Senaste kommentarerna i forumet

Tack Akvariet - det var väldigt fint sagt. Det värmde verkligen.

Du beskriver väldigt tydligt vad som händer med dig i #57. Jag ser det som att man gör olika saker med det där dåliga måendet. Antingen gör man som du beskriver och vänder det utåt. Föraktar andra, missunnar andra, blir svartsjuk och elak. Allt vänds utåt. Själv reagerar jag precis tvärtom. Exakt samma känslor, men vänder det inåt mot mig själv. Hatar mig själv, hackar på mig, blir elak. Samma beteende, men med olika riktning. Båda beteendena handlar dock om samma sak - man mår dåligt, men vet inte hur man ska hantera det.

Jag vet inte hur dåligt du mår, men själv sökte jag hjälp för över ett år sedan. Vet du, jag är en helt annan människa idag. Jag har fått hjälp med att gå till roten med mina problem och har en helt annan inställning både till mig själv och livet numera. Sedan är jag inte på något sätt fulländad eller färdig, utan kommer alltid vara den krackelerade person jag är. Men terapin har verkligen gjort underverk med mig. Jag går fortfarande och kommer antagligen gå under hela våren också. Men vilken resa! Vilken investering! Varför har jag väntat så många år med att försöka må bra?

Det ÄR svårt att sluta dricka. För det har varit det sätt som vi löst våra problem och svårigheter. Nu behövs nya strategier att för att hitta sig själv mitt i allt. Vi behöver nya strategier både för det svåra och för det som egentligen brukar vara lätt och roligt. Det tar tid och det är inte helt fel att få lite hjälp på vägen.

Kämpa på min vän. Kram till dig.

Varit för mycket att reda ut rent praktiskt senaste tiden, mycket oro. MEN, det kommer bli bättre! För dig också!!! Toda pasa, allt passerar, nuet är bara nu och ingen definition av framtiden!!!!

Ja... hur gör man...? Håller med. Även om man insett att det normala kan vara att inte dricka, så återstår en och annan situation då man känner sig allt annat än normal. Jag har ett antal sådana kvar. De är jobbiga. Men det som hjälper mig är att tänka att för varje sådan situation som jag till slut klarar av, så minskar antalet. Till slut kommer jag klara alla situationer som nykter. Märker också att man får träna på det och pröva olika strategier. Ibland funkar det, ibland inte.

Hur dejtar man nykter? Har funderat en hel del på det, eftersom en av mina vänninor nu försöker.

Alternativ 1. Direkt på. "Hej jag heter X och är alkoholist!" Sant, ärligt, rakt. Men är det så man definierar sig själv? Är detta det viktigaste som man direkt vill framhålla? "Hej jag heter X och har hösnuva!" tex. Kan bli lite aa-mötesvarning.
Alternativ 2. Undvik situationen (fika istället) tills man är ganska säker på att det inte bara är dejt, utan kan bli mer än dejt. Då kan man lägga fram det.
Alternativ 3. Indirekt. Träffas på bar och beställ a-fritt. Vid fråga, svara "jag mår bättre av att inte dricka" och gör sedan inte någon grej alls av det, utan gå bara vidare i samtalet.

Tja, vi har fnissat en hel del över detta och det finns 100 till alternativ som jag inte ska nämna här. Man får väl pröva sig fram. En och annan lär bli ivägskrämd, men då hade det ju inte funkat ändå. Hade jag träffat någon som sagt "Hej jag heter X och är galet svartsjuk men jobbar med det", så hade jag sprungit för livet. Men det beror på mina tidigare erfarenheter, så det hade aldrig funkat ändå.

Sedan ska man väl akta sig för att förringa sina problem. Då kanske det råkar bli ett glas i alla fall och DÅ har vi problem på riktigt... Det är lurigt. De allra flesta dricker ju alkohol i det här landet. Och de som inte dricker är ofta (inte alltid) träningsfanatiker, djupt religiösa eller har a-problem på ett eller annat sätt. Inget fel med det, men det är ju inte alltid som det funkar med en själv.

Men det vi här inne gärna glömmer är att även om nästa alla andra dricker, så är det inte en lika stor grej för alla - som det har varit för oss. En del dricker ett halvt glas vin och kan nästan lika gärna vara utan. Då är det inte så stort att någon väljer bort det. Vi utgår gärna från hur stort det är att inte dricka, utifrån hur vi själva ser på det. Och vårt synsätt har ju lett oss hit, men det gäller inte för alla.

Du verkar vara så lugn och trygg som person, så jag tror att det kommer lösa sig. :-)

Kram

Nu har jag snart varit nykter i 1år o tänker på vin de senaste 3veckorna, dagligen. Det är så jäkla jobbigt.
Har fått all hjälp o mediciner mot alkohol, gått 12-stegsbehandling m.m. Men det är bara vin i mitt huvud. Jag orkar snart inte mer.
Har tidigare varit nykter i 3.5 år. Aggh, så himla jobbigt. Går regelbundet på AA-möten

bra skriver, känns som om no A är det bästa, testa en längre tid, alla argument har du ju själv radat upp:-)

Samtal är aldrig lätt..
Det är så himla lätt att det urartar i "monolog" istället för dialog. Och den som har missbruksproblem, brukar ha väldigt lättrampade tår. Ofta ser dom varje försök till "samtal" som anklagelser. Ungefär som när man kommit på barn med nåt fuffens och sedan vill prata om det.. Det tittas ner i bordet.. Det himlas med ögonen och ofta blir repliken: Måste du ta upp det där igen.. Vi skulle ju stryka ett streck och gå vidare..
Eller också tvärilska och motanklagelser.. I stil med att anfall är bästa försvar ..
Brösttoner så att den andre blir osäker och tyst.. Och sedan spä på med dåligt samvete..
Nej, det är inte lätt att försöka "prata" med en alkoholist.. Jag har hittills inte lyckats utan att min alkoholist, "avsiktligt missförstått" allt jag sagt.
Och jag har insett att det inte spelar någon roll från vilken synvinkel jag försöker lägga upp våra samtal.. han anser sig bara "mästrad", anklagad och utskälld.. (förslag om ev parterapi, föll verkligen inte i god jord här, kan jag meddela.. "Bullshit" var hans reaktion och svar, eftrsom det var jag som behövde terapi, inte han, för han hade inga problem!)
Så har någon fler förslag så lägg gärna upp dem i tråden!

Helnykter utan tidigare alkoholproblem haha! Ja, det vore fint om man varit det men det är ju liksom kört nu ?
Sen är ju frågan vem som söker en så'n? Förmodligen någon som kanske själv har haft alkoholproblem, kanske vuxit upp i ett alkoholisthem och är märkt av det, eller kanske djupt religiös? Tjofaderittan!

Och sen ska tycke uppstå med. Låter hyfsat komplicerat det där ?

Börjar så smått fatta att vissa har husdjur istället. Vandrande pinnar kanske vore något?

/PP

Jag tror eg att det kan vara ok att dricka av alla orsaker som jag skrev ovan att man inte borde, men när det har gått överstyr och alkoholen fyller nåt behov som man borde analysera och arbeta med och som man undviker att ta itu med pga a, då ska man nog vara försiktig. Hade "behövt" a idag t.ex. Men nu får jag leva med mig själv istället på gott o ont.,

Bra jobbat att du lyckades hålla dig till ett glas! Jo träning är skönt och avslappanande.
Kram

Först vill jag bara skriva, att det här är mina egna tankar.. Andra kan ju uppfatta det på ett annat sätt för vi är alla individer med egna historier bakom oss! Ta till dig det som känns bra och lämna det som du tycker känns mindre bra <3

Först och främst.. Slå inte på dig själv!
Att bli arg, (att ångra sig och tvivla på om det är rätt är normalt)betyder egentligen att man är sur på sig själv.. arg för att man tycker att man betett sig som en idiot och att man låtit det fortgå.. Arg för att man inte förmådde förändra.. (för någonstans innerst inne så ville man ju att det skulle bli bra..)
Men du är inte ensam.. precis som alkoholen kidnappar hjärnan hos den beroende, så blir vi kidnappade av "medberoende".. Det är inget som sker över en natt (då skulle vi ha lämnat vid första tecken) Men vi ser inte signalerna och till slut har vi själva anammat ett beteende som, när vi tittar i backspegeln, är allt annat än sunt.. Och tro mig, det finns väldigt intelligenta personer som sitter och har suttit fast i medberoende (så det har inte ett dugg med intelligens att göra!)
När vi tittar på vad som är ett medberoende, så innefattar det en massa saker..
det främsta är ett beteende som möjliggör för den som är beroende av någonting, att fortsätta med sitt beroende. Tex, kan det vara att man håller den beroende om ryggen, med hjälp av bortförklaringar och lögner.. Man förminskar omfattningen av missbruket och slätar över saker som dåligt uppförande, kritik och tom misshandel.
Man säger saker som : Det var nog lite mitt eget fel i alla fall.. Jag var nog provocerande.. Eller: Hen har haft en så tråkig/jobbig barndom (så det ursäktar..) så det är förståeligt att hen är "ur gängorna/ reagerar som hen gör..
Man skäms, för den missbrukandes missbruk, dåliga humör och beteende så till den milda grad, att man själv börjar ljuga, smussla och undanhålla "sanningar".. Man städar upp, plockar upp och ersätter sönderslagna saker, torkar upp, tvättar och ringer återbud/eller ringer och sjukskriver..
Kommer med förevändningar att inte åka på familjesammankomster och liknande.. Eller åker ensam och urskuldar missbrukaren.. (upptagen, sjuk, viktigt jobb etc)
Man slutar bjuda hem vänner och släkt, för att man skäms när missbrukaren dels kan uppträda i vilken berusningsgrad som helst eller för att hemmet är upp och nervänt (ser ut som ett bombnedslag)
Man är orolig för vad andra ska säga bakom ryggen på en.. vilket gör att man oftast skäms ännu mer.. Vilket man inte borde göra!
vid en del tillfällen, så tar man kanske tom själv lån, för att betala skulder, ersätta saker som gått sönder eller för att den som missbrukar levt över sina tillgångar, inte betalar sin del av gemensamma räkningar, (hyror, telefon, el försäkringar etc) vilket inte alltid innebär hälften! Det är nämligen så, att om man är sambo/gift, så ska man betala proportionellt mot vad man tjänar. Om den ena har väldigt mycket högre inkomster, så ska den också betala mer/en större del av räkningarna! Väldigt vanligt är det också att man blivit "övertalad" att ta ett lån med förevändningen att man ska "sanera ekonomin". Det är okej, om man sanerar BÅDAS ekonomi, inte bara den enas.. (oftast missbrukarens) medan den medberoende står där med alla sina skulder kvar..
Det här är en juridisk djungel, så här kan jag inte ge några som helst råd, mer än att jag vet att det finns familjejurister runt om i landet, som faktiskt jobbar nästan gratis för att hjälpa just kvinnor som råkat illa ut! (själv har jag inga namn, men det kanske finns någon som kan lämna tips!
Väldigt många gånger hör man talas om män som i regel tjänar mer, som inte betalar en krona mer än de tror att de behöver. Oftast tjänar kvinnan mindre eller har ingen fast inkomst alls (utan kanske bidrag) Då blir det ofta så, att HELA kvinnans inkomst går till räkningar, skulder och mat, medan mannen fortfarande har pengar över till egna nöjen och t.ex.alkohol! (det kan finnas både spelmissbruk och shoppingberoende inblandat)
Det finns många beroende som inte har en aning om vad deras beroende kostar per månad och i regel vill de inte veta.. (det kan ju betyda att de måste välja!)
Min fd, betalade visserligen räkningarna och det fanns pengar under en tid.. Däremot blev han urförbannad när jag sa att jag skulle flytta, för min del av de gemensamma kostnaderna skulle han ju få stå för själv och då blev det mindre över till alkohol.. Han försökte skrämma mig med att jag inte skulle ha råd.. sedan drog han snyftvalsen, jag "tvingade honom från huset" (som var hans och som han ägt innan jag flyttade in!) Jag har alltså inte krävt ett enda öre av hans ägodelar, ej heller ersättning för de reparationer och vitvaror jag lagt ut för, däremot ville jag ha med mig de ägodelar jag tog med mig i boet.. (och som han nu tycker att vi ska "dela på")
Ja, idag har han säkert mer skulder (privata) än jag har och jag hävdar att var och en står för sina privata/personliga skulder! Några gemensamma lån har vi inte.. Han står för billånet, men har också bilen kvar, eftersom han står som ensam ägare för den och jag inte har råd med den summan. Huslånen har jag ju ingen som helst del i eftersom fastigheten står på honom till 100%
Om han själv, trixat med lånen för att få loss pengar, tycker jag det får stå för honom. Jag har aldrig skrivit på några sådana lånepapper..

nödvändigt ibland att det blir en brytning.. Ibland får man inse, att man inte kan ändra på en annan människa hur gärna man än vill!
Det finns faktiskt ingenting som du kunde ha gjort, för att få honom att sluta (och jag lovar, med vissa människor så spelar det ingen roll hur många förhållanden de sumpar på grund av sitt missbruk eller hur många som går ifrån dem pga alkoholen, de vägrar att tro att det är den som är anledningen)
Jag har själv en alkoholist, som "supit bort" flera förhållanden (har jag förstått i efterhand) Självklart har han framställt det på ett helt annat sätt utåt.. Då har det hetat att hans ex, varit "konstiga i huvudet", svartsjuka etc..) Numera har jag förstått att de säkert inte är så mycket konstigare än nån annan.. de har helt enkelt inte stått ut med hans alkoholvanor och allt vad det fört med sig..
Visst känns det.. Och även om du mår skit just nu, så kommer du en dag att vara tacksam över att han faktiskt visade med tydlighet att han väljer flaskan framför dig.. Jag vet att det låter som tröst för tigerhjärtan, med det är faktiskt en av de bättre sakerna som hänt, även om det inte känns så just nu!

Jag blir så glad över att höra att du hittat tillbaka till ditt liv. Med fokus på dig! All lycka!!

Att bryta upp är aldrig roligt men ibland ÄR det nödvändigt. Tiden kommer läka alla sår men det är ju jobbigt. Se till att hålla dig sysselsatt

Jag har inte lyckats så bra på helgerna? Men tack vare er som skriver här med eran berättelse,råd och peppning (inte bara till mej personligen)har jag lyckats betydligt bättre än på mycke länge?
Jag skaffade ett konto här för 2 veckor och 4 dagar sedan .

En kopp glögg igår, det var gott och det räckte med en. Lite sug efter mer men kände att det inte var värt det och att jag faktiskt behövde det. Ingen alkohol idag och inget vidare sug heller trots en ganska tung dag. Däremot lite träning som kändes skönt.
Kram på er

Igår föreslog jag att vi skulle prata. Jag började med att be om ursäkt för att jag blev så arg. Jag berättade att jag inte varit det till en början utan ilskan kom senare men att jag även kan tycka att min reaktion kanske var mänsklig... Tvärnit! Maken blev genast ilsken och tyckte att det alltid var jag som startade grälen. Att jag aldrig var nöjd med honom osv osv. Det märkliga var att jag inte som tidigare blivit jätteledsen över dessa ord( de har ju kommit tidigare) utan jag var helt neutral. Kanske en insikt om alkoholistens behov av skulddelning som gjorde det lite lättare. Men ändå, hur många gånger ska man behöva vara med om sån här skit?? Hur många återfall ska behövas för att alkoholisten ska förstå??

Nu är nästan allt hämtat, varför gör det så ont det är ju jag som ville det??? Känslan att jag dög inte och det var lättare att dra isf att kämpa för sig själv, mig och barn är såååå jobbig. Kan inte ta in när andra säger att jag ska vara glad att han "dragit"

Vilket fantastisk inlägg, jag fick ny energi att inse att felet inte var mitt!!
Kram å tack.

Bra tänkt! Jag är väl inne på något liknande. När jag väl kommit över det största suget så går det faktiskt lättare
Men det kommer ju tillbaka. Börjar ocks förstå det här med måttligt socialt drickande är inte att tänka på.

Ha lite tålamod med att få svar av Al-anon.
Precis som Mulletant skriver så drivs Al-anon av helt vanliga människor som du & jag, som själva har befunnit sig eller befinner sig i liknande situationer som anhöriga till människor med alkoholproblem.
Men det skadar ju inte att mejla igen om du känner för det.

Alkohollinjen har du redan fått tips om, tror du att det skulle kunna vara något?
Att ringa anonymt och prata med kunniga människor vars yrke är att ge råd och stöd till den som behöver och vill ha det.
Jag tror att det är jättebra! :)

Det låter ju bra att din särbo har tagit kontakt med ett mc-gäng som är nyktra alkoholister, då verkar han ju i alla fall förstå att han borde vara nykter...

Men om du inte vill följa med så ska du inte göra det, du måste ta hand om dig och på riktigt känna efter vad som får dig att må bra och vad som inte får dig att må bra.

Han är en vuxen människa.
Han ansvarar för sitt liv och för sitt mående.
Hans val är hans val.

Kram till dig.

Hej,

jag tänker på dig.
Du har liksom "fastnat" hos mig.

Jag önskar att du kunde befrias från skammen.
Jag önskar att du kunde se på dig själv och se vad jag "ser".

Jag vill så mycket att du ska våga vara ärlig och berätta för psykologen.
Jag har tom tänk att du kanske skulle kunna visa henne vad du har skrivit här så kan hon läsa så slipper du prata.

Det du har skrivit här är så himla fint skrivet och förklarar så väl hur du lider pga det här med drickandet.

Kom ihåg att du inte är ensam.
Vi är oerhört många som blir slavar under alkohol.
Det är inget vi vill egentligen, jag tycker att det kan liknas vid en karusell som snurrar fortare och fortare, svår att få stopp på.

Du är inte en dålig människa för att du dricker för många öl.
Du är dessutom medveten om det och erkänner för dig själv vad det leder till.

Du har verkligen goda förutsättningar att få stopp på det så att du slipper vakna bakfull med ångest.

Det är inte ett värdigt liv.
Du är värd bättre.

Ville bara säga det.
Kram Ebba

Skriver från andra sidan, då jag själv haft alkoholproblem. När alkoholen går ur kroppen kommer den ångest tillbaka x10 som alkoholen håller i schack när man är onykter. Om du läser ditt inlägg nr3 och verkligen funderar på det du skriver. Att du blir sårad, att ni inte kan dela sovrum som vanliga par. Att inte kunna ha ett normalt socialt umgänge. Tyvärr kan man inte få någon att sluta dricka om personen själv inte har vilja.
Vill du leva som du gör nu?
Kan och hur länge orkar du leva så här?

Hade jag varit i dina kläder hade jag kontaktat hans arbetsgivare och berättat situationen så kan de hjälpa till. Man får inte sparken för man har alkoholproblem för det räknas som en sjukdom och då har arbetsgivaren ett rehabliteringsansvar.

Fundera lite på hur du vill ha din framtid. Där har du också svaret på hur du själv måste agera.

När jag blev lobad för andra gången ja då slog det till i huvudet. Kunde ju inte fortsätta så här. Frugan tröttnade också och ställde ultimatum. Jag valde då bort alkoholen.

Hur kunde det äckliga vita matvinet hamna i min strupe istället för i fisksoppan?

Jodå denna veckan går det bra hitintills, drack visserligen glögg igår, men det var bara för o värma mig då ja frös så inni h-vete. Känner inget sug annars o känns faktiskt bra o inte dricka. Nu i helgen drack ja för att det var fest, tidigare i veckan för att jag va deprimerad o upprörd/ledsen. Drack 10 öl förra veckan, mesta på länge o ett antal whisky o vodka shots. Vet inte om ja ska dricka när helgen kommer. Men det blir nog spiknyktert i veckan iallafall, om jag vågar säga det.