Senaste kommentarerna i forumet

Något för oss medberoende (och beroende)att tänka på, är att ett förhållande kanske inte alls blir guld och gröna skogar, om den beroende väljer att kliva in på den nyktra vägen?
Ofta har man varit tillsammans väldigt länge och alkoholdimmorna har lagt sig som en filt över eventuellt gnissel..
Visserligen ska inte en stor alkoholkonsumtion (eller annat missbruk) skyllas på en dålig relation (det är bara svepskäl!)
Många gånger är det så att ingen orkar ta tag i problemen, utan man uppfinner pseudokonflikter istället.. och sedan blir man förvånad, när man finner att problemen finns kvar, trots att missbruket försvunnit..
När man tar sig ur ett missbruk (eller en alldeles för stor alkoholkonsumtion) så kommer man ofta ut som en annan människa på andra sidan..
Båda förändras, vare sig man vill eller ej!
Kruxet är, att i själva verket så förändras vi ändå, allihop. men det blir kanske inte lika påtagligt som när man gör stora förändringar i sitt liv?
Dessutom så är det så att alkohol är ett förträffligt bedövningsmedel, även i relationssammanhang. Istället för att sätta sig ner och prata, så häller man upp ett glas vin..
Efter 2 glas, så tenderar lusten att prata om ett specifikt problem och att på allvar lösa det, försvinna..
Pratar man om själva problemet, brukar det istället bli så, att man underskattar sin egen roll och skyller på den andre istället för att se realistiska lösningar. (det brukar mer bli en fråga om vem som har rätt, istället för en konstruktiv dialog)
Då är det i regel lättare att hälla upp ytterligare ett glas och hoppas på att den tillfälliga vapenvilan håller i sig..
Som medberoende så lider man ofta själv av ett visst kontrollbehov.. Kanske är man dessutom van att betrakta den andre som "inkompetent" att ta hand om viktigare beslut. (man blir en smula "bossig", fast på ett undergivet sätt)
Ofta har man också tagit på sig rollen som den som tar hand om känslorna.. (om inte alkoholisten är den som ständigt spelar ut hela känsloregistret..)
Och väldigt ofta, efter åratal av "sagg" och fyllepladder så slutar man automatiskt att lyssna aktivt!
Japp, jag har själv varit där, när jag sett mannens mun röra sig.. hört mumlet, men inte orden som uttalas.. När han sedan irriterat säger: Men du lyssnar ju inte! Så måste jag ju faktiskt för skams skull ge honom rätt! Jag hade slutat att lyssna!
Nu har inte min alkoholist valt att bli nykter. Han förnekar fortfarande att han har några som helst problem. Men jag kan konstatera, att vårt äktenskap troligen hade slutat i skilsmässa ändå, eftersom vi helt enkelt vuxit ifrån varandra!
Inte så att jag "hatar" honom, för det finns fortfarande en väldigt trevlig människa någonstans därinne.. Men jag vet inte om jag skulle orka "lära känna" honom igen.. (än så är jag nog för "bränd")
Jag gjorde faktiskt en "brutal-ärlig" överläggning med mig själv och frågade mig, om jag skulle stanna kvar ifall han sa att han tänkte /ville bli nykter.. Och svaret blev ett nej!
Alldeles för mycket av tilliten var borta, alldeles för mycket av det som en gång förde oss samman.. Det blev på nåt sätt bara "formalia" kvar.. För att det hade varit enkelt att dela möbler och hus.. För att slippa alla frågor om vems felet är när man går isär (idag är det väl knappast "skämmigt" att skilja sig, men jag har förstått att i vissa samhällsklasser är det fortfarande viktigt att hålla ihop, åtminstone utåt sett)
Och för att vara sann och ärlig mot mig själv så var jag tvungen att flytta. För mig hade det med min personliga heder att göra!

Dina ord till mig hjälper. Det är så bra att vi kan studs-peppa varandra. ;-)

Pepparkakshus avklarat. Kan inte lägga in bild men efter funderingar blev det inget traditionellt utan ett modernt hus med pulpettak, stora fönster och balkong med pelare. Lite skevt och vint men pumpat med godis, stjärnor och små tomtar. Flera granar utanför blev det också. Yngsta barnet är så bra på dekoration. Vet du vem som bor i huset? Snögubben. ?

Ja, jag vill möta 2016 nykter och stolt och våga fortsätta utan A. Det handlar om mod att leva annorlunda, tro på sig själv och möta alla känslor nykter.
?

Tack det behöver jag. Skulle önska att min var det oxå men jag har små barn så det är bara att fejka och köra. ?

Min relation har väl varit bra ganska länge. Det är när vi försöker vara nyktra som balansen rubbas. Nu tänker jag mycket på mig själv, känner att jag måste det. Ibland hade jag bara velat vara ifred, ibland tänker jag att gud vad skönt om någon sa "det ordnar sig, vi löser det. Vår relation är inte alls där nu, utan skakig. Vi har varit ihop längre än vi inte varit ihop. Med några pauser. Jag har också hört att man inte ska göra stora förändringar i början av nykterheten. Jag ska byta jobb, känner en förväntan inför det:) Men låter förhållandet rulla på så får vi se... När jag kom hem från samtalet med min chef om alkoholproblemet, så sa sambon" men du måste väl inte sluta dricka helt"? Men det är det enda jag känner och är nöjd med beslutet. Jag tänker inte i framtiden ha ett förhållande där den andra dricker för mycket. Vet inte om jag vill att han ska dricka alls.

Du valde bort alkoholen! Så starkt att stå fast vid det valet. Jag vill också välja...bort alkohol, men jag tar inte beslutet eftersom jag inte riktigt vill....

Hej! Tycker också att alkohol smakar mer eller mindre illa. Jag har i alla fall alltid druckit för att bli berusad. Annars hade jag valt godare drycker, Det är berusningen jag kan sakna ibland som nykter, men då tänker jag på alla idiotiska saker jag sagt och gjort. Och alla gånger jag tappat minnet, inte kul alls. Nån dag kanske det dags att bli mormor. Den dagen vill jag inte lulla omkring på kvällarna och supa bort mitt liv! Jag vill kunna se människor i ögonen och vara stolt över mig själv. Zorro du är också på gång och har hittat din strategi mot A, Grattis!!

Skickar en påse styrkekramar.. Brukar vara tungt inför julen..
Min blir förhoppningsvis lugnare än på många år..
Kram

Tänk om man verkligen kunde ta tillvara på sina kloka insikter och leva efter dem! Vi är många erfarna och insiktsfulla människor här. Antagligen är det som många av oss anar, det är enklare att avstå alkohol än att försöka dricka måttligt. Ändå utsätter vi oss för den svåra vägen! Imponerande att våga sätta ett sådant mål som 1 år utan alkohol. Jag hoppas att jag också bara ska bli less på alkoholen, smaken, berusningen, halsbränna och dålig sömn.... Lycka till!

Kom ihåg att det är han som gör bort sig!! Jag kan inte bestämma över honom! Kom ihåg, kom ihåg ?. Men oj så svårt och oj vad jag skäms ??

men blev taggad av att du varit ute och sprungit i dag Vilja så drog på mig träningskläderna och gav mig ut i mörker och duggregn! Blev 4 km och för första gången i dag kände jag ett välbefinnande. Nu är tröttheten och känslan av inombords frossa tillbaks men jag känner mig ändå lite nöjd. :-)
I dag tänker jag inte göra något mer! Det får bli en jul med lite skit i hörnen. :-)

Soc vet redan men eftersom de är såååå flata har de föreslagit urin och lever prover men han manipulerar ut de. Får se hur länge fasaden håller. Boendet han fick finns inte kvar eftersom han lovade nykterhet men bara klarade 8 dagar. Så fortsätter det nu så kommer soc se vad som händer.
Om man vet om sitt beroende och har planer att bli en bra pappa, få nytt jobb och körkortet åter varför jobbar man inte för att det ska bli så utan ist sumpar mer och mer. Märker man inte själv att det går utför och söker hjälp? Och de känslor han hade för mig och de innan mig går de att supa bort?

så kommer lite till här om medberoende:

Man kan ha medberoende-problematik med sig från barndomen, även om man vuxit upp i ett hem där det inte förekom alkohol (eller alkoholproblematik)
Det räcker faktiskt med "aggressions-problematik", där man lärt sig att vakta sin tunga, uppträda som en tapetblomma och vara "till lags". Alltså att gissa sig till vad som förväntas och ställa allt till rätta.. ( och i övrigt vara "osynlig")

Här rekommenderar jag faktiskt att ni läser boken "flodhästen i vardagsrummet"

Där författaren Tommy Hellsten, förklarar vad som händer med medberoendet och mötet med barnet inom oss..( de flesta av oss medberoende, har egentligen aldrig fått vara "barn", så vi har svårt att referera till det inre barnet, även om vi förstår begreppet och i vuxen ålder faktiskt tvingas ta hand om vårt inre barn!) Om varför en del med alkoholism i släkten blir nykterister och en del alkoholister.
Det handlar om hur vi förhåller oss till saker och problem som vi alla ser, men aldrig talar om, trots att de egentligen är uppenbara!
Hur man tränas i att låtsas som det regnar och att allt är som det ska, fast ingenting egentligen är "normalt"
Det är som om det onormala är så normalt, att man anses sjuk om man påpekar eller ifrågasätter.. Och det värsta är, att vi någonstans blundar för det själva!

En sorts omvänd självbevarelsedrift, som gör att vi in i det längsta "skyddar" våra alkoholister, istället för att säga ifrån, säga som det är och slutar att försköna delar i våra liv!

Vi räknar de "lyckliga stunderna", trots att de är avsevärt kortare och färre, än det vanliga helvetet vi går igenom, med ångestklumpar i magen och oro för vad alkoholisten härnäst ska ta sig till eller komma dragandes med för beskyllningar.

Vi som försökt "bromsa", tala till rätta, böna och be, blir till slut belagda med någon sorts inre munkavle och skygglappar..
Då står vi där och ler lite tappert, när någon frågar hur det är?
- Vi skulle vilja skrika rätt ut: Det är åt HELVETE!
Men istället så håller vi tyst, sväljer förtreten och mumlar.. jodååå... Det knallar.. Det är ju alltid lite "stressigt" före jul....
HUR mycket stress, vi som är medberoende har i våra liv, är vi inte ens medvetna om själva, trots att det oftast är VI som får dra lasset.. (vi är ju uppfostrade till "duktiga flickor" gudbevars..) * för oftast är det vi kvinnor som fixar och trixar.. Fast jag VET, att det finns duktiga män, storebrorsor och söner också..
Vi rycker in både här och där, ställer till rätta, handlar, lagar mat, köper julklappar till släkten och ser till att det är pyntat.. ( vi kanske tom får pynta flera gånger om vår alkoholist, har rivit ner något i fyllan och villan)
Kanske kan vi nån gång erkänna (lite skamset) att det blev nog lite väääl mycket på hens personalfest (dit man oftast inte var bjuden) så hen var lite väl på kanelen när hen kom hem.. Då är det lämpligt att skylla på "dåligt sällskap" som lurar i en stackare för mycket..
Det är VI som står och skäms om mannen blivit tagen av polisen och fått tillbringa natten i fyllecell. Det är VI som skäms inför grannarna om han åkt dit för rattfylla.. Vi skäms också, när jobbarkompisar i princip kör hem honom i skottkärra och bär honom i säng..
Vi bortförklarar och förminskar problemet.. Typ, det händer ju inte så ofta.. Det finns orsaker.. Han måste ha blivit "sjuk", för sååå mycket hade han inte druckit.. Trots att vi innerst inne VET, att det i regel är värre än så..
I änden på en sån här "brakfylle-incident" brukar det nämligen bli en kortare period av lugn, där alkoholisten "skäms" en liten smula och i regel lovar "bot och bättring" (ibland mår de så fysikt dåligt i sin bakfylla, att de tycker att de inte vill ha alkohol på åtminstone ett par dar..)
Det kan ju ta upp till en vecka, innan alkoholisten börjar ladda för nästa brakfylla.. Ibland så smyger de upp mängden sådär lite lagom omärkligt, så att två öl blir 4 och 4 öl blir 6, innan det brakar lös igen..
Till slut blir våra andningshål i form av lugnare perioder så korta att vi inte orkar annat än dra andan inför nästa fylla. Vi anar hur det är ställt, men orkar i regel inte göra något än.. Och varje gång så hoppas vi, att det var sista gången det var "så illa".. Vardagslullandet, som vi i början störde oss på, räknas numera till det "bättre" (då kan ju alkoholisten tom vara riktigt "trevlig"..) Och vi börjar skärma av oss och se det som ett normalstadium, knappt fylla överhuvudtaget..

I mitt förhållande, kan jag när jag tittar i backspegeln se ett visst mönster. Det var alltid någon form av "brakfylla" innan julledigheten, när det var dags att börja jobba igen.. (till barnens fördelsedagar, om de inte hört av sig) Till semestern/midsommar (vilket av det som nu råkade komma först..) Återigen när semestern var slut.. (under semestern, var det ju en ganska jämn fyllenivå..)
När kräftskivorna tillika hans egen födelsedag närmade sig.. och då tjatades det om "trädgårdsfest"/grillfest.. som skulle bli såååå trevlig och storståtlig (och en sprit, vin och öl-inhandlarresa planerades givetvis..) Fast resorna blev inte så många, eftersom alla inblandade var så "törstiga" att de hade svårt att bestämma vem som skulle köra hem, medan de andra festade..
Minns faktiskt när han vid ett tillfälle ondgjorde sig över de andras dåliga smak, att börja dricka så fort de kommit ur butiken så att han fick köra (jodå han var grinig..) och var rejält trött på Fylletjatandet i bilen på väg hem (det blev ju rätt lång bit att köra ensam)
Så nämnde jag att han brukade bli lika "tjatig".. Vilket givetvis förnekades.. Han blev minsan ALDRIG otrevlig när han drack.. om ingen "provocerade" honom förstås.. Och jag höll givetvis tyst för husfridens skull..

Det vanliga vardagsdrickandet, bekymrade mig inte längre.. Det där, när han gick och la sig vid 7 på kvällen för att vinpavan var tom och ölen slut.. Då sov han i regel.. Gick upp på toa efter 3 - 4 timmar och kunde möjligen muttra över att jag fortfarande satt uppe och ugglade mitt i natten, innan han gick och la sig igen (efter att ha letat igenom skåp och kyl efter mer alkohol)
Att han sedan vaknade halv 4 och inte kunde somna om, bekymrade honom mer än mig..

Då var det värre, när hans inre demoner började grina honom i ansiktet och han dubblade sin ranson för att bli av med dem. Då la han sig, studsade upp igen efter max en halvtimme.. Undrade vad jag höll på med som inte kunde hålla honom sällskap (och lyssna på hans ändlösa monologer) Tjat om sex.. (som givetvis inte fungerade i det tillståndet, varpå frustrationen blev ännu större..) förföljelsemanier om inbrott och spionerande grannar (han kunde rusa ut med tillhygge i händerna, bara för att konstatera att det inte fanns någon där..) Ny vända för att "lägga sig".. sova en timme och så upprepa hela proceduren igen.. Innan han i regel av ren utmattning, somnade framåt småtimmarna..

Dan efter var det i regel med mycket låg profil han klev upp framåt lunch.. I regel satt jag då med migrän och högt blodtryck, astrött av sömnbrist och inte särdeles sällskaplig.. Om jag då ansåg honom nykter nog, brukade jag försöka ha ett"allvarligt samtal" om hans alkoholintag.. Och i regel så lovade han att det inte skulle upprepas.. Bara 2 gånger hotade jag med att flytta vid nästa brakfylla. Och den sista gången så blev också¨mitt ultimatum verklighet! Då ansåg jag att han fått en fair chans och varning!

Och vad boken beträffar, så behöver jag nog hjälp att strukturera upp det.. Tills dess får ni samla ihop mina inlägg och läsa av hjärtans lust <3
Jag har till och med insett att det är nyttigt att titta tillbaks, läsa och minnas.. För varje gång så ser jag nya "mönster" som jag i början försökte blunda för hos mig själv.. Har ni hjälp av min "resa" så är ni välkomna ombord på tåget.

Då tycker jag du ska kontakta soc och lägga korten på bordet! För flickans skull. Du kan be att få göra en anonym oros-anmälan! (Då måste han ju lämna prov om de är på alerten) För kombon hach OCH alkohol låter inte alls bra..
Det där med känslor är en annan sak..
Jag har en numera nykter, alkoholist i min bekantskapskrets. Jag har haft förmånen att få ha hen som bollplank.
Jag frågade en gång, om alkoholister bara "spelade" förälskade och om de överhuvudtaget var kära (i annat än flaskan)
Svaret jag fick, var inte trevligt!
Jodå, känslor fanns, i överflöd till och med..
Men när det kom till "flaskan"/alkoholen,(drogen) så var det ALLTID, nummer ett!
Hen hade själv fått ett ultimatum av sitt livs stora kärlek. Du får välja, mig eller flaskan..!
- Jag valde flaskan, och jag skulle ha valt flaskan VARJE gång, så länge jag var aktiv alkoholist!
Hen förklarade det med att tanken på att aldrig mer få dricka alkohol, skapade en sån panik inombords att hen inte kunde klara av det (så hen gav upp sitt livs stora kärlek, fullt medveten om vad hen gjorde!)
Jag älskade min stora kärlek så mycket att jag inte förmådde försöka lura eller ljuga för hen. var förklaringen.
Min bekant sa: "Hen kunde i princip läsa mina tankar, så jag förstod att jag aldrig skulle kunna luras. Dessutom insåg jag att det var den dyrbaraste gåva jag kunde ge just då, total ärlighet!
Men sluta dricka, kunde jag inte göra förrän 30 år senare..
Den här nyktre alkoholisten har varit "periodare" i hela sitt liv.. haft nyktrare perioder och bra jobb, men dessemellan också "supit till" och gjort slut på varenda krona..
Skickar dig en stor styrkekram! Det är aldrig roligt att gå igenom såna här saker och definitivt inte medan man är mitt i och inte ser någon ände..

"Leverjag" och "Vilja". Känns skönt med ett litet livstecken från människor som är mer positiva än vad jag är just nu!
Om jag håller mig nykter från och med nu så kan jag ge mig själv en 2-årig nykterhet i 50-årspresent....svindlande tanke. :-)

Inser ju nu att det jag beskrev ovan betecknas som lindrig alkoholabstinen. Mina händer skakar inte men jag skakar "inombords". Dricker julmust light i mängder, djupandas, avverkar julstädningen i mycket små etapper. Känner mig trött och matt i kroppen men ändå tvärsäker på att det är hit jag vill, hit jag MÅSTE. Jag orkar inte något annat och om jag hade druckit i går, hur hade jag DÅ mått i dag? Faktiskt ännu sämre! Jag vet att detta är den rätta vägen men i dag är det tungt! :-(

Usch vad jag mår skit i dag! Svettig, rastlös, trött, irriterad...och det värsta är att JAG SJÄLV är orsak till det...Hoppas att detta snart går över. :-(

Tack ni fina människor här inne?
Sambon blev arg idag, han frågade om jag kunde köra han å hans fyllefarsa till bussen i morgon. Jag tittade på honom å sa: Nej!!! Kändes jätteskönt ?
Han blev såklart arg å undrade varför, sa: det gör så ont i mig att du väljer din far framför mig den här julen oxå, vill verkligen inte säga Hej då till dig när du har gubben me dig.
Det kunde han verkligen inte förstå, helt orimligt av mig!!!!
Efter det sa han knappt ett ord till mig. Just nu är han i garaget å dricker, vidriga ynkliga varelse...
Jag har varit hos mitt x å druckit kaffe, haft en trevlig pratstund men nu är jag hemma igen. Känner att min ilska börja återvända, det här livet Kan bara inte fortsätta så som det har varit. Kan ni, Stina, Etanoldrift å många andra så kan JAG oxå..ni ger mig styrka å jävlar anamma ??
Han ska fan inte styra Mig å Mitt liv något mer...det ska Jag göra.
Oj vad aggressivt jag knappar med tangentbordet nu... Nä nu går jag upp på övervåningen å börjar packa.
Kram på er, fina starka kämpar ❤️

Visst var det så dock inte från mig utan soc eftersom det var en grov rattfylla och hasch. Dottern är inte min men jag har själv barn så man blir orolig. Hon är i åldern att hon kan välja men vill gärna vara med pappa.
Det tjat jag hör är att han måste va själv och bli en bra pappa och få tillbaka körkortet vilket blir svårt då han nu röker för att inte dricka, funkar inte det så värst bra för han gör nu båda.
Har valt att inte ha nån kontakt alls på 4v och han håller sig borta. Kommer lugnet fortsätta här eftersom era x gärna kontaktar er? Resterande saker som ska bort misstänker jag försvinner när han hittar en ny att flytta in hos ( så har han gjort innan) men jag har ingen lust att ha de kvar och jag vill inte veta nått om hans liv för det gör för ont och då kommer känslor att jag var inte värd att kämpa för.

Till er alla som kämpar då hårt!!!!
Jag som haft ett liv med en alkoholist har inte riktigt förstått kampen ni utkämpar. Har aldrig fått ärligheten hur han verkligen mådde eftersom han gärna talade om att "felet" låg på mig och han hade minsann ingen ångest, han var bara irriterad på situationen med mig. Jag ville prata och förstå/ stötta men släpptes aldrig in. Efter 1000 löften och många sorger har jag valt att separera och han ska nu leva ett lyckligt liv som han säger sig få utan mig dvs sur gnäll tjat kärringen.

Bra tips där med medicin, jag ska försöka vara förberedd och klura ut något tills dess ?
Men sen tycker jag det är så jobbigt med onyktra personer när jag själv är nykter.
Jag var ju på julfest med jobbet förra fredagen, och herregud säger jag, folk som var fulla skrek mig i örat, och man får saliv i ansiktet och dom ska kramas så jag nästan får nackspärr, när jag smet ut till bilen vid 22 tiden så var det en lättnad.
Jag funderade när jag körde hem, är det såhär jag betedde mig när jag drack, det tål att tänkas på ?

Vi får ta dag för dag och ta oss igenom stressen som julen innebär, detta är första vuxna julen utan alkohol för mig med och det blir tufft, men jag är säker på att vi kliver in i 2016 med en vit jul och nyårshelg bakom oss om vi kämpar tillsammans ?

Fattar situationen

Vi har haft alkoholfri skumpa. Tycker att det är ok att säga att man lovat sig en hälsosam period utan alkohol. Vill du inte göra det, kan man alltid låtsas skåla. De flesta är ju på kanelen efter ett tag och märker inte. Skålar ni utomhus är det bara att låtsas och hälla ut. Ha med en egen A-fri om du vill. Vinglasen kan stå kvar och dricka av vattnet. Kan din fru hjälpa dig att tömma ditt glas? :-)

Det enklaste är kanske att skylla på att du har utvecklat migrän och går på medicin och inte kan dricka på dem. Din fru kan intyga. Ta med dig goda A-fria öl till middagen.

Bra om du har en plan hur du ska hantera det. :-)

Kan du ge ett litet livstecken, bara? Tänk på att forumet hjälper att inte glömma bort varför vi ville förändra vårt drickande. Du kanske läser men inte skriver?

Hoppas du orkar hålla i och inte dras ner av allt det jobbiga med relationen. Saknar dig ibland, min fina vän.

Jul och styrkekramar ❤️?❤️

Tack så mycket ?
Ja, nu håller vi ut och stålsätter oss, en kritisk tid kommer nu med ledighet då det gäller A.
Man ska ju egentligen inte tänka för långt fram men jag är lite orolig för nyårsafton.
Vi är bjudna till några vänner där det inte spottas i glasen och jag kan inte skylla på att jag kör bil då det är bara 10 minuters gångavstånd från vårt hus till deras.
Jag vet att det kommer att trugas med alkohol och jag vill inte säga till alla där att jag har problem med alkohol, skammen ni vet.
Jag sade till min sambo att detta är verkligen inte bra för mig att gå dit och det förstod hon, men jag vill ju samtidigt inte heller bryta helt med gamla vänner för mitt problem.
Mottager gärna tips om hur jag kan lösa detta på bästa sätt.

Stor kram till dig med Leverjag ?, och i januari ska vi som du säger vara stolta, det måste vi för våran egen skull.

Ha en fin helg ?

Ja, av någon anledning har jag känt en jättepress och fått ångest över julen. Värt att fundera över. Jag vet ju att det inte behöver vara så märkvärdigt. Tror jag är så trött bara. Jag tror också faktiskt att jag saknar motorn som alkoholen var. Det var en hjälp i alla förberedelser. Nu har jag inte den och det är första vuxna julen utan alkohol, när jag tänker efter. Kan bero också på det. Behöver nog ta mig igenom den och se att det går att ha jul utan A.

Nu lugnare fast skit mycket att göra. ;-)

Ja, en dag i taget.