Senaste kommentarerna i forumet

En månad! Bra jobbat Stingo...!

Det finns ju, som Muränan säger en uppenbar risk med lägga stoppet längre fram i tiden. Risk att man liksom hela tiden skjuter lite till på det.

Men, du har ju gjort mycket klokt i att prata med både din syster och man om att sluta dricka. Då har du verkligen kommit till beslut och då kommer det att gå bra ska du se.

Som du ser här på forumet är vi många som kämpar med vår nykterhet och tar emot dig mig öppna armar i gemenskapen. Anonymiteten är bra tycker jag eftersom det blir lättare att skriva om både med- som motgång, glädje och sorg.

Dela med dig av dina erfarenheter. Det hjälper både dig och oss andra.

Välkommen och kom ihåg att inte ta det första glaset. Det kan du läsa i min tråd om hur det känns när man snubblar till på vägen.

/ Incognito

Kände precis så Zelda. Att det lätt kan bli ett beroende att gå in här. Iofs ett bättre beroende. Men dock. Jobbat mycket och får nu min mor på besök en vecka. Så det blir inte mycket av att gå in här.

Jo, du är inne på rätt spår förstår jag när du hintar om det. En kalldusch blir det tills det går över. Sen behövs annat också. Skriva av mig här är något jag tänkt att göra. Och läsa hur andra har det och deras kamp. Är så tacksam för att denna sajt finns nu.

Jag har börjat förbereda! Har berättat för min syster! Det är stort! Och jag har som tidigare nämnt sagt upp mig ifrån mitt jobb för att kunna landa och ta itu med mig själv. Har kommit till en vändpunkt då jag inser att endast mörker finns framöver om jag inte ändrar mitt beteende NU! Har pratat med min man och vi har diskuterat total avhållsamhet. Nyktra helger?! OMG! Trodde inte man kunde ha sådana. Detta ska bli båda skrämmande och spännande!

Tack Tor (och andra). Fint om det jag skrivit kunnat vara till nytta. Jag tror det allra viktigaste är att göra det där beslutet och mena det på allvar. Det har du nu också gjort, så det går nog bra för dig med.

Märkte att du skrivit både om kalldusch och ishinkar, men inte som om du skulle mena allvar med det. Kanske du försöker ge dig själv ett gott råd?

Jag har skrivit ned allt urk med alkohol i telefonen nu och en sida med hur jag vill ha det. Ska läsa när suget kommer.
Peppra mig mentalt och sen inhandla peppar och tugga på när suget kommer. Känns som jag också skulle behöva en hink vatten med isbitar i beredskap. Kanske luktsalt som de som boxas har kan få hjärnan att starta om. Skriver så för jag har försökt tidigare och ändå traskat in på bolaget. Det är dock annorlunda nu. Känner det. Det pga av att jag förbereder mig. Inte gjort det förr. To-Lö är kritiska dagar. Dagar då jag normalt druckit. Varningsflagg och nödutrustning i fokus.

Grattis till en månad. Läst din tråd och känner igen det där med jobb resor. Nästan omöjligt att undvika alkoholen. Finns på terminalen, på flyget, på hotellet i baren, under middagen och på rummet i minibaren. Till och med på lunchen! Puhhh. Fixar du den exponeringen/frestelsen så fixar du detta! Jag som är ny undviker resorna så gott det går just nu och behöver tänka till inför nästa. Sen tror jag på att sköta mat&dryck. Inte bli onödigt hungrig och törstig. Du är duktig som är på den vita sidan.

Igen.

En månad! Grattis!

Åh, Flygcert! Den gick verkligen direkt in - så är det precis! Lättare att nå samsyn om den andre personen är nykter, förstås, men att de ska ta på sig skulden och verkligen förstå -det tror jag inte på.

Kan inte säga annat än att jag förstår hur du har det. Även om det i sig inte hjälper dig just nu.

Vi får försöka ta oss igenom det här tillsammans.

När suget kommer BRYT genom att peppra dig med alla vidriga tankar på hur du har betett dig och vad du har gjort när du har varit full och därför "dum i huvudet" , minns även hur vidrig ångesten och bakfyllorna dagarna efter har varit. Man vill inte dit igen.

Det är nog säkert väldigt olika grejer som gäller för olika personer. För mig är det till att börja med viktigt att inte bli hungrig eller törstig. Jag blandar väldigt lätt ihop de känslorna med alkosug. Om suget ändå kommer kan det hjälpa med någon god a-fri drink, men speciellt får jag hjälp av starka smaker. Det hör antagligen ihop med att jag alltid gillade starka skarpsmakande drycker mest.

Så salmiak (Finska saltlakritspastiller, typ turkisk peppar), mint, citronpastiller, eller min nya lhcf vänliga favorit, att tugga på (lagomstark) chili, hjälper för mig. Helst nog före jag sitter i bilen på väg till Alko. Där har jag till all lycka inte suttit ännu.

Hej Berra, roligt att läsa vad du skriver. Vi har också varit inne på det där med giraffspråket i min familj, ibland mera, ibland mindre aktivt. Det mesta du säger håller jag med om, men då du skrev

"Men hursomhelst så har man flyttat över ansvaret på den som dricker, han eller hon väljer att göra den andra orolig eller ledsen på eget bevåg.
Den personen har valt att göra någon illa, med flit, bara den bördan kan vara nog så tung att bära i onödan. Den personen har valt att göra någon illa, med flit, bara den bördan kan vara nog så tung att bära i onödan."

, så högg det till. Om du använder dina känslor och din kommunikation om dem för att manipulera andra, så går det nog lätt så att du nog blir en ulv i giraffkläder. DIna känslor kanske inte alls primärt beror på vad den andra gjort eller sagt och det är i första hand du själv som behöver hantera dem. Sen ökar dina ordval "valt" och "med flit" på min reaktion. De är vargaord, om någonting.

Nu är det väldigt möjlig att jag övertolkade det du försökte säga, men ville kasta in en vänligt menad kommentar, i alla fall.

Tack för stödet :) detta blir tufft och kommer vara jobbigt. AA vågar jag inte gå till. För mycket skam bakom antar jag. Klarar inte av idag att gå ut officiellt. Att bara skriva här var jobbigt. Kände dock en lättnad över att ha gjort det.
Ebba, så är det. Att skriva ned avslöjar och det jag skrev är bara toppen på ett isberg. Om jag skulle skriva ned allt skit som alkoholen gett så blir det ett långt inlägg. Så många tokiga beslut.
Läst mycket på denna sajt och känner att jag inte är ensam om att vara alkoholist. Inte för att de gör det lättare. Så skriver av mig lite igen:
Dag 4 och onsdag. Tycker det känns bra än så länge och har inget sug. Helgen närmar sig och vet att "åka till bolaget" tankar kommer att komma. En skillnad mot förrut är att jag la om kosten för 3v sedan. Gick över till lchf. Nu mera finns inget socker sug och ej heller några blodsocker svängningar. Gått ned 4kg bara på det och fler kg är på väg bort. Hoppas det hjälper och hålla suget efter öl&vin borta. Har tänkt att ta upp träningen igen. Under dessa 6år med alkohol så både tränade jag och tränade hårt. Otroligt nog så klarade jag av att tävla på elitmotions nivå i en uthållighets idrott. Kunde dricka en flaska vin på fredag och få en pallplats på lö. Självklart firade jag med alkohol efter. Men de två sista åren har lusten och träna minskat till idag i princip ingen träning. Har lagt på mig 10kg pga alkoholen. Så att börja träna löser inte alkoholproblemen har jag kommit fram till. Det sitter i huvudet antar jag plus kemiskt nu i början. Vill göra något åt ångesten och när den kommer och när suget kommer, förvirringen osv säga stopp. Bryta det. Kanske en kalldusch hjälper. Finns det tips hur få kontrollen över hjärnan när suget kommer så mottages det tacksamt. Tex när man håller på att förlora och är på väg mot bolaget. Så skumt att gå emot sin egen vilja. Ser en mental kamp framför mig. Hur få kontrollen?

Igår tog jag upp bokning av tiden hos juristen. Han frågade hur JAG hade tänkt, om JAG hade pratat med barnen om hur JAG har tänkt, för HAN visste minsann hur han vill ha det. Det har han sagt till mig säger han......Han har inte sagt ett ord till mig ang detta under alla månader- han har bara låtit mig vara. Han har nog trott att jag efter lite avstånd ifrån varandra skulle flytta ihop igen- som om inget har hänt. Visste att detta skulle bli MITT problem att det är JAG som kommer att få stå till svars gentemot barnen för han kommer då inte göra det. Han tycker att allt verkar så lätt för mig........ Jag orkade inte ens gå in i den diskussionen för han har inte en j....la aning om hur många tårar jag har fällt pga av detta. Jag väntar just nu på att juristen ska ringa upp mig. Ont i magen och sorg i hjärtat- varför var det tvunget att bli så här???

Izzy, jag förstår att det är ett enda virrvarr, all oro över hur saker varit, är och inte minst hur det kommer bli.
Försök (lättare sagt än gjort, jag vet...!) att stanna i stunden, det är nervöst och oroligt, men det blir bättre.

Jag vill bara skriva att jag känner igen det där med att vilja prata med mannen, och att han inte heller kan tycka att det är bra som det är - men ni kanske aldrig når samsyn, och det är kanske inte det viktigaste heller?!
Jag ville så gärna att mitt ex skulle förstå vad jag tyckte att jag upplevt, hur jag tyckte att vi hade det - och att han skulle inse vad hans beteende hade gjort, och att han skulle ta på sig skuld och förstå att hans beteende var orsak, att han skulle säga att han inte heller tyckte att vi hade det bra och att vi då i samförstånd skulle separera och det skulle underlätta så mycket för mig, för honom, för barnen osv - men ju mer tiden gick så insåg jag att han skulle aldrig ta på sig att han gjort något fel - det han gjort ansåg han (sa han och säger fortfarande) att det var pga att jag var elak, okänslig, kärlekslös osv - och att han blev (galen)arg var en naturlig reaktion på mitt sjuka beteende... så, vi kommer nog aldrig att nå den där samsynen, och jag lämnade i kaos: jag hade förklarat, pratat och sagt att jag inte ville leva med någon som betedde sig på det sättet, att jag inte längre accepterade att han sa eller gjorde så mot mig osv - och än idag säger han att jag aldrig sa att jag ville lämna honom förrän jag plötsligt gjorde det, att jag aldrig förklarat varför jag inte ville leva med honom längre. Och det kanske inte är så för dig - ni kanske kan prata och nå samsyn på situationen, men om ni inte gör det så låt inte det stoppa dig!!! Jag tror också att det är en del av missbruket/medberoendet - jag kände mig som en fruktansvärd människa som lämnade någon som inte förstod vad jag sa...

Grattis Magnus!!
Härligt, jag 7,5 totalt :-).
Ha en fin dag!

Berör (fysiskt) ofta människor och är rädd för blixtar och knallar som är nära mig... För mig är min spontana beröring medkännande, omtanke och närhet. När jag känner mental kontakt någonstans eller vill skicka min mentala känsla så kan jag inte låta bli att beröra en arm oftast. Ibland händer.
Härligt att läsa om dina reflexioner och hur du förhåller dig till olika typer av samtal. Vad jag känner igen mig! Tack för att du kan sätta orden på det. :-)

Ses!

Vet inte riktigt hur det känns, har fortfarande ångest efter fredagens minneslucka om vad jag sa och uppförde mig. Kan dock tycka att det är skönt att inte vakna bakfull. Kan inte le naturligt ännu och känner att bubblan nu har spruckit och det finns ingen återvändo. Kände sug efter vinet i går.

Igår em/kväll var jag borta och han hade full koll, läste för barnen när jag kom hem.Men jag kände mest att jag ville vara ifred och kolla på nyheterna, så jag satt uppe en stund för mig själv. Man kan väl säga att saker som jag kanske skulle ha haft överseende med förut eller rentav bara skrattat åt har jag INGET överseende med nu. Det är tufft att säga, men ibland äcklar han mig. Jag försökte säga att jag inte vet om vi kan hitta tillbaka till det vi en gång hade, men han har inte tagit åt sig av det alls. För honom är det som att bara han är nykter och mer engagerad nu så är det bara att fortsätta. Han undrade varför jag hade bokat in mäklaren, ungefär som att "hade vi inte släppt det där nu?"

Han har fått antabus för 6 veckor. Med tanke på att det tar ca två veckor innan det är ute ur systemet så är det åtta veckor. Vad händer sen då? Jag hoppas sannerligen att han får för en längre period, men redan igår kväll pratade han om att dricka alkoholfritt öl "för det gick ju så bra förra gången han var nykter".

Jag kommer aldrig att få honom att flytta ut i stugan. Och det är inte praktiskt möjligt för mig att göra det, eftersom jag har hela hämtningen/lämningen av barnen.

Tack! Härligt citat. Har kommit igång med tragglandet på ett bra sätt idag (och inser att jag förmodligen får mer gjort på min lista då - en sak i taget, precis som du skriver)

Läste i morse något som fastnade i min skalle: det kan räcka med att det har gått åt h-e två minuter under en dag för att man ska tycka att det har varit en dålig dag, men hur ofta tycker man det har varit en bra dag när det gått riktigt bra under två minuter? Vi, eller i alla fall jag, är alldeles för kritiska mot oss själva.

Kramar från Akvariet

Bra, en dag i taget. Om du vill kan du ta AA när du hinner. Gott så nykter när du gick till sängs och nykter när du vaknar. Det lilla Fenix, en stund i taget.
Kram
Konstnären