Senaste kommentarerna i forumet

du har så mycket bra insikter så jag nästan blir avundsjuk, jag vill ju va som du!! Jag vill inse/se manipulationerna när de kommer och förstå innan jag går in i ältandet, vad betyder detta som sker nu. Likaså när han hör av sig så känner jag honom så bra att jag "kan" hans schema. Supa Tors-lör, söndag ångest och börjar tänka på mig och det vi hade, måndag komma med massa sms gulliga eller anklagande, tisdag supa till, onsdag nån öl för att klara sig till torsdag. Haha att jag ens orkar ha koll på detta är ju helt puckat! Tycker dock att jag satt ner foten tillräckligt för att han ska förstå att vi är klara med varandra. Lyssnar man på tidigare prat så är han ju gudagåvan till alla kvinnor och då kan han väl ist hitta någon så jag får vara ifred. Bara jobbigt för på något konstigt vis blir det ju en väntan och fundering, när och vad kommer nästa gång som jag måste "stå emot". Hur länge orkar de fortsätta med kontakten innan deras pollet ramlar ner??

Har precis pratat med en go kille på AA. Möte imorgon. Får se om han vågar gå dit. Han som jag pratade med var so lugn o trevlig. Vi tar hand om honom om han kommer hit. Jag är själv alkoholist och från mina erfarenheter är AA det som hjälper. Hälsa att han är så välkommen så!

Jag känner mig så elak. Min plan är att helt enkelt säga imorgon när han vaknar att kl xx är det möte om du vill gå dit.

Bollen på hans sida.

Det är just det här som är en del av turerna i den sk djävulsdansen.. De hittar på nya sätt att "bjuda upp" och vi tackar ibland av artighet ja..
Sen inser vi efteråt att de uppfattat det som en "invit" (vilket givetvis inte var meningen)
Men jag vet också att det är svårt med ett rent och rakt "far åt helvete" när man är trött..
Dessutom så kommer de sällan ihåg det på fyllan...
Jodå, mitt ex har också ringt och "saknat" mig.. Jag har nog bara sagt ett "jaha".. och låtit tystnaden tala.. Det som händer, är att jag hör snyftningar innan luren läggs på.. Och meningen är väl att jag ska få "dåligt samvete"..
Men jag kan i det fallet aldrig förmå mig att uttala något jag inte längre känner!
Och jag inser någonstans, att det är lika "jobbigt" att vara föremålet för "olycklig kärlek", som att vara olyckligt kär.. Nej, man kan inte bygga ett förhållande på bara EN persons känslor!
Och i hans fall verkar han ha fastnat i ett sorts tonårsbeteende, både vad gäller känslor och sitt drickande..
Jag har upprepade gånger försökt få honom att söka någon form av professionell hjälp, men det slutar oftast med att han skäller ut mig och slänger på luren..
Dessutom tror jag att det i grund och botten handlar om något annat än "kärlek".. I hans fall handlar om att han inte vill känna sig ensam..
Och när han väl har ett förhållande, så blir han bevakande och kontrollerande (trots att han utåt sett låtsas något helt annat)
Det blir nästan en sort "ägande" istället för en relation.. Knepigt att förklara närmare än så, men det kan vara en av anledningarna till att ditt ex hör av sig.. Någonstans känslomässigt, så är du fortfarande en av hans "ägodelar" (som han inte vill förlora. Inte för att det finns känslor av kärlek, men mera av "det är mitt"..?)
Då blir det ju lite av en sport att se till att få tillbaks dig.. (dvs, själva "jakten" har en spänning" som ger energi, så länge den varar..)
Funkar det inte, så visar de gärna upp en "framgångsrik" fasad av att må bra, så att man ska förstå vad "man går miste om"..?! (I deras hjärnor och tankespår, fungerar det nämligen. Att det inte gör det i verkligheten, är en annan sak..)
Nåja.. det var mina tankar om det hela..

bollen är satt i rullning. Förstår din känsla av elakhet för jag måste gång på gång vara"elak" för att han ska lämna mig ifred. Torpet låter ju super mysigt och du och barnen kan få landa. Vad han än väljer att göra så måste du börja med att ta hand om dig själv för att läka.
Kramar till dig!

min senaste kommentar och känsla är, hm för jag krig? Nu var det ju så att jag inte ville prata med han och han fortsatte att försöka via sms till jag gav med mig och skrev ok ring då. Vilket han då inte gjorde, var det någon form av manipulation, vad missade jag? Varför får jag känslan att han " vunnit"??

Har följt din tråd, men aldrig kommenterat, så nu var det dax tänkte jag. Jag måste säga att jag är beundrad av dig att du är så ärlig i din tråd, men blir samtidigt också lite orolig, jag hoppas att det går bra för dig, och skulle gärna vilja se ett livstecken från dig. Kramar

Sitter själv i sadeln efter en rivning ? Eller fler.. Men som sagt vi ger oss inte

Nu är det gjort!! Jag talade om i förmiddags att jag inte orkar längre utan kommer flytta härifrån. Han blev chockad och ställd men sa: jag kan inte fortsätta att be om ursäkt för sånt som varit. Vi har pratat o du måste ju ge mig en chans att bevisa att jag inte blir sån igen. Inget har ju hänt på ett tag. Men om du flyttar får du tala om för barnen för då är du dum och ger upp. Det är du som är galen och bör gå till en psykolog. Lägg den här energin på att hitta ett extra jobb istället. Flyttar du är det slut"

Jag svarade typ: nä du har inte varit elak på 2 veckor men då sista gången var det efter enbart en öl. Jagklarar inte av osäkerheten.

Åkte hemifrån och grät i bilen i typ 2 timmar. Ringde 2 kompisar o bröt ihop. Men de var helt underbara. Tog tom mod till mig och ringde min bror. Jag får komma och bo hos honom om jag vill. Eller bara släppa av barnen. Så nu letar många efter nytt boende åt oss. Det är skitjobbigt och jag känner mig så elak. Men samtidigt käns det så rätt.

När jag kom hem pratade vi lite till. Jag sa rakt upp o ner att han har ett problem med alkoholen. Och jag vet nu efter alla dessa år att han inte är typen som kan nöja sig med en öl.

Lite senare kom han , efter att ha vägrat först, och sa att han kan gå och prata med någon om jag vill. Ok sa jag. Vad ska du prata om då? Det vet jag inte sa han då. Sedan tyckte han att jag såg ut att vänta på en fortsättning. Jag kan inte säga något mer sa han. Med andra ord inte lova att sluta dricka.
När jag körde honom till jobbet så pratade vi mer och jag försöker förklara. Han säger att det här måste vi ju lösa. Så är det bara.

Nu då???

Jag tror jag behöver flytta härifrån under tiden. Men ska jag ge det en chans till? Orkar jag? Kommer han gå med på att jag flyttar om han ska försöka få hjälp? Jag kommer ju inte flytta imorgon så vi får se vad som händer. Det är ju lördag.

Känner mig så elak men samtidigt så jävla stolt över mig själv!!
Kram på er!

Tack för stödet. Vilja, du är grym! Är det nån som är en skön människa så är det du!! Det verkar ha gått rätt bra för dig, ser att du funderar på att flytta din tråd. Du borde skriva en bok, du är suverän på att skriva.
Nåväl, jag skulle påminna mig själv idag varför jag inte ska dricka längre.
1. Mina barn. Jag vill inte vara,en påverkad förebild. Jag vill att mina barn ska utvecklas till lugna o trygga varelser. Fylla hör inte ihop med det.
2. Jag kommer att mista min sambo om jag fortsätter. Både han o jag behöver dra ner på alkoholen.
3. Jag vill bli mitt gamla, trygga jag. Som har fötterna på jorden o är klok.
Det finns såklart fler anledningar, men dessa är de primära.

Ha en trevlig nykter lördagskväll. Kramar

Tänkte även jag häromdagen på dig igen. Tänkte nästan skriva och höra med Muränan om haft kontakt med dig på mejlen.
Ja du Konstnären, det är tid att återvända till stabil nykterhet, för din och er skull, men det vet du ju redan. Finns ju ingen anledning att predika nykterheten fördelar för någon som redan upplevt den och just kravlat sig upp ur eländet. Och vi andra då? Ja vi var väl på gränser till att bli medberoende ☺

Och du, förstår att det kan kännas irriterande med återfaller, men det är ju inget att grotta ner sig i. Du är ju nu på rätt spår igen och redan nu har du fler nyktra dagar än alkohol dagar i år.

Här finns dina nyktra vänner!

/PP

en virtuell tröstkram till. Under de år alkoholen var ett stort problem i vårt liv var sex 'motbilden', dvs han tyckte att jag överdrev oron för a-(miss)bruket och att mitt bristande intresse för sex var en orsak att trösta sig med öl och andra a-haltiga drycker. Jag har svåra sår beträffande sex i mitt förflutna och en onykter krävande man är inte den som väcker tillit och lust till närhet. Idag har vi en hög grad av närhet och intimitet i vår relation och nykterheten har varit/är avgörande för att vi kommit dit.
Kram och allt gott ❤️ /mt

Tack själv farmor! Bra kämpat föresten (gäller allihop!)
Ja, det finns mycket att se upp för och ibland gäller det att bena ut vad som är vad, så man i vissa lägen inte kastar ut barnet med badvattnet ;-)
Kemikalier överhuvudtaget, tror jag att man som "beroende" ska försöka undvika om det går <3

Jag kopierar in ett par av mina trådar och det finns så många historier här på forum, som egentligen har så många likheter..
Alla utmynnar de i att alkoholen skapar en stor egoist, av personen som är beroende!
Vi blir av olika anledningar "medberoende" (vilket inte betyder att vi dricker själva..)
Vi skulle också behöva mer stöd i vår "sjukdom" och jag vet att mulletant ofta kopierar in ett par länkar på olika forum som är bra! (Tuvaforum t.ex.!)
Det handlar inte så mycket om alkoholmängderna, som vårt sätt och inlärda mönster gentemot den beroende.. Och där finns det mycket att titta på!

https://alkoholhjalpen.se/node/18154
https://alkoholhjalpen.se/node/11264
https://alkoholhjalpen.se/node/17772
https://alkoholhjalpen.se/node/15287

Jag vet att det inte är en enkel resa att göra och att det tar tid.. Här kan vi glömma alla "Quick fixar".. Men jag tror definitivt att trägen vinner <3
kram/ E

I eftermiddag & kväll har suget slagit till rejält. Men jag stålsatte mig och beställde alkoholfria drinkar. Faktiskt gott! Och lite avdramatiserat. Man gör kanske för stor sak av det? Men kan man annat efter så många år med dagligt intag av vin & öl. Klart att det är en stor sak. För mig. Men som jag skrev förut, nu har de positiva sidorna av nykterheten infunnit sig så jag får ta till den känslan när suget är för stort. Kan även se mig i spegeln utan att se alkopluffset vilket ger något bättre självkänsla än på många år.
Lite stolt är jag. Men visst finns suget, de gör det. Håååååll emot nu!!!!!

Etanoldrift: du har precis skrivit en mening som rörde mig djupt, för detta har varit ett allt överskuggande problem: "för alkoholisten är nämligen sex helt synonymt med "kärlek", och detaljer som förspel och sånt kan slopas...". Jag har på riktigt känt att det är fel på mig som inte kunde ställa upp på detta, och nu finns det alltså en människa till som VET hur det kan vara!!! Ditt inlägg blev för mig en virtuell tröstkram <3

Tack snälla ni för att ni orkade läsa min roman! Och tack för uppmuntrande kommentarer, hela detta forum andas omtänksamhet! Jag kämpar på så gott jag kan, försöker göra sådant som jag inte orkade eller vågade ta mig tid till under vår relation. Vilar mycket, tillåter mig att göra ingenting, lägger patiens, låter tankarna vara ifred. Hjärnan är så trött, så trött. Går det någonsin över?

Jag oändligt tacksam för att vi aldrig flyttade ihop! Någonstans begrep jag ändå att han måste vara nykter SJÄLV, för sin egen skull, och inte för min. Har läst om "nykter på vita knogar" här och tror att det är där han skulle ha hamnat. Innan vårt sista försök tillsammans hade han (enligt egen utsago) varit nykter en längre period, upp till ett halvår minus något återfall, och jag tyckte att han på riktigt var förändrad på ett positivt sätt. Hoppet om en nykter tillvaro tändes, men ganska snart började han dricka igen.

Som många andra undrar jag vem personen bakom alkoholisten är. I hans fall kanske det inte finns någon, eftersom han druckit hårt i perioder sedan tidiga tonår. Någon gång under resan får väl hjärnan vissa permanenta förändringar tänker jag. Tänker på hans oförmåga, eller ovilja, att gå med på att det finns andra sätt att känna än hans eget. Vi kunde inte ses efter kl 22 på kvällarna för då måste han sova, han var ju trött. Att jag behövde en stund för mig själv för att låta hjärnan vila efter jobb och barn innan vi sågs var däremot helt obegripligt. Stod jag på mig fick jag höra att jag inte hade tillräckliga känslor för honom. Och, som jag tror, även om han aldrig skulle hålla med: då fick han en anledning att dricka.

Trots att mitt ex vet att han är alkoholist, gått flera behandlingar och hade stor kunskap om 12-stegsmetoden, tror jag inte han har insikt i vad alkoholen verkligen gör med honom. Han pratade om steget där man ska be om förlåtelse för hur drickandet har påverkat anhöriga, men alla problem i vårt förhållande var mitt fel. Alkoholism är ju en sjukdom, och inget han kunde rå för, ansåg han. Jag är väl som alla andra, med både bättre och sämre egenskaper, så jag svär mig inte fri från ansvar i relationen på något sätt. Förstår att det kan vara svårt för vem som helst att ha ett förhållande med en person (mig alltså...) med så begränsade möjligheter för vuxensamvaro. Men det är svårt att föra en konstruktiv diskussion om hur man kan förbättra relationen om den ena parten anser sig ansvarsbefriad.

Jag har funnit stor tröst i att se att många fler har upplevt liknande situationer. Efter två misslyckade relationer, först med en narcissist och därefter en alkoholist, är det lätt att självkänslan börjar svikta. Jag har ifrågasatt självklarheter för att jag till slut inte litat på mitt eget omdöme. Tack vare alla här inne som delar med sig har jag kunnat intala mig själv att det inte bara är mig det är fel på. Jag förstår att jag har det bättre utan honom än med, trots att hjärtat gråter.

Jag blev så glad när jag såg din hälsning!!!! Tänkte så otroligt intensivt på dig igår em. Vad starkt av dig! Du är en riktig kämpe du. Så glad att du är tillbaka! Nu ut i den gnistrande vintern tillsammans med hundtjejen som väntar. :-)
?✨???✨

Det är mitt förslag. :-) å du, ungarna älskar att spela spel och kort med oss.. ;-)
Puss

Tack för hälsningar! Nu tillbaka efter träning med musik, styrka och puls. Fullt med folk innan mig och på väg in. En del har åkt skidor, andra på väg. Tänkte på alla bilar och folk som promenerade på morgonen. Människor som lever ett liv, gör saker de mår bra av, kommer från nattskiftet eller träningen, handlat frukost, gått en vända med hunden eller är på väg till varuhus för att köpa grejer till projektet hemma.

Jag hade legat i sängen, länge, vaknat seg med ångest och dåligt samvete för allt som jag borde och vill men inte orkar. Dagen hade gått och på eftermiddagen kunde man börja dricka lite vin igen. Så var det.

Aqua: Precis så! Det beroende jag vill ha kvar är må-bra-beroendet! Det är det som håller mig borta från destruktiviteten och självplågeri-spiralen. Jag träffar så många sprudlande människor via jobbet och pratar jag med dem så håller de sig alla i form med träning, bra kost osv. Med den balansen och positiva energin går jobb, relationer och familjebestyren så mycket bättre.

Vilja: Jag har druckit litervis och hemma flera dagar i veckan samt fre-sö. Jag skriver lite, därför att jag inte varit helt vit denna gång som jag var första gången jag slutade fyra månader. Jag har skrivit om det tidigare. För mig är 1/2-2 enheter alkohol en vecka lite. Jag har druckit vid fest i skålande med andra. Aldrig berusad eller ens i närheten. Jag tänker inte vara förvirrad. Visst vill jag helst inte dricka alls men det viktiga för mig är att inte vara så svart eller vit, så hård mot mig själv att jag ger upp. Jag tänker aldrig mer sätta upp misslyckandets gräns. Det är vidare, fortsätta, ta nya tag, fortsätta öva, inte släppa efter som gäller. Tex är kvällar och helgen hemma alltid alkoholfri och kommer så att förbli. Jag har som mål att bli fri från alkoholens grepp om min hjärna. Det är så lätt att sätta mål som man inte klarar och då släppa allt. Sluta med träning, promenader, yoga, meditation, nykterhet, diet, kärriärsmål eller andra högt uppsatta mål. Jag vill inte ha ett antingen eller liv längre. Jag vill sträva vidare på en bana jag vet är bra för mig. Ibland går det mindre bra men i längden lyckas jag. Så ungefär. (Vet inte om det gör dig mindre förvirrad ;-)

Mick: Med A satt jag uppe för att dricka (om jag ska vara ärlig så höll jag mig uppe tills det var slut eller att jag tuppade av/somnade) och blev ju pigg av det. Nu när jag inte dricker, så blir jag trött och vill lägga mig i sängen och då känner jag ju av den naturliga tröttheten. Nu ser jag klart alla filmer. ;-)
Igår gjorde jag pizza från grunden. Dubbel sats pizzadeg med jäst och kokade egen pizzasås. Det tar ju lite tid. Fyra plåtar pizza med goda tillbehör. Tacoköttfärs m curry och banan blev tydligen en succé. De sista bitarna försvann i morse. Hungriga tränande tonåringar har ingen botten. :-) Mick, det släpper sakta men säkert för dig med. Så bra att du håller i och ger dig den förändringen du vill uppnå! ?

Konstnären: åh, vad jag blir glaaaaaad!!! Tänkte så himla mycket på dig igår när jag gick ut på hundpromenaden!! Formulerade massa tankar och ord till dig. Nu funderar jag på om jag ska leta fram långfärdskidorna eller bara komma ut och gå innan åka till match med barn. Tittar in i din tråd senare.
Puss?

Vad bra det går för dig och så otroligt beslutsam du är - och vad underbart att du fixat date med henne du gillar, och som uppenbarligen gillar dig. En morot ytterligare för dig att du vill vara ditt bästa jag med henne. Det känns toppen att det är 14:e dagen för mig ikväll och jag tänker inte dricka. Tänker göra en god middag och dricka bubbel till...vatten alltså ;-) Trevlig helg!

Våra känslor åker berg och dalbana.. Och att en alkoholist tar tag i sitt missbruk, betyder inte att allt annat per automatik är frid och fröjd..
Det är många förhållanden som spricker, trots att alkoholisten blir nykter..
Kanske måste du titta lite mer på dina egna känslor?
Själv funderade jag redan innan jag flyttade, om det fanns tillräckligt med "känslor" kvar för att fortsätta ett äktenskap/förhållande, om mannen blev nykter..( och kom fram till att jag åtminstone behövde en rejäl time out, ett eget boende och liv för att hitta mig själv!)
Min numera före detta man, löste det, genom att kräva skilsmässa (eftersom han inte fick någon sex) Utan att ens vilja ge det någon form av betänketid.
Jag vet att han "letar" en ny "mammafigur" som kan "ta hand om" hans behov.. En kvinna som tålmodigt lyssnar, pysslar om och ställer upp. Som inte kritiserar eller påpekar hans alkoholkonsumtion eller tvingar honom att bli "nykter"..
Så mitt råd, (trots att han slagit in på vad som verkar vara den nyktra vägen) är: Se över dina egna behov och känslor!
Vad vill DU, Hur vill du att DITT liv ska se ut..? (Vad är det som "håller er samman" egentligen?) Jag menar, att folk skiljer sig, separerar, tar "time out" utan att ha alkoholproblem.. De har bara vuxit ifrån varandra..

Säger också Välkommen!
Ja, hur länge känslor sitter i är individuellt, men du måste kanske själv "sluta pilla på sårskorporna"? Försök att hitta någonting som du kan sysselsätta dig med..
Jag vet att det låter hjärtlöst, men så länge du omhuldar dina hjärtesår och ständigt pillar bort sårskorpan på det, kommer det också att ta längre tid!
Att hitta någon form av fysisk sysselsättning, om det så bara är promenader är otroligt bra för både kropp och själ!
Idag har ju många läkare börjat skriva ut fysisk rörelse, som "medicin" mot t.ex. depression. Och jag tror att du börjar glida in i en mild depression..
Rörelse, frigör endorfiner, vilket är bra för oss.. Dessutom får du något annat att tänka på.
Ja, alkoholister, hur vänliga de än verkar inuti, ÄR egoistiska skitstövlar i sitt missbruk!
När du blir ledsen över det du ser, tänk då på att den nya kvinnan kommer att få exakt samma helvete som du haft!
En man som kommer att vilja kontrollera hennes minsta rörelse.. Vilja ha sex som bekräftelse.. (för alkoholisten är nämligen sex helt synonymt med "kärlek", och detaljer som förspel och sånt kan slopas..)
En man som när abstinensen sätter in, kommer att ge henne och hur hon uppträder, skulden för allt (vare sig det är verkligt eller ej)
Var du glad att du kommit ur den djävulsdansen och tacka gärna nej till nästa, om en alkoholist bjuder upp!
Sedan tycker jag också att du ska läsa mer om just "medberoende" och gärna försöka hitta någon grupp, där du kan få stöd och hjälp (genom t.ex. samtalsterapi)
Säger som mulletant, Skriv! (läs våra trådar och fortsätt skriv! / "etanolen"

Tack för dina hälsningar, nu har jag kommit igång igen och jag vill, vill vara nykter. Långa promenader med hunden, meditation, djupandning är det som gäller varje morgon nu. Är arg på mig själv att jag föll igen, ska det vara så svårt att fatta, tydligen för mig. Man får förlika sig med att den där pockande rösten kommer att finnas från och till för all framtid, vet inte.
Kramar till dig och du är så duktig
Konstnären

Läst igenom denna positiva tråd. Första inlägget var från 2013, min första tanke var att det kan väl inte vara möjligt att TS kunnat hålla sig nykter genom hela dessa två år? - men där blev jag överraskad! Så himla roligt att läsa att det finns människor som klarat av att vara nyktra så lång tid. Det känns hoppfullt för en själv också.

Vad fina ni är som peppar mig, och det var så skönt att vakna pigg idag.
Nu måste jag hitta på nåt att göra så inte hela lördagen hinner gå.

Stora kramar till er ????