Senaste kommentarerna i forumet

... Utan oro över alkohol, ilska och hot. Märkligt, men fantastiskt.
Första natten hemma drömde jag att exet och jag fortfarande levde ihop, men i mitt nya boende... Allt var som innan - han var arg, jag försökte hålla honom lugn genom att säga och göra "rätt" saker osv, och jag hittade hans sexkontakter och konfronterade honom, och precis som innan så lade han allt på mig... Och jag hade en jobbig dag, jag var kvar i känslan... Och det är en lite ful känsla - familjerätten är väldigt tydliga med att de tror att jag förväxlar det han gjort mot mig med vad han gör mot barnen... Och jag försöker vara tydlig, försöker ta upp exempel och så, men det känns som att den lilla bråkdel jag tar upp - de förstår inte, hur ska någon kunna förstå?!
Att exet så ofta kan säga "gör du så, så älskar du inte mig", "du får aldrig mer fråga om när du ska till mamma", "du sa att pappa är dum, jag pratar inte mer med dig", låser in sig och håller på; jag kommer liksom aldrig få fram alla dessa saker till familjerätten, och även när jag rabblar upp alla sådana saker så är de ju tagna ur luften - den där känslan som suttit i mig, och som jag sett på största barnet, när man försöker hålla pappa lugn, försöker säga rätt saker så att han inte ska bli arg osv - hur ska någon som inte levt i närheten av det själv kunna förstå? Jag förstår ju knappt själv - när jag pratar om det så tänker jag ju varje gång att jag kanske överdrivit, varit för känslig osv, och så har jag ändå levt i det själv. Men den som aldrig varit i närheten av att leva så, hur ska den personen kunna förstå när jag slänger ur mig lösryckta grejer? För hur mycket jag än försöker berätta så kommer jag aldrig kunna ge helhetsbilden - aldrig kunna få den personen att känna den oron, rädslan, skräcken, eller faktiskt ibland bara se ett ansiktsdrag som kunde visa mig att "idag är ingen bra dag"; att leva i den ständiga oron och behöva känna efter vad som är möjligt att säga, vad som kan vara okej och vad jag skulle undvika, eller sitta på en middag och bara se hur "den andre" kom fram och veta att "nu har jag sagt något fel", kunna känna på stämningen, kunna nästan känna lukten av ilskan, kunna känna det kalla klinkersgolvet mot mig i tanken genom att bara häraden låt på radion som påminner om något av alla tillfällen... Hur ska någon kunna förstå att så mycket av det som hänt mig händer nu barnen? Hur kan man tro att en person kan göra alla hemska saker mot en person, men att han inte skulle göra det mot barnen...?
Åh... Magkänslan visar mig att barnen kommer fortsätta bo hos oss båda lika mycket, och det gör mig ont - att veta att de ska manipuleras av honom, hotas till tystnad på många sätt...

Dock är det glesare och glesare mellan mina inlägg.
Får lite dåligt samvete, för jag känner mig ganska självisk. Kommenterar inte så mycket i andras trådar. Har svårt för att hitta ord.

Men, jag antar att det är ok att skriva för sin egen skull också.
Det har i alla fall hjälpt mig på vägen. Detta och att nästan varje dag vara inne och läsa alla andras inlägg.
Tror inte det hade gått så bra som det har gått om inte forumet funnits, särskilt under det första halvåret.

I dagarna blev det 1år sedan jag drack alkohol senast.
Kommer ihåg den sista gången kristallklart, en hela vin som försvann på mindre än 5 minuter! Snacka om att man hade byggt upp en "bra" alkoholtolerans...

Vi har inte tömt hemmet på alkohol alls, och för någon vecka sedan öppnade jag en whiskyflaska av en finare sort som jag hade som favorit.
Tänkte av någon anledning att jag skulle tillåta mig att lukta lite för att se om det fortfarande luktade så gott att det vattnade sig i munnen.
Det kändes ganska skönt att uppleva en rent kemisk lukt! Hur f_n kunde jag stå och shotta i mig detta?

Nu när det gått ett år funderar jag på hur jag ska gå vidare, och det känns inte så svårt att ta beslutet om att det bara får rulla på som det gör nu.
Risken att testa att bli normaldrickare är inte värt priset jag får betala om det går åt skogen, helt enkelt.

Kanske kan ett sådant här inlägg hjälpa någon? Det GÅR att leva utan alkohol!
Livet går så klart upp och ner som vanligt, det är bara att inse.
Men man hanterar problemen så mycket lättare utan, och man njuter av det fina i livet så mycket mer.
Går vidare med tillförsikt (och vaksamhet), men stannar så klart på forumet.

Ha det gott. //Buzzz

Härlig känsla, att vara pigg och alert en måndag.

Vi hyr huset för 0kr så länge tills det är löst. Han ska lösa det på torsdag. Jag är jävligt trött på all otur jag haft under mina två år.

.. mig för att de där alkoholfria bittrarna nog inte så farliga i alla fall och beställde hem några lådor. Sophie gillade dem också, så alla är inte till mig :-)

... här är på forumet, undrar om det beror på att forumet var borta ett tag, på att det var helg, eller bara är ett sammanträffande. Jag har inget djupt att komma med, men några observationer i alla fall.

Kunde under forumbortfallet observera hur mycket tid forumet tar och hur mycket jag fyller min tid med forumet. Fick riktigt svårt att hitta annat att göra för att fylla min tid. Ett tydligt tecken på att jag behöver arbeta mig bort härifrån så småningom.

Har förundrats över hur mycket min fysiska kondis stigit, trots att jag inte motionerat mera än vanligt, jag orkar och klarar bara så mycket mer, rent fysiskt. Här senast under helgen var det en grej, som krävde en del klättrande och fysisk koordination. Efter att jag med lätthet utfört den, kom jag att tänka på att jag undvikit att göra samma sak i somras, för jag kände mig för osäker i kroppen då (ja det exemplet var ju inte om kondis precis, men i alla fall) .

Varit på resa igen och ätit ett par middagar tillsammans med en kollega, som så länge jag känt honom alltid beställt na. Jag kommer ihåg att jag första gången försökte fråga honom varför och undrade om han skulle ge tillbaka nu, men inte ord från honom om den saken. Tvärtom var det den tredje vid bordet, som kom litet i skottgluggen för sitt öldrickande, speciellt när han dessutom köpte en sexpack att ha "som bastuöl" på hotellrummet. Fick faktiskt fast mig själv med att tycka att det var litet suspekt beteende, fast jag definitivt hade gjort precis samma sak bara några månader sedan.

Ja, vi skulle nog kunna snacka om allt mellan himmel och jord. Det känns så i alla fall. :-)

Är med dig också. Tänker mycket på dig. <3

Fortsätt att samla guldstjärnor, så ska du få se... ;-)

Jag botade också magsymptom med alkohol. Väldigt effektivt var det också, speciellt örtbitters. Men en tid efter att jag slutade dricka försvann det behovet också. Så när det gällde min mage fungerade alkoholen precis som med allt annat. Gav effektiv bot för stunden, men förstörde i längden.

Grattis till första veckan. Låt det bli många till.

Grattis till det kommande året. Läsvärt inlägg. Jag är en sådan som är rädd att sätta etiketten alkoholist på mig. Jag har nog delvis gjort det för mig själv eftersom jag numera inte bara skakar av mig bakfyllan och springer vidare in i ett ny fylla, utan ser och förstår att jag tillhör de som inte kan hantera alkohol och därför inte ska dricka. Men etiketten finns inte och framför allt inte när jag pratar med andra. Undrar varför det är så?
/Akvariet

Hrmpf, tumvantar

för uppmuntrande tillrop.

PP, jag kan verkligen relatera till ditt senaste inlägg i din egen tråd. Själv har jag lite svårt att tala om att jag är alkoholist, både för mig själv och för andra. Att berätta för andra är svårast för mig, då blir det omskrivningar och lite sämre argument från min sida när jag ska förklara varför jag inte dricker. Som nu under höstlovet.
Jag håller verkligen med om att vi i detta forum förstår varandra och är i gott sällskap. Och det är mycket trevligt och bra.

Murre, jag tror att jag i min betraktelse ser andra sidan som grönare än den är. Alla drack långtifrån allt. Det tackades nej och en del blev rejält sömniga, någon annan kanske salongsberusad. Men för mig var det verkligen så att de hade höstmys med goda drycker och jag hade bara höstmys. Då. Nu har jag på något sätt accepterat att det var så då och att jag nu slipper brottas med resterna efter ett återfall. Och det känns skönt. Det är också skönt att få en guldstjärna ;) Finns det något pris när man samlat på sig flera?

Tack för att du delar med dig. Jag är imponerad av din styrka att berätta om snedsteget. Och så snabbt, redan dagen efter. Min tro är att detta kommer att stärka dig på alla möjliga sätt. Kämpa på och lycka till.
/A

Tack LP för att du berättar!

Tack - det betyder så himla mycket. Jag kan, tyvärr, verkligen förstå att du trillade dit. Utomlands, separation från familjen, ensamhet, trötthet... Alla varningsklockor ringer! Det är just precis så där jag ser mig själv - sittandes tittandes på något jag öppnat... F-n får gåshud...

Får jag vara skitjobbig och fråga mer? Du behöver verkligen inte svara, om du inte vill. Men hur kändes det att dricka? Var det fantastiskt från början eller motvilligt med omgående ångest?

Måste därtill ge en eloge till din fru. Tror hon reagerade, för dig, helt rätt.

Kram

Förstår så väl den ångest och allt som du känner när den man lever med plötsligt byter personlighet. Det går inte att leva ett bra liv så. Tack för omtanken! Min förändring kom. Just när jag höll på att planera min flytt och hade släppt greppet så ville han ha hjälp att sluta dricka. Nu har det gått lite mer än fyra månader av nykterhet och förtroende börjar så smått komma tillbaka. Det har också gett mig insikten att inget som jag gjorde påverkade hans drickande. De samtalen med samsyn som jag så önskade kan vi ha nu. Det var inte möjligt när han var inne i sitt missbruk. Jag hoppas så att även du bli fri från detta och att du hittar mod och kraft att välja det liv du vill ha. Nostalgi kan göra det svårare att komma vidare. Kanske är den sista jul som du drömmer om i huset inte ens möjlig eftersom han fortfarande dricker? Vill inte låta hård bara tydlig så att det inte blir en till stor besvikelse. För vems skull? När får du flytta in i din nya lägenhet? Kram!

Lycka till i fortsättningen förresten LP! Det var egentligen det jag ville säga ;-)

//PP

De är verkligen otroligt LillPer vilken kraft som ligger och gror i begäret att berusa sig. Vilken var anledningen? Ja, det är inte lätt att förstå, men jag tycker själv att du gör helt rätt i att gå vidare. Har själv fundera mycket på lämplighet/olämplighet i att ha alkohol hemma. Redan efter ett par månader kom det vinflaskor i form av presenter i huset, och sedan i somras har jag själv köpt hem ibland, för att ha något att bjuda på. Om det är ett middagsbesök eller någon jag sitter i solen på båten med, så är det ju så att de flesta svarar en öl, ett glas vin, på frågan om de vill ha något att dricka.

Jag har även vid ett par tillfällen lyckats köpa med mig sprit i form av gamla rom, calvados hem när jag strosat runt i taxfree butiker.
Till mig? Nej, knappas! Men på något konstigt sätt har det trots allt varit till mig. Någon gång, kanske?
Patetiskt? Javisst! En alkis som är torrlagd som börjar att bygga upp ett barskåp - liksom för säkerhets skull....

//PP

Din berättelse är så lik min och många andras här. Jag förstår att ditt förtroende är helt borta. Jag tyckte till slut att lögnerna var värre än själva drickandet. Att lägga över skulden på allt och alla är det annat klassiskt symtom på missbruk. Jag började må bättre först när jag släppte taget, accepterade att det var ett missbruk och att jag inte behövde söka mer bevis för det. Jag slutade helt leta flaskor. Egentligen spelar det ju ingen roll om de druckit öl, vin eller sprit och exakt hur mycket av varje. Jag slutade tjata och bråka när han druckit eftersom det är helt meningslöst. Jag började planera min väg ut och när jag såg att den fanns, att jag hade ett val kände jag mig lite mer fri. Finns det någon du kan få stöd av så sök hjälp. Hans familj om sån finns? Förtroende är något man förtjänar, du ska inte ha dåligt samvete för att du inte litar på honom efter att lögner och svek. Det kan komma tillbaka men för det behövs en lång tid och framförallt en riktig förändring. Kram!

Tack för att du skriver om det. Det du beskriver ser på något sätt märkligt ut, men känns på samma gång oerhört möjligt. Skrämmande.

Kommer att tänka på det någon skrev att hen brukar ta till i sådana situationer "skall det här vara orsaken att börja dricka igen". Ett jävla bra tänk att ta till, när förhandlingarna håller på att gå i putten, tror jag.

Tack för den beskrivningen Pelle.

Kära Muränan och Steglitsan,
Tack för er omtanke. Signalerna på att något var fel i huvudkontoret var så oändligt tydliga och jag brottades med tankarna hela lördagen.
Sydeuropa, varmt väder, körde min kära familj 350 km enkel väg, start kl. 04:00 på morgonen, till en flygplats och kramades adjö, ses på onsdag hemma i Sverige. Började köra de 350 km hem dit jag bor, telefonen ringer efter 30 minuter. Frugan förtvivlad, planet inställt.
Allt löste sig hyfsat men med otroligt mycket strul och otrevligt innan de till slut var hemma 1½ dygn försenade.
I vilket fall som helst behövde jag handla lite mat efter min 700 km körning och som ni alla vet så har man inget alkoholmonopol i Sydeuropa.
Det är inget som stör mig, men just denna dag blev jag stående framför alla flaskor i min trötthet och olustkänsla över att min familj som varit hos mig i nio underbara dagar var borta och strandsatta på en flygplats.
Jag vandrade efter många om och men ut från affären med enbart mat och ingen alkohol. Men något hade satts igång. Något otroligt kraftfullt.
Hemma vid mitt hus strålade solen och jag funderade på en tupplur. Istället vandrade jag till den lokale handlaren 100 steg bort och gick där rastlöst runt i hans butik innan jag helt plötsligt ser mig själv plocka en JB whisky till extrapris, 8,95€ för 70 cl. samt ett sexpack kalla öl.
Jag tänkte att jag ställer dem hemma men rör dem inte. Javisst, säkert grabben. Det blir ett bra test.
Häller upp en whisky, öppnar ölen och liksom låtsas inte om att de står där framför mig.
Till slut tar jag en klunk på ölen, smuttar på whiskyn och sen går allt av bara farten. Jag blev snabbt berusad och tog mig knappt i säng på grund av fylla och extrem trötthet.
Vaknar som ett psykiskt och fysiskt missfoster som just sett dagens ljus. Ringer min fru och talar om vad som skett. Hon förstår mycket väl för hon märkte i ett SMS jag skickade strax innan jag korkade upp att något var på väg att hända. HELT otroligt.
Fick massor av tröst och pepp av henne. "Nu ska du för en gångs skull titta bakåt och se vad bra du varit och vad du har åstadkommit, ta vara på det. Den här gången var bara ett snedsteg från stigen du bestämt att vandra" Jag älskar den kvinnan. Även om jag tidigare flummat om skilsmässa och äventyr så är hon min kärlek.
Det var svårt att fokusera på hur bra jag varit under fem månader men nu ett par dagar senare så vet jag hur fantastiskt det varit och att jag fortsätter mot helnykterhet.

Det som var verkligen otäckt var att jag hade en inre dialog, såg felen och varningarna men valde att ignorera den.
Sysslolös, ensam, orolig, stressade, trött och en viss portion uppgivenhet gjorde att jag inte kunde stå emot.
Hur jag gör nästa gång denna märkliga situation uppstår vet jag inte, men jag har svårt att se samma scenario.
Något har jag lärt mig av denna brutala ångest och läxa.

Tack för ert engagemang och underbara stöd.

LP

Så sant pelle allt du skriver Blev lite tårögd nu. Snart ett år pp, och du ska vara riktigt stolt. Det har varit både sorg och glädje med på vägen och är så fortfarande. Tur att du inte har gått om mig det hade varit katastrof. Många många har jag tänkt att det skulle kunna funka trots att jag vet att det inte går. Då har jag sett på mig själv vid ett middagsbort med ett italienskt eller spanskt rödvin. Där i fantasin dricker jag sakta och njutningsfyllt, men det stämmer inte alls. Visst skulle det gå ett par ggr, men sedan då frågar jag mig. Undrar hur många ggr jag spelat upp min film för mig själv vid sådana tillfällen. Jag säger fortfarande inte hela livet, en dag i taget och det är ju snart 14 månader. Tror det skulle vara samma sak för mig om jag ställde mig på ett torg. Ingen skulle gissa på en alkoholist. Möjligtvis hon är nog psykolog eller konstnär. Inget syns på utsidan.
Dina rader värmer mitt hjärta vi som har vandrat mycket tillsammans.
Kram Konstnären. PS Gagarin nykter och han mår förträffligt.

Om jag bara får säga en sak till dig så tror jag inte du har diagnosen bordeline. Har jobbat med borderlinare i mitt förra liv. Skriver lit hm,hm. Du skulle inte ha den empatin som du besitter. Du bryr dig om nästan alla här inne. Vet oxså att en borderlinare som jag säger, kan älska en människa, en vän oerhört i ena stunden för att sedan förskjuta den i nästa. Mycket stor ångest hör oxså till, omöjligt att vara stilla. Du ska givetvis göra det du tycker är bäst för dig. Men du verkar vara en så varm människa. Blir ledsen för din skull att du inte mår så bra. Mitt humör går upp och ner ena minuten är jag riktigt lycklig på riktigt. Sen efter ett par timmar kan jag se allt i svart. På tal om rensning, rensar jag bara mitt. Du är rolig, ska jag börja om nu då och göra lite nya inköp, ja varför inte. Önskar du var nära mig då skulle vi ta en fika ihop och snacka om allt mellan himmel och jord.
Jag svävar och och är med dig själsligt.
Puss i pannan och var rädd om dig.
Konstnären

Feng shui för själen, vännen!

Nu röjer du ut ditt och mannens gamla liv. Är det inte härligt så säg! :-D Glad för din skull! Jätteglad för er skull.

Själv är jag tyvärr lite nere. Har börjat fundera på om allt faktiskt inte står rätt till. Läst mycket om borderline och det var som att läsa boken om mitt liv. Funderar på om jag ska höra av mig till vårdcentralen för vidare remiss, men vet inte om jag verkligen vill eller orkar. Det skulle i vart fall förklara en hel del...

Fortsätt att röja där hemma. Det kommer göra både dig och mannen så gott i själen. Sedan när allt är ivägkört, så kan ni göra några gemensamma nya inköp. :-)

Bamsekram till dig min fina vän

Oj då... Tack för att du delar med dig LP. Vad hände egentligen? Vilka var signalerna som du nu i efterhand inser att du ignorerade? ... om du orkar skriva om det ...

Om man ska ta ett återfall, så är det här väl det absolut bästa utfallet. Att du känner att det här var åt h-vete. Och inte, inte, att det här kan nog bra. Kan nog dricka lite igen nu.

Du kommer igen efter det här. Du ska fortsätta räkna. Grattis snart då!

Stor varm kram till dig <3