Senaste kommentarerna i forumet

Har varit nykter 1 vecka! Det är rekord sen juli, då var jag nykter 2 veckor i sträck!
Jag har ju kommit till insikt om att jag inte kommer fixa det här själv. Med "det här" alltså att hålla mig nykter. Jag var på AA möte i förrgår, det kändes bra, om jag ska bibehålla nykterheten så måste jag gå dit & jag måste fortsätta med antabus. ( är lite skillnad på att veta & att inse )Har ett till möte ikväll. Känns lite som mina försök att få hjälp inom vården har failat (det är trots allt helt lagligt att supa ner sig). Har slarvat med antabus vilket gör mig nervös, men ska komma ihåg att den sen:)
Tack Leverjag, hoppas det går bra för dig &så!

Du har börjat bena och fundera.. (många vågar inte det av rädsla för vad de ska hitta..) Det är ju först när man hittat sig själv som man kan göra förändringar..
Och man behöver lite "space" och egen tid, för att komma underfund med det.. Det är ingen "quick fix", och nej, det kommer ingen god fe och viftar med ett trollspö så allt blir bra..
Däremot tror jag att man kan leva "lyckligare" i resten av sitt liv, om man vågar tro på sig själv :-)
Jag ser att du har kommit en bit på väg och just nu så befinner du dig ungefär, där jag var i slutet på sommaren..
Försök ducka för "spydigheterna och otrevligheterna som förmodligen kommer.. Egentligen så handlar dom inte om dig, utan om alkoholistens egna tankar och känslor om sig själv. De är mästare på att projicera över sånt på sin omgivning.. Och tycker att de är oerhört fiffiga och listiga, när de försöker med någon sorts "byteshandel"/kohandel, som egentligen går ut på att de ska få ha det som "vanligt" med sitt drickande..
Lycka till och jag bollplankar gärna på vägen <3 Kram

Det skulle jag tydligen inte sagt, började me en vodka shots, blev typ 5 o 3 whisky på de. Så jävla onödigt tänker ja spontant idag. Ingen bakfylla dock.

Dagarna går mot jul

Fortsatt nykter. Dagen då jag hade bestämt mig för att inte dricka längre denna gång var 31 oktober. Det går lättare i vardagen men ibland kommer det tankar på att jag också vill dricka något som andra.

Jag var och handlade julklappar och av någon anledning fanns det ett sjukt sug att få sitta med vin och koppla av. Jag åt mat, fikade, drack men det höll i sig jättelänge. Det var något med min koppling att få sitta och koppla av med vin som väcktes väldigt starkt i mig. Får verkligen jobba med tankarna som nästan blir som ett trotsigt barn när det finns förbud. Då vill jag ännu mer. Jag drack inte men superjobbigt med den starka lusten. Vad ville jag åt? Tror att jag blir trött och stressad och då vill jag hjälpa mig med A. Jag vill få bort de här associationerna!

Längtar till julen är över och lugnet nämner sig. Vill bara vara ledig. Vill bli fri. Vill inte längre längta efter A över huvud taget.

Har planerat en del roliga saker med barnen som jag ser fram emot.

Det är inget förbud!! Det är ett val och jag vill välja det om och om igen för att jag mår bra av det.

Kram på er! Vi fortsätter att stå emot. Vi blir starkare med tiden.

Trollis,

Allt kommer att förändras. Förmodligen till det bättre i längden. Du låter mer och mer bestämd och tydlig med vad du behöver eller vad du INTE behöver. Tror du kommer att ta viktiga och bra steg även om det är lite jobbigt i början. (Har gjort liknande tidigare i livet)
Kram

Bra jobbat Trassi!

Låter som du har bestämt dig för ett bättre liv och ta hand om dig. Jobbigt med gips men det ger ju antagligen en större anledning att fundera över livet.

Kram och fortsatt styrka önskar jag dig!

Hur går det Drycker?

Följer dig och hoppas det går bra för dig. Börjat gå till AA-möten ännu?

Ja, som barn och oförstörd tycker man både att det smakar och luktar vidrigt och jag minns hur vi tvingade i oss det som unga för att vi ville vara fulla som de andra vi skulle träffa. Unga människor kräks ju ofta av förgiftningen och det är läskigt hur vi lär kroppen att tåla giftet men våra organ tar stryk...

Ha en fin dag!

Wavzowski,

Låter polskt. Är det något namn jag borde känna till? Vad står det för? Imponerad av ett års nykterhet. Vad var det som hjälpte dig att sluta? Hur har du hållit ut i längden? Låter som du tog ett beslut och så bara var det så?

Ja, människor är lustiga och rädda för nyktra människor. Vet också att man tappar en del vänner och umgänge. De tycke vi blir tråkiga och präktiga, tror jag men det är mest deras föreställning om hur det är att vara nykter. På större fester är det ingen som märker om man dricker eller inte men på middagar verkar det vara svårare.

Ha en fin dag!

Intressant aqua.

Det kan nog vara så att vi alla nye blir hjälpta av samma sak. Har också tänkt att forumet på ett sätt påminner om alkohol. Samtidigt hjälper det med något som pannåer när man börjar slappna av och tycka att man nye har några problem längre. Jag är lite kluven till det där. låter bra att analysera vad som väcker sug och varför. Det är sammanhanget vi saknar/längtar till inte själva alkoholen!

Kram

Comrade, vilken dröm

Ja, tänk om det gick att vaccinera! Har du provat någon av medicinerna som finns. Inte jag. Det ska dämpa både sug och inte ge samma effekt när men dricker så att man slutar snabbare. Kanske finner man vaccin men det bästa är kanske att det försvinner helt. Blir förbjudet som övriga droger. Oj, vad många smyalkisar som skulle få jobbigt. Men ärligt talat, så i längden vore det bra om det nye fanns och vi slapp vänja oss att dricka det.

Vad kul det låter med en rolig grupp. Har du haft tur tror du eller är grupperna ofta roliga, ni andra som har erfarenhet? Då skulle jag definitivt kunna tänka mig att gå.

Tack besviken!
Jag har läst dina inlägg å jag känner igen allt du skriver om, tyvärr. Sista månaderna nu har jag verkligen lagt märke till hur min sambo beter sig, han är verkligen ingen trevlig person som nykter (abstinens ) han har för mycket i bagaget för att han ska klara av att vara nykter. Men att söka hjälp finns inte, han har ju inga problem!!!!
Jag hoppas att du kommer iväg till al anon snart så du får lite hjälp på vägen ? i denna lilla ort har al anon möte endast en gång i månaden, känner att det är alldeles för lite.
Vi får stötta varandra här inne
Kram kram ❤️

Hej Trollis hoppas verkligen det löser sig för dig. Håller tummarna för dig. Kram

Hej zorro!
Är hembryggare (eller har varit) Kan säga att det finns många öl & vin nördar som verkligen dricker för smakens skull, brygga gott öl är som ett hantverk. För min del spårade det ur men de flesta kan bibehålla en måttlighetsnivå. Nu har jag själv inte druckit öl på månader utan bara vodka, i sann alkisanda.
Grattis som sagt & kämpa på!

Har sagt att jag lämnar honom om han överger mig denna jul oxå, men det tror han såklart inte på. Har ju sagt det så många gånger förut, denna gång känner annorlunda. Förut har jag tänkt att jag ska sticka för att få honom att vakna till å inse saker, men nu tänker jag att det blir för alltid, för Min skull. Har slutat tjata, slutat fråga..bara gett upp liksom.
Får ändå inte ut nåt av det. Måste bara stå på mig nu, är inte helt lätt. Hela mitt liv kommer att ändras snart, känner så starkt att tiden är inne nu.

Precis!
Är exakt det du skriver, uppriktigt å ärligt. Jag kan själv bli irriterad över vänner som försöker förminska problemet å skylla på omständigheter.
Du får mig att tänka efter ordentligt, rannsaka mina känslor.
Tror du har rätt om rädslan, känslan om ensamhet...å det är då verkligen Inte kärlek det handlar om. Kärnan av det hela är förmodligen sina egna känslor om sig själv..man förväxlar det med att tro att det handlar om förhållandet. Nu kanske det låter lite svamligt men jag hoppas du förstår.
Jag måste hitta mig själv å det gör jag inte tillsammans med honom då han enbart dränerar mig på all energi. Tror att när man väl har kommit ur förhållandet börjar läkningen på riktigt.
Svårt att bygga upp sig själv när allt kretsar runt den andra människan och A.
Återigen, tack för dina kloka ord

Bra jobbat så långt! Tycker det är fantastiskt att du vågar och orkar..
Massor av styrkekramar så länge <3

Passa på att packa din "akutväska" så länge.. Om inte annat så har du något att tänka på medan du väntar på söndan..
Fundera över vad du skulle behöva ha i en liten väska om du skulle behöva kliva utanför dörren med kort varsel...
Typ, laddare, telefon, plånbok, bankdosa, mediciner (om du använder såna) ombyte av kläder/underkläder etc Själv hade jag en sån väska som stod i en garderob. Jag behövde inte använda den, men det ingav en viss trygghet, att OM något hände så behövde jag i alla fall inte springa runt och "packa" eller försöka fundera ut vad jag behövde mitt i stressen..
Jag var nästan på väg ett par gånger, när min alkoholist "gick på högvarv".. Det var några nätter med obefintlig sömn.. Innan det blev lite lugnare.
Konstigt nog, så trodde min alkis hela tiden, att mitt tal om att flytta var "tomma hot".. (minns ett tillfälle, när han bokstavligt hånskrattade åt mig och mina i hans tycke, vansinniga och orealistiska planer..)
Jag vet, att man går på helspänn och det tar mycket av kraften.. Försök behålla lugnet och undvik att provocera..(det var råd jag själv fick..)
kram

Tack Trollis!
Naturligtvis, så är inte det här jobbet "smärtfritt". Inte enkelt heller alla gånger..
Ja, det gör ont, det känns kymigt och ofta får man en klump i magen.. Men efteråt, så känns det fasen så mycket bättre :-)
En del gånger har det bokstavligt känts som att ta ett kliv ut i tomma luften.. Och lite har jag fått lita till den gamla devisen:
Att vara "modig", innebär inte att man inte är rädd, det innebär att man gör det ändå!
Kan jag visa någon att det trots allt GÅR att komma ut på andra sidan (lite tilltufsad..) Så är det värt det! Jag har ju trots allt kommit lindrigt undan..
Att sätta sig och fortsätta "älta" hjälper ju inte och ibland får man helt enkelt ta en 50/50 risk..
För min del, så kändes det skönt att ha gått igenom oddsen, redan innan, att risken att "förlora" var större, än chansen att min alkoholist helt plötsligt skulle ändra sig och bli nykter..
Det gav mig ett mer realistiskt perspektiv på det hela.
Sedan är det ju alltid jobbigt, när man befinner sig mitt i ett uppbrott, med allt vad det innebär av tjafs och beskyllningar..
Det innebär också att man måste vara/bli "brutal-ärlig" mot sig själv! Fråga sig: Vad vill jag? och vad känner jag egentligen? Och inse, att "mig själv", är den enda person jag kan förändra!
Är det "kärlek" som gör att jag känner mig så ledsen eller är det rädsla att "bli ensam"?
Ibland är den rädslan större än obehaget att ha ett "dåligt" liv med en alkoholist..
Eller är det rädsla att bli utstött ur en "social gemenskap" där kanske en viss alkoholproblematik anses accepterad?
Ibland kan det ju också vara reella hot från en våldsam alkoholist.. Och då är det extra allvarligt!
Det här är tankar som man kan ha svårt att "bena ut" själv.. Jag har haft turen att ha underbara vänner som ställt upp som bollplank!
Dom har aldrig sagt det jag velat höra, utan det jag behövt höra! Ärligt, utan förskönande omskrivningar. Men aldrig nedlåtande eller förminskande!
Kan jag vara bollplank åt någon annan så är det bra!
Däremot kommer jag aldrig att kunna linda in saker som behöver sägas så att själva budskapet försvinner.. Jag är inte ute efter att såra eller "idiotförklara" någon! (men jag har uppriktigt svårt, när människor förminskar sig själv..) Jag kan ge förslag på "verktyg".. sedan är det upp till den som läser om de vill använda sig av det (vi är ju olika!) Däremot kan varken jag eller någon annan göra "själva jobbet" <3

Har jag varit nykter idag !?
Efter det första helvetet har det gått förvånansvärt bra...inget sug, enså länge. Jag hämtar min antabus varannan dag och försöker hitta på lite saker att göra. Jag har varit på våran lokala och käkat men drack jag bara Loka....konstigt att maten smakade inte alls så bra som det brukade, eller jag kände alla smaker.
En dag i sänder...

Etanoldrift!
Måste bara berätta hur mycket jag uppskattar allt du skriver. Du har förmågan att sätta ord på alla känslor, beteende å precis Allt.
Du ger mig mer insikt å styrka att lita på mig själv. Fantastiskt hur hårt du har kämpat.
En stor inspiration är du, säkerligen många här som känner likadant som jag. TACK fina starka kämpe ❤️

Som jag redan visste så hade min sambo saker som skulle fixas i garaget igår direkt efter jobbet. Sista provet taget, lugnet bortblåst. Tog inte många minuter innan hans fyllefarsa kom dit...
Jag gick till garaget för att hämta serviceboken till min bil.
Vilken jobbig känsla jag fick, där inne sitter han med farsan sin, hög musik på å dricker öl. Ångesten fullkomligt sköljde över mig, skyndade mig ut därifrån.
Tog några timmar innan sambon kom upp från garaget, han blev lite arg för att jag inte gjort mat. Hade ingen lust med det, var inte hungrig alls så varför skulle jag stå å laga mat åt honom medans han sitter å dricker?!?!
Han va bra dragen å ville ha diskussioner men jag avstyrde det, orkar inte med det längre.
I morse tog han sovmorgon enbart för att han var lite trött, absolut inte bakis alls.
Fy faaaan för det här livet med honom...blir exakt samma sak idag efter att han kommer hem.
Nu längtar jag till söndag då han drar iväg i 1 vecka, orkar inte bry mig längre.
Skönt att man har detta forum med alla fina människor som skriver å stöttar ❤️

Jag tror att nyckeln är självkärlek. Att känna att Good enough faktiskt är helt ok. Att man inte behöver prestera på topp för att duga. Att kunna känna en tillfredsställelse just för att man gör gott mot sig själv, även om det innebär att man inte har vänt sig in och ut.
Redskapen tror jag dels är meditation och mindfulness, dels att faktiskt GÖRA de där sakerna good enough. Och stå ut med de känslor de väcker just då, av otillräcklighet och kanske ångest, dåligt samvete etc. För att sedan iaktta vad vinsten faktiskt blir, en extra timmes sömn, tid m barnen, en promenad....och vad DET väcker för känslor. Och hålla ut, prova det nya sättet en tid.

???❤❤❤
Dito!!!

Låt aldrig ölen få dig att tro annat.
Kram