Senaste kommentarerna i forumet

Precis Leverjag... de är gifta med varandra. Idag måndag. Stress på jobbet med känslan att aldrig räcka till. Hämtar barn sur som ett bi. Allt jag kan tänka på är A... såklart. För nu börjar jag fatta mina triggerpunkter. Jobb som kräver, barn som kräver och allt känner man sig otillräcklig inför. Hjärnan går på högvarv och när jag vill vila (behovet av återhämtning) blir det (för stunden) tillgodosett av vin. Idag tänkte jag ändå klart runt situationen under A-suget och det var aldrig aktuellt att faktiskt dricka nåt. Tänkte däremot på hur fasen jag ska hantera när S&A sätter klorna i mig. Idag blev det att läsa era fina trådar på forumet och sitta en stund själv i köket. Nu känns det redan bättre. En stund.....

Blev inspirerad av ditt inlägg Konstnären.

Gick en långpromenad med min hundflicka och kastade pinne en stund. Bra att andas frisk luft. Det hjälper. Imorse mediterade jag en stund och blev helt avslappnad men en oro och sorg sitter i. Vet inte vad det är. Har inte lust m något och känner mig rastlös och som en klump gråt sitter i halsen hela tiden. Funderar på vad det är som spökar. Har mått så bra fram till i lördags. Är det hormoner (påverkas mycket), känslor som jag nu känner och är ovan med, sorg och saker jag inte bearbetat, vakuum i livet för att jag ändrat mina vanor, ensamhet och vilsenhet eller bara en dag i november när livet känns lite tyngre än vanligt?

Är jag rädd? Rädd för de beslut som ska fattas? Är jag rädd för jag vet att jag måste ändra riktning och för att göra det behöver rannsaka mig och mitt liv. Just nu vet jag inte var jag är på väg. Vet bara att söta om mig och låta tiden gå är viktigt nu.

Det är så mycket elände i världen nu, så det ljusa i värken hamnar i skymundan, inte minst i medierna. Tror det påverkar oss som en slags negativ hjärntvätt. Världen går under, klimatet förstörs, folk har ihjäl varandra, plågar andra, utrotar djur och natur, terrorismen hotar och lamslår, bostadsbubbla, nedskärningar, klyftorna ökar, kris, vården går åt helvete, skolan misslyckas, flyktingströmmen sätter press och romerna sitter överallt i ur och skur och påminner om att vi har det så mycket bättre.. Tänk om medier kunde skruva lite mer om alla de fantastiska projekt och människor som skapar, räddar och helar i världen!?

Jag behöver nytt att fylla tankarna med. Jag behöver träffa nya människor och upptäcka andra sidor av livet. Blev nyfiken på gruppbehandling, Konstnären. Kanske kan vara bra stöd för mig för att klara detta och känna gemenskap att se fram emot.

Ska börja träna igen imorgon. Det kan nog hjälpa mig nu. Behöver ta ut mig ordentligt. Skulle kunna gå flera mil om dagen om det fanns tid.

Ingen alkohol idag heller. Vi kämpar vidare. Det blir alltid ljusare och lättare igen.
?

och har en fin plats vid vattnet att gå till. Det är väl så att det är en process och tanakrna blir många och äveb tröttande. Fint att läsa om dina funderingar.

Tack för alla kloka synpunkter! Vi kommer alldeles inom kort öppna http://anhorigstodet.se/ Forumet kommer inte flyttas dit utan kommer att ligga kvar och delas mellan alkoholhjälpen och den nya sidan anhörigstödet. Vi tror att det blir en lösning som kommer att fungera bra.

Vi hoppas att alla bra diskussioner i forumet kommer fortsätta och att den nya sidan kan hjälpa fler personer att hitta hit. Om ni har åsikter om informationen på anhörigstödet så får ni gärna dela med er av dem här på forumet eller direkt till oss som arbetar med sidorna.

/magnus

Ni är flera som påverkas av din pappas konsumtion och du önskar att det vore annorlunda.
Frågan är vad nästa steg kan vara. Jag funderar lite kring vad du vill göra så att Du ska må bättre, vad är det du behöver?

Fortsätt gärna att göra precis som du gör - skriva, vrida och vända på dina tankar. Det kan vara ett viktigt steg i att finna klarhet. Även fast alla situationer är unika så finns det många här på forumet som upplever ett liknande dilemma som du gör och många blir hjälpa av att läsa om andras situation. Kanske du också blir det.

Ta hand om dig!
Med varma hälsningar
Ylva/Alkoholhjälpen

Det jag direkt slås av är alla dina kloka och omtänksamma tankar. Du är öppen och har förmåga att se situationen från olika vinklar, samtidigt som du är realistisk.
Även om det kan finnas många likheter mellan olika relationer där den ene har problem med sin alkoholkonsumtion så är varje fall unik. Det finns inga "aldrig" eller "alltid" och jag kan tänka mig att det inte är enkelt för dig att besluta dig för hur du vill göra.
Mitt enda råd är att du fortsätter att utgå från dig själv - vad du skulle må bäst av.

Varma hälsningar
Ylva/Alkoholhjälpen

Vad starkt av dig. Tack för att du delar med dig. Jag tror på dig!

Bra jobbat av dig. Mycket tankar hm, ja, sant. Då var det måndag igen och jag gillar vardagar mer än helger just nu. Kom precis hem efter en långrunda med min älskade hundflicka. Hade bollslungan med mig och hon har jagat boll i en och enhalv timme och jag har försökt fokusera på mig själv,, men hon har pockat på min uppmärksamhet hela tiden, kasta bollen stå inte där och dröm. Nu ligger hon utslagen i min säng nöjd med allt, Idag känner jag frid det pendlar fram och tillbaka. Blev sur på en väninna i lördags kväll som ringde och var riktigt berusad. Blir så trött på henne har sagt hundra ggr att ring inte när du är onykter, svammel, svammel. Genast kom tankarna på A, men jag sa till mig själv är du jävla lättlurad, vill du vara i samma tillstånd, ett ynkligt nej det vill jag inte punkt och slut. Önskar att det aldrig funnits alkohol att alla hade gått omkring lite berusade av själva livet. Men det har ju funnits i alla tider. Regn utanför och tilltagande blåst, ska tända ett ljus och ta en halvtimmes meditation nu. Det går ju bra det här eller hur. Jag skulle inte klara mig själv utan stöd härifrån, finns alltid någon inne som du skrev. Grunnar hit och dit om jag ska ta upp en gruppbehandling igen, gick ju ett år innan och det var bra. Inte AA utan alkoholhjälpen, tål att tänka på. Det är ju när man mår bra igen som man behöver det, får se. Ha det fint
Kram till dig
Konstnären

jag är ledig idag och en ledig dag brukar innebära vin och lite till och så till slut mycket ... Jag har sett till att vara sysselsatt till max hela tiden för att inte tänka på suget ... Nu är det värre än någonsin - kan nästan känna den underbara smaken av vin i munnen och få slappna av ... Då satte jag mig och läste här och såg att jag fått fler kommentarer av krigare som liksom jag slåss och brottas för sin överlevnad och värdighet och då tänkte jag "nej jävlar i om A suget skall vinna ännu en gång " nu är det bara att kämpa kämpa och kämpa !!!! Tack för alla kommentarer och peppande tillrop - det räddade mig idag att trilla dit igen och jag förstår att jag kommer att ha stor nytta av detta forum ! Tack alla fina !

jag är ledig idag och en ledig dag brukar innebära vin och lite till och så till slut mycket ... Jag har sett till att vara sysselsatt till max hela tiden för att inte tänka på suget ... Nu är det värre än någonsin - kan nästan känna den underbara smaken av vin i munnen och få slappna av ... Då satte jag mig och läste här och såg att jag fått fler kommentarer av krigare som liksom jag slåss och brottas för sin överlevnad och värdighet och då tänkte jag "nej jävlar i om A suget skall vinna ännu en gång " nu är det bara att kämpa kämpa och kämpa !!!! Tack för alla kommentarer och peppande tillrop - det räddade mig idag att trilla dit igen och jag förstår att jag kommer att ha stor nytta av detta forum ! Tack alla fina !

Ska göra ett försök att säga till honom att ta hjälp igen för sitt missbruk om vi ska ha en chans.
Han tyckte innan att skulle han börja med antabusen så hängde det på mig, hur jag var mot honom.
Ja, hans chef vet om det men jag tror ingen på jobbet vet att han slutat med tabl.

Gör vad du måste göra för att värna om din nykterhet. Att det sen finns människor här i världen som sitter på positioner dom aldrig kan göra rättvisa - ja, vad säger man? Det är kanske därför karma finns.

Jag håller på dig.

Det värmer ska du veta. Kram tillbaka! :)

Grattis till ett så pass långt uppehåll. Apropå din fråga så har jag samma resonemang som answe77. Är det verkligen värt att chansa? Här på forumet finns ett flertal som efter en lång tids uppehåll testat på att dricka måttligt. Det har funkat en tid och sedan har drickandet accelererat till gamla nivåer eller ännu högre. Flera vittnar också om att det varit mycket svårare att komma upp på banan igen.

Som vanligt gör man ju förstås precis som man vill och i detta kan det vara till hjälp att påminna dig om hur det var och vad du fick utstå för att komma dit du är i dag. Kram på dig och lycka till med funderingarna.

Vart ska man ta vägen!! Går hos kuratorn igen o ska även gå på anhörigstöd snart. Men det känns som inget hjälper mig. Fast måste prova måste ju göra nåt.jag känner mig så vilsen o vet inte vem jag är! Känns som jag inte har någon egen vilja o styrs hela Tidan av vad andra tycker o tänker. Kan inte sätta ner foten o stå får vad jag vill o känner är rätt för jag är rädd att såra någon.

Vill bara säga att det är härligt att höra att du mår bättre nu, det är du verkligen värd!! Vad bra att kontakten med barnen funkar o att du känner att du får stöd från dem. Stor kram

Över ett år utan alkohol är en fantastisk lång och bra tid. Känner igen det där med att vilja prova lite vin eller öl igen. Men behöver du verkligen dricka A igen? Vet att åsikterna om detta går isär men det mesta tyder på att det är väldigt svårt att kunna dricka måttligt och kontrollerat om man en gång haft ett missbruk eller osunt förhållande till alkohol. Tänk efter väldigt noga om det är värt att chansa. Och du ska verkligen vara stolt med din långa helnyktra tid.

Nej, jag tycker att du är stark och modig! Jag kämpar precis som som du och många med oss, med sug, med sorgen över att förlora A fast det är en riktig typ som man skulle kastat ut för länge sen. Det känns jättetufft ibland och som du kan se på mitt namn här är jag väldigt ambivalent. Ett steg fram och två tillbaka men nu satsar jag på att försöka igen. Trägen vinner.. Kram till dig. För varje glas vi avstår blir vi lite starkare..

Har följt er tråd och känner igen mej med mitt drickande, jag är så trött på det. Vakna bakis och inte kunna ta bilen, man blir låst. Och varje fredag och lördag och söndag så ägnas det åt A, fast att jag lovat mej att sluta så går det inte när det finns hemma. Varför går det inte bara att ta ett glas:(
Men nu har hag bestämt mej för att till att börja med hålla upp med A, jag hoppas att jag kan även efter tredje dagen utan att ha samma positiva tänkande och inte som jag brukar -jag kan nog ta mej ett glas, för att slappna av:/
Jag verkligen vill men vet inte hur jag skall få mod och styrka att klara det.

Jag slutade att räkna flaskor och burkar.. Det hjälpte ju inte utan skapade bara ett kontrollbehov hos mig. Men jag vet att jag kunde tala om på en halv öl när, hur mycket han druckit.. Från den där första klunken, när man hör den där ohörbara sucken av lättnad och hur tonen blir lite ljusare.. Till tillståndet när de ser ut att "hålla upp sig själv" med armarna hårt korsade framför bröstet och blicken vilt stirrande i ett försök att hålla den stadig..

Så härligt att komma in och läsa alla uppmuntrande ord från er, det värmer verkligen! :-)
I fredags gick det åt skogen. Som det händer ibland så stängde hjärnan bara av till slut och jag tänkte inte på hur jag drack utan ville bara ha mer. Drack tills jag behövde spy. Så blir det alltid nästan vid festtillfällen. Börjar inse mer och mer att "lagom Partyfull" existrerar inte för mig. Efter två glas börjar jag få ångest och känner mig allmänt olustig till mods, jag vet inte om det beror på att jag vill dricka mer men känner att jag av sociala skäl inte borde dricka mer på en stund och då blir stressad för att jag blir helt fixerad på när jag kan ta ett till glas. Eller om det bara är vanlig ångest som kickar igång. Jag tror nästan mer på det första för jag blir väldigt lätt rastlös när jag druckit två glas eller mer. Får jag inte utlopp för energin då får jag istället ångest. Får jag ångest vill jag dricka mer för att lindra ångesten och sen blir det pannkaka av allt... Alkohol är fan inge bra alls för mig. Jag är en sån som inte kan dricka måttligt, jag har alkoholproblem. Jag började dricka rätt sent, först efter 21 som jag började dricka varje vecka och sen dess har det bara gått utför. Jag vågar inte skriva att jag ska sluta dricka, det känns läskigt och jobbigt och som ett alldeles för stort löfte. Men jag är ju här för att jag behöver förändra mitt drickande och det har jag ändå gjort sen jag blev aktiv för typ två-ish veckor sen. Men nu måste jag ta nästa steg i förändringen och erkänna för mig själv att jag inte kan party-dricka. Jag mår dåligt av det. Det får negativa konsekvenser. Jag mår dåligt dagen efter. Jag mår dåligt två och ibland tre-fyra dagar efter pga ångesten det för med sig. Jag kan inte partydricka. Det får bli mitt nya mantra. Jag kan inte partydricka, det funkar inte för mig, det skapar bara ångest, illamående och spyor. Heja mig och heja alla oss här på alkoholhjälpen!!

https://alkoholhjalpen.se/node/11264#comment-form
Och när jag tittar tillbaks (vilket är supernyttigt för oss medberoende) Så minns jag alla gånger han slingrade sig, hittade på anledningar att dricka och bortförklarade sina gömda flaskor och burkar.. Ja, det gick så långt att han förnekade att han druckit vin överhuvudtaget, trots att han satt med ett halvtomt vinglas framför sig när jag kom hem och ögonen stod kvart över åtta.. Han hade "bara" drucktit två folköl, svor han på..

Nån som har tips på hur jag ska sluta?har druckit kontinuerligt nu i 4år efter min dotters död.men har fått besked av läkare att min lever blivit mkt sämre Samt för lite äggviteämnen.jag har missbrukat mer eller mindre hela livet men orkar inte mer .är det farligt att bara sluta?jag har stesolid o mogadon till natten samt smärtstillande opiater spm oxå ska avslutas.föreligger nån skada för hjärnan att bara sluta????

Måndagmorgon och återigen igen samma ångest och och en önskan att ändra på livet:(
Jag är också en kvinna i mina bästa dagar som har halkat dit under en lång tid, det är inget som syns eller någon som skulle tro det. Jag är väl som många andra som har samma problem, sköter mitt jobb, tränar relativt mycket och har tre barn som har 100 koll på och bryr mej jättemycket om. Men jag slappnar av på kvällar och helger med alkohol i stora mängder. Har jag en gång börjat så kan jag inte sluta förräns det är slut eller jag är väldigt avslappnad.....
Morgonen efter är mindre kul, de bästa dagar är när man får vakna upp och veta att man inte druckit någon a, och sedan vet jag inte varför jag inte kan hålla det:( när jag har hållt upp med a så kommer längtan med att sitta på kvällen och titta på tv och slappna av med a. Jag skulle verkligen behöva hjälp med att få styrka och mod att stå emot, känner att det tar över mer och mer. Våra helger tar mer eller mindre över med alkoholen, vi börjar att dricka tidigare och tidigare. Min sambo är tyvärr väldigt glad i detta också, han ser hela tiden till att det finns mycket av mitt vin hemma, nästan som han vill att jag skall dricka. Känns som då håller jag mej hemma, och det gör jag då för jag dricker i hemmets vrå. Jag skulle verkligen behöva hjälp och kraft och mod för att ta mej ur detta, och jag ser att många med mej har samma problem. Så jag hoppas vi kan hjälpas åt och peppa varandra:)
Dag 1, here I come!

Min man dricker och jag är medberoende. Han dricker oftast helgen och då tills han inte kan stå upp utan går då och lägger sig. Ibland en eller två dagar till men då mindre. Det att det ska skyllas på någon annan eller att det finns något att fira är väl ganska vanligt när någon vill dricka. Jag ser direkt när min man druckit. Syns på ögonen och sättet han rör sig. Man blir verkligen lyhörd för allt som händer runt drickandet.