Senaste kommentarerna i forumet

att börja tänka på min nykterhet igen. Under veckan som gått har jag inte ägnat den en tanke. Jag har bara njutit av tillvaron, jag har suttit med min kaffekopp på morgonen och tittat på rådjuren som har betat på ängen, jag har sett änderna vakna och putsa fjädrarna i dammen, jag har hört hundarnas avundsjuka skall när dom insett att min hund har fått komma ut men inte dom. Livet på landet som Peps sjunger, inte dåligt. Jag önskar att jag kunde leva så här, som om nykterheten var självklar, en naturlig tingens ordning.

Tyvärr funkar det inte riktigt så. Jag har haft många nyktra perioder av varierande längd då jag har gjort just det, lagt nykterheten åt sidan, och det har alltid slutat i ett återfall. Varje gång. Nu, sent omsider, hoppas jag att jag har insett att jag kommer aldrig mer att kunna sänka garden annat än i korta perioder. Det är bara att inse att mitt liv är annorlunda nu. Det behöver inte vara något negativt, genom att fokusera på att leva nyktert så fokuserar jag också på att må bra. Det är vad det handlar om för mig, att må bra och njuta av allt gott som livet har att erbjuda. Och nu när dimman har lättat ser jag att det finns ett helt smörgåsbord av glädje och sinnesro framför mig.

Tack för era kommentarer, LenaN, Levande och miss lyckad. LenaN; ja, deras filosofi är mycket lik Cesar Millan. Jag tror inte dom har sneglat på varandra dock, dom har båda studerat hundars naturliga beteende och då leder det till samma slutsatser. Miss lyckad; jag kanske inte ska nämna några namn men gården ligger i alla fall i Gyllerboda, norr om Uppsala. Med lite detektivarbete borde du kunna hitta rätt.

I en vecka har jag levt på mikromat, där hela matlagningsproceduren består av att knappa in rätt tid på mikrovågsugnens panel, och som serveras på den papptallrik man lagade till den på. Så igår lagade jag riktig mat, lade upp fint och åt på porslin med riktiga bestick. Matlagning är underskattat.

Ha en härlig söndag allihop!

Men det e "bara" att börja om. Du klarar detta en dag i taget!
Det värsta är om man börjar tänka "ska jag verkligen aldrig mer dricka?" Och får panik. En dag i taget är så viktigt att repetera!

Ännu en dag. Jag har dock skaffat mig ett nytt beroende, att springa i skogen. Det ger mig styrka och ger mig tid att inte tänka.
Idag var jag om än bara en kort stund i ett drickande sällskap. Inga problem.
Livet har varit snällt mot mig idag. Imorgon har jag ingen aning om. Men jag är stark

Välkommen hit, bra kämpat, och det kommer bli bättre för varje dag. Här kan du följa fler med liknande problem, det är verkligen inte lätt att sluta dricka. Särskilt som folk dricker överallt. Men tiden kommer visa på nya vägar. Jag har precis haft ett återfall på två dagar och förbannar att jag drack. Men är på banan igen och kämpar vidare. Kram

Bra att du tar hand om hela dig, det är du värd. Kram och ha en härlig semester

Åh känner så väl igen mig i det du skriver. Det är precis likadant här hemma det är alltid mig och mitt humör det är fel på. Hag är för sur, för irriterad, för gnällig osv. Och så förnekelsen över att han dricker för mycket heeeela tiden. Men jag har bestämt mig! Nu får det vara nog och jag kommer att lämna honom.
Tur vi har varandra här inne och kan stötta.

Om det är någon tröst så fungerar jag precis likadant som du beskriver med minibaren och restaurangen. Ett glas blir 4, suget börjar inte stillas förrän dess. Kan avstå några dagar men om jag väl dricker tex dag 4 så skriker hela jag (inte bokstavligen) efter mer än ett glas. Känns ju inte bra, stabilt och trovärdigt att jag skulle klara av att dricka måttligt i längden :-/

Vindimman låter obehagligt välbekant, sista åren har den hängt över mig med. Märker att jag minns minnen sämre än andra, beror helt enkelt på att jag många ggr då druckit flera glas vin och inte varit helt (inte ens halvt) med...

Det är jag, bra minne :-)! Jag traskar på framåt utan större framsteg hittills att ändra mina vanor. Efter ett uttökat pimplande under försommaren så har jag iaf nu gjort någon liten gradändring. Sista två veckorna ändå till hälften utan alkohol, och sista dagarna helt. Nu i ett läge utan naivitet, jag inser komplexiteten i mitt förhållande till ah, att jag till syvende o sist har svårt att tänka mig ett liv utan. Även ikväll så längtar jag efter vin, tänker på kallt vitt vin, första sipparna hur tungan krusar sig... Då får jag frammana min tonåriga dotter och se hennes blick där jag ser att hon ser att jag druckit vin. Då skäms jag, bästa tanken för att försöka avstå...

Oj vilken kurs du varit på. Kan du lægga ut namnet på kursen eller ær det reklam? Skulle sjælv vilja gå med vår hund. Det kanske ændå var som du skojade en kurs hur ni (!) skulle sluta skælla på folk hehe.

Vad fint att du har fått tillbaka din væn igjen. Alkoholen førstør många relationer. Som tur ær finns førlåtelsen. Ha det gott!! Kram

Ær på semester i Oslo. Mycket barer och uteserveringar. Det ær bæst att se till så man inte ær tørstig i værmen. Visst kan det se lockande ut med immiga glas, men då tænker jag genast på en raglande Miss lyckad med fyllerøda kinder och besvikna barn. Och hur besviken jag skulle bli på mig sjælv om jag føll. Tillvaron kænns fin. Nu ett skumbad och hemmaspa dærefter. Mycket lættare att ta hand om sin kropp nu nær sjælen mår bra. Kram

Ok. Då bra. När du tog återfallet, analyserade ni det i behandlingen då?

Tack för ditt svar Ursula. Mina barn vet vad jag tycker och de ser min irritation och hör mina suckar, men de älskar ju sin pappa och vill inte vi ska bråka. Trots sina åldrar tror de att deras pappa har ett normalt drickande fast än jag talat om för dem att det inte är det. Han vet att någon vän kallar honom alkisen men har bryr sig inte. Han ser inte det ironiska i det. Jag kan inte få honom att lyssna, han slår bara dövörat till. Han sköter sitt jobb. Han kan hålla upp med alkohol om han vill, men han vill inte.. Vi slog vad för några år sedan om att han skulle ha en vit månad och jag skulle inte äta godis under samma period. Han fixade det lätt, men ser inte vitsen med det. Varför ska inte han njuta av livet? Så hans problem verkar vara viljan, inte beroendet. Men om han fortsätter så tror jag beroendet tar över viljan. Han ser sig själv som livsnjutare, öl och snus är livet. Han spelar golf och kan gå upp tidigt och spela hela dagen, men så fort han kommer hem blir det en öl, två, tre osv. Ser ni problemet? Han kan sluta men vill inte eller??

Jag började aug -15 var nykter till 20 april -16 tog en kvälls återfall. Har varit nykter sedan den 21 april till dag & framöver.

Tack till er bägge för fina ord och tankar. Värmer så gott.

Ja, neuropati is a bitch. Och jag brottas med tankar som "rätt åt dig, Rabarber" till "men va F-N! Det här OCKSÅ? TASKIGT, tycker jag!!"

Samtidigt är det skönt att ha fått en diagnos och behandling. Tänk vad svårt det är dock att ändra sättet man sitter på! Har aldrig tänkt så mycket på var mina ben är som nu ;) Känns obekvämt och konstigt att hitta nya ställningar. Men, jösses, det är ju ett litet problem i det hela. Ska rida ut det här också.

Tack för er uppmuntran! Blir så glad av era ord! Och Anders, det verkar gå så bra för dig nu! Håll i det!

Stora kramar

Hej Ursula och tack för dina tankar och ffa det konkreta råd jag läste i ditt inlägg!
Det är liksom konkreta tips och synpunkter just nu känner jag som hjälper mig, tror jag...
Imorse var det " terrorbalans", den övergick i ett regelrätt anfall och total reträtt från min man.
Han utbrast surt när jag började röja undan all " skit" från de senaste dygnens fylla. Han undrade varför jag alltid måste vara så förbannat sur, tråkig och tycka att allt är så jobbigt? Han har ju faktiskt semester!!!
Jag svarade då helt lugnt, att det har jag märkt att han har för nu super han dagarna i ända sedan i måndags, och jag är trött på det och tänker inte acceptera att ha det så här längre.
Såklart hade han inte alls druckit så mycket, han är jävligt trött på mina utbrott och mina pms- attacker osv bl.a. Bl.a. Bl.a.!
Jag sa att nu har jag bestämt mig, tänker inte bo kvar med någon som väljer att supa ihjäl sig, som inte sköter sin basala hygien.
Allt detta vägrade han att gå med på, jag kunde själv ta och skärpa till mig och sluta förstöra hans liv...
Ja du hör, total förnekelse och ovilja. Om jag bara vore lite gladare och snällare då skulle det inte vara några problem.
Sen gick han raka vägen ut och började röja bland alla tomflaskor, vindunkar som han ju inte har tömt!
Nu har han bjudit hit gäster ikväll och tänker själv åka ut med motorcykeln.
Jaha, va fan ska jag göra nu då?!

Tack pi

Anders du är så otroligt ärlig! Det känns i dina texter och jag gillar att du vill ha en ärlighet i dina samtal och kontakter, det stärker min egen känsla av att jag oxå behöver det. Jag har nått min botten nu. Nu ska jag kravla mig upp. Är nyseparerade med brustet hjärta och mår förfärligt dåligt. Egentligen är det inte alkoholen som är min största utmaning just nu, den har jag haft hyfsad koll på även om jag druckit för mkt ett par ggr de senaste månaderna, utan min utmaning blir att hitta mig själv igen. Herregud! Hur har jag kunnat kasta bort mig så fullständigt!? Jag har ett mentalt väldigt krävande och ansvarsfullt arbete med flyktingar och har haft mitt värsta år inom jobbet någonsin. Jag är ensamstående med en dotter i förpubertet som behöver mig väldigt mkt just nu. För snart tre år sedan sålde jag mitt hem och flyttade hem till mitt ex hus. En kärleksfull och varm man men omöjlig på att sätta sina egna behov åt sidan. Jag trivdes aldrig. Tillslut försvann jag. Borde fan ha sagt stopp för två år sedan! Men Sisyfos, precis som du är jag så duktig jämt, jag ger och ger och har svårt att ta. Och precis som du kan jag inte skriva om jag inte är duktig. Knäppt!
Men nu ville jag få ur mig och jag ville bekräfta er båda, fina forumvänner!
Kram! Orka

Du blir förhoppningsvis en erfarenhet rikare på det här lilla återfallet. Jättebra att du börjar skriva här igen. Nu är du med på den nyktra vägen igen, och som du skriver så gäller det att vara bestämd på att aldrig ta det första glaset. Du fixar det här om du vill. Ta en dag i taget.

Stöd och styrkekram

Åh vad inspirerande att läsa:-))

Då tog jag ett återfall. Det gick inte att motstå.... 3 l vin på 2 dgr. Det var mysigt i ca 1 h, sen blev jag för full och idag mår jag inte bra. Får nog ta antabus några veckor nu, eftersom jag triggat igång mig igen. Har jag lärt mig nåt då?? Ja att alkodjävulen är otroligt stark, men jag tror att för varje gång man klarar att stå emot blir jag starkare. Att det enda man behöver tänka på är att INTE TA DET FÖRSTA GLASET. Denna gång ska jag inte smyga utan vara ärlig, börjar här i forumet och ska berätta för gubben oxå. Det är inte lätt att bli nykter, men de är fan inte lätt att vara full heller. Gör en omstart helt enkelt, usch vad jobbigt. Det är inte synd om mig, men lite ömklig känner jag mig allt , och skamsen, och och och ja ni vet. Kram alla kämpar

Jag måste vara ärlig på denna resan. Jag tänkte strunta i att skriva både igår och idag.
Sisyfos, tack för ditt inlägg. Blev glad för att veta att någon annan också går runt och funderar på måttlighetsdrickandet.
Igår eftermiddag kom vi fram till hotellet och jag hade inte ägnat en tanke åt det innan men när jag såg minibaren kastade jag mig, mer eller mindre, över den lilla flaskan rödvin. Jag ljuger inte när jag säger att den stunden ( jag sippade i en halvtimme) var så enormt mysig att jag kunde se hela mitt missbruk och vad det går ut på. Jag kopplar det där glaset vin till njutning, lyx, avkoppling och ledighet. Det är det jag vill uppleva om och om igen. Om det bara stannade vid det glaset vid just det tillfället.
Jag åt en gudomlig råbiff på kvällen och drack två glas vin. Tillbaka på rummet var jag mer eller mindre tvungen att dricka den andra lilla flaskan vin. Det är detta beteendet som är mitt missbruk. Jag behövde verkligen inte det sista glaset vin.
Idag har jag lite ont i huvudet och jag vet att jag sovit sådär på grund av vinet. Jag kommer att dricka på restaurang ikväll igen.
Redan nu tänker jag dock att hela nästa vecka blir nykter. Jag har hämtat mina skenor och börjar bleka tänderna på måndag. Att dricka vin under blekningen (ca 3 veckor) är bara idiotiskt så jag planerar en riktig hälsoperiod med full detox och vänlig motion.
Det ska bli spännande och se hur min kropp reagerar.

Låter så underbart, men blir glad att du fått uppleva det. Välkommen hem, saknat dina betraktelser ?

... en alldeles förträfflig vecka, heueh. Och kursen, jädrar, vilken kurs! Verkar helt fantastisk. Tänker på Cesar Millan när jag läser om hur du haft det.
Nu önskar jag dig varmt välkommen hem, och hit, igen. Fin lördag på dig!