Senaste kommentarerna i forumet

Hej junkyyard

Våga! Det kommer att vara en lättnad. Så många som fått hjälp via jobbet för beroendeproblem. Inget konstigt och då får du rätt hjälp. Håll nye inne med det längre. Låt dig själv slippa att vara ensam med bördan längre.

Kram och lycka till!

Vad bra. Promenader gör verkligen mer gott än man tror och först märker. Det låter som du har en bestämd vilja nu. Du klarar det om du tänker efter innan. Finns många kloka människor som lärt sig att lägga in tid för eftertanke och innan beslut eller svar. Kan vara bra att ha en rutin/regel som hjälper med impulser.
Det där med doser av Antabus vet jag inget om. Är inte antabus jobbigt för leverja och blir extra tufft om kroppen också jobbar med alkohohol.
Ta kontakt med VC om bc inte funkar. Många läkare är mer medvetna idag och inte minst efter senaste rapporterna i läkarforum. Be om remiss till beroendemottagning så du får sätta en plan som ger dig bäst stöd. Och AA är nog väldigt bra!

Härligt att du är på G! Styrkekramar ?

Tog en tredje dos antabus idag, 600 mg. Det måste ju räcka ett tag, Fick en stark impuls att dricka upp en öl som jag hittade gömd i ett skåp, så jag insåg att jag behöver ngt mer för att hålla nykterheten. Det har jag ju insett förut, men den här veckan ska jag verkligen göra ngt åt det. Återkommer när jag lyckats.

Många har väll påpekat det några antal gånger men man blundar ganska bra själv! Vilket sammanträffande att du nämnde det dära med boken. var nämligen och köpte min första bok i hela mitt liv igår! och det var inget lätt val att välja när man stod där i butiken. Ska givetvis kika på boken som du nämner, kanske blir min andra bok i livet :) man tackar för tipset

4 och 1 dag veckor låter mest :-D)) Gränsen är sprängd och du är stark!

Jo, tack. Fortsatt nykter och håller mig i form. Jobbigt i relationen som sänker mig ibland men annars bra och stabilt. Hur går det själv förutom att det är fortsatt nyktert? Använt de där joggingskorna än? Eller slitit något på promenadkängorna? ;-))

Det är tiden vi behöver Zorro. Tålamodet och modet att ge oss tiden och dagarna. Förändringen sker fort och långsamt. Tänk när vi kan konstatera andra enheter....

Kram

Dina inlägg både här och hos andra Leverjag är guld värda i detta forum. Känns så skönt på nåt vis med den vardag som du förmedlar, både toppar o dalar. Precis som mitt liv helt enkelt. Jag har liksom du lagt bort en hel del saker som jag tyckt om. Barn, stress och felaktiga prioriteringar kom i vägen. Att glömma sig själv är nog en starkt bidragande orsak till drickandet. Håhå jaja. Men nu är det slut. Har pressat in pepparkaksbak i schemat för att jag tycker det är kul. Å det var kul trots att det blev lite stressigt. Vi fick en stund jag o barnen när vi kunde njuta lite tillsammans. Väl värt tiden helt enkelt.

Ja man skäms ju så mycket över det..
Jag ska verkligen försöka! Bara svårt att veta hur man ska lägga fram det liksom. Känns extra känsligt eftersom jag går där pga hög sjukfrånvaro från jobbet. Man blir ju extremt bra på att dölja sanningen.. Jag vet att psykologen har tystnadsplikt. Men det är väl just det där med att bli dömd på förhand..
Men nått måste ju hända.

Tack för era ord, dom betyder oerhört mycket!

Då är du på rätt väg som tagit detta steg ;-) Håller med Muränan. Ju förr desto bättre. Många av oss inser till slut efter många försök att vi inte fungerar med A, längre eller aldrig gjort. Bra att du insett det nu. tänkte på en bok som ska vara rolig och bra som det länkats om i min tråd. Skål för faan. Den vill jag läsa och det kan kanske vara en väldigt bra julklapp till dig själv.

Lycka till. Vi finns här.

Tack för du svara på mitt inlägg muränan!
Låter inget vidare det dära du skriver om att ligga i cykelstället och spy ! minns min första fylla med, slutade med att jag blev ersättningsskyldig pengar till festvärden för jag hade sönder ett fönster! Redan den gången gick det snett!

Men nu får man blicka framåt och infinna sig i att alkohol är inget jag tål! Kommer inte bli lätt, därför jag blev medlem så man kanske kan söka extra stöd i dom svåraste stunderna ! Tack åter igen

När det känns lite tomt och dystert går jag in här och ser hälsningar och inlägg och blir glad och känner mig inte ensam.

Det finns en sådan positiv kraft härinne. Har ni tänk på det? Vi delar eländet och målar upp det jobbiga för att påminna oss men syftet med att vi är här och delar med varandra är positivt! Här finns vi kreativa, starka och modiga själar som både erkänt att vi har problem med A som verkligen vill förändra livet till det bättre! Det är en stark, sund och positiv kraft. Vi får inte glömma det.

Mick, jag har faktiskt börjat sjunga lite på hemmaplan igen. (men yngsta bad mig sluta med mina då,da,da,da daa. kom inte på texten) :-D Kom på att inte ens det har jag gjort på länge. Målningen/teckning tänker jag på var och varannan dag. Lite feg (prestationskrav) och behöver köpa nya grejer. Någon som har tips på prisvärda dukar, färger och tillbehör? Blir bra julklapp. Kanske ska måla något istället för suget hemma. Du är kvar och det gör mig glad liksom dina ord och rosen. :-)

Sisyfos, vad roligt att du börjat sjunga! Vet du att en kvinna som behandlades för bröstcancer här hade mycket bättre värden dagen efter hon sjungit så läkarna frågade vad hon gjorde dessa dagar. Det resulterade i att körledaren började leda sång i samarbete med sjukhuset. Fint, eller hur? Du låter trygg och ja, det känns annorlunda denna gång. Svårt att förklara men det är väl en kombination av självinsikt och erkännande tillsammans med kapitulation och kunskap... Då fanns det nog en önskan att bli som förr och kunna dricka normalt igen.

Xoxo, du kämpar på och det verkar som det går bättre för dig. Så bra att du äter ändå. Det är verkligen en fara att vara hungrig. Bättre att äta lite nyttigare och ofta om man tänker på vikten. ;-)

Andreas, tack för ditt inlägg. Jag ser att du kämpar. Ska hitta din tråd och se hur det går för dig nu. Hoppas verkligen att du når dit du vill!

Demon, bra att du börjar inse att du har problem med A. Det är en bra början till insikten och det inre beslutet om förändring. Inte konstigt. Det påverkar oss väldigt starkt på många sätt. Många med oss i detta lan och i världen som har problem med A men det är så få som pratar om det.

Drycker, så glad jag blir för dina rader här. Har du bestämt dig för att ge dig själv en chans nu? Hoppas verkligen det. Du har så mycket bra att se fram emot. Tror du är en sällskapssjuk person ;-) ? AA är jättebra tror jag! Boken verkar riktigt bra. Var inne och provläste den lite. Både rolig och nyttig. ;-) http://issuu.com/provlas/docs/9789175579801?e=2316620/13605340

Zorro, vi går i takt, dag för dag. Så glad att du är här. Detsamma, kompis. Hoppas det lättar för dig på flera plan. ?

Igår var jag på träning på morgonen. Fick ställa klockan. (Ingen morgonmänniska längre) Efter det lussekatter, lussebullar med mandelmassa och en längd med kanel och mandelmassa. Jag bakade!!! Slå in presenter och iväg på kalas hos vänner. Mest folk jag inte kände. Lite stelt men trevligt. Erbjöds vin innan middag och visst kastade jag några långa blickar efter de där suktande glasen en stund men drack vatten hela kvällen. La märke till andra som tackade nej trots ingen bil och inget problem mer, nä jag hoppar nog idag. Hade trevligt och bra samtal på kvällen med de andra. Jag behöver inget vin för att kunna prata och öppna mig. Har aldrig behövt..

I morse lussande jag för alla barnen med sång och lussebricka på sängen. Mamma i ljus morgonrock, rött midjeband, glitter (från granplanteringar) i håret med hembakta lussebullar :-D. Det var planen m bakningen...

Mitt största problem är det olyckliga äktenskapet. Det tar nästan knäcken på mig och det blev ett jobbigt gräl och samtal efter det. Kom helt ur gängorna och tappade all energi och orkade ingenting. Kände mig så ledsen och uppgiven. Hade det funnits A hemma vete katten om jag klarat att stå emot...

Det blev inget pepparkakshus och annat som jag tänkt. Måste äta bättre! Glömmer ibland att äta och då mår jag inte bra. Efter lite mat gick humöret upp. Här svänger det i känslor i livets vardag.

Kram på er!
❤️

Då ställer jag mig i ledet och gratulerar till dina 41 dagar. Varje dag som nykter är guld värd, men det vet du ju redan ;-)

Stor kram till dig

Hej Förändringen,

och välkommen hit! Så bra att du har hittat hit. Man är aldrig för gammal eller ung för att ta tag i sina alkoholproblem. Bra gjort. Vet du, jag önskar verkligen, verkligen, verkligen att jag hade gjort det när jag var i din ålder. Vad livet hade kunnat se annorlunda ut. Jag började också dricka i 13-14-års åldern. Minns att jag bland de första gångerna låg bland cykelställen på skolan en fredag eftermiddag och kunde inte ens komma upp. Hade halsat vodka direkt ur flaskan. De "tuffa" grabbarna trodde att jag gjorde mig till, men insåg att så inte var fallet när jag började kräkas. Tja, det hade hög impfaktor på den tiden... Inte lika kul idag.

Kämpa på nu och välkommen hit!

"Gött att själv slippa" skriver du. Ja, jag kan bara hålla med. Så j-kla gött!

Förutom alla dumheter, elakheter och idiotiska saker som händer på fyllan, så har jag börjat inse hur många olyckor som faktiskt orsakas av alkohol. Nu menar jag inte bara sådana allvarliga saker som drunkningar och trafikolyckor. Men "vardagsolyckor" såsom att ramla i trappan, snubbla, falla osv. Det är ju ett under att man har överlevt... även om jag vaknat med otaliga blåmärken som jag inte haft en aning om hur de har tillkommit. Minns en gång att jag vaknade på morgonen med en jättebula i tinningen som var alldeles blå. Hade ingen aning vad som hänt. Inte förrän jag såg korten från den vilda festen... Jag sitter på golvet, håller mig uppe med ena handen runt en stol och i andra handen håller jag en ispåse mot huvudet. Just ja. Jag ramlade och slog huvudet i stolen och slocknade ett tag. Vad bra.

Men sådant slipper vi numera...

Kram på dig

Haft en lång arbetsdag och för lite sömn inatt.
Blir extra känslig och känner mig nedstämd.
Såg mitt ex på stan hand i hand med sin nya tjej.
Blir så ledsen och samtidigt arg när jag ser honom.
Vill absolut aldrig någonsin ha honom tillbaka....men så mycket känslor och ilska varje gång jag ser honom.
Han lämnade mig med vår yngsta son,som jag har allt ansvara för helt ensam nu.
Han vill inte träffa sin pappa mer än 1-2ggr per år pga av hans svek.
Det är tungt att aldrig få någon avlastning .
Alltid finnas till hands.
Vi har en grymt bra och fin relation jag och sonen,men det känns så tungt ibland.
Alltid känna dåligt samvete över dålig ekonomi,att jag jobbar flera kvällar i veckan och att jag vill träffa min nya kille som han inte riktigt accepterat ännu ialla fall.
Känner mig så ledsen igen just nu.
Undrar hela tiden hur lång tid det tar att läka efter alla svek man utsatts för med otroheten och hans alkohol missbruk.....
Skönt att få skriva ner sina känslor bara.

Hej min fina vän,

Hur har du det? Hoppas att du haft en mysig lucia-helg.

Själv har jag konfronterats med alkoholstinna människor som tjatat och pikat och dummat sig i kvadrat. Men vet du - åt h-vete med dem allihop! Jag vet att jag mår så fantastiskt mycket bättre utan alkholdjävulen på min axel. :-)

Stor varm kram till dig <3

Hej Comrade,

Tack för att du delar med dig så öppet om vad återfallen leder till. Det du skrev träffade så rak i hjärtat på mig: "Ångesten, paniken, illamåendet, sömnlösheten, självmordstankarna. Ja, allihopa. Minns du dem? Och de finns kvar här nere." Nä, tack. Det är inget vi behöver, eller hur?

Kämpa Comrade. I det här fallet är gräset verkligen grönare på andra sidan.

Hej kära du,

Tråkigt att du inte mår bra... Det som är bra är väl att du kanske faktiskt vet varför du mår dåligt? Du verkar känna att du inte har kontroll på jobbet och arbetsbelastningen. Du nämner utbrändhet. Jag läser in nedstämdhet/depression i det du skriver. Det-spelar-ingen-roll-tänkandet.

Stress leder gärna till nedstämdhet. Det kanske finns åtgärder som du kan vidta för att lösa din arbetssituation? Du kanske ändå ska göra ett nytt försök att komma in i dina goda vanor med träning och meditation?

En sak som garanterat inte kommer att hjälpa dig i längden är att börja dricka. Men det vet du redan. Du vet också varför du inte har börjat igen. Eller hur? Egentligen är det väl inte att börja dricka som du innerst inne vill? Utan, jag antar, att du vill må bra. Och att du tror att du kommer må bra om du börjar dricka. Det är så vi har löst problemen tidigare. Men vi vet ju att det inte funkar. Frågan som du bör ställa dig är: vad kan funka för dig istället?

Förlåt att jag låter pekpinnig. Det är inte min avsikt. Vill bara få dig att kanske tänka i lite andra banor än vad du gör just nu. För en tid sedan kände jag detsamma. Det har varit så sjukt mycket på jobbet under den här hösten. Jag har stressat mig till en nivå där jag börjar gå sönder igen. Någonstans började jag tänka att jag kanske behövde börja dricka för att orka. Men jag kom på bättre tankar kan jag säga och det är jag innerligt tacksam för idag.

Kämpa på! Kram

När jag drack sist. Då slog jag i huvudet på vägen hem oc blev rädd....jag kommer ta livet av mig om jag inte slutar nu.
Det har varit en tung och tuff vecka, en av de värsta jag har levt. Skam, oro, trötthet, mediciner, smärta, ångest och tomhet. Jag har klarat första veckan utan nån större sug då all fokus har riktat inåt och det har varit mycket nytt. Helgen gick smidigt då vi hade gäster och det var hundmässan hela helgen, det var bara hund hund hund......
Nästa veckan blir det besök på b.c. på mån, ond och fre, sen får man se hur det blir under julen.
Hälgen blir det värre, jag har ingenting inplanerad och jag kan inte göra en del julsaker pga gipset.

En dag i taget.....
Tack alla för kommentarer

för att du berättar sanningen för din psykolog på onsdag.

Du är liksom värd det.
Värd att få rätt hjälp så att du inte fortsätter skada dig själv med öl.

KRAM

aqua, hur går det för dig? Ledsen att jag sista tiden varit här mest lite sporadiskt, men jag följer både dig och Leverjag. Har bara haft så mycket i mitt liv som tagit både kraft och tid sista tiden,
/Z

Underbart att läsa 40 dagar. Avundsjuk för att jag inte är där än. Och så otroligt stolt över att en människa som du vill vara min vän. Kram på dig! :-)
/Z

Hej Alla
Funderar över vad som låter bäst! :)
4 veckor och 1 dag?
29 dagar?
Nästan en månad?

Kram på er mina följeslagare, Leverjag och Aqua. Hur går det för er?

/Z

Det blev en trevlig och lyckad julfest igår. Jag drack dock mer än 6 glas och blev ganska full. Jag tänkte ta nya tag på måndag. Jag ska sluta stressa, träna hårdare och dricka mindre alkohol. När jag var yngre var jag ganska smal och vägde runt 53 kg. En hög alkoholkonsumtion under två års tid gjorde att jag gick upp till 65 kg. Nu har jag lyckats gå ner till 58 kg och tänkte gå ner ytterligare 5 kg. För att gå ner i vikt är det viktigt att minska på alkoholkonsumtionen. Jag har en ”allt eller inget” personlighet. Det kanske är bättre att vara nykterist istället. Men samtidigt känns det konstigt och tråkigt att sluta festa.

Du är inte den enda som har fastnat i en ond spiral av alkohol.
Absolut inte.
Tyvärr är vi många.

Du skriver att du har ADD och drag av asperger och det innebär ju många gånger att man har extra lätt att drabbas av oro, ångest och panikattacker och jag tänker att ölen du dricker för att koppla av och kunna sova är så elak mot dig...

För det är ju så att man (i alla fall jag) mår ännu sämre och har ännu mera ångest när man vaknar bakfull och yr.

Känns hela livet jobbigt?
Har du något som helst stöd?
Det har man ju rätt till om man har de diagnoser du har.

Även om det känns mörkt nu så lovar jag dig att det kommer kunna vända om du tar hjälp och slutar med den dumma ölen.
Det finns andra mycket bättre sätt att slappna av och koppla av med hjälp av och det borde du få bra hjälp med.
Du är värd att må bra.
Livet ska inte bara vara en enda kamp.
Men ibland måste man kämpa för att ta sig ur ett destruktivt leverne och då behöver man ofta bra hjälp på vägen.

Du kan ringa alkohollinjen eller AA om du vill ha stöd och råd.
Såg att du undrade om det inte finns någonstans att vända sig.

Fortsätt gärna att skriva här också så ska du se att det finns många fina och kloka människor här som gärna stöttar och delar med sig av tips och råd.

Kram!

Har varit medlem hör i ett tag utan att skriva ngt. Har väl varit för feg helt enkelt. Men när jag läser vad du skriver Mick så känner jag igen mig själv i mycket. Är också en fredags/lördags drickare som saknar spärrar för vad som är "normalt" att hälla i sig. Ligger nu som så många andra helger med rå ångest och försöker komma på vad som hick fel igår. Jag sa till min fru att jag skulle hem till en kompis o ta några öl, det hela slutade dock med att vi gick på nattklubb o jag kom hem 4 på morgonen. Som du förstår är detta inte direkt uppskattat av min fru som börjar tröttna rejält på mig ( med all rätt) jag har två underbara barn som får se sin pappa ligga utslagen i soffan på helgerna alltför ofta. Så jag behöver också ta tag i detta!
Jag har så många gånger sagt till mig själv, ta nu bara ngr öl ikväll men så händer det som hände igår.

Idag sa jag till fru (som jag har sagt ngr gånger innan) att nu får det vara slut på detta. Jag har bestämt mig för att ta minst 3 vita månader för att försöka bryta mitt beteende. Sen vet jag inte om jag lurar mig själv genom att tro, att efter dessa 3 månaderna att jag kan få kontroll på mitt intag? Men det är här jag är nu o så här jag tänker, tiden får utvisa om jag fixar det lr inte.
Kanske blir det en så pass skön känsla att leva utan fylleångest så man lägger det helt på hyllan.
Det var iaf skönt att få skriva av sig lite o hoppas det var ok att jag skrev det här på din tråd? Vet ju inte hur det fungerar här inne riktigt ännu.
Men fortsätt o kriga på jag tycker du är stark!