Senaste kommentarerna i forumet

Att känna sig själf som luft känner jag väl igen. Har känt det så ofta.

Lycka till och kram

I din tråd. Du ger oss andra mycket i dina berättelser.

Jag önskar dig all lycka i världen

Kram

Nu gissar jag bara,men jag hade ofta såna.Om jag lämnar,om vi bryter så kommer allt ont att hända.Varför skulle jag få ett bättre liv utan medberoende och fylla.Varför skulle jag vara värd lite lugn och ro,
Nejdå.snart kommer något att hända som straffar mig hårt och skoningslöst.Han super ihjäl sig,det händer någon olycka i fyllan osvosv.
Men det finns tekniker att få dessa katastroftankar att vända och bli mer realistiska.
De går i stort sett ut på att man försöker tänka sig in i varje liten otrolig detalj om vad som ska drabba en/alkoholisten.
Lägg all den ångesten i en handflata.
Sen försöker man se det hela utifrån och försöker få till en procentsats på hur rimligt det är att det är sant.
Lägg det i den andra handflatan.
Sen försöker man också få till en tanke om vad man egentligen kan göra åt saken.

Sammantaget försöker man få kontroll på verkligheten i dessa tankar vilket oftast inte är speciellt nära sanningen.Det står säkert en del att läsa om dessa tekniker.Och när det varit riktigt djävligt har det hjälpt mig,lite grann i alla fall.

Hehe, ja, här ser du en som kanske ger upp i första taget men kommer åter i andra andningen. Tack för påhälsning, härliga du. :D

Stingo är klok, han. :)

Nu ska här inte drickas denna kommande helg, men det är första gången på ett tag jag har varit sugen. Vi ska iväg och gratta en jubilar på lördag och ... ja, du vet; god mat, god dryck, allt kommer att stå uppradat. Men icke. Visst skulle jag kunna smutta på ett glas vin, det skulle göra vare sig till eller från, tror jag. Å andra sidan, varför bryta denna fina svit på snart fyra veckor?

Ha en skön fortsatt vecka du med, mod!

Jag vill också önska dig välkommen.
Blir både förvånad o lite förskräckt över att du mer eller mindre ska behöva intyga med olika prover att du behöver hjälp mot en problematisk alkoholkonsumtion.
Det måste finnas fördelar med att mota Olle i grind så tidigt som möjligt.
Hoppas att du inte låter dig nedslås alltför mycket av dessa bemötanden från vården, utan att du kan stå stark i din egen övertygelse om att så här kan du inte ha det.
Kram!
M

Jag "lovar" att jag inte skall till St Göran igen. Måste berätta lite varför.
Har under tre dagar driftsatt ett stort system vilket inneburit väldigt lite sömn. Haft ångest för att jag inte varit hemma och hjälpt till och vid 01 varje natt som nu varvat ner med ett glas rött eller två.
Idag fick jag ett SMS från min fru att Soc ringt henne. Då jag för två veckor sedan varit på St Göran hade en anmälan inkommit till dom. Eftersom jag ett par veckor innan gick och pratade med Beroendecentrum hade det kommit en anmälan även därifrån. Mao är vi kallade till möte nu. När man inte sovit på nästan tre dygn. Är frustrerad över att man inte är hemma och tar hand om sina barn samt att man skall hantera alla problem som uppstår i jobbet. Att då få detta SMS gör att man nästan ramlar ihop. Pratade med min fru som har full insyn i att jag vill trappa ner på mitt drickande. Blev lite bättre men känslan under resten av dagen går mellan ångest och uppgivenhet. Att man kan gå ifrån att vara så speedad till att nästan ge upp på en sekund är en märklig känsla.

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg är inte alkoholen det enda bekymret. Inser mer och mer att jag använder alkoholen för att orka jobba alla dessa timmar. Till skillnad från vissa andra får jag en enorm energi av något glas vin. Tröttheten försvinner och ser jag bara till att inte dricka för mycket kan jag dra ut extremt många timmar per dygn. Förstå att det inte låter klokt. Det som heller inte är klokt är att jag när det är kvällspass jobbar med väldigt kvalificerade människor och ingen har en aning om att jag tagit ett glas här och där. Detta "Skådespeleri" är inte Ok. Det enda jag egentligen behöver är att sova.

Blev ett rörigt inlägg men jag hoppas att det finns någon med liknande problem.

God natt

Jag vill inget hellre än att hitta ett inre lugn. Nu har vi bott isär några dagar och dessa dagar har varit till största delen fyllda av ångest. Ja, Flygcert, jag försöker hela tiden tänka på hur livet sett ut när han drack i alla år och känslan jag hade förra sommaren när jag var helt säker på att jag skulle lämna. Men när ångesten har sitt grepp om mig så kan jag inte känna den känslan som jag hade då. Jag kan ta fram minnen, men jag kan inte komma i kontakt med själva känslan. De få stunder då ångesten släpper, då kan jag känna den känslan jag hade då. Jag grubblar så mycket och har så dåligt samvete och målar upp hemska scenarior om allt möjligt. Då kan jag få för mig att mina barn skulle vända mig ryggen och det är det värsta som skulle kunna hända. Egentligen tror jag ju inte att de skulle göra det, men när jag är fylld av ångest kan mina grubblerier kännas möjliga eller rent av troliga. 7
Tack alla ni som svarar mig. Det stärker mig, åtminstone för stunden då jag läser detta.

Vad var det som fick dig att bestämma dig i somras?
Vad vill du ha ut av livet?
Om du fick bestämma allt utifrån dig själv, ingen annan har något att säga till om, var skulle du bo nu då? Med vem? Vart?
Varm kram till dig! Jag förstår att du är oerhört olycklig nu, av det du skriver, och jag önskar att du hittar lugn snart!
Att lämna är inte lätt, och om du lämnar så har du en kämpig tid framför dig, men utifrån det du skriver också en lugnare och mer rofylld tid!
Kramar

... Den lilla delen du såg under påsken, det är det som du hade levt i om du hade stannat - precis som du själv skriver!

Jag skriver inte här så ofta längre, men jag tänker ofta på dig izzy - är så oerhört glad och stolt över dig; att du vågade gå! Jag vet att det är tufft med dottern, men jag tror att du på många sätt har det lättare idag?!
Varm kram till dig! Hoppas du får en fin vår!

Sänder dig varma tankar!
Kramar

Bra att du har hittat hit och får skriva av dig. Forumet var det bästa stödet gör mig och många andra.
Hans beteende känner alla vi som levt med en alkoholist igen. Min sambo blev helt personlighetsförändrad av alkohol. Han brydde sig inte om något/någon. Jag tycker därför inte att du ska ta åt dig av hans prat på fyllan om skilsmässa och att inte vilja ha barnen osv. Jag tror det handlar om ett stort självförakt som den som dricker för mycket ofta har.

Jag tycker inte att du ska ringa och skvallra för sjukhus eller liknande. All hjälp som finns att få bygger på att den som dricker själv vill sluta. Även om de väljer att sluta så är det en lång resa..

Som du själv insett så är det bästa att flytta fokus till sig själv, det som går att påverka. Lättare sagt än gjort. Det gav mig en viss ro när jag slutade kontrollera, leta flaskor och tjata.
Sen frågan som vi alla har- när är det dags att gå? Om du läser runt i forumet så är det tydligt att det inte finns något enkelt svar.
Det kan man bara känna själv när om det är dags för dig. Ditt liv är viktigast.
Kraft till dig!

Tack för välkomnandet. De värmer!

Jag tycker verkligen drickandet blivit ett problem för mig. Återhämtningsprocessen har drastiskt ökat, på lördagar dämpar jag ångesten och den brutala hjärtklappen med mer vin men på söndag och måndag mår jag verkligen pyton. Orkar inte göra nånting, samt att jag knappt kan äta dessa dagar.

Blev verkligen bara så paff av att höra att om inte värdena visar förhöjda värden hjälper vi dig inte. Försökt hålla mig någon helg men har aldrig gått. Är inte nog stark så skulle behöva hjälp att tänka rätt ovh döda tankarna om att man måste dricka.. Och jag trodde att de var sån hjälp som erbjöds på beroeendecentrumet.

Vad ledsen jag blir att höra att du också lider av ångest AnnaMia77. Jag som säkert du vet ju att alkohol bara ökar ångesten egentligen. Men så lätt att självmedicinera och känna glädje/lättnad när man får i sig alkohol. Har så svårt att tänka mig att ångesten skulle minska bara för att man slutar dricka. Men de är väl ett knep hjärnan kokat ihop för att få fortsätta kanske. Dom där stundenrna känns iaf så värdefulla då iaf jag kan känna mig normal i Hjärnkontoret. Tror jag lider av GAD då ångesten aldrig lämnar mig förutom under påverkat tillstånd.

Tack min fina SL för hälsning i tråden. Tror att vi skulle bli goda vänner IRL. Stor kram <3

Hello Stingo!

Håller med dig om kickarna. Jag skrev också något om detta för ett tag sedan - att vi behöver nya champagnekorkar i livet. Det som jag nu börjar märka är att kickarna inte är lika nödvändiga längre. Livet är ok i mera mellanmjölksstil. Det är ok. Borta är det högsta topparna, men med dessa försvann även de värsta dalarna också. Tidigare fanns liksom inget mellanläge. Allt var svart eller vitt, på eller av. Ja, du minns säkert den diskussionen också. ;-) Men nu är livet mer utplanat och det känns faktiskt himla skönt. Att kunna luta sig tillbaka och få känna lugn. Det kan man också få mersmak efter.

Kram

Det är så himla gott att se dig här på forumet igen. Hang in there! Det är du värd! :-D

Hej MK och välkommen till forumet!

Vill bara lämna en kort kommentar till dig. Egentligen spelar det faktiskt ingen roll om någon annan anser att du har alkoholproblem eller inte. Om du själv upplever att du har ett problem, så är det ju ett problem för dig. Om du upplever att du dricker för mycket, att drickandet tar över ditt liv och att du flyr in i dimman med alkoholens hjälp - ja, då är det för mycket för dig - oavsett vad vårdcentralen tycker. Bara att du reggat en tråd här. Det visar att du vill göra någonting åt ditt drickande.

Skulle jag vilja pusha dig och vill att du ska känna dig stark som faktiskt inser att du måste göra något åt ditt drickande. Bra gjort! Nu gäller det att kämpa vidare. Jag har slutat med hjälp av forumet. Forumet är ett fantastiskt stöd i processen!

Lycka till och varmt välkommen hit som sagt!

Hej MarianneM
Ja hjälp så lätt det är att falla tillbaka. Jag tror att det är så mycket som triggar igång alkoholdjävulen igen hos oss. Gäller att vara vaksam och inte falla dit. Grattis till tre månader. Hur har de varit? Jämför med om du skulle druckit i tre månader och se alla fördelar det finns med att vara nykter. Skickar styrkekramar till dig med. Vi är några som behöver det just nu. Jag har också tänkt på alkohol idag. Är det våren och solen eller? Men nej det BLIR inget för mig...styrkekramar//mod60

lycka till//mod60

Jag förstår att det triggar igång alkoholdjävulen ordentligt. Har ju gjort samma sak själv.
MEN anklaga inte dig själv för mycket, se det som en bra erfarenhet och ta lärdom. Man kan ju tänka massor på alkohol men så länge du inte agerar på tanken är den inte farlig (Stingos ord) !!! Bra va?
Jag skickar massor med styrkekramar till dig att stå emot. Vet ju att det är ett gift. Tänk på alla positiva sidor du kan med att vara nykter och drick mycket a-fritt när suget sätter in:)
kram på dig säja//mod60

guld för själen att vara nykter. Jag mår så bra av det och att ha hittat er här på forumet. Det är väldigt bra att titta in och läsa och påminnas om hur det är. Hade en massa tankar idag om att nu kanske jag kan prova. Kände längtan och lust efter alkohol.
Men som Stingo så JÄKLA klokt skrev " det är inte tanken som är farlig i sig, det är hur man hanterar den som spelar roll". Så bra.
Så jag tänker på alkohol MEN gör ingenting åt det hi hi!!!! Det stannar vid en tanke :)
ha det riktigt bra i veckan//mod60

Kanske du behöver lite extra hjälp just nu att hitta balansen inom dig.

Jag tycker inte om skräpmat men hellre det än alkohol. Var snäll mot dig själv. Man kan inte ta alla fighter på en gång. Kämpa på Blomman :) för livet med alkohol bara förstärker alla dåliga känslor du har inom dig. Sorg, svartsjuka, ångest osv. Eländet blir värre med alkohol.
Jag skickar massor av styrkekramar massor......

Hej! Välkommen hit till oss. Här får alla vara en del av gruppen och är man i behov av stöd finns det inget bättre än att skriva och läsa här tycker jag. Man kan missbruka alkohol på många sätt. Det du beskriver är en situation där alkoholen tagit över det positiva i livet och då tycker jag det är osunt. Är själv i samma sits. Dricker för att bli lugn och tysta ångestdemonen som alltid sitter på min egna axel i nyktert tillstånd. Som sagt, välkommen hit!

Är precis så jag känner mig att vara till han Ulla Bulla.Det var skönt att läsa det du skrev, för det är ungefär så jag har tänkt i de banor, men lättare att läsa ibland än att skriva.
Just nu vågar jag inte ta upp något om alkoholen till han, för han hade svarat kan du vara snäll och sluta tjata, jag vet!!
Det märks att vi bägge är liksom tomma på varandra, och nästan så jag känner mig lite likgiltig på hur det slutar med oss.
Ena stunden saknar jag han, den goda sidan hos han. Sen nästa stund så skiter jag i vilket Om det tar slut eller inte mellan oss.
Snacka om förvirring???
Vi märker att mycket har förstört hos oss, tiliten, kärleken, tryggheten, m.m.
Kommer vi lyckas bygga upp detta? Eller är de sista broarna brända?
Kan man vara vänner bara?
Oj, vad många frågetecken det är.
Men en sak kommer jag nog alltid få ha med som du nämnde Ulla Bulla och alkohol kommer nog på ett eller annat sätt vara med han, och mitt val är nog kanske enkelt, vara med i bilden eller inte??!

Smyger, ljuger och sviker, sårar. Tills livet tar slut.