Senaste kommentarerna i forumet

Jag drack inte igenom, utan blev sjuk, påminner om abstinens konstigt nog, skillnaden är att man blir kritvit i ansiktet med abstinens, och knallröd med antabus reaktion.

hej.

T

Tackar för dom orden! Det känns bra att ha tillgång till detta forum och personer som vet hur det känns och kan vara. Jo det stämmer att jag måste se till att hålla mig till målet och inte ge efter. Har ju som sagt försökt sluta förr men har trillat dit ändå. Nu känns det som om det är större chans att jag klarar det och dessutom få ta del av andras vägar och kamp till nykterheten är bra för mig. Att slippa känna mig så jävla ensam i min strid, det är bra. Tack än en gång som sagt för stödet och uppmuntran.

Idag ska jag börja med antabus. Är egentligen inte nykter & nervös inför den medicinen. Imorse hade jag flera mellanöl+ sprit kvar sen igår, hade yoga, meningen var att hälla ut, men drack upp allt istället. Imorse alltså. Nu har jag svårt att sluta, Frågan är om jag hinner nolla på alko mätarna innan 15 i efter middag. Sist drack jag 3 veckor på raken med antabus. Har motstånd mot den medicinen helt enkelt.

Att läsa om hur du kommit så långt! Läste dina första inlägg och de senaste. Wow! Är så glad för din skull!
Jag är betydligt äldre och hade nog en del problem m a när jag var i din ålder men sedan levde jag mer normalt. Med tiden fanns konsumtionen i bakgrunden och långt senare i livet med barn, make, hus och jobb började konsumtionen öka och jag insåg att jag faktiskt hade problem. Beslöt mig för att sluta, var inne här ofta och skrev och läste. Gick jättebra i fyra månader men började så smått pga av hög stress. Det blev ju efter ett tag mer och mer. Nu ett nytt försök då jag annars kommer att ta död på mig förutom relation till barn, make och jobb totalt havererar.
Tack för allt du delar och fortsatt lycka till!

Tackar för dom orden, känns bra att ha tillgång att kunna "snacka" med andra som vet hur det är och kan kännas. Precis som du skriver så gäller det att hålla kursen, hur jobbigt det än känns. Vet ju att det kommer vara tufft på många sätt, men samtidigt så är jag så trött på hur det har varit den senaste tiden. Känner att jag har allt att vinna och inget att förlora.

Härlig promenad på morgonen. Möte i eftermiddag. Livet går vidare. Får glädja mig åt, att jag har friska barn och barnbarn. Inte fel att de reagerar på, hur jag beter mig. De bryr sig ju. Men efter a kommer sockersug för mig. Och så blir det viktökning också ska jag hålla på med det. Men bara att kämpa på. Det är väl livet? En kamp.....

Nej, Annher01, det tycker jag inte att du ska göra.. Det finns ingen anledning att lita på någon som betett sig illa! Allraminst om denne misshandlat dig.
Förtroende är något som tar lång tid att bygga upp! (men bara millisekunder att förstöra..)
Personligen så skulle jag välja att bo isär ett tag för att se, för det första om han är ärlig i sitt uppsåt att vara nykter, men också se om ni fortarande har något gemensamt..
Jag tror att ni båda "utvecklats" som personer och det betyder inte alltid att man går åt samma håll.. Även om man går bredvid varandra under en period, så är det inte säkert att man har ett fortsatt liv tillsammans..
Dessutom så ska du inte låta honom utnyttja dig på något sätt.. Jag tror att ni båda måste lära er att stå på egna ben, innan ni funderar på om ni ska fortsätta någon form av förhållande..
Lycka till i alla fall Kram!

skriva ner mina reflektioner efter mitt återfall, kan jag hjälpa någon är det underbart, men vill sätta fakta för mig själv hur det hela utvecklades. Det började med små tankar på alkohol i slutet på juli till och från kom dom till mig att jag ville prova och kunna kontrollera alkoholen. Som jag nämnt tidigare gick det fint fint ungefär en månad, två glas fredag två lördag. Jag var jätteglad att jag kunde kontrollera mitt drickande. Övergången till att vilja ha mer märkte jag knappt själv men det blev tre glas, sedan fyra osv. Första månaden hade jag ingen som helst ångest och dum som jag var trodde jag inte att jag skulle få tillbaka den, önsketänkande. En morgon slog den ner i mig som en blixt och jag mådde pyton svettningar panikångest orolig vankande fram och tillbaka. Visste att jag hade vin kvar fullständigt stjälpte i mig ett par glas och genast mådde jag bättre, kunde gå promenader med min hund, åka handla städa, men ångesten låg på lur. På natten vaknade jag och var fullständigt panikslagen upp fyllde på med vin grät och visste att nu konstnären har A-jävulen satt sina klor idig igen. Det blev ett dagligt drickande just för att hålla ångesten i schak ett litet tag. Skrällen kom när min man konfronterade mig och sa att jag var full på morgonen när han åkte till jobbet, full på kvällen när han kom hem.
Nu eller aldrig tänkte jag den kvällen, hade en halv tetra kvar som jag drack upp. Hade nu nått botten och visste så väl att jag var tvungen att bryta. Jag var helt inställd på att nu blir det psyket. Vet inge hur jag klarade av första timmarna men jag bet ihop och sa till mig själv man dör inte av ångest men faan så rädd jag var. Kan lugnt säga att det tog 2 veckor att komma tillbaka innan ångesten släppte. Alltså mina vänner det blir tio ggr värre än innan. Nu har jag varit nykter 3 veckor och snart 2 dagar och nu ska det få vara så.
En liten varningsflagg för den som går i tankar att försöka ta kontrollen över alkoholen. Den visade sig vara mycket starkare än jag. Och jag förstår nu att denna fiende kommer inte frivilligt att lämna sin plats i hjärnan. Han får vara där och pocka locka men nu är det nog.
Må bra alla
Konstnären

är en av mina favoriter, otrolig mimik på scenen och duken. En lite dragning i mungipan kan framkalla skrattanfall. Ja, hon var modig för länge sedan med sina alkoholproblem, när inte så många andra hade kommit ut. Rakt och utan krusiduller, "jag måste sluta dricka för jag är alkoholist". En bra fylla och 30 dåliga, bra tänkt där Berra. När jag reflekterar över det, innebär det att den där bra fyllan måste ersättas med en riktigt bra upplevelse nykter, och när jag tänker efter så har jag haft väldigt många sådana, t ex 146 nästan uteslutande fina morgonstunder utan ångest för mitt drickande.
Ju längre jag är nykter, desto mindre tid får jag för det finns så mycket jag vill göra så tiden räcker inte till.

Förutom att jag för länge sedan oroat mig och funderat över min konsumtion, kom genombrottet när jag återfann en vän från gymnasiet som omedelbart berättade om sin alkoholism. Hon går på AA möten och äter antabus. Min sambo är ytterst måttlig och eftersom jag alltid dricker ensam och i smyg, fattar han inte vidden av mina problem. Jag är så rädd att mitt liv ska rasa samman när jag berättar sanningen för honom. För det känns som om jag måste ta det samtalet innan jag går vidare.

Bra att du hittat hit och startat en tråd. Resan du precis har påbörjat kommer antagligen innehålla en del berg och djupa dalar!? Klarar man bara av att inte tumma på sitt mål även vid ev. motgångar så har du kommit en bit på vägen. Ångest, dåligt samvete och sådant blir lindrigare för varje nykter dag som går. Jag lovar. Häng nu i och sätt upp ditt mål och hitta just din väg att komma dit. Lycka till.

Hur har det gått "Villvastark"??
Känner igen mej så i ditt inlägg. Jag har nästan klarat att vara nykter på veckorna men druckit för mycket på helgen.

Nu har jag provat olika varianter av att dricka och inte dricka. Jag har klarat att dricka lagom, jag har klarat att inte dricka flera dagar i rad, jag har misslyckats ett par ggr och blivit onykter. Det jag märker är att oavsett om jag dricker lagom el om det blir för mycket har ångesten i samband m alkohol ökat dramatiskt! Så även om jag är lagom, på rätt sätt, vid rätt tillfälle är det liksom inte lika kul längre, det är inte värt det! Det är som om det ligger en förbannelse över hela grejen. Vissa mornar vaknar jag med ångest utan att ha druckit en droppe kvällen innan, av bara tanken innan jag vaknar till, har jag eller har jag inte druckit. Bakfyllan sitter inte längre i fysiska symtom, den sitter i skallen!!
Så märkligt. Igår drack jag två glas vin, för att sambon och jag ville det, för att vi åt gott, för att det var jvlgt skönt att slappna av ett par timmar. Men idag är det allt annat än skönt, uuurk!
Känner mig färdig med skiten nu! Det är ju inte klokt vad energi man lägger på det där rävgiftet. Det gör mig upprörd! Har för fn annat att tänka på!
God dag på er alla fina och modiga riddare där ute! Idag hugger vi huvet av Draken med stort A!

all uppskattning för det stöd du ger här på forum! Jag och min mullegubbe har också blivit bättre människor :)))) Jag tillskriver det AA och Al-Anon, dvs tolvstegsprogrammet. Det är en livshållning! Hoppas du får till en ljusning med jobbsituationen på ett eller annat sätt. / mt

Man kan bli alkoholberoende efter en sådan operation. Det är en risk efter operationen.

Inser att det närmar sig min ettårsdag som nykter. Jag har idag varit nykter i 11 månader. Helt otroligt. För 11 månader sen trodde jag knappt på det, men jag ville så gärna. Och jag inser nu att viljan kan ta en långt. Otroligt vilken skillnad det är i livet. Har under dessa 11 månader inte haft en enda panikångestattack och jag känner mig mer närvarande i mig själv än någonsin. Vilket lyft för livet...

Senaste tiden har dock mycket energi gått åt till mitt medberoende. Fått kämpa med att inte engagera mig i mammas drickande, men inte kunnat undgå då hon druckit fördärvat under en period igen. Dock har hon nu själv valt att ta hjälp med medicinering och själv valt att ringa om hjälp för vidare behandling. Jag hoppas hennes vilja också vinner nu. Det vore så underbart för henne, för mig. Känns ändå otroligt att sitta och prata med sin mamma om alkoholproblem. Att hon anförtror sig till mig, ringer och berättar om hur hon vill nå/hålla sig nykter och att hon ringt och bett om hjälp. Vi delar nykert tankar kring alkoholproblemen vi båda har, och kanske låter det jävligt tragiskt, men det känns ändå vackert på något sätt. Vi pratar om det. Delar med oss. Jag försöker peppa henne och hon lyssnar på mina upplevelser och råd. Jag säger till henne att jag är stolt att hon vågar prata om det. Känns overkligt, men ska försöka att inte hoppas för mycket. Men tycker hon är så modig och jag sa det till henne. Vill att hon ska veta det. Att jag är stolt över henne, hon som är min riktiga mamma. Inte fyllemamma utan min verkliga mamma som vågar försöka. Vill så gärna att hon ska klara det. Jag älskar ju henne så mycket...

Hoppas ni mår bra och kram till er!

Hejja dig och välkommen hit!

Åter en dag till enda. Dottern har skickat sms idag. Så nu har båda barnen hört av sig. Får se om dottern är lika förbannad, som hon brukar, efter mina sk. återfall, när vi träffas nästa gång. Men nu är botten nådd för mig. Inte en droppe till, jag har druckit färdigt. Skall gå till terapeut nästa vecka. Hoppas det kan hjälpa. Behöver prata av mig. Mår bra. Men måste vara sysselsatt hela min vakna tid, så att jag inte hamnar i grubbel. Sedan blir jag så trött och somnar skönt. Har dock svårt att läsa böcker under sådana här perioder. Så jag har sett på filmer i stället. God natt!

Jäkligt bra. Du är ett STORT steg närmare en bra förändring. Var stolt, ta hjälp.

Gullig du är Vilja. Mitt alkoholmissbruk har gjort mig till en bättre person hur dumt det än låter. Fast just nu känner jag mest bitterhet kring mitt jobb.

Känner igen mig din killes beteende. Jag slutade med antabusen efter några månader ville ju se om jag kunde dricka normalt. Detta var bara ett av NINA svepskäl att börja dricka igen. Så det gjorde jag. Gick åt helvete. Att han säger så mot dig kan vara av två orsaker. 1. Han vill få dig att få dåligt samvete och då kan du ju säga ja jo ag är nog lite hård. Då är det ok att dricka. Ja då kör jag mitt race igen. 2. Han vill få dig att må mentalt dåligt och att du ska bli rädd att han lämnar dig och du backar från dina krav.

Så gjorde jag och det är min syn på det. Jag har skrivt det innan men många av oss alkoholister är stora egoister ut i fingerspettsarna. Inte försatt vi ill utan för att sjukdomen förgiftat hjärnan.

Jag hoppas för din skull att jag har fel. Jag tycker du bör fundera på om DU vill stanna kvar i relationen? Vet att det är en jobbig tanke men du bör börja brottas med den. Din kille verkar inte vilja sluta och ser sig inte ha alkoholprolem.

Hon är helt klart en bra människa. Vi träffas som sagt inte så ofta eller så men vi hade mycket kontakt ett tag på sms när hon mådde dåligt pga utbrändhet då jag gått igenom det för ett antal år sedan.
Jag hoppas också att jag kommer iväg, det vore skönt att känna att det är på allvar!

Hon är helt klart en bra människa. Vi träffas som sagt inte så ofta eller så men vi hade mycket kontakt ett tag på sms när hon mådde dåligt pga utbrändhet då jag gått igenom det för ett antal år sedan.
Jag hoppas också att jag kommer iväg, det vore skönt att känna att det är på allvar!