Senaste kommentarerna i forumet

som inte kan börja måttlighetsdricka, eftersom vi då snart är tillbaka i gamla beteenden, som dessutom förvärras.
Så du har kommit till samma slutsats som jag napalosrot, nolltolerans för promillehalt om man en gång varit beroende och slav under den psykoaktiva drogen alkohol.

Bra jobbat med 49 dagar. Ha en trevlig helg!

och jag håller med om att du gör en spännande resa in i det nyktra livet.
Ja, det gäller att bryta gamla beteenden, att inte välja vägen in i dimman vid ögonblick av svaghet, utan hålla tag i nykterheten. Bevara nykterheten, så den blir tryggare och hållbar.

Du har varit en trygghetsfaktor och ett föredöme här på forumet med dina varma morgonhälsningar och kloka val, ibland formulerade och fattade under eken.
Hoppas att du fortsätter den pågående vandringen på den nyktra stigen, och fortsätter vara en klok vägvisare för nytillkomna vandrare.

Hoppas du får en bra helg Levande. En stor varm kram!

Dag 49 lördag, jag har inte mått så här bra efter de tidigare gånger jag slutat med alkohol. Kanske har de perioder jag varit utan alkohol de senaste två åren gjort nytta/skillnad. Jag tror det. I år borde bli snart bli 5 månder utan alkohol och 7v i rad nu. Jag har blivit klokare och lärt mig av mina misstag. Tänker då på när jag trott att faran är över och jag börjat måttlighets/social dricka igen. Det jag förstått är att jag är beroende och inte kan dricka alkohol. Om jag gör det så tar det inte så länge innan jag är tillbaka igen. Tillbaka innebär att jag dricker alkohol varje dag. Och eftersom toleransen ökar så ökar mängden alkohol med tiden. Och det går snabbt. Prioriterar alkohol före allt annat. Och både kropp och knopp bryts ned. Ångest och mörker. Jag har förstått att jag glömmer detta. Att det blir så. Det är mänskligt att glömma. Så därför skapar jag vanor för att komma ihåg. Idag blir det fokus på träning och att må bra. Jag känner lycka igen. Och det är så underbart. Ler som solen värmer när den är som varmast en sommardag.

Härligt att du är här!
Hejja dig!
Du skriver i ditt inlägg om frågan om du är deprimerad eller om a gör dig deprimerad. Skit samma säger jag. Antidepressiva kan faktiskt göra susen om det handlar om självmedicinering. Ssri har hjälptmig minska på a radikalt de senaste månaderna. Ta den tanken på allvar är mitt tips eftersom den dyker upp hos dig som en av de första tankarna om din situation.
Kram

Hur gör man?
Lever i ett liv, jobb och sammanhang där alko är ständigt närvarande . Hen finns i varenda samnanhang jag finns i. Affärs luncher, jobbsammankomster, famljetröffar, middagar, fredagskvällar all the fucking time!!!
Hur fan ska man tackla det? På 2 månader har jag druckit 4 ggr varav en det gått åt hvt.?
Hjälp!!!

Åh :( den där förbannade alkoholen. Jobbigt när det är ens förälder så där kan jag tänka mig.
Har inga råd, förutom att säga att du inte är ensam. Men du får säkert nåt bra svar från någon här inne. Du har kommit på rätt plats iallafall. Kram

det kommer bli bra och du är stark som är så ärlig mot dig själv. Bra att du tar hjälp. Jag hejar på dig.!

Min makes systerdotter fick strax efter jag hade flyttat till mina föräldarar ett återfall i akut lymfatisk leukemi. Hon var 2,5 år när hon blev sjuk första gången. I morgon fyller hon 5 år o har under snart 7 veckor varit jättesjuk som nu börjar vända. Det verkar finnas en donator för benmärgstransplantation men det dröjer ett tag till innan det kan bli aktuellt. Det har fått mig att inse hur skört livet är. Jag vill kunna finnas för mina barn o ev framtida barnbarn det är min motivation. Att ta hjälp av någon du litar på, du har inget att förlora. Det är ensamt att vara medberoende all tid går åt att bråka kontrollera det är inte värt det. Har du någon som du kan vända dig till?

Min sambo säger att han inte har problem....han erkänner det bara när jag är på väg att lämna. Då pratar vi ut om allt
Han lovar m.m.... Men sen efter några dagar, så är det som om inget han sagt finns kvar
Han är inte beroende
Han klarar det m.m.
Vi pratar knappt om det längre
Han dricker, är elak
Han gråter, lovar m.m.... Sen samma sak igen och igen :(
Vad fick dig att bestämma dig efter så många år? Vi är inne på sjätte året och jag vet inte hur länge till jag orkar

Nej jag har inte lämnat min man men jag har bestämt att jag har rätt att leva och må bra. Tar små steg men jag kommer inte vara kvar om han börjar dricka ingen. Jag har även ett krav o det är att han söker vidare hjälp o att vi går på samtal tillsammans. Tänker inte ge mig denna gång.

Tack!
Känns som om man aldrig kommer ifrån
Samtidigt älskar man ju den underbara person som finns...
Känns som två personer.. Eller tre egentligen
Den fulla
Den som har suget och man bara väntar på att han ska låsa in sig och dricka
Den underbara (ångestfyllda) som ber om ursäkt
Lovar,lovar och lovar lite till
Så går man på det...igen :(
Tar all energi ifrån en.
Har du lämnat, eller kan det bli bra tillslut?

Starkt av dig att våga!
Har du ställt ultimatum förut, men inte hållt det?
Min har varit nykter i omgångar, men sen alkoholfria öl(som inte är bra för honom) men såfort det är sol ute
Måste man grilla ^^ då måste man ta en öl, som alltid blir fel...sen börjar allt om igen.
Skönt att du får stöd av din svägerska <3

Fint att ni hittat hit. Läs omkring här och ni kommer att känna igen er. Fortsätt skriva, det är bra att skapa sin egen tråd så kan man följa sin egen resa. Det är möjligt att trassla sig ur sitt medberoende och ta makten över sitt liv! / mt

Ja medberoende är inte lätt. Min man har varit nykter i snart sex veckor enligt honom en lång tid. Under ca 17 år har han druckit. Vi har vuxna barn. I början av somaren satte jag ner foten o flyttade till mina föräldrar. Jag gav ett ultimatum sluta drick eller så lämnar jag dig. Processen var lång jag hade sk semester själv. Bad makens syskon om hjälp o till slut blev det Capio Maria i fem dagar. Jag fick berätta för barnen inte lätt. Det svåraste nu är att han tror att han kan lära sig dricka måttligt igen. Jag har stått på mig o sagt att jag lämnar honom om han börjar dricka igen. Har börjat tänka på mig själv att jag ska må bra. Jag går på Al-non möten en gång i veckan o delar med mig o får tar del av andras liv med samna problem. Skönt att inte vara ensam får höra av maken att det är sk sektmöten förstår att det stör honom att jag väljer att att ta hjälp när det finns o jag känner mig starkare för varje möte. Får stöd av makens syster som peppar mig. Jag tänker inte falla tillbaka och vara hans medberoende igen.

Ingen aning!!! Men ändå gör man det! :(

Att leva i detta kaos?

Dag 48 fredag, känner mig så lätt och pigg. Energisk och glad. Det är så skönt. Snart måndag och dag 51.

Rosen, att säga så skulle jag inte göra eftersom det blir lite drama över det hela. Bra att han kunde säga så. Och han har ju på något sätt rätt om döden.
Mulletant, att komma ihåg varför verkar vara en av de saker som kan leda till en förändring. Känns viktigt för mig. Att vara här hjälper mig att minnas.

Varje morgon tar jag mig en kopp kaffe och sätter på datorn för att läsa dina rader. Du skriver helt fantastiskt och hjälper mig hålla mig nykter. Vill egentligen bara tacka dig. :-)

Dricka kontrollerat. Om man kan dricka kontrollerat så är det väl bara att börja. Han inser inte att han har problem utan säger det du vill höra tyvärr.

Vi ligger i fas tidsmässigt du och jag Levande så det är extra intressant för mig att läsa dina inlägg :)
Själv känns det lite som jag har en existentiell kris eller något liknande där jag inte riktigt hittar min väg framåt :(
Spännande dock att vara i månad 8 - har läst att denna tid är en övergångsfas till den mer stabila, långsiktiga förändringen till det "nya livet". Händer tydligen en hel del i ens inre under denna tid.
Keep up the good work!
C

För ca veckor sen så tappade jag det, efter att ha hittat en urdrucken Kir i badrumsskåpet. Jag förlora det helt, kastade nästan flaskan på honom av besvikelse, tog fram flaskor från alla gömmer och bara skällde. Förklarade att jag vet vad du håller på med och jag orkar inte längre. Det kan inte fortsätta så här, du måste bestämma, ditt liv med mig eller alkoholen. Sen gick jag, 3 timmar senar ringer han, har hittat en klinik som kan hjälpa, ha är ledsen och vill ha hjälp. Och jag köpte det tyvärr, för har inte gjort nått, istället druckit dagligen, ljuger om det som alltid, och nya gömställen för flaskorna. Sluddrar när vi pratar på kvällarna och systemkvitton hittade. Han har dessutom erkänt att han inte vill sluta dricka bara få tillbaka kontrollen så han kan dricka rätt.
Det är lögnerna som får mig att ge upp, att han inte är ärlig mot eller mot sig själv och alla runt omkring honom. Hittade precis ett kvitto på svindyrt vin, det är helt klart att det är köpt för att dela med någon, jag dricker inte vin så det är inte mig han vill dela den med. Orkar inte längre, vill inte höra fler lögner om hur allt ska bli bra. Vill ha sanningen, vill att han ska ta tag i saker och inte bara fortsätta i samma spår.

Tack Ursula, dina önskningar är samma som mina Jag vill inte bråka mer, jag vill bara bli stark nog att bara gå utan att titta bakåt

Bra att du skriver här! Jag känner igen mig mycket i det du skriver, har oxå fina barn som fått stå ut mycket pga alkoholen. Jag vet inte hur många gånger i ordningen jag sagt: Jomen på måndag då! Då ska allt bli bra då ska jag börja. Varför kan man inte börja göra allt bra på en fredag? Hoppas du hittar rätt och får den hjälp du såväl behöver. Kram!

Tillbaka på ruta ett. Jag tog ett par öl igårkväll efter att ha lämnat mannen För jag inte orkade höra hans kommentarer om hur jag betett mig så idiotiskt för två veckor sedan . Jag ångrar inte att jag gick, vill inte bli behandlat som någon som katten släpat in. Men jag ångrar att jag tog dom där ölen. Men det är bara att bita ihop och fortsätta med att hålla mig ifrån alkoholen. Jag är beslutsam och jag halkade på vägen. Får se till att sanda nästa gång jag stöter emot något som gör mig illa i själen.