Senaste kommentarerna i forumet

En gång var 6e-8e vecka brukar jag jobba hemma. Vilket egentligen innebär att jag håller mailen under uppsikt och sen så kanske jag går och käkar lunch på något närliggande café, sover under dagen och tar det riktigt lugnt. Sen är jag fit for figt igen. Idag hade jag en sån dag och jag känner att det var mycket välbehövligt. I morgon är det nya tag och då ska jag kick ass på jobbet igen. Jag insåg för länge sedan är att jag behöver dessa skolkardagar för att ladda batterierna. Eftersom de är oplanerade så är det en helt annat än att ta det lugnt på helgen, de är ju redan inräknade och ofta uppbokade med annat. Aja, med andra ord har det inte hänt ett dyft idag och därmed har jag inte så mycket vettigt att skriva.

Tiden är en avgörande faktor, som att bygga upp ett förhållande från start. Han har abstinens nu och hsr skuld och skamkänslor. Då tenderar man att lägga över skulden på någon annan förman själv skäms. Gecdet tid.

Tack för din kommentar, Jeans. Men, tankarna på vin/alkohol är inte särskilt starka nu, kommer mer som dunster... inte som något sug, i stort sett aldrig när det bara är jag och mannen hemma, eller när jag är ensam, men då och då i sällskap med andra. Typ att socialdricka, som Weekend skrev. Men det har varit lite mer tankar nu runt ett-årsdagen än vad det varit under sommaren eller tidigare.
Men tiden går, och jag inser att det tar tid att få det alkoholfria att vara lika självklart som det som innehåller alkohol. Som imorgon t.ex. ska jag på AW. Även om jag inte har några tankar eller sug efter att dricka alkohol så är det trots allt så att de AW jag varit på och druckit alkohol är mångfaldigt fler än de nyktra. Det kommer att ta tid innan normen är att vara nykter i alla lägen. Eller i de lägen jag känner mig tokstressad av jobbet t.ex, det är så många gånger som jag varvat ner med ett glas vin, och det tar tid att programmera om hjärnan till att andra sätt är det mest självklara. När det känns självklart har jag kanske inte något behov av att vara här längre... men än så länge känns det rätt ok att läsa här lite nu och då.
Ha en bra onsdagskväll alla,
/m

Vill han inte sluta kan du inte ändra på honom. Han måste ta konsekvenser av sitt handlande. Visdt man kan i stunden man dricker må bra av slkohol men i långa loppet är det bara skit. Han mår dåligt när a går ur och det blir bättre när man fyller på med ny. Är abstinens och den är inte så rolig.

av oss halvtokar som vägrar ge upp om den som missbrukar.Alla de lärda säger att det är precis det du ska göra.Släppa taget så att konsekvenserna för din kompis blir ytterligare en i raden som vänder honom ryggen.Men den som står utan kompis blir ju förmodligen du.Han söker sig antingen vidare till mer fyllesugna kompisar eller drar sig mer undan och dricker i ensamhet.Det som går att slå fast är i alla fall att vad du än gör så kommer han att fortsätta dricka så länge vinsterna är större än förlusterna.Det forumet kan göra och har gjort för mig är att man blir mer klar över vad man gör och varför.

Ibland kan man göra det rätta och stå fast vid det man innerst inne vet är rätt.Ibland kan man inte det och ger efter för att man bryr sig om och så oändligt gärna vill att den som dricker ska se det vi ser.Nämligen att de bör sluta och söka hjälp för sitt missbruk.
Oavsett vad du kommer fram till för beslut,välkommen hit och hoppas att du får någon guidning inifrån och ut vad som passar dig bäst.

Tack för det du skrev i min tråd. Efter att ha snabbläst din tråd tänker jag två saker: så bra du är, starkt jobbat med ett år utan! och shit vad jobbigt, är tankarna på det goda vinet så stark fortfarande efter ett år!
Det får mig ändå stärkt i strategin att inte sätta målet för långt fram i tiden, att angripa utmaningarna vartefter de kommer.
Ha en fin kväll!

Tack Akvariet för mycket goda råd. Jag köper allt du skriver, min utgångspunkt är samma som din var för 3 mån sedan. Starkt jobbat förresten :) Det knasiga är att idag känns det som att jag inte ens vill dricka på lördag. Jag hoppas att den känslan är lika stark då. Tuggummitricket är bra, tuggar i skrivande stund trots att jag egentligen inte behöver för just nu är jag så nöjd med mig själv som tagit tag i mitt drickande. Bara tredje vinfria dagen men det känns som sedan länge och för evigt på något underligt vis.

Jag håller helt och håller med om att man kan sakna alkohol vid några tillfällen men att priset är för högt. Och jag tror att jag håller på att acceptera att det är så för mig, på riktigt. Det liksom sjunker in. Det är inte ett alternativ att dricka. Punkt.

Ha en skön onsdagskväll

Hej Jeans, välkommen hit. Jag har en historia av att ha försökt minska mitt drickande vid upprepade tillfällen under många år innan jag, ganska oplanerat, slutade för knappt 3 månader sedan och inte har druckit sedan dess. Liksom m-m har jag ingen plan, ingen sluttid. Det jag visste när jag slutade var att jag inte trivdes med att jag drack för mycket och för ofta. Det jag vet nu är jag mår mycket bättre nu än jag gjorde då. Just nu är det inte värt att dricka överhuvudtaget för att det finns en risk att jag raserar det jag byggt upp. Så skulle en vinälskande kompis idag komma till stan och vilja dricka och umgås så skulle jag umgås men inte dricka. Min erfarenhet är att det inte är lika dramatiskt för släkt och vänner som det är för en själv, speciellt i början, att säga: "Nej tack". Det är många som tänker som vi, men som (ännu) inte gjort något åt saken.Folk omkring förstår hur man resonerar.

Om du ska sabba din mission och smådricka eller inte kan bara du själv avgöra. Du behöver bestämma vad det är att beroendedricka så du vet vilka regler som gäller, och sedan krävs det en rejäl dos med vilja (viktigast) och en trave strategier (förutbestämda handlingsmönster) som du tar fram när det finns risk att du kommer att bryta mot dina egna regler för att lyckas . Min första regel: "vad som än händer, drick inte" (väldigt enkel, ingen förhandling med mig själv). Den gäller tills vidare. Det finns en del andra regler som jag använt och som kan vara användbara. När man känner sug efter alkohol ska man inte ge efter direkt utan avvakta kanske 30 minuter. Finns suget avvakta en stund till och håll på så tills det försvinner. Jag trycker också i mig mycket tuggummi (mintsmak som går dåligt till öl och vin) och dricker en massa NA-öl.
Min erfarenhet är att det är absolut värst de första dagarna och veckorna. Efter ett par veckor när du börjar etablera din nya vana så blir det lättare.

och inte kom han och tittade på ugnen som pajat som han lovade igår.
Det verkar som att jag vill bli besviken om och om och om och om igen.
Vad försöker jag bevisa och för vem?

Det här med att toleransnivån ökar så markant har blivit en tydlig signal för mig att jag är illa ute. Senaste tjejfesten drack jag mest av alla men var långt ifrån den som var mest onykter (i sättet, promillehalten var nog högst på mig). Jag har som du Meredith11 haft kunnat få i mig en Box på alldeles för kort tid. Därför slutade jag köpa boxar och gick över till flaskor. Lite dyrare men lite snyggare tänkte jag :)
På lördag kommer en prövning.min vinälskare vän från annan ort är i stan och vi två ska gå på idrottstillställning och sen ut och prata och umgås. Hon är inte lika förtjust i sport som jag så hon har redan förvarnat om att hon har för avsikt att pimpa aktiviteten med vin innan. Det var jag helt med på, när vi bokade detta. Nu tänker jag på hur jag ska säga till henne att jag inte ska dricka eller ens bara dricka lite! Ni som varit med ett tag, hur jättemycket sabbar jag min mission att sluta beroendedricka om jag smådricker på lördag? Jag inbillar mig att jag skulle klara det, men är ganska säker på att jag kommer bli besviken på mig själv och få ågren dagen efter.

Hej LillaAnna,

Tänkte bara kika in och höra hur du mår och hur det går för dig!

Skickar en kram

Lexi - jag är så själaglad för din skull!

Du är så otroligt modig - du måste vara ordentligt stolt över dig själv! Hoppas att du får riktigt bra hjälp och hamnar i goda händer. Du förtjänar att få må bra.

Stor, stor kram till dig

Har också haft de där drömmarna. Jäklar vilken ångest de triggar igång! Men det är väl det man glömmer när man varit nykter ett tag - alltså vilken ångest man faktiskt hade hela tiden...! Hua! Den kan man ju leva utan, om man säger så...

Kram på dig

Grattis till ditt nyktra år! Fantstiskt bra jobbat!

Det känns så skönt att läsa att det går. :-D

Tack snälla ni för att ni tar er tid och svara o peppa och ge råd!!
Nu är det nolltolerans hemma hos oss... Det har gått bra i iaf två dagar nu om han håller sig sysselsatt... Men han lägger över det på mig känns det som, han säger saker som; om det får dig att må bättre... Eller; jag kan vara nykter ett helt år om det får dig och må bra...
Jag vill ju att han ska må bra! Och jag oxå givetvis, men jag vet inte...
Jag känner mig hemsk, men jag litar inte på honom alls... Hur hittar man tillbaka till det? Tilliten?
Kram

Hinner inte skriva nu men vill bara säga tack för alla inlägg! Stärker och värmer oerhört!
Jeans

Men hallå där! Vad roligt att du är tillbaka igen och att du flyttat hit! Välkommen! Har saknat dig!

Kram

PS. Skriver mer senare - är på språng!!

Ett helt underbart inlägg! Tack för att du delar med dig! :-D

Hade de bästa föresatser igår. Men. Kom inte ut. Hann inte meditera. På riktigt. Hann inte. MEN jag ger mig inte. IDAG blir det av. Nyordning på schemat. :-)

Mötena avlöser varandra idag och ska springa iväg till nästa snart! Kramar till dig <3

igår då han var rejält på lyset.Stackars stackars han ;) som var tvungen att trösta sig då bilreparatören inte kom för trettielfte gången i sommar/höst.
Jag kände mig helt blank och inte alls förvånad.Trodde reaktionerna skulle komma efteråt att vilja åka ner prata eller rädda upp situationen,men de uteblev.Idag ska han till läkare som är väl medveten om situationen då det var hon som skrev ut antabus för två år sedan och remitterade till alkoholmottagningen.Han lär ju lukta idag förmodligen.Så litet hopp att hon lyfter på locket.

Själv gick jag stärkande promenad på 1,5 timme med väninna och har sovit i 10 timmar utan tanke (nästan) på fyllgubben i stugan.
Det kändes värre dagen innan då jag misstänkte och inte visste.Mådde helt enkelt bra igår kväll trots omständigheterna.Alltid något..

Tjenis
Nä...innerst inne vet jag också vart det slutar. Även om man är benhård i början. Har ju visat mig att jag kan vara benhård.
Dessvärre så slutar tankarna med alkoholen på ruset, hur skönt det är att sväva iväg. Finns inget socialt i det!
Hjärnan är programmerad med att alkohol är rus och flykt från nuet, inget annat. Njutning av god dryck är ett svepskäl för att svepa.
Är rätt säker på att lördagsvinet kommer att trigga viljan efter mån-fredags ruset! Trigga längtan till den riktiga helgfyllan på fredag och lördag.
Så jävla dåligt som jag mådde för ett år sedan med all ångest och rädsla kan inte vägas upp av socialdrickande?

Ha det - kämpa på!

Så sant m-m, priset är för högt. Jag skulle också vilja kunna dricka några glas vin vid en tjejträff, eller en mysmiddag med mannen. Men det går inte och jag accepterar det.
Jag skulle må skit ganska fort om jag skulle dricka igen. Det kan det aldrig vara värt, denna hemska ångesten som flyttade in hos mig för gott på den tiden.
Kram och jag hoppas du mår lite bättre, jag ska kämpa mig tillbaka, för stressad just nu.
Kram vännen
Konstnären

Så roligt att se att det går bra för dig, Akvariet! Hysteriskt hälsosam - ja, så är det väl en och annan som tänker. Ja, hellre det än målmedvetet destruktivt tänker jag.
Vad som händer nu vet vi ju inte, och tur är väl det. En sak är väl ändå säker tror jag, har man under en längre tid konsumerat mycket alkohol i många olika situationer tar det lång tid att hitta nu hitta nya vanor och nya sätt att leva. Frestelserna är många, men kanske inte så många som man tror. När jag tänker på de där tillfällena som jag trots allt ändå skulle vilja dricka alkohol, en tjejkväll, en mysmiddag med mannen eller på utlandssemestern så tänker jag att det kan inte vara värt 365dagars (och nätters) ångest för att må bra 7 kvällar. Vilket jag inte skulle göra heller, förrsten. Priset är alldeles för högt, och belöningen för liten.
Fortsatt lycka till i ditt akvarie, och hoppas hustrun tar tag i sin konsumtion också.
Kram m

meditation igen som jag slarvat med eller har varit för stressad för att genomföra. Tack vill må bra du påminde mig. Började igår och ska göra det till en daglig vana. Det gick inte så bra igår då tankarna flög kors och tvärs. Men idag på morgonen. Satte mig ner tände ett ljus och tog med äggklockan in i soffan, satte den på 10 min. Slöt ögonen, jag satt på en strand på Kreta i solstol och såg en solnedgång, brandgul som låg i horisonten strax över havet. Jag kände dess värme och ljumma vindar under min stund, gick igenom varje kroppsdel, ansikte, axlar, armar, hjärta, magen, låren, vaderna och till slut fötterna, och började om igen. Känner just nu ett inre lugn och glad för det.
Känns som jag verkligen gjort ett avslut, tagit ut skiljsmässa från A. En lycklig skiljsmässa, men även jobbig. Tror jag gett upp på riktigt nu, lagt mig på rygg för min mäktige fiende. Men det är ju just nu jag som har övertaget. Minns mina förskönande tankar om alkohol, testa konstnären det går nu. Höll på det där ett tiotal ggr.
Så här kunde det börja.
Ska bara köpa en flaska rödvin och dricka 2 glas till en god middag, oj, detta gick ju bra jag klarade det och satte korken i flaskan. Höll mig vit i en vecka.
Nästa helg köpte jag en flaska rödvin, men tyckte då att va faan en flaska rödvin är väl inte så farligt, hux flux var den slut. Bekymrade mig inte nämnvärt.
Sedan börja jag tycka att en vinare på onsdag kan jag väl ändå unna mig, detta var vid tredje försöket, gott tänkte jag så här mitt i veckan. Började vakna med en hemsk ångest och fixade till den med ännu lite vin och även sprit som hade bättre effekt. Karusellen var igång på riktigt allvar.
Vet inte varför jag skriver detta, en varning till mig själv, och till andra som har tankar på att försöka. För mig gick det aldrig bra. Pengar lägger jag på annat nu för tiden, en liten guldkant på tillvaron unnar jag mig varje dag. Behöver inte vara någotmärkvärdigt. En liten grej som jag ser fram emot under dagen.
Kram alla fina forumvänner
Konstnären

Välkommen hit Jeans! Bra att du tagit tag i din situation innan det spårar ur. Jag var ungefär i samma läge som du, fast höll på mycket längre innan jag bestämde mig för att det fick vara nog. Har nu hållit uppe drygt ett år. Har fortfarande inte fattat något beslut om aldrig mer, har inget slutdatum. Jag gick under en period hos en psykolog och pratade kring detta, och fick då rådet att fatta ett "tills vidare" beslut, och om/utvärdera det efter, säg 6 månader. Har det hänt något under den här tiden, har jag lärt mig något om mig själv, eller är det något annat som gör att jag kan omvärdera mitt beslut? För mig har det inte hänt något som gör att jag tror att det skulle gå bättre nu, och jag har sett och lärt mig att jag klarar mig alldeles utmärkt utan alkoholen i mitt liv. Jag tänker därför inte ändra mitt beslut. Fördelen med att inte tidsbegränsa uppehållet har för mig varit att jag inte behöver känna att "om 2 månader får jag dricka...." Det har också underlättat att inte behöva tänka på hur jag skule göra vid jul, nyår, midsommar, AW, jobbfester, kick off mm.
Den tiden har jag istället kunnat använda till, som Berra också skrev, att förbereds mig tankemässigt och praktiskt - vill jag dricka Fanta på parmiddagen eller ska jag själv ordna så att det finns något gott och snyggt i mitt glas också? Hur ska jag berätta - vad ska jag berätta? Ska jag alls berätta?

Lycka till med din resa, även om det är motigt ibland är det helt klart värt det.
/m