Senaste kommentarerna i forumet

Jag känner igen mig, men nu är det inte alls lika besatt längre när jag dricker a-fritt. Det har då gått 6 mån. Tror att du kan börja jobba lite med beteendet nu. Det är ju rätt mycket pengar och vet inte hur mycket socker det är i. Börja med att dra ner och fundera lite över varför du dricker. Gissar på nån typ av avkoppling/belöning. Tror också att du kanske är stressad? Prova lite avslappningsövningar eller ett bad istället. Träning funkar ju också. Det handlar om att ändra beteendet och sånt tar ju tid. Men jag tror att man kommer en bra bit på vägen och att det är lite lättare när man först avgiftat sig med a-fritt. Lycka till!

Har läst era trådar ni som svarat mig här. Så mycket man känner igen.
Började fundera lite över hur jag levt och över mitt eget beteende. Man undrar ju om man är riktigt klok! Måndag, tisdag och onsdag innebar besök på bolaget. Vanliga starköl slutade ge mig den där sköna kicken för ett tag sedan så då började jag kolla hyllorna efter 7,5% och mer. Hittat upp till 10%.
Köpte oftast 6 stycken men ibland 8. Då kunde jag ha en kvar på morgonen. Från jobbslut vid 5-tiden hann jag få ner 6 eller 7 av dessa.
Torsdag fick man börja planera. Oftast blev det 18 stycken på fredag + någon extra för måndag morgon. Funderade ibland på ett flak, men insåg att redan 18 stycken började bli jobbigt att gömma i garaget. Har lärt mig hur det fungerar efter att ha växt upp med en alkoholiserad far. Viktigt att planera in när man ska panta alla burkar för det får inte finnas några bevis kvar. Att växla systembolag var också en del i taktiken. Gud så pinsamt när personalen börjar hälsa på en när man kommer in!!
Oftast är allt slut lördag kväll. Får stötta med 3,5.or på söndag och dra till bolaget när de öppnar på måndag.

Skälen att inte sluta har varit många och vissa mer ologiska än andra. "Höjdarn" är ont om pengar. Börjar lönen ta slut lite för tidigt så köper man öl för pengarna för att glömma att man har ont om dem!
Är sambon förbannad för att man gömmer öl i garaget, tja, då dricker man öl för att kunna hantera detta gnällande.
Regnar det ute, kan det också fungera om det inte finns något annat.

Har som tidigare sagts haft några perioder då jag försökt tidigare. 3 veckor är det längsta jag klarat! Sen börjar järnspöket leka med en!
Denna gång tar jag en dag i taget och försöker ta fram någon form av plan för att vara förberedd på nästa återfall. Funderat en del på tips ovan om AA. Har tidigare varit lite orolig för att lyfta på masken. Tänk om jag träffar någon jag känner. Tänk om jag inför andra måste medge och erkänna att jag (gud förbjude) är något så hemskt som en alkis!! Men har börjat fundera på att ringa dem.

Nu är klockan halv ett på natten och dag 4 har börjat. Än så länge rätt hyggligt! :)

God natt på er vänner!

Jessie jag kämpar fortfarande med min man som dricker. För det mesta dricker han mycket på fredagar och väldigt lite, eller inget alls på lördagar. Men sen blir det ibland lite på vardagar. Ja så dör håller det på, fram och tillbaka.
Jag kämpar och kämpar, har inte kommit till att jag vill lämna. Men jag ser ju hur alla kämpar på de här sidorna. Jag läser mycket om alla här och man lär sig mycket, sett från båda sidor.
Men det är ju den som dricker som måste komma till ett beslut...

Jag tänker bättre fet och nykter än fet och full....vikten får man väl kriga mot sedan när det värsta är över ..

Tiden går och vardagen rullar på med jobb och träning.
Känns som det förflutna bleknar allt mer och mer sakta men säkert.
Har verkligen varit upp och ner fram och tillbaka med mitt mående.
Har mått oförskämt bra sista 2-3 veckorna utan en massa jobbiga tankar och ältande.
Och det är helt underbart att bara vakna utan att börja grubbla och tänka på det gamla destruktiva som varit
Jag loggar in här på forumet då och då för att det känns så skönt att läsa om det jag skrivit.
Men också läsa här om andras livs berättelser som både sårar och stärker.
Hoppas denna sinnes stämning får var kvar nu,för då blir livet så lätt att leva.

Jätteroligt att få respons när man skriver. Tack för era svar. Leverjag: Ja, nu har jag läst faktasidan. Otäck läsning! Gjorde en 1000-milaservice på vårdcentralen för något halvår sedan. Då var jag frisk som en nötkärna förutom en del kilon för mycket! Jag tror inte jag kan minska. Jag dricker mig visserligen inte redlös när jag dricker men perioderna jag dricker är långa. Hade ett treveckorsuppehåll som tog slut i juni. Sedan dess har jag druckit dagligen fram till i lördags. Söndagen var första helnyktra dagen sedan juni!
Idag var ett helvete. Åtminstone förmiddagen. Sån huvudvärk och så grymt trött. Var ledig från jobbet idag. Var ute ett ärende på morgonen och trodde inte jag skulle hålla mig vaken trots en otrolig huvudvärk. Hemkommen och efter stor dos svart kaffe blev det sängen i 2 timmar. Sen blev eftermiddagen och kvällen rätt ok. Nu klarar jag dag tre och siktar in mig på dag 4. Det svåraste hittills är mornarna. Har ju startat dagen med en lätt salongsberusning för att komma igång och bli människa.
Nej, det finns nog inget allternativ för mig. Antingen dricker jag mig till en stroke eller hjärtinfarkt eller så lägger jag av helt. Kommer aldrig kunna bli någon måttlighetsdrickare.

Jag vet att han inte dricker då han måste lämna up 1 gång i veckan nu, men det är så mycket små saker, precis som du sa att han skäms. Han säger jämt att han inte förtjänar en som mig att jag är för fin för honom och det värsta är att jag börjar tro det. Jag vet att han älskar mig, men han tar alltid genvägar i allt och vet att så fort han slipper lämna up så är det bara en tidsfråga innan han röker på ist för att dricka. Det är som om han tycker att hans liv är redan kört, så han kan lika väl fortsatta förstöra det, även om han säger att han vill ha svenssonliv med mig. Är det så här att leva med en missbrukare att dom aldrig blir fria.?

Hurra för dig!! Vardagskampen är de stora segrarna. Att ersätta A med nåt annat trots skitdag och stress. Har man den styrkan som du har då är allt möjligt.. tjollahopptjollahej tjollahoppsansa.

Tack för era fina inlägg. Ni är sådana förebilder för mig. Tänk vilken styrka det kan ge att veta att andra utkämpar samma kamp. Tillsammans i kampen men i varsitt krig.
En stor frustration just nu, som jag förstått är ganska vanlig när jag läst här, är var i farao ska man endorfinpunda och koppla av nu..? Träning säger några men för mig som inte riktigt har den vanan känns det också svårt. Just nu öser jag på mig god mat, dyrt te, chokladkakor, alkofri glögg. Allt som känns bra. Känns som det sätter sig på vikten men strunt i det nu tänker jag. Ett krig i taget. Vill låta längre tid gå utan A.
Kram.på er alla tappra

Chansa inte. Fråga dig själv innan. Vad vinner och förlorar jag på att ta chansen att dricka.

Tappa ansiktet som du skrev passa verkligen in på honom och det är så jag tror det är eftersom jag jag känner honom rätt väl ?
Igår sa han att han skulle flytta och jag lovade mig sj att inte ställa sen frågan mer utan nu har han sagt sitt. Han berättade att en av våra grannar ringde idag och tipsade honom om ett hus.
När jag hade läst ditt inlägg om att dom kan göra det dom sagt fast dom inte vill pga att dom känner sig tvungen för att "inte tappa ansiktet"
Så jag frågade igen...
Är du säker?
Ja, det är jag för såhär kan vi inte ha det!
Ok svara jag... Så du vill inte försöka alls?
Då säger han att han inte vet ?!
Då hamnade vi åter igen i detta jäkla traggel och jag får väl skylla mig lite sj.
Sen kan det bli så att han verkligen flytta eftersom han palla inte detta heller.
Jag får vara inställd på det som du säger.

Jag kan bara tillägga, att det inte var min idé att vi skulle skiljas.. Jag ville ha en time out, för att både hitta mig själv och för att se om hjan trots allt inte kunde tänka sig att bli nykter.. Jodå, det har hänt att jag nästan ångrat mig, men varje gång har jag på något sätt blivit påmind om hur djäkla jobbigt det verkligen var..
Då var det inte längre 10 minuters lyssnande i telefonen, utan timmar av snurrande, saggande, utbrott och allmän rastlöshet blandat med diverse otrevligheter.. Och i vårt fall vill han fortfarande inte sluta med alkohol.
Sedan vet jag ju att det förekommer att alkoholisten, när hen blir ställd inför fakta och fått vara själv några månader, tar sig samman och söker hjälp..
Det är en 50 - 50 situation.. En del av hoten om skilsmässa och flytt är tomma hot.. sedan kan alkoholisten komma till slutsatsen att hen inte vill "förlora ansiktet" utan är beredd att löpa linan ut, även om de innerst inne ångrar sig..
Utgå från att han menar allvar med flyttpratet och agera därefter.. Om inte annat så visar du att du tar det han säger på allvar och han får stå för sina ord och beslut.. Annars försöker han bara skjuta skuldbördan på dig.. Det finns ingen automatik i att man måste vara vare sig ovänner eller sluta umgås ens om man skilt sig..

Visserligen är jag numera tillfrisknande medberoende, men jag känner igen tankegången när jag själv var inne i alkoholdimmorna på väg att bli rejält beroende (I mitt fall räddades jag nog av min egen ilska ..Här ska inte A få komma och försöka bestämma över mig..)
Jag har förstått när jag pratat med andra att faktorer som hunger, stress, känslor och trötthet är faktorer som kan utlösa ett enormt sug..
Vad gäller deppigheten, så har ju alkoholen ställt till en viss "obalans" i kroppens naturliga belöningssystem, vilket gör att man lättare drabbas av t.ex. höstdepp när det blir mörkare. Det tar tid innan systemet reparerar sig, men det gör det i de flesta fall så småningom..
Var lite snälla mot er själva (givetvis UTAN A, men kanske med dyr mörk choklad..) Se till att äta regelbundet och glöm inte att dricka! Bubbelvatten kaffe, the.. ja vadhelst ni gillar.. Kroppen behöver vätska! Promenera! Ett bra sätt att få lite extra endorfiner!
Förlåt om jag låter hurtfrisk, men jag vill så gärna att ni klarar det här
Varm höstkram!

Har haft en hektisk dag på jobbet. Längtat att få komma hem och sjunka ner i min gosefåtölj och smutta på ett glas vin för att få slappna av. Min falska föreställning är att jag skall smutta lite granna på ett halvt glas vin och att jag skall nöja mig med det. Så funkar det ju aldrig utan jag häver i mig ett glas snabbt två tre tills flaskan är slut och så kan jag öppna en till för a- aset ? inte är riktigt nöjd. (bäst är om jag har en bib då kan jag gå och slurka lite hela tiden) När jag kom hem satte jag mig i fåtöljen och läste här i forumet smuttade på en kopp TE och det känns skitbra och jag är stolt ! Tack för att ni med alla era kloka ord hjälpte mig att avstå

jaa du är en riktig krigare och jag blir otroligt peppad själv när jag läser det du skriver - liksom du har jag haft en skitdag som bestått av mycket längtan att få komma hem sjunka ner i min gosefåtölj och smutta ( tror jag alltid det skall bli - men tyvärr häver jag i mig ) på ETT glas vin och få slappna av ... Jag satte mig istället och läste i forumet och nu skall jag j-ar i mig kämpa mot suget !
Kram och jag tror på dig !

Ja lycka till! Jag har precis som Harrim minskat min alkoholkonsumption markant. Dricker vad jag innan drack på en kväll på kanske 1 månad nu.

Hej Fredrika, du beskriver att du har flera problem än alkohol och att du vill få ett stopp på det och börja ta hand om dig själv. Ett steg är att du skriver här. Modigt och starkt av dig att göra det. Läs och skriv gärna mer här på forumet, ibland kan man behöva skriva flera gånger innan man får svar. Ett tips kan också vara att starta en egen tråd så man syns och då ibland snabbare kan få svar.
Ta hand om dig!
Vänligen Rosette/Alkoholhjälpen

Jag tror att det är vanligare än vi tror många gånger att väldigt många är i vår situation, det finns dom som har klarat att gå från missbruk till ett måttligt drickande men dom är nog lätträknade.
Återfalls risken till ett nytt A missbruk är väldigt stor för oss som en gång hamnat i klorna på A djävulen om vi börjar ta ett glas igen, tyvärr.

Det är ingen stor riskdag för mig heller men den kommer på fredag igen, jag fasar bara av tanken, jag vill verkligen inte bli bakis igen.

Nu kämpar du för att förändra dina alkoholvanor, och kämpar du hårt så tror jag att du lyckas och jag hoppas att alla här ska lyckas tillsammans, men om du i framtiden sen vill börja ta ett glas bubbel eller två så var väldigt vaksam, suget kommer snabbt tillbaka och man hamnar mycket lätt i diket igen.
Stå på dig ?

Värsta jobbdan. Är inne i en jättejobbig period... sover dåligt och känner mig nedstämd. På väg hem nu och ojojoj vad jag vill dricka vin och få lämna verkligheten. Få koppla bort tankar och prestation. Vill vill vill vill vill.....
Göran tjatade som sjutton. Ett glas det är du värd. Kanske två. Ingen behöver märka. Jo just idag kan du göra ett undantag... vad gör det. Idag är det ju verkligen jobbigt.
Skit på dig Göran tänker jag. Men jag ska fasen dra i mig en flarra alkofri glögg. Kanske träna också... vilken jäkla grej om jag lär mig sunda strategier för att hantera denna jädra stress (S jäveln). Pepp pepp jag är bäst!!!!! Kom igen nu... Dag 19 och det är ett jädra krig

Kan det vara johannesörten som gör mig ännu tröttare?? Tog iallafall mig i kragen och simmade 1000 meter i rask fart,, bastade och nu har jag ätit havregrynsgröt/ billigt och mätande :) sökt två jobb idag hann jag med också,, så jag får vara ganska nöjd,, vägrar låta A bli trösten..en dag i taget

brukar säga, det kan inte bli bättre än dag 2 utan alkohol. Och samma blir det i morgon, dag 3. Moroten första dagarna är verkligen att se fram emot nyktra mornar, när man är kanske hyfsat utvilad, nykter och med en känsla av hopp och stolhet att det gick bra även i går. Det är det som gör att man kan stå ut när suget river i en på eftermiddag och kväll. Gå på en bio om du inte brukar göra det, eller ngt annat som leder bort från A.
Välkommen hit!

Att ovisshet är jobbig. Detta att han svänger ang saker el känslor är sånt jag är van vid när han druckit men han gör det även när han är nykter.
Sen han slutade ned antabusen så håller han sig till helgerna, förra veckan blev torsdag men nykter på fredag.
Så det tycker jag är annorlunda just med "svängandet"
Nu helt plötsligt vet jag inte vad han vill el tycker. ( vet han nig inte sj, lika lite som jag)
Innan tänkte jag mer att det va fylleprat om att han tyckte vi skulle dela på oss .
Hur länge sen är det ni gick ifrån varandra skrållan?
Tack för svaren, känner mig inte lika ensam..

Till dig!
Jag tror det är såå förståndigt att ta en dag i taget. Det är som att äta en elefant: man äter en liten bit i taget.
Skriv här på forumet och berätta hur det går! Jag kommer följa din tråd
// Krickelina

Nu har jag klarat 14 dagar minus ca 6 cl whiskey i fredags kväll. Är lite ledsen för det där sista, men inser att det kunde varit värre.
Har inga planer på att ge upp, men önskar att kommande veckor blir med mindre kamp.

Daglig motion är viktig och promenader har många hälsofördelar. Men det är endast vid hård fysisk träning som kroppen frisätter endorfiner.

http://fof.se/tidning/2013/5/artikel/traning-kan-motsvara-en-normal-dos…