Senaste kommentarerna i forumet

Hej xoxo!
Vilka bra tips! Jag köpte några alkoholfria cider nyligen. De smakar nästan som alkohol vilket gör att man lurar sig själv, haha. Jo jag tänkte minska på alkoholintaget framåt kvällen och endast dricka en drink under en timme. Jag hoppas att jag lyckas. Det kommer att finnas lite lussebullar, pepparkakor och choklad. Tack! Hur går det för dig?

Drack 3 öl igår, blev full men inte bakfull. Mådde rätt dåligt så gick o la mig innan 9 ändå. Var orolig för att hunden skulle märka nåt men han låg o sov som en stock större delen av kvällen. Har 3 öl kvar i kylen o idag ska vi ha fest o kolla på fotboll. Vet inte om ja ska dricka.

Han dricker betydligt mindre nu men måste ha några folköl varje dag. Vill inte avstå helt. Och vill absolut inte prata om det som har varit. Jag känner hur irritationen kryper i kroppen och hur avståndet växer mellan oss. Jag lever mitt liv och han är trött och sur. Negativ till allt och alla.
Kommer inte med några förslag till vad vi kan hitta på tillsammans. I tystnaden får mina minnen nytt liv. Jag tänker på alla gånger han har fått mig att gå på tå och ängsligt rättat mig efter hans humör. Tror inte att jag kan känna någon närhet och tillit om han inte visar insikt och ånger.
Jag har föreslagit att vi ska kontakta någon på beroendekliniken för ett gemensamt samtal men vet inte om möjligheten finns. Det verkar inte vara något som erbjuds patienterna i alla fall. Och han själv kommer inte att fråga efter det när han är på återbesök i februari.

Fy vad jobbigt det låter. Du är säkerligen inget av de saker som han säger att du är. Hur länge är du villig att vänta på honom? Det är mitt stora problem, när går jag?
Skickar många styrke kramar till dig ?❄?

Leverjag, har inte provat Antabus tidigare men känner att det är en livlina jag fortfarande har. Har gått i terapi i omgångar men inte berört mitt alkoholintag närmare där. Kanske är ett alternativ...

Tack Leverjag!
Första partykvällar av två avklarad. Drack bara en 3,5:a på hela kvällen! Stolt som en tupp är jag över mig själv. Kände inget större sug faktiskt utan är oerhört motiverad. Underbart att vakna pigg och utan ångest.
Ska ju som sagt på stor fest ikväll igen men har anmält mig som chaufför så det känns bra.

jag gör reklam för böcker här men nu måste jag bara !! Han skriver exakt så som jag upplever/har upplevt hela min alkissituation. Jag har tjatat till förbannelse om att vi alla beroende är så lika varandra, vi följer samma schema, och av nån helkonstig anledning vill inte de högskoleutbildade inse den saken. Därför är det så skönt att få bekräftelse på att fler anser samma sak och det högst offentligt.

Jag har gjort allt han beskriver innan jag också fläskade i min personliga botten och var tvungen att göra ett val om jag ville överleva eller dö. Och ja Berra, jag var inte så fräsch då när jag stapplade in på behandlingen !! Grå hy, underviktig, skakig och bara så tillintetgjord att jag knappt orkade hålla mig uppe. Ibland saknar jag ett kort på mig då.......kunde vara en riktigt påminnelse om hur det en gång var.

Och att jag inte på villkorsvis vill tillbaka dit till det livet ! Därför påminner jag mig dagligen om hur det en gång var, inte med stora ord eller gester, det räcker med att se mitt halssmycke varje morgon :-))

Och i eftermiddag ska jag på ett aa-möte för att få häva ur mig en del jag samlat på, blir lite för sällan numera.

Här är boken :

http://hoi.se/bocker/skal-ta-mig-fan/

Det går att vända elände och komma ur det starkare och ännu klokare.
Ha tålamod och våga göra det du tror krävs.
Två små råd som jag lika gärna skulle kunna ge mig själv... varje dag.

:)

till morgonkaffet i sängen.
Tack för det :)

Jag har själv köpt mycket av det mesta under många många år. Hanterat stress och ångest med att shoppa. Inte på kredit och inte så att ekonomin pajat. Men absolut av fel anledning och helt i onödan. Jag ser sambandet mellan alkoholberoende och köpberoende tydligt numera. Det är samma belöningssystem i hjärnan som dras igång. Samma förnekelse också för den delen. Det är bara ens egen motivation som kan förändra situationen. Det är inte så bara, det är helt enkelt avgörande.

Katten väckte mig imorse precis som alla andra mornar med pussar och kramar, av ett djur är man ärligt älskad och har du inte gjort dig förtjänt av det så visar dem det tydligt.

Jag vet att i framtiden vill jag arbeta med djur på något sätt.

Jag har tänkt i några dagar på saker som jag kan fokusera på för att ha tankarna på annat och det finns en sak som jag både tycker är roligt och väldigt behövligt. Det är att få ordning på vårt levnadssätt, ekonomiskt. Vi lever dag för dag och spenderar sjukt mycket pengar på onödiga ogenomtänkta köp.

Det är en puck son jag får ångest över och har gärna velat döva den tidigare med alkohol.
Vore utmärkt att få kontroll på detta.
Så man i framtiden kan ha råd med bröllop, resor, pengar till framtida barnen etc etc.

Ja så får det bli. :)

För mig är inte pengar allt. Men man ska känna sig trygg i livet och då är det bra att ha pengar.

Grattis till dina 39 dagar Leverjag, vad bra du är och vad glad jag blir för din skull ??

Ha en fin helg.

Jag är oxå ganska ny här. Mannen har varit nykter i två veckor nu men det är ett helvete och igår gick han igång på mig igen med alla möjliga hemska ord framför mina barn i nyktert tillstånd. Han kan skrika hur hemsk jag är, hota mig, säga att man måste va alkis för att leva med mig för jag är Psyk. Jag begär inte mycket ger han tid men tycker inte det är mycket begärt att han ska gå ut med soporna eller hämta julpynt från vinden istället för att jag ska släpa med mig 5 barn ålder 4 mån-7år o göra det själv. Nä då tvingar jag han till ett liv han inte vill ha. Han dricker ju inte och jobbar o han ger mig sex så varför klagar jag undrar han. Jag nöjer mig inte med det jag behöver trygghet o kärlek tillbaka och lite hjälp med även hans barn.
Ztark, hur lång tid tar det innan allt blirbra igen. Jag menar hur länge måste han va nykter innan allt blir bra o man kan leva något normalt liv igen utan abstinens o konstiga psykutbrott som gör mig galen. Jag har svårt att stänga av o inte lyssna på han för han gör så personliga angrepp så jag blir helt förstörd. Först blir jag arg o chockad att man kan säga så till nån man älskar o sen så börjar jag ju nästan tro på han att det är mitt fel. Det är hemskt. Tycker inte jag förtjänar detta. Jag gör inget fel ändå gör det ont för de kommer från honom som ska stötta mig o älska mig. Gått så långt så jag knappt vet vem han är längre. När är han sig själv? Är han sig själv någonsin? Jag vill lämna men han får mig att tro att det blir bra snart. Att jag måste vara där för han nu annars kommer han inte klara det. Tredje advent imorrn o här finns inget julpynt o jag mår dåligt o fattar inte ens hur vi ska överleva julen. Det känns nästa som om han skiter i barnen med. Det är hela tiden hur han mår o hur jobbig jag är.

Tack Harrim för din raka och ärliga kommentar. Jag måste verkligen fråga mej själv vad jag håller på med? På morgonen ses allt så tydligt och glasklart. Jag minns gårdagskvällen hur jag smög iväg till min gömma, gång på gång på gång. Tappade helt räkningen på antalet glas med vin.
Kände mest irritation över den snåla ransonen på en halv flaska vin som jag fått mig tilldelad. En mängd som jag själv valt och bett om hjälp att hålla.
Nu är det morgon och jag är förnuftig igen. Min insikt är att det är enklare att helt avstå alkohol än att försöka kontrollera. Men då kommer min egen vilja...Vill jag? Jag måste rannsaka mej själv. Hur vill jag leva mitt liv som farmor?

Jag var på julfest med jobbet igår, och körde bil och drack A fri öl, och jag kan bara säga att allt känns super bra.
Det kom lite sug då och då men det gick bra.
Har märkt nu att suget har minskat en aning, när topparna kommer som tex igår när det var fredag så var det inte lika starkt som tidigare.
Jag märker att tankarna styr mycket, det gäller att ha tankarna på annat än på A, då går faktiskt suget tillbaka, kanske inte helt men det blir inte så påtagligt.

Trevlig helg alla som kämpar.

Fint att du skriver! Jag fäster mig vid din mening "Tror inte att han vill släppa mig fri." - det kan du ha - eller har antagligen - alldeles rätt i. Vet du, det är hans sak och hans problem. Din grej är "Jag vill gå vidare i mitt liv men det hår inte som det är nu!" Vill sätta ett skiljetecken där i mitten och fokusera på "Jag vill gå vidare i mitt liv"... Visst har du kontakt med en kurator? De brukar ha kunskap om hur man "reder upp" de formella sakerna. Ta all hjälp i de frågorna.
Jag ser att jag låter så praktisk och kanske känslolös nu i det jag skriver... så är det inte. Att ta tag i själva livet är antagligen din tuffaste uppgift och kräver arbete... Vet inte om det stämmer för dig men kanske att du måste börja med att planera och göra saker utan att det känns varken meningsfullt eller roligt.... Igen kan jag tjata om Al-anon - har du varit på något möte?
En sak till - du skriver att du skyllde på nåt när exet ville bjuda på fika. Vet du själv varför du inte ville gå? Det tror jag är viktigt. Sen kan du välja om du ska säga sanningen åt honom eller inte och om du "skyller på nåt" av vilken orsak du väljer att göra så.
Lördagskram till dig! / mt

Så jättetrist Besviken att du inte fått svar från Al-anon... och Jessie sök dig till ett möte! Jag ska kolla möteslistan och se om jag kan hjälpa dig på nåt sätt. Var in och kollade på hemsidan / kontakt, försök med att ringa servicekontoret 08-643 13 93 (Dagtid måndag – onsdag) och fråga. De kanske vet något. Det är ju så att Al-anon fungerar i form av frivilligt arbete och de flesta är ju i en liknande situation som du... risken är stor att det börjar halta.
Just därför behöver vi vara många som hjälps åt. Fortsätt skriva här och stötta varandra, en bra sak med den här sidan är ju att den finns och fungerar, vi behöver inte ta ansvar för det praktiska när vi har fullt upp med att hålla näsan över ytan. Kram, kram / mt

Ja, jag skulle så gärna varit där! Nu råkade det sig så att jag/vi hade lovat barnbarnsövernattning då föräldrarna skulle på fest. Barnbarnen är så stora nu att de mycket väl kunde ha övernattat hos kompisar men vi hade också planerat det årliga pepparkaksbaket till lördagen och det löftet kunde/ville jag inte dra tillbaka.

Intressant i sammanhanget är att det var nästan på dagen 5 år sen jag gjorde mitt livsavgörande beslut och förverkligade det i handling; lämnade hus och hem tidigt på söndagsmorgonen 6.12 i tanke & tro att äktenskapet var över. Meningen var att söndagen skulle ägnas åt pepparkaksbakande med barnbarnen... den gången lät jag mig (otroligt nog) inte hindras - så många familjeangelägenheter hade fått hindra mig innan. Jag tog degen med mig och ställde den på barnbarnfamiljens trappa. Ringde sen och meddelade att bakandet fick ske med föräldrarna. Så var det då.

Det var alltså en slags jubileumshelg för mig. Pepparkakans dag :))) Hoppas att nästa tillfälle blir efter ett halvår, jag vill så gärna komma!
Söndagskram / mt

..ni som inte var med, överväg att ompriotera era förehavande vid nästa tillfälle, det var otroligt intressant, och jobbigt, och kul, och spännande, och....alldeles underbart för att citera Askungen på Kalles Julafton.

Inför nästa träff föreslog jag till gänget att man bjöd in till någon sorts föreläsning då man fortfarande kan sitta lite off som åhörare utan att behöva outa sig helt, sedan i ett annat rum eller liknande ha möjlighet att kunna välja just då om man lära känna sina forumvänner eller inte, beroende om man känner sig bekväm med situationen eller inte.
Men mitt råd till alla, fronta dina rädslor, finns inget som ökar självkänslan så mycket som när man just har klarat av ett hinder.

Jag tänker på det fortfarande hur träffen var och hur jag hade jobbat med mina förväntningar innan, och hur de blev i verkligheten.
Inte alls lika men överraskande till det bättre, men absolut inte som jag hade tänkt mig det.
Och jag körde med mitt forumalias Berra hela dagens sex timmar, ingen som frågade vem jag verkligen var, men kände mig så bekväm att jag hade lätt kunna berätta mitt verkliga namn och härkomst, om någon hade velat veta.

Men, apropå hur man fantiserar om hur någon ser ut, jag blir fnissfull av hur min fantasi ibland spelar mig stora spratt, och samtidigt hur nära verkligheten den är på ett helt annat plan, och det enda man känner en person på är i deras skrift.

Mie, ja vad ska jag säga, blev helt paff när du satt där, min "gudinna" som var den som svarade på mitt tragglande nervösa första inlägg, utan dig vet jag inte om jag hade suttit där jag är idag, dina inlägg betydde allt för min fortsatta nykterhet.
Trodde att du var borta för all framtid när du inte varit på forumet på många år, du ska veta att jag är dig evigt tacksam, tack!
Hur väl motsvarade du mina förväntningar?, hade inget ansikte på dig, men din kroppsstorlek gjorde det, man vill bara skydda dig på något sätt.

Ebba, du förvånade mig mycket, visste om din hårfärg efter din länk till din tidigare blogg, du var "mystisk" och spännande och nu låter det som om jag har snärjt in mig i tokiga ordval, men du var precis tvärtom, varmhjärtat, omtänskam och väldigt "mjuk" småbarnsmamma, och din dialekt var för mig mycket förvånande.
Känner mycket gemensamt med de svårigheter vi har genomlevt tillsammans men var och en på sitt egna sätt, minns hur vi skämtade om att vi skulle träffas på Mårtens premiäröppnade av sin nyktra nattklubb, men där det sket sig för din del.
Man möter på många hinder och prövningar i sitt liv och hur man då upplever de som omöjliga att forcera, men med lite tidsperspektiv på dem så har de tvärtemot varit sådana saker som har styrkt en på sikt, men man trodde att de skulle göra precis tvärsom, bryta ner en..
Du har en egen liten plats i mitt hjärta ( men skvallra inte för frugan, hon tror att hon har ensamrätt på den)

Adde, ja vad ska jag säga, jag skrev en gång att jag trodde du såg ut som han som tvättade skjortkragen i prädd.
Och jag vet att du har stora ord i dina berättelser, men det förvånade mig att du också var stor i vekligheten, som en stor nallebjörn.
Den värme du utstrålar i verkligheten syns inte alltid i dina rader, en sådan levnadsglad människa smittar av sig, verkligen.
Din dialekt förvånade mig, men gav bara mer värme till dina väl valda ord.
Ibland får man känslan av att du har varit ett riktigt fullblodsalkis och förväntas då se ett uppvaknat vrak, men du hade en otrolig fräschör och närvaro, en man med vassa ord och mycket stor medvetenhet, tack för det.
Jag har all respekt för dig och din livserfarenhet, ditt stöd på forumet betyder mycket.

Jag saknar så många andra som jag så väl skulle vilja träffa i verkligheten, t.ex Mulletanten (och henne mullegubbe), Pia alias MammaKvinna46 som jag har haft djuplodade samtal med, han som jag "tog i örat" en gång som jag skulle vilja be om ursäkt till.
Nej, det går inte att rabbla upp alla här, det finns de som kommit och gått genom åren och har satt sina spår hos mig.
Det har format mig till den forumBerra jag är idag, en person helt skild mot den jag är i verkligheten, hoppas inte att den förvånade er för mycket...

Oj vad pratglad jag var nu då, somnade tidigt i soffan ikväll, efter en uttröttande arbetsvecka.
Förflyttade mig från soffa till säng klockan halv ett, och har sedan dess slagits med sömndemonerna och svettiga smalben som klibbar fast sig i täcket, känner en viss panik över att behöva möta morgonens första ljustrimmor minut för minut.

..men ibland behöver man prata med sina vänner, både de som finns och inte finns i verkligheten.
Ännu mer märklig kan situationen kännas att de som man kännt i så många år, som inte fanns, plötsligt finns..
Ja det skapar lite konflikter, åtminstone i mitt lilla huvud...

En god och nykter (närvarande) helg önskar jag er alla, och till er som tvekar....har ni någonsin saknat en bakfylla?
Gör något värdefullt i helgen för er själva eller era närmaste, ge dem och dig själv lite lugn och ro både kroppsligt och i själen.
Lägg pengen som skulle gå till alkoholen på en blomsterkvast eller en ask choklad till den du älskar i livet,
Och inte den falska försälskelsen till anden i flaskan som du tror älskar dig, hans enda målgrupp är att söndra vänskap trots att han till en början vill få oss att tro att det är det motsatta.

Alkoholen blir nästan alltid det motsatta till vad du förväntade dig, det tar bara lite tid för oss alla att upptäcka det, lite längre för oss andra, men vi är inte sämre människor för det, vi har hjärtan stora som blå hallen och det tar tid all kasta ut alla som bråkar med oss.

Nu är det helg, den förtjänar vi, nyktra...

Berra

Tack för alla konstruktiva svar,

Det värmer och hjälper lite även fast det idag blivit några glas. På en relativt OK nivå dock.
Jag tror jag sakta börjar förstå varför jag lever så här. Är två orsaker. Nummer 1 är att jag alltid haft kul när det varit fest. Så tror jag det är för många och inte det egentliga problemet. Men värt att ha i bakhuvudet. När man är lite nere tänker man lätt tillbaka på roliga stunder och då finns dessa i miljöer där man mått bra.

Det egentliga problemet är jobbigare att ta till sig. Ordet är "lycka". Lycka för många är att tjäna mkt pengar, att få beröm av sina föräldrar, familj osv.
Ja. Jag borde vara lycklig men inser nu vad som är felet. Under min ungdom ville jag gå min egen väg och göra saker jag gillade. Det blev mer som alla andra ville och jag gled in på akademiska studier i många år och sedan jobb, jobb och jobb. Träffade sedan min fru som jag älskat över allt annat. men inser även här att det var fel. Hon är det vackraste som finns men med en personlighet som kanske inte är den just jag behöver.

Två exempel. När jag gick i gymnasiet försökte jag göra uppror och hoppa av till Bygg! Blev ramaskri att jag var nere och jag fortsatte mina ekonomistudier.

För sex år sedan träffade jag en person som var varm. En värme som jag faktiskt inte känt i mitt liv (har alltid dragits till lite hårdare kvinnor av någon anledning). Jag gjorde då något helt förkastligt men jag var lycklig i sex månader. Tränade och var i mitt livs bästa form. Sen kom domedagen. Mina barn var små så jag kände att jag hade inget val. Sedan dessa har det gått utför.

Alla jag träffar säger till mig att "du har den vackraste fru en man kan ha". På varje fest kommer någon fram och talar om för mig hur lycklig jag skall vara. Klart det påverkar mig. Problemet är ju att jag inte är lycklig. Jag tänker ofta på vad som hade hänt om jag gjort ett annat val för sex år sedan. Hade jag varit lyckligare och i bättre form nu? Hade mina barn kanske haft det bättre än nu?

Jag skall absolut inte skylla på andra. Mina val är det jag som skall stå för men när man reflekterar är det inte alltid helt enkelt.

Träffade en person från The Drawing Room i veckan. Ett desperat försök från min sida att kanske hitta ett halmstrå att ta tag i.
Ju mer jag tänker på det är det inte ett "Betty Ford hem" jag behöver. Det är någon som rättar till mina tankar.

Blev ett djupt inlägg idag. Ta det för vad det är. Vill dock säga att jag blir stärkt och uppriktigt glad för era positiva kommentarer.

På ett eller annat sätt skall jag vända detta elände. Just nu vet jag bara inte riktigt hur...

//C

Jag har druckit alldeles för mycket hela mitt vuxna liv. Jag har genomlidit vita månader som min fru har pådyvlat mig men det har inte ändrat mitt drickande. För tre månader bestämde jag mig själv för att förändra mitt drickande. Inte att bli nykterist och sluta att dricka helt och hålet men att få ner min alkoholkonsumtion till en rimlig nivå. Jag har inte ens pratat med min hustru om det men hon ser det förstås. Jag dricker inte så lite som jag önskar men mycket har hänt under dessa tre månader. Jag smygdricker inte längre. Jag blir full mycket fortare och är bakfull dagen efter på sätt som jag inte har varit sedan jag var ung. För min del har jag svårt för att avstå från alkoholen men jag vill få kontroll över det. Jag tycker att jag är på god väg.

Ta ett beslut om att ta kontroll över ditt drickande så ska de se att saker och ting händer. Men jag kan förstå om du inte är redo för det tog mig över 40 år att inse att jag faktiskt har problem med alkohol och kanske till och med att jag är alkoholist.

Har fortfarande inte fått något svar ifrån Al-anon??

Hallå där jag har inte tagit en droppe sen jag skrev mitt inlägg. Igår hade vi julfest på jobbet drack 1 Loka käkade och gick hem kl20 kändes bra imorse. Har insett att det är färdig druckit för mig, blev sjukt sugen när arbkamraterna skålade, sugen så jag blev nervös för mig själv. Vill inte ha ångesten igen.

Jag fixar inte det här....alls....

Absolut ok att skriva här. Nej ingen julmust i Finland. Det är en helsvensk greij.