Senaste kommentarerna i forumet

Han har ätit dom i 3 v och jag misstänkte att han inte tog dom mer. Jag frågade idag om van hade tagit sin antabus men han svarade att van inte gjort det sen i torsdags.
Han säger själv att han vill se om han får ett återfall isf börjar han med dom igen....
Kände att min oro började igen.
Innan har jag vetat att det är lugnt när jag kommer hem el till helgen och nu började som sagt oron sakta smyga fram igen.
Får väl ta en dag i taget igen med detta beslut han tagit och jag fattar inte varför.
Vill han se om han klara det på egen hand el planera han ett "återfall"
Börjar han dricka är bår relation över och så måste det bli .
Jag tror han var sugen i helgen eftersom han åter igen tog upp att han inte tycker vi har något ihop och att det kanske inte är "värt" att , att sluta dricka.
Visst, jag är inte full och elak men vi är väl inte kära ändå längre i varandra säger han.
Han tycker inte att vi gör saker ihop, att jag el vi inte visar nåt för varandra .
Jag har sagt till honom att det tar tid att bygga upp relationen igen och att allt bli inte bra på en dag.
Jag försöker att vi ska göra saker bara han och jag men han verka ju inte intresserad.
Han gnäller men kommer inte med förslag el nåt själv utan det känns som att det bara ligger på mig.
Jag hade ordnat så stora flickan kunde ta lillgrabben så vi kunde åka till stan och göra lite ärende inför ett kalas och sen att vi kunde luncha ihop själva. När den dan kom valde han att vara hemma ist för att greja i trädgården....
Är så kluven bara, jag tro inte han vet själv vad han vill el vad han tycker om mig...

Hur går det för dig nykter idag?

Jag misslyckades i lördags.... Jobbade igår så det blev "bara" en flaska. Jag är alkoholist och det är ett faktum. Jag har sökt hjälp och är stolt och glad för det. Har blottat mitt innersta för läkaren och bara det var ett gigantiskt steg. Jag vill helst inte bli nykterist men om jag måste, så måste jag... När jag är social eller på semester så dricker jag väldigt måttligt. Allt är kopplat till hemmet... Jag älskar min man, mina barn men orken finns inte alltid där... Kram ❤️

Jag misslyckades i lördags.... Jobbade igår så det blev "bara" en flaska. Jag är alkoholist och det är ett faktum. Jag har sökt hjälp och är stolt och glad för det. Har blottat mitt innersta för läkaren och bara det var ett gigantiskt steg. Jag vill helst inte bli nykterist men om jag måste, så måste jag... När jag är social eller på semester så dricker jag väldigt måttligt. Allt är kopplat till hemmet... Jag älskar min man, mina barn men orken finns inte alltid där... Kram ❤️

Jag har väl en analyserande förmåga i mej själv. Får även psykologhjälp men känns inte som nån vidare utveckling i det hela. Saken är den att jag har anmält min make för misshandel innan han åkte in för behandlingen. Min fundering är att han förstörde min trygghet å tillit i och med att han slog svårt att få ihop detta med den person jag tror/vet att han är. Svårt att släppa det men är det så enkelt att han gjorde det under alkoholens påverkan. Har aldrig känt rädslan för honom tidigare och vill på nåt vis ha bekräftelse på hur och varför. Han har bett om ursäkt osv känns inte äkta han har ansett aldrig slå tjejer eller nån. Druckit lika hela tiden men aldrig slagit mej. Därför är jag förvirrad. Ska jag öppna dörrarna till min oändlösa kärlek till honom bara luta på honom igen eller... Vet ej???

Hej alla! Har varit turbulenta veckor. Har fixat alkoholen galant om jag får säga det själv och har även gjort slut med mannen. Vi ska skiljas. Vill påpeka en sak dock, det är inte enkom pga hans alkoholvanor utan även pga hans kränkande beteende som hela tiden funnits med i bilden. Jag orkar helt enkelt inte leva så här längre. Så nu börjar ett nytt lite läskigt kapitel i mitt liv-att hitta mig själv igen!

Tack det värmer

Kan jag så kan du!!!

Ska du kanske hålla hårt i. Hoppas du kommer iväg till ett möte. Bra med personer som kan tänka sig att ställa upp.

Har själv hållit upp i snart 1 månad ... jag har försökt många gånger förut men aldrig lyckats så här länge delvis så har jag blundat för problemen med A och förut har jag alltid satt upp långsiktiga mål tex. nu ska jag inte dricka nästa helg ... vilket resulterat i att jag fira som självaste fan så fort den där helgen är passerad... vilket ofta resulterat i ännu mer ångest, självförakt och ännu högre konsumtion. Denna gången har jag inte satt upp några långsiktiga mål... bara nästa dag... jag tycker det känns mycket enklare ... om jag tänker aldrig mer då blir jag deprimerad/rädd och vill jag döva smärta direkt...

Ja, gör ett nytt försök. Du börjar inte på ruta 1 igen för du har med dig de tidigare nyktra dagarna. Ju fler, desto bättre! Det ser ut sådär till en början gör många. Se det som en lärdom.

Ja, det finns ju många floskel-ramsor på nätet.
Men jag tycker inte denna går in under kategorin, denna var bra.

Start Now.

- Start where You are.
- Start with fear.
- Start with pain.
- Start with doubt.
- Start with hands shaking.
- Start with voice trembling.
- Start and don´t stop.
- Start where You are, and with what You have.

Just... Start.

Ha en bra kväll.
//Buzzz

Vi har en årlig fest på halloween där jag till stor del har ansvaret för allt. Mat, barn dukning, disk etc etc. Förra året jobbade jag stenhårt för att "dricka ikapp" eftersom det var så mycket att göra så jag inte riktigt hann med de andra. Minns att jag smygklunkade ute i "köket". Hade varit oerhört pinsamt om nån sett mig. Och jag hann nog både ikapp och om några stycken den kvällen. Vet att jag blev rätt dimmig till slut. I år var det lugnare. Jag drack vin men jag smygdrack inte. Å jag hade trevligare och vet vad jag gjorde hela kvällen. Så mycket bättre än att stressa helt fixerad på drickandet. Men eftersom jag ska vara ärlig här inne på forumet så ska jag också skriva att det inte var helt problemfritt. Jag var inte helt opåverkad av att jag stressade runt och fixade allt medan de andra kunde sitta i lugn o ro o fylla på vin. Det blev kanske 4 glas till slut och lite huvudvärk fick jag. Men, men... Det var en halvseger i alla fall. Nästa gång ska jag inte tänka på drickandet alls... Eller jo, för att hålla räkningen så att det inte blir för mycket som mitt liv såg ut tidigare helt enkelt innan toleransen och beroendet eskalerade.

Ta en dag i taget! gjort är gjort, blicka framåt! Jag hejjar på dig!

för först så ville jag ha vin hemma, men nu har jag kommit på att det är ju inge bra, nu kan jag ju inte dricka.

Ja, för mig har forumet varit avgörande... Det och att jag inte kan dricka här hemma längre eftersom jag sagt att jag aldrig ska det igen. Men jag vet inte hur duktig jag hade varit på att övertala sambon att det fungerar att dricka litegrann om jag inte hade börjat skriva. Det var ju inte världens mest lyckade försök där i början och jag vet inte riktigt hur det fungerat om jag inte skrivit ner det till sist. Men det sitter rätt långt in att erkänna att man misslyckas ens för sig själv på det här forumet där ingen dömer... Komplicerat är beroendet och beteendet tycker jag. Men kanske har jag nu äntligen lärt mig förstå mig själv.

Har man väl klarat sig hem är det lite lättare.

Ett mycket bra beslut, lycka till

systemet stänger ju snart och jag har ingen tanke av att gå dit. det känns som ett bra beslut.

Jag förstår hur du menar, jag tror verkligen i mitt fall (som i ditt?) så är det här forumet en viktig skillnad mellan det här och tidigare tillfällen. Det tog emot att skriva att jag hade fallit dit igen - så snabbt! - och jag tänkte först att äsch, jag skippar forumet och sköter det här själv. Men jag skrev ändå till sist, och det är definitivt svårare för beroendehjärnan att ta över och servera ursäkter och incitament till att fortsätta dricka när den mer nyktra hjärnan har fått ner det verkliga händelseförloppet på pränt - och framförallt, fått kloka svar att läsa och begrunda! Hoppet om att loppet inte behöver vara kört för att jag körde i diket börjar vakna igen

Vi är många som läser och skriver här, du är så välkommen!
Ett nytt litet barnbarn är ju en bra motivation till att förändra sitt levene. Önskar dej all lycka och finns här och hejar på .

Kanske inga ursäkter, men en förklaring. Tror att det är bra att analysera lite vad som händer och varför. Jag har så många gånger gett upp och gått in i drickandet igen. Tvingade mig verkligen att skriva här den här gången och då var jag plötsligt tvungen att analysera och förklara varför jag drack och också tvungen att hantera "misslyckandet" - dvs inte som tidigare bara fortsätta dricka när jag misslyckats. Och till sist så verkar det ha haft effekt! Det finns hopp alltså!

Så fint att du tagit klivet in och hängt av dig kappan i tamburen. Slå dig ner. Här finns många att lyssna på, tala med och få samt ge stöd. Du har svårt att se att du kan klara av den förändring som du nu påbörjat ensam. Hur har tankarna gått kring eventuellt ytterligare stöd utöver detta forum? Vad skulle vara rimligt för dig?

Som sagt sagt välkommen in du framtida sunda pensionär!
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Det går faktiskt på egen hand men det krävs stark vilja, envishet och framför allt -efter ett par månader- uthållighet. Jag önskar dig allt det. Så får barnbarnet möta en farmor som har ork för allt det roliga som kommer. Att vara pensionär och sitta hemma och supa om dagarna är väl det sista någon önskar?!
//PP

Jag vet inte riktigt vad jag vill. Ena stunden tänker jag att jag aldrig ska dricka mer, andra stunden tänker jag att det inte är ett problem nu. ibland tycker jag att jag faktiskt inte dricker mycket nu. Boxen maken köpte hem i tisdag är ju förvisso slut, men det är ju inte bara jag som druckit av den, maken har säkert druckit 3-4 glas..
Pratade iallafall med maken om att det är en dålig idé att köpa hem en Box. på det hela taget går det väl framåt. Snart är utvärderingstiden slut och jag dricker iallafall betydligt mindre än tidigare. Kanske en helt vit period från nu till jul är rimlig. Julen är automatiskt vit eftersom den i vår familj alltid varit det. Det är ju barnens högtid och då passar det bäst med julmust...

Det är såå pinsamt när man ska träffa släktingar och så är han inte nykter. Jag tyckte halv full . Ni vet när de har en viss hållning och svajar lite när de ska stå stilla. Varför är det pinsamt för mig? Vet inte, det ör väll så att andra kanske tycker att jag skulle förbjudit honom ellrr så.