Senaste kommentarerna i forumet

Hallå, vad hände? Skriv att du lever, även om du trillat dit igen! MissU

Det är så fantastiskt skönt att ha sällskap på vägen. Jag blir så glad och varm inombords av alla uppmuntrande ord. Ja, vi ska klara av det här!

Hej!

Jag är också ihop med en man som dricker för mycket och jag började skriva här för en vecka sen. Det har hjälpt mig massor!!

Förstår precis vad du går igenom och kan trots att det är förfärligt, det som hänt, ändå känna att det var tur att din man fick sånna kraftiga symptom på sitt missbruk. För han hade inget att välja på, än att åka in till sjukhuset....

Min sambo kommer förmodligen aldrig hamna på sjukhus pga sitt missbruk för han verkar vara gjord av stål..... I vårt förhållande är det snarare jag som kommer hamna på sjukhus om jag inte tar mig loss från honom pga att han blir våldsam när han dricker.....

Jag håller alla tummar för att din man nu fått ett riktigt uppvaknande och verkligen tar all hjälp han kan få och att du tar hand om dig på allra bästa sätt!!

Tillsammans kan vi

Segra❤️

kramar till dig Zelda!! Vet du, min katt heter Zelda och hon får några riktiga mer kramar från dig!

välkommen, vi fixar detta ihop!

Har läst hela länken som du visade mig.

Tack för att du säger sanningen!! Jag fattar att jag är, exakt så insyltad i mitt medberoende som länken du skickade mig talar om.

Jag är verkligen "hon" som kan vara en av de 20 som blir dödade varje år i Sverige, pga att de valt fel snubbe!! Jag hajar att jag är rökt om jag inte, för egen maskin tar mig ut!! Där med inte sagt att jag fattar hur i hela friden jag ska bära mig åt.....??

Tack vare era fina och kloka svar; Ebba, Aeromagnus, Äppelknyte och Mulletant känner jag ändå att jag fått en knuff i rätt riktning. Ni känner inte mig, men ni reagerar sunt på mitt nödrop!! Och det känns ända in i mitt sargade hjärta!!!

Denna helg har han inte varit psykotisk, även om han druckit en hel del. Tvärtom har han försökt köra charmoffensiven och försökt vara äckligt gullig....

Trots det har jag, trot eller ej, men i nyktert tillstånd förklarat för honom att han har att välja på att: BLI NYKTER ELLER FLYTTA!

Han tar mig inte riktigt på allvar men jag är mer allvarlig än jag varit på väldigt länge och jag menar verkligen det jag säger.

Han är inte van vid att jag står fast vid någonting, så han tror att han ska kunna övertala mig att ändra mitt beslut....Ber till Gud om styrka att så inte göra!!!

Men tack vare att jag börjat skriva och läsa här inne så fattar jag, att om jag vill överleva, så måste jag vara tuff och ställa ultimatum, oavsett vad han anser om det.

Han har svarat att han INTE kommer sluta dricka och det betyder att han så snart han får sitt kontrakt ( typ oktober/ november) väljer att flytta UTAN mig.

Inte mitt val, utan hans. Han fick chansen att välja ett liv med mig men utan alkohol eller ett liv utan mig men med alkohol, och det var inget svårt val för honom......tyvärr!! Flaskan gick före, och det utan att blinka!!!

Jag har förklarat för honom att han blir psykotisk när han dricker och jag inte vågar utsätta mig för det mer. Han försöker gidddra om att det aldrig ska hända igen.... För han ska "bara dricka lagom" ...... Jojo.... Kyss mig där bak, att han klarar det!!
Han har haft 6 år på sig och inte lyckat sluta dricka eller hindra sig själv från att bli psykotisk.... Varför skulle han lyckas nu??

Min syster arbetar med missbrukare och säger att; - Ja, du... Det brukar ta sju gånger att försöka ta sig ur en sådan relation, som du lever i...... Suck!!!
Det låter verkligen förfärligt... Men jag börjar förstå att det kan ligga något i det...

Jag är väl inne på min 5: e gång nu, men jag ber till Gud att detta ska vara den sista alternativt att han kommer till insikt och både vaknar och nyktrar till!!!

Klistrar in en kopia av Mulletants länk här nedan. Den var såååå himla läsvärd så jag tycker alla som inte fattar vad en medberoende går igenom, bör läsa den!!

Känner igen mig i varenda mening.... Fast jag inte vill fatta att det faktiskt handlar om mig..... För så störd är jag i mitt djupa medberoende.

Hur stark jag än uppfattas av min omgivning och hur bra jag än är på att dölja och släta över så nog faaaaan handlar det om MIG.....!!

Och ja, aeromagnus, jag känner fortfarande något för honom...... Men det mesta kan nog liknas vid HAT.... Längtar till den dagen då jag enbart känner likgiltighet och han inte längre kan spela på mina känslor!!!

Här kommer det som Mulletant skickade mig:

Processer i våldet
Att stanna kvar eller lämna en misshandelsrelation består av flera processer. Några forskare har försökt beskriva hur våldet kan normaliseras och hur uppbrottet ser ut för misshandlade kvinnor i heterosexuella parrelationer.

Normaliseringsprocessen
Det kan vara svårt för omgivningen att förstå varför någon stannar i en relation där man utsätts för våld. Flertalet studier har pekat på våldets psykiskt nedbrytande processer, genom vilka våldet normaliseras och i olika grad internaliseras av den utsatta, det vill säga att offret tar över förövarens verklighetsuppfattning.

Eva Lundgren, forskare i sociologi, har utvecklat en modell av våldets normaliseringsprocess som är den mest använda i Norden. Våldsutövningen kan liknas vid en process där den utsatta i allt högre grad anpassar sig till en vardag som präglas av våld, en anpassning som ofta leder till isolering och ökat beroende av förövaren. Att det förekommer perioder utan våld gör att det går att bibehålla en förhoppning om att relationen ska förbättras och att övergreppen ska upphöra.

Begränsningen av den utsattas livsutrymme och handlingsfrihet sker gradvis och innebär att nätverket av vänner, släkt och bekanta blir allt mindre, vilket leder till att förövarens bild av relationen blir den dominerande.

Känslomässiga band​
Carin Holmberg, forskare i sociologi, och Viveka Enander, forskare i socialt arbete, uppmärksammar att det ofta finns ett starkt känslomässigt band mellan kvinnan och mannen i en misshandelsrelation. Detta består av många mindre band som flätats samman till en helhet som är svår att bryta.

Känslomässiga band är exempelvis

den kärlek kvinnan känner för mannen, som ofta kan vara väldigt intensiv
en rädsla som ofta är lika stark som kärleken; det handlar om en rädsla för att dö, fysiskt eller psykiskt
ett hat som kan vara en mycket stark, men också en mer tabubelagd känsla, vilket gör den svårare att tala om
ett medlidande där hans beteende förklaras utifrån hans bakgrund och upplevelser
skulden och att kvinnan ser sig som delansvarig, vilket kan jämföras med hur andra brottsoffer reagerar
hoppet om att upprätthålla och rädda relationen.
Sammansatta band är exempelvis

vilja att förstå mannen och skapa mening och återfå kontrollen genom att våldet görs begripligt
beroende genom att han hotar med självmord och på så sätt lägger sitt liv i hennes händer, alternativt hotar henne till livet. Det kan även handla om beroende av mannen för mat och omvårdnad, eller för att få träffa sina barn.
internalisering, det vill säga att kvinnan identifierar sig med mannen och alltmer börjar överta hans verklighetsuppfattning. En effekt av detta är att hon kan börja försvara mannens våldsamma beteende, inför andra och inför sig själv.
Ett traumatiskt band:

Holberg och Enander beskriver också begreppet traumatisk bindning, vilket används när starka känslomässiga band utvecklas mellan två personer, där den ena upprepade gånger slår, trakasserar, hotar eller kränker den andra. Grunden är att maktbalansen är ojämn och att övergreppen är återkommande. Det typiska är att den underordnade personen utvecklar positiva känslor och attityder till förövaren. Detta fenomen har bland annat observerats i koncentrationsläger och vid gisslandraman.

I misshandelsrelationer upprepas oftast övergreppen, men samtidigt varvas de med vänligt och kärleksfullt beteende. Detta verkar leda till att bandet blir ännu starkare. Enligt inlärnings- och anknytningsteorier uppstår de starkaste banden mellan husdjur och människa eller förälder och barn när den som är överordnad i sitt beteende gentemot den underordnade är omväxlande positiv och negativ.

Sammanfattningsvis är det sannolikt att det traumatiska bandet blir så starkt till följd av att mannen pendlar kraftigt mellan våld och värme, samt att kvinnan upplever en intensiv blandning av kärlek, hat och rädsla. Resultatet av den här bindningen är att kvinnan kan uppleva sig som "trollbunden" av mannen, vilket leder till att hon kränker och sviker sig själv. Detta beskrivs ofta som det värsta av allt i en misshandelsrelation.

Motstånd
Holmberg och Enander beskriver, förutom de utsattas anpassning, även deras motstånd.

Motstånd handlar om att kvinnan säger ifrån, och att hon försvarar sig eller slår tillbaka. Även motståndet kan fungera som en överlevnadsstrategi; ett sätt att visa att han inte kan knäcka henne. Det fungerar dock oftast bara på kort sikt, även om det vid första anblicken tycks kunna leda till positiv förändring.

Många kvinnor som lever i misshandelsrelationer utövar både anpassning och motstånd, så dessa två behöver inte utesluta varandra. Dock är det inte så att motstånd och frigörelse är samma sak. Motstånd kan ofta vara en typ av anpassning vilket har en kvarhållande effekt.

Holmberg och Enander nämner tre viktiga funktioner som motståndet mot mannen fyller:

Det visar att hon inte är underordnad. Att säga ifrån kan för henne innebära att mannen inte har makten, vilket i sin tur kan innebära att hon stannar kvar i misshandelsrelationen.
Det ger henne en upplevelse av kontroll. Ett exempel skulle kunna vara att kvinnan går beväpnad på något sätt, medan mannen är i närheten. På detta sätt kan hon eventuellt, genom hot, försvara sig mot mannens våld eller våldtäktsförsök, men på en högre nivå handlar det om en anpassning till en absurd livssituation.
Det är ett försök att få mannen att förändras och förstå. Hon har kvar hoppet om relationen och kämpar för att rädda den, vilket innebär att hon stannar kvar i våldet.
Uppbrottetsprocessen
Uppbrottsprocessen är det begrepp som används för att beskriva den process som våldsutsatta i nära relationer genomgår då de på olika sätt försöker bryta känslomässigt med sin våldsutövande partner för att slutligen lämna relationen.

Kvinnans uppbrott ur en misshandelsrelation beskrivs av Holmberg och Enander som bestående av minst tre processer som kan ske i olika ordning och överlappa varandra men oftast kommer det fysiska uppbrottet först.

Att bryta upp. Holmberg och Enander ger två exempel på vändpunkter som kan leda till att den misshandlade kvinnan lämnar relationen:

Det gäller livet! Kvinnan upplever en stark rädsla för att bli dödad. Hon upplever alternativen vara att dö, att gå under själsligen, att bli galen, att själv döda mannen eller att lämna honom.
Det gäller någon annan. Kvinnan blir medveten om att någon annan, direkt eller indirekt, utsätts för mannens våld. Det kan handla om att mannen börjar slå barnen eller husdjuren, att kvinnan inser att barnen riskerar att omhändertas av sociala myndigheter eller att hon misstänker att mannen utsätter barnen för sexuella övergrepp. Detta kan dock också ha en kvarhållande effekt. Kvinnan kan stanna i tron att det är bäst för barnen att hålla ihop relationen, eller för att mannen hotar att skada någon närstående till kvinnan om hon går.
Vad som är gemensamt för båda dessa vändpunkter är en känsla av att ha nått botten och/eller att ge upp.

Att bli fri handlar om att bryta det starka känslomässiga bandet. När kärleken är stark och nära förknippad med hopp är det inte troligt att kvinnan lämnar mannen. Det finns en pendling mellan hat och kärlek och en misshandlad kvinna hinner ofta lämna sin man upprepade gånger innan det definitiva uppbrottet. Den våldsutsatte kan även känna medlidande med utövaren och som kan vara en starkt bindande känsla. Slutligen är känslorna borta och i detta stadium har även hoppet försvunnit. Däremot kan känslor av skuld och rädsla stanna kvar länge.

Att förstå handlar om att "öppna ögonen" och se relationen som en misshandelsrelation och sig själv som en misshandlad. Män som utövar våld förminskar ofta eller alltid sina våldshandlingar, men det är också vanligt att misshandlade kvinnor inte ser sig själv som misshandlade. Förståelseprocessen kommer oftast efter att hon har lämnat relationen.

En förklaring till att kvinnan inte ser det som våld är att hon inte tycker att hennes relation stämmer överens med massmedias bild av våldsrelationer. Om kvinnan som misshandlas gör motstånd och inte upplever sig som maktlös finns det risk att hon inte ser sig själv som misshandlad. En ytterligare förklaring är att det för de flesta kvinnor är mycket plågsamt att definiera sig själva som misshandlade, vilket kan vara en orsak till att även kvinnor som har blivit utsatta för mycket grov misshandel, inte definierar det som sådan.

Gode Gud hjälp mig att se hela sanningen som den är, även om den är obarmhärtig och giv mig den styrka som krävs för att vinna över och ta mig ut ur det medberoende och den hemska maktlöshet jag just nu befinner mig i! Och låt mig, en gång för alla, känna hela min stryka, kraft och mitt mod och låt kärleken till livet

Segra ❤️

svänger helt klart. Tack för en fin beskrivning av din resa Vill o kan!

Kramar. Ska tänka på klipporna vid havet när jag somnar... Längtar inte till en stressig vecka och två konferenser på raken. Tycker om att vara hemma, ledig och med min familj!!!

/v

Fint att höra din summering. Låter positivt.
Grattis till tre veckor och viktminskning! Mitt humör har stabiliserats och skrattar nu lättare. Lugnare än tidigare.

Ses!

Jag lider med dig och känner skuld eftersom jag gjort samma sak mot min fru. Jag tog mig i kragen. Tror du din man kan göra det? Ge honom en chans att reda ut det han kan lyckas.

Nu har det äntligen gått tre veckor! Tänkte försöka mig på en liten sammanfattning.

Dagarna har blivit mycket längre på ett positivt sätt. Jag har börjat ta tag i saker som tidigare bara blivit skjutna på framtiden. Nu i helgen var vi iväg och köpte lite nya köksmöbler. Något som skulle ha gjorts för flera år sedan. Vi har planerat en omtapetsering av barnens båda rum. Något som också diskuterats länge men aldrig genomförts. Ett gäng saker i trädgården är också avklarade! Jag vill inte längre bara ligga i soffan och slappa. Känner mig rastlös så fort jag är ledig. Kan kanske bli ett problem framöver men just nu känns det bara bra att göra upp planer för kommande helger.

Humöret har varierat kraftigt. Jag kan inte säga att jag haft det roligare än tidigare. Däremot har den glädje jag känt varit äkta glädje. Men det har också varit en hel del riktigt jobbiga dagar. Men jag tror att humörsvackorna kommer mer sällan med tiden. Det är i alla fall min förhoppning!

När jag inte längre förstör kroppen med A så har jag fått ett otroligt sug efter träning. Känns otroligt skönt och det får mig att koppla av efteråt.

Vikten: -6 kg på tre veckor! Delvis ett resultat av träningen. Men jag tror det beror minst lika mycket på att jag kan avstå allt frosseri på helgerna då jag avstår A. Känns fantastiskt.

Alkoholfri öl. Jag skrev i en annan tråd att det inte var något för mig. Men jag är inte sämre än att jag kan ha fel och ångra mig. ;) Sedan jag hittade Clausthaler så hjälper den mig då det är som jobbigast. Hade ett tillfälle nu i helgen då jag sprang omkring och kunde bara inte koppla av. Fixade och trixande med det mesta för att ha något att göra. Men så tog jag en Clausthaler och satte mig i soffan. Så härligt! Och gott! Det var nog lite som att ge en bebis en nappflaska. Men det kan jag ta!

Viktigast av allt. Jag har haft mycket mer kvalitetstid med familjen!

Det enda negativa jag kan komma på så här långt är mina humörsvängningar. Men de har jag som sagt en förhoppning om att de avtar med tiden.

Finns säkert massor mer att skriva. Ville bara få ner några rader nu när det känns så bra!

Ha en bra kväll allihop!

Jo jag tar antabus Johannes, jag går i öppenvårdsbehandling också och as ibland när jag hinner. Känner mig stolt över att ha tagit alla dessa steg i rätt riktning. Har också gått med i iogt också. Mina inlägg kan ibland des som moralpredikningar men jag vill dig väl Johannes. Du hsr ett starkt beroende av alkohol, sjukligt beroende och det vet du. A ger cancer, leverproblem men framför allt det förstör din hjärna. Jag hoppss du gör rätt val, vi stöttar dig.

Tack Vickan och all andra för kommentarer och stöd.

Går över. Omställning... Roligt att höra att det gör bra, Pion.

Så kände jag med och det är det som händer, när man haft ett långvarigt bruk av alkohol.... Det finns lust och glädje när vi tar bort giftet och depressionsdrycken A.

Ses!

tack ebba, skall läsa

Kändes jättejobbigt i början. Superrastlös, smådeppig, tänkte på A hela tiden. Sedan saknad och sug i alla möjliga situationer och varför inte som alla andra. Rastlös, huvudvärk, trött, irriterad då och då. Manisk, hitta saker att göra, dricka äta... Men det gick över! Så om du bara håller ut några veckor så kommer du mörka skillnaden. Man mår så mycket bättre och det blir lättare med tiden, säger jag som "bara" varit utan i sju veckor men läst allt här och de som varit utan länge, länge. ;-)

Du fixar detta. Vi stöttar! Kram

'Ond more cup of coffee'heter min tråd, när du läste den andra förstod du nog inte så mycket av hur det har varit för mig om du ville veta...

/Ebba

Hej Vickan ! Ärligt talat så drömmer jag inte om så mycket längre. Jag är ganska desillusionerad över att jag kommer skaffa någon familj eller liknande vilket man tog för givet när man var yngre. Det är heller inte viktigt för mig att göra karriär. Jag har rest ganska mycket men det är inte lika roligt längre för jag har alltid en känsla av att det kommer bli för mycket drickande och jag försöker ducka situationer som är direkt kopplade till att det kan bli alldeles för mycket.

Ändå så har man ju stunder av glädje oavsett om det är nyktert eller onyktert. Att bara få skratta är härligt. Att se oförstörda barn må bra är härligt. Det är ju sånt här man mår sämst över och har ångest över - att man inte ens riktigt vill något längre och minnen som uppstår om saker man prioriterade när man var yngre som är som dött nu :(

/J

Låter som en evighet........7 veckor. Bra jobbat! Jag ska dit jag också. Om 7 veckor ska jag glad och stolt skriva här att jag klarat det. Jag kommer i och för sig att vara glad och stolt över varje dag som jag klarar av. En dag i taget.Som idag. Jag har klarat av den första dagen! :) Utan svårighet. Jag tänker på er "här inne", hur många vi är som kämpar. Tillsammans. Allt stöd i form av goda råd och pep ni så generöst delar med er av, liksom alla svårigheter och motgångar och jävligheter. Man är inte ensam i sin kamp.
Jag är så glad att jag vågade starta den här tråden.
Tack alla!
Belinda

Har känt mig så också. Tror det hör till och det går över... Starkt av dig och låt det gå tid så att vanorna hinner ändras och hjärnan inte associerar allt till A längre.

Kram

Medskam, vilket bra ord!

Hejar på dig!

Hej Johannes!
Du är modig och verkar dra dig hit pga av att du vet att du har problem. Du har fått ärliga och bra kommentarer, redan. Finns fantastiska personer här som alla vill väl.

Jag funderar över en sak... Vad vill du med ditt liv? Vad drömmer du om? Vad skulle du bli glad av? Vad hindrar dig från att leva ditt liv fullt ut? Inga lätta frågor, jag vet men många av oss vittnar om hur vi får kontakt med vår glädje, njutning, känslor och intressen igen när vi varit utan A ett tag. Kan det vara möjligt att du också skulle kunna få ett bättre liv? Kan det vara värt att testa?

Förutom det så tar kroppen och hjärnan stryk hela tiden, sakta men säkert bryter du ner den och dödar både hjärn-, muskel-och organceller.. Det kommer att märkas och för att inte prata om depressioner och ångest som kommer som ett brev på posten.

Hade inte heller några problem utåt sett. Alltid glad och trevlig med folk men det började spåra ur och sabba mitt liv. Mycket som jag missat pga av alkoholen.

Hoppas du hittar ditt beslut. Var rädd om dig!
/Vickan