Senaste kommentarerna i forumet

Jag hejar verkligen på dig!

Bra att AA hjälper dig. Bra grupp? Hur ofta kan du gå per vecka? Nu se på film med familjen.

Hörs!

Det är lugnt blåögat!
Vi finns kvar när du känslomässigt kommer dithän.. Det tar olika lång tid för oss och vad känslor beträffar så är vi också olika. Det är vackert så att du tar in det mer "mentalt".. Varje början är en bra början!
Förståndet brukar ju länge ha insett att något är fel.. Men känslorna brukar försöka bortförklara, försköna och förminska vissa problem..
När jag nyligen kommit ur mitt förhållande så tyckte jag att jag var relativt "oskadad" och att jag ändå hållit på vissa gränser.. Jo tjena.. När nu de sista spillrorna trillat ur de rosa glasögonen så tvingas jag medge att jag både bortförklarat och förskönat i betydligt större omfattning än jag trott.
Jag har tillåtit mig själv att behandlas på ett sätt som jag vanligtvis ALDRIG skulle ha gått med på.. Jag har förminskat de problem vi haft och hans missbruk med diverse bortförklaringar och vita lögner..
Och just nu så är det faktiskt rätt skönt att titta tillbaks och inse att det var allt annat än sunt!
Men det har ju tagit sin tid för mig att komma hit (och jag har säkert en bit kvar..) Så jag väntar gärna in dig :-)
Alkoholister är också individer.. Det de har gemensamt, är att de dricker alkohol på ett sätt som i längden är skadligt både för dem själva och för omgivningen (familj vänner etc)
Alkoholister vill inte heller vara ensamma, därför bryter de inte med gamla "suparkompisar" Om vännerna inte har samma typ av beroende så är det också oerhört tufft att erkänna att man har problem..
Därför försöker de också se till att de personer de har runtomkring finns kvar.. Antingen genom "manipulation", hot eller löften. Nej alkoholister vill innert inne inte alls skilja sig eller gå isär.. Fast det kan de aldrig medge på fyllan. Då är de i regel mer sturska och slänger ur sig några "Far åt helvete" i parti och minut..
Men oftast är det nog så, att alkoholisten ljuger mest för sig själv, genom att inbilla sig att man har koll på drickandet.. (har hört det från min alkis.. Ingen fara, jag kan sluta när jag vill! och jag har koll, ingen fara, än vet jag hur mycket jag dricker och jag mår fortfarande bra..)
Dessutom gör påverkan av alkoholen att de får en väldigt förvriden bild av allt de vill och klarar av att göra.. Under ruset är det väldigt vanligt med en "grandios" bild av sig själv och av sina förmågor.. Då är det lätt att fantasin skenar iväg (vilket alkoholisten uppfattar som "verklighet") och det planeras resor, utflykter, Reparationer och diverse andra stordåd..
Sitter de sedan några stycken och "spånar", så blir det som en berättelse som broderas ut.. Jag vet uppriktigt inte om de själva är medvetna om vad som är fantasi och var gränserna går.. Ibland tenderar de ju att inte ens komma ihåg vad de sagt (trots att man vid vissa vetenskapliga undersökningar bevisat att alkoholisten ofta är väldigt medveten om vad hen säger, men saknar de "sociala spärrarna" och därför tenderar att bli otrevlig)
I början blev jag också överraskad, förvånad och besviken över alla löften om resor, utflykter etc. (det lät ju så himla genomtänkt och detaljplanerat..) Och sedan dagen efter så kom en massa bortförklaringar och lögner om varför det inte kunde bli så...
Till slut tolkade jag det för vad det var "fylle-skryt" och svammel.. (mest för att verka "intressant"..) På slutet måste jag erkänna att jag inte ens lyssnade.. jag såg att munnen rörde sig.. men vad han sa gick mig totalt förbi.. Det var ju ändå inget av substans.. Så jag var väl en smula mer härdad i svamlet..

Men oj, Buzzz

Det låter uppgivet. Har precis sett Jills veranda när de besöker fängelset. Har du sett den? (Svtplay). Hur mår du för övrigt och fysiskt? Har du testat hypnosterapi? Varför är du inaktiv här? Varför vill du lämna? Forumet ska vara ett stöd och inte en poängtavla med krav, tänker jag.

Hoppas du skriver hur du mår för din egen skull. ?

Tänkte först inte skriva, för jag vill inte komma indroppande med pekpinnar, men orden lämnar mig inte: meditation och träning, meditation och träning, meditation och träning... Jag tränar inte så där väldigt aktivt, men jag vet hur starkt meditation hör ihop med åtminstone mitt mående. Då jag stressar och mår sämre börjar jag tappa det regelbundna mediterandet och så mår jag ännu sämre... tills jag börjar meditera igen, det hjälper, då börjar jag för det mesta må bättre och så orkar jag fortsätta med mediterandet...

Om det är lika för dig så hoppas jag att du redan hittat tillbaka och om inte, att du snart gör det. Kanske lediga juldagar kan hjälpa. Sätt undan tid för dig själv.

Du undrade varför du mår dåligt nu och inte tidigare på hösten. Har du funderat på SAD (mörkerdepression). Alkohol kan maska sådant, så du kan kanske lida av det, fast du inte märkt då du drack? Det är ruskigt mörkt ute nu, om det inte finns snö där du bor.

Lycka till, hoppas du redan mår bättre. Snart vänder åtminstone ljuset

Vet inte riktigt hur jag ska orka tillbaka till där jag var för ett år sedan?
Mina nära och kära har (liksom mig själv) också tappat tron på att jag ska klara det. :(
Forumet var för mig ett ställe att andas på, men jag inser att jag är alltför inaktiv nu, för att det ska fungera.
Önskar alla er som orkar försöka lycka till.
Återkommer när/om det känns bättre.
God Jul Och ett (Alkoholfritt) Gott Nytt År . //Buzzz

Hej alla,
Händelserika veckor för mig sedan mitt avslut med alkoholen.
Har haft riktigt tråkiga tankar, vilket resulterade i ett akutbesök samt 2 dagar på psyk.
Klarade inte av att stanna på psyk, det var alldeles för starka intryck. Däremot har jag fått en läkare på beroendekliniken från samma avdelning. Det känns bra. Nu är jag i Sverige igen och har träffat en alkohol terapeut. Detta leder troligtvis till en internatbehandling här hemma med start redan till veckan... det känns tungt att missa jul med familjen, men det är en fantastisk chans.
Bor hemma hos flickvännen nu, hon tar enormt ansvar... det är också tungt.
Ha en skön helg!

Som svarat säger så kloka saker men svårt att ta in känslomässigt.
Fattar inte varför alkoholisten målar upp bilder om ett bättre liv, bättre jobb, semesterresor mm men tar aldrig tag i det. Finns en plan men man tar inte tag i saker så planen kan bli verklig.
En annan sak, om man ska bli nykter men inte bryter med gamla vänner finns inte viljan till det nyktrare livet?

Själv är jag ibland nästan tacksam för att han ringer "på fyllan" så jag får en påminnelse om varför jag valde att flytta.
Då minns jag alla vaknätter, när min alkis gått på högvarv.. Gråt, anklagelser.. vankande av och an.. Ständiga monologer om oförrätter och en taskig barndom, som får honom ännu mer ångestfylld, innan han äntligen slocknar framåt 4-tiden på morgonen..
Sedan det tysta försynta uppstigandet framåt 11-tiden, där han låtsas som ingenting..? (och i värsta fall en ny vända framåt eftermiddan/kvällen..)
"mutpresenterna" när jag varit på riktigt dåligt humör (och han någonstans insett att han klivit över en gräns) Utbrotten, om man inte accepterat..

Ja, att det är så svårt. Jag tog antabus igårkväll men även fast jag varit beslutsam så kretsade tankarna hela tiden runt en öl jag hittade gömd hemma. Det var nog tack vare aa mötet igår som jag drack antabus istället.

Fortsätt att skriv, och sedan in och läs! Det får dig att minnas hur det verkligen var, när man kommer till stadiet att vissa saker börjar blekna och man börjar "försköna" det som varit!

Vi behöver faktiskt skratta åt alla tokigheter istället för att bara sitta och gråta..!
Det är inte VI som är knäppa, utan våra alkoholister! (Eller, de är "sjuka", vilket förklarar beteendet, men det ursäktar inte detsamma!)

Ska följa ditt råd & åka till simhallen ikväll. Svårt med måttlighetsdrickande, det brukar tillslut bli flaskor istället för glas.

Tack båda två!
Ni har helt rätt, detta Är ett sjukt liv man har anpassat sig till. Frågade honom igår om han kunde tänka sig söka hjälp å sluta dricka, han ligger då bredvid mig i sängen...men just den frågan hörde han Inte..bara helt tyst å sen pratade han om nåt helt annat. Skrattade lite inombords...
Ja dessa 2 dagar ska jag försöka hålla mig lugn även om panikkänslorna kommer till ytan. Men jag vet att jag verkligen måste göra det här innan jag hamnar på psyket. Han förstör mig bara p jag tillåter inte det längre. Blir jobbigt när man tänker på att han säkert hittar nån annan riktigt fort, det svider ordentligt...försöker mota bort dom tankarna å ersätta dom med verkliga fakta, all skit jag har tagit mm.
För någon månad sen var han ledig en fredag, jag jobbade. Han ringer mig å ber att jag ska komma hem för han måste besiktiga sin bil just då, han hade druckit såklart. Jag kunde absolut inte gå från arbetet just då, han skriker åt mig att jag aldrig ställer upp på honom, talar om hur värdelös jag är, att mitt jobb tydligen var viktigare än honom. Sa: just nu kan jag inte gå ifrån så, arbetet Är viktigare än din bil. Boka en annan tid..han slänger på luren efter en massa otrevligheter.
Såna saker dyker upp mer å mer i mitt huvud, ska hålla fokus på det så min ilska å beslutsamhet stannar.
Kramar till er ❤️

Bra jobbat att du klarade av att stå emot suget! Känner du att det är mycket att fixa inför julen? Det kanske är bra att försöka fokusera på de viktigaste sakerna och bortprioritera de oväsentliga sakerna. Ta hand om dig.
Kram

Ger dig samma råd som Leverjag!
Provocera inte.. (ducka!) Jag vet att känslan att få hämnas kan vara stark.. Släpp det (så gott du kan) En vacker dag kommer "tant Karma" att ta hand om det.. Och det underliga är, att man inte brukar vara road av att ens titta på..
Ja, det är så med alkoholister att de vägrar ta in det här med handlingar och konsekvens!
Min alkoholist klagar numera ständigt över allt som håller på att gå sönder i hans hus..? Är jag förvånad?( not!)
Däremot passar jag mig väldigt noga för att påpeka att det faktiskt är en orsak beroende på hans bristfälliga underhåll.. Istället för att reparera och renovera, har både tid och pengar gått till vin & öl-pimplande.. Herregud han har genom åren druckit upp minst ett tak och ett badrum.. Fast det vägrar han att inse. Även om jag misstänker att en del av hans ångest kommer sig av att han ser sina inkomster minska i och med pensioneringen.
Sanningen är, att han mycket väl skulle ha råd med ett gott liv, om han slopade alkoholen och spelandet (visserligen inte nätcasinon, men tips och lotto)
Man får väl bara hoppas att polletten någon gång trillar ner?
Tills dess, ta hand om dig! Styrkekramar!

Hej!
För några månader sedan drack jag 6 koppar te på förmiddagen för att ha tillräckligt med energi under dagen. Koffein kan öka stressnivån i kroppen och göra en mer stresskänslig. Jag valde därför att skära ner på intaget till 4 koppar per dag. Nu funderar jag på att dra ner till 2 koppar grönt te per dag. Genom att göra detta hoppas jag uppnå ett större lugn i kroppen.
Varma Hälsningar

Tack för Bamsekram och fina hälsningar :-)

Muränan, har funderat på det där att bryta med vanor. Så många vanor lever kvar och skapar associationer. Fredag kanske ska vara ledig, ledig efter 12 eller innebära ett AA-möte eller en körsång, träning, besök i kyrkan, meditation i orangerie, museibesök, läsa dikter eller... Bara funderar på att bryta vanorna och inte göra som förr. Samtidigt tänker jag att de gamla vanorna kan med tiden inte kopplas till A längre om vi fortsätter och är starka.

Idag 7 hela veckor av nykterhet. Efter ett halvår börjar nya friska celler bytas ut i levern. Jag kom iväg på yoga igår kväll. Ett tufft pass och jag darrar så mycket i benen när jag gör övningar och styrkan finns. Tänkte att det är nervskador. Ska lägga märke till om detta ändras med tiden.

Igår var det återigen en prövning på stan i folkvimlet. Denna gång åt jag en ordentlig måltid innan. Nästan övermätt och illamående men det funkade. Jag blir alldeles vimmelkantig av trängseln, köerna och alla saker som säljs. La mörke till att jag inte alls tänkte på alkohol på samma sätt denna gång.

Går med tankar som att vi bara byter pengar med varandra. Köper grejer som är onödiga och till högre pris. Skulle vilja be släkten att skippa allt detta med klappar. Det skapar mest stress. Men det är så mycket tradition och det är roligt att ge något om man hittar något som passar personen man vill ge till. Jag förstår varför många åker bort från julen till värmen. Det är inte bara för solen...

Denna helg får pepparkakshuset bli till och lite julgodis också. En dag i taget. Inte stressa in julen...

Hej!
Jag hoppas att det löser sig för dig Vilja. Ja det är viktigt med balans Sattva.
Hälsningar

nykter idag. Julångest. Är säkert inte ensam om den. Kommer ihåg alla julottor, jag varit på bakfull eller full. Trodde att kyrkan skulle hjälpa mig. När det gäller, att inte hälla alkohol i mig. Ingen annan än jag själv, har hällt alkohol i mig. Idag AA-lunchmöte.

Forumet är till för de som vill förändra sitt drickande och det vill du väl också. Jag dricker också mer än jag vill men har trots allt minskat min alkoholkonsumtion dramatiskt för första gången i mitt liv på ett varaktigt sätt (om nu 3 månader kan kallas varaktigt). Jag har inte avskrivit total nykterhet heller. Om jag inte kan vara måttfull eller om jag faller tillbaka till det gamla mönstret så får det bli så.

Hej fina du,

Ja, suget kommer ju gärna när man är trött och behöver sätta sig och koppla av. Då kommer också mina starkaste sug. På väg hem en fredag eftermiddag efter en lång jobbvecka... aaahhh... ner i soffan och ... eller inte. Gäller att hitta nya vanor, vilket inte alltid är det lättaste.

Måste bara säga - vad många fina inlägg du skriver. Du är så klok och inkännande. <3

Bamsekram

Hur mår du Akvariet? Bättre? Sämre?
Kram

Trollis

Du är på väg bort från det där mardrömsscenariet. Jag som har en nykter man kan se att det är helt galet att leva som du gör med honom. Det är inte ett liv värt namnet men jag vet också hur man sakta vänjer sig och tummar på det "normala" i destruktiviteten och hoppas. Hoppas tills man inser att nu är livet i fara och vaknar upp. Du kommer att sakna och försköna i efterhand och då är det så bra att du kan läsa här hur din vardag såg ut och påminna dig om att det var det livet du valde bort.
Har du förberett dig så du kan lämna situationen nu? Att tillåta sig leva i en sådan relation är som att spotta sig själv i ansiktet varje dag. Faktiskt. Du har ett liv och alla möjligheter att må bra och göra dig själv stolt. Du orkar två dagar till. Var klok och lugn nu. Provocera inte. Hämnas inte. Försök inte få upprättelse. Gå, så du kan börja andas, läka och tänka igen.

Styrkekramar ?

God morgon vännen,

Hoppas att du mår bra. Du oroade ju dig lite för julen. Hur känns det nu? Såg att Blossa kommit med en helt a-fri glögg. Den var helt ok. Smakade inte saft, utan nästan som glögg.

För egen del har jag avslutat ett jätteprojekt på jobbet och flera mindre delar. Nästan kört huvudet rätt in i kaklet. Men nu är det mesta klart och under kontroll och det är så oerhört skönt. Jag sitter här i pyjamas och ska vara ledig idag. Behöver verkligen det. Får inte hamna i den här jobbcirkusen igen, utan måste vara mer rädd om mig själv.

Är det bra hemma? Mannen? Bakelserna? ;-) Har du någon bra julbakelse/kaka? Jag är dålig på att baka, men ska ta itu med hela julköksandet nu i helgen. Blir lussebullar, pepparkakor, saffransbiscotti (om jag hittar mitt recept...) och julgodis. Sedan får mannen och ena barnet rulla köttbullar. De är så bra på det. Men i år blir det ingen egen gravad lax eller inlagd sill. Husmor strejkar och ska beställa på fiskaffären. Så skönt...

Julklappsinköpen är också, nästan, under kontroll. Julstädning blir det efter köksandet... Hmm... kanske ska gå tillbaka till jobbet istället ;-)

Ha det jättebra så länge och trevlig helg!
KRAM till dig min vän

Jag jobbar med min flygrädsla

Tack för dina inlägg och ditt svar till mig. Jag funderar mycket på hur jag ska hålla mig nykter i längden. Jag har också haft mycket skoj och trevligt ihop med alkoholen men de sista åren blev det mer och mer i ensamhet och inte ett dugg kul. Bara beroende och bedövning. I sociala sammanhang inga problem. Men livet och hälsan gick i moll. Jag vet nu hur mycket alkoholen påverkar mitt liv. Men det handlar också om en rädsla för att våga leva livet fullt ut och njuta av det. Vet inte riktigt hur man gör och har inte de vanorna längre. Det finns en destruktiv sida som slår och drar ner mig, som inte vågar ta för sig av livets goda och det övar jag på. Jag övar på att leva nykter och övar på att leva utan destruktiva låtsaskompisar.

Jag märker att jag har relativt lätt för att sluta när jag bestämmer mig men eftersom jag inte haft så allvarliga följder av mitt missbruk är det lätt för mig att efter en tid glömma hur illa det var. Jag är ju normal och då kan jag väl dricka normalt. Logiskt vet jag att jag inte kan det efter ett återfall från förra nykterheten. Jag har inte alls ett normalt förhållande till alkoholen. Jag är besatt och förälskad, hur destruktivt förhållandet än är. Jag vet att vi måste vara fortsatt separerade.

Svårigheten är att hitta en ny partner. Ingen har sådan kraft och magi att bjuda på som mr A. Det där tomrummet som nu finns behöver läka ihop av livet, inte ersättas med någon ny. Jag behöver inse att livet går alldeles utmärkt att leva utan en förälskelse i någon annan. Och det tar tid. Jag behöver mycket tid och därför är jag nu beredd att ta både mediciner och annat till hjälp om jag inte klarar det med vilja. Jag tror inte riktigt jag kan lita på min vilja alla gånger. Romantikern som är en låtsaskompis jag har, är stark och har tyvärr gått hand i hand med mr Alkohol länge.

Comrade, vilken underbar berättelse och beskrivning. Den ger mig inspiration i min nykterhet. Minns mina fd tre två-åringar när jag läser. Pirater, Batman mfl har deltagit i alla möjliga slag som utspelats hemma. Vi vet att vi har superkrafter när vi är barn. :-)