Senaste kommentarerna i forumet

Han var på väldigt dåligt humör igår, hela dagen. Antagligen för att han hade ångest över reaktionen på att han drack (nånting måste det ju ha varit, ingen aning om hur mycket), för att han inte ville bli påkommen och antagligen så mådde han fortfarande dåligt. Jag gjorde det jag gör i sådana lägen - en massa praktiska saker. Dels för att hålla mig undan lite, men också för att slippa tänka.

Idag tänker jag igen. Det jag kom fram till igår var att det nog är slut för min del. Jag älskar honom, men jag är inte kär i honom längre. Det har hänt för mycket emellan oss och nu stör jag mig på en massa saker som jag förmodligen inte hade brytt mig om annars. Fick bl a för mig att jag ville byta sängram!! Som om det skulle ändra nåt mellan oss?! Men man vill väl bli av med dåliga minnen och så.

Och då kommer ju nästa uppsättning tankar, på hur går man vidare. Vi måste ju sälja huset isf, även om jag helst vill bo kvar, ingen av oss kan flytta till nytt innan det är sålt så då får vi väl gå här och tära på varandra. Jag har bett honom flytta ut förut, om så bara för en vecka, men han har vägrat. Kunde möjligen sova i arbetsrummet. Ja, men då är han ju fortfarande här och jag får inte vara ifred att fundera och känna efter.

Sedan har vi den biten med att han tidigare hotat att begära egen vårdnad om jag vill skiljas. Och jag hör vad ni säger - att det får han ju inte - men är det så säkert?? Han kommer att hänvisa till mina tidigare depressioner och att jag fortfarande äter antidepressiva. Men depressionerna blommade ut efter att jag fick barn, förlossningspsykos, så teoretiskt borde jag kunna sluta med medicinen. Kanske kan det också, om jag inte måste oroa mig för honom och barnen hela tiden!

Känner mig osammanhängande, men jag hoppas ni förstår ändå. Jag sitter fast!

God förmiddag Fenix,

Hur går det för dig och hur mår du?

Kram

Välkommen hit igen Belinda! Om du lägger ner drickandet, så kommer dimmorna lätta över ditt liv. Du kommer klarare kunna se vad som fungerar och vad som inte fungerar, istället för att fly ifrån problemen. Du kommer också kunna bli stark nog att göra något åt ditt liv. Styrkekramar

åhhh, känns som en perfekt dag!!!! Alla kommentarer, blir glad. Till Fenix: Zelda hette vår hund, som min son döpte efter TV-spelet;)

Enligt vad jag har förstått så kan man dricka utan att bli sjuk, men att den tar bort ruset så man inte får den där belöningen. Ingen erfarenhet av den dock.

Är själv starkt medberoende till min syster som super kraftigt just nu. Hon vägrar svara i telefon och isolerar sig helt. Jag har sagt till mig själv oändligt många gånger att nu är min gräns nådd. Ändå är det ju så att alkoholism är en sjukdom. Den sjuke har en diagnos. Överger man en sjuk? Är det rätt väg.... Jag tycker att det är ett enormt dilemma.

Bra jobbat Anna. En dag i taget. Nytt beslut varje morgon - idag ska jag inte dricka oavsett vad som än händer.

Kram

Jag vet precis vad du menar.

Jag kan inte bo kvar i huset själv, men å andra sidan vill jag helst inte flytta. Både för att jag älskar det här huset och för killarnas skull - att de inte ska behöva rotas upp för det här.

Och jag kan inte få honom att flytta ut, heller. Och vi kan inte flytta båda två förrän huset är sålt - och det kan ju ta tid. Hur ska det funka??

Plus att han tidigare har hotat med att begära egen vårdnad om jag vill skiljas. Den känns...

Det praktiska är nästan jobbigare än det känslomässiga just nu.

Bra att du ärlig mot dig själv I. Tråkigt att det hände, men bra att det inte blev värre än så här. Om jag får vara lite jobbig: ta nu händelsen som en varning. Inte som ett kvitto på att du kan dricka socialt igen. Inte som att det var ju inte så farligt, utan det gick ju faktiskt bra.

Kämpa vidare I. Styrkekramar

kramar tillbaks :)

Tack för att du delar med dig av ditt liv Zelda. Jag önskar dig styrka och glädje i stor lass! <3

Härlig känsla att kunna inspirera andra till att dricka mindre. För egen del har jag alltid varit katalysatorn på en fest och tjoat efter mer att dricka. Det har vanligen dragit med sig andra... Bra vändning att tänka på :-)

Ha en fin dag Vickan!

Medskam... intressant vinkling - har jag inte tänkt på tidigare. Just nu har jag fullt upp med egenskam!

Ha en fin dag Stingo!

Förstår precis vad du menar.... Men en dag i taget LillePer. Beslut varje morgon - idag ska jag inte dricka vad som än händer. Blir det jobbigt med all alkohol runt dig - pröva och tänka som jag gjorde på utlandssemestern - ska jag börja dricka för just det här? Ska jag tänka tillbaka och fundera på vad som gjorde att jag började dricka igen - var att jag råkade sitta på en flygplats. Är det värt att välja det där första glaset just där och då? Du är nog starkare än du tror, men jag förstår din oro. Jag har själv varit grymt orolig för ett par veckor sedan. Lite lugnare nu igen. Men det kommer att gå upp och ner. Jag tror dock att ju längre tid som går, ju mer tid och ju fler situationer vi har i ryggen, desto enklare blir det. Läste du Berras inlägg:

"Ska det vara så svårt? Den första tiden ja, men sedan blir det bara lättare och lättare och till slut en självklarhet, och man frågar sig...hur tänkte jag?"

Du kommer klara det här. Det är ok att känna oro. Men tro inte att det är en bra idé att passa på och pröva ett glas nu när du är iväg!

Skickar styrkekramar till dig

Vilka anrättningar du gör Calle!

Vi har alltid ägnat maten stor betydelse i det här hemmet. God mat, bra råvaror osv. Men nu, senaste månaden så känner jag mig helt ointresserad och oinspirerad. Tycker det är skittrist att stå vid spisen och tar varenda genväg som går. Det är inte utan att jag börjar undra om matintresset varit ett svepskäl för att korka upp en god flaska vin...! Det är inte alls lika kul med maten längre. Kan lika gärna micra rester så är det över. Min man och jag har alltid "chockerats" över folk som bara slänger i sig maten för att ha det gjort. Som ett nödvändigt ont liksom. Just nu känns det så.

Av denna anledningen är det skönt att läsa att man kan hålla sitt matintresse vid liv som nykter! MatCalle alternativ ViltCalle inspirerar på många plan ;-)

... men vill bara säga: håll ut!

Kramar

Jag kan inte sluta läsa här. Hoppar mellan trådarna och alla livsöden. Förundras över och imponeras av människors envisa kamp och enorma styrkor.
Mina problem tycks bleka i jämförelse.
Läste mitt första inlägg här: " dricker ibland 3-4 gånger i veckan". 5-7 är närmare sanningen. Har väl inte riktigt vågat se. Inte fattat eftersom jag gått in i dimman oftare och oftare. Dimman som gör att verkligheten inte får så skarpa konturer, inte kan tränga sig på.
Jag dricker mig aldrig redlös. Tar aldrig en återställare. Nöjer mig oftast med en flaska vin, eller en halv. Vill bara ha den där skyddande zonen, för att fungera, orka.
Har helt klart fler problem att ta tag i. Äktenskapet som är dött. Sen länge. Hela min livssituation. Jag har varit arbetslös ett par år efter det att jag sa upp mig i ren desperation. Gick in i väggen. Blev sjukskriven 6 veckor !!! Helt körd i botten, bara grät och grät, orkade ingenting. Fick höra att det inte var bra att gå hemma. Efter ett halvår var det dags igen. Det var då jag sa upp mig.
Nu har jag kommit igång och arbetar lite igen. Det känns bra. Och nu börjar jag med att ta tag i det här problemet.
Idag ska jag inte dricka. Vad som än händer så ska jag inte dricka.

Tack för att du delar med dig av dina tankar. Det stämmer nog bra det du skriver om stresstålighet... För egen del blir det härdsmälta med fler än en sak i taget. Det blir liksom information overload... Hoppas att det blir bättre...!

Önskar dig ett riktigt fint höstmöte! Kram

God morgon P,

Hoppas att det går bra för dig! Skickar styrkekramar till dig

Jag grubblar och grubblar..... Om det nu är så att min fd sambo har en plan att ändra på sitt drickande.. Varför delger han inte mig de planerna? Jag tolkar det som att det inte är så noga att få mig tillbaka? Faktiskt så har jag hittat Campral hemma hos honom och jag tror att han äter dem- hjälper honom nog eftersom jag märker att han är nykter och beter sig lite annorlunda. Vilka erfarenheter har ni av Campral?
Ang att delge mig planer så har han iof aldrig velat släppa in mig i sitt liv vad gäller förändring. Minns en gång när han slutat snusa. Jag upptäckte det efter ett tag och frågade honom om han slutat och då sade han; har du inte märkt det förrän nu, slutade ju för 2 månader sedan. Istället för att vara öppen och berätta hur tanken är. Är det för att slippa erkänna att han "misslyckats" om han inte klarar av att vara nykter???
Han kanske faktiskt tycker att det är skönt att slippa mig i sitt liv. Det är rörigt nu när skolan börjat igen med barnen på 2 ställen. Blir väl bättre när vi kommit in i alla rutiner efter en kravlös sommar.
Kan man dricka om man äter Campral?

Vad ska jag göra? Jag vill inte mer men hur ska jag hitta styrkan att gå min väg? Om det bara hade varit jag som blivit drabbad men det är det inte!! Vi har djur som jag inte kan släppa som måste vara kvar ;( min dotters) o det finns en lägenhet som min andra dotter bor i som också måste vara kvar.( vi står för den) Och hur sjutton gör jag med huset? Ska jag låta han ta det för att slippa bråk!! Det är så mycket frågor! På familjerådgivningen sa de att jag skulle boka tid på banken för ekonomisk rådgivning. Jag känner mig så dum eftersom jag inte är insatt i ekonomin. Jag skäms o känner mig så liten o ynklig. Det har bara blivit så att han har tagit hand om allt sånt därför har han mig i sitt grepp. Jag vill så gärna härifrån men förstår inte hur det ska bli möjligt. Min dotter mår dessutom väldigt dåligt och ska till läkare igen. Vet inte om det är rätt tillfälle nu men när ska det någonsin bli det? Jag har bokat en tid hos något som liknar alanon tror jag som kommunen har på fredag. Det är för anhöriga till alkoholberoende. Hoppas jag jag få någon stöttning där.
I fredags fick jag ett erbjudande om en lägenhet i ett bostadsområde jag skulle kunna tänka mig. Jag stod först på tur skrev han o jag skulle höra av mig idag. Alltså hur ska jag göra? Jag vill ju ha den, verkligen!! Hur kan jag ha blivit så här? Känns som jag inte klarar av någonting!! Det enklaste är ju att vara kvar och må dåligt o låta allt rulla på som vanligt men jag kommer inte att ha något liv. Men om det är det bästa för mina barn o för att de ska få ha allt kvar så vet jag inte om det är värt att bryta upp om det blir sämre för dem! Jag jan inte tänka klart alls nu! Min sambo har varit borta i flera dagar bu o renoverat min dotters lägenhet o jag har inte saknat honom alls, det har bara varit lugnt o skönt. Hur har mitt liv kunnat bli så här, jag förstår inte. Det har liksom bara smugit sig på allting utan att jag märkt nåt o nu sitter jag här insnärjd o kan inte ta mig loss. Jag känner mig så ensam i det här :( Jag har fortfarande kontakt med den andra mannen men vi träffas inte, pratar o sms:ar varje dag o det känns så bra med honom! Jag vill verkligen träffa honom igen men inte för en jag är fri om jag någonsin blir det.
Det här blev rörigt men var tvungen att skriva ner mina tankar .
Kram

Tack Tjalle och Santorini för att ni delar med er. Många livssanningar och erfarenheter... Kram

Tänk att det bara är knappt 3 veckor sedan jag slutade dricka. Det känns som om det var mycket längre sedan.

Har haft en jobbig helg. Mycket sug,svårt att aktivera mig och alkohol ständigt närvarande. Är nöjd att jag inte druckit, men mindre nöjd med att jag inte ens gjort hälften av allt som skulle ha gjorts under helgen. Idag känns det bättre, ungefär som att var tillbaka efter en sjukdom. På något sätt är vardagen ändå skön, gissar att det beror på att min fritid i stor utsträckning varit att, på olika sätt och med olika svepskäl, dricka. Ibland blir jag så trött när jag inte vet vad jag ska göra i stället. Det vore så bekvämt att bara ta och svepa den där ölen och bara bete sig som jag gjort, få energi och lust från alkoholen. Nu måste jag antingen vara duktig eller fundera på hur jag kan koppla av på ett vettigt sätt utan att dricka. Det är som att vända ut och in på en själv, och det är ju förstås både ganska osmakligt och jobbigt att göra jämt och ständigt.

Skönt med måndag där man har en massa invanda måsten som får en att tänka på annat. Inget första glas för mig idag.

Hej Pion! Tack för svaret. Ja det är nog normalt att vara trött när man avgiftar kroppen. Jag sover som en stock hela natten. Det här går bra så här långt. Jag mår så bra på morgonen. Måtte jag inte börja igen! Bara efter fyra dagar mår jag så mycket bättre. Roligt att höra av dig också.
Ha en bra dag önskar Anna

(Inte att du drack då – men att du går vidare). Vi slår så mycket på oss själva så det ska vi inte göra. Jag är istället först och främst glad för de nyktra dagar jag haft. Men sedan får man ju passa sig, så det inte blir en vana att "trilla dit". För vips är man säkert där igen och pimplar vin var och varannan dag. Kram på dig!