Senaste kommentarerna i forumet

Och Tack för ditt fina inlägg:) Du är en av dem som gjorde att jag vågade lägga upp en tråd igår. Du verkar va en riktig snäll människa. Sällan sett en så härlig energi som den du sprider här på forumet, så tack!

Det känns bra med ett sånt välkomnande och mycket peppande läsning här på forumet. Som jag tidigare sa, så är erkännandet för sig själv som är det stora steget.
Det ska bli intressant att följa och bolla tankar här. Och att hitta motivationen till att inte falla tillbaka i gamla mönster.

Heja heja, håller med att detta Forum är rejält peppade och att se att andra faktiskt lyckas!

Nu kör vi tillsammans ?

Ja, det finns grader i helvetet också.. (alla alkoholister är t.ex. inte våldsamma eller "osnygga")
Det är ju så lätt att antingen ta åt sig eller skylla ifrån sig ;-)
Tror också att det kan finnas vissa skillnader i om det är "manligt eller kvinnligt" alkoholmissbruk /eller någon annan sorts missbruk. Kvinnor, i alla fall i de äldre generationerna är ju uppfostrade att "ta hand om" och vårda (och hålla käft) Manliga medberoende, brukar i regel lämna sina kvinnliga alkoholister på ett mycket tidigare stadium, än kvinnorna. Tittar man på statistik, så är det oftast kvinnorna som "stannar kvar" (och tar på sig offerkofta.. ;-) )
Men när det kommer till de "hårda ändpunkterna" så är det ALLTID det egna personliga ansvaret som gäller ..
Men varken medberoende eller beroende brukar dyka upp som nån "gubben i lådan" sådär plötsligt..
Ofta är det ett ganska utdraget förlopp, där man ofta mot sin vilja, dagtingar med både sig själv och alkoholisten/ den beroende, om var gränsen går..
Herregud, vi medberoende har ju också fått höra en massa tjat om det "normala" drickandet.. Utan att någon egentligen kan definiera mer exakt, vad "normalt" är!
Och i början, anses vissa "olyckshändelser i intaget" förlåtliga..
Ja, vi bidrar till att uppehålla alkoholistens dryckesvanor.. Oftast av olika personliga skäl! (och de varierar från person till person)
Men YTTERST, är ansvaret för drickandet, alkoholistens eget!
Och helt riktigt, så lönar det inget att fortsätta tjafsa om vems felet är.. Det viktiga är att göra något åt själva problemet!
Och som jag kunnat konstatera, både genom att läsa här och genom samtal med medberoende och nyktra alkoholister, så är det sällan "frid och fröjd" bara för att alkoholisten lyckats bli nykter..
Alkoholism är ju en "familjesjukdom" och även de delar av familjen som inte dricker (och anser sig drabbade) har problem..

Tack! Är dom från bolaget eller mataffär?

En väldigt bra vecka vad det gäller intag, knappt nåt sug heller. Blev lite mer än jag tänkt på fredagen men jag tog ändå ett medvetet beslut att sluta innan det gick för långt och gick och la mig istället. Igår blev det också lite a och jag kan stolt nog säga att sista ölen kände jag att jag inte behövde och hälde därför ut den! Ikväll ska jag inte dricka och kommer därför att även denna vecka hamna under max-konsumtionsgränsen :) :) woop woop!

Va kul att jag tänkte skriva en rad till dig när jag läste ditt inlägg så såg jag att du skrivit till mig. Tack, det värmde. En vit jul låter som ett bra första steg. Håller mig också nykter oftast men sällan långa perioder. Hade dock en 7 månader lång nykterhet till i April i år. Det va skönt men va ganska rastlös och bestämde mig för att börja dricka igen. Dåligt beslut. Mår ju bara sämre av att dricka så förstår inte varför man utsätter sig för det?

Känner igen mig så mycket i din beskrivning. Jag har försökt med att hitta nya intressen som inte involverar alkohol. Lyckats till en del. Men sen kommer de där tillfällena när man tänker att en öl är man väl "värd". En öl blir fler och slutar med att man ligger bakis en hel dag efteråt.
Vill bara sända en styrkande tanke och säga att du inte är ensam.

Det blev iallafall en nykter helg. Nästa kritiska punkt e julafton, men då tror jag jag ska dricka.

för din historia!
Jag har visserligen varit den som drack men jag städade, tvättade, pyntade till jul, lagade mat, skjutsade till aktiviteter o.s.v....Ingen har behövt städa åt mig och jag har aldrig haft sönder något. Har aldrig försvarat mitt drickande, blundat för det eller skyllt på någon annan. Det har funnits ORSAKER till mitt drickande men valet att dricka var MITT!
Nu är jag glad för det...att jag haft så mycket ansvar för annars vet jag inte hur nedsupen jag varit vid det här laget!
Det får mig ju också att inse hur medberoende "möjliggör" ett fortsatt drickande genom sitt handlande och att den största tjänsten man kan göra sig själv och sin alkoholist - så fort som möjligt!
Trots allt och oavsett hur man varit som alkoholist så har man ju på ett eller annat sätt skadat sig själv och andra...
Kramar!

Detta är dag 3 för mig så häng på. Nu kör vi! ☺️

Macadi för dina uppmuntrande ord. Jo är väl lite åt det hållet det gått för mig också. Förr var det pinsamma fyllor. Nu mer hemma. Pinsamma fyllor har jag iof ibland nu också men inte lika mycket som förr. Lycka till själv! Ska kika in i din tråd och läsa lite. Kram!

Jag har inte druckit mer än ett glas vin på fester sedan många år tillbaka. Jag vet inte vad det är men jag dras lätt med av den glada stämningen och hittar andra drinkare och så är karusellen igång. Det var absolut inte varje gång som det blev för mycket men de gånger det blev det var alltid i samband med en fest, glad middag ed. Numera kör jag alltid bil eller har någon annan ursäkt för att inte dricka mer än ett glas vin. Det är klart att en del tittar undrande, andra muttrar om att man kan ta en taxi, osv men det struntar jag i. Jag törs inte ta risken.

Jul närmar sig och det ska nog gå bra för barnens skull men nyår, då vi ska resa till fjällen med vänner(från hans sida) blir värre. Jag vill inte åka. Allt som jag tidigare tyckt var mysigt känns inte alls mysigt längre. Så vad säger jag till barnen? Att jag känner mig sjuk och ansluter om någon dag(och inte gör det eftersom jag fortfarande är sjuk)? Sanningen? Att deras pappa har supit till så nu är deras mamma osäker på om de ska skiljas?? Flytta isär-igen. Det känns ju som jag vill skydda dem och inte berätta förrän jag vet vad jag vill. Det är konstigt vilken osäkerhet som drabbar en.
Det var heller inte återfallet som tog värst. Det var hans behov av skulddelning, hans behov av att anklaga mig är svårast att acceptera.

Hej,

Oj det låter inte bra. Jo det går att ha en jul utan alkohol. Jag tror att du kommer att klara det! Du nämnde tidigare att era släktingar kommer att vara hos er. Kommer du att göra all mat eller kommer släktingarna att ta med något? Hjälper din man till med julfixandet? Om andra hjälper till blir det mindre stress och press för dig.

Kram

att du kommit till insikt!
Vi är många här som kombinerat träning, jobb och familjeliv med drickande...Drickandet har dock en tendens att ta över med tiden. När jag var i din ålder drack jag nästan aldrig, MEN de gånger jag gjorde det blev det alltid för mycket. Minnesluckor, pinsamheter, bakfylla...usch!
Nu dricker jag inte de mängderna på en och samma gång, men den sammanlagda mängden är desto större.
Så rätt tänkt av dig att du tar tag i det nu!
Välkommen hit och lycka till! ?
Kram!

jag tänker så här (lustigt att skriva farmor eftersom jag aldrig haft någon) att om jag inte mår bättre om ett år - då kan jag lika gärna börja dricka igen, eller också söker jag kvalificerad hjälp!
Många verkar känna att just året är en vändpunkt så därför fick det bli så. ?
Denna jul kommer att bli lite kämpig. Så är det, och jag accepterar det. Jag har Antabus hemma men mår inte särskilt bra av dem. Känner dock att julens största utmaning kommer att bli julaftons morgon då maten ska förberedas - vad är bättre då än att lugna sig själv med 2-3 st. 3,5:or? Mer än så blir det aldrig för mig på julen, och i år blir det inte ens det! Kommer att ta Antabus på morgonen och ev. fortsätta med Antabus över helgdagarna så att jag inte behöver förhandla med mig själv....En massa ledighet är härligt men farligt! ?
Kram

Jag drack inte varje dag utan de var de dagar (2-3dagar i veckan) jag drack som det oftast gick åt h-e.
En som dricker dagligen befinner sig i en helt annan situation.
Jag slutade vid rätt tillfälle för mig samt att jag gick och pratade med en på öppenvården viljet sporrade mig, jag ville inte ljuga för henne nästa gång jag kom dit om att jag inte hade druckit för då hade jag bara ljugit för mig själv.

Å det är ju det där som plötsligt händer när man inte dricker. Saker man velat göra i åratal blir gjort. Hoppas så att du får en bra dag!

Jag skulle kunna dricka en gång på tio år och den enda gången förstöra hela mitt liv.
Det är läskigt.

Jag vet inte hur du ska ta dig ur det eller vad som fungerar för dig men jag vill gärna dela med mig av vad som fungerar för mig.

Fokus.
Att ta det på allvar.
Att påminna mig själv varje dag och se till att jag aldrig glömmer.
Att tänka att flaskor eller glas med alkohol, för mig, har varningstrianglar och dödskallemärken - så farligt är det för mig.
Ju längre tiden går sedan det senaste snedsteget, ju lättare är det att förminska och förtränga vad som hänt och att man inte vill vara med om det igen.

En skillnad för mig är också idag att jag känner att jag inte gör en uppoffring när jag inte dricker.
Jag har kommit dit att jag vill vara snäll mot mig själv och ge mig själv ett fint liv.
Jag vill inte skada mig själv och med den känslan och det tankesättet är det enkelt att stå emot alkohol.

Det kanske låter tråkigt, svårt och jobbigt men det här har varit och är vad som krävs för att jag ska må bra.
Och det är värt det hundra gånger om.
Kram.

Vi får ta julen så varligt som vi kan. Jag känner också oro inför julhelgen. Inte för att det brukar bli några fylleslag men för att det blir alkohol varje dag och jag är orolig för att jag faller tillbaka till mitt gamla mönster. Men jag måste bryta det på något sätt.

Vad duktig du har varit!!!Kan du ge mig tips om hur man ska klara det här?

Länge sen jag var här.
2/1 2016 är det 4 år sen jag drack alkohol.
Så skönt att vakna på morgnarna utan baksmälla och ångest.
Får önska er alla en nykter God Jul och Gott nyktert Nytt År.

Hemkommen efter mysig kväll med gänget. Sambon är kvar och tar bussen hem inatt då jag ska upp tidigt imorgon för att hitta på saker. Längtar till imorgon då det är en sak som jag aldrig gjort förut men velat göra i snart 4 år.

Det som vi gjorde idag med nära vänner hade jag annars druckit på, kändes lite konstigt men min räddning mentalt var att fokusera på att jag måste vara körduglig tidigt imorgon bitti.

Det var jätte mysigt med mat och sällskapspel, men ändå känner jag det ansträngda att jag inte orkar vara social som nykter i flera timmar. Tappar helt enkelt intresset för kvällen tillslut. Så då är det skönt att ha en "anledning" att åka hem så kvällen sluta på topp.

I nuläget försöker jag låta bli att fundera på julafton, nyår och lusten för drickandet. Jag ska vara nykter... så enkelt är det.

Det kommer fler nyår framöver i mitt liv och fler julaftonskvällar, kanske jag är redo då att kunna ta en öl av rätt anledning / eller inte .. men nu ska jag vara nykter för jag är INTE redo.

Måste man ha ett mån att vara nykterist för att kalla sig det? Jag är nykterist nu men har inte ngt mål . Är det för all framtid eller 1 år eller annat sätt? Undviker jag ett mål för att jag inte ska kunna förstöra det?

Godnat alla kämpar!

Känslor kan finnas, men fröken alkohol har en så starkt överskuggande effekt, att du aldrig kan ta upp kampen med henne!
Som min vän sa (brutal-ärligt) Hen hade valt flaskan alla gånger!
Det finns inte på deras karta att någon annan känsla än den alkohol ger skulle vara starkare.. (där får man vara glad om man i bästa fall är tvåa eller trea)
Handen på hjärtat, vill du vara en förevig "tvåa" i din mans liv? alltid vara andra fiolen.. (älskarinnan efter fröken A?) För så fort fröken A viftar med korken, kommer han att springa rakt i famnen på henne..
Ja, det gör skitont! Men du är värd något mycket, mycket bättre!