Senaste kommentarerna i forumet

Jo, Stingo, tyvärr är hela jag svart/vit, på/av, med/emot... Avspeglas nog i det mesta... Men klart var det inte BARA därför - jag generaliserade lite.

Ha en fin kväll!

...dagar. Var inte för hård mot dig själv, för att du inte får andra saker gjorda. Att lägga av är ett jobb i sig. Avkoppling behöver väl inte heller vara vettigt? Sitt fast och stirra i väggen ett tag, om det är vad du behöver.

Glad av att läsa ditt inlägg Zelda. :-)

Muränan! Så är det en dag i taget! Dag fem avklarad och det går bra. Tack för att du gav mig en kick i baken! Det här ska gå bra. Men jag märker redan att jag ser på mina medmänniskor litet annorlunda. Blicken och omdömet har blivit klarare. Spännande att se vart detta leder mig vidare. Saker som jag inte sett tidigare eller brytt mig om framstår tydligare.

Kram från Anna

Ojojoj vilken styrka. Beviset för att man kan klara mycket om man bara vill och tar hjälp

Du har bestämt fig att inte dricka. Skitbra. Funderat på medecin så du inte kan dricka? När alkoholen lämnat din kropp kommer din ångest att flyga sin kos, kan jag garantera. Aa? Kan vara bra att snacka med likasinnade som inte dömer och ger moralpikar. Du behöver nog lätta på trycket. Kämpa på

Tänkte precis som du traxxy. Bara en, hade inget sug, hott med öl till grillat. En som slutat röka, testar den igen med en cigg? Du kanske klarar dig en, två, tre , tio gånger men VET du att du alltid kan dricka kontrollerat. Läst din tråd ioch du har ju ett utvecklat beroende och det nämner du själv. Går alkohol och idrott ihop? Jag önskar di lycka till med allt men lyd mitt råd att lämna flaskan bakom dig, precis som du ska göra i maratonloppet.

Usch vilken sits du är i vännen. Jag kan bara säga att han aldrig, aldrig kommer få ensam vårdnad för jag vet av erfarenhet. Min pappa hade en vårdnadstvist med min lillasysters mamma (ej min mamma). Hon söp på helger, hade min syster med ut på krogen full, full hemma låg i sängen däckade, full på storhelger. Pappa och jag ringde socialjouren 23 gånger, ingen gång obefogad stod det i underlaget till domen. Delad vårdnad blev det. Han kommer få delad och även du. Att du äter antidepp tja gör många och har du ingen allvarlig psykisk sjukdom som gör att din förmåga att vara mamna är gravt nedsatt kan du vara lugn. Försök att sälja huset. Har ni familjerådgivning, familjerätt där ni bor så kanske ni under tiden ska hs nåhot deponikonto för hushållskostnader. Förlåt är så där tråkigt ordningsam nu.

Måste bara flika in att ca 500 000 svenskar äter antidepressiva läkemedel så knappast något som kan användas mot dig. Finns nye en chans att du blir av med barnen. Han är bara desperat att ta tillbaka kontrollen.
Hoppas att de går bra med mäklaren! Det är rätt väg att börja.

Är verkligen det enklaste att vara kvar och må dåligt? Du är värd så mycket bättre. Att föräldrar skiljer sig är normalt idag i min krets i alla fall och något som ungdomar kan hantera. Med risk för att låta hård men finns det inte en risk att man gömmer sig bakom barnen för att slippa ta ansvar och fatta svåra beslut som förälder? När jag och mina vänner diskuterar så är de som haft det värst de som växt upp i hem där föräldrarna borde ha separerat inte vi som har föräldrar som flyttat i sär.

Du ska inte ge huset till honom utan bevaka dina egna intressen. Ni gör så att ni låter huset bli värderat. Det behöver inte vara perfekt städat för det. Mäklare bortser från sånt. Sen finns två alternativ. Antingen köper han ut dig eller så säljer ni om ingen vill bo kvar. Det åter ju fantastiskt om du har möjlighet att få en egen lägenhet. Boka tid på banken så hjälper de dig med en boendekalkyl så du vet. Det är inte så krånglig. De räknar på vad du har för inkomst och sen får du själv hjälpa till att ta fram vad du har för kostnader varje månad.
Du fixar detta! Det blir aldrig rätt tillfälle och varför varför skulle de vara bättre för dina barn att ha en mamma som lider hemma?
Kram!

Har just öppnat en vakupack med varmrökt lax och låtit familjen fixa mackor av det till middag. Kanske inte något helt nytt, men det kan nog ha blivit mera av sånt under den senaste månaden. Å andra sidan har jag alltid haft två helt olika sätt att äta. På det ena njuter jag av god mat och på det andra intar jag föda för att få näring och bli mätt. Båda fungerar för mig och sätt nummer två är väldigt praktiskt, då man behöver klara sig med maten på någon sämre lunchrestaurang, eller så.

Men (bara) "ett svepskäl"? Varför så svartvitt? Säkert kan det ha varit en delorsak, men månne inte intresset för riktigt god mat hittar tillbaka också utan vinet.

Jättebra att du förstår att du har ett problem och vill förändra det. Jag växte upp med alkoholiserad mamma och det var hemskt. Dina barn är små nu men när de blir äldre kommer de märka att mamma är annorlunda nä hon dricker osv. Sluta nu innan du blir mer beroende! Sluta helt! Jag hoppas det går bra för dig.
Kramar

Jaha, och här sitter jag med ett glas vin. På en måndag. Känns ju bra. Men jag vet att det inte blir en flaska, om jag säger så.

Mina nerver är totalt på utsidan. Men jag tror att jag kommit på en lösning. Jag sa ju att vi bor på ett speciellt ställe, well om han bara går med på det (och jag verkligen vågar säga vad jag känner nu) så kanske han kan bo i en stuga som vi för närvarande har uthyrd. Det är åtminstone en tillfällig lösning och kanske han inser då att relationen är slut. Samtidigt är barnen nära och han blir inte "utkastad" på det sättet.

MEN, som sagt - han måste gå med på det också...

Gillar den där tanken, Muränan. Skall lägga den bakom örat, för framtida bruk. Tack.

Just nu mår jag så himla dåligt.

Håller på att kolla på alternativa boenden,men grundproblemet är väl att det kommer att ta tid att få det här sålt. Det är ett väldigt speciellt ställe. Och som jag ser det kommer det inte att finnas någon annan lösning än att bo kvar - tillsammans. Oavsett vad vi känner/inte känner för varandra. Har inga nära anhöriga i närheten, så det finns ingenstans att ta vägen.

Men jag har i alla fall bokat in en mäklare.

Jag såg din fråga i min tråd och svarar dig här!

Jag förstår precis din oro - att lämna innebär ju inte bara att lämna en missbruksrelation och ett medberoende; det innebär ju också att man lämnar sin trygghet (man vet ju vad man har men inte vad man får), jag kände stor oro för att inte klara mig ekonomiskt, att bli ensam, att inte få vara med barnen så mycket som jag var van vid, att inte kunna fixa ett ordnat, bra boende - men allt har löst sig.

Jag gick i flera månader och höll på att explodera (ska jag lämna, stanna, lämna, stanna, lämna, stanna, lämna, stanna, lämna) men när jag väl bestämde mig så flyttade jag dagen efter, utan att ha ett ordnat boende. Först bodde jag hos mina föräldrar när de var bortresta, sedan fick jag tag i en lägenhet på en gård i närheten av dem och ett halvår senare skrev jag på köpekontrakt för ett hus, och innan jul hade jag renoverat det och fixat iordning så att vi kunde flytta in.
Exet bodde kvar i huset för jag varken ville eller kunde behålla det - och banken hade sagt innan att jag inte kunde köpa hus "för de rekommenderade inte ensamstående kvinnor att bo i hus då det ofta medför krav på att kunna fixa saker praktiskt eller höga kostnader" typ, men till slut ordnade det sig!!

Allt löser sig - jag försöker tänka så, även när jag brister ut i stora ledsenheten och ångestattacker här på forumet...!

Kram till dig!!!
Fråga mer om det är något du undrar!!

Han kommer nog inte orka ha barnen - och i vilket fall så tänker jag att han bara hotar med att ta barnen, för han vet att det är känsligt för dig!!!
Mitt ex hotade med det och allt möjligt annat, och det var få saker som han sedan gjorde slag i saken.

Kramar

Kunde du bo kvar i ditt hus, eller skaffade du nytt boende? Alla sådana här praktiska saker håller på att ta kål på mig.

Han kommer nog inte orka ha barnen - och i vilket fall så tänker jag att han bara hotar med att ta barnen, för han vet att det är känsligt för dig!!!
Mitt ex hotade med det och allt möjligt annat, och det var få saker som han sedan gjorde slag i saken.

Kramar

Det är ju helt rätt att det lätt blir ett kvitto som ni skriver. Att man tänker att det är lugnt att det blir ok nästa helg också.
Jag uppskattar när ni är ärliga och tycker inte att du är jobbig Muränan. Tvärtom så behövs dom orden för att jag/vi ska hålla oss på banan.

När det gäller blodsocker Villmåbra så har jag inte riktigt blivit klok på resultaten ännu. Ena morgonen högt, andra lågt. Jag tror att det är för tidigt att säga något ännu.

Nåväl, min nyktra resa fortsätter och till nästa helg har jag bokat fiske med familjen på lördag morgon följt av husjobb för att inte hamna i fällan på fredag kväll.

Ha en bra dag och tusen tack för att ni bryr er och är ärliga.

/ I

Tack Ebba!

Igen. Men jag behövde verkligen stödet just nu.

Han kommer NOG inte orka ha dem borde jag ha skrivit. Det är vad jag tror men känn ingen skuld det är inte ditt fel. Kom ihåg det.
Jag förstår att det du går igenom är sorgligt, svårt och gör ont.

Så otroligt lågt och desperat att använda barnen som vapen.
Vill han ta ifrån barnen sin mamma eller? Tro mig Äppelknyte när ni har separerat kommer han inte orka ha barnen, dels på grund av Hans drickande, dels på grund av att han nu tvingas ta hela ansvaret när de är hos honom

Att snacka om dina depressioner och att dessa skulle ligga dig i fatet är att på ett desperat sätt försöka återta kontrollen genom att trycka på en öm punkt.

Du har verkligen ingenting att vara rädd för. Du har varit hos läkare och pratar eftersom att du hat fått antidepp utskrivet. Det tyder på styrka, insikt och vilja att må bra och kunna vara dina barns starka och bästa mamma i världen.

Och vet du, här för du dagbok och liksom dokumenterar tillvaron. Väldigt bra "bevis" på hur allt varit och är.

Stor kram från Ebba.

Semester är ingen bra idé. Det blev fritt fram för starköl och alltså blev jag lite rund om fötterna. Vad har jag lärt mig av detta? Jag behöver rutiner... Det positiva i dagsläget är att alkoholsuget är betydligt reducerat pga lång tids nykterhet. Jag glömmer av det. Förr räckte det med en fridag för att bli sugen. Idag tänker jag inte på alkohol i första hand. Det är väldigt befriande ska ni veta! Tur att jag bara hade semester en vecka... Tänker inte ge upp för detta!!! Jag fortsätter sträva efter det där maratonet även om träningen inte ens kommit igång. Jag måste få bort vikt för att knäna ska hålla!!!