Senaste kommentarerna i forumet

Jag har varit väldigt trött i ett par dagar nu, både fysiskt och psykiskt. Jag antar att min kropp har börjat reparera alla de skador jag har orsakat den under det senaste återfallet. Jag vet inte varför den har väntat över en vecka med att börja, kanske är den luttrad. Jag föreställer mig att den tänker; "låt oss vänta ett tag. Om han tänker fortsätta hälla i sig gift så är det ju inte mycket mening med att starta reparationerna".

Jag försöker lyssna på min kropp, jag tror den vet bäst vad den behöver. Är jag trött så behöver jag vila, blir jag sugen på apelsiner så behöver jag C-vitamin, blir jag sugen på att springa så, tja, väntar jag tills det går över. Någon måtta får det ju vara.

Jag läste en artikel i en vetenskaplig tidskrift nyligen. Det här med att hjärnceller skulle dö när man dricker är en myt. Hjärnceller dör och nybildas alldeles oavsett om man dricker eller inte. Däremot händer det något annat: de nervbanor som står för kommunikationen mellan de olika delarna av hjärnan har ett skyddshölje. Detta hölje skadas vid överdrivet drickande vilket får till följd att hastigheten i kommunikationerna går ner. Normalt skickas signaler med en hastighet av 120 m/s, vid kraftigt alkoholintag kan den sjunka ända ner till under 10 m/s.

Inte undra på att man känner sig seg i skallen så här i början av nykterheten.

Hoppas ni alla får en lika lugn och skön lördag som jag tänker ge mig själv!

en jobbig och tärande situation Levande med din man läser jag. Svårt att veta vettiga råd. Men till slut kommer man väl till en punkt där ett val måste göras, kanske med något ultimatum som först ställs.

Jag hoppas du är stark och kan klara av det här.

Mycket styrka och kramar sänder jag

... jag har en tid irrat runt i en dimhöljd tät skog full med kärr och sankmarker, med demoner och vålnader lurande i dimman, och värst av allt, en otäck varelse med ett falskt leende, ständigt lockande, pockande och trugande med sitt dryckeshorn fyllt med beska, sura och starka drycker... han har många namn, en del har kallat honom för John Finkelman ... han lovar att om man tar emot hans dryck så ska man nå välbefinnande och känna avkoppling ... och varje gång man gör misstaget att sträcka fram handen upptäcker man att allt är en stor lögn ... istället kommer demonerna fram ur dimman och sticker med sina ångestspjut ... man irrar ner i dyiga kärr och får kämpa för att komma loss ... ...
... men nu har jag äntligen hittat tillbaka till denna trygga och rusfria stig som löper genom skogen, här återhämtar sig sinnena och man känner tydligt dofter från blommor och hör fågelsång igen ...
jag känner igen mig, jag har vandrat på denna trygga led förr ...
... nu är jag uppe på en liten ås som stigen löper över, jag ser då vandringsleden löpa ända till horisonten, långt där framme ... jag ser att det finns många andra som vandrar längs denna stig ...
jag ser en glad och godhjärtad kvinna som slumpmässigt delar ut rabarber till andra människor för att glädja dem... jag ser en ek som växer längre fram längs leden, under detta väldiga träd sitter en klok och trygg kvinna och hämtar så mycket styrka att hon kan dela med sig till oss andra ... jag ser en kvinna som ställt upp sitt staffli och med varma färger målar av landskapet ... jag ser en ung kvinna klädd i svart och vitt som i huvudsak följer stigen, men någon enstaka gång tar ett steg vid sidan om ... hoppas hon klarar att hålla sig till stigen ... jag ser att strax bakom mig går en äldre vis man med högburet huvud, ja han har också en hund med sig som han rastar längs vägen ... jag ser en man som med sin Penna skriver ner goda råd på lappar och sätter upp längs stigen, som vägledning för oss andra ... ja, det finns många fler som vandrar längs stigen och delar med sig av visdom och erfarenheter ... ...
... jag ser också de som ibland korta stunder stannar till vid sidan av vägen och tar små färdknäppar, och försöker hålla detta till måttliga mängder ... går det? ... nej för egen del fungerar inte det, då skulle jag snart irra runt i dimman igen och falla för Finkelmans falska löften ... ...
en del kliver av stigen och är borta långa stunder ... en del hittar aldrig ut ur skogen ... en del fastnar i kärrens kvicksand och kommer aldrig loss... ...

... det är märkligt, man kan aldrig se de andra vandrarnas ansikten, än är det någon trädgren som hänger ner, eller så är det för svagt skymningsljus ... men det gör inte så mycket när man kan känna att de andra har ett vackert och varmt inre, och vill dela med sig styrka och stöd till oss andra vandrare, eller till de som ännu är kvar i skogens dimma och tvekar om de ska kliva ut på stigen ...

... nu har jag vandrat några dagar på denna rätta väg genom livet, och jag kommer att fortsätta framåt en dag till

för hälsningen. Ja, morgonen är bästa tiden på dygnet för mig också. Ofta är det också så att om man får en lugn och behaglig morgonstund som en förberedelse inför dagen, så brukar dagen avlöpa väl.

Kramar tillbaka

Personligen gillar jag verkligen hur du skriver. Personligt, rakt, ärligt och från hjärtat. :-)

Om du vill flytta på tråden, så loggar du in på din egen tråd. Överst står det redigera. Klicka där. Då ser du din text. Direkt under den finns en rullista där du kan välja vart tråden visas.

Vad har du för strategi nu för att komma vidare? Hur funderar du? Det som brukar kunna vara svårt är när minnet börjar blekna, dvs. minnet av den senaste fyllan. Då kan det behövas extra beslutsamhet och styrka. Hitta nya verktyg, vägar och alternativ till alkoholen.

Kram på dig

Känns lite bättre nu. Huvudvärken har gett sig och jag ligger i sängen och känner mig ganska lugn.

Har läst din tråd och får mycket framtidshopp av det.

Just nu är det lite jo-jo-varning på känslor och tankar men det värsta börjar lägga sig.

Vet inte hur många gånger jag bestämt mig för att lägga ner med A men bara hållit ut några dagar eller timmar.

Har varit hos läkare, psykolog, kuratorer, scocialtanter och AA de senastående fem åren. Mest har jag suttit och spelat "duktig patient", sagt att allt känns bra och hanterbart. Sen köpt en BiB på vägen hem med en obehaglig, samtidigt upprymd känsla i magen.

Jag har alltid försökt bli nykter för nån annans skull... Om jag egentligen ens försökt.

Om jag kan värdera upp mig själv lite så kanske jag kan unna mig att vara nykter för min egen skull?

En hittills okänd tanke.

Nu ska jag vila min eländiga skalle och sova gott. Svamlar vidare imorrn.

Gonatt alla fina!

... och du... folkomröstningen i UK är den 23.6, så det är inte så konstigt att du inte hittar resultatet ;-)

Ja, det är kanske möjligt att du är lite dåligt mottaglig. När du skriver om terapin så känns det som att du stretar emot allt du orkar. Det är ju lite svårt att nå en person som inte vill bli nådd. Jag kan naturligtvis vara helt fel ute, men jag tänker att du kanske känner dig sårbar genom att öppna dig för någon. Det är inte konstigt i så fall. Särskilt om man inte brukar prata om känslor och sina innersta tankar. Eller så passar ni bara inte ihop. Jag skrev om snipiga tanten ovan. Har ett annat exempel. Hade precis skilt mig och blev ivägskickad till typ företagshälsan. När kuratorn öppnade munnen ville jag bara hoppa upp och strypa henne. Vad hon än sa, så högg jag som en jäkla kobra på henne. Vet inte varför det blev så, men jag var inte redo för samtal, kände mig utfläkt på ett sätt som jag inte klarade av då, i kombination med att vi antagligen inte "klickade". Även om jag i dagsläget är väldigt nöjd med min nuvarande psykolog, så har jag inte precis tyckt att det varit angenämt att gå dit. Det har varit jäkligt tufft och ångestfyllt, men jag kände det som att jag inte hade något val den här gången. Inget annat val än att kämpa mig igenom det. Men visst körde vi också fast för ca ett år sedan. Då sa han att om jag inte försökte mer/kämpade hårdare med att försöka känna, så kunde han inte hjälpa mig. Men sedan är det kanske inte så konstigt att du är skeptisk. Jag antar att du fortfarande kämpar med att acceptera att du har en "premiär med fnurra i känslolivet" eller hur du nu skrev ovan. Och att gå från att försöka acceptera det till att söka göra något åt det kan så klart vara jobbigt. Du får ha tålamod med dig själv kanske?

Nu ska jag snart försöka orka förflytta mig från soffan till sängen. Kram och god natt

Kloka tankar och ord! Ska definitivt ta upp det med honom. Det är mycket i vårt förhållande som är jättebra, det är därför jag är rädd att det ska förstöras. Men att prata mer låter som en bra början. Tack!

Det är mycket på spel - kanske faktiskt en fråga om liv eller död.
När man står utanför alkoholens grepp inser man att livet är så himla mycket mer än rus.
Håller tummarna för dig och din familj!
C

"Kul" att läsa dina rader. Jag menar att du skriver på ett sätt som gör mig glad. Bra beslut du har tagit. Att våra ungar får nyktra föräldrar är det bästa vi kan ge dem. Huvudvärk hade jag ofta i början av nykterheten. Vet inte varför, men det blir bättre med tiden. Det mesta blir faktiskt riktigt bra....

Take my Word for it! Det var då tusan att du har så svårt att begripa att du bara är SÅ bra!
Jag är ju en skeptiker, det vet du. Har nu haft två samtal, och det känns ungefär som;
"När jag nu säger si, så kommer han fråga så"
Kontentan är väl ungefär att han tycker jag är en smart kille som försökt göra allt så bra jag kan,
men pga. Av yttre omständigheter har drabbats av utmattnings depression. Tjoho, och hur fixar jag det lite
snabbt och lätt? Skitirriterande, ja du vet nog... Annars är han väl som psykologer är mest? Schysst inlyssnande, säkert
en lång egen historia av terapi, och ungar har han med tre damer, så en och annan snyting har han säkert åkt på...
Nej, jag har svårt för det här. "Ja, hur mådde den lille PP som barn?" Han märker att jag inte direkt är helt "frälst" av
skrynkleriet, och frågade "vad vill du att jag ska göra?" Ja, jag vill bli frisk....Det är väl inte så svårt att fatta, eller?
Kanske är jag dåligt mottaglig?

Fredagskram, trevlig helg!

//PP

Vad jag blir glad av att du/ni är så starka och önskat er en härlig semester
Kram på dig

Nu har jag bestämt mig! Jag åker och berättar för de som undrar varför jag dricker vatten!
Känns som rätt beslut!
Jag står fast vid mitt beslut!
Jag ska varje gång när jag säkert får tanken! "Bara ett glas" ta fram ett foto på min 15-åriga dotter!
Jag har faktiskt varit nykter på många fester då jag kört och har haft hur trevligt som helst så det är ju inga problem!
Problemet är att man anses lite konstig om man inte dricker alkohol! Nästan lite provocerande för vissa typer av människor!
Varför är det så, egentligen?

Kram på er alla kämpar därute!
Tufft för oss nu när det är helg igen!

... som det låter.

Blir bara lite grinig av huvudvärken.

Skönt att höra att du mår bra och trivs på den väg du slagit in på.
Jag har lite mer uppförsbacke just nu...

Det sägs att hoppet är det sista som lämnar människan... men ibland är också hopplösheten det första som kommer till en.

Lite låg just nu med dånande huvudvärk. Försöker bidra till en trevlig födelsedag, knaprar Ipren så länge.

Middan avklarad, tårta näst.

Vaknar upp efter ytterligare en natts sömn med ett ryck! Herregud, jag ska ju på fest med övernattning ute i skärgården i morgon med barndomsvännerna! Vid såna här tillfällen flödar ju alkoholen! Fina viner, champagne, drinkar!
Herregud, vad svårt!
Ska jag avstå fast jag så gärna vill träffa alla fina vänner?
Ska jag klara av att vara där och berätta för alla vad jag bestämt mig för?
Ska jag åka och dricka måttligt?
Tankarna snurrar och har snurrat hela dagen. Jag måste ta ett beslut i kväll!
Hur ska det gå till? Så svårt!!!
Någon som har tips om hur man ska göra, tänka???

Var hos en vän idag på lunch. Vi har inte träffats på länge. Jag förklarade hur illa det var med mig och sambons drickande, och att vi faktiskt är glada att det går så bra som det gör. Jag fick verkligen berätta många av våra sämsta gånger med A för att hon förhoppningsvis ska förstå. Vi diskuterade ev. semesterresa tillsammans med våra män. Jag förklarade att hon och sambon kan semestra med oss utan A. Och att dom kanske kan"festa" av sig med andra vänner och åka en mer hälsosam resa med oss. Vännen sa att hon har inga problem med det. Hon skulle prata med mannen om resan. Hennes man(mycket god vän till mig) tycker det är konstigt att vi inte kan vara med på fester osv och dricka a-fritt. Jag sa att det kanske vi kan längre fram, men känner på mig att det kan bli svårt. Efterhand förstod vännen att våra A-problem är större än vad dom trott. Jag sa att hade våra fester alltid varit så roliga och bra som vi haft tillsammans så hade vi inte haft problem. Utan att det är alla övriga dagar vi dricker A som är problemet.Jag vill inte riskera mitt fina liv för vänner som ev ej förstår mitt missbruk. Tänker på A-lagarna som oftast inte har så stora chanser på hemmaplan. För så fort dom lämnat behandlingshem så står "kompisarna" utanför dörren med bolagskassar. Då gäller det att stå emot. Jag kan välja vänner. Dom som förstår min/vår situation och dom som inte gör det. Att många förminskar a-problemet är ju förödande för oss med missbruk. Ser fram emot en ledig fredagskväll. Solen skiner, något gott att äta och bara må väl både ikväll och i morgon..

Hej! Kan tänka mig att när en partner upphör med missbruk läser och ägnar sig åt människans beteenden, beroenden, relationer. Dvs mycket om människans psykologi. Och partnern som ej missbrukat inte har ägnat sig åt dessa funderingar utan är som hon alltid varit. Då borde det bli obalans i relationen. Tror att det är ungefär som när den ena partnern börjar studera. Då är det mycket vanligt med separation. Man hamnar lite på olika våglängd. Det är säkert därför kurser för anhöriga rekommenderas i behandlingssammanhang. I min relation har vi problem med A båda 2. Jag läser mycket har alltid gjort om olika saker. Jag diskuterar med sambon, jag förklarar om saker jag tror på och varför man har vissa känslor när man slutar med A osv. Han är inte lika intresserad som jag, men lyssnar oftast och på det sättet"hänger" med i utvecklingen. Jag vet så klart inte om detta håller längre fram. Men som med allt annat så länge kärleken finns kvar kan man utveckla förhållandet. Du kanske ska diskutera om A med din partner? Fråga henne om hur hon upplever din nykterhet? Detta kanske ni redan diskuterat, men för att utveckla relationer krävs insikter och förståelse från båda håll. Jag är ingen relationsexpert men det är klart att relationen blir annorlunda när man gör stora livsstilsförändringar. Ge varandra tid...

INGA öl i helgen wohooo!!!

Nu är ångesten borta och jag mår bättre nu. Solen skiner och det skulle sitta fint med en hög pilsner men samtidigt minns jag hur jag mådde i måndags. NEJ det blir inga öl i helgen!!!

Ja, jag tror definitivt du har en poäng. Sen kanske det är en viss jargong på hur man skriver som snappas upp mer snabbt för vissa... eller inte. Jag kan ju inte ta det personligt, och det är helt okej om inga svar eller så följer. Jag svarar gärna i andra trådar om jag känner mig kunna tillföra något och jag är väldigt nöjd med att kunna skriva här till mig själv och för dem som tittar in.
Självklar finns det folk här som varit med väldigt länge och man ser tydligt era starka band, även med nya och det är fint. Även alla nysa som kommer och går.. Ja, man vet ju inte själv ens vad det kommer bli av än men för min egna skull hoppas jag kunna stanna ett bra tag.
Men ja, det blir som det blir helt enkelt och det är helt okej.

Men kan man själv flytta sin tråd? Har inte hunnit utforska det ännu.
Tack för att du tog dig tid att svara och för ditt pepp.
Kram!

Hej och tack för din tråd!

Du skriver insiktsfullt, ärligt och fint om din upplevelse. Det går lätt att förstå att du befinner dig i en slitsam situation, i ett läge där det inte finns någon lösning där du blir helt utan negativa konsekvenser. Och så är det ibland i livet. Det låter ändå som om du valt att i det jobbiga göra det som är mest rätt och på lång sikt kommer att generera något positivt även om det är kämpigt just nu. Starkt gjort av dig! Du tog tag i situationen och vågade ge plats åt egna behov, så även om det känns så- verkar du ju inte ha tappat bort dig själv. Det går ju inte att ta ansvar för 100% av en relation, du kan ju bära hälften och sen behöver det ju finnas någon på andra sidan som tar hand om resterande hälft för att det ska fungera.

Du verkar också ha ordnat det så bra som möjligt för dig med stöd utifrån, klokt. Jag tror ändå att det är viktigt att du pratar med andra om hur du känner så att du inte blir för ensam i dina upplevelser, fundera på om du kan hitta någon som du känner tillräckligt med förtroende för att ha med dig som stöd på vägen. Jag tror även det är viktigt att du försöker hitta andra meningsfulla aktiviteter att fyllas på av, vad tycker du om att göra? Kan du göra mer av det, finns det nåt du tidigare tyckt men slutat med, kanske går det att plocka upp igen?!

Det finns också möjlighet att ringa till alkohollinjen om du vill prata med någon, där jobbar utbildade rådgivare som det finns möjlighet att diskutera just anhörigas alkoholproblematik med: http://alkohollinjen.se/.

Hoppas på att du kommer att ha god användning för forumet, jag tror att många andra kan känna igen sig i de tankar/känslor du beskriver!

Varma hälsningar,
Miriam, alkoholhjälpen

Jag känner verkligen att den hälsa jag har lyckats hämta genom 90dagar börja försvinna igen. Den lilla ro jag hade funnit, den balans av sömn och vakenhet är borta. Kroppen tål en hel del men den gör sig påmind igen. Sommaren lockar verkligen, det sociala med att ta en öl, en drink. Men det leder mig till det träsk jag en gång varit i. Träsket att dricka mig full och smygdricka när jag får chansen. Är bakis, kommer sent till jobbet, missar möten, tappar kollen på mina åttagande, får mindre gjort i vardag, ständigt trött.

Jag får väl erkänna att jag är alkoholist på riktigt!

Har en bit kvar mentalt att finna styrkan.. Jobbar på detta.

Kram på er alla som kämpar, det är fan inte lätt.

Hej Cillycity och tack för din trådstart!

Du skriver om ett viktigt ämne som Ullabulla svarat väldigt fint på också.

Jag tänker att du ska lyssna på din känsla av att något inte står rätt till. Det låter som om du har väldigt starka känslor för din sambo samtidigt som du känner dig otrygg och har tankar om framtiden som gnager i dig, av förståeliga skäl. Det är väldigt svårt att avsluta något som också innehåller mycket bra, relationer är ju inte svart/vita men blir det för mycket som kostar på blir det ju till ett väldigt högt pris.

Jag tycker också att det verkar klokt att börja med att ta dina egna behov och känslor på allvar, ställ dig själv frågan vad du skulle behöva för att bli trygg i relationen? Kanske behöver ni prata mer så att du får förtydliga det eller så behöver ni något slags gemensamt samtalsstöd för att hitta till en bättre fungerande relation. Kommunen erbjuder familjerådgivning.

Jättebra att du börjat skriva här, andras input kan vara värdefull. Du skulle också kunna ta kontakt med alkohollinjen: http://alkohollinjen.se/. Där finns möjlighet att få prata med en utbildad rådgivare just gällande närståendes alkoholproblematik. Det finns inga enkla lösningar och du bestämmer ju själv hur du ska hantera just din situation, men det kan ofta vara hjälpsamt att oavsett få ett utifrånperspektiv.

Hoppas att du kommer ha fortsatt glädje av forumet och att du får en skön helg,
Miriam, Alkoholhjälpen