Senaste kommentarerna i forumet

"Att ragga på ett AA-möte är som att ragga på en begravning" eller hur du nu skrev. Jag håller helt med även om AA-möten inte direkt är som begravningar. Jag skrattar sällan så mycket som på AA när någon berättar om nån galen fyllebravad. Så jä*la skönt att garva åt eländet. Som när jag hade glömt mina nycklar en gång och mina fulla vänner på allvar försökte bygga en mänsklig pyramid för att ta sig in genom ett öppet fönster. Man är SÅ smart onykter. Killen på det mötet som erbjöd mig numret var påverkad av droger, jag fattade inte det då. Jag förlåter honom. AA är liksom fredad zoon. Vördnadsfull livsviktig respekt. Mötet med de högfärdiga var ett på hundra. Jag testar runt i olika grupper för att se vilken jag trivs bäst i. Möten är unika, så coolt. Beror helt på vilken blandning det är just där och då. AA 4-ever säger jag bara. Måste upplevas, jag trodde själv att det var nåt konstigt innan min vän tjatade dit mig när jag var 25 eller 24.

/Ebba

Hej igen,
Vi var ute i lördags, det var en allmänt tråkig kväll, drack mindre än vad jag skulle gjort om jag var hemma dock. Blev inbjuden på fler fester, jag tackade nej, dom fnös. Den som bjöd ut mig på spritfest som hon kallade det, var min syster som jag två dagar tidigare med stark motvilja meddelade om att jag har grova alkoholproblem. Blir besviken men ej förvånad. I söndags drack jag en flaska vin hemma själv, hade ångest över det beslut jag tagit. Kl 21.00 kör en skåpbil in oanmäld, en gammal bekant som varit i Tyskland och vill sälja boxar till mig. Fattar inte hur och varför detta hände igår. Så random! Jag sa att jag inte ville köpa något, han fortsätter att tjata på mig att köpa och jag mitt pucko köpte 5 st lådor. Dom ligger inne i köket och jag hatar dom. Jag har varit trött och energilös hela förmiddagen idag, har fått kämpa för att få gjort allt på min lista. Sedan 13.00 idag så har jag kämpat med mig själv för att inte öppna en låda. Pratade med min man som sa, bestäm dig bara och bevisa för dig själv att du har den kontrollen över dina egna handlingar. Just i detta nu överväger jag att radera detta inlägg eftersom jag kanske kommer ångra mig och öppna den där lådan iallafall, sen undvika samtal från allt och alla och sedan skylla på att jag kollade på film och somnade.
Vad lömskt det är, vad konstigt att det är så stort beslut. Jag har inte varit nykter en enda dag dom senaste 4-5 månaderna. Nu rasar hela världen för att jag ska vara nykter måndag kväll. Vill bara grina! Vill bara att någon säger till mig att dricka är helt ok. Nu ska jag gå in och laga fläskpannkaka och mata hundarna och tycka synd om mig själv.

Ja det är som ni säger, stark måste man vara.
Promenerade förbi systemet 2 ggr idag när jag var ute på ärende, men gick inte in, (hade inte tänkt det heller) men det var ju en seger i sig ändå.
Röjer och härjar här hemma. Skall imorron på en föreläsning med en kompis, kanske blir det en fika efteråt.
Grymt sugen på bakelser.... och det är ju bättre än A!
Kämpa på alla ni andra också!

När man dricker kan man verkligen inte se en tillvaro utan det.
När man har kapitulerat och slutat kan man inte förstå hur man tänkte då.
Det är en sådan befrielse att inte ha alkohol i livet.
Jag mår bra.
Jag är helt närvarande i livet och dricker inte för att stå ut eller för att glömma, det är som att födas på nytt. Inte alltid lätt men hundra gånger enklare och mer värdigt än en enda vidrig bakfylla.
Hoppas du klarar det.

/Ebba, fyra veckor plus.

Ja, dag två idag och mår egentligen bättre än väntat. Men glad för det. Igår var som sagt ingen rolig dag. Ingen konst att dricka sig djupt deprimerad kan jag konstatera.
Stora prövningen kommer att bli till helgen då tankarna på att passa på ev. börjar dyka upp. Likadant varje gång jag är ledig. Av semestern försvann säkert 2/3 i drickande.. :(
Så definitivt inget glas i dag och försöker förbereda mig mentalt inför helgen.

Framtidsdrömmar

du beskriver exakt hur det är. På spiken. Ska 2015 kunna bli mitt år? Ska börja med att lägga fram de positiva beskeden från mäklaren för honom ikväll. Eller, han lär inte tycka att de är positiva.

Mental styrka!

Zelda - jag försöker intala mig själv att det är så. Tänker högt. Framtiden behöver man inte vänta på, den kommer iallafall. Vara nykter nu och leva nu. Säg jag är nykter nu och lever nu. Men samtidigt akta sig varje sekund så inte A A tar över hjärna och kropp.
Ha en bra måndag och hoppas du mår bra.

Känner med dig! Verkligen rätt ställe att hämta kraft från. Alla här jobbar åt samma håll. Att leva utan alkohol.Starkt av dig att stå emot. Kramar

Vad bra att du ska göra annat istället istället för bolaget. En sak i taget är väl bra. Först nykter och sen...
Var stark när suget kommer!

Hej,
Jag förstår fullt ut hur du känner dig. Sitter i samma båt. Men man måste vara stark. Älska dig själv och försök leva utan alkohol. Det är inte lätt, jag vet. Varför inte kontakta sjukvården??? Det finns hjälp att få.
Lycka till!

Härlig bladvändare! är ett tips av mig...

Jag gick på stan, blev tvärhungrig och slank in på ett ställe som serverar salladsbuffé. Och åt sjögräs för första gången i mitt liv! Gott var det också.
Givetvis fick jag syn på en kvinna där som jag fick lifta med den gången jag i berusningen ville titta på hästar och tog bussen till stallet. Där satt jag ett bra tag, glodde på kusar och smygdrack öl, ett sådant bra tag faktiskt att jag missade bussen hem. Himmel, jag ville bara försvinna på studs när jag upptäckte henne...

Japp , dygn 4 är inlett. Måndag är skitdag, för jag blir påmind om att jag inte har ett jobb, och jag vet inte när det löser sig. Jag försöker känna och "inbilla" mig att hjärnan är positivare nu , och att jag är gladare.
Känner mig mindre "plufsig" så det är ju positivt. Det är inte ovanligt att jag en måndag går till systemet, oftast kl. 17,55 och köper lite tröst och sällskap ... men det skall jag inte göra idag.
Läst att du kämpar på du med. Bra gjort Tor.
Tack för att du bryr dig.
Hörs

Tack , jag det är en dag i taget som gäller. Grattis till 8 dagar, bra gjort. Absolut, jag försöker känna att jag mår bättre och bättre, (inne på 4:e dagen). Idag är det ju måndag och det är nästan värre än fredag. För jag blir påmind om att jag inte har något jobb att gå till. Ibland så brukar jag fundera hela dagen och sen gå till systemet på måndag, typ 17,55, och sen känna att nu så har jag tröst och sällskap ikväll...
Men men, ikväll så skall jag inte lösa måndags kvällen på detta sätt.
En dag i taget.

Åkte dit i helgen, sambon tjatade så mycket och det finns ju hela tiden sprit i huset. Tack för kommentarerna. Det värmer.

Tänkte på något du skrev på för ett par dagar sedan. Att man väntar på att ha klarat det. Konstig tanke, men man har den. Hur dumt som helst egentligen. Jag är ju faktiskt nykter här, nu, idag. Inget som hägrar i framtiden. Något jag ska ha i minnet!

återfall ala minst en 75:a i alla fall.I mitt fall alltså.Vad han har druckit kan jag bara fantisera om då jag faktiskt inte vet.Han var här och la golv och jag,dvs inte han utan jag tyckte att vi skulle vänslas lite.Han var ju inte bangen och lyste som en sol efteråt.Jamen tyckte jag,det här gick ju bra och var så nöjd och belåten själv med min lilla tillfälliga frist i abstinensen.
Men dagen och dagarna efter har varit såå tunga och jag är tillbaka i bebisstadiet där jag bara vill skrika efter honom att han ska komma tillbaka och allt ska bli bra igen och allt är glömt och förlåtet.Men det har jag i alla fall hållit mig från,men det är endast tack vare sponsor som jag lyckats med den bedriften.Sorgen och bedrövelsen ligger som en tung mantel över mig och det känns som nån kört över mig med en ångvält.Hur dum får man bli?

Jo, absolut, måste bara lära mig att tänka på att tänka:). Läst din tråd och måste säga att hur du drack liknar hur jag druckit. Gärna ensam, ett par tre gånger i veckan. Gjort dumma saker när jag druckit. Och påminner jag mig bara om den hemska känslan dagen efter, så avhåller det mig. Men, man måste verkligen tänka, så lätt att ramla tillbaks i gamla spår. Och all hjälp här är verkligen ovärderbar. Hoppas allt går bra för dig med. Kramar

Det är en sorg och det måste få ta tid... Och det är ett virrvarr i tankarna! Jag hade det som du - kunde nästan inte sova alls, men det blir bättre!!

Kramar!

Hur går det? Är du på banan så att säga?

Hej lillanannabella - hur går det för dig? Är det dygn 4 nu?

Hej Autumn, vad bra att du bestämt dig. Blir det dag 2 idag? Hur mår du?

Hej Lillper - tack för stödet. Tror det är bra och skriva av sig här. Rensa hjärnkontoret lixom.
Du skrev om barnen. Det som hänt har ju hänt så jag tänker på att vara en bra förebild, se dem, lyssna och vara med dem när dem är med mig. Deras aktiviteter och vilja har prio. Jag känner mig som en betjänt ibland. Ge, ge och ge utan att förvänta sig något tillbaka. Hur gottgör man förlorade år med barnen. Tror det räcker att ärligt kliva in i deras liv igen. Vinna tillbaka tilliten. Jo, det man får tillbaka av barnen är en enorm värme och kärlek.
Bra sagt om alkoholen. Bra och memorera och komma ihåg när suget kommer.
Ha en bra dag!

Som du skriver så är detta ett sorgearbete. Man måste gå igenom alla steg i sorgeprocessen- allt detta är naturligt.

Åh vad jag känner med dig i den situationen du befinner dig. Man tänker, våndas, vänder och vrider. Huvudet känns som en stor boll, huvudvärken dunkar, hjärtat slår hårt och fort, axlar och nacke värker pga alla spänningar, magen svider och hjärtat blöder. Vad blir rätt och vad blir fel- hur kommer allt att bli?
Jag vet, jag har varit där du är. Man känner sig ensam och det är tungt att bära alla besluten själv. Jag kände så mycket skuld och skam innan jag tog beslutet att flytta. Kände mig som den dåligaste människa och mamma i världen- hur skulle det bli med barnen? När jag tillslut bestämde mig (efter många år av grubblerier) att nu fick det vara nog så gick allt fort (för de omkring mig- jag hade ju bearbetat i flera år). Jag förberedde mig på att det kommer att göra ont men jag var tvungen att ta mig genom elden- jag hade gjort upp en plan i vilken ordning jag skulle berätta för de närmaste och vilka saker jag skulle ta med mig och vilken dag allt skulle ske. Jag hade bestämt mig för att våga låta året 2014 bli en nystart i mitt liv. Jag gick genom elden och det gjorde ont men jag står här idag. Något bränd men jag lever och livet känns faktiskt mycket ljusare trots att det är tunga stunder även nu. Jag bestämde mig för att stå upp för mig själv, att faktiskt stå för det jag tycker och inte låta mig tro att jag är dum i huvudet och överdriver allt, att allt jag känner är fel. Jag har nu lovat mig själv att inte svika mig själv även om jag vissa stunder vacklar i mina beslut. Nu inför bodelningen så är mycket känslor i gungning och vissa dagar tvekar jag men innerst inne vet jag hur jag vill att det ska bli för att jag ska må bra.
Jag vill också säga att jag hade inte klarat av denna resa utan detta forum, mina fantastiska vänner och min samtalskontakt. Pratar fortfarande med kuratorn och jag är verkligen inte redo att släppa honom ännu. Man behöver någon att prata med i dessa lägen- någon att utbyta tankar med. För grubblerierna finns där fortfarande och då är det skönt att bolla de med någon.
Ta hand om dig och stå upp för vad DU vill och vad DU känner- ta den tid du behöver. Du kommer att ta ett beslut när tiden är mogen för dig!
Styrkekramar från mig.