Senaste kommentarerna i forumet

Jag tror som du att det på det sättet många av oss börjar. Spontana kicksökare som kan hamna både i den kreativa, konstruktiva ändan eller den destruktiva... Eller båda som du säger!

Jag har mycket erfarenhet. Mest pga ett livslångt medberoende med min mamma. Hon dog tillslut av alkoholen, men innan det var det mååånga vändor in och ut från olika instanser.
Har till och med "kidnappat" henne ibland för att få henne nykter. Krävdes en järnvilja! Och det hade jag! Men det enda jag inte kunde styra var ju återfallen...
Har en hel familj full av kreativa men känsliga själar som många fallit offer för beroendesjukdomar.
Vissa tabletter, andra andra arbetsnarkomaner, sex eller relationsberoende, och många alkoholister...
Antar att jag har erfarenhet och kunskap när det gäller andra, men kan inte hjälpa mig själv. Fånge och fångvaktare liksom...

I början av ditt första inlägg skriver du att "vi" skulle sluta med A. Bara ett talesätt eller hade du kommit överens med någon?

Just det! Heilig var det ju! Vad kul Ebba! Återkoppla gärna!

Tentorna och tiden flyger iväg. Är inne på min 4e nu, skrivit hälften. Misstänker att jag inte hinner med den sista innan fredag, men vi märker. Annars blir det ju omtenta på den. Pratade med CSN i telefon och det verkar lösa sig också. Jag håller tummarna.

Sisyfos, jo visst har du helt rätt. Jag är mycket medveten om om "fixeringen" kring semestern. det är mest för att jag vill vara garderad och trygg. Som sagt aldrig åkt utomlands nykter förut, så visst är det varningslampor allt. Men jag är mycket väl medveten om att varningslamporna blinkat länge nu, så jag kommer köra försiktigt. Jag är på min vakt. Det är lustigt hur ett glas oftast blir fler, det har jag ju varit med om tidigare.

Nu har jag varit helt nykter i 3 veckor och 5 dagar (-2), det känns bra. Har inte haft någon tid till att reflektera eller egentligen fokusera på A sista tiden.
Så det har ju underlättat en del. Nu måste jag tillbaka till rapportskrivandet.

Ta hand om er alla.
Kram Studenten

Tack igen MadGal, du verkar (tyvärr) har erfarenhet av detta, men jag både uppskattar och suger åt mig av allt du skriver.
Jag är motiverad, beroende verkar ligga latent hos mig, jag måste bara se till att bli beroende av "rätt" saker, dvs träning etc..

Jag förstår vad du menar, jag arbetar som chef på en av våra större träningskedjor, så är inte direkt i träningen, längre.
Du har helt rätt, det är inte läge att träna och bryta ner kroppen när den försöker återhämta sig.
Det är oroväckande många i min bransch som har samma utmaningar som jag.
Däremot tror jag att när man väl har gifterna ur kroppen kan få samma "kick" av träning som av alkohol.

:-)

Att en alkoholist är egoistisk är vi väl alla överens om, manipullativa oxå....många har ett psykopat / narcissist beteende....

Vilket beteende är mest sant hos en alkoholist, så som han/hon är nykter el onykter....???
Vi säger alla att nyktra är dom såååå underbara, trycker till en lite finare bara...inte med så grova ord el handlingar.

Jag undrar om inte dessa människor visar sitt sannaste jag när dom är onyktra, är fenomenala skådespelare nyktra.

Detta är min 'tanke', ingen som måste hålla med men tror nog fler än jag tänkt den nån gång!!!

För vad e det man säger, 'av barn o fyllyhundar får man höra sanningen'.....

I mina ögon.
Vilken snygg vändning du gjort farmor!!
Så coolt att du tar makten över ditt liv och mående.
Jag håller på dig!

KRAM

Tänker se hela när jag får tid över, återkommer gärna med vad jag tänker/känner efter att ha sett allt.

Tror han heter Heilig eller nåt liknande och inte Helig :)
Jag sökte på Helig och då dök nåt helt annat upp :)

En annan sak Emil, jag såg i en annan tråd att du jobbar med träning? Hur i hela friden har det gått?! Jag trodde inte ens att man "fick" träna bakis? Är inte det farligt för kroppen då den redan är uttorkad och har fullt upp med att rensa ut gifter? Kanske OT, men blev bara så paff!
Kram!

Känns som du är motiverad!! Och om det inte funkar med A-nedtrappning så kan du alltid lägga in dig. Kan vara ganska skönt att få B-vitaminerna (hjälper mot aptitlösheten också), tre mål mat om dagen som någon annan lagar och ett nedtrappningsschema på benzo som är säkert och övervakat!
Då ger de dig dem där och inget krångel med läkare osv. Om man klarar den miljön tror jag det är det bästa... Benzo har inte samma toxicitet som A har med tanke på att levern antagligen behöver vila nu...
Hoppas det går bra! Stay strong!

Det är faktiskt helt sjukt att man lyckats blunda å hoppas under så lång tid utan att vakna. Känner mig helt klarvaken nu å inser nya saker hela tiden. Tänker tillbaka å funderar...hur tänkte jag där!!!
Så många idiotiska situationer som uppstått enbart pga alkohol som man har accepterat genom att stanna kvar. Önskar verkligen att jag hade ett nytt boende just nu, så jobbigt att vara i det här.
Är ändå tacksam, även om det låter konstigt, att jag går igenom detta. Det hjälper mig att hitta mig själv nu när allt är ohanterligt.
Det tvingar mig att rannsaka mig själv, känna efter vad Jag vill, vilket jag aldrig gjort tidigare.
Tänk hur många det är som lever i detta hela livet utan att komma nånvart, det är nog fler än man tror.
Hur allt löser sig får tiden utvisa, jag gör inga långsiktiga planer..en dag i taget

Jag tänker att ärlighet hjälper mej på vägen mot ett stadigt nyktert liv! Vem vill ha en alkoholiserad farmor till sina barn?
Till helgen ska jag berätta för nästa barn. Det känns bäst "öga mot öga".
Jag har hela tiden jobbat på att "i vår familj är det okej att vara svag, psykiskt såväl som fysiskt" Har själv fysiska skador efter en olycka. Men det är aldrig okej att inte vara ärlig. Jag ska leva som jag lär!
Hm...Jag har tappat räkningen, det är ju dag 8.! Dags att räkna veckor istället! ?

Vilken klok tanke! Har jag klarat att hålla fasaden utåt trots detta drickande varje dag, då ska jag klara att hålla mej nykter! Jag har också haft en hög tolerans och klarade 1-2 flaskor utan problem ( trodde jag)
Efter 7 dagar blir det tydligt vilka symtom som lättat eller till och med försvunnit! Å vad alkoholen gör illa kroppen och själen!

Vi är på samma dag farmor, men du är så mycket modigare! Har själv inte berättat än för mina vuxna barn, men ska längre fram.
Fast de har nog förstått ändå.. Just nu är allt så nytt och omtumlande.
Heja dig!!

*sorgligt

Känns lite konstigt att skriva igen. Ännu konstigare att läsa vad jag tidigare skrivit. Alla svikna löften mot framförallt mig själv. Inget har blivit bättre sen sist. Kanske inte heller så himla mycket sämre heller. Dricker för mycket helt klart men har kanske liiiite bättre kontroll iallafall 5 gånger av 10. Sorligt kan tyckas...

Välkommen tillbaka! Starkt att återvända. A-fri öl finns i 6 pack i vissa butiker. Du kan ju prova om du nu skulle råka passera öl-hyllan igen. Ibland är det lättare att fokusera på vad man ska göra än på vad man inte ska göra för att nå resultat.

Tack madGal, det var nytt för mig med B-vitamin, det kommer jag handla in!
Jag känner till benzo så till vida att jag läst om det, absolut ett alternativ då jag har svårt att se mig själv bli beroende av läkemedel... (Så säger kanske alla iofs).
Ja, jag har försökt boka tid för läkare ett antal gånger, så har ingen prestige där, utan förstår att jag måste vända mig till klipporna som kan detta.

Tack för att du delade med dig av erfarenheterna med nedtrappning!
Det är ett alternativ som sagt och jag har idag måttat upp lite vin som varken gör mig berusad men håller det abstinensen på en hanterbar nivå. (I hope)

Livet är inte enkelt Trollis..
Jag märker att dina "rosa glasögon" fått sig en rejäl spricka och att bitar av glasen håller på att ramla ut..
Ja vi medberoende har nog accepterat mycket av det o-normala som normalt..
Det har varit likadant med mig, när jag bagatelliserat hans drickande (och i början ser man faktiskt inte mönstret!) Jag förminskade en massa problem som vi hade.. Mest med att jag inte var riktigt "van" vid alkohol och inte visste riktigt hur jag skulle förhålla mig till "vardagsdrickandet"
Han förespeglade ju hela tiden att det var "normalt" att ta sig ett glas vin till maten..
Jag hade en massa bortförklaringar till hands om någon undrade.. Ja i ett läge så mörkade jag hur mycket vi drack, för jag skämdes..(då började jag inse att vi hade alkoholproblem och att jag själv var på god väg att bli alkoholist..) Och JA, jag skämdes!
Tyvärr är det mycket den här skammen som gör att vi väntar så länge.. Vi stoppar huvudet i sanden och "hoppas" att det ska bli bra.. Varje lugn period tolkar vi gärna som att: NU, nu kommer det att bli bättre, nu kommer hen att ta tag i sina problem och (i början) dricka "normal". Sedan vartefter tiden går så inser man att hen aldrig kommer att kunna "dricka normalt", utan det måste bli totalstopp!
Det innebär ju, att man själv, för att vara solidarisk, måste slopa allt sitt eget drickande..
I mitt fall var det inte svårt! Men jag vet att andra kan uppfatta det som "orättvist" att dom måste vara nyktra, när det iinte är dom som har alkoholproblem..
.. Där kan vi bara konstatera, att världen är inte rättvis!
Styrkekram!

Kämpar mot ett enormt sug hela tiden. Lyckas sällan hålla emot utan dricker några 3:5-or varje kväll. Det är trots allt en liten seger i allt elände att det räcker med några öl och att jag inte häller i mig vin. Handlar inte heller hem nåt. När jag är i mataffären så försöker jag undvika ölhyllorna men det brukar alltid slinka ner ett 6-pack. Allt vett är som bortblåst. Tänk vad man lurar sig själv hela tiden. Suget är så starkt. Vill ha Antabus men vågar som sagt inte än. Stort steg att ta på något vis. Vet att jag är alkis så det är inte så att jag förnekar mitt problem...
Idag ska jag iallafall inte dricka nån alkohol alls. Ska hem direkt efter jobbet. Har bubbelvatten och ska dricka det som om det vore öl som någon tipsade här på forumet.

Min mamma gjorde det många gånger men problemet med det är att plötsligt blir det lite för mycket och då tappar man omdömet och är tillbaka där man började...
Det som däremot har funkat är ett nedtrappningsschema med benzodiazepiner. "Lugnande" om du vet vad det är? Det måste man få utskrivet och de kan också vara beroendeframkallande, men om man följer ett avgiftningsschema så är de absolut det bästa! Vågar du berätta för din läkare och be om detta?

Tänk också på att fylla på med starka B-vitaminer eftersom alkoholen "äter upp" dem och det är också det som orsakar skakningarna. Många som lägger in sig på avgiftning kan knappt gå tills de har fått en spruta B12 i låret!
Järn är också bra att fylla på med!

Vill du ändå trappa ner med alkohol så måste du sluta direkt när de värsta symptomen lägger sig. Alltså inte alla! Det ska fortfarande vara liksom lite obehagligt men hanterligt. Och aldrig bli berusad är det viktigaste!

Lycka till!

Lycka till Ghost, tummarna upp till dig och lycka till!!

Det är så jag tänker! Tänk vad stark du är som har klarat leva på det sättet! Det betyder att du redan har styrkan i dig att leva nykter!!

Tack för svaren!
Tack Ghost, inte kul att höra att du sitter i samma båt, men skönt få lite bekräftelse att man går igenom det "vanliga"..
Tack Li-Lo, jag tycker det är så svårt att "diagnosera" sig själv..
Gjorde vattenglas-testet igår, vattnet var kvar, men visst var det skakigt.
Av något anledning verkar min ångest och oro landa i en tro av att jag ska dö, att jag fått "dille" och behöver akut vård direkt.
Det gjorde mig livrädd igår.

Tack xoxo! Det kommer jag! :-)

Någon som erfarenhet av nedtrappning? Jag förstår dig Li-Lo, men det skulle kunna vara ett alternativ?

Ja, gränserna är nog hårfina i att "kapitulera" och erkänna att man är alkoholist och inse att man både behöver stödet och att kunna ta emot det.
Och det verkar som många av dem som funnits här ett tag har gjort det.. De verkar vara medvetna om att de har beroendeproblem i alla fall.
Innan man kapitulerat så tror jag inte heller att man är kapabel att se att man faktiskt HAR ett stöd i sin familj.

Och jag tror också, att den som i panik slutar, för att de känner "kniven på strupen" när partnern ställt ultimatum, har mindre chanser att lyckas, än om de kommit till insikt själva att de inte mår bra av sitt drickande. Jag tror helt enkelt inte att man kan bli nykter för någon annans skull!

Innan man kapitulerat och erkänt att man har problem så vägrar man släppa någon annan för nära. Och då ser man heller inte utanför sin egen sfär. Ja, det är säkert skitjobbigt att samtidigt som man kämpar mot sitt eget sug, försöka ha någon form av förståelse för att ens eget beteende är "jobbigt" också för omgivningen.

Min fd, kunde för sitt liv inte förstå varför jag fick negativa känslor av hans supande och utbrott. Varför hans ångest kändes lika jobbig för mig och att jag därför behövde skapa ett mellanrum, där jag kunde få lite vila..
Han kallade det "känslokall" (när jag i själva verket hade alldeles för mycket känslor att hantera)

Han vägrade att acceptera, att jag inte levde helt i enhet med "hans" önskningar och behov (och satte mina egna behov åt sidan) Där ville han att jag mera skulle "bita ihop" och inte visa att jag blev arg eller ledsen.. (gärna låtsas att sex var fantastiskt, fast det kändes mer som en psykisk våldtäkt... "Kvinnor kan ju alltid" var hans kommentar, och det var deras förbannade skyldighet att ställa upp)

När jag sedan vägrade acceptera hans ständiga övertramp i min integritetssfär, utan att jag med ett ord fick kritisera något av det han sa eller gjorde, så fick jag nog!
Jag insåg att han aldrig kommer att se sig själv och sitt drickande som ett "problem"..
Jag hoppas att din ihärdighet och ditt tålamod leder er båda framåt.. Om det blir tillsammans återstår att se.. (fortfarande är det bara dig du kan påverka)
kram

Hej LeverJag :)
Hur går det för dig? :) ?