Senaste kommentarerna i forumet

På något sätt börjar det bli en vana att inte dricka. Och jag håller fast vid prioriteringen att vad som än händer ska jag inte dricka, allt annat är sekundärt. Den upprepar jag som en mantra och det är nog bra för mig som både är ambitiös och hård mot mig själv, men ändå har svårt att få saker och ting gjorda. Vilket innebär att jag i stort sett aldrig är nöjd eller färdig; listan på förbättringar är oändlig: inte dricka, uppfostra barn, träna, gå ner i vikt, ta hand om en miljon saker som ska göras i hemmet, vårda relationer, göra karriär, resa jorden runt, ta upp kontakten med alla gamla vänner, förbättra ekonomin, blir rik, bli lycklig och harmonisk .....(ironi). Hur mycket jag än gör, så kommer jag aldrig till slutet av listan.... jag kommer ju aldrig att bli lyckligt om jag fortsätter att piska mig själv med knutpiskan.

Jag inser att jag behöver skrota listan eller i alla fall förändra min relation till den, men det finns ett djupt rotat ideal och en djupt rotad syn på mig själv som inte förändras i ett handvändning. Men att fokusera på att inte dricka och prioritera ner resten av listan innebär att det händer saker, det märker jag. Än så länge mest i huvudet - tror inte jag tänkt så mycket som jag gjort de senaste tre veckorna. Och jag tror, och hoppas, att det kommer att hända mer, även utanför skallen

Inget glas idag. Kramar mig själv och detta forum för att jag klarat tre veckor. KRAM.

Bör tillägga att mamma har träffat en ny karl och är lycklig med honom, vi övriga syskon ( alla har flyttat hemifrån, lillasyster är sladdis med tio år till närmsta syskon) har förstått att skilsmässab inte var gemensam som det sagts utan att det var mamma som ville skiljas (doclk inte bekräftat)

Tack för pepp. Igår la jag mig i sängen klockan 8 och stirrade, inte i väggen, men väl på en tämligen intetsägande, men underhållande, film i två timmar. Totalt onyttigt, men ganska trevligt. Och visst är jag ofta för hård mot mig själv, behöver träna på att lägga av. Tack. Ha en bra dag

... det är ALDRIG för sent att ändra sitt liv!!!

Hej och välkommen hit Marie! Bra att du hittat hit. Forumet är ett jättebra sätt att få stöd!

Hur vi gör...? Ja, det är väl lite olika. Men det som är gemensamt (enligt mig) är att vi har bestämt oss. Det handlar om att ta ett beslut för att man själv vill. Att man verkligen vill sluta för sin egen skull. Sedan kan man ta hjälp. Forumet, antabus, kontakta läkare/vårdcentral, AA m.m.

Som du beskriver ditt drickande, så blir det nog svårt att dricka "lagom". Du behöver väl inte bestämma dig idag för resten av livet. Det som funkade för mig var att jag tänkte att jag dricker inte tillsvidare. Helt stopp tillsvidare. Sedan får vi se. Nu, tre månader senare, kan jag börja formulera tankar för framtiden. Idag önskar och vill jag vara nykter för resten av livet. Vill inte ha skiten. Men när jag slutade, så kunde jag absolut inte tänka så. Mitt råd är att ta en dag i taget. Nytt beslut varje morgon. IDAG ska jag inte dricka, oavsett vad som än händer. Imorgon är en ny dag, som jag oroar mig över då. Idag är idag. Nu är nu. Ta en timma i taget.

Tänk på att ingen ångrar en nykter dag. En dag klarar du. Eller hur? Morgondagen får bära sina egna bördor.

Kram

Bra gjort Callen! Det är tufft med småttingar hemma. Även om de är världens bästa, så är det tufft att inte få sova. Du gör det bra, tycker jag. Bra att du inte föll för drickat! Får väl tänka på att man inte blir piggare av det precis... Det gör INTE livet enklare.

Positiv...?! Ja, välkommen i klubben... Häxan Surtant för egen del...

Åker du på torsdag? Har du någon plan/strategi för hur du ska hantera de olika situationer som kommer dyka upp? Du är stark Calle. Du kommer fixa det här.

Kram

Tack för era svar!
Hur avstår ni på kvällarna? Jag har haft bag in box hemma ständigt i ett par år, trodde jag drack max 3 glas per kväll. Nu har jag börjat köpa flaskor och inser att jag dricker en flaska per kväll. Jag ser till att alltid åka till olika bolag då min lokala affär har börjat kolla på mig med medlidande när jag handlar där, Pinsamt!
Jag har bott och jobbat i många år i alkoholvänliga länder, som England, Nederländerna, Frankrike m.m
Där och då var man en i gänget och lite av en konstig prick om man inte var med i baren.
Nu här hemma i Sverige så är man en utböling när man dricker.
Känns som detta beroende har smugit sig in snabbt men i själva verket så är det en vana sedan 7 år tillbaka. Det började när jag var 26 år. Min man har suttit i samma båt, han har tagit tag i sig själv nu, han jobbar borta på veckorna, dricker inte och tränar efter sitt jobb. Jag bara dricker själv hemma och börjar nu skämmas inför honom.
När man berättar detta för någon, att man är alkoholist så är det som att det blir hela min identitet. Därför undviker jag att uttala detta i en mening. Jag är en väldigt aktiv, hårt arbetande, rolig, omtyckt, intelligent, multiskilled och alkoholist.
Är det nolltolerans som gäller? Eller försöker ni att kontrollera när och hur mycket. Röker/snusar ni?

Hur bra gjort av dig som inte drack något. Det är ju dom tillfällena som är tuffa, när man är trött och känner less. Men att tänka som du gör, att "härda" ut, det kommer bättre dagar, då man faktiskt mår himla bra och allt är okej, hjälper. Så all heder till dig!!!

Igår var en mkt dryg dag.
Trött så in i h..vete på jobbet i samband med Iso-revisionen vilket i sig själv är ett sömnpiller..
Minsta sonen sover extremt oroligt på nätterna för tillfället och skriker som en tenorsångare 25-tusen gånger / natt.
Kom hem efter jobb och tvingade mig igenom kvällen tills ungarna somnade, sen drog det igång igen.... fick lägga mig på soffan kl 04-06 vilket var gudabenådade timmar.
Den lille hade någon virusförkylningshistoria vilken jag verkar ha fått då det känns som jag rökat en limpa cigarettar när jag vaknar samt en jävla huvudvärk.
Det känns dock något bättre idag. Ska erkänna att jag var sjukt sugen på en stor j..la whisky igår när jag kom hem, vilket jag nämnde för frun.. Hon tyckte jag skulle göra det bara jag blev positivare. hmmm Nä. Jag gjorde inte det. Har heller inga planer på att göra det utan detta får reda ut sig själv till jag fått lite sömn och frisknat till så jag blir en wunderbahr positiv människa igen.

Ha en lövly dag !

Ja, välkommen.Håller med Vickan, läs här. Känslan av att inte stå ensam är en stor hjälp. Dessutom, du är inte en looser! Tror inte du tänker det om andra när du ser andras beroenden och problem, dom flesta har något man kämpar med/mot. Så tänk inte så om dig själv. Du har ju tagit ett steg framåt. In här på forumet. Har själv inte varit med länge, men stödet och hjälpen här är enormt. Man skiftar tanke. Från skam, ångest, till hopp, vilja och samhörighet, kämparvilja. Så som Vickan skrev, läs här, vi hjälps åt!

Hmmmm,

sitter på jobbet, borde jobba, men i mina tankar finns ni. Vilken skillnad ni gör!!! Blir nästan lite rastös när man inte läst här på ett tag. Var på yoga igår, tänkte att det var lite för lugnt tempo för mig, dödstyst i salen, förutom yogalärarens mjuka röst. Men kände mig behagligt lugn när jag åkte hem. Var hur trött som helst på kvällen, jag, som brukar sitta vaken, titta på TV, dator, till hur sent som helst. Somnade tidigt och för första gången, sov hela natten!!! Jag brukar alltid vakna några gånger per natt. Men inte i natt. Så jag har nog börjat ändra tanke om yogan. Har tänkt mer på yoga för kroppen, men känslan, lugnet efter yogan var sjukt skön. Så ser fram mot ännu en lugn, alkoholfri dag! Önskar er alla det med. Kramar

Kära Kastellen,

1. Känn ingen press med att du måste hänga på forumet. Inte alls. Vi behöver inte mer stress och press i våra liv än vi redan har. Vi skrev ju ganska intensivt ett litet tag och sedan försvann du. Klart man blir lite orolig och undrar vad som hänt. Men så är det på forumet. Man skriver när det passar, funkar och man vill och orkar. Det är inget mer med det. :-)

2. Så roligt att du är på banan. Dina sista inlägg handlade om att du hade alkoholtankar, så det är extra roligt att det inte blev något av dem.

3. Skönt att mannen är nykter fortfarande. Socialt drickande tror jag inte på, men det är hans beslut...

4. Vet ju vad du jobbar med, så du vet antagligen allt om eventuella näringsbrister m.m. MEN jag funderar ändå på om du inte ska kolla B12?? Det låter som en ganska typisk brist. Inte ska du behöva må så dåligt vännen. Klart det tar tid för kropp & knopp att läka, men det känns lite väl tungt för dig. Gå till vårdcentralen.

Ta väl hand om dig. Ses vi här igen är det roligt, men känn absolut ingen press. Tänker på dig

Kram

Kära Fenix,

Bra att du är ärlig mot dig själv och skriver här. Funderar på om du har hängt upp din nykterhet på löften till andra? Frun, kompisar osv. Eller så missförstod jag. Men om det är så kan det nog bli svårt. Beslutet måste vara ditt. Det måste komma från dig och du måste vilja för din skull. Inte för någon annans eller för att du kommer överens med någon annan. I så fall är det så lätt att falla om den andra gör det.

Fatta ett beslut för dig själv. Du kommer klara detta Fenix. Men sök samtidigt hjälp. Antabus kanske är nödvändigt ett tag? AA-möten ett par gånger i veckan. Lämpligen fredag kväll kanske? Vårdcentralen?

Jag tror på dig. Kram

Du klarar allt, även middagar utan vi. In nu men om en månad kanske. Behov och behov. Bara att gå på möte, fråga, prata gör dig stärkt. Massor med fina människor. Belinda, du är inte ensam i detta. Många med dig har samma bekymmer. Ta en dag i taget, men samtala med någon är ett plus

Ditt senaste inlägg är ett av de vackraste och mest gripande inlägg jag har läst här.
Det sätter på pricken fingret på hur jä*vla fort det kan gå och så är karusellen igång. Efter mitt återfall fick jag inte stopp på karusellen förren tre år senare.
Jag skickar mod att våga gå till ett AA imorgon, när du väl har gjort det kommer du känna en slags frid tror jag (gjorde jag) och aldrig ångra dig.

Tack för att du är ärlig, det hjälper dig, det hjälper oss och är det enda rätta för att komma vidare.

KRAM Ebba

Ska inte dricka. Jag vet ju att det inte löser några problem. Och jag hoppas verkligen att jag kommer till klarhet så småningom. AA har jag funderat på många gånger, men aldrig kommit iväg. Just nu känner jag inte alls det behovet men det kanske ändrar sig. Vi får se vad som händer framöver. Jag känner mej ovanligt stark i mitt beslut nu.
Men jag vet vad som väntar........Det här var bara andra dagen. Men jag är glad att jag klarat av den utan att känna suget.
Men jag tackar nej till middagar med vin. DET klarar jag inte.
Tack Muränan och Aeromagnus för kramar och pepp.

.

detta är! I fredags kl 17.00 var jag och min fru helt överens om att ha en vit helg. Några minuter över 17 ringer en god gemensam vän från en annan stad, som jag kommit överens om att hålla en ölfri augusti med, och vill ha fribrev denna fredag eftersom han bara vill ha några kalla öl. Jag pallade inte, gav honom förlåtelse och mig själv förstås. Två minuter senare var jag på väg till systemet och köpte både vin och öl. Frugan gav OK men bara på fredag. Hej och hå, nu sitter jag här några minuter över midnatt mot tisdag. Sjukskriven i går och i dag. Började ikväll dricka efter frun lagt sig, och vet att det blir en skitdag till i morgon. Inser att jag behöver hjälp, så det ska bli AA i morgon kväll, finns inget annat val. Helvete vad jag är less och trött på denna alkohol. Som andra skrivit här, var ärlig och nu är jag också det. Hade som alkis jag är tänkt ett tag mörka mitt återfall, men det är ju lika meningslöst som att dricka. Vad ska man säga? Vi hörs tisdag och tack alla för att ni vill veta hur det går. Jag ger mig faan inte, måste få ett stopp på detta!

Hej kära vänner! Jag ber om ursäkt för min frånvaro men jag har inte orkat vara på forumet under sommaren. Delvis pga att barnens aktiviteter hållit oss sysselsatta men också för att jag känner mig helt utpumpad och haft behov av att sluta mig inom mig själv ett tag.
Jag känner fortfarande att jag knappt orkar skriva och det har tagit mig flera dagar att uppdatera mig på konstnären och Muränans trådar...
Jag kände ändå att jag ville ge ifrån mig ett livstecken och samtidigt tacka för hälsningarna i min tråd.
Jag är fortfarande nykter och maken jobbar på med sin nykterhet, ett återfall så här långt och en alltmer liberal syn på alkohol. Två nyktra månader och han pratar alltmer om normal drickande... Oroväckande men inget jag kan göra... Han går fortfarande i behandling dock.
Sommaren har varit fantastisk på många sätt men min sinnesstämning i moll.
Tycker livet är tråkigt, har ingen gnista och känner mig fortfarande rädd och orolig för hur framtiden kommer att bli.
Livet känns på något vis otillräckligt, för mycket problem och för lite glädje!
Skört, krävs lite eller ingenting för att humöret ska åka i botten.
Tungt går det även om det är otroligt mycket bättre än i våras, måste bara hitta igen min glädje och mitt skratt...
Känner mig som sagt väldigt väldigt trött, på gränsen till kraftlös så jag kommer tillbaka i sakta mak.
Ska försöka bli aktivare på for igen men vi får se vad jag orkar.
Stor kram till er, jag är glad att det går så bra för er!
Snart ett helt år för Konstnären! Heja dig!
Stor kram

Hatar också improduktiva möten som bara tar tid och inte kommer någonstans... Men som det låter nu Vickan - kanske fundera på nytt jobb...? Varför inte?

Natti natti

Välkommen! Trist så klart att du är en till beroende men väldigt bra att du är här! Misstänker att du läst en del redan men rådet brukar vara att läs här. Det hjälper till och skriv när du vill om allt. Alkoholen förändrar oss och våra liv sakta men säkert om inte drastiskt. Du verkar ha kommit fram till att det är för mycket och det är bra. Nu gäller det att hitta ditt beslut och våga sluta på riktigt och möta rastlösheten och allt den första tiden när giftet går ur...

Lycka till och vi ses!

...att skriva om och åt er själva häri "min" tråd. Medmänsklighet och våra egna erfarenheter är väl egentligen det enda vi har att hjälpa varandra med. Jag behöver dessutom definitivt påminnas om att tycka om mig själv. Det är ju det som är så viktigt och svårt. Man måste gilla sig själv för att verkligen kunna gilla andra.

Lycka till du med, Vickan.

Sköt om dig med. Vi tar inte första glaset!

PS. Fin bild. Många Adele Andersson-profiler på fb :-)))

Egenskam är också ett bra ord Muränan :-)
För mycket finns det av den, för min smak, dock. ;-) Vi ska vara stolta och se den fina starka inom oss varje dag! Det kan man också träna på. Hej, Vickan. Jag älskar dig och tänker ta hand om dig och beskydda dig, medan man ser sig i ögonen. Svårt, orsakar fnitter och lite skämmighet men väldigt bra att öva på! Tycker om mig mer nu och ska öva på att vara snäll mot mig.

Kroppen är själens tempel... Vet jag att jag hörde i mitt huvud när jag misshandlade mig själv... Varför inte ta hand om templet och låta det spira och blomstra. Ord och tankar till mig själv, här i din tråd... ;-)

Hoppas det går bra för dig Stingo!

Tack Muränan. Kanske en tråkmåns i vissas ögon men jag brukar kunna vara som de flesta är onyktra i festligt sällskap. Inga problem om folk är uppåt men när jag behöver vara motorn då är det lite tyngre, utan A. Har liksom inte samma tålamod med folk längre...

Lite moll idag. Ganska mycket. Tycker jobbet och arbetskulturen vi har är supertrist faktiskt. Vet inte vad detta leder till. Kanske är det sunt att den dör känslan långt borta kommer närmare. Jag börjar känna vad jag vill göra och inte göra. Vilket hemskt möte jag var på idag. Så segt och otydligt och okonstruktivt. Blir galen!!! Har inte tid och lust att sitta och lyssna på tramset. Allvarliga duktiga chefer och konsulter men faan vad urbota meningslöst möte. Svårt att hålla tyst.

Någon mer som blir otålig på sega möten och massa politiskt korrekt dravel? Jag blir en enstöring snart.... Jag som älskar människor, levande människor. Känner alla så hör, även gällande mig ur deras perspektiv. Hur trist ska jag bli?

Igår massa energi och kul på lång träning med mannen. Bra morgon, inga problem att vakna men drivet i jobbet saknas...

Skönt att gå in här. Det ser jag alltid fram emot!

Kramar

/vickan