han inte har någon annan att vända sig till. Jag är väl också den enda som vet hur illa det egentligen är och som han vågar ringa till. Men det är en tung börda jag fått på mina axlar. Ska jag få bära upp honom alltid när han mår dåligt. Jag har inte hjärta att bryta kontakten med honom och dessutom bor vi nästan grannar, så då är jag rädd att han börjar komma till mig och gråta. Vilken soppa. Ska jag försöka få in honom på psyk? Han är nog ett fall för dem nu, tror jag.
Jag känner mig instängd i ett hörn och det finns inget utväg, inget att se fram emot!

Starkt jobbat av dig! Att inse att det finns ett problem med alkoholen är ett stort steg. Känner igen mig i mycket det du skriver. Närmar mig själv 4 månader nu och har fått hjälpa utav AA som jag tycker har funkat bra faktiskt! Det är alltid något man kan testa att gå på för att höra och dela med sig av sina erfarenheter och känslor med andra personer med problem. Har själv haft svårt med suget på helgerna, men har försökt prioritera om så att vardagen blir så bra som möjligt istället för att bara vänta på att helgen ska komma. Kämpa på detta fixar du :)

Det är fint att vara människa med er? / mt

Med förkylning, snuset och A? Hur har dag 11 rullat på?

Jag har kommit på att jag äter kopiösa mängder! Vinet innehöll väl hela kostcirkeln för mig tidigare. Åt som en fågel då. Men nu fullständigt slukar jag allt känns det som. Känner mig rund som en ballong och det tar liksom inte slut! Var förvisso i tunnaste laget förut, så lite extrakilon skadar väl inte, men det här är ju helt galet!

Det sprider sig lite. Hade en kompis som kom förbi ikväll. Vill du ha något att dricka, frågar jag. Jag tar det du har, säger hon (och räknar med att få vin). Jag dricker ramlösa, säger jag. "Eh, jaha. Ja, då tar jag väl ramlösa då".

Hehe.

Hon kanske skulle ha stannat längre om hon hade fått vin, men vi hade trevligt ändå :) (Undrar om hon kommer tillbaka?)

som var på forumet förut har tagit vägen? Har ni lyckats eller inte? Är ni inne och läser nåt? Jag var borta ett tag och då drack jag vin. Men idag dricker jag inte och inte igår heller. Tänk att jag faktiskt har kommit en bit på vågen. När jag började min tråd drack jag i princip varje dag, och har gjort så i kanske 4 års tid, galet. Nu dricker jag, men på ett annat sätt, men jag ska minska mer, minska mycket mer.

Jag lider med dig aeromagnus när jag läser dina rader, stackars dig som utsatte dig... men jag förstår, suget får en att göra helgalna saker. Hur kan vi bli så totalt orädda om oss själva?

Jag tror jag är så trött på mitt eviga drickande att Nu får det vara Nog. Läste här inne på forumet någon som uttryckte det så klokt att det gäller att "totalt släppa helt greppet helt kring alkohol". Det får mig att minnas en tid då jag alkohol var väsenskilt från min hela uppfattningsvärld.
När jag var yngre - då fanns inte i min världsbild att dricka alkohol.

Jag har en missbrukarpersonlighet. Allt eller inget. Svart eller Vitt. Om jag kan vända energin på ett bra sätt - så kan det nog bli bra. Om jag väljer att vända det mot det mörka så kan det nog bli riktigt illa. Jag har inte varit rädd om mig. Har nog inte tyckt jag varit värd det.
När jag sökte hjälp mot mitt alkoholmissbruk tyckte jag dock inte direkt att jag hade "problem" med alkohol, bara att jag kanske drack lite för mycket - men jag skulle ju börja i morgon - eller nästa vecka. Jag försökte flertalet gånger sluta på eget bevåg. Men efter 1-2 dagar blev jag som tokig och rusade till systemet. Det var då jag började inse att jag någonstans kanske hade problem ändå.

När jag fick reda på att jag drack motsvarande 19 enheter per dag ( typ en flaska starktsprit) - så vart det så groteskt! Hur hamnade jag här? Jag som trodde jag var så ordentlig och skötsam. Snacka om förnekelse.
Idag har det gått bra med alkoholen. Har tagit 10 mg octascan, 3 st Campral. Glad och tacksam att jag får hjälp av er härinne och min läkare och rådgivare. Ska på möte på fredag för nya doser Antabus. I helgen har jag planerat att springa med några träningsglada vänner och sedan gå ut och äta på restaurang - ska bli kul, självklart blir det alkoholfritt. Hoppas inte det kommer bli för mkt frustationskänslor utan att jag också har möjlighet att kunna njuta av en ledig helg.
En dag i taget - kram och kraft!

Jovisst är det så att jag verkligen måste denna gången,,, börjar redan vackla men inte så farligt ändå än eftersom det inte är helg ännu. Ska på AA möte imon(kvinnogruppen) eftersom jag även har lätt att missbruka män om ni förstår mig rätt ??
Har nog lätt för all sorts missbruk egentligen men på senare tid har det mestadels handlat om koffein, cigg, alkohol och män då.
Antar att jag har en svag självbild och självkänsla. Har akademikerbakrund och det har hela min familj oxå,,, men det spelar ju ingen roll egentligen. Åker nu in till stan från jobbet och köper mig en dyr sallad på vägen hem som jag ska trycka i mig. Suget kommer ju som tidigare redan konstaterats ofta när man är hungrig. Sen åker jag hem och duschar och läser lite självhjälpsböcker en polare köpt till mig i välvilja. Ha en trevlig kväll alla ni andra där ute oxå!!! Kram