Senaste kommentarerna i forumet

Full i skratt blir jag, sitter på kontoret med en ostmacka. Jag ser dig framför mig och första arbetsdagen. Hoppas det går bra för dig.
Det är ju lite kinkigt första dagen. Tänk vilken ångest man hade när man druckigt sig igenom semestern. Men det har du ju inte och
inte jag heller. Vi är duktiga flickor.
Kram
Konstnären

Önskar alla i hela världen som kämpar mot/med alkohol hittar hit och läser.

Tack.
Jag blir rörd.
Följer du mig?
Det känns skönt.

Zelda: bra gjort! Själv ska jag nu börja leta efter en eller flera AA-grupper jag känner att jag trivs i.
Läskigt och spännande.
Krävs mod och av tidigare erfarenhet vet jag att AA är som här.
En underbar gemenskap och fantastiska möten med människor.

Vin.
Jag brukade gilla vin men min sambo hade dille på rödbetor förra året.
Rödbetor med ost, honung, nötter o.s.v

Jag drack vin till och spydde.
Ursäkta det är inte så fräscht och det var det inte heller.

Jag fick nog av vin tro det eller ej så därför har det inte varit vin i min mugg och inte heller te ;-)

Tack, har läst dina kommentarer och fått styrka därifrån, hur starkt som helst det du klarat!!! Ha en bästa dag!

Välkommen hit! Fantastiskt bra att du ringt och bett om hjälp! Modigt och starkt gjort av dig! Du kommer klara av det här! :-)

Stor kram

Fina Konstnären... Du är så stark... Önskar dig en kreativ och bra dag! Storkramen

Uuuh... Känner din ångest...

Du sätter huvudet på spiken. Du vill inte sluta. Det framgår väldigt tydligt när man läser dina inlägg. Precis som vi alla andra har prövat, så finner du anledningar till att dricka, tror att det går att hålla det på lagom nivå och tycker synd om dig själv. Det är väl det som tyvärr är själva grejen med att ha alkoholproblem. Man både vill dricka, men ändå inte. Vill kunna dricka utan att det går åt h-vete. Men det är det som är problemet. Vi kan inte hålla det på den nivån.

Fundera över om ditt drickande är värt den ångest som du genomlever. Gör gärna en för/nackdelslista med drickandet. Nackdelarna är många och fördelarna ganska vaga, om man är riktigt ärlig.

Utan vilja - ingen väg. Men med vilja - finns en utväg.

Vi finns här för dig, men beslutet måste komma från dig själv och du måste vilja det själv, för dig själv.

Åh, sitter på jobbet och tyckte allt kändes för eländigt!. Tänkte att jag går in på forumet, kanske får någon bra idé på att orka, kände mig bara gråtfärdig.Känner mig än mer gråtfärdig nu, men inte av panik, utan av de varma kommentarer ni lämnat. Tack så jättemycket. Jo, har bestämt mig, så nu har jag ringt missbruksmottagningen, så de ska boka in en tid till mig, så jag får till att börja med prata med någon. Kändes faktiskt riktigt bra. Bara säga rent ut att jag behöver hjälp, att jag inte kan stoppa mig själv. Tack Ebba också för din öppenhet om alla tankar man får, viljan att bara vilja försvinna, den paranoida känslan. Tack alla, tack.

regntunga moln utanför mitt fönster. Ska jobba, jobba idag. Inspirationen har lyst med sin frånvaro ett tag. Men nu är jag på G.
Måste även ta tag i dammsugaren då min hund fäller sommarpälsen och jag nästan vadar i hundhår, Inget kul men allt är ju inte kul.
Är fortfarande uppe i varv. Ska börja styrketräna i höst som jag aldrig provat ska bli spännande. Behöver bygga upp min muskelmassa,
som har blivit ganska degig efter alla år av missbruk. Jag får aldrig glömma hur mitt liv såg ut för ett år sedan.
Jag har jagad av faan själv.
Alltid stressad
Alltid ångest sista åren
Körde omkring till olika bolag för att inte bli igenkänd
Planera, planera så att det finns till dagen efter
Vakna kolla kylen, och se där står en tetra, häller upp ett glas, bara ett, visst du
Massor av halstabletter hemma ifall det kommer någon
Usel sömn, ångesten har blivit min följeslagare, och den viker inte från min sida, trogen, jadå.
Försöker komma undan häller i mig mer och mer för varje dag, och nu tar jag till nätterna oxså
Äta vet jag knappt vad det är, på sin höjd en ostskiva
Dimma, dimma, vet att jag gör fel, kan inte sluta, HJÄLP
Börjar en morgon höra musik som inte finns, sedan mörker jag är borta, men vaknar på sjukhus
Jag vänder mitt liv med stor möda och många hinder, men det går.
Vill jag ha det tillbaka. Nej aldrig, för så skulle det bli.
Kan inte nog tacka för allt erat stöd
Kramar Konstnären

Känner att jag bara tar just nu, har inget att ge. Hoppas att jag kan stötta nån i framtiden. Fick panik i morse då jag inte hittade min diamantklocka som jag fick i bröllopspresent. Letade överallt, hade den i lördags då jag ramlade hem från festen.
Höll på att kvävas av panik. Värd 24 tusen. (Fick den av min mans dåvarande jobb, skulle aldrig ha råd att köpa.) svetten rann och jag bad till Gud, hittade den till slut i en kökslåda. Fylleångest på måndag morgon....tack för den.

Mitt feta problem är att jag inte vill sluta. Jag intalar mig att jag vill. Men innerst inne vill jag inte.

Det är så skadat.

Beslut, vilja kan bara komma inifrån dig själv. Fråga dig själv vad vill jag med mitt liv. Vill ja ha
FYLLA, ÅNGEST, GÖRA BORT MIG.
För mig slutade mina många försök med dunder och brak och det var det inte värt. Hade ett mycket
tråkigare liv när jag drack. Livet är ju ingen dans dagligen.
Om du vill, går allt, lovar.
Konstnären

Kära Trollnäsa,

tror att du behöver sätta dig ner och verkligen tänka igenom vad du vill. Jag vill absolut inte låta klämkäck och säga att det "bara är att sluta dricka". Aldrig att jag säger så. Men jag säger det med en annan betoning - det är "bara att sluta dricka som är alternativet". Det är skillnaden. Det finns inte så mycket att välja på. Tror tyvärr inte att du närmsta framtiden kommer kunna dricka socialt/lagom... Förlåt, men det går ett par gånger och sedan är vi där igen. Det gäller nog för de flesta av oss här på forumet. Du skulle må så bra av att verkligen fatta ett beslut om att vara nykter tills vidare.

Sedan måste du, och vi alla andra, kasta offerkoftan. Ja, det är trist och sorgligt att vi inte kan dricka längre. Men måste man dricka för att leva? Nej! Nej! Nej! Det behöver man faktiskt inte. Du kommer att upptäcka så många goda fördelar med att vara nykter, bara du ger nykterheten och dig själv en chans. Lägg ner drickandet tillsvidare. Det skadar dig bara. Och det funkar inte med "några glas ibland". Du lurar bara dig själv och drar ut på eländet.

Sedan kan man väl fundera på om det är sorgligt att inte kunna dricka eller inte. Det finns andra värden i livet än att gå in i dimman. Men det är svårt att se så länge man befinner sig nere i gyttjan. Kravla dig upp och andas frisk luft. Du kommer må så mycket bättre. Ingen ångest mer. Minns inte vem som skrev det (Santorini?), men man kan se det som att varje person har ett visst mått alkohol att förbruka under sitt liv. Vi har druckit upp vår ranson nu.

Hur länge du ska tycka synd om dig själv? Ja, så länge offerkoftan är på. Det är också ett beslut som du fattar själv. Men utan att vara nykter, så blir det förstås svårt.

Stor kram

Förstår precis vad du menar med tomhetskänslan på semestern. Jag var ju också utomlands på solresa i somras (låter som om det var längre sedan än det egentligen är) och höll mig nykter. Det var just på eftermiddagen, när man varit i värmen hela dagen, duschat och gjort sig iordning och väntade på middagen. DÅ var det tomt! Naturligtvis även till middagen, men det var mer väntat. Min man drack vin både till lunch och middag, men han klarar ju det. Men som sagt, förstår vad du menar med tomhet. Det är verkligen ett inlärt beteende. En jäkligt dålig vana helt enkelt. Men den har vi brutit nu, eller hur! Kram

Tack mm, gud vad glad jag blev när jag fick se ditt signum. Hoppas du har ett bra liv. Jag har det bra och fortsätter.
Många kramar Konstnären

Kul det där med appen, bra grej tror jag. Själv är jag noga med mina röda kryss i almenackan varje månad. I går ett stort X 11 månader.
Grattis till din vecka, eller nästan då. Kanonbra. Visst är det så att det finns hundra möjligheter i nyktert tillstånd, hade svårt för det i början.
Jag var ju van sitta under fläkten röka och dricka vin och skjuta upp allt. Du gör helt rätt när det sär suget kommer, bryta är bästa hjälpen.
Inte fastna i dom där tankarna, det är livsfarligt. Har gjort det själv några ggr. och gråtit och ömkat mig själv. Men inte har det hjälp, tvärtom.
Tankarna kan komma än idag, men dom är helt hanterbara, A ska aldrig få revanch på mig. Jag vet vad jag har, och jag vet oxså vad jag får
med A.
Idag vad som än händer inget första glas för mig
Fin dag till dig
Konstnären

Hur längre dröjer det innan man kan gå på fest utan att tycka förbannat synd om sig själv och slippa tänka på alkohol!?

Följer dig och du verkar så beslutsam och stark. Har ju själv varit långt nere under jorden, som jag kallar det.
Brukar tänka gick det att rädda mig för det var så illa då kan alla. Ingen ångest nu, den tog över hela mitt liv innan.
Är det något jag är rädd för så är det den jävulska ångesten. Så därför håller jag mig ifrån det första glaset för det skulle
bli massor.
Ha en fin måndag
Konstnären

Varmt välkommen hit. Du har tagit detta steg och det tycker jag är mycket bra gjort av dig. Att du vill ha hjälp oxså utifrån.
Känns som du bestämt att nu får det vara slut. Har själv varit nykter 11 månader och det har varit en jobbig väg att gå
och kan vara fortfarande.
All lycka till dig
Konstnären

Jag vet, jag har också känt mig falsk.
För en vecka sedan när jag fortfarande var bakis och skakad över det hemska som hände den helgen när jag hade druckit, såg jag ingen utväg ur det hela.

Jag darrade, var rädd för ljud, trodde att alla pratade om mig, vågade inte läsa tidningen - hade en paranoid känsla av att det skulle stå om min fylla i den.

Ärligt talat, jag ville dö liksom för att bli fri från hur jag mådde och mått pga alkohol.

Jag hittade hit och fick hjälp.
Det läskiga är att det var tvunget att gå så långt.
Förra gången i mitt liv då jag slutade dricka och sedan var nykter i ca två år, då slutade jag efter en händelse på fyllan som gjorde mig livrädd.

Samma den här gången.
Varför ska det behöva gå så långt?
Förra helgen slog jag mig i huvudet och jag vet att jag lika gärna hade kunnat dö eller blivit hjärnskadad.

Jag är så tacksam över att jag fick en till chans.

Zelda!
Du kommer må bra igen, ge dig själv ett fint och nyktert liv där du är dig själv, för som vi vet: man är inte sig själv påverkad.

Kram.

Åk till systemet, ställ dig utanför, drick en espresso och se på den sorgliga, besatta jakten på alkohol.

Denna jävla dryck.
Se sorgsna ögon, Röda ögon, skamfyllda ögon och händer som bär påsar i den där speciella färgen.

Kom ihåg att även den som inte ser ut att vara alkoholberoende kan vara det.

Och känn frid och glädje över att det inte är du som imorgon vaknar med ett ryck och försöker minnas hur kvällen slutade.
Torr i munnen, dunkande hjärta, värkande huvud.

Phuuu.
Det bästa med att ha ett alkoholberoende är att lyckas ta sig ur det och slippa skiten.

Jag har sovit gott i natt, glad för det.

Kram på dig.

God morgon! Nu är det dags för sjätte dagen. Känns som en evighet. Nästan allt jag gör speglas i ett "då" och ett "nu". Då med A var det på ett sätt, nu utan på ett annat. Det är som att upptäcka världen på nytt, att lära om. Jag blir trött och seg av det, alldeles matt av alla intryck och tankar. Men samtidigt är jag pigg, huvudet fungerar alldeles strålande. Inatt har jag sovit hela natten, och bortsett från suget som kommer då och då mår jag bra.

Har en app i min telefon som räknar,dag för dag, timme för timme, minut för minut, sekund för sekund. Den är min kompis, får inte stoppas eller startas om. Jag ska ta hand om den, se till att den fortsätter. Den ska vårdas: 6 dagar, 5 timmar, 54 minuter, och 17, 18, 19..... Fortsätt, fortsätt, fortsätt.

Inget glas idag för mig

Ha en skön måndag

Grattis till 11 månader. Jag är imponerad. Fortsätt så
Kram

Slottet är ofta vidöppet och jag vet inte vad som ska släppas in eller vad som ska ut. Ibland är det helt stängt när rätt grejer ska in.
Kära Akvarie, det är en sån bra bild du målar upp. Jag stod länge och funderade över dina rader. Det träffade mig någonstans. Jag gick inte upp på muren för att hälla kokande olja på inkräktaren! Jag försöker ta emot och lösa mina egna funderingar just nu, dygnet runt känns det som. Sover som en kratta och drömmer mycket. Har alltid sovit dåligt. Det stavas oro, otrygghet. Åhh jag är så trött på denna otydliga oro och osäkerhet som jag alltid bär med mig.
Jag är en vuxen man för länge sedan men sliter fortsatt med de mest grundläggande känslorna i livet. Min grund är lite sprucken och instabil.
Många frågor surrar i min kupa, frågor som jag inte riktigt vet hur de ser ut. Inte heller svaren, definitivt inte. Jag söker men vet inte vad. Ständigt söker jag. Stora planer och grandiosa projekt som jag inte orkar ro i land. Alltså, jag ror i land allt jag startar fysiskt. Men det jag startar i skallen är ofta så storslaget att det liksom inte blir av, det ligger bara där och skaver. Jag borde.....ja vad borde jag egentligen? Just nu skulle jag bara vilja vara helnöjd med min nyktra tillvaro. Den är ganska okomplicerad och dagarna är relativt kravlösa men med ganska mycket aktivitet runt hemmet. Det ÄR väldigt svårt för mig att bara ta det lugnt, vill gärna läsa men försvinner i mina tankar efter en halv sida och får börja om från början så ofta. Klarar inte av att vara lugn utan anledning.
Alltid stressad av eller för något inom mig. Jag är en världsvan man som kan och fixar det mesta, men inuti brinner det rätt ofta.
Vad jag vill är att känna ett lugn utan att prestera. En känsla av trygghet utan krav och förpliktelser. En trygg känsla att räcka till och vara älskad. Allt det har jag, men jag förstår det inte själv.
När ska man förstå och leva därefter?

Spöktimmen är här, natti natti.

Jag har lyckligtvis inte slängt huset eller körkortet i sjön, men MYCKET annat i mitt liv har pga alkoholen brunnit upp. Det jag vill säga till dig är: GE INTE UPP! Trots att allt verkar hopplöst och mörkt, så finns det alltid nya vägar, och det gäller bara för dig att leta reda på just den vägen. Vad du än gör, så ge inte upp, och alkoholen är definitivt vare sig tröst eller utväg. Allt tar sin tid att ordna upp, men jag lovar dig, att om du blir nykter, så ordnar sig allt successivt, och det är också då som du får omgivningens och ditt egets psyke stöd och förtroende, och DÅ blir du genast starkare och därmed gladare. Tro mig, jag har suttit i skiten länge. Och sedan så är mitt råd till dig: Gå till en psykolog! Du kommer aldrig ångra dig!