Senaste kommentarerna i forumet

Även om det var en tråkig dröm, så var det en fantastisk påminnelse om vad du inte vill ha tillbaks!
Jag skulle tolka det som ett friskhetstecken!
När vi tittar tillbaks, så undrar vi efteråt hur i hela friden vi kunde låta oss behandlas på vissa sätt och hur i hela friden vi stod ut!
Vi har slutat skämmas och kan istället se det som en erfarenhet och kanske kan vi hjälpa andra som inte hunnit så långt än
Nyårskramar <3

Känner igen situationen kära Farmor..
Fast jag hade en lite annorlunda ingång.. Jodå jag var själv på väg att bli alkoholist och var gravt medberoende..
När vi varit ute och handlat något gott till middan och mannen stannar till utanför systemet med orden "men en liten flaska gott vin ska vi väl ändå ha till det här"? Då var det jag som höll tyst..
Problemet var, att jag också tyckte att det var gott med vin! (nej det sticker jag inte under stol med!) Och att dela en flaska på 2 brukar inte vara något problem..
Däremot blev det ett problem, när jag så småningom ville "bromsa", eftersom jag upptäckte, att det förutom den där flaskan vin köptes 2 - 4 starköl.. ( på slutet insåg jag att han förutom det han köpte "öppet" också hade ett eget "lager")
Eller så tittar mannen på en flaska av ett vin som jag inte tycker om och säger generöst.. Men vi kan köpa en till, som du gillar.. Vi behöver ju inte dricka ur allt ikväll. (Vilket vi vanligtvis gjorde.. )Dvs, han drack ur sin och sedan det som var kvar av min, vilket brukade vara mer än ett stort glas. (.-för att det inte skulle "förfaras" eller för att han tyckte att den där "skvätten" var väl inget att spara på?)
Det hände faktiskt, att han drack ur resten av min rosé också, även om han avskyr rosé, bara för att han råkade behöva "fukta mun" och hans egen öl och vin var slut..
En lite rolig anekdot är att hans sug (som han än idag påstår att han inte har) ibland fick honom att dricka några av mina A-fria öl istället för vatten när han var "törstig".. (då fanns förutom kranvatten, kolsyrat vatten och läsk)
Se det som att du faktiskt tränar din beslutsamhet och iakttagelseförmåga! Jag känner att du slagit till bromsen och trägen vinner!
styrkekram från en fd etanoldriven farmor <3

Jag tror du ar fel ute som tror att alla fungerar lika for att vi har problem med alkohol.

Om du vill hjalpa nagon, jag pratar nu om hur det skulle fungera for mig, ar att inte kritisera nar nagon ar full. Forsok komma till botten med problemen och hjalp dar. Jag kan saga att aven om jag vet att jag har problem, och jag vet nar jag ar full, har jag ett brak med frugan och hon kastar ur sig att vad jag tycker ar inte relevant eftersom jag ar full, ja da kanns det som ett slag under baltet och risken ar att jag bara dricker mer for stunden. Har man dock inte erkant for sig sjalv att man har problem ar det omojligt. Det enda som kan hjalpa ar positiv uppmuntran, slag under baltet forvarrar.

Nu har jag ingen aning om bakgrunden till ditt exs problem, men vad de an ar kan de inte losas om personen i fraga inte erkanner for sig sjalv att han/hon har alkoholproblem.

Har påverkats idag av att jag hade en mardröm inatt.
Jag var ihop med mitt ex och han hade slutat dricka men fick ett återfall.
Jag kastades tillbaka för ett tag hur jobbigt det verkligen var för bara ca 1,5 år sedan.
Han tjafsade och bråkade både med mig och yngsta sonen.
Erkände inte att han druckit och ältade och tuggade om allt möjligt.
Som vanligt fick man inte en syl i vädret.
Det var så befriande att det bara var en dröm nu....men som tidigare faktiskt var min vardag i flera år.

Jag kommer också få problem...Vi skulle inte handla något a här, men så kommer de
Vänner hit i morgon o då säger min man att vi kan ju inte låta bli att handla a-fritt?
Så jobbigt just nu.
Kram Gott nytt År

För att du skriver och berättar hur det går, vad som händer, hur du tänker och känner.

Väldigt nyttigt för både dig, mig och många andra att du delar med dig.

Alkoholdjävulen gillar nog dock inte att du är honom på spåren och identifierar honom och hans luriga och falska beteende.

Var rädd om dig farmor.
Kram Ebba

Vill tacka dig lite extra här. Ditt inlägg var väldigt inspirerande. Har följt din tråd faktiskt sen innan jag startade min tråd. Du verkar kämpa på bra! Det där med botten är intressant. Alla verkar ha olika gränser för botten. Flera här sörplar i sig flera liter varje dag av BIB:en innan de når dit. För dig och mig kan det va mer av karaktären "göra bort dig på fyllan" eller inte kunna stoppa i tid.
Vi är alla olika men ändå så lika. Tror att jag kan sticka ut ut hakan och säga att alla vi som hittat hit är vinnare på ett sätt. Vi har ändå insett problemet innan det gått så långt att vi inte ens har en dator att skriva på.

Tror ni att jag sa nåt till maken om alkoholfri semester? Icke! Där satt jag i bilen på väg till affär och system Tigande! Ett litet halvhjärtat "vi ska väl inte dricka så mycket... " Jag handlade maten, han vinet! Hur funkar jag? Tala om alkoholdjävulen som gräver sig in i hjärnan!! Så konstigt att viljan, tanken och beslutsamheten bara rinner av mej. Jag vill inte vara maktlös! Jag är inte maktlös! Jag dricker i allafall inte just nu! Japp! Inte nu heller! Inte om en timme heller!

Fick precis ett intyg som jag ska skicka till CSN, en vädjan om att inte ta bort min inkomst till nästkommande termin, då jag ligger efter med studierna.
Det var min samtalsmänniska som skrivit det. När jag läste det nu så kändes det som en käftsmäll. Pang. Sanningen på papper. jag vill inte skicka in detta. Då är det ju officiellt i en stor myndighet. Jag skäms. Får lite ont i magen och blev yr. Tror att det var en snabb ångest i kroppen. Kan ångest verkligen slå till så fort och så hårt? Psykosomatiska besvär AB.
Min första initiativa tanke var ett glas vin, det ska jag inte sticka under stolen med. Som om att alla mina problem och ångestkänslor skulle försvinna. Stoppa huvudet i sanden lixom.

Jag ska ta mig en funderare på hurvida jag skickar in detta intyg eller inte till dem. Kanske, om jag ligger i hårt nu de sista 2 veckorna på denna termin så kan jag komma i kapp med poängen som måste komma in. Alternativt att jag skickar in intyget, blir klassad som alkoholist i en stor myndighet, ändå blir nekad rätten till csn... fan oxå.
Jävla pengar hit och dit hela tiden.

Nu är det såhär och jag får acceptera det. Jag tycker inte om det men nu är det såhär...

Mvh
Studenten

med män dom försöker förminska oss. Du har slitigt hårt med missbruk och sjukt barn, FU behöver landa ordentligt och behöver inte detta runt dig. Du klarar " stå" utan honom, kram.

Skådespelet eller vad det nu är fortsätter! Vi har ännu inte pratat men har gemensamma vänner. När de ses så mår han jättebra och är så charmig. Har både slutat dricka och röka enligt honom själv. Shit får du en känsla vad gjorde jag för fel om han nu kan må så fantastiskt och sluta med allt på bara en månad?? Inga saker hämtade och han tar ingen kontakt ang det.

Tack för kloka kommentarer! Jag känner också igen mej i dina erfarenheter och tankar. Jag kämpar, en dag i taget...

Tror att det värsta abstinenssymtomen gått förbi nu. Ingen skakighet eller yrsel idag. Däremot är jag tvärförkyld och har knappt någon röst kvar. Jobbar på att komma i säng före 00:00 och upp vid 9. Går sådär, vaknar helt slut. Tar typ en timme innan jag är människa igen. Struktur Hade velat träna men det går ju inte nu när jag är sjuk. Motivationen är väl 80-90% fortfarande, är inte jätte svårt att vara nykter när mannen är hemma. Är lite orolig det blir när han går tillbaka från sin semester igen med hur jag kommer funka, vilka tankar som kommer komma och om jag kommer handla impulsivt. Det återstår att se. Sjukt skönt att inte vara skakig i händerna. Ingen nämnvärd ångest i dag än så länge. Skönt.
Nu blir det 2 timmars plugg för dagen.

Mvh Studenten.

Bra att du hejdade dig där Trollis!
Om magkänslan säger en sak så ska man lita på den! Jag litade inte på min magkänsla för över 10 år sedan, trots att jag kände att det fanns något som inte var riktigt som det skulle.. Jag lät mig villigt övertalas om "tillfälligheter" och olyckshändelser i nervositeten..
För att finna mig själv "ur askan i elden" några år senare..
Nej, jag tror inte att man är mogen för ett nytt förhållande innan man gjort upp med sitt eget medberoende (som handlar om lite olika saker för var och en av oss!)
Kanske försöker ditt ex på något sätt utnyttja dig som en sorts "trofé" .. Många män, tror att kvinnor är lättfångade byten..
Kanske ska du också titta lite på vad ditt nuvarande och han har för "röd tråd"/gemensam nämnare..? För även om man inte själv ser något uppenbart, så finns det där, tro mig.. När jag gått igenom det jag trodde var flera olika "personligheter" (för i första påseendet finns inga likheter) så har jag ändå funnit vissa gemensamma nämnare (som till viss del påmint om min far, som jag under barndomen hade ett komplicerat förhållande till)
Gläd dig åt, att när du utvecklas så kommer du inte längre att dra till dig en viss typ av män (sker ett olycksfall i arbetet, så kommer du ändå att kunna agera mycket snabbare!)
Nu ska jag också ta en långpromenad

Du har helt rätt i allt du skriver. Jag är medveten om att den enda rätta vägen är utan a. Det har jag vetat ett tag, men nu är jag helt medveten. Känns rätt skönt faktiskt att bara ge upp och lägga ner alla försök till att hantera det som alla andra normaldrickare

Lika bra Att säga nej till vinet så riskerar man ingenting. Livet ska levas i lugn och ro. Då mår man egentligen bättre. Bara alkoholen som försöker intala sig själv att man behöver dem för att koppla av. Det är en av våra största lögner

Jag lyckades inte genomföra mina planer på flytt medans han var bortrest. Skulle få bo hos mitt x, men efter att ha varit hos honom å fikat några gånger började han med inviter mm. Fick genast panik, trodde han hade förstått att vi bara är vänner men det hade han tydligen inte. Det sista jag behöver nu är en ny relation, har ju inte ens kommit ur den jag har nu. Men jag har inte gett upp hoppet om ett eget boende, letar å tittar varje dag, det är mitt mål att komma härifrån.
Du har helt rätt blåögd, satt i morse å kände efter ordentligt hur det kändes. Stor skillnad mot för när han var borta. Ångesten å oron har åter slagit ner i mig...
Just nu sover han bara...legat i sängen sen han kom hem. Det är det enda han orkar efter denna fylledimma. Antar att han är pigg i morgon igen...måste ju bara firas att det är nyår, nykter är ju inget alternativ för honom. Jag har inga planer alls för morgondagen, en dag i taget bara. Lever på hoppet om eget boende.
Nu ska jag ut i solskenet på en lång uppfriskande promenad.
Sköt om er, fina medmänniskor ?

Blåögd & Trollis! Det är inte lätt, trots goda föresatser.. Ibland blir man bara som "förlamad" och kommer sig inte för med att göra annat än ducka..
Men ni är i alla fall på väg! Glöm inte det..
Bara att ni tagit er till Forum! Och ni har många "olyckssystrar" (och bröder) därute.. Rom byggdes inte på en dag och en "flytt"/förändring kommer inte över en natt..
Ofta har man en helig ilska, som man inte får ut på ett konstruktivt sätt i stunden.. Och sedan rinner det av och man är bara trött.. (ja det tar en hel del energi att vara arg!)
Försök att planera in ett litet steg i taget (för i regel går det inte att ta allt på en gång!)
För min egen del, gav det faktiskt en viss energi att gå tillbaks och läsa i mina egna trådar och kommentarer.. (och jag erkänner,, vissa var inte lysande, utan mest frustrerade..)
Men det gav mig perspektiv! Påminde mig om att det bara förändrats till det sämre och fick mig till slut att förstå att jag ändå gjorde ett rätt val, för att den enda som kunde förändra något för mig, var jag själv!
Stor påse styrkekramar till er båda!

Vad händer?

Det som känns, är nog egentligen "egots" sorg, över den framtid man själv planerade och som inte blev..
Och kanske vår egen förmåga att bara se "medaljens framsida", att såhär efteråt liksom förhärliga saker och undvika att blåsa bort det där rosa skimret som man gärna pyntade det med..
Vi har nog alla en längtan efter "tvåsamhet" och ovillkorlig kärlek.. Kanske är det därför vi gärna fantiserar om att "alla andra" har det så mycket bättre?
Lite av de lyckliga sluten på sagorna i vår barndom, där prinsessan fick sin prins och där alla levde lyckliga i alla sina dagar..?
Vi vet med den logiska delen av hjärnan att livet inte fungerar på det sättet.. Men kanske har vi inte tränat vårt känsloliv för de mer gråa delarna av vardagen?
Fast utan dessa grå och stundtals tråkiga bitar, så skulle vi ju aldrig kunna uppskatta det som verkligen är bra?
Själv har jag börjat hitta en "vila" i det vardagliga, "grå" och trista.. De där långtråkiga stunderna, är bara min själ som försöker bromsa ner "kicknarkomanen" från att bli beroende av något annat, istället för att titta närmare på vad jag egentligen har och behöver..

Livet är ju faktiskt det som pågår, medan vi planerar.. Ja, mindfullness är inte så dumt! Det hindrar oss att fly från oss själva, till antingen en nostalgisk dåtid (som vi förgyllt) eller en kommande framtid (som innebär besvikelse, när vi väl är där, för att det inte blev som vi tänkt)

Ta ett litet steg i taget! Det behöver inte gå fort, Eller vara stora kliv! Ett enda pyttesteg, innebär att du inte står still på samma fläck!
Och det är fullt tillåtet att ta nya beslut, att ändra sig. Att ta ut en ny riktning, varje gång man stannar till..
Önskar er alla ett Nyktert och gott slut på året som varit!

Det gör mig ont att du får höra negativa saker om dig själv. Har levt i såna relationer men lever nu med en man som är otroligt medveten om vad man inte säger. Det är så skönt på nåt sätt. Det gör så ont att leva nära personer som sårar. För de har kunskapen, de har makten och det är så svårt att värja sig även om man kan på nåt vis se vad som händer och varför. Stå på dig Leverjag. Du är en stark och fin människa! Bara de avtryck du gör härinne säger rätt mycket om dig.

Ok, har fått ett ultimatum. Antingen e jag nykter på nyårsafton, eller så spenderar jag den själv. Vet inte om ja ska svälja stoltheten och envisheten eller om jag ska sitta hemma själv o dricka. Jag kan ju iofs alltid dricka andra dagar.

Hej Farmor!
Din beskrivning av drickandet kunde ha varit jag. Tankar om "hur svårt kan det vara", goda föresatser, några nyktra dagar och sedan där igen. Ångest, självförakt och allt det där. Dålig sömn, ont i magen och så trött.
Och där, när tvivlen var som störst på om det skulle gå och hur allt annat som skulle ändras i mitt liv skulle falla på plats kom en röst "hjälp dig själv, så hjälper dig Gud". Är inte särskilt religös, men på nåt sätt har det varit en styrka att ibland tänka så. Och det har fungerat. Jag trodde länge på att jag skulle klara att dra ner drickandet, men det gick inte. Periodvis ja, men sen kom perioder när jag bara måste dricka vin. Ibland för att sambon köpte och jag inte vågade el ville erkänna för honom att jag inte kunde ha nåt hemma. Men när korten väl var på bordet där, så blev det lättare. Dricker därför inte hemma längre... El jo, a-fritt. Fick en flaska champagne när jag precis slutade (hade kunnat bli svårt). Den stod faktiskt kvar i mån, vinet till matlagning slank dock ner snabbt och effektivt. Nu har jag två flaskor vin liggande. Har inte heller rört sambons öl på hela tiden (som jag brukade smygdricka upp i värsta fall tidigare). Smygdrack a-fritt när begäret kom i början. Helt idiotiskt, jag vet. Men det var så jag klarade av det här. Kanske borde du vara ärlig mot mannen. Jag är det inte, så det är bara nåt att tänka på ingen värdering i det. Men för mig har det varit en lättnad att det är så klart att jag inte ska dricka hemma. Och då behöver du kanske vara tydligare mot mannen. Inget vindrickande hemma 2016? Skulle det funka? A-fritt är inte särskilt gott... Men smygdrickandet är ju heller inte särskilt gott. Och när man avstått en längre period då jäklar kommer bakfyllan, illamåendet som du längtar efter med full kraft. Och min trötthet har blivit bättre sen jag slutade dricka. Så jag hoppas verkligen att du kan hitta ut på andra sidan. Det är så mycket bättre utan alkohol.

Ja, vi blir arga och förbannade. Ilskan kokar medan vi med förståndet inser att vi förmodligen inte kan prata om det just i stunden eftersom vår alkoholist fortfarande är påverkad (och troligen varken tar in information eller minns den efteråt)
Sedan är det ju så med ilska, att man inte orkar vara dunderarg hur länge som helst.. Det sjunker undan och blir lugnare (i sämsta fall blir man mer likgiltig)
Efter ett par dagar med en lugnare period orkar man inte ta tag i det, utan är lättad över att det är "lugnt" (även om man någonstans i bakhuvudet går och väntar på nästa gång)
Nej, det är ingen quick fix, att lämna och tyvärr väntar vi medberoende många gånger alldeles för länge..
När jag tittar i backspegeln, borde jag ha ställt ultimatum redan för flera år sedan och egentligen har jag nog varit på väg i flera år, innan det till slut blev så ohållbart för min del (hans alkoholkonsumtion och vanor hade eskalerat till en punkt där det bara inte fungerade längre) att jag verkligen gjorde en förändring som innebar en separation!
Jag kan inte skylla på barn och i själva verket tror jag att det är ett av våra egna svepskäl som vi använder när vi inte förmår och när vi inte orkar ta tag i vår egen situation.
Jag kunde inte välja annorlunda, för min skull! (han hade ett val, och valde alkoholen!)
Men bara för att vi inte gjort något innan, så är det ingen ursäkt för att inte handla.
Det är aldrig för sent, när vi än bestämmer oss.. Varje litet steg, är ett steg i rätt riktning
Precis som kloka Flygcert skriver, Är det lätt att stanna? För det är inte lätt att flytta, men ibland alldeles nödvändigt!
För mig var inte "att stanna" ett alternativ!

Ebba, du gör också mej glad och fnissig! Du lyfter det komiska i mina inlägg! Ha en bra dag!