Senaste kommentarerna i forumet

Leverjag. Blir alltid lika glad när jag ser att du skrivit något. 5 veckor nu på lördag. Inte klokt!! Lång, lång tid, men ser jag tillbaka har det gått väldigt fort. Ambitionen är att aldrig mer dricka, men vågar inte lova. Har sen dag 1, sagt att idag är jag nykter. Imorgon har jag ingen aning för det är en annan dag. Det har funkat hittills.

Vilja: Självklart dricker man alkohol för ruset. Har haft den diskussionen många gånger genom åren. Varför skulle man annars dricka snaps?? För att det är gott? :-) Det smakar ju för dj....! :-) Den som hävdar att man dricker alkohol för annat än att bli berusad, ljuger enligt mig. Då kan man ju lika gärna dricka Te!

AnnLisbeth

Du har långa perioders nykterhet bakom dig. Jobbigt att få tankarna tillbaka. Vad är det som gör att de kommer nu tror du? Har något hänt eller är du stressad eller oroligt för något?

Funderar om inte intensiv träning med mycket endorfiner skulle kunna hjälpa eller avslappning. Kanske du behöver skratta, fysiskt ladda ur eller minska pressen och testa att ge dig och din kropp något nytt som upptar ditt hela fokus?

Hoppas du hittar stoppet!

Ms Lyckad :-)

Välkommen och bra att du är nykter nu. Ja, det här med barnen "De gör inte som man säger, utan som man gör" stämmer ju oftast och det vet vi. Har också pratat med mina barn och det var viktigt att erkänna för dem att jag blivit beroende och hur det påverkar mig. De får se sjukdomen. Jag ser nu att vännernas barn som både röker och dricker mycket tar efter tidigt.

Det är svårt att bryta med vanor och särskilt umgås med människor som vi tidigare har druckit tillsammans med. Jag tror på det där att byta ut vanorna. Göra annat som ersätter som man verkligen tycker om. Jag tycker om att yoga och träna och få saker gjort. Jag tycker om att känna mig hälsosam egentligen. Jag är med eten om att vissa vanor och vänner får bytas ut men det finns så många nya att finna som inte ens gillar att dricka alkohol.

Det går så fort utför med hälsan och livet när vi väl tillåtit oss vardagsdrickandet. Det blir bara värre. Tänk vad skönt att slippa oron, skam och planering pga av A. Det är som jag tänker en frihet att inte vilka ha A och jag är så avundsjuk på dem som inte alls har begäret!

Klart du kan sluta om du vill! Du har all insikt som behövs tror jag och nu är det väl bara att öva. Öva på att vara nykter och vad det innebär i längden. Vi vet ju att livet blir så mycket bättre om vi väljer bort nervgiftet. För min del är det vanan att inte dricka jag behöver befästa och normalisera. Det tar tid och jag behöver hitta nya strategier att hantera känslor och situationer.

Fortsatt lycka till!

Jag försöker anpassa mig efter att nu vara i ett särbo liv.
Det har bara gått ett par veckor så det är ganska så nytt.
Jag måste ändå säga att jag har ett annat lugn nu.
Visst tycker jag det är fruktansvärt tråkigt att det blev såhär men det var ett måste om vi nu ska ha en chans ihop.
Vi har väl lite att pussla ihop men en sak i taget. Har märkt att jag för min egna skull måste se till så det inte bli på hans villkor hela tiden.
Hur har du det sj besviken ?
Kram

Det låter bra att du ändå verkar medveten.. Ja, man brukar ha en del knappar att trycka på hos varandra..
Håll fast vid att han får "bevisa" sin nykterhet. Jag tror att det är viktigt, för jag vet iaf min alkoholist började tumma på gränserna.. Och sakta men säkert så var man tillbaks till utgångspunkten.
Jag hoppas faktiskt att ni klarar det, för det finns dom som tagit krafttag i sina liv och gjort det!
Men det kräver en hel del från båda... Tålamod från den medberoende, men inte att förväxla med "mjäkighet" och ständig förlåtelse, utan mer att man slår dövörat till för allt "ego-gnäll" som kommer innan den beroende insett att allt inte snurrar kring honom..
Och från den beroende som måste hitta motivationen att bli nykter för SIN skull!
Att bli nykter för någon annans skull, för att man känner "kniven på strupen" och därför går på vita knogar, är dömt att misslyckas.. ( då planerar man ofta omedvetet sina återfall.. För sådana kommer inte som en blixt från klar himmel..)
Och det är tillåtet att vara ledsen över en framtid som man inser inte blir som man tänkt..

Besviken, du verkar vara på väg med fokus på dig nu. Det tror jag är nödvändigt.
Nej, det där att du ska med när han ska ta sitt beslut lät ju knasigt. Han får göra sin resa och du din. Sedan om man vill och orkar kan man ju alltid stötta. Kan du inte få loss busspengar som du lägger undan så att du kommer iväg på möten? Försök komma dit så att du får det du behöver nu.

Kram

Förstår att det är jobbigt , har sj delvis lämnat. Vi bestämde oss för att vara särbos och om det funkar få tiden utvisa.
Etanoldrift kör med "raka rör" och man kan bli arg/ledsen men hon har alltid en poäng!
Jag håller med henne , du måste försöka sortera vad det är för känslor och låt det ta den tiden .
Jag var sj först förbannad över att lyssnat på att jag måste lämna el tänka på mig sj. Jag ångrade mig som fasen och undrade hur kunde jag låta detta hända !!!
Men, även att det är jobbigt, ledsamt så är det värt det.
Ta en dag i taget.

Skönt xoxo

Du verkar på rätsida på intaget och gör saker du mår bra av. :-)

Jag vill ju fortfarande ha de saker vi planerat/drömt om tillsammans, vilket jag oxå kommer genomföra men hade vart trevligare att genomföra som par. Jo det jag känner är kärlek och det gör ont. Svartsjukan ligger mer på alkoholen som är viktigare. Tror nog att jag eg vet att han älskar mig oxå men alkoholen tar över. Enligt nya ord ska han nu satsa på att bli en bra nykter pappa och börja med medicin, vilket är bra om det funkar för sånt ger nytt självförtroende. Tyvärr så har jag hört dessa ord för ofta för att på riktigt kunna tro på dessa. Jag själv jobbar hårt på att inte svara när han ringer för han kan jobba sig tillbaka lätt eftersom jag saknar han men släpper jag in nu kommer vi bara vara på ruta ett igen och jag har då ingen chans att jobba vidare på mig själv.

Idag har jag klarat det! Tack för uppmuntran och pepp. Otroligt att möta ett sådant stöd av likasinnade. Det känns så enkelt idag så alkoholdjävulen säger tyst " där ser du, inte har du nåt problem med alkoholism " Men nu känner jag igen den väsande rösten som lockar mig in i fördärvet. Dag för dag, en liten stund i taget. Tack ? alla medkämpande och medkännande vänner!

Med risk för att jag är så rak, att jag blir refuserad, så kan jag säga dig att du behöver börja tänka på DIG! (utan honom!)
Hur vill du att ditt liv ska se ut? Oavsett om det finns ett beroende eller ej i bilden så är det inte riktigt bra att hänga upp sitt liv på en annan människa.
Helt krasst, så kan inte "han" göra dig lycklig oavsett om han är nykter eller ej, om du inte har hittat dig själv först och vet vad du vill!
Ja, ett uppbrott gör ont.. Men är det "kärlek" eller "svartsjuka" du känner..? (Svartsjuka har ingenting med kärlek att göra, utan är en känsla av osäkerhet..)
Sedan när man är sårad, så önskar man ju givetvis att den som sårat en ska "känna hur det känns".. Men det fungerar inte så.. Man kan aldrig ändra på någon annans känslor eller få dem att "känna" samma saker.. Hur arg, sårad eller ledsen man själv är inför detta faktum..
Älta nu en stund! Titta på någon riktigt sorglig film! GRÅT, köp en stor ask choklad och var förbannad.. Det tar ett tag, men det blir bättre! Tillåt dig att sörja, men önska inte att få någonting som inte fungerar tillbaks!

Lite om hur mitt liv ser ut idag.
Jodå, understundom lider jag fortfarande av ett visst "medberoende" för det är svårt att släppa tankarna på en människa som man trots allt varit gift med i många år..
Däremot är tillvaron mycket lugnare, även om det störs av ett och annat telefonsamtal ibland.
Då brukar jag faktiskt sätta mig ner och bena upp, dels vad som är "hårda fakta", vad som är "känslor" och vad som troligen är "medberoende-beteende".
Hårda fakta kan vara så enkelt som att jag inte håller med. Det är givetvis sånt som väcker känslor.. Jag har fått lära mig att titta på vad som är mina känslor och vad som troligen är "hans" känslor (och dem kan jag ju inte ändra) Mina egna känslor är ju det enda jag kan ta ansvar för..
Känns det "jobbigt", obehagligt, kymigt.. Då får jag undersöka varför.. Är det verkligen "mitt" ansvar? Oftast, blir svaret att ansvaret hör hemma hos alkoholisten och då kan jag bara släppa..

Låter naturligtvis enklare än det är, men en promenad eller att få tala med en god vän hjälper i mitt fall.. (känslorna sjunker undan, om jag inte "underhåller" dem!)

Fakta kan också vara att det är närmare 10 mil mellan oss idag.. Det fysiska avståndet gör att det inte bara är att åka över och göra en "brandkårsutryckning" .. (vilket till tur och lycka även min alkoholist har förstått!) Det här har gjort att jag kommit underfund med att det sällan är så "fysiskt" illa som han förespeglar.. Även om han snyftande lägger på luren, så kan han ett par dar ringa och det är som om ingenting har hänt..!

Eller som sist när han bad mig fara åt helvete och slängde på luren när jag bad honom söka professionell hjälp för sin ångest.. Jag lät det bero.. jag ringde inte upp igen.. Och se.. Igår ringde han och låtsades som ingenting hade hänt...?!

För en alkoholist, så kretsar ALLT kring deras egen person. Och de fortsätter att prata och tjata tills de tycker sig ha fått de svar de vill ha.. (allt annat slår de dövörat till för)
Jag har sagt (och vidhåller) att han aldrig kommer att få de svar han "vill ha" från mig.. möjligen får han höra det han behöver.. (om han lyssnar tillräckligt länge..)
Som det fortskrider i nuläget med alkoholintaget så är det nog bara en tidsfråga, innan han får höra "sanningar" från fler än mig.. Och jag misstänker att en del inte kommer att vara direkt fina i kanten..

För egen del, känner jag att jag måste hålla mina egna gränser, för jag mår bäst av det.. Faktum är, att trots att jag kan ha en klump i magen efter ett telefonsamtal, så mår jag avgjort BÄTTRE, än om jag skulle ha befunnit mig i närheten. Den där obehagskänslan, försvinner fortare och fortare. Jag har lärt mig att försöka låta bli att "älta" och istället ägna mig åt annat som skingrar eventuella tankar.. (telefonen stängs av eller sätts i flygplansläge! Ett alternativ är förstås att sätta den på ljudlös så man kan se vem som ringer..)

Jag har avslappningsövningar och meditationer att ta till om det inte är läge för att ta en promenad. Att gå ut och gå (eller jogga för dem som kan) är superbra.. Det frisätter kroppens eget "belöningssystem" i form av endorfiner!
För er som funderar på husdjur så kan jag rekommendera det också, för man är aldrig ensam och det skingrar en del tankar i och med att man har någon som behöver en.. Själv tycker jag det är skönt att vara utan husdjur ett tag. Hund är inte att tänka på, eftersom jag inte är i skick att gå ut flera gånger om dan i vissa perioder. Och min lägenhet är på tok för liten egentligen för både hund och katt.. Dessutom är det rätt skönt att kunna åka iväg ett par dar, utan att behöva anlita "husdjursvakt" ;-)

För MIG så funkar det här men jag är medveten om att var och en behöver hitta sin egen strategi som man känner sig bekväm med..
Och det är ett jobb, på det personliga planet.. Det är ju ingen annan som kan ta ansvar för mina känslor eller mitt liv..

Jag har haft tur, att få personlig "coachning" från några vänner, som dels varit medberoende själva i sina gamla förhållanden, dels några som numera är nyktra alkoholister. Det har varit guld värt att kunna ringa och prata. De har varit mycket raka och talat om, ifall jag halkat in på medberoende-beteendet.. För mycket har ju handlat om hur min alkoholist mår, istället för hur jag mår och vad jag vill.. De har pekat på( och fortsätter att peka på..) mina "offerkoftor" och tvingat mig att ta av dem, så jag kan stå på egna ben.. (utan att ta åt sig personligen, om jag blivit arg och sur) Och DET är jag oerhört tacksam för idag!
Jag tror att det har förkortat min process med många år!

Farmor, hoppas verkligen du lyckas nå dit du vill.

Jag skulle inte klara mig nykter om det fanns hemma, tyvärr. Jag är fortfarande för svag ibland. Men tiden utan alkohol gör det meroch mer normalt att inte dricka hemma och inte tänka på och sakna A hela tiden.

Du lyckas, när du bestämt dig! :-)

Jag läste ditt inlägg då. Så glad för att du lyckas med nykterheten. Jag är i samma situation att jag inte längre tror att vi ska fortsätta men har så lång tid tillsammans så det känns väldigt svårt. Jag har svårt att veta i land hur jag ska göra och hur det hela ska gå till. Men det viktigaste för mig är att komma till ett gemensamt beslut. Men det är inte lätt.

Tycker att du är så klok som står emot drickandet, för det vill du ju inte ha resten av dit liv. Det brukar ljusna efter mörker oavsett hur vägen ser ut.
Kram ?

Håller på att längta ihjäl mig efter det bra i han!!!!! Jo många förhållanden som sumpas och då undrar ju jag var det verkliga ord att han älskar mig?? Livrädd att han inom kort hittar en ny! Finns inget riktigt avslut där man pratat utan han valde sitt återfall och då visste han att vi skulle vara över. Hur avslutar man då själv? Har ju hör att han inte ska ha fler relationer för de slutar alltid så struligt, men ser man inte att det beror på en själv?? Känner mig såå värdelös och det jag ville höra var att: jag söker den hjälp som krävs för att vi ska kunna fortsätta ha det bra utan irritationen jag känner när jag har sug och att vi kan ha ett liv och bli gamla tillsammans. Saker som han delat är att han behöver medicin och psykolog är det bara ord eller finns någon form av insikt?? Om han söker hjälpen var jag då viktig så vi kan ha ett liv tillsammans? Om han nu hittar en ny relation kommer hon då få ta samma skit som jag och är det en flykt att inleda en ny relation för att slippa ta tag i de verkliga problemen? Jag var den första relation han haft där den andra partnern inte hade alkohol problem och då trodde jag att då måste det vara lättare eftersom jag kunde stötta och ingen alkohol fanns i närheten. Alla tankar i kaos, hur kan man ena dagen älska någon för att några dagar senare ta sina saker och försvinna????
Jag ältar och det gör ont, förstår han det eller var jag bara ett tidsfördriv mellan fyllorna och gör det minsta ont i honom?

Här är märkena på dom A fria ölen jag köpte.
Störtebeker och Eriksbergs julbordslager.

Det kändes bra att läsa det du skrev.

Var hos min psykolog idag men berättade inte för henne. Inte idag.
En dag, men idag kändes det inte rätt liksom.. Kanske bara borde spy ut det men det är svårt.
Har iallafall inte druckit sen i fredags och det är bra för att vara mig.
Jag är sugen men det är ju liksom en quickfix från alla problem. Sen när bakfyllan slår till blir det ännu värre så har det lite som vägledning. Eller en påminnelse om att det är helt fel väg att gå hur lockande den än är.

Men det är så skönt att veta att jag inte är ensam. Och ska jag vara ärlig var jag lite orolig för vilka kommentarer jag skulle få här, det finns ju nedlåtande människor överallt..
Men har bara fått bra respons och det känns så fint! Lättare och mer friare på något sätt.

Så TACK!

Självklart har ni rätt Vilja och Harrim. Jag lurar mig själv ständigt. Den kraft som driver mig är skoningslös och smaklös. Inte alls gott vin, ett skitvin. Motivationen flyger och far just nu, fladdrar fritt och påverkas av minsta tanke. Idag är det tomt i alla gömmor. Så får det vara!

Härligt Trollis att det börjar arta sig för dig. Hoppas verkligen du kommer iväg. Tänker på dig. Många Kramar???????

Vilja har rätt. Du behöver kanske se till att du inte kan bli frestad att dricka. Du är kanske som jag som gillar att ha vin omkring dig, lagar mat som behöver vin och helst vin till dessutom. Jag tror att det är en romantisk föreställning som vi måste ta oss ur. Jag är ingen expert på nykterhet men jag har lagat ganska mycket asiatisk mat eller kryddstark mat från mellanöstern som smakar bäst med vatten. Då slipper man den snopna känslan av att sakna något.

Hej Ebba, Jag fick svar ifrån Al-anon skulle varit där igår. Men jag hade inga pengar till busskort fick ej heller några utav han. Han tyckte jag skulle gå 3.5 mil. Så det blev inget. Tyvärr. Visst är det bra att han ska till den här klubben. Men dom ställde 3 krav på han. Första var att gå på AA 1 gång i veckan, andra var att gå 12 - stegsprogrammet, Tredje var att hitta en ( nu minns jag inte vad det hette) men det var iaf en person som Skulle finnas där vid hans sida och stötta han. I honom i detta. Inte jag utan ngn annan. Så imorgon blir det AA sa han. Vi får se hur det urartar sig. Jag känner bara att jag vill inte vara med han på denna resan. Det känns som om han redan har bränt sina skepp hos mig. Jag är arg, ledsen, besviken, upprörd, och så ini h-vete trött på att han hela tiden psykar mig.

Hej! Jag har kikat på forumet i flera år. Dels är jag intresserad av hur själva beroendet fungerar, hur vi fungerar som är beroende och hur människans psyke förändras av alkohol. Jag är imponerad av att människor delar med sig av sina liv. Jag har alltid funderat och tyckt om att diskuterat olika saker. Tycker att det är intressant. Jag har själv haft mest nytta av personer som lever ungefär som mig, när det kommer till råd och tankar kring beroendet. Jag tror också som i mitt fall att båda parter i en relation är alkoholberoende blir vanligare. Som sagt många närstående till mig har alkoholproblem, men det kan vara svårt att erkänna det. Jag är fortfarande i början av min nykterhet och som många sagt krävs det nytt tänkande och annat sätt att förhålla sig till vardagen. Det är mycket i mitt liv som är förknippat med alkohol som semester grillning, bastukvällar, umgänge ö.h. Jag tänker att det jag inte klarar utan alkohol får jag hoppa över. Jag har tänkt på vårt campingliv att går det inte utan A får jag strunta i det. Det är ju ett tag dit. Jag håller med vissa på forumet att det finns få som inte dricker alls i alla fall i mitt umgänge. Jag har inte berättat om mitt beslut för så många än, men vet att vissa vänner kommer att tycka att "man blivit "religiös"för att jag är nykter. Jag har 3 tankar som jag tar till när jag behöver styrka. Min far som skulle gjort allt om han hade kunnat behålla sin fru och sina barn, som han miste pga A (far dog som nykterist). Han sa till mig i en dröm att jag ska ta chansen att bli nykter, han själv skulle ge sin vänstra arm om han hade fått behålla sin familj, farsan va vänsterhänt. Jag tänker på min son som går i grundskolan, och som kanske börjar missbruka droger eller A när han blir äldre. Och om jag säger åt honom att sluta med det, och han säger till mig att" jag bad dig sluta dricka men du gjorde inte det". Vad säger jag då??.Jag har även en bekant som har druckit i många år(känner dottern) hon har haft tufft liv med alkohol, barn som drogar, osv. Hon är helt alkoholfri idag!! Henne har jag som förebild. Kan hon sluta så borde väl jag kunna. Det var mycket på en gång, men jag hoppas hitta folk här på forumet som jag kan byta tankar och åsikter med.

Finns inget där att hämta. Som jag hälsade i en annan tråd så har jag nyligen varit och hälsat på nere hos demonerna. De är sig lika och väntar på oss. Alltid redo att sätta klor i en. Alltid.

Vilja. Det är väl i huvudsak upp till var och en att svara på och väldigt individuellt. För min egen del är svaret enkelt. Aldrig! Sen om jag kan leva upp till det, vet jag inte. "Aldrig" är ju väldigt länge! :-)

Du har haft det tufft, bra att du är här. Det finns flertalet vägar till att må bättre, kanske är ditt val att vända dig hit ett positivt steg för dig. Det låter som att du i perioder levt med alkohol som en dominerande del av din vardag på olika sätt. Precis som Ebba skriver påverkar alkohol oss på komplexa sätt. Den initiala känslan av att få en "paus" leder ofta till obalans i hjärnan vilket kan utlösa eller förstärka nedstämdhet. Just nu har du påträngande tankar som väcker en ångest som är svår att stå ut med.

Livslusten är låg säger du. Jag vill gärna säga att tankar på att avsluta sitt liv kan i stunder kännas befriande då det verkar vara det enda alternativet för att förändra sin situation samtidigt som de kan vara del av ett sjukdomstillstånd, exempelvis depression som går att behandla, ofta med mycket god effekt.

Du gör precis det som rekommenderas dvs du delar sina tankar med andra. Hur ser det ut för dig? Har du inte har någon anhörig eller vän som du kan vända dig till just nu finns det andra människor som kan ge dig stöd. Utöver Ebbas förslag så finns även Nationella hjälplinjen 020-22 00 60, de har öppet alla dagar. http://www.1177.se/hjalplinjen/

Jag vill avsluta med att säga att det är starkt av dig att göra nytt nu, du är här. Att göra nytt kan ge nya resultat. Du har erfarenhet och stor kunskap om alkohol, denna kunskap är sannolikt till hjälp för dig nu.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen