Senaste kommentarerna i forumet

Huvudet på spiken PP, huvudet på spiken.

Vill tacka dig för allt som du har gett och bidragit med. Kan för egen del inte alls se att du inte har något att bidra med längre. Läser allt du skriver! MEN, förstår din känsla: "Allt är redan sagt." Det som oroar mig är att ditt avslut hänger ihop med en depression. Att du känner att du inte har mer att tillföra, att ingen läser eller att det du gör är viktigt - pga att du är på väg in i just en depression. I så fall gör du nog klokt i att hänga kvar här, tills du ridit ur stormen.

Hur du än gör (jag hoppas naturligtvis av egoistiska skäl att du stannar kvar!), så önskar jag dig all lycka till. Jag hoppas också att du får hjälp mot depp. Det är inget som man ska "rida ur själv".

Min största kram till dig Berra

idag är jag duktig jag har garderobsrensning. O, Jesu namn flera säckar som ska gå till stadsmission. Någon kommer att bli glad, finns kläder med prislapparna kvar. Förmodligen inköpta på lyran. När jag drack vin kunde jag gå in och handla kläder, jag måste ha luktat. Sådana där impulsköp som jag trodde jag behövde. Jag håller alltså på både med rensning av själen och garderoberna. Känner mig nyttig. Hårda vindar här idag och jag fick gå lite framåtlutad med hunden på fm. Idag ska jag inte ångra en nykter dag. Tänka att det är skönt att vakna utan ångest. Har även varit på Lidl och köpt citronvin eller vad det är och det är riktigt gott. Åt min första oxfile i lördags utan rött vin. Blodig och härlig mör. Älskar blodiga biffar. För den som funderar på att dricka. Tänk till, jag provar inte fler ggr. Går icke sa nicke vad gäller mig. Tyvärr blir jag aldrig en sköndrickare, jag blir en vilde som redan vid första glaset bara vill ha mer och mer. Idiot är jag, men inte en så stor idiot för jag har ju insett. Sakta går jag mot 14 månader, och usch nu fick jag gåshud. Den resan gör jag aldrig om.
Var glada idag jag tycker mycket om er.
Konstnären

Ja, vi alla här kan nog förstå dig och hur du känner dig. Jag gör det i alla fall. Men vi måste nog acceptera att den delen av livet är förbi för oss. Det kommer inte att stanna vid "höstmys"... Jag förstår din frustration. Men jag tänker att vi måste försöka se allt det positiva i våra nya liv istället. För livet är nytt. Inte bara tänka tillbaka. Inte tänka på allt hemskt. Utan tänka på allt bra som vi nu har fått istället. Att sträva mot något är så mycket enklare och trevligare än att sträva bort från något.

Måste säga att du ska ha guldstjärna för att du klarade av helgens prövning. Det var strongt gjort av dig! :-D Sedan kan jag säga att jag aldrig skulle döma dig om du föll. Det vet du. Men det är väl bra om jag med flera kan verka avskräckande ;-)

En sista fundering. Jag fattar att ingen blev särskilt packad eller så. Men. Det du beskriver var ändå en ansenlig mängd alkohol för varje person. Först öl, sedan skumpa, sedan rött vin, sedan whisky... Det är faktiskt ganska mycket mer än "två glas vin".

Bamsekram till dig vännen

ljuger ofta om sitt missbruk. Förnekar och ljuger. Det du kan göra är att ta hand om dig själv och släppa taget om hans missbruk, han måste välja sitt liv själv. Det låter säkert brutalt och kanske okänsligt... det är inte menat så - men efter att ha följt forum länge har jag insett att så är det. Jag har haft stor hjälp av att följa Carina Bångs blogg, detta avsnittet har jag läst oändligt antal gånger och ofta delat med mig av http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html

Allt det bästa till dig / mt

Nu behöver jag råd! Vad ska jag göra? I lördags så skulle jag iväg och umgås med mina tjejkompisar på kvällen, och innan jag går vräker han ur sig att; bara så du vet så kommer jag dricka en öl ikväll!
Jaha sa ja, du gör som du vill, men jag tycker inte det är ok!
Ja men du måste ju kunna lita på att jag bara dricker då och det! Jag har inte druckit något i veckan svarar han då!
Kommer hem lördag kväll o han ligger på soffan. Söndagen och måndagen flyter på som vanligt. Men i morse kunde jag inte hålla mig, kollade whiskyn o det "fattades" ca 1 dl!!! Ja ringde upp och frågade hur mkt han hade druckit i lördags? (Skyllde på att en vinflaska var tom)
Då sa han först att han hade druckit 2 glas vin och tre stark öl! Bara det? frågade jag då? Ja, eller två cider oxå, sa han då. Inget mer frågade ja, NÄ svarade han (han ljuger mig alltså rätt upp i ...) då fick jag nog, varför ljuger du för? Jag ser ju att det saknas whiskey?! Oj ja glömde att jag tog två whiskey oxå..!

Glömde?? Ljug ljug ljug! Kag blir så arg! Han drack alltså 3 starköl, 2 cider, 2 rejäla whiskey (eftersom ja ser att det fattas minst 1 dl) och 2 glas rödvin!! Och hade ansvar för våra två barn! Han skulle ta en öl! Vad ska jag göra?

Sen sa han att han inte druckit nåt sen dess och att han ska "redovisa" det han dricker om han gör det någon lördag som han säger... Och hur ska ja kunna lite på det? Känner ingen tillit alls o jag vet inte vad jag ska göra!!!

Hejsan Berra! Idag råkade jag titta in här. Har bestämt mig för att ta tag i ett annat beroende (som ersatte alkoholen), nämligen rökningen. Liksom tidigare kan jag inte koncentrera mig på jobbet utan måste snurra runt i forum, läsa och skriva. Till slut hamnade jag då här. Själv är jag verkligen inte aktiv här på forumet längre, det kändes viktigast i början när det verkligen var ett stöd att reflektera här och, det kanske viktigaste, att få respons och att läsa om er andra. Det är inte konstigt att det är så och att man så småningom växer ifrån forumet. Dessutom kände jag att det var jobbigt att läsa om alla nya som kom till, samma problem, samma rop på hjälp - jag började känna något slags ansvar och sorgsenhet och DET är farligt.

Jag önskar dig all lycka och välgång. Det är härligt att läsa om din fysiska förändring :-) Men. Och detta är ett stort MEN. Blir lite orolig över deppigheten, akta dig så att den inte är en del i något större. Så att det blir som för AA-medlemmar: att man en dag känner att mötena inte ger något, slutar gå på dem och så... ja, risken för återfall är många gånger uppenbar. Se till att du slutar finnas här av rätt anledning vill jag bara säga! Många cyberkramar från mig <3

Jag tror att de flesta av oss faktiskt skulle förstå, Akvariet
Till skillnad från andra som faktiskt inte kan....
Jag är glad att du valde som du gjorde, och det visar
ju att vi är ett gott sällskap för varandra!

//PP

Tidigare, för ganska länge sedan hade jag - som jag tidigare berättat - för vana att i början av året ta en helvit månad. Min tanke var att det gör gott att rena kroppen en smula, samtidigt som jag fick lite koll på om, och hur svårt, det var svårt att avstå alkoholen. Eftersom jag levde i situation där inga normer runt ikring ifrågasatte hur ofta eller hur mycket jag drack var det en bra vana. Jag berättade gärna innan att jag skulle vara nykter i januari för att det skulle vara klart och tydligt att det skulle bli på det viset. Så länge den nyktra månaden inte innebar några stora problem var det inget konstigt att vitt och brett berätta detta. Senare när det faktisk var svårt att hålla en hel månad så började jag undvika att tala om att jag avsåg att inte dricka under en tid. Men löftena till mig själv fortsatte jag att ge, nu oftare och oftare. Jag fortsatte att försöka ta vita perioder flera gånger om året, alltid med samma resultat. Av olika anledningar blev de inga helnyktra månader, men det hade i min värld absolut inte med alkoholproblem att göra. Mer att tillfällen kom emellan som "krävde" mitt deltagande i festandet.

Det var omöjligt att se problemen som tornade upp sig runt om mig i livet. Förnekelsen att mina alkoholvanor höll på att förändra mig som person var allt för stark. Karusellen var igång och när livet blev svårt så var det enklast att fly in i mer av drickande. Inte på ett ensamt, destruktivt sätt. Ett sätt som utifrån skulle betraktas som sorgligt. Det blev bara ännu fler vinflaskor under middagarna och drinkarna innan blev starkare och starkare. Så höll det på i åratal och ofta när jag kom hem sent på kvällen satt jag och tittade in i flammorna med en drink i handen. Jag hade jobbat hårt och var verkligen värd att få varva ned. Alkoholen tog mer och mer makten över mitt liv, men det skulle dröja år innan ögonen äntligen öppnades och jag kunde erkänna min maktlöshet inför alkoholen.

Det tog faktiskt ett riktigt bra tag in i den nuvarande nykterhetsperioden innan jag kunde acceptera faktum. Som det mest attraktiva alternativet framstod fortfarande önskan att kunna bemästra alkoholberoendet och återvända till måttligheten. Vi vet nog alla med oss, vi som gått över gränsen att detta inte går. Ändå är rösten om att det kan gå, och att det vore så underbart om det gick, så stark. Idag om en vecka har jag 365 dagar med nollintag i protokollet. Jag vet nu att det finns två vägar framåt i livet. Att fortsätta leva som nykter alkoholist, eller att med 99,5% sannolikhet falla in i drickandet efter ett par veckor av måttlighetsdrickande. Fortfarande gör det lite ont att ta beslutet att för alltid leva ett helnyktert liv. Men det är helt ofattbart att det kan vara så när jag så tydligt ser oddsen på hur det skulle gå om jag provade drickat, och vart den vägen leder.

Eller är det så konstigt egentligen? Det beslut jag tar är ju att avstå från något som inom loppet av några minuter ger mig en stark belöning. En drog som får mig att känna mig varm inombords, lyckad, glad och mer lyckad än jag i verkligheten är! Som dessutom i många former smakar fantastiskt gott, och hör till i princip var situation med vad som är kul i livet. Vi förväntas av allt och alla i vår omgivning att vara delaktiga i traditionen att att stimulera oss med alkohol.

Att jag nu efter nästan ett år skulle hävda att det inte innebär någon sakna vore att ljuga för mig själv och er andra med för den delen. Däremot blir det lättare och lättare att acceptera mitt "öde". Att fortsätta leva som den nyktre alkoholist jag är. För det är väl just det jag är efter att ha kämpat i över ett år med nykterheten? Vissa är så otroligt rädda för att sätta etiketter på sig själva som just alkoholister.

Själv har jag inget större problem med det. Idag tror jag att det bara finns en enda skillnad på alkoholisterna. De som är nyktra, och de som fortfarande dricker. Är den nyktre i så fall bättre än den som fortfarande dricker? Nej, den nyktre är nog bara mer lyckligt lottad, och mår bättre.

Tänk er om jag skulle göra en test och ställa mig på gatan. Någon skulle fråga 100 slumpmässigt utvalda personer "vem är han" Jag skulle bli otroligt förvånad om en enda skulle säga att jag är en alkoholist. Vad som helst skulle vara lika troligt. Raketforskare, präst, författare, sjökapten eller patolog? Trots att vi är så många som lever med alkoholproblem eller som nyktra alkoholister så är det nog inte vad man i första hand kommer att tänka på.

//PP

Var tvungen att gå tillbaka och kolla när jag postade mitt första inlägg för att se hur länge jag nu hållit mig från alkohol. 7 veckor fick jag det till, idag. Vilken lycka! 7 veckor av reflektion, humörsvägningar, nya forum vänner, insikter, hobbies. Men framför allt ett starkare psyke och stabilare humör. Mer ork och bättre kapacitet.

Det finns fortfarande mycket att jobba på. Jag ska inte ropa hej ännu, jag är ju bara och nosar på ett liv i nykterhet. Vad är egentligen 7 veckor på det stora hela? En jävla fin försmak om vad livet kan handla om! Min ångest som jag led av tidigare är näst intill borta. Inte så att jag är tipp topp jämt. Men den fruktansvärda molande känslan i bröstet gör sig inte konstant påmind. Mina drömmar har börjat lugna ner sig. Visserligen drömmer jag ganska mycket men inte lika obehagliga. Nu är det mest stressrelaterade saker eftersom jag känner mig lite efter på jobbet. I natt drömde jag exempelvis att jag skulle på bröllop och en timme innan hade jag inte bestämt mig om vad jag skulle ha på mig än mindre visste jag om de två klänningarna som jag hade tagit med mig passade (det gjorde de typ inte). Ja ni fattar...tydligt kopplat till att jag måste bli ännu bättre på att ligga steget före på jobbet.

I helgen ska jag på en middag som jag inte kan backa ifrån. En del människor som jag inte känner som säkert kommer höja på ögonbrynen för att jag inte dricker alkohol. Aja det får vara så. Funderar på om jag ska ta med mig en flaska alkoholfritt vin bara för att göra det enklare för värdinnan? Jag vet inte.

Mycket svammel nu. Men väldigt skönt för mig :)

Ha det fint därute. Hoppas forumet håller sig levande ett tag nu.

Är sedan ett par dagar hemkommen från en höstlovsresa till släktens landställe som ligger vid kusten. Träffade mina syskon, föräldrar och andra släktingar under en knapp vecka. På programmet stod skogsvård, göra i ordning stället för vintern, umgänge, god mat och, förstås, goda viner och andra dyra alkoholhaltiga drycker. Själv hade jag laddat upp med att slipa motorsågskedja och en massa NA-öl.

Måste säga att jag fick en hel del att tänka på när det handlar om alkoholvanor under veckan. För sättet som man kommunicerade alkohol på under den här veckan är precis som jag skulle vilja kunna. Man tar en pilsner framför elden (nedtaget ris och snår som eldas upp) när det börjar mörkna, dricker bra mousserande vin innan middagen, gott vin till en vällagad mat, gammal maltwhisky till kvällen. Och ingen blir berusad (åtminstone inte jobbigt berusad). Jag VILL verkligen vara med i detta. Och det blir inte bättre av experter (?) som kommer med långa utläggningar om hur bra den-och-den drycken blir av att vara gjord på det-och-det sättet, och vad alkoholen gör för smaken. Och så himlar de med ögonen och suckar med nöjda miner. Det är ingen som egentligen ser ner på mitt val att inte dricka, men de förstår inte. Det som är så mysigt att dricka måttligt med godsaker när höstmörkret faller. Och jag förstår att de inte förstår.

Jag drack inte. Jag upptäckte en ny NA-öl som jag tyckte var god (Weihenstephaner weissbier). Jag vaknade tidigt. Jag var bland de starkaste och piggaste under dagarna. Och jag kände inget sug eller begär efter alkohol, men en ganska rejäl saknad. Det är som en god vän som gått bort, som bara inte finns där som hen borde. Sorgligt.

Och vad ska jag göra nu? Jobba på att minnas de goda stunderna och glömma de mindre goda som kanske är naturligt med någon nära som gått bort? Minnas både de goda och mindre goda? Eller bara försöka bara komma ihåg allt de jobbiga med relationen till A?
Jag kan krypa tillbaka, börja dricka goda viner och maltwhisky, och hopas det blir bättre den här gången, att jag kan normaldricka. Jag kan arbeta aktivt för att förhålla mig till saknaden och sorgen och fortsätta den nyligen inslagna vägen. Det senare är huvudspåret och eftersom jag mår så otroligt mycket bättre av det så ser jag inget rationellt skäl att ändra mig (man ändrar inte ett vinnande lag som de säger).De få kvällar som skulle vara trevliga med goda drycker i gott sällskap är väl inte värda risken att falla dit ordentligt?

Jag ska också skriva att om jag inte hade avhållit mig från alkohol i tre månader så hade jag säkert druckit förra veckan. Kändes inte som jag ville förstöra något som pågått så länge utan att ha bättre beslutsunderlag. Detta forum fanns också i bakhuvudet: "Om jag dricker nu vad kommer Muränan, Konstnären, aeromagnus, m-m, PP och alla andra att tycka om mig?".

Drömde inatt att jag var utomhus och öppnade en sådan där falsk fågelholk som innehåller flaska och glas och att jag hällde upp ett glas whisky och nästan drack det innan jag kom på att jag inte dricker och hällde ut det.

stavade nog fel, men vad spelar det för roll. Tack vad glad jag blir att du muränan har det bra. Ska absolut testa 100 procent blåbär även om jag tycker det låter underligt. Jag ser ljust på framtiden nu även om jag inte hoppar omkring. Men jag kan dra på smilbanden nu, kände mig som en stel gipsdocka närjag mådde som sämst. Ska försöka leva dag för dag en liten bit i taget. Har varit duktig och mediterat varje morgon även om vissa mornar känts motiga. Ger mig tillbaka ett lugn jag knappt trodde vara möjligt. Min man är fortfarande nykter och det känns bra. Trevande börjar vi hitta tillbaka till något nytt. Kramas mycket och pratar om A. Har nog invaggats i någon slags trygghet. Vet oxså att ett återfall skulle rasera allt. Själv känner jag att jag bara har ett val, och det är att leva nykter.
Idag ska jag vara tacksam för allt jag redan har.
Konstnären

God morgon vännen!

Äntligen tillbaka igen allihop! :-) Jösses, och jag som trodde för ett tag sedan att jag nog inte behöver forumet så mycket... eller hur!? Har SAKNAT dig jättemycket! Kommit på mig flera gånger med att gå och fundera hur du har det och vad du gör för något.

Grattis till oxfilén! Vet precis hur långt inne det sitter med blodig biff utan a. Men vi ska inte fokusera på vad vi missar här i livet. Vi ska fokusera på allt fint och gott som vi nu får tillgång till istället. Allt som vi tidigare inte sett, inte orkat med, rationaliserat/prioriterat bort. Jag älskar en blodig biff. Riktigt tjock och blodig ska den vara... he he he Varför ska vi avstå det bara för att vi inte får dricka vin till? Nä - in med tallrikarna - nu ska här ätas. (OK - jag VET - ur ekologisk/biologisk/miljöhänsyn så... jag VET).

Måste tipsa om systemets blåbär. Trodde det var ett skämt först: 100% blåbär. Men den funkar faktiskt bättre än hittepåalkoholfrittrödvin. :-D Inget sött slisk alltså!

Vad fint att du får ordentliga promenader och att du är duktig med meditationen. Jag är USEL på båda. Tar mig inte tid. Grrrrrrr!

Ha nu en underbar måndag och ta hand om dig! Största kramen

kunnat komma in på forumet sedan i torsdags. Helt jävla maktlös har jag varit. Kanske lite rensning från adm. Behöver tydligen forumet mer än vad jag tror. I alla fall skönt att vara här igen.
God morgon alla vänner
Konstnären

... ville bara bemöta ditt inlägg - jag minns så väl en liknande känsla när jag nästan bara kände att känslorna var borta: det kändes som att alla andra älskade sina alkoholister, som att de hade förståelse, överseende och oändligt med kärlek och jag skämdes lite för att jag inte kände på samma sätt.
Det krävs mycket av oss för att förstå att vi får tänka på oss själva!!

Kramar till dig!

och besök av mannen i helgen.Jag har tyckt att han varit lite kort och nonchig och stannade därför upp honom nu i helgen.Vill du verkligen det här?
Ja! svarade han med eftertryck.Då bad jag om lite mer feedback i form av telefonsamtal osv.Då får vi se då.Annars en lugn helg med lite tapetserande och många timmars nattsömn.Det känns att mörkret är här.Han har nu varit nykter i 8 dagar vad jag vet.Då kommer vi snart till brytet då han brukar ha svårt att stå emot. 10-14 dagar emellan drickperioderna har mönstret varit i sommar.Men han ska börja jobba igen nu efter semester och sjukskrivning i nästan 10 veckor.

Känns lättande att det går att komma in igen. Inser att jag saknade forumet.
Ny jobbvecka, skönt att veta att jag är helt nykter, och inte behöver undra om gårdagens konsumtion skulle påverka min pigghet och alerthet idag.

Ha en bra måndag allihop!

Kram till den som behöver och eller vill ha en.

Kan vara ett bra steg att gå vidare med. Tar inte alltför lång tid o goa nu i kylan på morgonen

Kan vara ett bra steg att gå vidare med. Tar inte alltför lång tid o goa nu i kylan på morgonen

Ligger i soffan efter jobbet och slappar på tv:n.
Vet inte varför jag loggar in på forumet,men det hjälper mig i processen i att må bättre.
Det blir färre och färre dagar som jag mår dåligt och det är så underbart.
Har redan bott 5månader i nya boendet som jag stortrivs i.
Har jobbat hela helgen,men hann vara på en trevlig tjejträff i Lördags.
Min nya kille var hemma och hade myskväll med sina barn,men kom hem till mig i morse och hälsade på en stund.
Känns fortfarande så bra,blir så lugn och har det så bra med honom.
Glad,fin trygg och ansvarstagande som jag inte upplevt på mycket länge med idioten som jag tycker att han är.
Jag har verkligen levt i ett destruktivt förhållande som tärde och satt sina spår.....men så stolt att jag insåg och gick innan jag gick under mer än vad jag gjorde.
Nu har jag fått mitt liv tillbaka som varje människa har rätt till.
Önskar bara att sonen kan få må bättre snart,men påverkas såklart av sin pappa forfarande som sviker såklart......

Sjukt egentligen att vara så glad och nöjd över något helt normalt, men ni vet ju att för oss i den här situationen är det något att vara stolt och tacksam för :) :)

:)

En vecka och en dag :)

Tack alla♥. Hoppas ingen tog illa vid sig. Var inte min mening. Det är bara såå svårt allting.

på alla halsdukar jag har och håller på att sticka. Måste.lära.mig.sticka.vantar/mössa/tröja/vadfansomhelstannat.