Senaste kommentarerna i forumet

jag undvek de jag var tvungen att prata med för 6 veckor sedan då jag var in din situation. Jag var arg, hade panik, ville dö för att komma undan och bort från det vidrigt jobbiga. Men jag gjorde det och gode Gud vad svårt det var. Jag är idag bara glad över det hemska som hände som ledde till mitt uppvaknande.
Det kan bli ljust igen Moa tro mig.
Tänker på dig.

<3

Ebba

ta bort mitt konto här o alla inlägg.

Har bokat en resa i november med en av mina mest festglada vänner. Tis-sön ska vi resa iväg till ett land som är känt för "sitt grymma uteliv". Har velat åka dit av flera anledningar tidigare men det enda jag tänker på är hur jag ska göra med A. Ständigt denna rädsla att andra ska bli besvikna på att jag kanske väljer att inte dricka. Denna månad ska jag i alla fall inte dricka. Det är det enda jag behöver fokusera på just nu egentligen.

En middag som skulle gått av stapeln nu på lördag ställdes in och blev en lunch på söndag istället, känns skönt. Då behöver jag inte försvara mitt alkoholfria alternativ. Inser dock att det bara är en tidsfråga innan det är dags att infinna sig på middag/aw/barhäng. Då får jag besluta mig för om jag köper ett glas alkoholfritt vin och mörka eller säga som det är. För de allra närmsta har jag berättat att jag går på antidepressiva så jag kan alltid skylla på att jag inte vill blanda det med a (vilket jag faktiskt inte heller borde!).

Ibland tycker jag att vårt samhälle är så skevt när människor med alkoholproblem känner skuld och behov att försvara sig för sitt val att inte dricka alkohol. Påminner om hur skuld läggs på våldtäktsoffer för att hen varit för full eller lättklädd, felet är alltid allltid alltid gärningsmannen. (OBS! Här gör jag ingen liknelse eller jämförelse mellan att ha alkoholproblem eller bli våldtagen. Det är inte relevant, jag pratar bara om skev skuldbörda).

Riktigt jobbig dag på jobbet.... Svindrygt när allt går emot en! Har en kund (som jag skrivit om här tidigare) som emotsätter sig det mesta, vi kan bestämma en sak på telefon men gynnar det skrivna han så är det ändå det som gäller. Nu får man skicka mail direkt efter som ref. till samtal som tyvärr aldrig bekräftas = misstankarna var rätt.
Blir så trööööt på det!
Efter jobb var det dock en bra dag där jag var på bio med dottern.
Pappaledig imorgon vilket jag tyvärr tycker käns sjukt stressande för tillfället..
Mycket gnäll nu...
Ha en bra kväll.

det låter ljuvligt
nu har jag något att se fram emot.

Ebba, jag förstår att jag måste prata med min man. Jag sitter just nu och försöker samla mod. Det blir tyvärr bara svårare och svårare.
Jag förstår också att jag har hamnat i ett destruktivt beteende som jag måste bryta. Har under kvällen tittat på nätet var det finns AA-möten. Kanske är det dit jag måste. Jag vet inte. Men jag ska försöka att ta det där första svåra samtalet. Det ska jag Ebba.

Grattis Tjalle, bra gjort! Jag blir så glad för din skull, du har kommit långt på väg. Snart är nykterheten det naturliga ska du se. Bra att du kämpar på med AAmöten om de hjälper dej. Ta till vad som behövs. Det är så skönt att leva nyktert, man vet vad man gör och gjort och mår man dåligt så är det i alla fall inte baksmälla. Härligt!

Gå inte på festen på lördag ditt och din mans liv, tillvaro och mående är viktigare än en fest.

Det blir så här till slut - verkligheten hinner ikapp. Det är bra att din man reagerar! Ta chansen nu ikväll och kapitulera, gråt och berätta hur svårt du har det med alkoholen. Det är enda lösningen så att du ska kunna må bra igen i livet. Jag förstår om det låter omöjligt men om du inte lägger korten på bordet finns risken att du fortsätter dricka och förstöra dig och ditt liv mer och mer och mer.

Det är inte du som är dålig det är alkohol som är ett problem för dig.

Kram Ebba

Något av det finaste du kan ge dig själv är ju att ta kontakt med det stället, känns som gjort för dig. Vad är man rädd för? Alltid när man tex ringt ett jobbigt samtal är man ju så lättad och glad efteråt. Riddargatan 1 vill ju att man ska våga komma så att man kan få må bättre i sitt liv (min känsla). Jag skulle vilja ha tillgång till de som jobbar där just nu i mitt liv men jag hör inte hemma där, tror min kommun har annan och egen alkoholrådgivning... Jag har i alla fall en tidigare behandling med mig, AA, en bra läkare och en socionom som är en samtalskontakt jag har tillgång till. Så helt ensam i det här är jag inte. AA är bäst men de andra fyller även de en viktig funktion trots att de är ganska okunniga gällande alkoholism - inte okunniga men inte utbildade för just det...
Coolt med tennisen!!

Kram E

Så fint att ha funnits i dina tankar, TACK!

Jag har varit inne där och snokat, och jag har fått ett väldigt positivt intryck av dem. På något sätt lyckas de kommunicera ut budskapet om alkohol på ett nytt sätt som jag tror också når fram till människor som inte nödvändigtvis ser sig själv som alkoholister. Om jag också förstått saken rätt så menar de att total avhållsamhet inte alltid är den enda utvägen. Även om jag nog tror att det i slutändan är bäst så kan det vara smart sätt att "lura in" missbrukare (har ingen koll på när och hur man använder begreppen missbrukare/alkoholister) till ett sundare leverne på så sätt.

Jag har velat gå dit men aldrig vågat. För då måste man ju uttala orden till en levande människa och då blir det ju på riktigt...

Sitter här och gråter. Tack för ert stöd.
Just nu är jag djupt olycklig. Min man har insett att jag dricker och vill knappt prata med mig, inte se mig i ögonen. Det är så fruktansvärt! Har mått illa av ångest hela dagen och bara gått och tänkt på hur det ska bli när jag kommer hem. Hoppas att han åtminstone vill prata med mig! Men nej.
Jag har väl insett, fast jag egentligen inte vill, att jag måste avstå helt, för all framtid. Inte ens dricka a på fester som jag gjort i några år.
Men jag är så rädd. Vad ska mina få vänner tänka!? Jag skäms ju så enormt! Jag vet inte om jag klarar av att tala om mitt problem utan att börja gråta och det skulle vara dubbla orsaker att skämmas. Vill inte visa mig liten och svag!!! Och det här måste jag klara av på lördag för då ska vi på fest hos våra vänner. Hur ska jag hitta styrkan redan till dess??? Önskar att jag blir riktigt sjuk och inte kan kliva ur sängen!!!
Och så vill jag att min man ska tycka om mig igen. Jag vet att det låter ynkligt men det är ju det jag vill. Jag måste få honom att prata med mig i kväll när han kommer hem igen. Och berätta att jag sökt hjälp, här hos er. Kanske kan han tycka att åtminstone det är lite bra.

Du, igår kollade jag in Riddargatan1.se
det verkar vara ett bra ställe tycker jag.
Tänkte på dig...

... en glänta med källa i så fall, så vi kan skåla med klart kallt källvatten ur våra kåsor.

Godeftermiddag på dig.
Här är det bra. Förstår din tvekan där, har nog inga direkta råd. Fast egentligen behöver du ju inte förklara någonting. Tills vidare. Kan bli fel kanske annars. Jag vet ju själv hur jag var och tänkte om någon frivilligt avstod från A. Nu kan jag ju se att jag var helt dum i huvudet, tyckte dom var skitjobbiga. Det är ju precis tvärtom, dom som dricker för mycket blir ju skitjobbiga för oss som inte dricker. Det löser du . Arbetet hemma fortskrider till min belåtenhet faktiskt. Varit ute och vandrat runt lite i solskenet idag, man får passa på nu innan kylan kommer. Känner inte för någon speciell mat idag, så det få bli en enkel korvgryta. Man tager vad man haver. Glad att du finns här inne .
Många kramar
Konstnären

Vet inte hur det är för andra, men för mig räcker det inte med ord för att det ska bli en sanning som jag tar till mig. Jag måste känna det, ta in det, för att det ska hända nåt. Det händer inte ofta, men när det händer då händer oftast mycket. Men det kan vara svårt att beskriva. Och då kan det blir självklart, komiskt eller platt. Min smått religiösa upplevelse framför en TV med NA-öl är förstås bara min, och jag har svårt att förmedla den för egentligen är det ju självklart. Det är, som jag skrev någonstans, bara en massa MER som händer med mig nu oavsett vad jag gör.

Bekymmer: jag är rädd för att vi ska växa isär mer permanent, att den klyfta som vidgats av att jag slutat dricka inte är tillfällig utan början på slutet. Men jag vet att jag kan och kommer att agera för att det inte ska bli så, men jag styr inte över allt. Och det är klart att jag är tacksam för tips på hur jag ska agera (som jag ju redan fått en massa, tack forumet :-) )
Så småningom blir det nog aktuellt för mig att fördjupa mig forumdelen "Hjälpa någon som står nära".

Wikipedia:

Shangri-La är den fiktiva, paradisartade plats som förekommer i James Hiltons roman Bortom horisonten (Lost Horizon), som utkom 1933. Platsen anges ligga i en djup dalgång någonstans bland bergen i Tibet och människorna som bor där åldras endast obetydligt. Historien om det mytiska Shangri-La baseras på Shambhala, en buddhistisk mytisk stad. Myten om Shangri-La har varit en förebild till många andra utopiska, fiktiva samhällen, exempelvis "Trala-la" i Kalle Ankas värld.

Sedan 2001 finns en ort vid namn Shangri-la också i verkligheten. Då bytte orten Zhongdian officiellt namn till "Shangri-la". Huvudorten Zhongdian hade då länge varit ett mycket populärt turistmål, och kommunen vann rätten i strid med åtminstone en annan kommun i samma provins.

Tungt och åter tungt.
Ibland måste dock tunga stenar rullas bort och vändas för att något nytt, friskt och fint ska få utrymme att växa fram och upp ur jorden. Kram till dig.

<3

och det känns rätt ok.Han var fräschare än på länge och enligt dottern som talats vid med honom två ggr per dag så har han låtit nykter.Jag vet ju att han i söndags fick sina folköl och därför förmodligen druckit tidigare under helgen.Men det var skönt att se honom såpass fräsch ändå.Kunde inte riktigt hålla mig utan frågade om han ville hålla kontakt med en i familjen som gärna vill ha kontakt med honom.Jadå,det ville han och jag har gett honom en liten hint om att jag kanske inte är beredd att hålla mitt löfte till mig själv;att inte ha någon kontakt alls.
Men Rom byggdes inte på en dag och vi får väl se hur han förvaltar denna möjlighet,om han pajar den eller ser till att det blir något bra.

Ja tyvärr... Värre än mig. Men vet ej om jag vågar bryta upp.

Du är värdefull!

Jag började nog dricka förhållandevis sent, i gymnasiet i vilket fall. Jag och några kompisar drack när det var ff och hyffsat säkra på att inte bli påkomna. En av tjejerna sa under den perioden (första året som vi började dricka) att jag hade problem. Jag blev irriterad eftersom jag verkligen inte kände mig träffad, vad visste hon om alkohol? Jag drack ju jättesällan. Visst blev jag fullast men inte fan hade jag ett problem. Problem hade bara vuxna som druckit i massor av år.

Jag tänker på det då och då och funderar på om hon ändå inte såg något redan då som det tagit mig 15 år att se själv?

och säger hej! Inte heller jag har riktigt landat i ett beslut att sluta med a för all framtid, det känns alldeles för svindlande just nu. Men jag lovade mig själv en månad, sen får jag fatta ett nytt beslut. Precis som du skriver så såg "fritiden" annorlunda ut förr om åren. Aktiviteter och att bara "va" med kompisar behövde inte innefatta alkohol. Men nu känns det som att vännerna ingår i två läger, ett som har börjat skapa sin nya familj och boar sig. Och ett annat som är singlar och out and about och gärna umgås över vin.

Men vet du vad jag gjorde i somras? Jag skrev in mig på en tenniskurs! Jag har inte spelat sen mellanstadiet men jag minns att jag tyckte det var kul och jag ville lära mig något nytt. Det var FANTASTISKT. Tre gånger i veckan hade jag lektion som jag längtade efter, skötte kosten (och drickan) eftersom jag inte ville pajja min lektion med att vara bakis. Nu är tennisskolan slut och mitt Satskort lockar föga. Så nu har jag dock bestämt mig för att ta privata lektioner i ett par månader nu, för att en gång för alla bli riktigt bra. Men det är fruktansvärt dyrt så jag tvekade ett tag. Det konstiga är att jag aldrig tvekar när det gäller middagar och utekvällar som på fyllan blivit dyra för att jag antingen 1)bjudit och varit generös i baren 2)supit bort saker och ting som måste ersättas (typ min finaste skinnjacka) 3) spårar i allmänhet vilket innebär taxi/mat/god knows what.

Så skaffa en hobby eller aktivitet, det finns men kanske är det inte lika självklart vilken det är.

Ett år var mina nyårslöften.

1. Aldrig kompromissa med mig själv
2. Sätta mig själv i det främsta rummet
3. Alltid ragga på snyggaste killen i rummet

Tills jag kan checka av att jag följt samtliga tre under ett helt år så kommer de vara mina livslöften. Nu blev det väldans mycket svammel här. Sorry för detta!

Har jag inte inte tänkt hur sjutton kan kunde inget värre ha hänt? Och ÄNDÅ välja att göra om samma sak igen. Så ofattbar är styrkan som A besitter.

Sitter på jobbet och kunde komma hit tidigt idag för att jag inte hade varit ute och druckit vin igår. Jag har lovat mig själv att jag inte får dricka så att det påverkar min prestationsförmåga på jobbet. Tyvärr så lyckades jag inte hålla det tidigare även om det inte hände allt för ofta. Tänker också att kollegor märker mer än man vill tro. Att komma sent på morgonen ett par gånger för mycket är ju tydliga tecken på problem. Men idag var jag först på plats och det är jag själaglad över! :)

Haha, Vilket Shangri-La!
Ses där!